Gatubarnen bakom Ural Gatubarnen bakom Ural - Mission Possible

More documents

Recommendations

Info

............. 6 Ljus i nytt fönster – [ Mission Possible 4/2004 ] det finns inga omöjliga fall! ODESSA SASHA OSIPOV De hopplösas grupp Det finns en grupp gatubarn som jag i mina ögon betraktar som ”hopplösa” fall. De är omöjliga problembarn, som inte låter sig påverkas av något. De är höga på droger och lim och de gör vad som faller dem in och bryr sig inte om några som helst råd. Olegs nerförsbacke räckte ända till botten Oleg Kovalev skulle kunna vara ett av dessa fall. När vi lärde känna honom var han 14 år. Nu är han 17. Oleg föddes i Odessa, familjen var helt vanlig. När han var 12 år, dog modern. Fadern tog hand om de fyra barnen. Det svåra livet fick honom att fly in i alkoholens värld. Pengarna räckte inte till hyra. Fadern sålde sin bostad för en struntsumma och köpte ett litet ruckel utanför Odessa. Oleg började leta efter äventyr. Dessa ”äventyr” gjorde honom bekant med varje polisstation i Odessas omgivning, deras häkten och specialceller. Han sjönk allt djupare, använde droger, bodde i kloakkamrarna, portgångar och åt ur soptunnorna. Aljona fastnade i drogfällan redan som 13-åring För ett år sedan lärde Oleg känna Aljona. Flickan har en tragisk bakgrund. Hon vet inte vem som är hennes far, och modern levde ett vilt liv och hamnade i fängelse på grund av drogaffärer.
När modern blev fri, var Aljona 13 år gammal. Hela den tiden, som modern satt inne hade flickan skött sig själv. Hon hade hamnat i dåligt sällskap och börjat sniffa lim. Det första hon gjorde på morgonen var att ta fram limpåsen och röka en cigarett, först därefter kunde hon ta sig upp ur sängen. Modern hann bara vara fri ett litet tag, när hon återigen åkte fast för drogaffärer. De ungas knarkkvart Vid den här tiden träffade Aljona Oleg, som förde ner henne allt djupare i drogträsket. De bodde i Aljonas lägenhet och Olegs knarkarkompisar började samlas där. Snart stängdes el och värme av eftersom räkningarna inte betalades. En av de unga gjorde en installation som gav el till lägenheten. Glädjen varade i en vecka, sedan började det brinna i de avskalade ledningarna. Det var tur att ingen var hemma då. De limfyllda möblerna brann snabbt, fönstrena sprack och röken vällde ut på gatan. Vi vet inte hur branden släcktes. Men lägenheten blev helt utbränd, och hade varken fönster, dörrar, möbler eller annat kvar. De unga orkade inte sörja detta, utan bosatte sig i köket. Babyn förde dem till verkligheten Livet fortsatte i samma stil tills Aljona märkte att hon väntade barn. Hon blev skärrad och förstod att något måste göras och livet måste bli annorlunda. Aljona kom till oss för att få råd. Vi besökte Aljona och Oleg dagligen [ Mission Possible 4/2004 ] med vår sjuksköterska Elisabeth. Vi diskuterade mycket vad de borde göra för att styra livet på rätt kurs. De blev starkt motiverade. De körde iväg narkomanerna som bosatt sig hemma hos dem. Oleg började rehabilitering och letade efter arbete. En obeskrivlig röra! Vi började renovera lägenheten. Det var något fruktansvärt! Stora berg av brända, stinkande rester, sotiga möbelskelett som fungerade som hemvist åt herrelösa hundar och katter. Nytt fönster, ny attityd till livet Vi installerade ett nytt fönster och en låsbar ytterdörr. Detta hjälper Oleg och Aljona att återgå till ett normalare liv. Vi tapetserade väggarna, och en av våra medarbetare gav dem sin gamla soffa. Därefter stod el- och rörarbetena i tur. Till arbetet och skolan Oleg sa att han skulle vilja gå i kvällsskola för att kunna slutföra grundskolan och sedan kunna bli bilmontör. Vi försöker ordna detta. Fastän Oleg är 17 år har han bara gått i skolan i tre år. Oleg fick arbete på ett bygge, och så fick familjen de första ärligt förtjänade pengarna. Han går till arbetet sex dagar i veckan och på söndagarna har de börjat gå i kyrkan. Vi hjälpte dem att ordna sina personbevis. Jag var tvungen att resa runt på många ställen för att samla in nödvändiga uppgifter. Under tiden ordnade Elisabet läkarkontroller åt Aljona. Aljonas mor döende i AIDS Några veckor senare släpptes Aljonas moder ut ur fängelset eftersom hon hade tuberkulos och AIDS. Hon får nu vård, men har mycket dåliga odds att klara sig. Vad som är omöjligt för oss människor... Så här började de ungas liv sakta att förändras, steg för steg. Det var inte lätt men dag för dag, vecka för vecka har vi sett hur Gud har hjälpt dessa unga människor. Tidigare hade jag svårt att tro att deras liv kunde förändras till det bättre. Vi kan inte hjälpa alla men med Guds hjälp kan vi nå många fler. Ibland glömmer vi detta och deppar ihop. Men när Gud är med oss sker det under. 7 ..............
Page 1 and 2: 4/2004 September HJÄLPER GATUBARN
Page 3 and 4: han har redan svårt att gå. Vi f
Page 5: KRASNOJARSK LJUBA EPONTSHINTSHEVA [

Gatubarnen bakom Ural Gatubarnen bakom Ural - Mission Possible

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?