Nya testamentet - Logosmappen

27. Allenast vandrer såsom Christi
Evangelio värdt är; att hvad jag heldre
kommer och får eder se, eller frånvarandes
får höra om eder, att I blifven ståndande uti
enom anda och ene själ, samt med oss
kämpande uti Evangelii tro;
28. Och uti ingen ting förskräcken eder
för edra motståndare, hvilket dem är ett
tecken till förtappelse; men eder till
salighet, och det af Gudi.
29. Ty eder är gifvet för Christo, icke
allenast att I tron på honom, utan jemväl
liden för hans skull;
30. Hafvande samma stridena, som I
sågen i mig, och I nu hören om mig.
EPISTEL TILL DE PHILIPPER
278
2. CAPITLET
Lef enig, ödmjuk, lydig. Timotheus. Epaphroditus.
1. Är nu någor förmaning när eder i
Christo; är någor tröst i kärlekenom; är
någor Andans delaktighet; är någor
hjertelig kärlek och barmhärtighet;
2. Så uppfyller mina glädje, att I ären
ens till sinnes, lika kärlek hafvande,
endrägtige, samhällige;
3. Att intet sker med kif eller fåfäng äro;
utan med ödmjukhet räkne hvar den andra
yppare än sig.
4. Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan
hvar och en på ens annars bästa.
5. Hvar och en vare så till sinnes, som
ock Christus Jesus var;
6. Hvilken, ändå han var i Guds
skepelse, räknade han icke för rof Gudi
jemlik vara;
7. Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på
sig en tjenares skepelse, och vardt lika som
en annor menniska, och i åthäfvor funnen
som en menniska;
8. Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill
döden, ja, intill korsens död.
9. Derföre hafver ock Gud förhöjt
honom, och gifvit honom ett Namn, det
öfver all namn är;
10. Att i Jesu Namn skola sig böja all knä,
deras som i himmelen, på jordene, och
under jordene äro;
11. Och alla tungor skola bekänna, att
Jesus Christus är Herren, Gud Fader till
äro;
12. Så, mine älskelige, som I alltid hafven
varit lydige, icke allenast i mine närvaro,
utan ock nu mycket mer i mine frånvaro,
skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige
varden.
13. Ty Gud är den som verkar i eder både
vilja och gerning, efter sitt goda behag.
14. Görer all ting utan knorr och tvekan;
15. På det I mågen vara oförtalade och
rene, och Guds barn ostraffelige, midt
ibland det vanartiga och vrånga slägtet;
ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene;