Nya testamentet - Logosmappen

28. Men då jag är uppstånden, vill jag gå
fram för eder uti Galileen.
29. Då sade Petrus till honom: Om än alle
förargades, skall jag icke förargas.
30. Jesus sade till honom: Sannerliga
säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än
hanen hafver två resor galit, skall du tre
resor försaka mig.
31. Då sade han ändå ytterligare: Ja,
skulle jag än dö med dig, jag skall icke
försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.
32. Och de kommo på den platsen, som
kallades Gethsemane. Och han sade till
sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går
afsides, till att bedja.
33. Och så tog han med sig Petrum, och
Jacobum, och Johannem, och begynte till
att förskräckas och ängslas;
34. Och sade till dem: Min själ är
bedröfvad allt intill döden; blifver här, och
vaker.
35. Och han gick litet fram bätter, och föll
ned på jordena, och bad att, om möjeligit
vore, skulle den stunden undgå honom;
36. Och sade: Abba, Fader; all ting äro
dig möjelig; unddrag mig denna kalken;
dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill.
37. Och han kom, och fann dem sofvande,
och sade till Petrum: Simon, sofver du?
Förmådde du icke vaka ena stund?
38. Vaker, och beder, att I icke kommen
uti frestelse; anden är viljog, men köttet är
svagt.
39. Och så gick han åter bort, och bad;
och talade samma orden.
40. Och då han kom igen, fann han dem
åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och
de visste icke hvad de honom svarade.
41. Och han kom tredje gången, och sade
till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; det
är nog, stunden är kommen: Si,
menniskones Son varder öfverantvardad
uti syndares händer.
42. Står upp, låt oss gå: Si, den mig
förråder, är hardt när.
MARCI EVANGELIUM
71
43. Och straxt, med samma orden, steg
Judas fram, den der en var af de tolf; och
med honom ett stort tal folk, med svärd
och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och
de Skriftlärda, och de äldsta.
44. Så hade den, som förrådde honom,
gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken
jag kysser, den äret; tager fatt på honom,
och förer honom varliga.
45. Och som han kom, trädde han
hasteliga fram till honom, och sade till
honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom.
46. Då båro de händer på honom, och
grepo honom.
47. Men en, af de der när stodo, drog ut
sitt svärd, och slog öfversta Prestens
tjenare, och högg honom ett öra af.
48. Och Jesus svarade, och sade till dem:
Såsom till en röfvare ären I utgångne, med
svärd och stafrar, till att gripa mig.
49. Jag hafver hvar dag varit när eder i
templet, och lärt, och I togen intet fatt på
mig; men detta sker, på det att Skrifterna
skola fullbordas.
50. Och Lärjungarna gåfvo honom då alle
öfver, och flydde.
51. Men en unger man följde honom,
klädd på blotta kroppen uti ett linkläde;
och unge män grepo honom.
52. Men han lät fara linklädet, och kom
undan ifrå dem naken.
53. Så ledde de Jesum till den öfversta
Presten, och med honom församlades alle
öfverste Presterna, och de äldste, och
Skriftlärde.
54. Och Petrus följde långt efter honom,
tilldess han kom uti den öfversta Prestens
palats; och satte sig ibland tjenarena, och
värmde sig vid ljuset.
55. Men de öfverste Presterna, och hela
Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de
måtte låta döda honom; och kunde dock
ingen finna;
56. Ty månge hade burit falskt
vittnesbörd emot honom; dock gjorde
deras vittnesbörd icke fyllest.