Hur når konsten ut.pdf - Västmanlands läns museum
Hur når konsten ut.pdf - Västmanlands läns museum
Hur når konsten ut.pdf - Västmanlands läns museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
seminariUm om oFFentlig Konst i ett regionalt oCH internationellt PersPeKtiV<br />
Program 4–5 mars<br />
För deltagare som anländer innan seminariestart<br />
4 mars<br />
19.00-20.30 mottagning på Västerås Konst<strong>museum</strong><br />
(arr: Västerås Konst<strong>museum</strong>, <strong>Västmanlands</strong> <strong>läns</strong> <strong>museum</strong><br />
och arty.)<br />
5 mars<br />
samtidigt pågår konstmusikfestivalen ”Perspectives<br />
2009” i Västerås. se info: www.nyaperspektiv.se.<br />
9.30-11.30 Visning: ”Fyra konstverk, fyra processer”. Utifrån verk<br />
av mats Åberg, stina ekman, sture Collin och Carsten<br />
Höller berättar Jan melander, strateg, Kulturstaben,<br />
Västerås stad om processen bakom konstverken. start<br />
<strong>ut</strong>anför Konstmuseets entré. efter visningen, under en<br />
gemensam promenad till stadshotellet, visas elevers<br />
ljudkonstverk från gå över Ån.<br />
seminarieProgram<br />
5 mars<br />
medVerKande FrÅn sPanien, storbritannien oCH<br />
sVerige, sPrÅK: engelsKa<br />
11.30-13.00 registrering, kaffe och matig smörgås serveras.<br />
13.00-13.15 Välkommen och introduktion<br />
13.15-14.15 rachel anderson, Head of interaction, artangel,<br />
storbritannien<br />
14.15-14.45 Kaffe och kaka<br />
14.45-15.35 ann-sofi sidén, konstnär och<br />
mats Fahlander, arkitekt, sverige<br />
15.40-16.30 santiago Cirugeda, konstnär och arkitekt, spanien<br />
16.30-16.45 Paus, frukt/snacks<br />
16.45-17.30 ramon Parramon, director, idensitat, spanien<br />
17.30-17.45 Paus, frukt/snacks<br />
17.45-18.30 modererat panelsamtal<br />
Helena mattsson, arkitekt och forskare, KtH, är<br />
moderator för ett samtal mellan dagens föreläsare från<br />
tre länder med olika strukturer kring och villkor för den<br />
offentliga <strong>konsten</strong>.<br />
20.00-21.30 middag med dine & talk, leds av louise andersson,<br />
enhetsledare/<strong>ut</strong>bildningssamordnare, riks<strong>ut</strong>ställningar.<br />
seminarieProgram<br />
Vem bestämmer öVer den<br />
oFFentliga Konsten?<br />
HUr Kan den Förmedlas?<br />
HUr Kan organisationer oCH<br />
ensKilda medborgare PÅVerKa<br />
den oFFentliga Konstens Ut-<br />
VeCKling?<br />
5-6 mars 2009<br />
elite stadshotellet, Västerås<br />
Program 6 mars<br />
6 mars medVerKande FrÅn sVerige, sPrÅK: sVensKa<br />
9.00-9.10 introduktion<br />
9.10-9.40 en kartläggning av 1%-regeln presenteras av<br />
gunhild stensmyr, n i C e - network in Culture.<br />
9.40-9.50 Paus<br />
9.50-10.50 två pedagogiska projekt:<br />
gå över Ån – ett pedagogiskt pilotprojekt<br />
presenteras av linda rydberg, projektledare, <strong>Västmanlands</strong><br />
<strong>läns</strong> <strong>museum</strong>/Västerås Konst<strong>museum</strong> och<br />
Åsa stjerna, konstnär.<br />
Utifrån ett samarbete med konstnären Pia sandström<br />
reflekterar gävle Konstcentrum över hur man kan<br />
forma arbetsmetoder kring 1%-regeln och pedagogisk<br />
verksamhet.<br />
10.50-11.20 Kaffe och smörgås<br />
11.20-12.30 Paneldebatt<br />
gunhild stensmyr, konsult och <strong>ut</strong>redare är moderator<br />
för ett samtal mellan anders Jönsson, lotta mossum,<br />
Kajsa ravin och Kim norström. Frågeställningar kring<br />
bland annat lokala och regionala för<strong>ut</strong>sättningar gällande<br />
organisation och ekonomi.<br />
12.30-13.30 lunch ingår, på stadshotellet alt. take away.<br />
tåg Västerås C - stockholm avgår kl. 12.59 eller 13.52<br />
tåg Västerås C - göteborg avgår kl. 13.35<br />
buss Västerås C - arlanda avgår kl. 13.20<br />
med reservation för ändringar
HUr nÅr Konsten Ut?<br />
seminarium om offentlig konst i ett<br />
regionalt och internationellt perspektiv<br />
5-6 mars 2009 i Västerås<br />
”<strong>Hur</strong> <strong>når</strong> <strong>konsten</strong> <strong>ut</strong>?” tog tempen på dagens offentliga konst<br />
under två intensiva dagar i Västerås. Flera internationella gäster<br />
gav inblick i en rad samtida konstprojekt. i fokus för samtalen<br />
stod mötet mellan <strong>konsten</strong> och allmänheten. dess<strong>ut</strong>om presenterades<br />
en undersökning som beställts inför seminariet om hur<br />
1%-regeln tillämpas i kommunerna.<br />
arrangörer: gävle Konstcentrum, Konst gävleborg, <strong>läns</strong>museet<br />
gävleborg, riks<strong>ut</strong>ställningar, statens konstråd, Västerås Konst<strong>museum</strong><br />
och <strong>Västmanlands</strong> <strong>läns</strong> <strong>museum</strong>.<br />
text och översättning: Ulrika sten<br />
Foto (om ej annat angives): anette berglinn<br />
nedan kan du scrolla bland referat från föreläsningarna och de<br />
två paneldebatter som fördes. du kan också klicka på nedanstående<br />
rubriker för att direkt nå den text du vill läsa.<br />
artangel interaCtion: rachel anderson<br />
PUZZled: ann-sofi sidén och mats Fahlander<br />
Urbana reCePt: santiago Cirugeda<br />
idensitat: ramon Parramon<br />
dine and talK<br />
ett olYCKligt HJärta i gäVle: gävle Konstcentrum och Pia<br />
sandström<br />
lJUdKonst - gÅ öVer Ån: <strong>Västmanlands</strong> <strong>läns</strong> <strong>museum</strong>, Västerås<br />
Konst<strong>museum</strong> och Åsa stjerna<br />
internationell Paneldebatt<br />
seminariets egen UndersöKning: gunhild stensmyr och<br />
1%-regeln<br />
Paneldebatt - om HUr Konsten nÅr Ut loKalt<br />
inFormation om medVerKande<br />
seminariUm 5–6 mars<br />
2
artangel interaCtion<br />
– att ta del av ett konstprojekt kan förändra ditt liv. Jag vet det eftersom<br />
det har hänt mig själv. men det är svårt att förklara hur en dag som tillbringas<br />
med att man äter kakor eller går runt med en megafon i staden<br />
egentligen gör det, sa rachel anderson, från artangel i london.<br />
rachel anderson är chef för artangel interaction, en ny avdelning inom<br />
den idag legendariska konstinstit<strong>ut</strong>ionen artangel. sedan början av 90talet<br />
har artangel väckt uppmärksamhet genom att stå som avsändare<br />
bakom projekt som rachel Withereads ”House”, 1993, michael landys<br />
konsumtionskritiska verk ”break down”, 2001, i vilket han lät förstöra<br />
alla sina ägodelar eller Jeremy dellers ”the battle of orgreave”, 2001, en<br />
rekonstruktion av en gruvarbetarstrejk från 80-talet som involverade<br />
över 800 skådespelare.<br />
artangel sätter konstnärernas visioner i första rummet och verken tar<br />
plats <strong>ut</strong>anför det traditionella gallerirummet. den nya avdelningen artangel<br />
interaction kom till genom det pedagogiska arbetet med allmänheten<br />
som engagerats i olika konstprojekt. idag är man en självständig<br />
verksamhet med en egen curatorisk ledning som initierar projekt med<br />
en social inriktning där olika grupper erbjuds att samarbeta med <strong>ut</strong>valda<br />
konstnärer. grupperna är inte avgränsade <strong>ut</strong>an består av människor som<br />
sammanförs genom diskussioner och olika kreativa övningar. ”nights of<br />
london” från 2006 berörde till exempel de som är vakna och tar hand<br />
om staden medan andra sover.<br />
rachel anderson, artangel.<br />
”did you kiss the foot that kicked you?” från 2007 av r<strong>ut</strong>h ewan<br />
involverade ett hundratal av londons ”buskers”, gatumusikanter.<br />
(”buskers” står för en egen, råare performance än vanliga gatumusikanter).<br />
Under en vecka lade de till ewan macColls klassiska ”ballad of<br />
accounting” från 1964, till sin repertoar. sångtexten är ifrågasättande<br />
och samhällskritisk och nyligen framkom det att att den brittiska militära<br />
säkerhetstjänsten mi5 haft en fil om ewan macColl i sina register. Under<br />
rusningstid kunde pendlarna höra balladen sjungas överallt.<br />
aktionen belyste de <strong>ut</strong>satta villkor som londons gatumusikanters<br />
och ”buskers” verkar under. nya lagar har gjort att det idag nästan är<br />
omöjligt att få tillstånd att uppträda på offentliga platser. när gatumusikanterna<br />
som annars arbetar ganska isolerat fördes samman växte<br />
diskussionerna.<br />
– Vad är det som är så problematiskt med att sjunga på gatan? Varför<br />
kan det inte vara tillåtet, tänkte jag under mina många telefonsamtal<br />
med polisen, berättade rachel anderson.<br />
”did you kiss the foot that kicked you?” involverade två fristående grupper<br />
i samhället: pendlarna och gatumusikanterna. Pendlarna kan man<br />
kanske snarare säga hör till en kultur, och det har inget mer att göra med<br />
varandra än att de regelbundet tar tunnelbanan eller bussen till jobbet<br />
en viss tid varje dag. i england använder man begreppet ”communities”<br />
om olika gemenskaper och subkulturer. det är känsligt att försöka ringa<br />
in eller definiera en ”community”.<br />
– Varför för<strong>ut</strong>sätter någon att jag skulle vilja höra till andra brunhåriga<br />
bara för att jag råkar ha brunt hår? exemplifierade rachel anderson.<br />
nej, det är viktigt att inte dela in andra i grupper <strong>ut</strong>an att fråga, och att<br />
se att en ”community” är något flytande och föränderligt. Framförallt är<br />
det viktigt att vara uppmärksam på om de själva väljer att definiera sig<br />
som grupp. För att närma sig olika grupper använder hon sig av olika<br />
metoder, till exempel affischering eller ryktesspridning. en del av arbetet<br />
är också att se till att de som blir involverade i artangels projekt också får<br />
<strong>ut</strong> något av det själva.<br />
artangel interaction bjuder själva in de konstnärer som de samarbetar<br />
med. en av deras främsta uppgifter är att stödja konstnären. det<br />
handlar om att lyssna istället för att sätta dagordningen som beställare.<br />
rachel anderson berättade att det kan handla om att åka iväg under ett<br />
veckosl<strong>ut</strong> för att disk<strong>ut</strong>era konstnärens idéer och få honom eller henne<br />
att tro på sig själv. några andra viktiga principer är att värdera processen<br />
mer än resultatet. de eftersträvar en så horisontell och icke-hierarkisk<br />
struktur som möjligt för alla samarbeten. och det är okej att misslyckas.<br />
bild från “did you kiss the foot that kicked you?”,<br />
r<strong>ut</strong>h ewan, 2007. Foto: thierry bal<br />
3
PUZZled<br />
ett gigantiskt pussel har intagit Campus gärdet i stockholm. den strama<br />
modernistiska arkitekturen, har fått konkurrens av stora pepparkakslika<br />
betongbitar. en del står l<strong>ut</strong>ade mot varandra, andra tycks ha landat<br />
ovanpå taket eller tycks nedpressade under husgrunden.<br />
- ”Puzzled” är verkets titel och förbryllad var precis vad jag kände mig<br />
när jag fick uppdraget, berättade konstnären ann-sofi sidén. statens<br />
konstråd stod bakom uppdraget att göra en konstnärlig gestaltning<br />
för den gamla Konstfacksgården. ann-sofi sidén bestämde sig för att<br />
fokusera på att finna en idé för platsen snarare än på de finansiella<br />
för<strong>ut</strong>sättningarna som fanns. Hon bjöd in arkitekten mats Fahlander som<br />
samarbetspartner.<br />
- det här är ett av de viktigaste uppdrag jag haft, just för att Campus<br />
gärdet är ett av våra gemensamma rum, sa mats Fahlander. Han såg en<br />
<strong>ut</strong>maning i den speciella arkitekturen kring Campus gärdet, med bland<br />
annat en av sveriges enda riktiga ”curtain-wall” fasader i glas och aluminium.<br />
att gården går att närma sig från fem, sex olika håll, blev också<br />
viktigt att förhålla sig till.<br />
efter att ha granskat området, bland annat från Kaknästornet i stockholm<br />
som gav ett fågelperspektiv på platsen, kom idén spontant under<br />
en gemensam promenad i berlin. någon hade tappat ett gammalt pussel<br />
som låg <strong>ut</strong>spritt på den fuktiga marken.<br />
- allt markfundament ser ju <strong>ut</strong> som ett lapptäcke eller en mosaik, sa annsofi<br />
sidén, och pusslet blev den perfekta metaforen. Jag såg att vi kunde<br />
använda ett gigantiskt pussel som kontrast till den modernistiska miljön.<br />
istället för att lugna ner platsen rörde vi om i den.<br />
Verket har anpassats efter årstidsväxlingarna i sverige. På vintern lyses<br />
pusselbitarna i markplanet upp av ljusslingor, som ger illusionen av<br />
glöd. det ska kännas lite som att gå på ett vulkanfält, med ett dolskt,<br />
glimrande strax under marken. sommartid kommer ängsgräs spira ur<br />
negativa pusselformer som skurits <strong>ut</strong> ur betongen på gården.<br />
Utan samarbetet med arkitekten mats Fahlander hade det kanske inte<br />
blivit något verk alls, berättade ann-sofie sidén, eftersom förhandlingarna<br />
kring att installera ett nytt konstverk bland de befintliga huskropparna<br />
blev <strong>ut</strong>dragna. att i efterhand applicera ett verk för permanenta<br />
byggnader visade sig inte helt lätt. externa konsulter fick tillkallas när<br />
ordinarie byggnadsansvariga inte ville ta sig an vissa uppgifter. lyckligtvis<br />
tillkom fler finansiärer, bland annat Vasakronan ab. den ursprungliga<br />
visionen innehöll 3000 pusselbitar över hela området och även inslag<br />
av vatten. till det befintliga verket blev det 220 bitar. Puzzling?<br />
Urbana reCePt<br />
– nästan alla hus i världen är uppförda <strong>ut</strong>an arkitekter. men i europa är<br />
det inte normalt att vara illegal, sa santiago Cirugeda. Han väckte uppmärksamhet<br />
i sin hemstad sevilla när han som student vid arkitekturhögskolan<br />
skapade en lekplats av en gammal container i ett gathörn.<br />
sedan dess har det blivit en mängd okonventionella och semi-legala<br />
tillbyggnader och objekt i stadsmiljön. Han har engagerat många andra<br />
i byggandet av små bostäder på exempelvis hustak och i träd. samtidigt<br />
som byråkratins kvarnar börjar mala bygger han vidare på nästa projekt,<br />
ovan: mats Fahlander och ann-sofi sidén<br />
Underst: santiago Cirugeda<br />
och han har blivit en expert på att <strong>ut</strong>nyttja kryphål i den byråkrati som<br />
på sätt och vis är en del av hans verk. själv kallar han sina byggnationer<br />
för a-legala. På webbplatsen ”recetas Urbanas” www.recetasurbanas.net<br />
delar han med sig av sina strategier för subversiva ockupationer.<br />
santiago Cirugeda talade om nödvändigheten av att våga agera i<br />
gråzonen mellan det legala och illegala. Han tycker att reglerna runt det<br />
offentliga rummet hårdnat och vill inspirera andra att ta saken i egna<br />
händer för att återerövra gatorna. Under anförandet förklarade han hur<br />
han själv <strong>ut</strong>nyttjar sin dubbla roll som arkitekt och konstnär. i ett projekt<br />
vägrade han till exempel att underteckna en av sina byggnationer som<br />
arktitekt eftersom den då riskerade rivas, istället ville han hävda dess<br />
existensberättigande som konstverk. det började med att museet espai<br />
d’art Contemporani de Castelló. bjöd in honom för att kritisera museet<br />
som idé. Hans svar blev en annorlunda byggnation i form av två femtio<br />
kvadratmeter stora celler i glas och gul plast på museibyggnadens fasad.<br />
dessa så kallade ”instit<strong>ut</strong>ionella proteser” skulle fyllas med allt det som<br />
inte finns plats för på museet idag: mänskliga möten och olika former<br />
av aktiviteter istället för ”dyrbara föremål”, berättade santiago Cirugeda.<br />
med byggnaden ville han länka det avgränsade museet med stadens<br />
sociala och politiska scen. snart blev den också en symbol för motstånd.<br />
en mediestorm bröt <strong>ut</strong> mot den nya <strong>ut</strong>byggnaden och med argument<br />
om säkerhetsskäl ville man få till stånd en rivning. rösterna höjdes mot<br />
”den fula och onödiga arkitekturen”.<br />
– men vem har inte en ful vän, som man helt enkelt tycker väldigt mycket<br />
om. som arkitekt vill jag inte bygga vackert, <strong>ut</strong>an snarare presentera<br />
intressanta situationer, sa santiago Cirugeda.<br />
när han konsekvent vägrade att relatera till byggnationen som arkitektur<br />
<strong>ut</strong>an istället hävdade dess värde som konstverk, hamnade motståndarna<br />
i ett så besvärligt läge. den ”instit<strong>ut</strong>ionella protesen” finns ännu<br />
kvar.<br />
santiago Cirugeda har också arbetat med verk som handlar om återerövring<br />
av mark vid ett tillfälle när han bjöds in för att göra ett konstprojekt<br />
i Fuerteventura på Kanarieöarna. det är inte bara ett turistparadis <strong>ut</strong>an<br />
också en av de öar där de flesta afrikanska illegala immigranter landstiger.<br />
santiago Cirugeda är kritisk mot schengenavtalet och de negativa<br />
verkningar och de verkningar det får på den lokala nivån. Han påpekade<br />
att turismen förstört det spanska kustlandskapet som idag är överlastat<br />
av turisthotell. därför tycker han att det är paradoxalt att de illegala<br />
immigranterna behandlas br<strong>ut</strong>alt av myndigheterna, när deras inverkan<br />
på landskapet inte alls står i proportion till turismens. när santiago Cirugeda<br />
kom till Fuerteventura hittade han en märklig vägformation som<br />
blivit övergiven efter ett avstannat turistbygge. egentligen var vägen<br />
4
otillåten men ingen hade brytt sig om att riva den. Han påbörjade då<br />
demoleringen av vägen och lät sätta upp stora skyltar vid den upprivna<br />
vägbanan med rubriken: ”Plan för återtagandet av majoriteten av kommunen<br />
Fuerteventuras territorium”. skyltarna med både spansk och tysk<br />
text upplyste bland annat om att när 30% av tysklands befolkning flyttat<br />
till Fuerteventura så kommer de att räknas som illegala och kastas <strong>ut</strong> ur<br />
landet.<br />
ramon Parramon är konstnär och chef för idensitat, ett konstprojekt<br />
som bygger på nätverksaktiviteter och som undersöker möjligheten<br />
att påverka det offentliga rummet genom konstnärliga och kreativa<br />
processer.<br />
idensitat<br />
idensitats verksamhetsområden.<br />
grafik: Jang sub lee.<br />
idensitat har genomförts i fem olika upplagor under de senaste tio<br />
åren och har <strong>ut</strong>vecklats kring fem mindre orter nära barcelona: Calaf,<br />
manresa, mataró, Priorat och Prat de llobregat. ett mål för idensitat är<br />
att stimulera kreativitet och att experimentera med nya sätt till socialt<br />
deltagande.<br />
– idén om det lokala associeras ofta med rumsliga koncept men vi vill gå<br />
förbi den tolkningen och istället närma oss det lokala från en relationell<br />
och kontextuell vinkel, sa ramon Parramon.<br />
de flesta projekt som idensitat arbetar med har en tonvikt på processen<br />
och inte på någon fysisk produktion. de arbetar mycket kring frågan hur<br />
de ska nå olika grupper av människor som de vill bjuda in för att delta. i<br />
ett exempel hade man använt sig av internetcaféer dit många immigranter<br />
söker sig.<br />
– Vi lade <strong>ut</strong> bilder på datorernas bildskärmar för att visa vad vi ville göra<br />
och försöka locka dem att delta, berättade ramon Parramon. i ett annat<br />
projekt, ”the most Famous” användes lokalteve. där gjordes intervjuer<br />
med barn som fick berätta om någon de kände som de tyckte skulle vara<br />
berömd. idensitats arbete involverar inte bara konst <strong>ut</strong>an andra aktiviteter<br />
också eftersom de vill knyta människor till sig som i sin tur kan hjälpa<br />
till att hitta kopplingar mellan konstnärer och de lokala invånarna. de<br />
flesta projekt börjar med en inbjudan till öppet samtal.<br />
liksom landsmannen santiago Cirugeda berättade ramon Parramon<br />
om projekt som berörde frågor om turism, immigration och romernas<br />
<strong>ut</strong>satta situation. ett exempel var ”Wellfare state” (”smash the ghetto”)<br />
som <strong>ut</strong>fördes under rivningen av det nedgångna området salobral<br />
<strong>ut</strong>anför madrid, 2008. området dominerades av romerna och besl<strong>ut</strong>et<br />
om rivning väckte till en början ingen debatt i media. Konstnärsgruppen<br />
democracia valde då att ställa upp åskådarbänkar och visade videoprojektioner<br />
av rivandet, så att förbipasserande, upplevde sig som mitt<br />
i en fotbollsmatch. den skötsamme invånaren som accepterat att det<br />
illegala, slitna och fattiga i området revs, omvandlades till huliganen,<br />
som från bästa åskådarplats såg på förstörandet.<br />
de s k instit<strong>ut</strong>ionella proteser santiago Cirugeda<br />
byggde <strong>ut</strong>anpå museet espai d’art Contemporani<br />
de Castelló. Foto: Urbanas recetas.<br />
5
dine and talK<br />
Kvällens ”dine and talk”, väckte liviga diskussioner kring middagsborden.<br />
louise andersson från riks<strong>ut</strong>ställningar som initierade samtalen<br />
berättade efteråt att hon slogs av vilka olika för<strong>ut</strong>sättningar vi har<br />
till handlings<strong>ut</strong>rymme kring <strong>konsten</strong> beroende av position: om vi<br />
arbetar med privata eller offentliga medel, eller har rollen som uppdragsgivare,<br />
konstnär eller medborgare. Hon uppmuntrade alla att<br />
börja formulera svaren på den egna positionen för att se vilka oväntade<br />
partners vi skulle kunna <strong>ut</strong>veckla nya projekt med i framtiden.<br />
ett olYCKligt HJärta i gäVle<br />
- <strong>Hur</strong> ser formen <strong>ut</strong> på ett olyckligt hjärta? det var en av frågorna som<br />
konstnären Pia sandström ställde till eleverna på stora sätra skolan i<br />
gävle. Hon blev inbjuden av gävle konstcentrums konstsekreterare, Carl<br />
bergström, för att göra ett offentligt verk i samarbete med eleverna.<br />
gävle konstcentrum ansvarar för alla kommunens konstärenden. att<br />
konstsekreteraren finns under samma tak som konsthallen ger både<br />
styrka och inspiration. gävle konstcentrum har nyligen publicerat två<br />
nya böcker om deras offentliga konst och pedagogik.<br />
skolan arrangerade en kärleksvecka och konstnären Pia sandström<br />
valde att göra en workshop om kärlek och andra känslor.<br />
-Jag bjöd in dem genom att visa hur jag arbetar som konstnär. det kan<br />
vara obegripligt, rörigt och processen kan ändra sig på vägen, berättade<br />
hon. alla elevernas teckningar skall sparas och sedan tryckas i form av<br />
ett brev på ett papper i storformat. inget av det som eleverna gör kastas<br />
bort, <strong>ut</strong>an allt används på något sätt.<br />
lJUdKonst - gÅ öVer Ån<br />
bild från kärleksveckan på stora sätra skolan.<br />
Foto: Åsa mårtensson<br />
– att arbeta med ljudkonst handlar inte om att komponera eller skapa<br />
musik. det är en demokratisk konstform som är befriad från förväntningar,<br />
genom att den har en så kort tradition, berättade konstnären Åsa<br />
stjerna, som varit handledare i det pedagogiska pilotprojektet gå över<br />
Ån.<br />
Projektet var ett samarbete mellan <strong>Västmanlands</strong> <strong>läns</strong> <strong>museum</strong> och<br />
Västerås Konst<strong>museum</strong> som befinner sig på varsin sida om ån. linda<br />
rydberg som var projektledare för gå över Ån berättade att det även var<br />
ett samarbete mellan <strong>museum</strong>, skola, näringsliv och invånarna i Västerås.<br />
Projektet handlade om offentlig konst, det offentliga rummet och<br />
lärande. elever från st ilians skola deltog genom att skapa egna platsspecifika<br />
ljudkonstverk längs svartån i Västerås.<br />
Åhörarna fick ta del av verk som ”den knackande kommunikationen” av<br />
Cassandra Wennerström som inspirerats av Västerås slotts historia.<br />
– ljud är något osynligt och förgängligt, men det kan ändå förändra en<br />
plats väldigt påtagligt, sa Åsa stjerna.<br />
en rapport om projektet finns att beställa i bokform, med tillhörande cd:<br />
www.vastmanlandslans<strong>museum</strong>.se under fliken ”gå över Ån”.<br />
internationell Paneldebatt<br />
det var fullsatt under torsdagens internationella paneldebatt. det blev<br />
ett samtal om nya konstnärsroller och om hur fri <strong>konsten</strong> egentligen är.<br />
– Vad menar vi när vi talar om konst i det offentliga rummet idag?<br />
inledde moderatorn Helena mattson. Vem är publiken – är det vi eller<br />
någon annan, låginkomsttagaren eller immigranten? <strong>Hur</strong> relaterar ni till<br />
dem som ska möta era verk, har ni någon särskild strategi?<br />
– mina verk <strong>ut</strong>går från mig själv. andra konstnärer kan vara väldigt snara<br />
att bära samvetet för andra, ibland tar de på sig socialarbetarens roll,<br />
svarade ann-sofi sidén. Vad hade kommit ur mina projekt som till exempel<br />
”Queen of mud”, om jag börjat prata med folk om idén innan?<br />
”Queen of mud” är konstnärens idag mer eller mindre legendariska figur<br />
som naken och insmord i lera, gjorde entré i sl<strong>ut</strong>et av 80-talet genom<br />
att promenera in på nKs parfymavdelning. men inte heller för verket<br />
”Puzzled”, ann-sofi sidéns första konstnärliga gestaltning för en offentlig<br />
plats, valde hon att göra intervjuer. idén <strong>ut</strong>gick från den egna fantasin<br />
och platsens form.<br />
Åsa stjerna visar elever från st ilians skola hur man<br />
spelar in ljud. Foto: linda rydberg.<br />
6
santiago Cirugeda påpekade att politikerna och andra besl<strong>ut</strong>sfattares<br />
förväntningar förändrats när man planerar för offentliga konstprojekt.<br />
– idag vet de att <strong>konsten</strong> kan ta upp känsliga ämnen och att <strong>konsten</strong> är<br />
en disciplin <strong>ut</strong>an regler. Konsten har inga gränser.<br />
moderatorn ifrågasatte om <strong>konsten</strong> verkligen var så gränslös. är det inte<br />
en <strong>ut</strong>opi?<br />
– nej, menade santiago Cirugeda, för mig är det inte det. det är anledningen<br />
till att en del av mina projekt sker i det tysta och inte är en<br />
beställning av någon.<br />
rachel anderson från artangel sa att om de har någon hemlig agenda<br />
så handlar den om att <strong>ut</strong>öka konstpubliken. Hon menade att konstnären<br />
kan ge inspiration, om än inte lösningar till olika problem. men det<br />
är upp till samhället att veta hur de skall använda konstnären, hur de<br />
bjuder in konstnären till bordet.<br />
– Vad är egentligen det offentliga rummet? det finns många platser som<br />
vi inte riktigt vet om de är offentliga eller ej, sa konstnären och arkitekten<br />
eva rosengren. är platser som är <strong>ut</strong>omhus mer offentliga än de som<br />
är inomhus, eller handlar det om platser för fattiga eller rika?<br />
Konstnären ida Kriisa i publiken berättade om en performance som<br />
hennes studenter på Kulturama gjorde i sturegallerian på östermalm i<br />
stockholm. Vakterna kom genast rusande när hennes studenter promenerade<br />
in med simfötter på sig i gallerian, trots att den enda avvikande<br />
detaljen i deras klädsel var just att de bar simfötter. men gallerians vakter<br />
rachel anderson, santiago Cirugeda samt konstnären<br />
och arkitekten eva rosengren i paneldebatt.<br />
tog inte till sig deras argument om att de endast <strong>ut</strong>förde en konstnärlig<br />
handling som dess<strong>ut</strong>om handlade om demokrati.<br />
<strong>Hur</strong> ”nyttig” är <strong>konsten</strong>?<br />
– Vad har hänt sedan 60-talets happenings raserade gränserna mellan konst<br />
och vardagsliv? moderatorn tog upp frågan om hur instit<strong>ut</strong>ionaliserad <strong>konsten</strong><br />
blivit. Hon påminde om den pågående kultur<strong>ut</strong>redningens nya paragraf<br />
om att ”konst skall vara nyttig för samhället”. det rådde ingen tvekan om att<br />
panelen såg instit<strong>ut</strong>ionaliseringen som ett faktum.<br />
– Konstvärlden har helt och hållet inkorporerat installationen som form och<br />
därför är det viktigt att konstnären tar över frågan från instit<strong>ut</strong>ionerna så att<br />
vi inte bara ger oss åt den kapitalistiska marknaden, sa rachel anderson.<br />
ramon Parramon från idensitat påpekade att när <strong>konsten</strong> och instit<strong>ut</strong>ionen<br />
står varandra väldigt nära väcks frågan om makt och ägandeskap. Vilken del<br />
av verket hör till instit<strong>ut</strong>ionen och vilken del hör till konstnären?<br />
någon frågade om vilken framtid panelen såg i den relationella estetiken.<br />
eva rosengren svarade att hon tror att gränserna mellan de olika genrerna<br />
inom <strong>konsten</strong> kommer att bli mindre viktiga.<br />
– men finns det en potential i den relationella <strong>konsten</strong> som vi inte använder<br />
fullt <strong>ut</strong>?<br />
– Knappast, den används till fullo av er guys! svarade ann-sofi sidén. instit<strong>ut</strong>ionerna<br />
har ju tagit över alla de alternativa konstformerna. Vem vet om vi<br />
inte kommer att behöva lite monument i framtiden också? Kanske blir det en<br />
reaktion, monument i grottor?<br />
nya konstnärsroller<br />
Var går gränsen mellan det konstnärliga arbetet och den koordinering som<br />
krävs för flera av dagens publika verk som ofta involverar en mängd människor?<br />
Konstnärens arbete innehåller ofta mycket producerande som inte alltid<br />
syns, men i till exempel idensitats och artangels fall är det sociala arbetet<br />
en tydlig del. både ramon Parramon och rachel anderson såg förhandlingarna<br />
med politiker och det praktiska arbetet som en viktig del i sina egna<br />
konstnärskap.<br />
– Jag kan endast <strong>ut</strong>föra mitt arbete som chef för artangels interaction<br />
<strong>ut</strong>ifrån mig själv och mitt konstnärskap eftersom det arbetet inte har några<br />
gränser. mitt arbete är precis som alla konstnärers arbete gränslöst, sa rachel<br />
anderson.<br />
På frågan om hon också gör egna konstverk inom ramen för artangel där<br />
hennes arbete är att ge andra konstnärer möjlighet att genomföra sina<br />
visioner, svarade hon att det skulle vara problematiskt. men arbetet och erfarenheterna<br />
ser hon ändå som en del av sin egen konstnärliga praktik.<br />
seminariets egen UndersöKning<br />
om ensamma tjänstemän och alternativa modeller<br />
det råder ett visst mått av politisk anarki i kommunerna där kulturens tjänstemän<br />
ensamma kan få jaga den tekniska förvaltningen för att <strong>konsten</strong> ska få<br />
plats. gunhild stensmyr har kartlagt hur 1%-regeln tillämpas i kommunerna.<br />
– oj, nu bygger man ett nytt kommunhus men var är <strong>konsten</strong>?<br />
den enskilda tjänstemannen är ofta ansvarig för alla konstärenden i kommunen<br />
och har kanske dess<strong>ut</strong>om en konsthall att driva, därför är hans<br />
engagemang avgörande, sa kulturkonsulten gunhild stensmyr. det gäller att<br />
7<br />
mats Fahlander, ann-sofi sidén och ramon Parramon<br />
debatterade.
hänga med i kommunens byggnadsprojekt och man måste komma med<br />
påstötningar, annars är det ingen som tänker på <strong>konsten</strong>.<br />
1%-regeln erbjuder ingen given arbetsmodell, det har aldrig funnits<br />
någon, <strong>ut</strong>an den kan tolkas på olika sätt. i de kartlagda kommunerna<br />
varierade metoderna kraftigt.<br />
gunhild stensmyr var ändå positiv:<br />
– det är en långlivad, kreativ beräkningsmetod med sj<strong>ut</strong>tio år på nacken<br />
som fortfarande ger pengar till konstnärlig <strong>ut</strong>smyckning i våra gemensamma<br />
rum. min undersökning visar på mångfalden i sättet att tillämpa<br />
regeln.<br />
Hon påpekade också att kommunerna satsar mer till kulturen generellt i<br />
jämförelse med staten som inte ens satsar en procent av statsbudgeten.<br />
1%-regeln innebär att en viss procent av byggkostnaden avsätts till<br />
konstnärlig gestaltning. regeln infördes 1937 i sverige i samband med<br />
inrättandet av statens konstråd. den tillkom i en lågkonjunktur då bland<br />
annat konstnärerna vädjade till staten om att man ”måtte behjärta<br />
konstnärernas svåra läge”. men framförallt handlade det om tidens<br />
bildningsideal, man ville nå <strong>ut</strong> med ”den goda” <strong>konsten</strong> till de rum där<br />
allmänheten vistades som till exempel skolor och sjukhus. idag fungerar<br />
regeln som vägledning för kommunerna.<br />
Från luleå i norr till malmö i söder har gunhild stensmyr valt <strong>ut</strong> ett tjugotal<br />
kommuner för sin undersökning (stockholm och göteborg är inte<br />
inräknade). det visade sig att de flesta kommunerna använde mellan 0,5<br />
– 2 procent av exempelvis investeringsbudgeten, beräkningsmodellerna<br />
varierar, i nybyggnationer till konstnärliga gestaltningar.<br />
i konstrast till bilden av tjänstemannen som ensam måste ansvara<br />
för att bevaka kommunens konst lyfte gunhild stensmyr fram ett par<br />
positiva exempel. i Härryda finns 1%-regeln med i översiktsplanen och<br />
den efterlevs tack vare en tydlig organisation när regeln tillämpas. att<br />
som i Karlstad skapa ett konstnärligt råd kan också vara en framgångsrik<br />
metod. borås har ett system med faddrar för stadens offentliga konst.<br />
Vem som helst kan ansöka om att bli fadder till en skulptur man tycker<br />
om, för att sedan särskilt övervaka verket.<br />
två kommuner som arbetar med ett allmänt konstanslag istället för<br />
byggnadsankn<strong>ut</strong>na medel är Umeå och Uppsala. i Umeå har man ett årligt<br />
belopp för konstnärlig gestaltning i det offentliga rummet som fritt<br />
får disponeras. Uppsala övergav 1%-regeln 2007 för att arbeta mer med<br />
stadsrumsgestaltning som en helhet. Faran med att arbeta med en pott<br />
med pengar kan vara att de riskerar att försvinna i besparingstider.<br />
den färska rapporten finns att ladda ner på samtliga arrangörers hemsidor.<br />
Paneldebatt -<br />
om HUr Konsten nÅr Ut loKalt<br />
demokratibegreppet hamnade snart i fokus under seminariets avsl<strong>ut</strong>ande<br />
paneldebatt. Vem är det som ska bestämma och finns det plats för<br />
olikheter? seminariets moderator gunhild stensmyr inledde med frågan<br />
om hur vi ska nå <strong>ut</strong> med <strong>konsten</strong>?<br />
– För<strong>ut</strong>sättningen för att man ska kunna nå <strong>ut</strong> på ett demokratiskt sätt är<br />
att man är tydlig med vad man har för agenda, inledde Kajsa ravin, verksamhetschef<br />
för kultur- och fritidsförvaltningen i Karlstad. så berättade<br />
hon om politikernas kovändning kring Jenny Holzers verk, ”For Karlstad”,<br />
för stora torget i Karlstad 2005. Konstnären bjöds med anledning av<br />
hundraårsjubiléet av unionsupplösningen mellan norge och sverige.<br />
Jenny Holzer skapade ett textbaserat verk med ljusprojektioner som<br />
bland annat bestod av dokument, personliga brev och tidningsartiklar<br />
kring konflikterna kring unionen som invånare i Karlstad bidragit till<br />
att samla in. ivar Johnssons befintliga Fredsmonument på stora torget<br />
vävdes in och blev en del av verket. men det nya <strong>ut</strong>trycket provocerade<br />
flera Karlstadbor.<br />
- Konstbegreppet kan se så olika <strong>ut</strong> för olika människor och därför krävs<br />
en förankring, sa Kajsa ravin. Hon har nu startat upp ett nytt konstråd i<br />
Karlstad för att styra upp arbetet kring den offentliga <strong>konsten</strong>.<br />
inger Höjer aspemyr, från statens konstråd, (som tillsammans med<br />
Karlstad kommun varit beställare till Jenny Holzers verk), sa att de hade<br />
förankrat verket pedagogiskt, i flera projekt med ungdomar men också<br />
genom föreläsningar och samtal med allmänheten.<br />
men det räckte inte: opinionen i en tidning blev så stark att man inte<br />
kunde fullfölja projektet. enskilda politiska röster om ”slöseri med skattepengar”<br />
tog överhanden.<br />
ljusdelen av verket som skulle spelas en vecka per år aktiveras inte, trots<br />
Kajsa ravin och anders Jönsson i paneldebatten.<br />
gunhild stensmyr<br />
8
att det besl<strong>ut</strong>ats i Kulturnämnden och i en samrådsgrupp kring verket.<br />
– Vi har ju en representativ demokrati i sverige, men det är bortglömt,<br />
när det skrivs i tidningarna om vem som får vara med och bestämma om<br />
den offentliga <strong>konsten</strong>, sa inger Höjer aspemyr.<br />
– en av mina <strong>ut</strong>gångspunkter är att aldrig underskatta människors<br />
olikheter, sa konstnären<br />
lotta mossum. Hon berättade att hon under sin uppväxttid i perioder<br />
bott i spanien under Francotiden och hur det präglat henne. För henne<br />
handlar demokratibegreppet inte bara om majoritetsbesl<strong>ut</strong> <strong>ut</strong>an om<br />
rätten att få framföra egna åsikter och tankar.<br />
Kim norström från kulturstiftelsen arty, som verkar för kultur och<br />
näringsliv i samarbete, deltog i paneldebatten. Vid sidan om arty driver<br />
Kim norström ett företag i byggbranschen, men här ville han tala som<br />
medborgare. Han undrade hur företagarna och allmänheten kan komma<br />
in i processen runt offentlig konst:<br />
– Får vi vara med och vad får vi göra? Jag har hört att det finns ett uppdrag<br />
om att föra <strong>ut</strong> <strong>konsten</strong>. det vore intressant att veta vilket uppdraget<br />
är.Vad kan man förvänta sig av <strong>konsten</strong>?<br />
Han fick till svar att det finns ett flertal uppdrag, både självformulerade<br />
men också sådana som bland annat täcks in i den kultur<strong>ut</strong>redning som<br />
precis offentliggjorts, men att det politiska fältet inte alltid är så tydligt<br />
på den kommunala nivån. någon påpekade att det i alla fall är lättare<br />
att fånga kulturchefen i en liten stad, medan politikerna blir osynliga för<br />
de vanliga medborgarna i storstäderna. gävle och Vallentuna lyftes fram<br />
som exempel på kommuner som lyckats bra med en tydlig organisation<br />
för den offentliga <strong>konsten</strong>.<br />
landskapsarkitekten anders Jönsson vittnade om att slumpfaktorn är<br />
alldeles för stor när det gäller hur konstnären kommer in i planeringen.<br />
Han ritar ofta miljöer för det offentliga rummet och har bland annat varit<br />
ansvarig i Hammarby sjöstad. oavsett projekt får han själv driva frågan<br />
om att bjuda in konstnärer i processen.<br />
att stå för sitt besl<strong>ut</strong><br />
<strong>Hur</strong> nära ska man knyta medborgarna i processen kring ett verk? Frågan<br />
fick inget entydigt svar. lotta mossum sa att hon inte trodde på ne<strong>ut</strong>ralitetsidén.<br />
besl<strong>ut</strong>sfattarna måste stå för sina val och inte vara rädda för<br />
någons eventuella ogillande. alla blir ändå aldrig nöjda samtidigt.<br />
ann nilsén från <strong>läns</strong>museet gävleborg, en av arrangörerna som satt i<br />
publiken, berättade att de i samarbete med Konst gävleborg och statens<br />
konstråd arrangerat seminarier om konst för politiker.<br />
- de vill oss väl, men vi måste hjälpa politikerna att finna argumenten,<br />
sa hon.<br />
Frågan om förankring och pedagogik löpte som en röd tråd genom<br />
seminariet. en del menade att förankringen skulle ske före projektets<br />
start och att pedagogiken skulle ta vid därefter. Från Uppsala kommun<br />
hävdades att deras politiker förstått att <strong>konsten</strong> genererar välstånd<br />
och att man där tagit fram verk som människor verkligen älskar <strong>ut</strong>an<br />
pedagogiska insatser. en annan röst från publiken Päivi ernqvist,<br />
projektledare på stockholm konst, betonade att hon däremot tyckte<br />
att det var intressant att få kritiska röster. själv såg hon sig gärna som<br />
solist i en orkester, eftersom det kan ta lång tid innan man landar på<br />
samma plattform i diskussionen kring ett verk. Hennes önskan var dock<br />
att kommunerna skulle våga ge uppdrag åt konstnärer redan i det första<br />
<strong>ut</strong>redningsskedet.<br />
Publiken deltog aktivt under samtalets gång och det blev tydligt att förväntningarna<br />
på den offentliga <strong>konsten</strong> är både många och olika. någon<br />
ville till exempel att den <strong>ut</strong>går från de ungas verksamhet. Åsa-Viktoria<br />
Wihlborg från artplatform vittnade om att bostadsrättsinnehavarna vill<br />
bli informerade om de verk som skall placeras i deras område. det gamla<br />
bildningsidealet om den ”goda <strong>konsten</strong>” glimtade i några av inläggen.<br />
Konstnären istvan acs påminde om att idealen om ”det sköna, det goda<br />
och det sanna” splittrats totalt och att postmodernismens <strong>ut</strong>maning var<br />
att försöka integrera det hela igen på något sätt. Han ville att vi skulle se<br />
att kultur, ekonomi och politik bara var olika sidor av samma mynt.<br />
Kim norström från arty avsl<strong>ut</strong>ade samtalet med att välkomna finanskrisen<br />
eftersom han hoppades att den skulle få oss att tänka på något<br />
annat än handelstal. Han påminde om att det som får oss att vilja flytta<br />
till en stad handlar mer om hur vårt kulturella liv ser <strong>ut</strong>, än om shoppinggallerior.<br />
- att göra en vandring i Västerås centrum, förbi svartån, det är ju trivsamt!<br />
sa Kim norström.<br />
lotta mossum och Kim norström i andra dagens<br />
paneldebatt.<br />
inger Höjer-aspemyr från statens konstråd<br />
9
inFormation om medVerKande<br />
rachel anderson, artangel<br />
rachel anderson ansvarar för att planera och genomföra projekt vid<br />
artangel interaction i storbritannien. Hon har tidigare arbetat med<br />
pedagogik och förmedling på so<strong>ut</strong>h london gallery samt drivit the<br />
Queensbridge Yo<strong>ut</strong>h Project i Hackney.<br />
artangel har sedan början av 1990-talet gjort det möjligt för konstnärer,<br />
skribenter, kompositörer att genomföra sina drömprojekt. Platsspecifika<br />
konstprojekt av till exempel rachel Whiteread, matthew barney,<br />
steve mcQueen har fått stor uppmärksamhet internationellt.<br />
i början av 2000-talet startade den nya avdelningen artangel interaction<br />
som fokuserar på projekt där deltagande och interagerande är<br />
centralt.<br />
För mer info: www.artangel.org.uk<br />
ann-sofi sidén och mats Fahlander: Puzzled<br />
ann-sofi sidén är en sedan 1990-talet en av sveriges mest uppskattade konstnärer<br />
på den internationella konstscenen. Frågor kring identitet, kontroll,<br />
paranoia, sårbarhet och övervakning återkommer i hennes konstverk. de<br />
senaste åren har hon haft stora separat<strong>ut</strong>ställningar bland annat i london,<br />
Paris, Wien och i sverige på moderna museet 2004/2005.<br />
Under hösten 2008 visades videoinstallationen Vid sidan om på bonniers<br />
Konsthall och verket Puzzled i samarbete med mats Fahlander invigdes på<br />
Campus gärdet i stockholm. i Puzzled är samspelet mellan åskådare och<br />
konstverk centralt. Verket består av olika pusselbitar i form av ljusslingor på<br />
marken, bord och bänkar samt upprättstående figurer i olika konstellationer.<br />
mats Fahlander är <strong>ut</strong>bildad vid KtH i stockholm och konsthögskolan i<br />
berlin, där han även arbetade under början av 1990-talet. idag driver han<br />
Fahlander arkitekter som 2006 erhöll rödfärgspriset för ”Villa maria” i nacka.<br />
För mer info: www.statenskonstrad.se<br />
santiago Cirugeda<br />
santiago Cirugeda är konstnär och arkitekt från sevilla, spanien. Cirugedas<br />
projekt <strong>ut</strong>manar ofta socio-kulturella strukturer och agerar i lagens<br />
gråzon. Han har bland annat <strong>ut</strong>vecklat strategier för systematisk ockupation<br />
av o<strong>ut</strong>nyttjade platser i det offentliga rummet.<br />
Projektet “recetas Urbanas” handlar i första hand om att hjälpa människor<br />
att genomföra deras förslag till förändringar av en plats. På så sätt<br />
blir hans konstprojekt ett interagerande mellan många olika människor<br />
och lyfter fram en demokratisk tanke: att vem som helst ska kunna vara<br />
med och påverka hur det ser <strong>ut</strong> i ett område.<br />
För mer info: www.recetasurbanas.net<br />
ramon Parramon, idensitat<br />
ramon Parramon har initierat och driver idensitat i spanien sedan<br />
starten 1999. Han är även verksam som curator, konstnär och skribent<br />
med fokus på offentlig konst.<br />
seminariUm 5–6 mars<br />
idensitats verksamhet grundar sig på att skapa konstprojekt i det<br />
offentliga rummet och konstverken är alltid nära förbundna med den<br />
plats där de installerats. idensitat har startat projekt i bland annat Calaf,<br />
manresa, mataró och Priorat, städer i barcelonaregionen. organisationen<br />
försöker hitta nya vägar för att skapa socialt engagemang och deltagande,<br />
i samspel med de aktiviteter och verksamheter som redan finns på den<br />
plats där man verkar.<br />
För mer info: www.idensitat.org<br />
Helena mattsson<br />
Helena mattsson är arkitekt och forskare. Hennes avhandling, arkitektur<br />
och konsumtion: reyner banham och <strong>ut</strong>bytbarhetens estetik publicerades<br />
2004. Hon har publicerat verk om arkitektur, konst och kultur i<br />
en betydande omfattning, och är redaktör för Kalmar stortorg och 1%.<br />
mattsson är lektor i arkitekturens historia och teori vid Kungliga tekniska<br />
Högskolan i stockholm, och arbetar även på arkitektkontoret testbedstudio<br />
stockholm, samt som redaktör för kulturtidskriften site.<br />
eva rosengren<br />
arkitekt, konstnär och arbetat som projektledare på statens konstråd<br />
6 år. arbetat som arkitekt under ca 15 års tid. arbetar med taide ab i<br />
gränslandet mellan konst och arkitektur i Finland och sverige.<br />
gunhild stensmyr<br />
gunhild stensmyr har blivit ombedd att inför seminariet kartlägga hur<br />
1%-regeln fungerar runt om i landet. stensmyr startade 1997 <strong>ut</strong>bildnings-<br />
och konsultföretaget n i C e – network in Culture och driver<br />
sedan 2002 skärets Konsthall. Hon har tidigare haft konsult- och <strong>ut</strong>redningsuppdrag<br />
för bland annat statens kulturråd samt kommunerna<br />
sollentuna, Halmstad, Västerås och Varberg.<br />
För mer info: www.nicenetwork.se<br />
gå över Ån<br />
gå över Ån drivs av <strong>Västmanlands</strong> <strong>läns</strong> <strong>museum</strong> i samarbete med<br />
Västerås Konst<strong>museum</strong>. gå över Ån initierades som ett pedagogiskt<br />
pilotprojekt för att <strong>ut</strong>veckla en ny lärandemodell och skapa möjlighet för<br />
museerna att arbeta med elever mellan 13 och 19 år i det offentliga rummet.<br />
Projektets teman är det offentliga rummet, offentlig konst och<br />
lärande. Hösten 2008 skapade högstadieelever platsspecifika ljudkonstverk<br />
under handledning av konstnären Åsa stjerna. Verken presenterades<br />
i en <strong>ut</strong>ställning längs svartån den 2 oktober 2008.<br />
Åsa stjerna är <strong>ut</strong>bildad vid akademien för Fotografi, Konstfack i stockholm<br />
och har också studerat vid Kungliga Konsthögskolan i stockholm<br />
som specialelev. Hon har dess<strong>ut</strong>om studerat musikvetenskap vid stock-<br />
11
stockholms universitet och vid elektronmusikstudion i stockholm.<br />
sedan sin examen har hon varit verksam i en mängd <strong>ut</strong>ställningssammanhang<br />
i sverige och <strong>ut</strong>omlands. Hon skriver även om ljudkonst i<br />
tidsskriften n<strong>ut</strong>ida musik och har bland annat medverkat som medredaktör<br />
för specialnummer om ljudkonst. Hennes konstnärskap kretsar<br />
huvudsakligen kring ämnen som tid, historia och transformation, tätt<br />
kn<strong>ut</strong>et till begreppen natur och kultur.<br />
För mer info: www.vastmanlandslans<strong>museum</strong>.se och www.asastjerna.se<br />
gävle Konstcentrum och Pia sandström<br />
gävle Konstcentrum är en plats för svensk och internationell samtidskonst.<br />
Verksamheten riktar sig till alla åldersgrupper och har ett nära<br />
samarbete med kommunens skolor genom pedagogisk verksamhet<br />
för barn från förskoleåldern upp till gymnasiet, men också genom olika<br />
typer av samarbetsprojekt, fortbildningar, seminarier och föredrag. Carl<br />
bergström är konstsekreterare och Åsa mårtensson konstpedagog på<br />
gävle Konstcentrum. Vintern 2008 har gävle Konstcentrum påbörjat ett<br />
pedagogiskt konstprojekt med Pia sandström.<br />
Pia sandström arbetar under våren 2009 med ett offentligt<br />
gestaltningsuppdrag på stora sätraskolan i gävle. i arbetet har Pia<br />
genomfört workshops på skolan tillsammans med eleverna. i andra arbeten<br />
öppnar hon även upp för deltagande och ger plats för andras verkligheter,<br />
exempelvis i verket Hjärtat och blodets Poeter, en textil bokrulle i<br />
samarbete med familjemedlemmar i alla åldrar från botkyrka, visas just<br />
nu på mångkulturellt Centrum i Fittja. driver artists’ book förlaget labyrint<br />
Press kopplat till botkyrka Konsthall. Pia har varit yrkesverksam konstnär<br />
sedan 2003 och har studerat vid konsthögskolorna i Helsingfors, stockholm<br />
och trondheim.<br />
För mer info: www.gavlekonstcentrum.se och www.piasandstrom.com<br />
anders Jönsson<br />
anders Jönsson har i flera projekt arbetat tillsammans med konstnärer<br />
både i bostadsområden och i mer offentliga sammanhang, exempelvis<br />
i Hammarby sjöstad och estoniaminnesvården på djurgården i<br />
stockholm, och nu senast i gävle med den pågående omdaningen av<br />
stortorget.<br />
lotta mossum<br />
lotta mossum, konstnär och projektledare på statens Konstråd. som konstnär<br />
har hon alltid varit nyfiken på att, både hos sig själv och andra, få syn på<br />
olika sätt att <strong>ut</strong>trycka sig och sin samtid – i vårt samrum. som projektledare<br />
är honintresserad av vad som händer med <strong>konsten</strong> när den kliver <strong>ut</strong> ur gallerirummet,<br />
tar del av det offentliga rummet och möter en heterogen publik .<br />
arrangörer:<br />
i samarbete med: med stöd av:<br />
seminariUm 5–6 mars<br />
Hon är intresserad av olika möjliga läsningar och hur de påverkas av den<br />
omgivande miljön. sedan 2003 har hon som konstnär varit involverad i flera<br />
konstnärliga gestaltningar i offentlig miljö.<br />
Kajsa ravin<br />
Kajsa ravin är verksamhetschef för Kultur- och föreningsstöd inom<br />
Kultur- och fritidsförvaltningen i Karlstad. På Kommunstyrelsens uppdrag<br />
har teknik- och fastighetsnämnden avsatt 1% av kommunens<br />
investerings- och exploateringsbudget för konstnärlig gestaltning. Kajsa<br />
är involverad i ett konstnärligt råd bestående av tre tjänstemän i kommunen,<br />
en från varje berörd förvaltning, samt fyra externa konsulter (tre<br />
med konstkompetens och en med stadsbyggnadskompetens). rådet<br />
kommer att hantera medlen och lägga förslag på vilka projekt och vilken<br />
konstnär som får uppdraget. det konstnärliga rådet kommer att ge<br />
skissuppdrag och bedöma dem efter kriterier som rådet ska slå fast inför<br />
varje projekt.<br />
Kim norström<br />
Kim norström är vd för byggföretaget allplåt & byggservice samt initiativtagare<br />
till och styrelsemedlem i arty, en stiftelse för samarbete mellan<br />
kultur och näringsliv - båda i Västerås.<br />
12