PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

I själfva verket anade Balder, att han icke skulle
lefva länge, och det vardt för asarne bekant, att
dödsbud visat sig för honom i drömmar. Äfven
järtecken bådade, att ondt hotade honom. Den
trogne gångare, i sadeln på hvilken han gjorde
färder öfver himmelen och skyddade solen och
månen på deras vandringar i rymden, fick sin fot
vrickad och kunde icke genom gudinnornas
läkesånger, utan blott genom Oden botas. Själf led
Balder af afmattning i sina fötter. De bekymrade
gudarne vände sig till världsträdets väktare, Urd
och Mimer, för att få råd. Urd såg Balders
fördolda öde, men yppade det icke; Mimer ej
heller. Den ångestfulla Frigg kom då på den tanken
att med ed förplikta alla varelser och alla ting att
icke skada Balder. Så allmänt älskad var han, att
gudarne trodde, att ett försök därmed kunde göras.
Det finnes lif i allt, äfven i det som för oss synes
liflöst. Det finnes en ordning, hvari hvarje varelse
och hvarje ting har sitt rum. Elden, vattnet och
luften lyda sina härskare, stenarne, malmerna,
örterna och djuren bilda samhällen och släkter.