.'/"-'-...-v- ''',':':'.:.''>-

*■- :■■."■.■■■%■ "■ 

*.■'*■/■"■-'-...-■v- '■''■■■■,':':■'■.■:.'■'■>- 

■ 

'■'■'' ■■"■■■".■".".,■;■■■ ; 

\ "■ 

" - :.v v v.^.-.- :■■■.. ■■%; -i

iiF^gî^JßipSîjj 

i N:o SS7. I 

i, Lä/e Biblktheht J 

l| iWafa. ||

I 

'■ ■'■"J*-

'■■:^ 

Ba?.:-\,:> 

|^?f/; : u ■' 

>. 

i N 

i-i V 

N ", ■"■.-■ '■■-',

i 

' 

Ringen 

Eller 

Den Tredubbla 

Qvinnolisten. 

E;sr Spansk Novells 

Öfversättninc. 

TrycktiStockholm 1797, 

lios Kamereraren J. S» Ei^mansoN* 

r 

t 

* 

\ 

k

i 

i 

c 

Madrid blifva fyra Fester ±~~ Stadens 

Skydds - Patronessas > den 

heliga Annas fest oberäknad — på 

det högtidligaste satt firade > och med 

mycket mera ståt äri sjelfva Påskahögtiden; 

Den helige Blasii fest, som 

infaller den tredje Februarny"dagen 

efter Marise renings; Den helige Jakob 

den grönes fest> hvilken så kallas,emedan 

den inträffar på den första 

Maij; Den helige Johannis afton» 

hvilken fest arven får namn af So~ 

tillo, så heter nämligen en liten skog 

nära intil Madrid> vid Mancanares 

stränder, hvarest på denna dag de 

fleste af stadens invånare, af båda 

Köneni tilbfinga hela nattenoch den 

följande dagen med at roa sig. T)en 

fjerde stora festen är Nuestra Senora 

del Angelos; då församlar sig alt 

folk utanför Madrid, ej långt ihrp. 

~^.v* 

)■♥ 

/ /■ 

/

4 

et litet Capell, som är den heligö 

Isidorus tilägnadt. 

Af dessa fyra fester blifver näst 

den helige Johannis ingen med så 

mycken högtidlighet begången, som 

den helige Blasii; detta sker uti eri 

Kyrka, som ligger på en slätt nära 

Madrid ej långt ifrån Prado, en af 

Madrids täckaste promenader, beläggen 

vid foten af det berömda S:t 

Hjeronymi kloster, hvilket ligger vid 

stora landsvägen och kallas: Nuestra 

senora di Atocha och är så högt 

ansedt, at det nästan täflar om företrädet 

med den helige JacobsiGaliicien. 

Ehuru denna S:t Blasii fest infaller 

om vintren, pläga dock alla 

damer infinna sig for at på nämnde 

slätt helsa solen, hvilken nu å nyo 

utbreder sina välgörande, uplifvande 

strålar öfver vår Horisont, sedan 

hon på visst sätt under de förflutna 

tre eller fyra xnånader undanstuckit 

!

t 

i 

taMMMMM-M-M»» £T mr-T-iiM----iin-nii t 

sig. Ty uti Spanien är Solhettan 

vid denna tiden så stark, somide 

mindre varma länder uti Maij. Det 

bör således ej förefallanågon underligit, 

at helaMadrid deltager iiti'.denna 

högtidlighet, då det är så enligt 

med h/varje människas natur, at glädja 

sig åt den återkommande våren* 

Det vore Önskeligt, at vi Européer 

egde flere fester, hvaruti människa 

hjertat kunde taga större del, äni 

de vanliga Kyrkohögliderna, hyilka 

merendels infalla på en kall årstid, 

och firas på et sätt, som ingen 

ting. mindre än tilfredsställer- den för-» 

nuftigare delen. Detta må tjena til in- 

ledning, och til bättre förstånd af 

följande historia. 

Uti Madrjd lefde trenne gifta 

fruentimmer, hvilka alla tre voro agtade. 

för utmärkt skönhet, klokhet 

och förstånd. Det första var gift med, 

en Factor, hvilken förestod en Genuesisk 

Ivöpmans^ contoir 7 der han 

s 

/

\ 

6 

befants så Öfverhopad af handels* 

ärender, at ingen tid lemnades honom 

öfrig til skötande af sina egna, 

hvaröfver hans hustru högeligen beskärmade 

sig. Hela dagen tilbragte 

han i tjensten, åt om middagarna 

hos sin Patron, och kom vanligt vis 

ganska sent hem til afton-måltiden; 

om morgonen gick- han åter helt tidigt 

utj så at hans fru nästan aldrig 

rådde om honom. Sjelfva högtidsdagarna, 

dem han oklåndradt kunnat 

använda til sit nöije, tilbragte han 

gemenligen med, at bringa sin Principals 

räkenskaper i ordning, och 

uptekna dem af husets gäldenärer, 

hvilka nu borde kräfvas. Den stackars 

hustrun måste derföre mesta tiden 

sitta hemma allena, kunde ej 

förskaffa sig något nöije, ocn tilbragte 

för hennes girige makes skuld et 

det ledsammaste li£ 

Den andra af dessa fruar var 

gift med en målare, hvilkenimer

i 

A 

/' ■ 

än en månads tid varit syslosatt med 

förfärdigande af en Altar-tafla åt et 

berömdt klosteristaden, och var. 

så trägen vid sit arbete, at han ej 

hade mera tid öfrig, än den ofvannämnde 

Factorn, Värst var det, athan 

e] var god hushållare, utan af alt 

livad han förtjenteiveckan, förslösades 

mesta delen om söndagen på 

värdshus och källare. Denna liderliga 

mannens hustru var således långt 

mera» beklagansvärd än den första. 

Den tredje var, jämnförd med 

de båda förrnämnde,ien högst förtvinad 

belägenhet: Hon var yngre, 

och vackrare än dessa ochmåste derförelida 

ouphörliga förföljelseraf sin 

gamla svartsjuka man, som nalkades 

sina 60 år och ej hade annatat göra, 

än at både dag och natt plåga sin 

oskyldiga hustru. 

Delefde ganska beqvämligt af den 

hyra hans båda stora hus, hvilka voro 

belägneide vackraste qvarter af 

■ .'* 

' 

s 

\

tmmatmtmam & 

staden lemnade honom, utom det at 

hennes skicklighet at sy och,förfärdiga 

hvarjéhanda galanteri-varor äi> 

ven drog penningar til huset. 

Alla tre dessa fruentimmer voro 

förtrogna vänner sinsemellan, ty dg 

hade förr bottiet och samma hus. 

Nu bodde de väl ej tilhopa, men så 

yar dock afståndet dem emellan just 

ej långt.* 

Den vänskap dessa äfven sedan 

de blifvit gifta hyste för hvarannan, 

bidrog ganska mycket til det förtroliga 

umgänge, som männerna å sin 

sida uprättade. 

Högtidsdagarna följdes de gemenligen 

åt til något värdshus, der de 

drucko sit glas vin med hvarannan, 

under det de spelte kort eller fördjupade 

sigipolitiska angelägenheter, 

dem de ingendera forstodo. ' 

En dag, då alla 3 fruarna voro 

samlade hos den svartsjukas hustru, 

beklagade värdinnan sig öiVer sirt 

>

*i 

* 

\ 

)""""'-'»»*■ 

Q ' 

a«i»iiw''*ii'} 

fnans hårda bemötande, at lian för 

mycket inskränkte henneslefnad, nästan 

utestängde henne från alla sällskap, 

at hans svartsjuka gingesålångt, 

at til och ined flugorna vore et mål 

for densamma; han tillät henneknappast 

afhöra en Messa om dagen, och 

ehuru detta altid skedde om morgonen 

helt bittida, ochihans sällskap, 

så - misstänkte han doc,k väder och 

vind eller någon osynlig följeslagare, 

som»kunde förleda hans hustru. 

De andra båda fruarna sökte så. 

mycket hos dem stod at tröstahenne, 

då deras männer äfven ankommo för 

at spisa middag hos den gamlk svartsjuke. 

Efter måltiden föll det dem 

in, at då den helige Blasii festidag 

firades, de borde bivista densamma. 

De begåfvo sig på vägen, och innan 

kort befunno desigpå dennaåt nöijet 

och glädjen helgade ort. En obeskriflig 

folkmängd hade såmmanskoc-* 

kat sig, för at se Konungen, hvilken 

t

10 

den dagen plägade gå tilNuestra Senora 

di Atöcha. Vart sällskap lät 

anrätta sin aftonmåltid på et afiägset 

ställe, för at der tilbringa det öfriga 

af dagen, och afvagta upgång. 

Det var ej utan möda, som fruarna 

liärtil erhölio sina männers tillåtelse; 

tydligtvis gjorde den svartsjuke gub-. 

ben de mesta invändningarna. 

Under det at männerna suio och 

$pelte, märkte den svartsjukes hustru 

något som låg på marken och som 

glänste starkt. 

iIvad månde det väl vara 

sade hon — idet hon pekade på 

stället — som kastar et så förblendande 

sken ifrån sig? 

Detta kunde om lyckan ar god 

vara en dyrbar §ten ~— sade Factoras 

fru, som äfvenledes nu fäste 

sin upmärksamhet dervid. Tiläfventyrs 

har någon af de förnäma damerna, 

hvilka dageligen promenera här, 

förlorat den. j

I 

i 

I 

11 

Säkert är det en diamant af oskattbart 

värde — sademålare-hustrun ? 

och tog up honom. 

Hon fann värkeligen, at hon ej 

bedragit sig. Den kastade en glans 

iirån sig, som nästan tyktes fördunkla 

den,mellan molnen framträngande 

solens. livar och en af damerna 

önskade sig vara egäre tilringen, 

och hvar och en anförde sina skäl 

ochbevis, enligt hvxlkabesittnings-rätten 

af detta kostbara hitiegodset borde 

tilerkäiinas henne allena. Den 

förstaåberopade sig, at hon aldraförst 

blifvit honom varse. Denandra styrkte 

sin rättighet dertil dermed, at hon 

upgifvit dess egenteliga värde, och 

den tredje påstod, at då ingen annan 

än hon vårdat sig taga up den från 

det smutsiga stället hanlåg på, så egde 

hon vida större,rättighet, at behålla 

den, än någon af de andra. Denna 

tvist blef ganska högljudad, och männerna/ 

hyilka ej voro,långt borta, och

13 

Det är jag nogd med — sade fru 

factorskan — ty jagär äfvenvälkänd 

,ined honom. Han är enrättvis maiij 

och lärer säkert tildöma mig ringen. 

3ag har ej eller något at invända,der-* 

emot — sade densvartsjukes hustru — " 

men huru skal jagkunna demonstreta 

för honom min rättighet, då min 

gamle knarr är oss så nära? Grefven 

är ung, och min gubbes svartsjuka 

är vid detta tilfälle ej så ogrundad. 

Emedlertid upstod et buller, alla ropade 

at Kungen vore vid Alkaijer 

porten och på vägen til Nuestra Senora 

di Atocha; alla störtadenu ditåt, 

männerna voro e] de sista, och 

nu yppades det önskade tilfället. för 

de 3 damerna at tala med Grefven, 

de bådo ' 

om ursägt för sin dristighet, 

sade honom med få or_d anledningen 

til sin tvist, och bådo honom 

at genast bilägga den, innan 

ileras männer hunno återkomma. JDe 

Öfyerlemjaade honörnringen, och bå-, 

■

14 

do honom ödmjukast,athan ville gif- 

Vahonom åt den, somlian enligtsinöfvertygelse 

fann mest berättigad dertil. 

Grefven,en ungHerre afet genoms 

trängande förstånd> behöide ej myc- 

.ken tid för atigrund lära kanna dessa 

tre damer;hansade derföretil dem; 

Edra anförda,skal, Mina Damer,äro a 

ömse sidor så goda, at jag ej tiltror 

min omdömeskraft, at så hastigt taga 

idenna sak et beslut ? 

som fullkorn^ 

ligen svarar emot Eder önskan, och 

min pligt som hederlig karl. 

Då ni alla tre tyckes hafva lika 

rätt, och jag ej kan förklara mig ti! 

mera än ens fordel, så ser jag mig 

försatt uti en ej ringa förlägenhet, 

och vet sannerligen icke, för hvem 

af Eder jag bör decidera mig. Men 

då ninu hafvenlika förtjenst ochrätt, 

och emedan ni en gång för alla utsett 

mig til domare uti saken, så se 

här, med Eder tillåtelse, etannat förslag, 

eller om ni sjeliva behagen an* 

f-

15 

se det derföre, en. lag förEdert för-* 

hollande idetta mål. Jag känner 

Eder ganska val alla tre, jag vet at 

en oblid himmel tildelat Eder männer, 

hvilka ega sina stora fel och 

brister. Den af Eder derföre, som 

innom en af mig bestämd tid först 

och på bästa sättet vant sinmanifrån 

sithufvudfel, skaltil belöningfå emot> 

taga ringen,hvilken jagemediertidbehollersomunderpant. 

Gripen anEdert 

värk, mina skona damer^ ochvårenöfvertygade 

om den stränga billighet, 

hvarmed jag skal upfylla mit löfte» 

Alla voro nöijde med detta utslag, 

ty hvar och en trodde sig om 

så mycken klokhet och förstånd, at 

hon med säkerhet förutsåg sig som 

egarinnä til ringen. Grefven lemnade 

dem, och behöllringen, mannerna 

infunnö sig nu åter hos sina hustrur, 

och kunde ej begripa orsakentilden 

munterhet sområdde dem 

emellan* Den girige factorns fru

"% 

/ 

". 

gy■*— 3i6 

Var först betänkt uppå, at spela sirt 

man et putts, som han hela sin lifs-* 

tid skulle påminna sig; hon begynte 

det som folier; 

Uti deras granskap bodde en Astro-* 

log, hvilkenutropades som en grundlärdman. 

Han älskadesin goda grannfru 

factorskan, men emedan han 

snart nog märkt, at hon ej kunde 

bevekas til något afvikande från sin 

ägta pligt, så afstod han från at fullföljasina 

planer, ehuru mycket detta 

kostade på hans bjerta. Nu då den* 

na fru, som ej varit okunnig om 

hans hemliga böijelse, fann honom 

nödigfor sit ändamåls vinnande, ställde 

hon sig vänligare emothonom än 

vänligt, talte med honomien slags 

förtroligton, tillät honom en och an* 

nan obetydlig frihet, och sedan hon 

bragt honomiden sinnesförfattning 

honåsyftade, sadehon;Nå Herr granne, 

om jag visste,at niville göramig 

til "viljes, så hade jag väl något, som 

i as

t 

I 

17 

jag ville be Eder om. — Jäg skulle 

kunna nekaEder något, MinFru — " 

svarade Astrologen

18 

sin plan. Häruppå lät lion målafil 

och den svartsjuke gubben komma 

til sig, berättade dem livad hon förehade 

med sin man, utan at dock 

uptäckä for dem verkeliga afsigten 

iiärmed, och utbad sig deras bistånd 

Vid detta svåra.foretag. 

Kär Factorn om aftonen var på 

vägen, at ifrån sin principal ga hem 

til sitt hus i lagade Astrologen, at 

han lika som af en händelse kom 

honom til mötes. Herr Granne — ; 

iade han til honom, — Ni ser ju 

alt för dålig ut, livad fattas Eder? 

Gud vare lof — svarade Factorn "— * 

jag har tilbrägt denna eftermiddag 

med at räkna tjugutusende Livrés i 

skiljomynt, och är frisk och sund 

tom en fisk. Eder ansigtsfärg, min 

herre, — invände Astrologen — instämmer 

åtminstone ingalunda med 

det som ni nu säger om Eder helsa* 

Lätt mig känna Eder puls. Factom 

som härai" blef något bestört och

i 

19 

orolig, räckte honom sin hand» 

Astrologen rynkade pannan och med 

mine af en upriktig yan^ sade han; 

Granne! om jag ock ej skulle hafvä 

dragit någon vidare fordel af mina 

djupsinniga calculer och mitt trag-* 

tia studerande> än blott den > at kun^ 

na varna Eder for den fara, som hotar 

Eder, så skulle jag dock prisa 

mig lycklig nog, och anse den tid 

jag upofrat förAstrologien, som ganska 

Val använd. Vid dylika utomordentliga 

tilfällen som detta, ar det 

visserligen godt at ega en Vän. Jag 

kunde omojeligen förtjena namn af 

Eder, om jag ej underrättade Eder 

öm en sak, som bor vara Eder den. 

vigtigasté här iverlden, och hvaruppå 

ni efter all sannolikhet nu 

minst tanker. Kort sagt, bringa så 

hastigt som möjeligt ar Édra saker 

iordning> Och sorg for Eder själs 

lugn; ty jag förkunnar Eder som eri 

»stridig sanning, at niimorgonutaii

i 

20 

jninsta tipskof måste göra Gudi redo 

och räkenskap för allaEdra gerningar. 

Ni har ej längre tid, at lefva 

uppå, än til des solenimorgon 

framskridit öfver horizonten. Det 

blifver Eder således nödigt, at löre 

den utsatte terminen afsluta Edra 

räkningar med Eder Principal. Den 

stackars Factörn sade leende, — 

ehuru han småningom begynte fälla 

modet: om detta prognostikon, äfven 

så litet inträffar, som detifjor, 

så hoppas jag få lefva länge ännu* 

Skämta ni så mycket ni behagar — 

sade Astrologen, — jag har handlat 

som Christen, och ni har åtminstone 

ej skäl at beklaga Eder öfver 

;mig ien annan verld. Han lemnade 

honom, önskandes honom en 

god sista natt och försvann. 

Den stackars Factorn geck tammeliga 

bestört och orolig hem til 

sitt hus, under det han hela vägen 

kände sig på pulsen, för at eri&ra 

7 

'* 

i 

\

S"lVP'' 'i OT MBVnntfiEfiMHS 

om han tiläfventyrs skulle dö en 

hastig död. Men då han ej märkte 

någon gäsningibloden, och just ej 

satte mycken lit til Astrologens spådoms 

anda, anlände hanhem. tilsitt, 

til hälften bekymrad och til hälften 

roande sig åt Astrologens prat. Han. 

begärde .straxt något til mats, utan 

at låta märka sig något för sin fru, 

som likväl af hans miner och åtbör-. 

der nog kunde finna, at Astrologen 

hade tak med honom. Han åt 

ganska litet, klädde genast af sig, 

och geck suckande^ til sängs. Hans 

fru frågade honom om orsaken til 

denna oro, hvarpå han helt kort 

svarade, at han haft en liten ord-* 

vexling med sin Patron. Hon tröstade- 

honom så godt hon kunde* 

och bägge lade sig nu til sängs. 

Han sof hela natten igenom ganska 

oroligt. lians fru hölt sig helt stilla, 

och märkte at hennes list redan 

begynte verka, Han steg tidigare

22 

up än vanligt, förfogade sig til sin 

Principal, och fröijdade sig hjertinnerligen 

deråt, at Astrologens prophetia 

ej inträffat. Om aftonen, då 

han ville vända åter til sithus,mötte 

honom Comministerniförsamlingen 

tillika med en annan prest samt två 

& tre andra personer, på en smal gata, 

som han nödvändigtskulle passera; 

desse voro redangenom målaren 

af hans hustru underrättade omhvad 

roller de borde spela, Det var ändå 

verkeligen skada, at deri stackars 

Anselmo,-*— så var Factorns namn,-— 

skulle dö *— ..sade den ena. Ja visst, 

— svarade den andra — och det til 

utan Sakrament, utan ånger och absolution. 

Man fann honomimorgons 

dödisin säng; han var ej det 

minsta sjuk förut, ty hans fru, som 

$ofisamma säng med honom, märkte 

det först då hon stod upimorgons. 

Det värsta är det, -— ■ sade 

éa annan af sällskapet, — at Astrg*

I 

/ 

I 

23 

logen, lians Granne, påstår hos hvar 

jnan, at han redanigår aftons förespått 

honom sin död; men at hart 

endast gjort narr af hans varning, 

hvarföre han också nu fallit som et 

oskäligt kreatui. Gud förbarme sig 

öfver hans arma själ, — sade den. 

tredje, -*■+ vi böre altid hoppas det 

bästa, äfven om den argaste syndare. 

Han lemnar lyckligtvis en he- 

derlig förmögenhet efter sig åt sin 

ehuru väl til en del ganska 

enka ? 

orättvist samlad, hon kan nu välja 

sig en annan man efter sitt eget 

tycke. Dock det är redan sent och 

rätt kalt, mina Herrar, låtom oss 

gå hem och spisa til afton; den fattige 

Anselmo torde ej hafva det sa 

godt der han nu vistas. Den stackars 

Anselmo var justibegrep at 

sälla sig til dem, för at vinna uplysning 

uti en sak, som så mycket 

interesserade honom, och för at få 

reta, om til äfventyrs någon annan 

i

*" 

1 

*

25 

ondt inncm, Hans hals var nogkort, 

xych til råga på alt detta, så var han 

fallen för debaucher. Han har helt 

säkert dött af apoplexie. Gud til- - 

dele honom af nåde sin eviga salighet, 

och försatte honom, om han så 

förgodt finner, nti sitt paradis. Han 

tröste hans beklagansvärda enka, 

som upriktigt sorger honom, och 

'ä£ven oss; ty vi hafve förlorat en 

gammal god vän. Den nuihögsta 

grad upskrämde Factorn, kunde ej 

längre hålla sig, utan nalkades dem 

sägande: Hvad skall detta betyda, 

mina Herrar? Hvem är dal som befattar 

sig med at hålla mitt liktal, 

medan jag ännu ärilifvet? eller 

hvem har antagit' min gestalt och 

dött för mig? ty jag är sannerligen 

ej död, utan befinner mig tvärtom 

långt friskare nu, än någonsin tilförene. 

De andre bägge togo genast 

tililygten,idet de gjorde korsteck- 

net iör sig och lielt högt utropade|

tt^âm^mm '*f wmmmtammm 

Gud vare oss nådig och barmhertig! 

efter all*sannolikhet befinner den 

firma Ahselmi själ sigitjvalet. Han 

begär, at man skal til sina egare 

återlemna hans med orätta förvärj:- 

vade goda. Jag besvär dig, — til- 

— talade Målaren honom ? iden ief* 

vande Gudens namn, at ej träda 

mig närmare, utan at på det stället, 

der du nu är, säga mig hvad din begäran 

är! Han stelnade af förundran, 

och de båda skälmarna lupo sina 

färde. Anselmo var nu halfdöd af 

förskräckelse, då den gamle svartsjuke, 

som äfven deltogicomplotten, 

gaf honom den sista hjertstöten. 

"— Han stod just vid höiiiet af 

Anselmi hus, och då denne geck 

lös på honom, spände han up sina 

ögon, och sedan han flere gånger 

besörjt sin säkerhet med korstecknet, 

ropade han; Tredubbelt lycklige 

själar i skärselden? är det ci* 

blott synvilla ? eller står verkeligea

, 

/ 

f 

/ /* 

— — p— ■ 5^7 

min bortgågna vän Anselmo för 

mig? — Ja ? jag är Anselmo, min bäste 

broder Abraham — - så hette den 

svartsjuke — > men jag är icke död, 

som ni tror och säger, — svarade 

den stackars token, helt darrande, — « 

hvad < förundrar ni Eder då ofver? 

hvarföre korssar ni Er så ofta? livarföre 

häfver ni Er så illa? och nu 

fattade han honomikappan, af frugtan, 

at denneäfvensålåttskulleundfly 

honom som de förre, Men Abraham 

ölet sig lös, lemnade kappanietio* 

ket, begynte at skrika af' alla sina 

krafter, gjorde trenne gånger korstecknet 

för sig, och sade helt högt: 

Vik ifrån mig, du orene ande! med 

dig har jag intet at beställa, jag är 

Anselmo intet skyldig, utom några 

skillingar, dem han seduast vunnit 

af mig på spel, jag vil visst icke förhålla 

dig dem, du kan taga kappan. 

i pant derföre och föryttra henne; 

Jag åötmidar ingalunda inlåta migi

28 

någon process med folk utur den 

andra verlden. -. Härpå lopp liani 

största hast bort, och lät den stackars 

Anselmo stå helt allena, utan 

at veta, livad han rätt skulle tänka 

om alt detta. Här äro goda råd 

dyra ■— sade han några gånger til 

sig sjelf. ■— Jag måste väl då verkeligen 

vara död. Jag kan nästan icke 

längre tvifla derpå, jag nödgas tro, 

at Gud sänt min ande hit til verlden, 

för at bringa mina sakeriordning 

och göra mit testamente. Men 

Gud vare mig arme syndare nådig, 

om jag verkeligen dött en hastig 

död, så faller det migunderligt före, 

at jag ej ännu bliivit någon djefvul 

varse, som min bigtfader dock altid 

förespådde mig. Jag har ej eller 

ännu stått inför domen, och har 

higa nyheter at berätta utur denna 

andra verlden. Och om jag nu blott 

är själ, blott en ande, om minkropp 

liggerigrafven, hyarafkommer det* 

v 

1) 

k

/. 

v 7 

&t jag ser, känner kort sagt ar i 

'bruk af alla- mina j^ttre sinnen ? 

skulle jag väl redan vara upstånden? 

Nej; ty om så vore, skulle jag ju 

från något håll hört Engla - Basun 

ljuda? Men huru kan jag och veta, 

huru i den andra verlden tilgår? 

Jag ser nu väl, at livar och en^ som 

ser mig flyr undan, at alla hålla mig 

för död, ända in til mina bästa vänner, 

och således lärer jag väl vara 

aflidem Men om nu, som man plägar 

säga, döden är det största on- 

Ja, hvaraf kommer, at jag ej rönt 

någon smärta derunder, och ännu 

ej röner det? At jag ej vämjes vid 

något? De, hvilka dö så der hastigt, 

gåkanske in genom den ena dörren 

och komma straxt derpå ut igenom 

den andra. Eller kan väl altsam- 

mans blott vara et fastlags-putts, som 

man velat spela med mig, efter som 

inga andra, än mina vänner endast 

förskräckas för min person? Men

i 

huru kunna andra radas för migj 

då de intet känna mig, och kanske 

ej ännu veta at jag dött? Store Gud! 

huru är det möjeligt at döden blif- 

vit mig så lätt? — -■" 

Under denna långa 

monologue kom han ändteligert 

hem. Porten var stängd, han bultade 

på. Natten var kall Och mörk* 

Hans illistiga hustru, souTré.dan kände 

följderna af alt det som förelupit, 

hade redan tagit sina försigtig-* 

hets mått derefter, skickat bort drängen 

til en tre mil ifrån staden belägen 

landtgård, och blott behållit sin 

piga hemma hos sig. Pigan var åtminstone 

lika så mycket capabel af 

skälmstycken, spm hennes listiga 

é 

matmoder; knapt hördehon derföre 

bultasj föfän hon med sorgsen stam^ 

ma frågade: Hvem är det? hvérrt 

annat än jag Casilda! svarade den 

lefvande döda. Hvem bultar så sent> 

— fortfor hon — på et sorgehus, 

kvaruti en bedröfvad och olycklig 1 

/* 

30 

■

t 

Enka bor? Lät bara up fjolla — sade 

han — jag är ju din husbonde, 

känner du mig intet? skynda dig^ 

det regnar ju, jag är redan våt alt 

igenom. Min husbonde! ■— invande 

lion — Gifve Gud! At så vore! häri 

är ju knappast lagdijorden, och ar 

ituien annan verld> der han torde 

hända ide osällas boning förrättar 

sin factors beställning. Den gode 

Guden vare hans arma själ nådig! 

Otålig Öfvef detta dröjsmål) och angelägen 

om at vinna fullkomlig up« 

lysningj öra hanverkeligen vore död 

eller lefvande^ stötte han nu så häftigt 

på portenj at låset flög up. Pigan 

begyitte löpa undan, och fyllde 

hela huset med sitt genomträngande 

skri; Frun, skyndar dit, kladdidjup 

sörgedragt, öch faller så snart hon 

får se sin man,isvimiiing* Nu feltes 

ganska litet, at den arme mannen 

ej verkeligen höll sig för död* 

Han egde dock så mycken sansfling 

31 

I

och ömhet för sin hustru Öfrig. ät 

han lyke henne på sina armar, och 

bar henne til en säng, der han hyl-> 

lade om, henne med bolsier, hvilket 

alt hon ganska väl kände, ehuru 

hon fortfor uti sin lossade dåning* 

Pigan stänger emedlertid in sigien 

kammare, kan knapt bärga sig för* 

skratt, men ställer sig dock, som 

om hon tjöt och ropade. Den sali^ 

ge själen ser, at man ej tilrett någon 

aftonmåltid åt honom, och vet dock, 

ej ännu, att maniden andraverldeit 

livarken äter eller dricker. Han sökte, 

emedan hungern plågade honom, 

efter i matskåpet, der han til siii 

lycka fann en kall fogelstek, geck 

sedan nedikällaren, hämtade sig 

en flaska godt vin, och lät sig väl 

bekomma. Han rådfrågade sin flaska 

fiitigt, til des ingen droppe mera var 

öfrig, då föreföll det honom, som 

Vore det andra Ufvet ej så olyckligt 

32 

t, 

\ 

» 

1

t 

i 

Tfty 

och besvärligt, som han vanligt vis 

förestält sig det. Han tittade så oftaiglaset, 

förraodeligeniafsigt a.t 

stärka sitt rflod, at dnifvornas saft 

sluteligen bégynte verka på hans 

lijerna; invigd uti Bachi mysterier, 

klädde han nu ramlande af sig, och 

lade sig bredevid sin hustru, som 

ännu var afdånad, och hade all möda 

för at ej med et utbristande skratt 

röja sin förställning. Han behöfde 

ej vaggas til sömns, utan snarkade 

genast, och sof oafbrutet til andra 

morgonen, under et beständigt drömmande 

om skärseld, helfvete, englar 

och helgon. 

Emedlertid konimo den så kallade 

Enkans vänner och underrättade 

sig om sakens tilstånd, då de af 

frun och hennes piga imgo veta, 

i hurudan belägenhet den fattige 

döde befann sig, och at vinet smakat 

honom för väl. Morgonen der- 

3 

i- 

o.

34 

pä, då den listiga factorskan såg, 

at det redan var långt lidet på dagen, 

och hennes man ej ville vakna, 

steg hon upp, klädde hastigt på 

sig, läste in alla sorgsaker, städade 

sit rum på bästa sätt, nalkades sängen 

och försökteväcka den döda. — 

Huru länge ämnar du sofva, min 

vän? har ej vindunsten ännu sedan 

igår aftons förflugit? — Härpå lyfte 

hon hans armar Öfver täcket', nöp 

honominäsan och skakade honom 

några gånger ratt häftigt. Ändteligen 

vaknade han, och nu förundrade 

han sig å nyo, öfver at se all sorg 

vara försvunnen, och at ej hora någon 

veklagan, somigår aftons. — 

Hvad vill detta betyda, mit barn, 

har du äfven dött på samma sätt 

som jag? komma vi nu åter tilsammaniden 

andra verlden, for at på 

nytt fira vårt bröllop? hvilken sjukdom 

dödademig, eller på hvad sätt 

förlorade jag igår lifvet? Ty jag

i 

i 

35 

— ■■«*■ 

svär heligt — ■ om man annars har 

har lof at svara, — at jag ej vet, 

livar jag dött eller hvart män lagt 

min kropp. Ges har ännu kammare 

och sängar? dricker man här också 

vin och äter stek? hvilken åkarehäst 

öfverför väl alla dessa meubler 

til ossiden andra verlden? Ty jag 

mins ganska väl, at jagigår under 

din frånvaro låtit yinet smaka mig 

rätt godt, idetta land, der jag ingen 

känner. — " Den nu påstående 

fastlags-glädjen, kära Gubbe! gördig 

lustigare och skämtsammare än någonsin. 

Hvad är det alt för narraktigt 

tyg du berättar mig? skynda dig 

och stig fort upp; din patron har 

redan två gångerhaft bud efter dig. — 

Jag är då icke död? — — sadehan, « 

man har ej begrafvit migigår? 

— - 

D

t 

36 

begrafver andar, så har man vissti 

går firat min själs likbegängelse. Ty 

jag har ändå', med alt detta, blifvit 

begrafvenivår församling, jag hörde 

vår Pastor och alla mina vänner 

beklaga min hadanfärd, och du sjelf 

var juigåridjup sorgedrägr. Alt 

detta äro saker, dem ingen kan neka, 

emedan jag med egna ögonblifvit 

öfvertygad derom. — Jag tror 

du drömmer, du lärer ej harva sofvit 

ut rätt ännu. Du kan aldrig tala 

så befängt öm ejisömnen. Din 

Patron har redan tvänne gånger låtit 

fråga efter dig.- — Ges detidessa 

länder äfven Patroner? Gud nås så 

visst! här finnes då äfven handel och 

vandel. — Skämta ej längre. Laga 

bara, at du kommer utur sängen; 

ty annars frugtar jag före, at dublifvit 

galen. Jag svär vid den. 

lefvande Guden, at jag för 24 timmar 

sedan blef begrafven. Du beh©fY€T 

endast fråga vår Pastor, våra

IT 

vänner, och vår granne Astrologen* 

Dock du är ej mera okunnig der* 

om, än jagsjelf: igår aftons var du 

ju ännuidjup sorg, och efter all 

min förmodan, dog du af den åkomna 

svimningen. Ty om ej mitt minne 

bedrager mig, så lyfte jagnp dig 

död ifrån golfvet; sannolikt var din 

död en följd af förskräckelsen, då 

du såg mig, så plötsligen upstånden 

från de döda. — Hvad är detta för 

en fabel du berättar ? — svarade 

den sluga hustrun,i det hennes 

anlets drag utmärkte så mycken 

förundran och förvånande, at hon 

med heder kunnat spela sin rolle 

på en Theater. Ato och drucko vi 

ej bådaigår aftons med fullkomligaste 

helsa? lade vi oss ej bådai 

samma säng, hyad är det dusladdrar 

öm dödj begrafning och en annarf 

verld? — Casilda, kallamighit Astrologen, 

vår granne, han är juläkare, 

han bör kunna upgifva orsaken,

38 

til den underliga sjukdora, hvaruti 

Him man sedan i går råkat, ack! 

de elaka qvinfolken med hvilka lian 

umgås, hafva utan tvifvel, gifvit honom 

en karleks dryck. — Den stackars 

Anselmo viste ej livad han skulle 

säga eller tänka, om han var död 

eller lefvande, och alt hans hustrus 

tal kunde ej öfvertyga honom om 

sitt lif. Han trodde beständigt, at 

hans själ, enligt Guds vilja vändt 

åter til jorden, på det han måtte 

göra sitt testamente och bringa sina 

öfriga sakeriordning. Emedlertid 

kommo de båda hufvudmännerna 

för denna intrigue, lika som af en 

slump,til Anselmo. Hans hustru underrättade 

dem, om sin mans besynnerliga 

inbillning och galenskap, 

at han nödvändigt ville passera för 

död, då han dock vore så frisk och 

kry som en fisk, Hans båda vänner 

bekräftade med enmund, — ehurumed 

svårighet at dölja sit löije -—

' 

/ 

> 

sanningen af, at han lefde, och voreiMadridisitt 

eget hus; med tillägg, 

at så framt han fortfor at tvifla 

härpå, och saken hunne til Policens 

kunskap, lupe han fara, at 

blifva insatt på dårhuset. Astrologen, 

som af pigan folifvit tilkallad, 

infann sig nu, och påstod, at hans 

alt för trägna arbete vid räkningars 

förande vållat denna skada, och varit 

af et så olyckligt inflytande på 

hans sinnesställning. Men om det 

då är sant, — ; sade den stackars 

dåren, — - at jag ej är död,huru är 

då möjeligt, at niigår visade Eder 

så förundrade,öfver at se mig? hvarföre 

undvek ni mig, ooh korsade 

Eder for min person? — Huru! ni 

har sett migigår? — sade Astrologen, 

— mig somi8 dagars tid ej 

varit utur min kammare, utan helt 

och hållet syJosatt mig med studerande, 

för at med tilhjelp af mina 

kunskaper,uptäcka den skälmen,som 

# 

39

stulit en nyligen;förkommen stor 

diamants-ring. — Jag kan — sade 

Målaren — framställa flera vitnen på, 

at jag "dessa sista åtta dagar ej kommit 

mur klostret, "der jag har mitt 

arbete, förr än just nu på morgonstunden. 

— -Äfveuledes jag kanêrisa 

— sade den svartsjuke Gubben, 

— at jag på hela gårdagen ej 

lemiiat mitt hus, emedan jag varit 

nptagen af brefs skrifvande, som borde 

afgå til Sevilla, och på hvilka 

postbudet hos mig väntade. — Det 

går alt bättre och bättre, — sade 

den arme mannen, som man med 

våld ville göra til galen, — Huru 

herr granne, — sade han til Astro- 

logen, — hveih var det, somiför- 

1 

går sade mig, at jag 

såg så blek ut, 

at min puls geek oordenteligt, at jag 

ej skulle öfverlefva följande dagen? 

Jag —- svarade denne, — kan svära 

på, at jag ej på 8 dagars tid sett 

Eder, Huru kan ni förebrå mig en 

40 

/

) 

4 1 

sådan osanning ? besinna Eder min, 

Herre, alt det ni nu talar om måste 

ni halva drömt. Annorlunda kan 

jag åtminstone ej förklaramig saken, 

skulle jäg halva tält osanning, så 

åtar jag mig, åt nästkommande fastlag 

undfägna Eder allesamman. Det 

gå vi*in på, — sade alla med en. 

mund. — kläd ni nu på Eder emedlertid 

Herr Anselmo, på det ni måtte 

se at ni ännu lefver och äriMadrid. 

Lät oss gå litet ut at spassera, 

och jag slår vad, atEder fantasie 

skal försvinna. JDen. stackars Factorn, 

soli ännu ej var säker om, 

hvad lian skulle tro, lät detta project 

behaga sig. De ging"o. På vägen 

mötte de Pastorn och de andra 

bada presterna, som följde honom. 

Äfven de nekade alt hvad factorn 

önskade de hade tilstådt, ehuru de 

med mödakundebärga sig förskratt. 

Efter några dagars förlopp, dem de 

tilbragt med lustbarheter, begynte

\ 

WBjMBWMW iJ.2 MBMMWMWW^BI 

factorn, at genom dessa förströelser 

småningom komma sig före,hanbad 

sin hustru och sina tre vänner hålla 

saken hemlig, emedan den kunde 

ländahonom til förargelse, och trodde 

nu, at hans stränga göromålådragit 

honom dennahändelse. Hän lofvade 

tillika sin hustru, at han häldre 

viile lemna sin tjenst, emedan, 

de utom denegde tilrackeliginkomst, 

at lefva af, och e] behöfde anlita andras 

bevågenhet för at vinna födan. 

Hustrun fröjdade sig åt, at så lyckligt 

hafva vunnit sit ändamål, ocli 

trodde sig framför de andra vara 

berättigad til Diamants-ringen, for 

det hon på et så lätt sätt vänt sin, 

man från girigheten. 

Låtom oss nu se, huru de andra 

båda fruarna buro sig åt med 

sina männer. 

Under det, at detta hände hos 

Factorn, var Målarens hustru äfven 

betänkt uppå, at spela sin kära ma- 

i

ke et lustigt putts. Hon förbant sig 

med en af sina bröder, hvilkenhjerteligen 

gladde sig åt, at få deltaga 

uti dylika små narrstrek. Genom 

honom lät honitysthet beställa en 

ny hus-port, hvilken utom dess rätt 

väl behöfdesistället för den gamla 

och förderfvade. Den nya porten 

insmygdes nattetidihuset, och staldes 

på behörigt ställe til framdeles 

nyttjande. En afton bragte hennes 

Broder, några af sina vänner och 

supbröder med sig, under det at 

målaren ej var hemmaihuset: de 

gömde sig emedlertid, til des de til 

Fareens spelande furmos nödige. 

Målaren kom hem. Johanna, — 

så hette hans hustru — emottog honom 

vänligt, och de gingo ganska 

tidigt til sängs, emedan han ville 

ganska bittida stiga up andra dagen, 

för at til Påsken få det arbetet färdigt, 

som han för Klostrets räkning 

emottagit. Mannen sof ganska stilla 

$ 

43

44 

til midnatten, ty inga bekymmer 

tryckte honom; hans hustru deremot 

blundade ej ens, utan öfvertänkte 

endast sin plan. Ioch mefl detsamma 

klockan slog tolf, gaf hon til et 

gällt skri. Store Gud! ■— ropade 

hon — jag dör! Bästa Man! jag har 

ej en timma at lefva längre, kalla 

hit min bigtfader. Jag är redan död. 

Härunder gjorde hon sådana förskräckeliga 

miner och ryckningar på sig, 

som altid stå til de- fleste fruentimmers 

tjenst, så ofta de villja bedraga 

sina männer. Hvad fattas dig 

då, min vän, — sade mannen, som 

af naturen var en fruntimmers-tok, 

och nu alfvarsamt trodde, at hon 

på minuten skulle skiljas hädan. Jegus! 

Maria! Guds Moder! Jag dör. 

Jag vil bigta, och låta förse mig 

med de yttersta Sacramenten, — 

det var alt livad hon förmådde 

säga. Vid detta skri kom en af 

hennes consiner dit springande,

) 

> 

i 

i 

46 

sjukdom, och liar mera än en gång 

botat mig för dessa spasmer. Om ej 

snar hjelp kommer emellan, måste 

jag dö af plågorna. — " Kära hustru 

— ■ svarade denilla utsatte mannen 

— din moster bor ej nu mera 

uti vårt granskap, som du väl vet,har 

hon flyttat tärnmeliga långt härifrån. 

Om jag också sjelf,idetta elaka vädret 

ville gå för at hemta henne, så 

vet jag ej en gång, om jagimörka 

natten träffar rätt påhenneshus, om 

hon är hemma,'och om honialla 

fall vill följa hit med mig. Jag åtar 

mig långt häldre at gå til närmaste 

Apothek, och förskaffa dig något til 

lindring och hjelp. Jag ber dig, för 

Guds skull, gif dig til freds, och 

tvinga mig ej, at förgäfVes företaga 

mig en så onyttig gång. —. Gud vare 

mig armaqvinna nådig. Jag trodde 

mig ega en man, hvilken älskade 

mig som sitt eget lif; jag åtminstone 

skulle upofra mitt lif för ho- 

v

i 

47 

nom, och han vill ej oaktadt alla 

mina böner, gå två steg för min 

skull ehuru han denned kan rädda 

mitt lif. Han nekar mig denna 

lilla tjenst, blott för at skona sina 

stöflor. Men jag känner dig nui 

botten, förrädare! du gläder dig innerligen* 

åt min död, emedan den 

skänker dig tilfälle, at mera följadin. 

egen smakivalet af en annan hustru. 

GåiGudsnamn och lägg dig 

åter til sängs, men om jag dör, så lär 

detvälblifvauppenbaradt, at dublandat 

gift åt migiden sallaten jagi 

går aftons åt. Kära hustru — sade 

mannnen — gif dig til freds. Det 

ar ej så farligt, ty då fruntimren äro 

besvärade af moderpassion, som du 

nu föreger dig vara det, förmå de 

hvarken tala så mycket eller så fort 

som du. Och om saken på detta 

viset skulle försämras, så tror jag 

mig om, at med en god käpp kunna 

häfya det onda. — Hotar ni min -

|Q WWWW 

Tante med käppslängar? "— sade den 

listiga flickan — nå den vill jag se, 

som vågar tilfoga henne den minsta 

olycka, med dessa mina naglar skulle 

jag sönderklösalians ansigte. Målaren 

letade nu redan elter käppen, 

för at tukta den näsvisa flickan — 

dåidet samma andra scener yppades. 

Jesus!Maria! — ropade måiarhustrun, 

"— hjelp! hjelp! man liar 

giivit mig förgift! Jag åstundar Sacramenterna 

för at kunna skiljas nöjd 

hädan. Hvad var nu för den stackars 

Fabriz at göra. Om hans hustru 

verkeligen dog, hvilket man ej 

med visshet kunde veta, så var det 

ju fruktansvardt, atrygtet om hennes 

förgiftande blefve urspridt, halst hon 

sjelf gifvit anledning dertil. Han 

gjorde således af nöden en dygd, 

tände på en lykta, hängde kappan 

öm sig och - gaf sig nu uti et det 

ohyggeligastQ väder och midtikålmörka 

\ 

\

I 

mtirlâ natten på vägen. Han visste 

Väl gatan* der den gamla möstreri 

boadö,fcién ickö så huset. Hvad skul* 

le hatt göra, gatan var lång, och in^ 

gen människa uppe som han kundö 

fråga. Ilar var nu ondt om gödtråd» 

'Tusende gånger fördömdehan dem, 

liviiLä stiftat hans ägtenskap. All hans 

möda var ' 

fåTäng. Det blef honom 

©möijeligtj at Finna den han gått ut 

St söka. Här var ingen annan utväg 

pfrig, an at med ofömittadt ärende 

Vanda åtéi* hem. 

Så snart mannen var utgången$ 

tföpåde Min^ som ntr spelt sin rolle^ 

sin broder, hvilken med två tre an* 

dra goda vänner hittils varit gömd 

på vinden. De lyfte genast dert gamla 

porten af hakarna, och satte den 

liya på. Hvilket, då alt redan var 

färdig gordt,iet Ögnablick staldesi 

ordning. Öfver porteii fästes en Värdshusskylt, 

hvaruppå et marsvin V.if inåladt, 

med underskrift? 4 

49 

.""

K mm^mm^^^ 

På Värdshuset Marsvinet. 

Här kan man til häst och til fot 

val logera. 

,Nu ankoramo flera af deras 

vänner och bekanta, hvilka blifvit 

til denna fest budne, man satte 

sigvidet väl anrättadtbord,ochsedan 

måltiden var slutad, Öpnades b.aln, 

under full musiqve af fioler och blåsinstrumenten 

Under alt detta, gick 

den fattiga Fabriz och sökte gamla 

Moster, bultade förgäfves på allaportar, 

der hantrodde hennes hus vara, 

och fann sluteligen ej den han önskade 

träffa. Sedan nu den arme mannen,idetta 

elaka vädret och med et 

beundransvärdt tålamod, öfver tvänne 

timar trafvat omkring, återkom 

han ändteligen genomblött af regnet 

til den gatan, der hans eget hus var 

beläget. Han förundrade sig öfver 

at så sent höra musik, men ännu 

störreblef hans häpenhet, då hanförnam, 

a,t detta larm föregickihans 

■*" 

V 

t

fflfllMÉlMlLi; 

livs. Han troddeibörjanat han gått 

Villse, och råkat på et annat ställe; 

til at undersöka detta, lyfte han up 

sin lykta och betragtade huset ganska 

noga, nu föllhonom straxt den 

nya döm och värdshus skylteniö. 

gonen. Duhar således gått villse, sade 

han för sig sjelf, under det han. 

granskadesina grannars hus, menfann 

til sinstora förundran,atalladessahus, 

demhannogaigenkände,stodo påsina 

vanliga ställen. Nu kom han tilbaka 

til sit hus, betragtade det ännu 

fcogare, och visste ej hva.dhan skulle 

tänka om dennahastiga förändring. 

Qud vare mig nådig och barmher. 

tig! — sade han, — och slog"tre gånger 

det heliga korsteknet för sig, — 

det ar ju blott halfannan timme sed-an 

jag geck utur dettahus, då lemnade 

jag min hustru derisjältåget, 

och nu ger man bal på samma ställe, 

här höres ju endast skämt och 

glädje. Då jag lemnade huset 3 var

)u ingen meraihuset än blott mirl 

cousine och pigan, dét Var en garn.-* 

mal port för huset, söni väl ändtéligen 

längesedan bort ombytas med 

én ny. På hela denna gata har ak 

drig varit något värdshus, huru ar det 

väl då mÖijeligt, at man innom så 

kort tid kunnat erhollä detta privilegium! 

skulle alt dettablott vara ert 

dröm? det är ej eller gerna rimligt i 

emedan jag ju med öpna ögon och 

öron ser och hör altsammans, och 

således ej kan bedraga mig* At til-» 

skrifva vinet denna oredai är väl ej 

sannolikt, hälst jag ej njutit något 

sådant, och dessutom nu så mycket 

Vatten faller från himmelen? Hvad 

skal alt detta betyda? Ännu ert gång 

undersökte han alla dessa förändringar; 

andteligen slog han( så hårdt på 

porten, athela granskapetkunnat väckas 

deraf, blott frunihuset och hennee 

gäster tyktes ej villja höra det* 

Han. fördubblade sina slag; sent om> 

52

i 

I 

aider Öpnade en Marqveur fönstret, 

lyste ned på honom och sade; Här 

är intet rum. vidare ledigt, käraher* 

re! gå derföre längre fram och gör 

ej här något huller, annars, skal jag 

betjäna Eder med et nattkärl, som ej 

på å':ta dagar blifvit uttömdt. Jag vill 

ej tränga mig ininågot främmande 

hus, — invände målaren, — jag begär 

endast, at blifva insläppt imit 

eget. Jag anholler om, at man måt* 

te säga mig,huru det blifvit möije^ 

ligt, at mit hus inom halfännan 

timma kunnat omskapas til et värdshus, 

mit hus! som tilhörtmin Fader 

NicolausFabriz som arf ochegendom. 

Kära vän! — sade marqveurn, — tag 

det ej illa up, men ni måste, antingen 

ej vara rätt slug, eller också är 

ni full. Dock man ser ju straxt på 

Eder, at ni har någotihufvudet, jag 

råder Eder derföre, at ni intet låter 

det falla Eder ännu en gång in at slå 

på porten, ty det kunde bekomma 

' 

*,

54 

Er ratt illa. ■— Och härmed slogliaii 

igen fönstret, och Balen continuerade 

som förr. Målaren förbannade sife 

55 

på porten, har man icke längesedan 

sagt dig, at du ej kan få nattqvarter 

när? , 

Detta huset tilhörmig, — invände 

värkeliga egaren, — jag vet blott 

ej, hvilken ondandesåhastigtförvandlat 

det til et värdshus ;"" det harisex 

och tjugu år tilhört min slägt. Min 

Farfader Hjeronymus Fabriz köpte 

det först, och efter honörnhar min, 

Far Nicolaus Fabriz ärit det. 

Hvad är det du sladdrar, fattige 

djefvul! — - inföllmarqveurn, — ■ 

Hvilka äro desse Hjeronymus ochNicolaus 

Fabriz du omnämner? Hvad 

är det för fabler du berättar? Jag är 

med Guds nadeHerre til detta hus, — < 

fortfor målaren, — en förmögenman 

känd vid hofvet och målare til pro-» 

fession; jag älskas och agtas af hela 

granskapet, och boridetta hus 

som dess rätta egareilängre än 

20 års tid. Min hustru'heter' Jeana* 

Thoraasdotter, så framt hon ej äi>

i 

>■■?■■■——< 56 

ven nu blifvit förbytt til en. Kallarxiymph. 

Men huru är detta vnöijeligt? — « 

svarade marqveurn, — detta hushar 

juisex år varit en ; allare, som är 

lika så berömdist; den, som eftersökt 

af alla resande,; ty nästan livar 

och en vill bo rar, Källar-mästareu 

beter Peter Mendrager, och hans fru 

Catharina Mugnes, och jog är första 

marcjueuren. Jag ber Eder oändeligen, 

at ni lemnar detta hus, om ni 

ej sjelf envist vill föra Ederiolycka; 

tyiannat fall, om mit välmenta 

råd ej gäller, skal jag med den^ 

na käpp curera Eder för den sjuk-' 

dom, hvilken vinet hosEder orsakat, 

och hvarigenom ni förlorat Ert ringa 

förstånd, Derpå slog han igen 

porten midt for näsan på den stackars 

målaren, som nu såg sig aldeles cxi» 

lerad utur sit hus, och ej visste, hvart 

Jban skulle fly undan det häftiga slag-, 

regnet, ovädret tiltog beständigt, och

I 

57 

vattnet hade redan fyllt hans stöflof; 

ändteligen tog han sin tilflygt til den 

gamle svartsjuke. Klockan var nu 

tre på morgonen, dåhanbälvandehuiU 

|fade pä sin väns port, Gubben tittade 

ut genom fönstret,för at sehvem 

det var. Så snart han igenkände sin 

vän, trodde han, at någon olycka 

händt honom, eller athan mördatnågon. 

Så snart rätta sammanhanget 

folifvit honom berättadt, väckte han 

sin hustru, — hvilken dock redan 

var underrättad om altsamman, ehuru 

hon stälde sig helt förvånad der* 

oiver, Jnnom sig log hon åt den 

stackars bedragna målaren, hennes 

manåter tilskrefvindunsten hela denna, 

händelse, emedan det var honom 

bekant, at målaren gerna tog sig et 

rus, Man gorde genast up eld på 

spisen, för at låta den arme mannen 

värma sig,och torka sina våta kläder; 

derefter bragte man honomien varm 

säng, och härsofhan borrt, intet sit

* 

rus, utan sin förargelse. Litet apespel 

nödgades han dock tåla förut 

af sit värds folk, emedan han enligt 

deras påstående, utan motsägelse var 

full. Så snart den fattige målarens 

listiga hustru med säkerhet visste, at 

hennes man ej mera stod på gatan, 

bragte hon med sina gästers tilhjelp, 

alt åter på sitt förra ställe. Den nya 

porten lyftes af, och den gamla sattes 

istället, man tog ned skylten 

och alt återfick sit fprra utseende. 

Gästerna togo nu afsked, efter at 

hafva lofvat, at holla hela saken tyst. 

Hon och hennes cousine lade sig til 

sängs, sedan de dansat sig trötte, 

undfägnat sin mage, och skrattat af 

alla sina krafter. De somnade snart, 

som man lätt kan föreställa sig, och 

vaknade förstganska sent andradagen. 

Målaren hade ej sofvit så roligt, 

bekymren betogo honom all sömn, 

och han längtade med största otålighetefterdenannalkande 

morgonen f 

58 

)

l> 

t 

då han å nyo sökte öfvertala den 

svartsjuke, at den iörvandlinghan,'om 

natten berättat honom värkeligen föregått. 

Båda gingo nu ut för at vid 

dagljus beskåda dettaunderverk. Dö 

kommo til huset, bultadepå, sågosamma 

gamla port, och funno ej minsta 

tecken til någon skylt. Den gamle 

gorde sig nu åter lustig på Fabriz 

bekostnad, hvilken deremot begynte 

svära och förbanna sig på, at han 

ville blifva fördömdoch ej hafva del 

iden eviga saligheten, om ej alt livad 

han sagt, värkeligen vore sanning. 

Det kunde val hända,,tillade han, 

at satan använt et dylikt iorbländande, 

för at bringa honomiförrviflan, 

eller locka honomisina garn. 

Porten öpnades, och målarens 

niece kom dem hali-klädd til mötes; 

så snart hon feck.se hvem det var, 

sade hon: med hvilken dristighet vågar 

ni träda för Eder Frus ögon? 

Hyarmed vil ni väl urskulda Eder? 

59

Ni lemnar henne midtinatten half> 

dödisin sang 4, går ut, för at kalla 

hennes mosler, som troddes veta bot 

för sjukdomen:, och nu kommer ni 

först klockan 10 på morgonen til" 

baka, utan at hafva Tanteisällskap 

med Eder, och utan at visa minsta 

bestörtning, öfver det grofva Mm 

begått. 

Min kära Brigitta! —- sade han, «— 

om du visste, hvad som fördin Tants 

skull händt mig denna natt, så skulle 

du visst ega medlidande med mig 

och ej vara ond, Imorgon måste vi 

fly detta hus och se oss om efter et 

annat, ty här uppeholla sig onda andar, 

och det är ostridigt. Den förstälda 

sjuka reste nu up sigisängen, 

och begynte skrika som en rasande» 

tigrinna,idet hon sålunda tiltalade 

honom; — Ack! hvilken genom god 

Man! huru mån är han icke om sin 

hustrus helsa, han ville använda all 

gin egendom, blott för at befria hen- 

60

1 

f\ mmmm*Btmlt 

he från 4:de dags frossan; men det 

oaktadt kom han denna gång- ej åt 

ter, de kalla dunstema hafvst säkert 

skadat dig fattiga skälm! Du har visst 

inatt råkat ut för en stark flussfe- 

Ber, och det elaka vädret har* ådragit 

dig en förkylning. Til din lycka 

fann du väl någorstädes en Ömsint 

.flicka elJer hustru, som herbergerade 

dig otver natten- Hä> förrädare! 

du trodde denna morgonstund 

finna mig dödj och fåärfvähela mitt 

förmögenhet. Hvårföre kommer du 

isällskap med denna mannen > med 

farbror Abraham? — » så hetta dert 

Svartsjuke gubben, — < visst ej for annan 

orsak, an at ursknldä dig och 

Försona dig med mig. Men alt detta 

är onödigt; ty jag svär vid d&n 

lefvande Guden, at jag vill använda 

alt, för at blifva skild vid dig, emedan 

jag omöijeligen kan våga, atför 

andra gåileen få en sådan sallat, som 

gårdagens, hvarigenom jag försatte.* 

+

J yttersta lifsfara. Packa in mina saker 

Brigitte, vi vilja undfly et ställe,' 

der man ej ärisäkerhet om sit eget 

lif. Sagta Er bästaFrusyster, — -sade 

den gamle Abraham, — ty jag bedyrar 

vid Gud, at Fabriz är fullkomligen 

oskyldig.Någon elak Trollkart 

måste hafva betjent sig af dessa konster, 

för at tilfoga Eder båda skada* 

Min kära hustru; —. sade åen stackars 

olycklige målaren, -r-i Det ser 

aldeles ut som hade du tilräckeliga 

skäl, at besvära dig Öfver mit förhollande; 

men du måste äfven höra 

mina, så framt du gör något anspråk 

på at vara billig: också vill jag utbedja 

mig, at du ej yttrar dig med 

så mycken stolthet och egenkärlek, 

ty alt det tålamod jag hittils hyst, 

liar aldelesidenna enda natt öfvergifvit 

mig. Häruppå berättade lian 

henne alt, hvilket hon dock rätteligen 

kände bättre än han, ehuru hon 

syntes förundra sig deröfver, och- 

62

(■■HH^^B Pl^l aBaBWH 

lossade blifva ännu mera vred än 

förut. Tänker du bedraga mig med 

dessa påtageliga digter? sade hön — 

och holler du mig för nog dum, at 

kunna sätta tro til sådant? Du vill 

således spela narr med mig? Mit hus 

skalinatt hafva varit et värdshus, 

och du påstår dig der hafva hörtmusik 

och dans? om du ändå sade, at 

du hört min gråt, mina suckar och 

de förbannelser jag utgjutit öfver dig, 

då hade du förr rätt. Om jag under 

min sjukdom ej funnit tröst 

hos någon annan än dig, så hade 

jag varitidet beklagansvärdaste lägeiverlden. 

Men, Gudi vare lof! 

litet rostadt ochisött vin doppadt 

bröd,lindrade mina plågor, och om 

jag ej tilgripit detta medel, hade man 

säkert kunnatidag begrafva mig. 

Det gläder mig utaf hjertat, 

sadehennes tålige man, — men gör 

mig den enda tjensten, och blif aldrig 

mera sjuk på detta sättet, utan

åkona mig for en fatal dag, sedan jag 

tilbragt en så fatal natt* Ännu svär 

jag, vid alt livad heligt ar, utan 

at dockhärvid kommaivredesmod, «*< 

at alt detta värkligen handt hiig, sOttt 

jag berättat dig. Östridigt måste nå» 

gon Tomtebise uppehollä sig ivårt 

hus, man måste på hvad maner söftt 

hälst göra sig honom qvitt, hvilket 

är det enda medlet, hvarigenom vi 

kunna befrias från dessa den ondes 

fÖrbländelser, hvilkaiannat fall beständigt 

skola fortfara at oröä Oss* 

Jag tviflar ej et ögnablick — " sade 

den listiga flickan til sin öncle,■— 

deriippå, at ju dylikaplågoandar grässera 

har ihuset. Nästan hvar natt 

oroas jag af dem, ibland får jag ert 

knuff, ibland en Örfil och stundom 

hafva de äfVen nupit mig. Hvarföre 

har du aldrig sagt mig detta? fråga* 

hennes Tante, med en ton, som ej 

förråddehennes förställning* Jag friik* 

tade; 

64 

i

Ä 

_ _ 

\

% 

/ 

66 

tillika före, at hennes list så vida 

öfverträffade hennes rivalers, at ingen 

fråga kunde upstå, om hennes 

bättre rätt til den eftersträvade rm 

gen, 

Den sköna, som var så illa gift 

med den gamle gubben, tycktes 

härvid nästan böra upgifva alt hopp* 

emedan hennes medtäflerskor hunnit 

vinna så stora försprång. Men 

ingen ting mindre. Hon öfverträffade 

dem båda vida uti förstånd, ock 

en dubbel bevekelsegrund dref henne, 

at denna gång använda en dubbel 

list och klokhet, för at blifva 

egarinna til jouvelen, och befria sin 

svartsjuka man ifrån hans svåra sinnes 

siukdom. Hon uptänkte derföre'följande 

listiga plan, som hon 

beslöt at utföra. — En af hennes 

bröder,' en Ordens broder, kom til 

Madrid, och blef antagen til Guardian 

uti et Capuciner kloster. Den 

svartsjuke Abraham viste ej ännu ut- 

t-l 

I

ftl' sin svågers ankomst, hans hustru, 

hade långt förut för sin Bror 

beskrifvit deri beklageliga ställning, 

hvaruti hon befann sig med sin inann, 

Och nu kunde hon bättre mundtelipen 

klaga honom sin olycka. Hori 

berättade honom, huru svartsjuk 

hennes gamle tokige raaiin var, och 

huru olycklig hon vore, som nödgades 

tilbringa det ölriga af sin lifstid, 

med en människa> som ouphörligt 

regerades af elaka nycker. Hon 

Vore således en värkelig martyr, och 

såge sig tvungen> at vid vederbör^ 

lig domstol anholla om fofmelig ägtenskaps 

skilnad.^ Den kloke munken, 

var af hela granskapet äfveit 

söm af sina Vänner underrättad > om 

sin svågers stra/fvärdä upförande, alla 

billigade hans systers rättvisa hat 

och afsky för en make,, med hvilken 

hon ej kunde lefva en enda 

glad dag. Han hade skrifteligeri anväudt 

alla medel, at hos sin svåger. 

> 

.#. 

«

\ 

f 

/?ö ti^mummmtll 

qvafva den svartsjuka låga hans inbillning 

födde:och hanhade til undvikande 

af ägtenskapets uplösandelflere 

gånger"allfvarsamt förestält honom 

billigheten af, at låta vederfaras sin 

hustru den rätvisa hon förtjente, at 

hvarje anledning til svartsjuka, som 

man så der toge sig af ingenting, 

nödvändigt skulle ökamissnöijetoch 

oenigheten. Alla debref, hanidetta 

ärende skref til honom, voro upfyllda 

med de enträgnaste förmanin- 

gar, och författadeien så öfvertalande 

stil * 

at hvilken annan som 

hälst deraf skulle ändrat sig, utont 

denne gubben, hos hvilken svartsjukan 

redan öfvergått til vana, så at 

det nu mera var omöijligt, at förjaga 

denna rotade misstanka utur 

hans sinne. Så snart han såg, at 

all möda vore fåfäng, skref han til 

sin syster, at han nu hittat på et 

medel, at curera hennes man, och 

försäkra hennes lugn för framti-

\ 

\ 

den, utan at dertil anropa domstolens 

biträde, och at ehuru många 

svårigheter ock dermed kunde vara 

förknippade, skulle han dock använda 

all flit, at bringa saken til 

lyckligt slut. Frun ansåg detta tilfallet 

lör ganska gynnande, at bota 

sin man för en galenskap och 

med det samma eröfra den vackra 

jouvelsringen. 

En morgon då hennes man. tidigare 

än vanligt gått ut, för at bivista 

messan och predikan, emedan 

fastan just nu ingick, skickade hon 

efter sin broder, munken. Med gråtande 

ögon berättade hon .-honom 

det hårda bemötande, hon af sin 

svartsjuke man måsLe lida, och skildrade 

naturligt vis ganska öfverdrifvit, 

de plågor hon nödgades utstå. 

Hon sade honom, at hon aldeies intet 

visste något annat medel, at betaga 

honom sina inbillningar, än 

detta enda som hon nu föreslog. 

69 

»

Hon använde nu all sin qvinliga väl* 

tålighet, at framställa för honom alla 

möijliga motiver til utförandet af 

sin plan, och sparde hvarken tårar, 

suckar eller böner, för at förmå 

sin bror at deltaga deruti. Om 

jag ej härigenom ernår mitändamål — 

sade hon slutligen, — så kan jag o-^ 

möijeligen lefva längre i hop med 

honom; jag måste då, antingen ingå 

iet annat ägtenskap, eller om jag 

ej erholler tillåtelse dertil, så kan jag 

ej ansvara för, at jag icke tilfogar 

mig sjelf något ondt, Den gode 

Munken fann otroligt många svårigheter 

vid det föreslagna medlet; 

men hans broderliga ömhet, det 

medlidande,, som åtföljdehans stånd, 

och begäret at hindra den förtviflan, 

hvaruti hans syster lätt kunde falla, 

gjorde, at han snart såg öfver med 

alla hinder. De bestämde nu sinsemellan 

dagen, då saken skulle företagas, 

han tog afsked af sin svs~ 

/ 

70

ter, förfogade sig til klostret, och 

förestälde genast hela saken hos de 

öfrige Ordens andelige, emedan de 

alla borde spela sina* roller dervid. 

Han stod redanien synnerlig agtning 

hos dem, de andre munkarna 

insågo lätt alla de fördelar, hvilka 

häraf skulle upstå lör de båda 

ägta makarna, och antogo med glädje 

detta tilfälle, at visa sin förman, 

at de ej allenast til följe af sit kloster-löfte, 

ui:an ännu mera af karlek 

och förtroende, voro honom tilejifne. 

För ;at desto förr upnå sin 

afsigt med denna plan, skickade 

Priorn sin syster et sömnpulfver, 

som hon skulle gifva sin mann på 

den af dem bestämda dagen, på det 

man så mycket säkrare skulle kunna 

spela den föreslagna comedien. 

Den listiga Hypolita ■— så hette 

denna olyckliga hustrun, — emottog 

denna skänk med synbar glädje. 

Hon blandade pulfvretivin, 

'

«. 

v 

/ 

l" ■* 

ech gaf sin man at dricka deraf 

samma afton, under det hon trugade 

honom, at mot sin vana taga sig 

et litet rus. Följden var den, at 

lian ännu medan de suto tilbords, 

föllien dödlik slummer. Man lade 

honomien säng, til dess de andelige 

anlände med en vagn, som 

,var utsedd til lians afhämtande. Det- 

ta skedde om aftonen klockan 9. 

Så snart munkarna ankommit åtföljde 

af en barberare, undergick 

den arme Abraham en stor förvandling, 

hans skägg skars tvärtaf, ■** 

som bekandt är sätta Spaniorerne 

mycket värde på sit skägg, -p- derefter 

rakade man den vanliga kransen 

omkring hjessen, och nu var 

lianien hast förvandlad til en högvördig 

pater. Då hans såg honomidetta 

förändrade skick, kunde 

hon knapt hålla sig från skratt. 

Man drog på honom den vanliga 

munk kolten, och han kände lika 

.*- 

»■

73 

6a litet af alt detta som om det aldrig 

hade händt. Sålunda tilpyntad 

satte man honomivagnen, och 

priQrn anbefake sin syster, atiflitiga 

böner anropa himmeien, om bistånd 

til ändamålets lyckliga vinnande. 

De ankommo nu til klostret 

med honom, lade honomien vanlig 

usel munksäng, och ha»s kolt på 

en trädstol bredevid, stängde igen dör 

ren och låto honom solva ut. Ungefär 

två timar, hade den oskyldige 

novizen legat idetta tilstånd, och 

han förblef ännu två timar tili 

samma belägenhet — detta utgjorde 

den tiden, på hvilken hans svimning 

ochfullkomliga sanslöshetvarade. 

Omkring niidnatten således — 

om man räknar, at han klockan 8 

om aftonen tog in pulfvret. — återkom 

hanisit naturliga tilstånd. Man 

ringde nu til morgonbön, som vanligt 

ärialla kloster; efter ringningen 

gjordes med et enkom dertil 

"s*«iSr 

I

♥ 

74 

béstämdt instrument, buller utanför 

frvar och en cellule, dernågon munk 

försofvitsig. Den stackars Pater Abraham 

väcktes afdettalarm;han vissteej 

hvad han skulle tänka om denna 

utomordenteliga förändring, och som 

han trodde sig ega sin husmt 

jämte sig, och nu fann sig så väldigt 

bedragen, så.ropade han med 

bäfvande hjerta; store Gud! hvad 

skal detta betyda? har mit hus fallit 

Öfver mig? eller hafva alla onda 

andar utvalt det til sin boning? då 

han på alla dessa frågor ej erhöll 

något svar, så famlade han rundt 

omkring: hans mistänksamma lynne 

kom honom sluteligen at inbilla sig, 

det hans hustru velat förråda honom 

och at hon anstaltat om detta bullret, 

på det han skulle tro, at huset 

ramlade öfver hans hufvud, Han 

sprang upifullt raseri, ropade med 

gäll röst:livar är du nedriga, skan«

ta 

■* 

v 

75 

deliga ägtenskaps bryterska, du hvar 

mans hustru, säg om äfven detta 

är inbillning? Vill du åter intala 

mig, at alt detta är grillenfängefi 

och foster af min syartsjuka, At så 

här mittinatten rymma utur min 

säng, utur mit söfrum! vid Gud! 

detta ar för argt! Catharina! hemta 

mig mina kläder, min värja, på det 

jag söm,sig bör kan afbida agtenskaps 

brytaren och min otrogna hustru, 

och straffa dem båda såsom de 

förtjena. Så snart han upstigit, sökte 

han sina kläder, men fannideras 

ställe en Capuciner kolt, som 

låg på den vid sängen stående trädstoln. 

Nu råkade han aldeles utom 

sig af förundran, ty han märkte 

rätt väl, at detta omöijeligen kunde 

vara hans klädning, äfven som 

han förut anmärkt om sängen hvaruti 

han legat; nu begynte han känna 

sig före rundtornirummet, och 

blef snart til fullo öfvertygad om. 

%>

t 

"» 

At han ej en gång befann > sigisin 

sofkammare. "Obegripligt var det 

honom, på hvad sätt han blifvit hitförd, 

och han kunde ej på annat 

sätt förklara sig denna sak, än at 

alt detta måste hafva skett genom 

trolleri. Han visste derföre icke, 

antingen han blott sofvit har eller 

om han rent af blifvit lefvande begrafven. 

Då han ville öpna dörren, 

föllen dödskalle emot honom, utan 

at dock skada honom; han höll 

dock detta för et elakt tecken, så 

snart han vid närmare undersökande 

kände livad det var. Denna dörr 

gick til et stort 'sofrum, som på alla 

sidor , var omgifvet af celluler, 

midt uti brann en lampa, hvars matta 

sken spridde et dunkelt ljus omkring 

rummet. Nu trodde han sig 

säkert, vara uti et förtrolladt slott, 

lopp tilbaka til §itt lilla rum, hemtade 

kläderna, betraktade dem vid 

ljuset ? och blef ej litet förvånad, då 

« 

76

han såg hela munk-drägten. Gud 

vare mig nådig och barmhertig! — 

77 

ropade han, — då jagigår aftons 

geck til sängs, var jag likväl ingalunda 

här. Hvem har förvandlatmina 

kläder til en Ordens-habit? Jag 

är väl uti et Hospital, åtminstone 

tycks detta ställe helt och 

hållet vara dertil inrättadt? Detta 

rum är ju snarare et hål, än en boning 

for människor. Jag vet sannerligen 

icke, livad jag skal tänka 

derom, åtminstone föreställer jag mig 

ganska lifligt, huru jagigår aftons 

var munter och rask, åt med min. 

hustru til afton, och derpå förfogade 

mig til sängs med henne. Och 

nu, hvilken förändring har icke innora 

en så korrt tid lildragit sig med 

mig, jag är utan skägg, och har håret 

skuritiform af en krans kring 

hufvudet. Min Gud! huru har alt 

detta tilgått? Nu fölldet honom in, 

At ha,n torde hända biifvit fånig, och

*" 

ät man insatt honom på et dårhuå, 

lian tröstade sig dockidetta iall 

med hoppet j ät snart återfå sitt förstånd, 

Han kunde dock ej begripa, 

kvarföre man ej låtit honom böliålla 

sina egna kläder, utanidess ställe 

gifvit honom sådana, hvilka lian ej 

kunde lida, emedan han föraktade 

alla Munk-orden. Bet synnerliga 

var det, at han under alla dessa 

föreställningar, vandrade nästan naken 

omkringisin cellule* utan at 

låta kölden bekomma sig. Han beslöt 

dock andteligen, at kläda pa 

sig, men han visste ej, huru Irari 

skulle ikläda sig dessa honom aldeles 

obekanta klädes-persedlar. Under 

det han stodidenna ovisshet, 

inträdde en betjenande broder, hvars 

tour det var -at tända ljuset åt de 

ordens andelige. ■— Huru ni är ännu 

intet klädd,'Pater AmbrosiusJ -— 

frågade han' honom, — det ar Kk- 

Väl Ottesångs tid? Tålamodet för- 

78 

*■■ 

#*;

\ 

— — — — j 

geck den stackars mannen härvidt 

så at lianifullt vredesmod sade: 

Hvad vill det betyda, at ni kallar, 

mig Ambrosius? Hvad är det för 

ottesång eller aftonsång ni nämner 

om? Omni är en narr, och vill göra 

mig' afven dertil, så får jag lof 

ät säga Eder, at jag Gudi lof! hittils 

har mina fem sinnenibehåll, 

och at jag för denna moment ej är 

fallen for, at hora dylikt sladder. 

Säg mig snarare hvar jag kan få 

träffa Prosten, ty med honom vill 

jag tala. Pater Ambrosius — var 

hans svar, — ni är ratt munter och 

tokroligidag. Kläd bara fort på 

Ér, det är kallt, och morgonbön är 

redan börjad; ni känner ju Pater 

Guardian, och vet at hanidylika 

mål ej tål något skämt. Häruppå 

geck han bort, utan at säga något 

vidare, och lemnade den arme manneniden 

högsta bestörtning, maxi 

någonsin kan föreställa sig. Jag,

t 

o ■■ 

Pater Ambrosius! — sade han för 

sig sjelf, — jag en Ordens-broder! 

jag skal gå uti ottesången! för knappa 

6 timmar sedan låg jag ju hoä 

min hustru, visst icke syslosatt med 

ät sjunga psalmer. Hvad skall detta 

betyda? Store Gud! sofver jag, sa 

väck mig utur denna onda sömn; 

ar jag värkeligen vaken, så uplöä 

denna hemlighet för mig, eller återgif 

mig mit förstånd som jag ostridigt 

måste halva förlorat; Han fördjupade 

sig alt mer och meridessa 

betragtelser, utan at kläda på sig, 

kölden tvang honom dock, at skyla 

sig något med koken, då en Ordens 

broder inträdde, sägande: Pater 

Ambrosius! Vicarius Chori låter fråga, 

hvarföre ni ej kommit til Öttesången, 

hvilken nu lider til slut, 

det är likväl eder vecka? — O, alla 

helige paradisets Englar!stan mig 

bi! — invände de,n nje Ordens-brodren 

— 

j

v 

tlren — ■" 

81 

masté jag då emot min vil- 

ja heta patef Ambrosius? man kal* 

lade mig juigår Abraham? Säg mig 

Yördige herre! ömiii eljest är det 

ni ser ut ät vara, eller snarare en 

dåre, hvilket jag förr tror, säg mig 

Om vi, som jag inbillar imgj äro tilsammans 

iet dårhus eller hospital* 

Ock säg mig sedan, huru jag råkat 

idenna olägenhet. Huru, och livar - 

före man betagit mig mitt hus, mitt 

förmögenhet) min hustru, mina kläder, 

mitt hår och milt skägg. Hvilkén 

hexa har förtrollat mig? Hvilken 

trollkarl kan så bedraga mig* 

ät jag förlorat förståndet deraf? 

Altför löjligt, Patef Ambrosius, — * 

invände Munken — Altför redigt 

Svaradt på den frågani som jag uti 

Vicarii Chori namn framställt. Utaii 

tvifvel, hafva vindunsterna stigit up 

ieder hjerna och der vållat denna 

dimba, då ni i går aftons gjorde 

*

\ 

82 

rent vinfatetimatsalen. Kläd då pä 

Eder, och om ni ej förmår,ensam 

göra det, så vil jag gerna hjelpa Er. 

Härpå tog lian Munk-koken, och 

ville, emedan den var för trång, 

med våld draga den på honom öfver 

hufvudet. Men Abraham ville 

ej tillåta det, han sprang baklänges, 

troendes, at en ond ande ville antasta 

honom, och ropade af alla sina 

krafter: Vik ifrån mig Satan! 

bort du orene ande! och nu åkallade 

han alla helgon, för atj beskydda 

sig emot djefvulens arga list, påstående 

at munken vore sjelfva Lucifer, 

som antagit en dylik skeppelse. 

Han slet sig nu lös från munken, 

(som höll honom tämmeligen 

fast,) sedan han först klöst honom 

iansigtet, och begynte at löpa så 

fort han förmådde. Pater Guardian 

och de andre Ordens Andelige, hade 

gömt sig så, at de ej kunde ses, 

ehuru de dock kunde märka alt 

£■/! 

> 

>

* 

livad som föregeck, de hade så när 

kiknat af skratt, men nödgadesi 

akttaga en djup tystnad, sa framt 

de ej skulle förrådas. De kommo 

nu ändteligen alla fram utur bakhåll, 

gingo Pater Ambrosius til mötes, 

med brinnande ljusihänderna, lika 

som de hade kommit directe utur 

Choret, och Pater Guardian sade, 

med en ton som aldeles icke tycktes 

vara förställd: Hvad vil det säga, 

Pater Ambrosius? hvilken förargelse 

åstadkommer ni icke? Huru 

behandlar ni den mannen, som jag 

tilsänt Eder, för at påminna Er 

om Er skyldighet? Ni vågar bära 

händer pa en helig person? på sådana 

brott följer Excommunication. 

Til straf skal ni sjunga et dubbelt 

Miserere mci. Och om ni ej med 

godo vil gåiChoret, så skal man. 

bruka våld för at få Er dit. Hvad 

är det? — sade Abraham med 

en ond mine, — > Vet ni väl hvem 

83

O / ■' 

ni tiltalar på detta sättet? Tror ni, 

Onda Andar! ät jagej eger nogkraft, 

ät försvara mig emotEdra' djefvulskä 

konster och förbländelser? Jag beliöfver 

ju blott göra det heliga korstecknet, 

emedan jag nu ej har något 

vigvatten tilhands, och J skoleri 

snart gifva vika; ty ni eger ingert 

rnagt med en döpt Christen och Catholiki 

Han sade ännu flera andra 

galenskaper, hvaråt de, hvilkä hör- 

de honomj så när skraltal: sig til 

' 

döds. Men Superiörn sade: denne 

Ordens-Brödrenhar förlorat förståndet, 

meri et afpassadt straff skal väl 

återställa detsamma. Straxt framträdde 

tvénne Kloster-Betjenter, och 

piskade honom med stora ris, så at 

blodén begynte rinna ned ifrån axlarna. 

Han skrek ÖfVeiijudt, bad. 

himmelen om förbarmande och sade: 

Mine Herrar Patres> eller djejfiai% 

eller hvad ni må vara, hvad har den 

arme Abraham brutit eder emot, at 

-* 

> 

>' 

>

85 

ni så grymt handteren honom? Om 

ni aren. -människor., sa hafven dock 

medlidande med eder like, Ihela 

min hTstid, har jag ej gjort någon 

för när, ja, om djuren kunde tala, 

skulle ej en gång en enda fluga kunna 

besvära sig öfver mig. Jag vet 

intet, hvaröfver jag skulle éga orsak 

at göra mig samyete, om icke 

deröfver, at jag är svartsjuk på min 

hustru. Om J aren Ordens Andelige, 

så nöjen eder med den poeiijU 

tens, jag nu utstått, utan at med 

"visshet känna, genom hvilken synd 

jag ådragit mig den; och om J aren 

djeflar, så sägen mig åtminstone, för 

hvilken synd skull Gud gifvit Eder 

tillåtelse, at på detta sättet tukta 

mig. Imedlertid hade de båda Kloster-betjenterna, 

på Pater Guardians 

befallning uphört med gisslandet, 

och Superiorn sade til den arme 

syndaren: Framhärdar ni ännu ad 

Eder galenskap? Jag är väl medvåld

t 

86 

tvungen dertil, — sade den botfärdige, 

— Jag beder EriGuds namn 

hafven medlidande med mig. Så 

snart ni upförEr slugt, skal alt varda 

Eder förlåtit — svarade Guardian. 

Ja, — sade den arme syndaren, — 

jag vil bättra mig, ehuruväl jag. ej 

vet uti hvad måtto detta skal bestå. 

Huru! ni vet ej en gång det, "— " invände 

Guardian, — det är besynnerligt, 

at sålunda tilstå sitt brott. 

Ni är ej. ännu der, hvarthän jag ville 

bringa Eder. Låt mig bara råda. 

Och" nu tog lian fram en knippa 

helt friska ris, och begynte å nyo 

samma execution med den stackars 

ro- 

Abraham. HögvördigePater! — ■ 

pade han,idet han kastade sig til 

jorden, — jag bekänner, at jag ar 

den största nidingiverlden, hafven 

medlidande med min arma kropp, 

då Gud har medlidande med min 

fattiga själ. Jag lofvar bättra mig 

och vill blifya en helt annan jnänni- 

> 

» 

: j

4 

87 

ska. Vet ni väl, — sade Guardian, — 

at ni är en ordens broder; vet ni 

väl, at hos dem de obetydligaste felsteg, 

lända til vida större förargelse, 

än dödande synder hos en vanlig 

människa? Ja, Högvördige Pa

88 

dag. Kyssen föttren på dessa Qr^ 

dens brödren, — sade Superior, — 

emedan ni förolempat dem, och be-^ 

visen dermed Eder erkänsla för den 

rättvisa tuktan ni af deras händer 

emottagit. Jag kysser deras fötter, 

Högvördige Pater, —. sade han, i 

det han gret mera af förargelse än 

af ånger, — och åtar mig hvilkerj. 

annan Satisfaction, man af mig fordrar, 

Alla Ordens Andelige begyn-^ 

te skratta, undantagen Pater Guajv 

dian, som med en lossad allvarsamhet 

sade: huru kurmenIskratta der-, 

åt, mine Patres, ni borde snarare/ 

gråta bittert deröfver, at Eder biiste 

medbroder förlorat sit förstånd, 

lian som nui j.5 år varitidetta 

kloster, och ännu aldrig gifvit minsta 

anledning til klagomål emot sig, 

Femton år, -— tänkte den stackars 

Abraham innom sig, — detta 

är argare än de äfventyrligaste fab-? 

leride mest underbara Riddare ro-* 

)

89 

maner. Då man med så xitmärkt 

tilförsigt säger det, så måste det väl 

vara sant; ehuru jag kan afiägga ed 

uppå, at jag ej vet, liuru detta tilgått. 

Men om ej så vore, hvarföskulle 

de gode Patres cjvarholla mig 

här, och så illa behandla mig? Kom 

med oss i Ghoret — sade hans svåger 

til honom, men hvilken han icke 

kände. — Abraham lydde. Han skulle 

föresjungadenförstaAntiphonien. Nu 

var han vällitet musikalisk af sig, och 

kundeisällskap skrala medutien och 

annan supvisa, men af den egenteliga 

kyrko musiken förstodhanjämtsåmycket 

somintet. Han vågade dock ej, at 

invända något häremot, emedan han 

befarade, at hans axlar å nyoskulle få 

känna fölgderna af hans trottsande, 

Han vsjöng,men beklageligen med en, 

röst,som.sånärkommitalla ordens brödren 

atkikna, sjelfva Pater Guardian 

kunde ej längre förställa sig. Han 

sade derpå til honom,, at haii blott

i förargelsen sjönge sa falskt: til 

straff lade man genast fotjärn på 

honom, uti Irvilket tilstånd lian förblef 

i åtta dagars tid, och måste 

nöija sig med vatten och bröd, utom 

det, at han tvänne "gånger om 

dagen undergick disciplin. Efter 

dessa åtta dagars förlopp, släpptes 

hanutur sit fängelse: ochPater Guardian 

befallte honom, 'at vara den 

ordens andelige följaglig, livars vecka 

det tilhörde, at upbära allmosorna. 

Man gaf honom en tiggare påse, 

och from som et får vägrade 

han aldeles icke, at noga upfylla 

denna befallning. Tians följeslagare 

passerade med liit den gatan der 

Abrahams hus var beläget, och hans, 

fru bodde. Hon stod justifönstret, 

och nu bekom han nytt mod, at befria 

sig utur slafveriet,idet han sade 

til sig sjelf: Store Gud! är icke 

detta mil hus? är jag icke gift med 

Hypolita? hvilken ond ande kan 

90 

i

1 

I- 1""" 1,... ". u, 91 

tvinga mig, at längre förblifvaidenna 

drägt? jag vill kasta af mig den 

fördömdakoken, jag är gift, ingen 

kan tvinea mie at blifva Munk, iag 

vill njuta min egendom o

« 

92 

na vänner! — mina vänner! — denna, 

munken är ifrån sina sinnen, och 

vill med våld missbruka mig til sitonda 

företag. Den ordens brödren 

som åtföljt Abraham var i granskapet, 

och kom vid detta rop, tillika 

med en hop andra grannar til hjelp, 

De sednare igenkände ej sin nabo. 

idenna forklädning, utan hår, utan 

skägg, och med en så fremmande 

rock; dessutom hade han blifvit så 

mager och utmärglad af de täta pocnitenserna, 

at väl svårligen någon ? 

om. ock hans bästa vän, kunde känna 

igen honom. De släpade honom 

ined våld utur huset, och öfverhopade 

honom med et åskväder af 

skällsord, Hans kamrat talte nu til 

grannfolket: käre vänner, ni får ej 

undra på det som nu hänt, den arme 

mannen, måste jag saga Eder, 

är nuisex månader tokig, hans 

Största dårskap består deruti, athan 

tror sig vara gift, och livart fruen- 

\ 

I 

\

93 

innmer han serinågot fönster, tar" 

han för sin hustru. Vi hafv,a haft 

honom fastlåst iklostret nu någon 

lid, det syntes, som ville det blifva 

bättre med honom, hvarföre jag 

idag på Guardians befallning, tagit 

honom med mig vid Allmosornas insamlande. 

Alla höllo denna berättelse 

för sann. Ehuru mycket den 

arme Abraham ock månde ropa och 

bedyra ■ 

i at han vore Hypolitas männ 

så vaf der ingen som ville tro honom. 

Vid et öfver den fattige manfteniklostret 

hollet cöricilium förklarade 

man honom för halfgalen* 

disciplin fördubblades, han feck igen 

sina fotjärn ioch hans födablef vatteil 

och bröd; alt detta var vedergällning 

för den hårdhet hvarmed 

han plågat sin hustru. 

Efter tre eller fyra månaders förlopp, 

under hvilken tid hans hår 

och skägg växt til, hörde han midnadstid 

en röstj som med en ömke-» 

*

sattarâaa—M C\LL jMMMM— ■» 

lig, hemsk och dof ton tiltalade honom: 

»Ambrosius! Din Hypolita är 

Oskyldig, dina misstankar ogrundade, 

Himmelen har nu med fastor 

och disciplin straffat dig för dinlöijliga 

och ölverdrifha svartsjuka, måtte 

detta tjena dig til en varning för 

framtiden, när du en gång blifver 

förlossad utur detta fängelse, och 

återkommer til dit hem. Upför dig 

då sedigare emot din maka, så framt 

du ej vill blifva fördtilet vida sämre 

ställe än detta». Den Ömkeliga. 

( 

rösten .uprepade dessa ord trenne 

gånger. Vår arme botferdige syndare, 

hörde den hvar gång ganska 

tydligt; gråtande vred han sina händer, 

kastade sig på knä, och sade 

med lika så mycken rörelse som 

devotion: »Gudomliga orakel, livera 

du må vara, så befria mig ntur detta 

mit beklagansvärda- tilstånd, och 

jag lofvar heligt, at jag för framtiden 

skal bättra mig«. Denna afton 

i 

> 

)

95 

gaf man honom en god måltid och 

en flaska vin; sedan 4 månader hade 

han, så länge hanvaritiklostret, 

ej smakat en enda droppa, hvilket 

visserligen var en hård poenitens. 

Man hade blandat en sömndrycki 

vinet, hvilken snart verkade. Han 

somnade deraf hastigt och starkare 

an förra gången. 

Under dessa fyra månader hade 

hans hufvudhår och hans skägg växt, 

så at det var ganska lätt, at klippa 

båda delarna på vanligt sätt, ntan 

at minsta tecken til kransen lemnades 

öfrigt. Derpå satte man honom 

ien vagn, och Pater Guardian sjelf 

förde honom hem, lemnandehonom 

åt sin syster med den försäkran, at 

han vore rent af förbättrad. Han 

for nu tilbaka, sedan han förut draget 

omsorg om, at mannen blifvifi 

lagd til sängs. Man lade hans hvardags 

kläder på en stol vid sängen, 

Han sof til andra morgonen 5 ty e* 

■X

96 

sliedan man gifvit honom en störte 

dosis sömu-pulfverivinet, och hart 

först efter klockan 10 undfeck det* 

så måste sömnen blifva långvarigare» 

Då han vaknade, trodde harl 

Sig ännu vara fängslad til hand och 

fot, och var dockisjelfva verket 

helt ledig, låg utien god mjuk sang, 

Och i rummet var aldeles mörkt* 

Ibörjarikunde han aldeles icke öfvertyga 

sig, om sanningen hänu> 

han* famlade omkring sig med händerna, 

för at kanna efter sin gam* 

la madrass Och sin rankiga trästol; 

men huru stor* var ej hans förundran, 

då han märkte sin hustru, 

som låg jämte honom. Han föreställde 

sig, "ät til afventyrs någon 

ond ande ville fresta honom, begynte 

derföre at ropa, och uplästei 

ängslan alla de böner och litanior, 

dem lianihast kunde påminna sig* 

Hvpolita sof ej, hon ville blott afvakta 

) 

y

, 

Vakta hvad slut saken skulle taga, 

och lossade som hon först vaknat 

af det grufliga bullret. Hvad fattas 

dig mit barn, hvad vill du? Hvem 

är det som frågar? — sade hani 

förskräckelsen. — Hvem annars skulle 

väl ligga hos dig än jag, din hustru? 

Gud vare mig nådig, — ■ sade 

han, ■— huruär detmöjeligt,min vari, 

at du kunnat komma iniklostret? 

vet du ej ännu, ät du på ögnablicket 

blifver excommunicerad, omPa- 

ter Superior får kunskap härom? At 

man med våld kör dig på porten, 

och på köpet låter straffa dig för 

din ömma kärlek til mig? Hvilket 

Kloster, hvilken Superior menar du? 

Kära vän! du har antingen blifvit 

fånig eller talar duisömnen. Är 

jag ej sedani5år Ordens-broderi 

detta kloster?— Jag vet sannerligen 

ickehvad du härmed vill säga. Stig 

hsXdte up ? vi skoja låta köpa in nå- 

7, 

97 

*

— _o yu 

got til middagen, om vi eljest ej 

skola fastaidag. Mer än någonsin, 

förundrad, kände han nu på sit 

skägg och sit hufvud, men fann ingen 

krans, och at hans skägg var 

aldeles, som han plägade klippa det. 

Han lät öpna en fönsterlucka, och 

såg nu, at han var i sit eget sofrum,isin 

säng, ochutanfotjärn; här 

på lat han gifva sig en spegel, och 

blefnu en hel annan gestalt varse, 

än då han ännu variSacristian. 

Han gjorde några gånger det heliga 

korsteknet, och höll alt detta för 

en verkan af det prophetiska O» 

raklet. 

Hans listiga fru frågade om 

orsaken til hans förundran. Han 

berättade altsammans, och slöt dermed, 

at detta alt måste han hafva 

drömt den förledne natten, och at 

Gud härigenom, velat erinra honom, 

ora at ifrån denna stund lefva enigare 

med sin maka. Hon under- 

.' 

/

» 

i— — 

— *y (\Q 5555555 

stödde lians förmodan med en ny 

lögn,idet hon tillade, at hon lofvat 

den helige Ande nio messor, om 

det behagade Gudi, at omvända hennes 

manns hjerta, och at om detta 

e] inträffat så hon ärnat kasta 

sigisjön. Himmelen har afVändt 

detta, mitt barn! jag beder dig om 

förlåtelse, aldrig skal jag vidare gifva 

dig anledning til missnöje. Gerna 

tillåter jag dig, så ofta du behagar 

emoltaga visiter, och inrätta alt 

efter egen smak. 

Sedan hon erhollit detta löfte 

begaf hon sig til sina båda vänner, 

och alla tre följdes nu åt til Grefven. 

Hvar och en uprepade sin historia, 

och han var så nöijd med 

dem alla, at han för at ej göra någon 

orätt sade; Den diamanten som 

ni hittade, och hvaraf ni fått tilfalle, 

at ådagalägga Ert förstånd och 

Er klokhet, den tilhör egenteligen. 

mig. Jag förlorade honom samma

.■*' 

100 

dag ni hittade den. Han är värd 

200 R:d och jaghar utlofvat 100 R:d 

ihittarelön; denna summa -vill jag låta 

utbetala åt hvar och en af Eder, 

emedan jag ej kan lemna någon företrädet. 

Jag gör et ganska godt 

bruk af denna ringa utgift, idet, 

at jag derigenom förklarar mig vara 

,eder förbundne tjenare; mit 

hus står Eder altid öppet, och ni 

eger at disponera Öfver mina penningar 

så ofta ni (inner det nödigt. 

De tackade alla tre ödmjukast 

för denna nåd, uphöijde hans ädelmod, 

och gingo fömöijde hvar til 

sitt. Casseurn som återkommit från 

sin underjordiska resa, ölvergaf sin 

tjensf hos Grosshandlaren, och lefde 

blott på interesset af sina pengar. 

Målarn, sålde sit hus, emedan 

han höll del: för en andeboning, 

uphörde med sit oordenteliga 

lefnadssätfc och lefde måttligt och 

indraget. Den gamle Abraham tänkte 

ej vidare på sin svartsjuka, han 

älskade och högagtade sin hustru 

3ner än någonsin, och lemnade henne 

all möijelig frihet, af frugtan at 

ej upfylla sit gifna löfte. 

i 

>

*M, 

fjmUhiiiunnii Mii&jtfi 

Kh\ihk\iut\iu\ é\isE% 

***Vey

■^■/'■.■''.■■■'.'.'v.;. :.X-/.;*'XvV»'-'.> X.-XX".;' X. '■■'",';..X; .: '">£ 

V: ' 

**■;■;'■ .:. ": X'\X;-^»:v-x''-X.xX A.A.A-A^g > X., 3 

.';";. ""; ■.'.'■■ :,■i'\- .■. ■. - -*'. : ''.'■ "l "'";'".' '* 

'"*.'"'-■■"♥";■ '".■ -.- " ; 

.- ■' -' 

■ >, ■^■: i v :; ■.- , v.>>... .■*-■".. -:..Ti-V, "■%.;.''*.■."■■..,"..;- - ■ 

>"■". .-■.■: - ■■"■■ 

"-' 

..'■■' 

■'■";'" '"»'! «.V :" 

."'■-■ .'"■«■".■ *."■". 1. t": ".'"■'"■'■.":':■ -'" - ■"'■'■ -'■"■■*■-"■. ■■,*' -,'."> :■"'"'.'""■;V-.-.'■■''i'". V 

"* 

fat >"!", ' 

■■/"■'..'■"'.'"*.'."'" "■;' :■■"'■., ■,-. * 

*i"* ::v^ ':'.- *■"/' " ': 

'V- :". -, -«".. .- : 

-fy "' 

' 

■;' ,""'"";v:x:'x; v ;.. X^...:; 5- ._.- y.^-Ar'. xf*J 

l@fSl -■-■■ r :;--: -' -'->"« 

■ . :. ". '. *. ' '. '.■■■ "'-. 

■- .""■"■ "v 

'" ■. ." \.' '"■■"'" ■*■"■''...■"/„'■"'■■'■ ; :'/.^:. '""' '■■'Vv'-. :'-?^-'^l| 

- " ' 

*.■ .-.-. "',:■■■,■ -Ji,*_ '■-■ ■ -"'"■ 

" "'■' 'r-"^ / :; > ?**!""■ ' '■" "-'"■ '■":*■ ■'"' .?v- "-'■ " ■"! 

'■"■ ""■'.■■■■-'■".■■..■;"'."■»-*;:...■:■. -.'

*.'*/"-'-...-v- ''',':':'.:.''>-

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?

.'/"-'-...-v- ''',':':'.:.''>-