Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
13. Derföre, den som talar med tungomål,
han bedje, att han må ock kunna det
uttyda.
14. När jag nu beder med tungone, så
beder min ande; men mitt sinne är utan
frukt.
15. Huru skall det då gå till? Nämliga så:
Jag skall bedja i andanom; jag skall ock
bedja med sinnet; jag skall sjunga i
andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.
16. När du nu välsignar i andanom, huru
skall då den, som står i dens olärdas stad,
svara dig Amen på din tacksägelse; efter
han icke förstår hvad du säger?
17. Du säger väl en god tacksägelse; men
den andre varder deraf intet förbättrad.
18. Jag tackar min Gud, att jag talar mer
med tungomål, än I alle.
19. Men jag vill heldre tala i
församlingene fem ord med mitt sinne, på
det jag undervisa må andra, än eljest
tiotusend ord med tungomål.
20. Käre bröder, varer icke barn i
förståndet, utan varer barn i ondskone;
men i förståndet varer fullkomlige.
21. I lagen är skrifvet: Jag vill tala med
andra tungor, och med andra läppar till
detta folk, och de skola dock icke än så
höra mig, säger Herren.
22. Så äro nu tungomålen för ett tecken,
icke dem som tro, utan dem som icke tro;
men prophetien är tvärtemot, icke dem
som otrogne äro, utan dem som trogne äro.
23. Hvar nu hela församlingen
tillhopakomme på en stad, och talade alla
med tungomål, och der kommo någre
olärde eller otrogne in, månde de icke
skola säga, att I haden mist sinnet?
24. Hvar I nu alle propheteraden, och der
komme någor otrogen eller olärd in, han
vorde straffad af dem allom, och dömd af
allom;
25. Och så vorde det, som lönligit är i
hans hjerta, uppenbart; och så fölle han på
sitt ansigte, tillbåde Gud, och bekände, att
sannerliga vore Gud i eder.
245
26. Huru är det då, käre bröder? När I
tillsammans kommen, så hafver hvar och
en af eder en Psalm; han hafver lärdom,
han hafver tungomål, han hafver
uppenbarelse, han hafver uttydelse; låter
det allt ske till förbättring.
27. Hvar nu någor talar med tungomål,
det göre han sjelf annar, eller på det mesta
sjelf tredje, och då ymsom; och en tyde det
ut.
28. Är han icke en uttydare, så tige i
församlingene; men tale vid sig sjelf, och
till Gud.
29. Men Propheterna tale två eller tre; och
de andre döme derom.
30. Men hvar så händer, att dem, som
sitter, varder något uppenbaradt, så tige
den förste.
31. I mågen väl alle prophetera, den ene
efter den andra, på det alle måge lära, och
alle varda förmanade.
32. Och Propheternas andar äro
Prophetomen underdånige;
33. Ty Gud är icke oskickelighetenes,
utan fridsens Gud, som uti alla de heligas
församlingar.
34. Edra qvinnor tige uti församlingarna;
ty dem är icke tillstadt att tala, utan att de
äro underdåniga, såsom ock lagen säger.
35. Men vilja de något lära, så skola de
fråga sina män hemma; det står icke
qvinnor väl, att de tala i församlingene.
36. Eller är Guds ord utkommet ifrån
eder? Eller är det allena kommet till eder?
37. Der nu någor låter sig tycka att han är
en Prophet, eller andelig, han besinne hvad
jag skrifver eder; ty det äro Herrans bud.
38. Men är någor oförståndig, han vare
oförståndig.
39. Derföre, käre bröder, lägger eder vinn
om att I propheteren, och förmener icke att
tala med tungomål.
40. Låter all ting ärliga och skickeliga
tillgå.