Bara du kan rädda världen... - HeroClix

heroclix.stank.nu

Bara du kan rädda världen... - HeroClix

- Jag är säker, det är en jävla mutis!

- Hur kan du veta det, undrade Günter misstänksamt

betraktande mannen som satt på busshållplatsen.

Hans större kamrat grinade snett och spottade en

segslemmig loska på trottoaren.

- Klart han är en mutis. Ser du inte hur rädd han är?

Ser sig hela tiden om. Jag slår vad om att han är en

mutis. Måste vara det. Dessutom har han såna där

fläckar i ansiktet. Typiskt mutisar.

De båda betraktade

den ensamme

mannen ett

ögonblick. Günter

stod med händerna

i fickorna på sin

svarta skinnrock

och kramade om

ett knogjärn. Hans

polare, Die Mauer,

stor som en ångvält

och med svällande

överarmar, knöt

nävarna så att det

knakade i knogarna.

- Vad säger du? Ska

vi fixa honom?

- Han är ju mutis.

Die Mauer lyfte sin

regnrock åt sidan och

greppade järnröret

med högerhanden.

Den vänstra drog upp en slipad cykelkedja ur fickan.

Günter förde in fingrarna genom knogjärnets hål och

kramade åt.

Nu jävlar skulle mutisen få.

DIE MAUER - BAKSLAG

Günter gick närmre, smygande och nästan lite rädd.

Men inte fan kunde Günter visa något åt Die Mauer.

Die Mauer var inte rädd för något. Och ville man vara

hans polare så …

Die Mauer slog till innan mannen på bänken hunnit

fatta vad som höll på att hända. Järnröret träffade

honom över tinningen, och mannen kastades ner på

marken med ett blodigt ansikte. Günter sparkade

med sina Herr Martinskor och skrek okvädningsord.

Mannen stönade och det lät som om någon krossade

ett ägg då Die Mauer slog ännu ett slag mot mannens

huvud med järnröret.

Mannen blev liggande på gatan. Blod sipprade från

hans krossade huvud och ögonen stirrade tomt utåt

gatan. Trots det fortsatte de. Günter sjönk ner på knä

och slog mannen på ryggen, slag efter slag. Revbenen

knäcktes ett efter ett och blod stänkte runtomkring.

Han slutade inte förrän han kände Die Mauers hand

på axeln.

- Nog fan. Bäst å dra innan plitarna kommer.

- De bryr sig väl inte om en jävla mutis, protesterade

Günter.

Men Die Mauer skakade

på huvudet.

- Han kanske inte var

mutis. Fan, det gick så

jävla lätt alltså.

Günter mådde plötsligt

illa, men hann inte mer

än resa sig upp förrän

han såg en rörelse i

ögonvrån. Han vände sig

om.

Där stod en soldat i

lång regnrock och såg

bistert på dem. Den röda

armbindeln nästan lyste i

dunklet. Lite längre bak

stod resten av patrullen

med skyldrade gevär.

Die Mauer slickade sig

om läpparna. Han visste

att det kunde vara kört

nu, om gråkapporna ville bråka. Die Mauer kanske

kunde ta en av dem innan han blev prickad.

Soldaten torkade sig i ansiktet med en snusnäsduk.

Die Mauer och Günter stod som fastfrusna.

- Ha en bra dag, sa soldaten sedan och vände sig om

för att gå tillbaka till truppen.

Die Mauer andades ut. Klart att de inte skulle bry

sig. Vem brydde sig om en rättslös? Gubben måste

ha varit det. Rättslös. Kanske knegare, men inte fan

orkade de ställa till med bråk för en knegares skull.

Inte om de var på bra humör. En dålig dag kanske.

Soldaterna trampade iväg så stegen ekade mot

husväggarna.

Die Mauer och Günter såg på varandra och brast

sedan ut i skratt.

- Fan, det var riktigt jävla nära det där.

betaversionen.indd 5 2006-11-23 20:40:16

5

Similar magazines