Gatubarnen bakom Ural Gatubarnen bakom Ural - Mission Possible

När modern blev fri, var Aljona 13 år
gammal. Hela den tiden, som modern
satt inne hade flickan skött sig själv. Hon
hade hamnat i dåligt sällskap och börjat
sniffa lim. Det första hon gjorde på
morgonen var att ta fram limpåsen och
röka en cigarett, först därefter kunde hon
ta sig upp ur sängen. Modern hann bara
vara fri ett litet tag, när hon återigen åkte
fast för drogaffärer.
De ungas knarkkvart
Vid den här tiden träffade Aljona Oleg,
som förde ner henne allt djupare i
drogträsket. De bodde i Aljonas lägenhet
och Olegs knarkarkompisar började
samlas där. Snart stängdes el och värme
av eftersom räkningarna inte betalades.
En av de unga gjorde en installation
som gav el till lägenheten. Glädjen varade
i en vecka, sedan började det brinna i de
avskalade ledningarna. Det var tur att
ingen var hemma då. De limfyllda
möblerna brann snabbt, fönstrena sprack
och röken vällde ut på gatan.
Vi vet inte hur branden släcktes. Men
lägenheten blev helt utbränd, och hade
varken fönster, dörrar, möbler eller annat
kvar. De unga orkade inte sörja detta,
utan bosatte sig i köket.
Babyn förde dem till verkligheten
Livet fortsatte i samma stil tills Aljona
märkte att hon väntade barn. Hon blev
skärrad och förstod att något måste göras
och livet måste bli annorlunda. Aljona
kom till oss för att få råd.
Vi besökte Aljona och Oleg dagligen
[ Mission Possible 4/2004 ]
med vår sjuksköterska Elisabeth. Vi
diskuterade mycket vad de borde göra
för att styra livet på rätt kurs.
De blev starkt motiverade. De körde
iväg narkomanerna som bosatt sig hemma
hos dem. Oleg började rehabilitering och
letade efter arbete.
En obeskrivlig röra!
Vi började renovera lägenheten. Det var
något fruktansvärt! Stora berg av brända,
stinkande rester, sotiga möbelskelett som
fungerade som hemvist åt herrelösa
hundar och katter.
Nytt fönster, ny attityd till livet
Vi installerade ett nytt fönster och en låsbar
ytterdörr. Detta hjälper Oleg och
Aljona att återgå till ett normalare liv. Vi
tapetserade väggarna, och en av våra
medarbetare gav dem sin gamla soffa.
Därefter stod el- och rörarbetena i tur.
Till arbetet och skolan
Oleg sa att han skulle vilja gå i kvällsskola
för att kunna slutföra grundskolan och
sedan kunna bli bilmontör. Vi försöker
ordna detta. Fastän Oleg är 17 år har han
bara gått i skolan i tre år.
Oleg fick arbete på ett bygge, och så
fick familjen de första ärligt förtjänade
pengarna. Han går till arbetet sex dagar
i veckan och på söndagarna har de börjat
gå i kyrkan.
Vi hjälpte dem att ordna sina personbevis.
Jag var tvungen att resa runt
på många ställen för att samla in
nödvändiga uppgifter. Under tiden
ordnade Elisabet läkarkontroller åt Aljona.
Aljonas mor döende i AIDS
Några veckor senare släpptes Aljonas
moder ut ur fängelset eftersom hon hade
tuberkulos och AIDS. Hon får nu vård,
men har mycket dåliga odds att klara sig.
Vad som är omöjligt för oss
människor...
Så här började de ungas liv sakta att
förändras, steg för steg. Det var inte lätt
men dag för dag, vecka för vecka har vi
sett hur Gud har hjälpt dessa unga
människor.
Tidigare hade jag svårt att tro att deras
liv kunde förändras till det bättre. Vi kan
inte hjälpa alla men med Guds hjälp kan
vi nå många fler. Ibland glömmer vi detta
och deppar ihop. Men när Gud är med
oss sker det under.
7
..............