Det har tagit femton år. Regissören Kjell Sundvall ... - Buss på Sverige

Film Rolf Lassgård
TEXT Lars Yngve FOTO Viktoria Engman
28 Buss på Sverige #4/2011
Det har tagit femton år. Regissören Kjell Sundvall
har tackat nej till ett halvdussin olika manuskript.
Men i början av september är det premiär för
uppföljaren till 1996 års publiksuccé Jägarna.
I huvudrollen som polisen Erik Bäckström,
precis som då: Rolf Lassgård.
Lassgård
laddar om
Häromdagen cyklade jag förbi en
skogsdunge då ett skott ekade,
troligtvis var det militärer som
lekte krig och använde lösa skott.
Men jag stelnade till som en jakthund och blev
därefter så rädd att jag hoppade av cykeln,
kastade upp den som en ryggsäck och sprang för
allt vad jag orkade. Jo, så rädd blev jag, faktiskt.
Nu tänker ni naturligtvis: ”Det var ju löjligt,
för sånt händer ju inte här!” Men där tänker ni
alldeles fel, för det är ju just det det kan göra, det
kan hända precis var som helst numera.
Funderar på detta när jag är på väg till Rolf.
När jag anländer går han ute på gräsmattan,
som är lika välansad som hans frisyr i Jägarna,
och diggar till hårdsvängande blues från ett
halvöppet fönster. Det är med andra ord inte den
typen av musik som man dansar jägardansen
(som, för dem som inte vet, är ett mastigt
potpurri som bränner åtskilliga kalorier hos en
dansande publik) till!
Tvekade du någonsin inför att göra en
uppföljare till Jägarna?
– Nej, egentligen inte. Vi ska komma ihåg
att det gått femton år sedan Jägarna spelades
in, så det kändes inte direkt som en påtvingad
uppföljare. Sedan Jägarna spelades in så har det
ringt journalister med jämna mellanrum och
frågat om det inte skulle komma en uppföljare,
men jag tror faktiskt att Kjell [Sundvall]
bestämde sig redan efter den första filmen att
det inte skulle göras. Under årens lopp har
Kjell fått ett antal manus tillsända där det ena
varit sämre än det andra, rent kvalitets- och
innehållsmässigt. Men så fick han en bra ingång
och bra idé som han kunde bygga en film på.
Är det nervöst, tycker du?
– Jag vet att det finns stora förväntningar på
filmen, men jag tycker det ska bli lustfyllt att
publiken ska få möta filmen. Innan vi började
spela in uppföljaren så var det en därhemma
som sa: ”Fan vad många gånger vi har sagt
hemma: Tänk om man hade haft Jägarna
osedd!” Och just detta har jag haft som en sorts
ledord för mig under inspelningen. Att försöka
att ge människorna en ny upplevelse, och en ny
Jägarna.
Kändes det naturligt att återigen gå in i
rollen som Erik Bäckström?
– Ja, faktiskt. Manuskriptet i Jägarna
handlade om en man som lämnar Stockholm
och ska flytta hem till glädjen och sina rötter,
och så visar det sig att allting går åt helvete.
Innan inspelningen av första filmen så hyrde vi
ett litet hus i Tomelilla, och då beslöt jag mig
för att köra från Tomelilla till Gävle i ett sträck.
Det är liksom åttio mil till Gävle, och därefter
körde jag ytterligare åttio mil till Elfsbyn, där
den första Jägarna utspelade sig. Den här gången
utspelar sig filmen i Överkalix.
Körde du alltså etthundraåttio mil på två
dagar?
– Ja, just det. Resan symboliserade lite av
hans hemvändandefärd, och det var faktiskt rätt
skoj. Denna gången är det ju precis tvärtom:
Erik vill ju absolut inte tillbaks till minnena
som sargade honom efter allt som hände förra
gången. Erik har dessutom förändrats under
åren som flutit på, han är ju inte längre den
piketpolis som han var då. Numera är han en
skrivbordspolis och en skicklig förhörsledare,
vilket är själva anledningen till att han
återvänder hem – för att ta sig an ett solklart
fall som är tänkt att ta två dagar att reda ut, och
därefter direkt återvända till Stockholm. Han
vill verkligen inte återvända, utan blir mer eller
mindre tvingad till det – och naturligtvis blir det
inte två dagar. Allt är mer komplicerat än så och
han tvingas bli kvar där uppe ett bra tag.
fortsätter på sid 30
Buss på Sverige #4/2011 29

Film Rolf Lassgård
Premiär för Jägarna 2
På tal om piketpolis, har du kvar din Flat
Top även i tvåan?
– Haha, nej. Vet du var jag fick inspiration till
den frisyren? Kommer du ihåg serietidningen
Seriemagasinet? I den serien var det en som hade
Flat Top…
Mike Nomad?
– Just det! Han var dessutom en riktig
hårding. En sådan frisyr kräver en viss omsorg.
Under inspelningen klipptes min frisyr en gång
i veckan, och för att det verkligen skulle vara
jämnt och rakt så använde frisören ett vattenpass.
Den här gången har Erik en mer alldaglig
och naturlig frisyr som passar en polis som
arbetar som skrivbordspolis. Det hade känts lite
obekvämt och fånigt att fortfarande ha samma
sorts frisyr. Det skulle kunnat bli som när
rockstjärnor ska försöka att se likadana ut som
de gjorde femton år tidigare. Erik har åldrats
normalt och börjat med läsglasögon också.
Kan du sätta fingret på någonting som
märkbart förändrats sedan föregångaren?
– Ja, att alla involverade har blivit femton år
äldre. Det märks i karaktärernas vägval i filmen.
Blir det någon tillbakablick i filmen?
– Nej, egentligen inte. Filmen står för sig själv.
Man behöver inte sett första filmen. Men det
finns vissa kopplingar bakåt, och de dyker upp
som små flashbacks.
“ Mina karaktärer
kan vara hårda, men
har ändå hjärtat på
rätta stället.
Jag spelar ju aldrig
en renodlad
bad guy.
Någon som sjunger opera?
– Inte mer än i en flashback, men så finns det
någon som sjunger något annat i stället!
Varför är poliser så musikintresserade?
– Jag vet inte, men det har blivit lite så i
deckarvärlden. Jag tänkte väldigt mycket på det
där när jag spelade Wallander, men jag bestämde
att musiken i min tolkning av Kurt skulle fungera
som en slags ventil. Det blev ju liksom den enda
30 Buss på Sverige #4/2011
Skådespelerskan Annika Nordin,
Torstens (Peter Stormare) fru Karin,
är en av få som faktiskt talar sin
ursprungliga dialekt i filmen.
Foto: Jami Granström
platsen som Wallander hade där han kunde
krypa undan en smula.
Musiken fungerade som någonting som gav
honom energi, och inte bara tog energi.
Det handlar väl om att hitta sin egen grej, och
det behöver inte nödvändigtvis vara musik.
Tycker du själv om att vistas i skogen?
– O ja, visst. Jag är ju uppväxt i Norrland så
visst tycker jag om skog.
Använder du bössa själv?
– Nej, inte alls egentligen, eller möjligtvis
sparbössa!
Jag tycker det är en väldigt hård och kall
miljö det där med jakt.
– Alla sådana där intressen har sina egna
världar. Jag tror att det ser olika ut i olika
sammanhang, men det var häftigt att få höra
en del gamla jägare berätta om björnjakt. Min
pappa jagar, och han beskriver jakten som en
sorts frihetskänsla, och att vara mitt i naturen.
Att sitta där och vänta på ett djur, studera det
och se om det är lovligt och att ta ett beslut om
hur han ska lägga ned det. Det är full kontroll.
Jag minns scenen där ni slaktar djuren i
stugan i skogen, det luktade precis som när jag
sommarjobbade på Scan. Jägarna nästan som
luktfilm!
– Haha. Regissören John Waters, som även
gjorde filmen Hairspray, gjorde ju en luktfilm på
80-talet som hette Polyester. Han är en intressant
person med lite speciella idéer. Han föreslog
till exempel att det skulle stå vågar i foajén på
biograferna när Hairspray visades, och att folk
skulle få väga sig innan de gick in i biografen
och betala entrébiljett efter hur pass överviktiga
de var (skratt).
På tal om John Waters och Hairspray,
Enligt Peter Stormare kan Jägarna 2 bli
hans sista film på svensk mark. Här med
Kim Tjernström som spelar Peter i filmen.
Foto: Jami Granström
du spelade ju den överviktiga mamman i
musikalversionen av Hairspray!
– Det var en utmaning. Vi pratade mycket
om teatern, och att rollen inte bara skulle
innebära Rolf Lassgård i kvinnokläder, utan
att det handlade om att verkligen försöka att
gestalta den här mamman, en kvinna som är
överviktig och otroligt stor.
Det var en oväntad roll som kvinna, du
brukar ju spela ganska hårda roller.
– Mina karaktärer kan vara hårda, men har
ändå hjärtat på rätta stället. Jag spelar ju aldrig
en renodlad bad guy.
Vilken roll har varit din största utmaning?
– Rollen i Efter bröllopet var en stor
utmaning. Bara grunden att gestalta den
fantastiska mannen, att komma från lilla Gävle
och plötsligt agera som om man har hela
Köpenhamn i fickan.
Miljön i Jägarna är hård och kall, skulle
handlingen kunna utspela sig i någon annan
glesbygd?
– Ja, det sa vi faktiskt redan då. Jägarna
handlar ju om att man driver en bygemenskap,
Den nya Jägarna spelades in under nio
intensiva veckor i Överklaix, hösten 2010.
Foto: Jami Granström
“ Den nya
Jägarna har en mer
psykologisk intrig.
Den är spännande
som fan.
en företeelse som kan vara väldigt bra, men när
det vänds fel så kan det bli… Visst finns det
problem med en del delar av landsbygden, bland
annat att myndigheterna placerar personer med
missbruksproblem i små, till vardags, fridfulla
byar. Just den problematiken, med folk som bor i
bygden och härjar fritt, är aktuell i Jägarna 2.
I första filmen spelade du mot Lennart
Jähkel, den här gången mot Peter Stormare.
Hur funkade ni ihop?
– Det var verkligen coolt. Det var första
gången vi träffades faktiskt, men vi stortrivdes
ihop, både under själva inspelningen och vid
sidan av. Hela filmteamet bodde i Överkalix i
sju veckor. Vi jobbade med manuset i stort sett
varje dag och hade därmed möjlighet att finslipa
på små detaljer. Det var otroligt givande, och vi
hade en fin gemenskap.
Bara jag tänker på en del scener ur ettan
så reser håret sig på armarna på mig, det var
en otroligt obehaglig närvaro i filmen. Om du
jämför denna med föregångaren?
– Visst bär även tvåan Jägarnas signum.
Den har en tuffhet i sig. Men att första filmen
har överlevt handlar ju till stor del om själva
dramat mellan bröderna som plötsligt ställdes
mot varandra. Den nya Jägarna har en mer
psykologisk intrig. Den är spännande som fan,
fast på ett annat sätt. Det finns trådar bakåt, men
den här gången är det ett kriminalfall som är
grunden till historien.
Är folk i regel mer misstänksamma mot
främlingar på landsbygden, tycker du?
– Nej, så upplever inte jag det, folk är ganska
vänliga. Men visst, på landet håller man kanske
mer koll… Kommer det en bil som man inte sett
tidigare så undrar man vem det är och kollar
vart den ska.
Är du likadan själv när du är på landet?
– Att jag kollar bilar menar du? Visst gör jag
det, för bort gardinen från fönstret, tittar ut och
kollar så att kusten är klar och att inga okända
fordon närmar sig.
Vad är nu nästa arbete som du har
inplanerat?
– Det är inte klart än. Jag har hållit rent hela
hösten. Jag räknade ut i våras att jag hade gjort
fem filmer och två stora teateruppsättningar
på tjugoen månader, och kände att det var
dags att ta det lite lugnt fram till oktober eller
november, men naturligtvis så blev det också
flyttat. Jag hoppas att vi kommer att kunna börja
arbeta med filmerna om kriminalpsykologen
Sebastian Bergman. Vårt arbete tillsammans
med de tidigare två filmerna var så lustfyllt att vi
bestämde oss för att göra en fortsättning.
En sista spontan kommentar angående
Jägarna 2?
– Jag hoppas att folk får en härlig ny
filmupplevelse, att de känner igen sig, men att de
också får något annat också med sig hem.
1996 vs 2011
Titel: JÄGARNA
Biopremiär: Den 31 januari 1996
Spelades in i: Älvsbyn, Norrbotten
Regi: Kjell Sundvall
Skådespelare: Rolf Lassgård, Lennart
Jähkel, Jarmo Mäkinen, med flera.
Story: Erik Bäckström vänder tillbaka
till hembygden i Norrbotten efter att
han under flera år bott i Stockholm.
Väl på plats börjar han nysta upp
en tjuvjaktshärva – något som får
dramatiska konsekvenser. Filmens
manus bygger på ett autentiskt fall,
”Kalixhärvan”.
Publik: Cirka 800 000 besökare.
Titel: JÄGARNA 2
Biopremiär: Den 17 augusti i Överkalix,
den 2 september i Norrland, den 9
september i övriga Sverige, 2011.
Spelades in i: Överkalix, Norrbotten
Regi: Kjell Sundvall
Skådespelare: Kvar från förra filmen
återstår endast Rolf Lassgård, i övrigt
märks bland andra Lo Kauppi och Peter
Stormare.
Story: Erik sitter så här 15 år senare på
Riksmordkommissionen i Stockholm. Mot
sin vilja tvingas han att återvända till sina
hemtrakter för att lösa ett mycket brutalt
mord. Ingenting blir naturligtvis som han
tänkt sig…
Publik: ?
Buss på Sverige #4/2011 31