Nya testamentet - Logosmappen

5. CAPITLET
Rikedoms bruk. Tålamods nytta. Bönens kraft.
1. Nu väl, I rike, gråter, och tjuter öfver
edor uselhet, som eder öfverkomma skall.
2. Edre rikedomar äro förruttnade; edor
kläder äro uppäten af mal.
3. Edart guld och silfver är förrostadt,
och deras rost skall vara eder till
vittnesbörd, och skall uppäta edart kött
såsom en eld. I hafven församlat eder
ägodelar i yttersta dagarna.
4. Si, arbetarenas lön, som edart land
afbergat hafva, hvilken I dem svikliga ifrå
haft hafven, ropar; och deras rop, som
afbergade, är inkommet i Herrans Zebaoths
öron.
5. I hafven lefvat i kräselighet på
jordene, och haft edra vällust, och uppfödt
edor hjerta, såsom på en slagtedag.
6. I hafven dömt och dödat den
rättfärdiga, och han hafver eder intet
emotståndit.
7. Så varer nu tålige, käre bröder, intill
Herrans tillkommelse. Si, åkermannen
väntar efter den kosteliga jordenes frukt,
tåleliga bidandes, så länge han får ett
morgonregn och aftonregn.
8. Så varer ock I tålige, och styrker edor
hjerta; ty Herrans tillkommelse är när.
9. Sucker icke, käre bröder, emot
hvarannan, på det I icke varden fördömde.
Si, domaren är för dörrene.
10. Tager, mine bröder, Propheterna för
efterdömelse, till bedröfvelse och tålamod,
hvilke talat hafva i Herrans Namn.
11. Si, vi hålle dem saliga, som lidit
hafva. Jobs tålamod hafven I hört, och
Herrans ända hafven I sett; ty Herren är
barmhertig, och en förbarmare.
12. Öfver all ting, mine bröder, svärjer
icke, hvarken vid himmelen, eller vid
jordena, eller någon annan ed. Men edor
ord skola vara: Ja, ja, Nej, nej; på det I icke
skolen falla uti skrymteri.
13. Lider någor ibland eder bedröfvelse;
han bedje. Är någor vid godt mod, han
sjunge psalmer.
JACOBS EPISTEL
345
14. Är någor sjuk ibland eder, han kalle
till sig Presterna i församlingene, och låte
dem bedja öfver sig, och smörja med oljo
uti Herrans Namn.
15. Och trones bön skall hjelpa den sjuka,
och Herren upprättar honom; och om han
är stadd i synder, varda de honom förlåtna.
16. Bekänner inbördes synderna, den ene
dem andra, och beder för eder inbördes, att
I helbregda varden; ty ens rättfärdigs mans
bön förmår mycket, der hon allvar är.
17. Elias var en menniska såsom vi, och
han bad ena bön, att det icke skulle regna;
och det regnade ock intet på jordena, i tre
år och sex månader.
18. Och bad åter, och himmelen gaf regn,
och jorden bar sin frukt.
19. Käre bröder, om någor ibland eder
fore vill ifrå sanningen, och någor
omvände honom;
20. Han skall veta, att den der omvänder
en syndare af hans vägars villo, han frälsar
ena själ ifrå döden, och skyler all
öfverträdelse.