Nya testamentet - Logosmappen

11. Si, jag kommer snarliga; håll det du
hafver, att ingen tager dina krono.
12. Den der vinner, honom vill jag göra
till en pelare uti mins Guds tempel, och
han skall icke mer utgå; och jag skall
skrifva på honom mins Guds Namn, och
mins Guds stads, dess nya Jerusalems,
namn, som nederkommer af himmelen ifrå
min Gud, och mitt nya Namn.
13. Den der öra hafver, han höre hvad
Anden säger församlingarna.
14. Skrif ock den församlings Ängel i
Laodicea: Detta säger Amen, det trogna
och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till
Guds kreatur:
15. Jag vet dina gerningar, att du äst
hvarken kall eller varm; jag ville att du
vore antingen kall, eller varm.
16. Men efter du äst ljum, och hvarken
kall eller varm, skall jag dig utspy utu min
mun.
17. Ty du säger: Jag är rik, och hafver
nog, och behöfver intet; och vetst icke att
du äst elände, och jämmerlig, fattig, och
blind, och nakot.
18. Jag råder dig att du köper guld af mig,
det genomeldadt och bepröfvadt är, att du
må blifva rik; och hvit kläder, som du må
kläda dig uti, på det dine nakenhets blygd
icke skall synas; och smörj din ögon med
ögnasalvo, att du må få se.
19. De jag älskar, dem agar jag och
näpser. Så var nu flitig, och bättra dig.
20. Si, jag står för dörrene och klappar;
den der hörer mina röst, och upplåter
dörrena, till honom skall jag ingå, och
hålla nattvard med honom, och han med
mig.
21. Den der vinner, honom skall jag sitta
låta med mig på min stol, såsom ock jag
vunnit hafver, och är sittandes vorden med
minom Fader på hans stol.
22. Den der öra hafver, han höre hvad
Anden säger församlingarna.
JOHANNIS UPPENBARELSE
351
4. CAPITLET
Majestätsens thron. Tjugufyra äldste. Fyra djur. Guds
lof.
1. Sedan såg jag, och si, en dörr vardt
upplåten i himmelen; och den första rösten,
som jag hörde, såsom en basun, med mig
tala, sade: Stig här upp; jag vill visa dig,
hvad ske skall härefter.
2. Och straxt var jag i Andanom; och si,
en stol vardt satt i himmelen, och på stolen
satt en.
3. Och den der satt, han var påseende
såsom den stenen jaspis, och sardis; och en
regnbåge var om stolen, påseendes såsom
en smaragd.
4. Och kringom stolen voro fyra och
tjugu stolar; och på de stolar såto fyra och
tjugu äldste, klädde med hvit kläder, och
på deras hufvud voro gyldene kronor.
5. Och af stolenom utgingo ljungeld,
tordön och röster; och sju eldslampor
brunno för stolen; hvilka äro de sju Guds
Andar.
6. Och framför stolen var såsom ett
glashaf, likt vid christall; och midt i stolen,
och kringom stolen, fyra djur full med
ögon, både före och bak.
7. Och det första djuret var likt ett lejon;
och det andra djuret likt enom kalf; och det
tredje djuret hade ett ansigte såsom en
menniska; och det fjerde djuret likt enom
flygande örn.
8. Och de fyra djur hade hvartdera sex
vingar allt omkring, och de voro innantill
full med ögon, och hade ingen ro dag eller
natt, och sade: Helig, Helig, Helig är
Herren Gud allsmägtig, som var, och som
är, och som komma skall.
9. Och då de djuren gåfvo honom pris,
och äro, och tack, som satt på stolen, den
der lefver ifrån evighet till evighet,
10. Föllo de fyra och tjugu äldste framför
honom, som satt på stolen, och tillbådo den
der lefver ifrån evighet till evighet; och
kastade sina kronor för stolen, och sade: