Nya testamentet - Logosmappen

13. Då vordo barn burne till honom, att
han skulle lägga händer på dem, och bedja;
men Lärjungarna näpste dem.
14. Då sade Jesus: Låter betämma barnen,
och förmener dem icke komma till mig; ty
sådana hörer himmelriket till.
15. Och när han hade lagt händer på dem,
gick han dädan.
16. Och si, en gick fram, och sade till
honom: Gode Mästar, hvad godt skall jag
göra, att jag må få evinnerligit lif?
17. Då sade han till honom: Hvi kallar du
mig godan? Ingen är god, utan Gud allena;
men vill du ingå till lifvet, så håll
budorden.
18. Sade han till honom: Hvilka? Sade
Jesus: Du skall icke dräpa; du skall icke
bedrifva hor; du skall icke stjäla; du skall
icke bära falsk vittne;
19. Hedra din fader och dina moder; och
du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.
20. Då sade den unge mannen till honom:
Allt detta hafver jag hållit af min ungdom;
hvad fattas mig ännu?
21. Sade Jesus till honom: Vill du vara
fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafver,
och gif de fattiga, och du skall få en skatt i
himmelen; och kom, och följ mig.
22. När den unge mannen hörde detta
ordet, gick han bedröfvad bort; ty han hade
många ägodelar.
23. Då sade Jesus till sina Lärjungar:
Sannerliga säger jag eder: Dem rika är
svårt gå in i himmelriket.
24. Och yttermera säger jag eder: Det är
lättare, att en camel går genom ett nålsöga,
än att en rik kommer i Guds rike.
25. När Lärjungarna detta hörde, vordo de
ganska förfärade, och sade: Ho kan då
varda salig?
26. Då såg Jesus till dem, och sade till
dem: För menniskom är det omöjeligit;
men för Gudi äro all ting möjelig.
27. Då svarade Petrus, och sade till
honom: Si, vi hafve öfvergifvit all ting,
och följt dig; hvad skole vi få derföre?
MATTHEI EVANGELIUM
29
28. Då sade Jesus till dem: Sannerliga
säger jag eder, att I, som mig hafven
efterföljt, i den nya födelsen, när
menniskones Son varder sittandes på sins
majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf
säte, dömande de tolf Israels slägte.
29. Och hvar och en, som öfvergifver hus,
eller bröder, eller systrar, eller fader, eller
moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar,
för mitt Namns skull, han skall få
hundradefaldt, och ärfva evinnerligit lif.
30. Men månge de främste blifva de
ytterste, och de ytterste de främste.