Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN ANDRA TILL DE CORINTHIER
13. Och göre icke såsom Moses, den ett
täckelse hängde för sitt ansigte, så att
Israels barn icke kunde se uppå dess ända,
som återvänder;
14. Utan deras sinnen äro förstockade; ty
allt intill denna dag blifver samma täckelse
oborttaget öfver gamla Testamentet, när de
läsat, hvilket i Christo återvänder.
15. Men intill denna dag, då Moses läsen
varder, hänger täckelset för deras hjerta.
16. Men om de omvände sig till Herran,
så vorde täckelset borttaget.
17. Ty Herren är en Ande; der nu Herrans
Ande är, der är frihet.
18. Men nu skåde vi alle, såsom uti en
spegel, Herrans klarhet med upptäckt
ansigte; och vi varde förklarade uti samma
beläte, ifrå den ena klarhetene till den
andra, såsom af Herrans Anda.
252
4. CAPITLET
Pauli nits verkan, förföljelse, tröst.
1. Derföre, medan vi ett sådant ämbete
hafve, efter som oss barmhertighet
vederfaren är, så varde vi icke
försummelige;
2. Utan flym ock hemlig skam, och
farom icke med skalkhet, förfalskom ej
heller Guds ord; utan med uppenbara
sanning bevisom oss väl för alla
menniskors samvet, i Guds åsyn.
3. Är nu vårt Evangelium förtäckt, så är
det förtäckt för dem, som förtappade
varda;
4. I hvilkom denna verldenes gud hafver
förblindat de otrognas sinnen, att dem icke
skall lysa Evangelii ljus af Christi klarhet,
hvilken Guds beläte är.
5. Ty vi predike icke oss sjelfva, utan
Jesum Christum, att han är Herren; men vi
edre tjenare för Jesu skull.
6. Ty Gud är den som böd ljuset utu
mörkret lysa; och lyste uti vår hjerta, att
igenom oss måtte upplysning ske af Guds
klarhets kunskap, i Jesu Christi ansigte.
7. Men vi hafve dessa håfvor uti lerkar,
på det att den stora kraften skall vara af
Gudi, och icke af oss.
8. Vi varda allestäds trängde, men vi
ängsles intet; vi bekymres, men vi gifve
oss icke öfver.
9. Vi lide förföljelse, men vi varde icke
öfvergifne; vi blifve undertryckte, men vi
förgås icke.
10. Vi omföre alltid Herrans Jesu död på
vår lekamen; på det att ock Jesu lif må på
vår lekamen uppenbart varda.
11. Ty vi, som lefve, vardom alltid
öfvergifne i döden för Jesu skull; på det att
ock Jesu lif skall uppenbaradt varda på vårt
dödeliga kött.
12. Så är nu döden mägtig i oss; men
lifvet i eder.
13. Efter vi hafve den samma trones anda,
som skrifvet är: Jag tror, derföre talar jag;
så tro vi ock, derföre tale vi ock;