Nya testamentet - Logosmappen

25. Och han sade till dem: Hvar är edar
tro? Men de fruktade, och förundrade,
sägandes emellan sig: Ho må denne vara?
Ty han bjuder både vädrena och vattnena;
och de lyda honom.
26. Och de foro till de Gadareners ängd,
hvilken är tvärt öfver Galileen.
27. Och då han utgången var af skeppet
på landet, mötte honom en man utaf
staden, hvilken hade haft djefvulen i lång
tid; och han hade inga kläder på, ej heller
blef i husen, utan i grifter.
28. Då han såg Jesum, ropade han, och
föll ned framför honom, och sade med
höga röst: Hvad hafver jag göra med dig,
Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder
dig, att du icke qväl mig.
29. Ty han böd dem orena andanom, att
han skulle fara ut af mannenom; ty han
hade länge plågat honom; och han vardt
bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och
slet sönder banden, och vardt drifven af
djefvulen bort i öknen.
30. Då frågade Jesus honom, och sade:
Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty
månge djeflar voro inkomne i honom.
31. Och de bådo honom, att han icke
skulle bjuda dem fara uti afgrunden.
32. Men der var en stor svinahjord, som
der gick och födde sig på berget. Då bådo
de honom, att han ville tillstädja dem fara
in i svinen; och han tillstadde dem det.
33. Då foro djeflarna utu menniskone, och
foro in uti svinen; och hjorden brådstörte
sig uti sjön, och fördränkte sig.
34. Men när de, som vaktade svinen, sågo
hvad der skedde, flydde de, och båro
tidenden i staden, och på bygdena.
35. Då gingo de ut, till att se hvad der
skedt var, och kommo till Jesum; och
funno mannen, der djeflarna utaf farne
voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid
Jesu fötter; och vordo förfärade.
36. Och de som det sett hade, förkunnade
dem desslikes, huruledes den besatte var
helbregda vorden.
LUCE EVANGELIUM
92
37. Och hele hopen af de Gadareners
omliggande bådo honom, att han ville fara
ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge
påkommen. Då steg han till skepps, och for
tillbaka igen.
38. Men mannen, der djeflarna voro utaf
farne, bad honom att han måtte blifva när
honom. Men Jesus sände honom ifrå sig,
sägandes:
39. Gack uti ditt hus igen, och säg utaf,
huru stor ting Gud med dig gjort hafver.
Och han gick bort, och förkunnade öfver
hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort
med honom.
40. Och det begaf sig, då Jesus kom igen,
undfick honom folket; ty alle vänte efter
honom.
41. Och si, der kom en man, som het
Jairus, och var en öfverste för Synagogon;
han föll ned för Jesu fötter, bedjandes
honom, att han ville gå i hans hus;
42. Ty han hade ena enda dotter, vid tolf
åra gammal, och hon begynte själas; men i
vägen, vid han gick dit, trängde honom
folket.
43. Och en qvinna, som blodgång hade
haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon
ägde på läkare, och kunde dock botas af
ingom;
44. Hon gick bakefter, och tog på hans
klädefåll; och straxt stillades hennes
blodgång.
45. Och Jesus sade: Ho är den, som tog på
mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och
de med honom voro: Mästar, folket tränger
dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog
på mig?
46. Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit
på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.
47. Då qvinnan såg, att det icke var
lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned
för hans fötter, och förkunnade för allo
folkena, för hvad saks skull hon hade tagit
på honom, och huruledes hon blef straxt
helbregda.