Boken om Frödinge Sågverk Hällerums Trä

Boken om Frödinge Sågverks AB & Hällerums Trävaru AB 1912–2012 

1912–2012 

Boken om 

Frödinge Sågverks AB 

Hällerums Trävaru AB

Boken om 

Frödinge Sågverks AB 

Hällerums Trävaru AB 

1912–2012

iii

Copyright: © 2012 Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB. 

Projektredaktör, research och textbearbetning: Janne Larsson 

Redaktionskommitté: Christer Karlsson, Torbjörn Svensson, Janne Larsson och Daniel Svensson 

Foto: Örjan Karlsson, Anders Nilsson, privata bilder från Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB 

Bilder också från Assar Svensson, Torgny Klingstedt och Gullringens Bygdeförening samt Vimmerby kommuns 

bildarkiv, fotograf: A. Ohrlander. 

Grafisk form: Peter Winqvist, Örjan Folcke 

Utgiven av: 

FrÖDiNGe SåGVerKS AB 

Adress: Frödinge, 598 95 Vimmerby. 

Tfn: 0492-402 25 

E-post: info@frodingesagverk.se 

Hemsida: www.frodingesagverk.se 

HäLLeruMS TräVAru AB 

Adress: Hällerum 224, 598 93 Vimmerby 

Tfn: 0492-511 00 

E-post: info@hallerumtra.se 

Hemsida: www.hallerumtra.se 

ISBN: 978-91-977027-3-7 

Tryckeri/bokbinderi: ecoprint 

Produktion: roxx Communication Group AB 

Adress: Box 164, 598 23 Vimmerby 

Tfn: 0492-793 00, 

E-post: info@roxx.se 

Hemsida: www.roxx.se 

Tack till alla som ställt upp på intervjuer och medverkat, granskat texter samt i övrigt bidragit. 

Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB. 

September 2012 

Frödinge Sågverks AB & Hällerums Trävaru AB reserverar sig för eventuella tryck- och faktafel i boken. 

iv

Innehåll 

Inledning ................................................................................................................................................................vi 

kapitel 1: två anrikra sågverksindustrier .............................................................................................................1 

Händelser i vår omvärld 1912 och 1943 ....................................................................................................................3 

En stark och genuin koncern ...................................................................................................................................5 

Tryggar råvaruförsörjningen till sågverken ................................................................................................................7 

Certifiering .............................................................................................................................................................8 

kapitel 2: två anrika sågverksindustrier ...............................................................................................................9 

Skogen gav arbete och inkomst .............................................................................................................................. 10 

kapitel 3: från vattenkraft till modern högteknologi ...................................................................................... 19 

Industrialiseringen utvecklade sågverken ................................................................................................................20 

Frödinge – en bygd i förändring ............................................................................................................................. 23 

kapitel 4: frödinge sågverks ab ............................................................................................................................27 

Grundades efter vinterstormen 1943.......................................................................................................................28 

Banade väg för fotbollen ........................................................................................................................................ 39 

Tredje generationen Karlsson tog över ....................................................................................................................40 

kapitel 5: hällerums trävaru ab ...........................................................................................................................49 

Hjälpte Karl med ett viktigt startkapital ..................................................................................................................50 

Karl Svensson etablerade sitt första sågverk 1912 ..................................................................................................... 53 

Sönerna förde sågverkstraditionen vidare ................................................................................................................ 65 

Ett avgörande vägval vid generationsväxlingen ....................................................................................................... 72 

Leder idag verksamheten i Hällerum ...................................................................................................................... 77 

Hällerums Trävaru AB idag .....................................................................................................................................80 

Arbetet i skogen krävde muskulösa huggare ............................................................................................................82 

Sågverken blev den industriella basen ..................................................................................................................... 85 

Källor .................................................................................................................................................................... 88 

v

Inledning 

Frödinge och Tuna är två socknar i Vimmerby kommun 

i nordöstra Småland, där framför allt lantbruket 

och skogsnäringen har präglat bygden genom sekler. 

Det är en bygd med rik tillgång på skogsråvara. För 

att på bästa sätt ta hand om och förädla den skog som 

växer in på knutarna har det resulterat i olika verksamheter 

som skapat viktiga arbetstill fällen i bygden. 

Här blomstrade en gång i tiden många sågverk. De 

flesta har försvunnit men två anrika, fina sågverksrörelser 

lever i hög grad fortfarande. 

Dessa är Frödinge Sågverks AB och Hälle rums 

Här ses Åke Svensson, en av sönerna till Karl Svensson som 

grundade Hällerums Trävaru AB 1912. 

vi 

Trä varu AB, som sedan 2007 är ett gemensamt bolag, 

men båda drivs som två separata enheter specialiserade 

på olika områden. i Frödinge sågar man gran medan 

skogsråvaran i Hällerum är furu. 

Sågverken i Frödinge och Hällerum är också 

exempel på industrianläggningar som hör till de 

allra mest typiska, inte bara för Vimmerby kommun 

utan för hela Småland. Här har sågade trävaror 

varit en viktig exportprodukt sedan 1700-talet och 

sågverks näringen har utgjort en basnäring under 

hela den industrialiserade eran. 

Syftet med den här boken är att berätta historien om 

Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB, 

genom att spegla utvecklingen från gångna tider 

fram till nutid. 

Kontrasten är synnerligen stark till hur man 

under svunnen sågverkshistoria stod och langade 

bräder och gick och bar plank på axelkuddar till hur 

arbetet numera utförs. 

idag är datoriserade och helautomatiserade såglinjer 

med avancerad elektronik, olika styrsystem 

och fotoceller vardag i produktionen. Gemensamt 

för dessa två sågverk är att de aldrig har ryggat för 

ny teknik, tvärtom har de legat i framkant genom 

strategiska investeringar i senaste teknik. 

Hällerums Trävaru AB är det äldsta av de två sågverksföretagen 

och har en historia som sträcker sig hundra 

år bakåt i tiden. år 1912 startade Karl Svensson sin

Tunga manuella moment på sågverken är idag borta, men för att säkra hög kvalitet på de trävaror som produceras krävs stor yrkeskunskap 

och ett vaksamt öga i processen. På bilden Tomas Pettersson vid produktionen i Hällerum. 

första sågverksrörelse. Sex år senare, 1918, grundade 

han sitt första stationära sågverk i Hällerum som genom 

åren har utvecklats till dagens moderna furusågverk. 

i grannsocknen var det erik Karlssons stora intresse 

för skogen och dess näring som ledde till att han, 

mitt under brinnande världskrig, grundade Frödinge 

Sågverks AB 1943. På samma sätt som i Hällerum har 

också sågverket i Frödinge expanderat, vunnit nya 

landvinningar och gjort många viktiga tekniksprång. 

i boken visar vi även vad dessa två företag har 

betytt, och fortfarande betyder, för många på olika 

sätt. Dels genom alla arbetstillfällen som sågverken 

skapat, både direkt och indirekt, dels hur sågverken 

skapat möjligheter för avsättning av timmer för 

många skogsägare i närområdet. 

inte att förglömma är naturligtvis alla de trävaror 

av hög kvalitet som varit möjliga att producera, tack 

vare stor yrkesstolthet och kunskap hos personalen. 

en viktig förutsättning för framgång är också goda 

relationer med skogsägare och timmerleverantörer 

genom alla år. 

Trävaror från Frödinge Sågverks AB och Hällerums 

Trävaru AB ingår idag i såväl bostäder som 

andra byggnader lika väl som i olika snickerier, 

i Sverige och även långt utanför rikets gränser. 

vii

viii

kapitel i 

Två anrika 

sågverksindustrier 

två anrika sågverksindustrier 1

Andra världskriget 

Per Albin Hansson 

1912 sjönk 

oceanångaren 

Titanic på sin 

jungfruresa. 

HMS Ulven 

”Mora-Nisse” Karlsson 

2 två anrika sågverksindustrier 

De olympiska spelen i Stockholm 

Strindberg 

Raskenstam

Händelser i vår omvärld 1912 och 1943 

1912, året då Karl Svensson startade sin första sågverksrörelse 

i Hällerum, uppgick rikets folkmängd till 

5 604 192 personer. 18 117 svenskar emigrerade detta 

år. Populäraste namnen var erik före Karl och Margit 

och Anna, det framgick i en tävling som Dagens 

Nyheter anordnade. Stockholm stadion invigdes och 

de femte moderna olympiska spelen arrangerades i 

Stockholm med stadion som huvudarena. Sverige 

vann medaljligan före uSA. 

i Sverige härjade barnförlamning (polio) och författaren 

August Strindberg avled. Begravningståget 

till Norra begravningsplatsen i Stockholm bestod av 

60 000 sörjande, Stockholm hade då cirka 300 000 

invånare. ett förslag om kvinnlig rösträtt i Sverige 

röstades ner av Första Kammaren. en svensk utredning 

visade att gårdfarihandeln hade ökat så mycket att 

övrig handel led ett avbräck. Läseböckerna ”Sörgården” 

och ”i Önnemo” avsedda som läroböcker i småskolan 

kom ut. Likaså introducerades traditionen att 

använda adventsstjärnor. 

Detta år inträffade också historiens största marina 

katastrof i fredstid när oceanångaren Titanic på sin 

jungfruresa över Atlanten kolliderade med ett isberg 

och gick till botten. Ombord fanns 2 224 personer, 

varav 1 514 personer omkom. Fartyget var bara utrustat 

med livbåtar för 1 178 personer. Ombord fanns omkring 

130 svenskar, av dessa omkom 90 personer. i 

vår omvärld skulle några år senare första världskriget 

(1914-1918) bryta ut och ryska revolutionen äga 

rum (1917). 

1943, när erik Karlsson grundar Frödinge Sågverk, 

rasar andra världskriget i europa och påverkar i hög 

grad även livet för många i Sverige, där Per Albin 

Hansson är statsminister. Den försvunna svenska u-båten 

HMS ulven hittas minsprängd på svenskt vatten 

utanför Marstrand, ingen i besättningen överlevde. 

Det infördes skoransonering och lädersulor ersattes 

allt mer av träbottnar. Samtidigt blev detta år starten 

för en lång rad av Vasaloppssegrar för Nils ”Mora- 

Nisse” Karlsson när han vinner Vasaloppet för första 

gången av nio. Sveriges riksdag inför nöjes skatt på 

dans! 

Den svenske sol-och-våraren Gustaf raskenstam 

ställs inför rätta och döms året efter till 3,5 års straffarbete. 

ett gott tecken på framtidstro, trots rådande 

tider, visade en framsynt ingvar Kamprad genom att 

grunda det svenska företaget ingvar Kamprad elmtaryd 

Agunnaryd, som kom att bli mera känt som iKeA 

kort och gott. 


4 två anrika sågverksindustrier

En stark och genuin koncern 

Frödinge Sågverks AB förvärvade år 2007 Hällerums 

Trävaru AB. 

årsproduktionen i koncernen uppgår till närmare 

65 000 kubikmeter sågad vara, varav ungefär två 

tredjedelar av volymen plan- eller profilhyvlas. Närmare 

70 procent av hela produktionen i Frödinge 

och Hällerum exporteras. Totalt uppgår omsättningen 

till cirka 165 miljoner kronor per år och antalet 

anställda ligger på ungefär 45 personer. 

Samgåendet 2007 innebar att två välkända och 

anrika sågverksföretag, båda belägna i norra Kalmar 

län i nordöstra Småland och Vimmerby kommun, 

fick en gemensam ägare. 

Såväl Frödinge Sågverks AB som Hällerums Trävaru 

AB har genom åren visat en mycket intressant utveckling 

och har båda lång historia. 

Hällerums Trävaru AB är äldst och har sin grund 

i det första sågverk som Karl Svensson startade för 

hundra år sedan. Frödinge Sågverks AB är något 

yngre men kan år 2013 summera sjuttio år sedan 

erik Karlsson grundade företaget. 

Alltjämt är det två skilda produktionsenheter, 

belägna ett par mil från varandra, men som numera 

arbetar tillsammans mot gemensamma mål. 

ett första beslut blev att satsa på två träslagsrena 

sågverk, vilket innebär att Frödinge Sågverks AB 

uteslutande sågar gran och Hällerums Trävaru AB är 

ett renodlat furusågverk. 

Framför allt skapar detta stor flexibilitet och bättre 

möjligheter att möta efterfrågan på marknaden och 

att snabbt kunna ställa om till nya kundkrav. 

Genom att samordna resurser på olika sätt ökar 

man också sin konkurrenskraft, vilket leder till en 

ännu starkare aktör på marknaden. 

Produktionsmässigt ser man på gemensamma lösningar 

och hjälper också varandra vid behov. Såg verken 

jobbar integrerat inom framför allt administration, men 

också på försäljningssidan och säljer trävaror från 

varandras lager. 

Båda sågverksföretagen har genom åren visat stort 

intresse för ny teknik inom alla områden, vilket yttrat 

sig i viktiga investeringar och nya tekniksprång hela 

tiden. 

Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB 

har idag en synnerligen modern produktion med 

ett rationellt och effektivt flöde, genom hela processen. 

Det omfattar hela produktionskedjan från 

timmerintag, barkning, sågning, delning, råsortering, 

ströläggning till färdiga virkespaket. 

Teknikutveckling och nödvändiga investeringar 

har också bidragit till ett stort resursutnyttjande och 

ett högt råvaruutbyte. en av koncernens grundtankar 

är att utnyttja varje stock optimalt för högsta sågutbyte, 

där framför allt reducerbandsågtekniken med 

tunna sågsnitt borgar för detta. 

i koncernen ingår förutom Frödinge Sågverks AB 

och Hällerums Trävaru AB också Frödinge Skog AB. 


6 två anrika sågverksindustrier 

Frödinge Skog AB har i nuläget sex anställda. Främre 

raden från vänster Karl-Bertil Johansson, Gertrud Pettersson 

och Kristoffer Bjerker. Bakre raden från vänster Jonas 

Persson, Joakim Rosén och Sören Davidsson.

Tryggar råvaruförsörjningen till sågverken 

Den 1 juli 2011 blev starten för Frödinge Skog AB, 

som i praktiken är ett renodlat inköpsbolag för anskaffning 

av skogsråvara till både Frödinge Sågverks 

AB och Hällerums Trävaru AB. Den huvudsakliga 

uppgiften är att köpa in tall- och grantimmer som 

leveransvirke och rundtimmer för att trygga råvaruförsörjningen 

till sågverken, nu och i framtiden. 

inköpen kan gälla avverkningsuppdrag och att köpa 

skog på rot. 

Frödinge Skog AB köper även rotstock, massaved, 

lövkubb, lövtimmer och energisortiment. Tjänster man 

också erbjuder skogsägare är slutavverkning, gallring, 

röjning, föryngring, plantering, hjälp med att producera 

gröna skogsplaner samt ekonomi och juridik. 

Verksamhetsområdet sträcker sig från norra 

Kalmar län till södra delarna av Östergötland. 

Frödinge Skog AB har sex anställda, men beräknas 

sammantaget sysselsätta cirka 45 personer på heltid 

i närområdet, om man även räknar in entreprenörer, 

åkerier och andra som anlitas vid dessa uppdrag. 

i decennier har sågverken i Frödinge och Hälle rum 

varit viktiga köpare av råvara från skogsägare i närområdet. 

De har byggt upp goda relationer och viktiga 

leverantörsnät med många enskilda skogsägare, och 

är tacksamma över att ha fått förtroendet att ta hand 

om den fina råvaran i bygden. 

Skogsägarnas lojalitet har betytt mycket för sågverkens 

utveckling genom åren, vilket gör att man 

lägger stor vikt vid att värna om redan uppbyggda 

kontaktnät och det förtroende som ligger till grund 

för ett stabilt samarbete också i framtiden. 

Att köpa råvara från närområdet är samtidigt en 

viktig miljöaspekt, eftersom korta, lokala transporter 

till sågverken gynnar miljön. 

Sågverken i Frödinge och Hällerum har genom åren 

också etablerat kontakter med entreprenörer, som 

anlitas vid avverkningsuppdrag. Kundanpassning 

av dagens trävaror kan man säga börjar redan ute i 

skogen. Skördarnas sofistikerade apteringsprogram 

gör det möjligt att förbereda speciella dimensioner, 

längder och kvaliteter. Genom skördarrapporten kan 

sågverken sedan se exakt vilka längder, dimensioner 

och kvaliteter som tagits ned. 

Att köpa råvara från närområdet ger korta transporter och är en 

viktig miljöaspekt. 


Certifiering 

Frödinge Skog AB är certifierat enligt PEFC och 

innehar spårbarhetsbevis för FSC ® . Certifiering 

innebär att en produkt eller tjänst utförs enligt 

en viss bestämd standard. För vår del betyder 

det att vi skall efterfölja ett uthålligt, lönsamt 

och miljövänligt brukande av skogen och dess 

produkter. Vi skall ha utbildade och certifierade 

entreprenörer som bedriver en korrekt naturvård 

i skogen. 

Om man som skogsägare väljer att certifiera sin 

skogsfastighet betyder det att man ska ta hänsyn 

till nationella, kulturella och sociala intressen. En 

viss frivillig avsättning av den produktiva skogen 

skall avsättas för inriktning på naturvård. Det 

krävs även att skogsägare har en Grön Skogsbruksplan. 

Utöver vinsten att bedriva ett uthålligt 

skogsbruk betalas till skogsägare ett tillägg för 

certifierad virkesråvara. Frödinge Skog AB är 

ombud för att certifiera skogsägare. 

8 två anrika sågverksindustrier

kapitel 2 

Sågverkens historia 

sågverkens historia 9

Skogen gav arbete och inkomst 

redan Gustav Vasa var medveten om Tunaläns 

värde fulla skogar. i ett brev till sin fogde i Kalmar, 

Germund Somme, skriver han år 1553 ”att det i 

Tunalän finnes mycken god skog”och han uppmanar 

nu sin fogde att tala med tunaborna i ett betydligt 

vänligare tonläge än då han tidigare uttryckte 

sin förargelse över den förrädarhop som bodde i 

Tunalän. 

Skog- och skogsbruk tillsammans med jord och 

boskapsskötsel var också huvudnäringen i Tuna 

under flera hundra år. Skogen gav inkomster till dess 

ägare, men också arbetstillfällen och möjligheter 

till försörjning för många människor. inte endast 

genom skogsarbete i form av avverkning, utan så 

småningom i en allt högre grad genom virkesframställning. 

Yxan var det första verktyget, med den kunde 

träden fällas och med den kunde det ”skräs” stockar 

för olika slag av byggnation. 

under 1500- och 1600-talet var tjära en viktig vara, 

inte enbart för befolkningen i de närmaste omgivningarna, 

nej, det var en för Sverige synnerligen 

viktig exportvara. i flera delar av Tuna finns också 

tjärdalar som vittnar om att denna produktion pågått 

långt in på 1800-talet. 

Tjärdalen anbringades på en liten kulle eller 

upphöjning och i den grävdes en trattformig grop 

som invändigt kläddes med granbark och jord. Ofta 

förstärktes också insidan med stenar, i varje fall i den 

10 sågverkens historia 

nedre delen. i botten av denna grop gjordes ett hål 

som stod i förbindelse med den väl täckt ränna där 

tjäran kunde flyta ut i kärl där den samlades. För 

denna tjärbränning användes främst några år gamla 

stubbar som finfördelades, och så fylldes gropen 

med detta material. Därefter tändes tjärdalen, täcktes 

över med mossa och ris för att minska lufttillförseln, 

och efter något dygn började tjära sippra fram. i ett 

byaprotokoll från mitten av 1700-talet framgår att 

tjärdalen i Fjälster var byns gemensamma egendom 

och angelägenhet. 

röken och doften från kolmilor spreds över 

tunabygden under några århundraden. i skogarna 

höggs klenvirke som restes till kolmilor. Från de små 

sågverken kom också ytor och material som kunde 

användas vid kolningen. Kolet var en eftertraktad 

vara, den kom till användning vid ett flertal bruk 

och så småningom som drivmedel för maskiner och 

till och med för bilar. 

På en mängd platser i Tuna socken finns kolbottnar 

som minner om kolning och om kolarnas liv. rester 

av kolarkojor ger oss en bild över de primitiva 

förhållanden som kolarnas liv innebar. Milorna 

skulle resas, täckas, tändas och framför allt vaktas så 

att kolningen inte övergick i öppen eld. Därefter 

kunde kolet krattas ut och ösas upp i boxar för 

vidare transportering till brukarna. 

Visserligen var Tuna rikt på skog, men de verkligt 

stora avverkningarna och sågverken fanns främst vid

Bilden är från 1949 och visar Kalle Nilsson, Sven-Erik Karlsson och Valter Gustavsson som här var syssselsatta med massavedsbarkning. 

den norrländska kusten. Här fanns också sågverk av 

helt annan storlek än i övriga delar av landet, och 

dessutom betydligt tidigare, redan i mitt av 1700- 

talet fanns ramsågar med 7-9 finbladiga sågar. Dessa 

valsade finbladiga sågblad importerades bland annat 

från Holland, för driften av dessa ramsågar krävdes 

vattenkraft och då av en större dimension än vad de 

småländska åarna förmådde ge. 

Sågverkens historia går emellertid tillbaka till 

1400-talet. i Vadstena Klosters Jordebok från år 

1500 omnämnes en ”sågequarn” vid Forsvik i 

Västergötland, i närheten av Vätterns västra strand. 

Att just detta kloster ägde en av våra tidigaste sågverksanläggningar 

tyder på att våra första sågverkskonstruktörer 

varit präster och munkar. Vi föreställer 

oss munkarna instängda i sina celler, avstänga från 


yttervärlden genom tjocka klostermunkar, men det 

rätta förhållandet var ett helt annat, munkarna fick 

på denna tid lära sig ett eller flera yrken. Klostrens 

tid av timmersågande verksamhet skulle dock få 

ett brått slut. i samband med kyrkoreformationen 

konfiskerades klostrens egendomar och övergick till 

kronan. På så sätt fick den konung som genomförde 

reformationen, nämligen Gustav Vasa, mycket att 

beställa med de tämligen små, nyanlagda ”sågequarnarna”, 

och han gav de små sågverken sitt fulla stöd. 

Tuna var rikt på vattendrag, och vid många av dessa 

byggdes också små sågverk. ett vattenhjul drev ett 

kraftigt sågblad som arbetade sig genom stockarna. 

Den tidigaste sågen i Tuna var troligen en s.k. 

krono såg i Kulltorp. Dylika sågar anlades i Syd- och 

Mellansverige redan på 1500-talet och det var 

således härifrån övriga Sverige lärde sig att använda 

vattenkraften för framställning av virke. Att en sådan 

såg funnits i Kulltorp framgår av gamla dokument 

där Kulltorp år 1580 ålades att från kronosågen 

leverera 50 tolfter bräder till Kalmar. Det finns också 

uppgifter som visar att Gustav Vasa långt tidigare 

ålagt Kulltorp liknande leveranser. 

en av de första typerna av vattendriven såg 

kallades ”nickesåg” och bestod av ett kraftigt blad 

som genom vattenkraften drogs upp och ner genom 

stocken. Så småningom ersattes nickesågens blad 

med den cirkelklinga, utvecklingen gick framåt. 

Sågverk av denna typ fanns på många orter i Tuna, 

fanns det lämpliga vattenflöden, ja då fanns det kraft 

att driva dessa sågar. 

Men – det fanns en enklare variant av sågverk, 


den kallades för kransågning, här skedde sågningen 

med en tandad såg som drogs av två personer. Man 

rullade upp stockarna på en ställning, märkte med 

krita ut den önskade tjockleken på brädet och så 

kunde sågningen börja. en man stod på översidan av 

ställningen och stocken och en man, undersågaren, 

stod under stocken. Så drogs sågen och nötte sig 

centimeter för centimeter genom stocken. Kunde 

man på så sätt få fram ett 20-tal plankor eller bräder, 

då hade sågarna utfört ett ordentligt dagsverke. 

På flera platser i Tuna fanns så sent som i slutet av 

1800-talet rester kvar av dessa, bland annat i Knastorp 

och Gunnarsmåla och så sent som i början av 

1900-talet kunde äldre tunabor berätta om ”Olle på 

Lia”. Denne ”Olle på Lia” var född i torpet Degerhult 

under Väderumsgodset och blev senare hälftendelägare 

i en gård i Fjälster. Det berättas att han var 

en god sångare och fiolspelare, men också att denne, 

”Olle på Lia”, var en skicklig kransågare. 

Driften vid vattensågarna var givetvis i hög grad 

beroende av vattentillgången, det fick ibland göras 

dammar eller ”dämmor” för att reglera vattentillförseln. 

is och kyla kunde också ställa till förtret och 

i slutet av 1800-talet brann en såg i Vånga ner till 

grunden. Vattnet hade frusit och för att få bort isen 

användes så mycket värme att elden tog fart och 

ödelade sågen. Det torde annars ha hört till ovanligheten 

att en vattensåg härjades av eld. 

under den senare delen av 1800-talet började allt 

fler sågverk att drivas med ångmaskiner. Nu blev 

det en helt annan kraft och produktionen ökade 

väsentligt. Dessa maskiner eller lokomobiler kunde

Sju sågverksarbetare i Frödinge 1952 har tagit rast. I främre raden från vänster ses Ragnar Andersson, Janne Gustavsson och Einar 

Axelsson. I bakre raden från vänster Valter Gustavsson, Per-Erik Nilsson, Kalle Nilsson och Sven-Erik Karlsson. 

transporteras till skogrika trakter och så kom tillfälliga 

sågplatser att få en stor spridning. Flera av dessa 

tillfälliga sågverk kom emellertid att bli stationära i 

form av fasta anläggningar, drivna av ångmaskiner 

eller som senare drevs av råoljemotorer. Samtidigt 

utrustades sågverken med modernare anläggningar, 

kantverk, hyvelverk etc. 

ett av de första sågverken av denna typ var Tuna 

Gårds sågverk som, när det omkring år 1900 flyttades 

från Lövås till roslätt, utrustades med en ångmaskin. 

Övergången från vattendrift till ångmaskin 

vid dessa sågverk har berättats av erik Karlsson i 

Spångenäs som i sina ”Minnesanteckningar från 

min hembygd” berättar om sin morfar Per August 

Persson, född den 9 februari 1843, och som arrenderade 

Holmen under Tuna Gård. Denne ”Per i Holmen” 

var en händig och kunnig man, som berättat 

att han under senare hälften av 1800-talet varit om 

att restaurera och bygga ett nytt vattenhjul för att få 

kraft till sågverket. 

Den så kallade dammen vid Tuna herrgård var 

fordom en mindre sjö som sträckte sig mellan 


Dambäck och fram mot kyrkogården. Dess utlopp 

mot Tunasjön vid Lövås bildades ett fall som sedan 

sekler tillbaka använts för att dra ett vattenhjul 

som gav kraft till en såg och säkerligen också någon 

kvarn. Den vatten drivna sågen hade endast en stor 

stockklinga men saknade kantverk vilket gjorde, att 

om virket skulle kantas, fick man först blocksåga 

stockarna. 

Vid kalla vintrar hände det att vattenhjul och 

vattenrännor blev helt nedisade och det tog då flera 

timmar att hugga bort isen för att kunna påbörja 

sågningen. De plank och bräder som sågades fördes 

sedan med oxforor till Figeholm, varifrån de skeppades 

vidare. 

Omkring år 1900 inköpte Hammarskjöld en ångmaskin, 

den nya ångsågen blev förlagd till roslätt 

och här blev Frans Larsson utbildad till maskinist. 

Den nya sågen blev också utrustad med kantverk, 

hyvleri och spånhyvel. Dessutom med en stickhyvel 

för hyvling av takstickor, i första hand till ladugårdar 

och uthus. 

ett 20-tal år senare fanns flera liknande sågar i Tuna 

och här bör nämnas Hällerums sågverk startat av Karl 

Svensson år 1918. Denne hade emellertid haft transportabla 

sågverk tidigare, bland annat vid sjön Möckeln. 

Hällerums sågverk är ett av ortens få sågverk som 

utvecklats och fortfarande är i full verksamhet. 

ett sågverk som möjligen startades något tidigare 

var Johan Nilssons såg i Kvilleholm och som senare 

drevs av hans son Ossian Johansson. Längre fram på 

1900-talet tillkom eric Östs sågverk i Knastorp, Sixten 

Nilssons sågverk i Väderum och John Johanssons såg 


i Gunnarsmåla. under 1940-talets senare del inköpte 

Nässjö Stolfabrik ett markområde i närheten av Vibo. 

Nässjö Stolfabrik var vid denna tidpunkt stora tillverkare 

av möbler, framför allt av stolar. i Vibo uppfördes 

en sågverksbyggnad utrustad med sågbänk 

och cirkelklinga och här sågades under några år 

björkkubb, som så småningom fraktades till Nässjö 

där de förädlades till stolsitsar, stolben och stolpinnar. 

i slutet av 1800-talet hade efterfrågan på skog för 

virkessågning ökat oerhört kraftigt. Stora skogsbolag 

mer eller mindre skövlade stora arealer. i en 

tidningsartikel från den 16 januari 1889 berättas 

om en stor skogsavverkning i Tuna: ”Vid Syserums 

och Kulltorps ägor i Tuna socken har nu påbörjats 

en stor skogsavverkning. Den stora trävarufirman 

Broms i Stockholm, som förut inom Tjust härad 

köpt betydliga skogspartier till avverkning, har nu 

inköpt Syserums och Kulltorps skogar för att avverkas 

och exporteras till utlandet. icke mindre 

än mellan 200-300 man skola sysselsättas vid dessa 

skogshyggen, varav man kan finna, att det är frågan 

om ett större företag. Det är liv och verksamhet upp 

i Tuna sockens skogsbygder, där det ena mastträdet 

efter det andra faller för yxan och sågen”. 

Att det fanns masthöga träd i Tuna finns ett synbart 

bevis för vid ingången till Hembygdsparken 

i Tuna. Där ligger, väl bevarat, en granstock som 

mäter 48 meters längd. Den har för länge sedan fått 

benämningen ”Tuna gran” och hade vuxit upp på 

Tuna Gårds ägor alldeles vid sidan om landsvägen i 

närheten av Hembygdsparken. 

– Menard Karlsson


16 sågverkens historia

sågverkens historia 17 

I hembygdsparken i Tuna kan man skåda en väl 

bevarad granstock som är nära 48 meter lång. Det 

vittnar om vilka resliga träd som har vuxit i trakten.

18 sågverkens historia

kapitel 3 

Från vattenkraft till 

modern högteknologi 

från vattenkraft till modern högteknologi 19

Industrialiseringen utvecklade sågverken 

Sågverksbranschen är ett tydligt exempel på hur 

industrialiseringen har utvecklat sågverken i flera 

viktiga steg. i början var vatten- och vindkraft 

helt avgörande för att kunna bedriva verksamhet. 

Därefter kom ångmaskiner och ångkraften, följt av 

elektricitet och förbränningsmotorn. 

Senare kom i hög grad hydraulikmotorer att förbättra 

och underlätta arbetet på sågverken, följt av 

modern teknik med automation och datoriseringen. 

Bakom industrialiseringen och samhällsutvecklingen 

har alltid människans ständiga strävan att se och skapa 

nya möjligheter varit en viktig drivkraft. Ser vi på 

de första sågverken så krävde de mankraft för att dra 

sågen upp och ner genom stocken på höga bockar. 

Övergången till vattenkraft eller vindkraft underlättade 

därefter arbetet att såga timmer. Kraftöverföringen 

löste man genom att sågblad var drivna av forsande 

vatten eller vind, via sinnrika tranmissioner. 

ångkraften blev nästa viktiga utvecklingsskede 

och möjliggjorde konstruktionen av snabbramarna 

som mobila cirkelsågverk, drivna av lokomobiler. 

ångmaskinerna eldades med sågspån. under denna 

epok flottades timmer där det var möjligt, samtidigt 

behövdes också transportmöjligheter på land. Detta 

ledde till att järnvägar började byggas och anläggas 

från stora kalhyggen till nyuppförda sågverk. För 

transporter till havs användes bogserbåtar som drog 

stora timmersläp långa sträckor utefter kusten. 

20 från vattenkraft till modern högteknologi 

Järnvägen nådde våra bygder 1877, då sträckan 

Vimmerby-Hultsfred invigdes. i Hultsfred anslöt 

banan till Nässjö-Oskarsham. Två år senare invigdes 

smalspårsjärnvägen mellan Hultsfred och Västervik. 

Därmed fick kommunens sydöstra delar flera 

hållplatser eller stationer, bland annat i Spångenäs 

och Tuna. Norrut från Vimmerby, förbi Södra Vi 

och Gullringen och vidare mot Linköping, dröjde 

järnvägen till 1902. Fyra år senare, 1906, tillkom en 

avstickare till Västerviksbanan, från Vimmerby till 

Spångenäs som också passerade Hällerum genom 

sågverkets område. Den senare sträckan lades ner 1958. 

För att underlätta virkestransporter hade Vimmerby en 

smalspårsförbindelse med Ydre mellan 1923 och 1933. 

Genom elkraften, som gjorde sitt intåg efter ångdriften, 

kunde man gå ifrån komplicerade transmissionslösningar. 

Sorteringsbord, flistuggar och barkmaskiner 

kunde drivas separat. Fläktmotorer gjorde 

det möjligt att bygga och använda virkestorkar. 

Cirkelsågar drevs med fotogenmotorer. 

Förbränningsmotorn bidrog också till att lastbilar 

började användas för transport av timmer och sågat 

virke. Nya och bättre transportlösningar gjorde 

också att större inlandssågverk började växa upp och 

det tidigare beroendet av sjötransporter minskade. 

Nästa revolutionerande utvecklingsskede var hydraulmotorns 

intåg, vilket radikalt skulle komma att underlätta 

arbetet på sågverken. efter andra världskriget

Foto: Vimmerby kommuns bildarkiv, fotograf: A. Ohrlander. 

Bilden från Spångenäs 1910 visar ett blomstrande nytt samhälle. Järnvägen, där man bland annat fraktade timmer, tillkom 1906. Det 

var en avstickare till Västerviksbanan, från Vimmerby till Spångenäs. I Hällerum passerade järnvägen genom sågverkets område. Järnvägen 

lades ner 1958. På sista turen den 31 augusti 1958 åkte bland annat Göte Svensson i Hällerum tur och retur till Vimmerby. 

importerades från uSA de första lyfttruckarna 

som var hydraulmanövrerade. På sågverken ersattes 

enstyckshanteringen med pakethantering tack vare 

truckar. Lastbilar fick kranar och truckarna kunde 

hantera hela timmerlass. Det var också under denna 

epok som lastbilar övertog en betydande andel av 

transporterna av färdiga trävaror. inlandssågarna låg 

också centralt i sina råvaruområden. 

Stor betydelse för den fortsatta utvecklingen i branschen 

fick automatiseringen, genom ny elektronik 

och datoriseringen. Successivt har modern teknik, 

genom hela flödet och produktionskedjan, tagit 

över det arbete som en gång utfördes manuellt. 

Detta ledde till att antalet mantimmar reducerades 

till mindre än en tiondel av antalet jämfört med hur 

det var under ångmaskinsepoken. 

i skogen ersatte avancerade processorer och 

skogsmaskiner, med inprogrammerade apteringsinstruktioner, 

de tidigare skogshuggarna. utvecklingen 

har dessutom resulterat i sågverk specialiserade inom 

olika områden och nischer. 


Ett tåg kommer lastat till Yxerns hållplats 

vid Krogfall. Spåret från Blägda trafikerades 

i ett halvsekel fram till början av 1940-talet. 

22 från vattenkraft till modern högteknologi

Frödinge – en bygd i förändring 

Frödinge är en mycket gammal odlingsbygd och många 

fornlämningar i bygden vittnar om tidiga odlingsplatser, 

men det var först efter skiftesreformerna på 1800-talet 

som åkermarken röjdes och befriades från större och 

mindre stenar. Genom att bygga upp stenmurar runt 

åkrarna kunde nyodling ske på tidigare ängsmarker. 

Något som påtagligt påverkade socknen var skiftesreformerna, 

som tillkom för att få en rättvisare 

fördelning av jorden i stora byar med små hemmansdelar 

och skiftande kvalitet på åker och ängsmark. 

Av naturliga skäl var det lättare att genomföra skiften 

i mindre byar med några få ägare än i större byar 

med många ägare. När en förrättning var klar och 

skiftet fastställt skulle det verkligt svåra genomföras, 

nämligen att ta ner husen och flytta isär dem eller 

bygga nya vilket tog sin tid. Där det var tvillinghus 

som i byn Boda sågades huset mitt itu. 

För att kunna färdas i bygden hade gästgiverier och 

gästgivare stor betydelse. Alternativen var att själv ta 

sig fram till fots eller till häst, ofta på knaggliga vägar. 

För att förbättra kommunikationerna, framför allt 

för person- och postbefordran, upprättades ett nät 

av gårdar med övernattningsmöjlighet, enkel matservering 

och droskstation. 

uppdraget som gästgivare kunde cirkulera men 

också gå i arv. en känd gästgivare i Frödinge under 

många år var August Karlsson eller som han kallades 

”Gästgivarn”. Hans äldste son erik Karlsson skulle 

senare komma att grunda Frödinge Sågverk. 

Taxan för en skjuts från Frödinge till Vimmerby var 

en krona och tolv öre vid mitten av 1940-talet. Droskan 

fungerade också som ”Doktorsskjutsen” vilket 

var dåtidens ambulans. Vid ett tillfälle hade en man i 

Frödinge sågat av sig en arm. ensam körde August 

Karlsson honom så snabbt hästen kunde springa. 

Färden till Vimmerby lär bara ha tagit runt 20 minuter 

och vid framkomsten var en stor del av vagnen 

nedblodad. 

Gästgivarna transporterade också gods, bland annat 

körde man många tunnor med potatis till Västervik. 

en viktig vara från hamnstäderna var lysfotogen som 

var nödvändig för att få hjälplig belysning i bostäder 

och ladugårdar under vinterhalvåret. Fotogen fick 

inte transporteras på järnväg, utan måste fraktas med 

hästar och senare med lastbil. 

Sjön Yxern fick tidigt stor betydelse både som transportled 

och för fisket. De många öarna och kobbarna 

gjorde Yxern till en fiskrik sjö. Främst fångade man 

den feta och näringsrika braxen, som var en uppskattad 

fisk av många när fattigdomen var stor. 

Flera båtar och pråmsläp använde sjön som 

transportled. Järnvaror och trävirke fraktades ner i 

sjöbäckenet mot Ankarsrum. På vägen tillbaka hade 

de med sig olika förnödenheter till byar, brukshandel 

och bofasta. 

Järnvägslinjen Norsholm-Västervik-Hultsfred 

(NVHJ) byggdes 1879 och sjötrafiken kompletterades 


Transporten ut från torvmossen underlättades så småningom av motorkraft och lastbilar. 

samtidigt genom ett två kilometer långt stickspår, 

från Blägda station till Krogsfall där det slutade vid 

en stor brygga vid Yxerns strand. Stickspåret fick 

stor betydelse för olika transporter i bygden. Timmer 

och virke fördes ut ur skogarna. runt Yxern växte 

det upp mindre ångmaskinsdrivna sågverk och virke 

drogs på pråmar med en bogserbåt. 

en viktig verksamhet i bygden var även torvbrytning. 

redan 1912 började man bryta torv i Höghults mosse. 

Torv som användes till strö i stallar. Verksamheten 

pågick i 70 år. Man kan gott säga att det var den första 

industrin i Frödinge, men sysselsatte aldrig mer än 

30-talet anställda. Balar med torvströ skeppades med 

båt och pråmar över sjön Grindeln till järnvägs- 

24 från vattenkraft till modern högteknologi 

stationen i Hällerum. Därifrån transporterades sedan 

torven vidare till kunder i norra Småland och Östergötland. 

efterhand övertog lastbilar torvtransporterna. 

Bygdens lantbruk ledde även till mejeriverksamhet 

som blev en basnäring i Frödinge. redan i början på 

förra seklet startade Dalens mejeri, likaså ett mejeri i 

Grinderum och i grannsocknen etablerades Tuna 

mejeri. i Sevede härad fanns det 1925 nio små mejerier 

och totalt 37 mejerier i norra Kalmar län. 

Frödinge mejeriförening ledde till starten för 

Frödinge mejeri 1929. Smör och ystvaror fraktade 

gästgivaren August Karlsson till Vimmerby. Senare 

kom ostkakor att känneteckna Frödinge mejeri. 

Ostkaketillverkning startade i mitten på 1950-talet.

från vattenkraft till modern högteknologi 25 

Ostkaka är den produkt som idag 

mest förknippas med Frödinge mejeri.

26 från vattenkraft till modern högteknologi

kapitel 4 

Frödinge 

Sågverks AB 

frödinge sågverks ab 27

Grundades efter vinterstormen 1943 

Skogen har i alla tider haft en stor betydelse i de 

skogrika småländska bygderna, vilket det också hade 

i Frödinge. Skogsbruk, skogsnäring och skogens 

produkter har skapat arbetstillfällen och haft stor 

ekonomisk betydelse för många, även långt före sågverksindustrins 

blomstring i slutet av 1800-talet. 

Försörjningsbasen för de cirka 2 000 invånare, som 

var bosatta i Frödinge socken i mitten av 1800-talet, 

var framför allt jorden och i någon mån skogen. 

Odlingarna var främst korn och havre till fodersäd 

samt råg och potatis. Till djuren användes även skogen 

när betesmarker saknades, men ett bekymmer 

var att betande djur inverkade menligt på tillväxten 

och skogsföryngringen. 

Gästgivare August Karlssons äldste son erik Karlsson 

(1904-1977) i Frödinge visade tidigt ett intresse för 

skogen och vad den kunde ge. Han fick därför gå 

en kurs på skogs- och lantmannaskolan i Osby. Vid 

avslutningen gav föreståndaren alla elever ett råd: 

”Skogen står sig. Håll fast vid den. Skaffa gärna en 

skogsgård”. 

Hemma i Frödinge tog den nyutexaminerade erik 

fasta på det, så vid sidan av jordbruket började han såga 

timmer och hade ett litet flyttbart sågverk. en råoljedriven 

tändkulemotor drev verket. i arbetslaget ingick 

två sågare, en kantare, en kombinerad timmer rullare 

och maskinist plus plankbärare och stabbläggare. 

När skogsägare i bygden ville sälja rotposter 

kontaktade många erik Karlsson, som även köpte 

28 frödinge sågverks ab 

skogspartier och högg allt manuellt vid den här tiden. 

Det mobila sågverket flyttades mellan olika avverkningsplatser 

och timret kördes ut ur skogen med häst. 

eriks far, gästgivare August Karlsson som hade 

gästgiveri i Frödinge, köpte 1928 en svart Chevrolet. 

i sin bil körde han nästan allt som gick att frakta, i 

viss mån användes bilen även för att frakta trävaror. 

Samtidigt hade gästgiveriet hästar och det var 

körningar till Oskarshamn, en del till Västervik eller 

vart gästerna nu skulle åka. 

erik Karlsson var bosatt med sin hustru Britta på 

gården Lundsberg, som låg vid Frödinge kyrka, cirka 

en kilometer från nuvarande sågverk. Paret fick sönerna 

Sven-erik och Karl-inge samt dottern ulla. Svenerik 

föddes 1928 och växte upp i familjens lantbruk 

men fick tidigt, precis som sin far, ett intresse för 

skogen. Men att Sven-erik senare i livet helt skulle 

ägna sig åt sågverksrörelse var mer en slump. en sak 

visste han emellertid tidigt, lantbruket var inget för 

honom, har han berättat. Sven-erik var 15 år gammal 

när hans far startade Frödinge sågverk 1943 och 

han kom direkt in i verksamheten. även yngre brodern 

Karl-inge började senare arbeta på sågverket. 

När andra världskriget utbröt stannade mycket av 

den verksamhet som var knuten till skogsnäringen 

av. en ljuspunkt i detta mörker var att Frödinge fick 

elektricitet 1939, vilket skulle få stor betydelse. 

Sven-eriks minnen från krigsvintrarna är den

Sven-Erik Karlssons stora intresse för innovationer 

har gjort att han aldrig har ryggat för ny 

teknik. Genom alla år har Frödinge Sågverk 

investerat i toppmodern produktionsutrustning. 


I mörk hatt till vänster ses Erik Karlsson, som mitt under brinnande världskrig grundade Frödinge Sågverk 1943, här tillsammans 

med hans son Sven-Erik, en virkesmätare från Vetlanda samt Per-Erik Nilsson och Karl Johansson. 

stränga kylan. under flera vintrar i rad sjönk kvicksilvret 

i termometern ner mot minus trettio grader, 

ibland lägre än så. Dessutom var det djup snö att pulsa i. 

1942 var Sven-erik 14 år och gick och konfirmerade 

sig. Han har berättat om en händelse då han och 

Gunvor, som senare blev hans hustru, skulle gå till 

kyrkan en mycket kylslagen söndag. Sven-erik bodde 

visserligen bara några hundra meter från kyrkan i 

Frödinge, men Gunvor hade mer än en kilometer 

att gå. Trots att det denna söndagsmorgon var minus 

42 grader hindrade det inte Sven-erik och Gunvor 

att traska iväg till kyrkan i den bistra kylan. under 


hela konfirmationstiden var det närvaroplikt vid 

gudstjänsten på söndagarna. 

året därpå följde en mycket mild vinter och en vinterstorm 

den 2 mars 1943 fick en avgörande betydelse 

i Frödinge Sågverks historia. eftersom vintern varit 

mild och blöt var det ingen tjäle i backen, vilket 

gjorde att stormbyarna fällde stora mängder träd. 

Bara över en natt blev det plötsligt mycket skog att 

ta hand om. Sven-erik har beskrivit den här stormen 

som värre än både stormarna Gudrun och Per, 

som drog fram över bygden under senare år.

efter stormen 1943 låg träd kors och tvärs och 

om vartannat överallt i skogen. Hur skulle all värdefull 

råvara kunna tas om hand? 

erik Karlsson var inte sen att se möjligheterna som 

öppnades. Han skulle ju kunna utveckla sitt ambulerande 

sågverk till en mer stationär verksamhet. Det 

handlade nu om att på bästa sätt försöka ta hand 

om allt vindfällt timmer i trakten och någon skulle 

ju såga upp det. Sagt och gjort tog erik Karlsson 

vid denna tidpunkt beslutet att starta ett stationärt 

sågverk, vilket blev Frödinge Sågverks AB, som han 

grundade 1943. 

en nyckelfråga var att snabbt få tag i nödvändig 

sågverksutrustning. erik fick nys om en ångmaskin 

som stod på en nerlagd fabrik i Nelhammar mellan 

ukna och edsbruk. en stor ångmaskin hade utannonserats 

i Vimmerby Tidning. i sällskap med sin 

son åkte han för att titta på ångmaskinen, och det 

blev affär. 

erik hade nu en ångmaskin för att kunna driva sitt 

sågverk, men han behövde också utrustning för att 

kunna såga timret. erik visste att byggmästare ivar 

Andersson hade en del utrustning och frågade om 

han kunde tänka sig att hyra ut en stockbänk och 

ett kantverk och så blev det. 

utrustningen monterades upp och strax före midsommar 

1943 sågades den första stocken på Frödinge 

Sågverk. under lång tid sågades uteslutande stormfällt 

timmer och i takt med att verksamheten tog fart 

skaffade erik snart egen och modernare utrustning. 

När Frödinge Sågverk grundades fanns samtidigt 

en rad små sågverk i bygden. Det var gårdsågar och 

bysågar, ambulerande och fasta. efter kriget hade 

Sevede kommun, det vill säga rumskulla, Pelarne, 

Vimmerby och Frödinge socknar som låg söder, 

öster och väster om Vimmerby stad, totalt 27 sågverk. 

Bara i Frödinge socken var antalet 6-7 sågverk 

i slutet av 1940-talet. 

Sven-erik Karlssons första jobb på sågen blev att sköta 

ångmaskinen. Det var tidiga morgnar för honom. 

redan vid fem-snåret begav han sig till sågen för att 

elda ångmaskinen med spån så att den hade fyr klockan 

sju när manskapet skulle börja såga. en annan 

arbets uppgift för honom var att rulla timmer till 

stockbänken. Dagpenningen uppgick till fem kronor. 

Man sågade ungefär från april fram till juni, övrig 

tid under året stod sågen stilla. På hösten och vintern 

fick man i stället bege sig ut i skogen för att hugga. 

Teknik har alltid varit Sven-eriks intresse så redan 

1949 köpte sågverket den första motorsågen. Märket 

var Jobu, ett norskt fabrikat, men det var en tung 

pjäs. Säkert vägde den här motorsågen minst tio 

kilo minns Sven-erik. ändå var det ett stort tekniksprång 

och en lättnad att kunna använda motorsåg 

i skogsarbetet. Tidigare hade det krävt två man, som 

sågade från var sitt håll, när man skulle fälla ett träd. 

ett bekymmer var transporterna från skogen till sågverket. 

Men Hans och Per-Birger Karlsson, som var 

bröder till erik, hade åkeri. De hade startat rörelse 

under kriget med gengasdrivna bilar. Nu åtog de sig 

att köra timmer till sågen, men lastmöjligheterna var 

begränsade och det gick bara att rulla på stockar för 


En vanlig syn på sågverken en gång i tiden var att 

manskapet bar virket på särskilda axelkuddar ut till 

brädgården. Det var innan truckar gjorde sitt intåg. 

Frödinge sågverk skaffade sin första truck 1956. 

32 frödinge sågverks ab

hand. Skulle de frakta virke fick de lasta planka för 

planka på bilflaket 

När kriget var över och freden ett faktum sålde Svenska 

Kronan ut bilar som de inte längre behövde. Hans och 

Per-Birger kom över ett sådant fordon. Det var en 

90 hästars bensindriven lastbil som formligen slukade 

bränsle. Förvisso kostade bensinen då inte mer än 

30-40 öre litern men drivmedel skulle ju anskaffas. 

1947 auktionerade erik Karlsson ut sitt lantbruk, 

men behöll den äldsta hästen och två vagnar. Hästen 

var en stor ardenner och hette Tor och var länge en 

trotjänare på Frödinge Sågverk. Tor användes för att 

både köra stockar och sågat virke. Sågat virke som 

lastades på vagnen hade olika dimensioner och kördes 

ut till brädgården för att torka. enligt Sven-erik 

var hästen så klok och van att när de skulle lasta av 

stannade han vid rätt stapel med rätt virkesdimension. 

efterhand som verksamheten utvecklades i Frödinge 

tillkom kunder både i Sverige och utomlands. Sågverkets 

första exportorder kom från Tyskland direkt 

efter krigsslutet och var okantad snickerifuru. i början 

levererades också en del virke till hamnen i Oskarshamn, 

där det skeppades ut för transport till england. 

Det mesta levererades ändå inom landet och mycket 

sågat virke gick till husfabriken Standard hus i Hultsfred. 

en del lastades på järnväg i Vimmerby för vidare 

transport till Tyskland, som tidigt blev en stor och 

viktig marknad för den småländska furan. Virke av 

hög kvalitet var eftertraktat och behövdes när man 

byggde upp landet igen efter krigets förödelse. 

Skogsråvaran till Frödinge Sågverk kom under de 

Att lasta ett virkeslass var en svår och krävande arbetsuppgift. 

Bilden är från 1948. 

tidigaste åren från socknen, men mottagningsområdet 

utvidgades efterhand. 

För att lasta timmer började sågverket på 1950-talet 

använda virekranar, men det krävde ändå tre man för 

att lasta en bil. Sven-erik har berättat att en man körde 

kranen, en fick sätta saxen på stockarna och en fick ta 

emot. På detta sätt utfördes transporter och lastning 

under många år till den första ”elefantkranen” kom. 

För driften av sågverket tjänade ångkraften fram till 

1950 då i stället elkraft fick ersätta den gamla ångmaskinen. 

en uppgörelse med Sydkraft ledde till att 

kraftbolaget lät bygga en 900 meter lång ledning, en 

avstickare över mossarna, och kopplade på sågverket 

till elnätet. 

Det gjorde att ångmaskinen såldes och gick till 

skrot. Något som Sven-erik långt senare kunde 

känna en viss ånger för, tänk om vi hade haft kvar 

den gamla klenoden säger han i vår intervju. 

elektrifieringen gav Frödinge Sågverk helt andra 

möjligheter. Man kunde nu placera ut flera elmotorer 


som drev olika maskiner. Drivremmar, som under 

ångmaskinsepoken varit 20 meter långa, behövde 

inte längre vara speciellt långa. 

en av de stora tekniska milstolparna i sågverkets 

historia var när man körde igång den första hyveln 

1951, vilket ökade sysselsättningsgraden på sågen. Nu 

kunde man hyvla virke som hade legat och torkat 

under sommaren. Snart arbetade 8-10 man på sågen. 

Sven-eriks stora intresse för ny teknik resulterade 

i att sågverket 1958 installerade en barkmaskin och 

flistugg. Genom barkmaskinen blev det möjligt 

att ha två stockbänkar, som tog in timmer och två 

sågklingor klöv blocken. Tack vare flistuggen kunde 

man nu börja leverera flis. Tidigare hade restmaterial 

från sågningen använts till bränsle i traktens kolmilor. 

Två herrar, Paul och Göran Paulsson i Höghult åtog 

sig att köra flis från sågverket till edsbruk. Det blev 

ungefär ett lass varannan dag. 

Samtidigt var tillgången på timmer god och sågverket 

gick nu på högvarv. under flera år sågade man i skift. 

Till de stora och revolutionerande tekniknyheterna 

inom sågverksindustrin räknas gaffeltruckens intåg. 

Frödinge Sågverk skaffade den första trucken 1956. 

Sven-erik hade kommit över ett gammalt lastbilschassi 

hos Be-Ge Bil i Oskarshamn. Detta blev 

den första trucken, som utvecklades tillsammans 

med smidesfirman Liljegrens i Vimmerby. Den nya 

trucken innebar ett otroligt framsteg och kom direkt 

till stor användning. Sågverket byggde nämligen 

1957 sitt första virkesmagasin där trucken användes 

när man reste takstolarna. 


efter några år köpte sågverket den första färdiga 

trucken, en LMV från Lidhults Mekaniska Verkstad. 

under 1960-talet och en bit in på 70-talet hade 

Frödinge sågverk 59 anställda. Den sågade virkesvolymen 

uppgick till omkring 10 000 kubikmeter 

furu och gran per år. 

Delvis hade leveranserna ändrats jämfört med 

tidigare. Mycket virke gick fortfarande till england, 

men en exportmarknad som började växa var 

Danmark. Till Frödinge anlände allt oftare danska 

chaufförer för att hämta trävaror. Tyskland var ändå 

den största marknaden. Samtidigt fortsatte Frödinge 

Sågverk att leverera mycket virke till Standardhus 

eller Hultsfreds-Hus, som blev namnet på en av 

Sveriges största husfabriker. 

en viktig milstolpe i sågverkets utveckling är satsningen 

på en bandsågslinje. Den första bandsågen 

köptes 1961, sju år senare tillkom ytterligare fyra. 

Bandsågsgruppen gjorde att stockbänkar togs bort. 

en dubbel klinga sågade block och i bandsågen 

sönderdelades blocken i olika dimensioner. 

Sågverkets första torkanläggning byggdes 1966 

och fyra år senare tog man i bruk ett nybyggt 

hyvleri. en stor händelse var också att företaget 

samtidigt investerade i ett justerverk. 

Såglinjen utvecklades i mitten på 1970-talet 

genom ytterligare två bandsågar, som användes för 

att reducera block och ersatte den tidigare dubbelklingan. 

en teknikutveckling som resulterade i 

ett högre uttag och gjorde att man fick ut mer virke 

per stock. Senare investeringar har bidragit till ett 

ännu högre resursutnyttjande av råvaran.

Hästen Tor var länge en 

trotjänare på Frödinge 

Sågverk. Karl Nilsson är 

här på väg till sågen med 

frödinge sågverks stockar. ab De körde 35 även 

sågat virke från sågen till 

brädgården för torkning.

En milstolpe i sågverkets utveckling var när de första truckarna 

kom. Genom åren har det blivit ett antal olika modeller. Truckföraren 

här heter Inge Andersson. 

Frödinge Sågverk hade egna anställda huggare. i början 

kördes timret ut från skogen med hästar till bilväg. år 

1967, samma år som vi fick högertrafik i Sverige, 

skaffade Frödinge Lill-Nalle som var den första 

skotaren. Det var en gul traktor med driv på vagnen. 

i början på 1980-talet var det dags att köpa skördare. 

Sven-erik och sonen Christer begav sig en tidig 

morgon från Frödinge och satte kurs mot Ljusdal i 

Hälsingland, där de skulle titta på en maskin. När vi 

kom fram vid 16-tiden, berättar Sven-erik, var det 

kolsvart ute men vi kunde ändå inspektera skördaren. 

Det blev affär och sågverket var därmed ägare till en 

två år gammal maskin. Det dröjde inte länge förrän 

ännu en skördare köptes in. 

1979 hade Frödinge Sågverk byggt en mätstation 

för inkommande timmer. Vid inmätning mäts längd 

och dimension, likaså sker en kvalitetsbestämning, där 


bland annat skador, böjar och kraftiga så kallade rotben 

noteras. Alla uppgifter lagras och utgör grund för 

ersättningen till leverantörerna. När timret anländer 

utför Virkesmätningsföreningen en opartisk inmätning 

och varje parti får ett redovisningsnummer. 

ett stort tekniksprång och en rationalisering var när 

Frödinge Sågverk investerade i råsortering 1981. 

Tidigare hade sex-sju man ströat virket när det kom 

ut från sågen. Genom råsorteringen klarade nu två 

man detta arbete. 

Nuvarande kontorsbyggnad i Frödinge byggdes 

1985. Tidigare hade man bara haft ett kontor ovanpå 

en virkestork, vilket inte var den ultimata lösningen. 

Dels förde torken mycket oväsen, dels kunde det 

ibland uppstå lite dråpliga situationer som när någon 

kom och frågade efter erik eller Sven-erik på sågen 

och fick svaret att de sitter på torken! 

På området, där man en gång i tiden spelade fotboll på 

Björnskans, tillkom 1990 ett nytt stort virkesmagasin. 

Två år senare byggde man två kammartorkar och 1994 

ersattes det tidigare justerverket med ett nytt. 1998 tog 

sågverket i bruk ett nytt, helautomatiskt timmerintag. 

Som vi kan se har verksamheten under årens lopp 

utvecklats och moderniserats på många olika sätt 

- hela tiden på befintligt industri område och i en 

lagom och försiktig takt. 

Fortfarande är Sven-erik Karlsson verksam på 

sågen i Frödinge. Varje morgon beger han sig vid 

sextiden till sågverket och flyttar fram i torken och 

ser även till pannan. Men som han säger: idag styr 

jag själv när jag kan komma och gå.

På området, där man en gång i tiden spelade fotboll på Björnskans, 

tillkom 1990 ett nytt stort virkesmagasin. Två år senare byggdes två 

kammartorkar och 1994 ersattes frödinge det sågverks tidigare justerverket ab 37 med ett 

nytt. 1998 tog sågverket i bruk ett nytt, helautomatiskt timmerintag.

1950-talets framgångsrika fotbollslag. Övre raden från vänster Erik Gustavsson, Erik Carlgren, Knut Karlsson, Allan Lindvall, 

Lennart Karlsson och Hans Gustavsson. I undre raden Allan Fröberg, Per Anders Nilsson, Gert Jonsson, Per-Olof Sethson, 

Karl-Erik Svensson och Bengt Pettersson. 


Banade väg för fotbollsklubben 

Frödinge Bollklubb bildades 1929, då man började 

spela fotboll på eriks kulle. Verksamheten har genom 

åren bedrivits på flera olika planer. Det som kan 

beskrivas som den moderna fotbollen startade på 

den plan som i folkmun kallades ”Gustavs Moer”. 

Frödinge sågverk kom att få en viktig roll för 

klubbens forsatta utveckling. Klubben hade hyrt 

mark för en fotbollsplan men framförde 1949 att de 

behövde en ny plan. När de ville köpa marken som 

de hyrde hade markägaren begärt ett väl högt pris. 

Därför lade sågverket ett bud på 3 000 kronor och 

köpte hela området, som idag är platsen där Frödinge 

sågverk är beläget. Området upplät sågverket till fotbollsklubben. 

Detta gjorde att 1951 blev Björnskans 

klubbens nya hemvist. 1950-talet kom att bli fotbollens 

storhetstid i Frödinge, ofta var det en publik vid 

matcher på 400-500 personer. 

Genom åren hade verksamheten vid sågverket vuxit, 

vilket gjorde att virkesstaplar kantade Björnskans. 

i takt med att sågverket blev allt mer trångbott 

behövde man nu grannfastigheten där idrottsplatsen 

låg till sin egen expansion. 

erik Karlsson insåg samtidigt vilken stor betydelse 

idrottsplatsen hade för många och kom med ett förslag 

om att köpa mark av Ludvig Karlsson nedanför 

Bygdegården, för att där anlägga en ny fotbollsplan åt 

klubben. Hans förslag föll i god jord och Frödinge 

Sågverk bidrog på så vis i hög grad till att bygga 

nuvarande Lundavallen. Omklädningsrum från 

Björnskans flyttades och bas för flyttningen blev 

Sven-erik Karlsson. 1965 invigdes Lundavallen genom 

att Östers iF, med bland andra Tommy Svensson, 

spelade på den nya fotbollsplanen. 

i unga år var Sven-erik Karlsson själv med och 

spelade fotboll på Björnskans, men han kunde inte 

fortsätta med fotbollen längre när det var dags för 

honom att göra lumpen i Karlskrona. Men det blev 

ändå lite fotboll emellanåt. Sven-erik gick med i 

brandkåren och han har ett minne från en match 

som brandmännen spelade mot Frödinges damlag. 

Brandchefen stod i mål, men efter första halvlek låg 

brandmännen under med några mål. Lagkamraterna 

sa då till sin målvakt, som inte var så van vid sin 

uppgift, att hans roll var att stoppa bollarna. Trots att 

det gick lite bättre för honom efter pausen slutade 

det ändå med att damlaget segrade. 

1965 flyttades omklädningsummet från Björnskans till Lundavallen 

som är Frödinge BK:s än idag. 


Tredje generationen Karlsson tog över 

idag leder Christer Karlsson familjeägda Frödinge 

Sågverks AB. Han är tredje generationen i ledningen 

för sågverket, som hans farfar en gång grundade och 

som hans far utvecklade och drev under många år. 

årsproduktionen vid Frödinge Sågverk uppgår 

i dagsläget till 35 000 kubikmeter sågad vara, mer 

än hälften eller 18 000-20 000 kubikmeter av hela 

volymen, plan- eller profilhyvlas. Mellan 60 och 70 

procent av hela produktionen exporteras. Företagets 

omsättningen uppgår till cirka 85 miljoner kronor 

och antalet anställda är för närvarande 25 personer. 

Den familjära känslan har genom alla år kvarstått i 

företaget, där även fjärde generationen tagit steget in 

genom Christers döttrar Angelica och emmelie och 

hennes sambo Joakim rosén. Joakim arbetar sedan 

2006 som råvaruinköpare. 

Den lokala närheten och de korta beslutsvägarna 

är också djupt rotat och kännetecknar företaget 

mycket väl. Christer Karlsson betonar att ett viktigt 

mål är att kunder och leverantörer ska uppleva det 

som enkelt och lätt att samarbeta med företaget. 

Han gläds åt den positiva utveckling som företaget 

visat genom åren, men är också medveten om att 

utan kunniga och lojala medarbetare, trogna virkesleverantörer 

och kunder som köpt företagets produkter 

hade situationen varit annorlunda. 

Christer framhåller också att utan yrkesstoltheten 

hos de anställda hade företaget inte kunnat leva upp 

till kundernas höga förväntningar. Yrkesstoltheten är 


en garanti för att kunna hålla kvalitet och leveranssäkerhet 

på högsta nivå. i praktiken betyder det att 

kritiska ögon noga synar produkterna i flödet. 

Christer började jobba direkt efter grundskolan. Då 

hade han redan hunnit jobba på sågen under flera 

sommarlov. Så ofta han kunde begav han sig till 

sågverket. Det blev ett mellanår för att göra värnplikten 

innan Christer 1977 inledde karriären som 

timmerinköpare. 

Han hade varit med sin farfar i skogen när han 

köpte skog till sågverket. Framför allt köpte man 

leveranstimmer och skog på rot i närområdet. Leverantörerna 

var främst enskilda skogsägare men sågverket 

köpte även skog från större gods och gårdar. 

Verksamhetsområdet sträcker sig från norra Kalmar 

län till södra delarna av Östergötland. 

efterhand tog Christer själv över ansvaret för inköpen 

av timmer och skötte detta under de följande 

tio åren. Det innebar att han åkte ut och bedömde 

skog och dess kvalitet. Framför allt sökte han kvistfri 

fura som hade mycket stamblock och även finkvistig 

gran. Han lämnade sedan anbud och hoppades naturligtvis 

på att få köpa timret som han sett ut. 

Frödinge Sågverk skötte även avverkning när man köpte 

skog och utförde transporter genom egna fordon. 

Christer ägnade sig huvudsakligen åt inköp fram till 

mitten på 1980-talet. Tiden var då mogen att än mera 

avlasta sin far, som både höll i sågverkets drift och

Christer Karlsson är tredje generationen 

i det familjeägda Frödinge Sågverks AB. 

Han inledde sin karriär som timmerinköpare 

och var tidigt med sin farfar i 

skogen när han köpte skog till sågverket. 


Idag sågar man uteslutande gran i Frödinge. Stockarna löper från timmerintaget in i den högeffektiva produktionsanläggningen. 

försäljning. Successivt tog Christer ett allt större 

ansvar för sågverkets försäljning. Han minns den 

första exportaffären som var en leverans av furuvirke 

till egypten. Det var ett virkesparti på 500- 

600 kubikmeter. 

Vid den här tiden levererade Frödinge Sågverk 

trävaror främst till snickeriföretag och hustillverkning. 

Stora exportmarknader var england, irland, 

Tyskland, Danmark, Holland och länder i Nordafrika. 


Senare har man även exporterat virke till länder som 

Saudiarabien, Australien och Malta. 

idag är de främsta exportmarknaderna Danmark, 

Tyskland och Holland. Virket som levereras är huvudsakligen 

byggnads- och konstruktionsvirke som 

används vid byggnation och på snickeriindustrier. 

Numera ingår Frödinge Sågverk i ett nätverk 

med exportörer, där en rad agenter världen över 

sköter marknadsföring och kundkontakter på ex-

Under decennier har Frödinge Sågverk byggt upp en industri som kan hantera stora mängder timmer samtidigt. 

portmarknaderna. Flera av dessa agenter har man 

samarbetat med under lång tid. 

efter att under många år ha sågat både tall och gran 

blev det under 80-talet och hela 90-talet en förskjutning 

mellan dessa träslag. i början på 2000-talet 

kom gran att dominera produktionen i Frödinge. 

Förändringen berodde främst på ökad efterfrågan på 

byggnadsvirke i gran, såväl hyvlat som ohyvlat. 

Sedan 2007 sågar Frödinge Sågverk uteslutande 

gran, vilket blev ett beslut i samband med förvärvet 

av Hällerums Trävaru AB. Man bestämde sig för att 

satsa på två renodlade sågverk, vilket skulle generera 

flera synergieffekter. 

När Christer Karlsson själv tog över ledarskapet efter 

sin far beskriver han det som en mjuk övergång. Han 

kan inte direkt sätta en bestämd tidpunkt för detta, 

utan han tog stegvis över ansvaret efterhand som hans 

far trappade ner. 

i en intervju när Frödinge Sågverk 60-årsjubilerade 


Dagens virkesproduktion i Frödinge är i 

hög grad kundorderstyrd och präglas av 

en kvalitetssyn som bygger på snabba, 

kundanpassade leveranser till utsatt tid. 

På bilden Magnus Djurstedt. 



sa Christer: ”Att spå om framtiden är vanskligt. Vad 

vi dock med säkerhet vet är att konkurrensen ökar, 

att kundernas krav och behov förändras och att ny 

teknik ständigt står i farstun. Jag tror att vi bäst möter 

framtiden genom ökad förädling och ett fördjupat 

samarbete med både kunder och leverantörer. 

Tillsammans kan vi ge kvalitetsbegreppet ytterligare 

dimensioner. Alla nya teknikinvesteringar ska bidra 

till rationellare produktion och ökad kundnytta 

men även vara till gagn och nytta för arbetsmiljön. 

Vid val av teknik och processer ska vi så långt som 

möjligt välja det mest miljöanpassade alternativet.” 

Ser vi på vad som hänt sedan dess har företaget fortsatt 

att ta nya steg, inte minst när det gäller förädling. 

2008 satsade Frödinge Sågverk på en helt ny nisch 

och investerade i en linje för tillverkning av råspontluckor, 

som är en specialprodukt till husfabriker. 

Christer berättar att de även tidigare hade gjort dessa 

produkter, men då manuellt, nu fann man teknik för 

en mer rationell och automatiserad tillverkning. 

i flera avseenden har Frödinge Sågverk aldrig ryggat 

för ny teknik. Detta har också gjort att många tunga 

monotona arbetsmoment försvunnit och sedan 

länge utförs av fjärrövervakade och processorstyrda 

maskiner, som haft stor betydelse för både arbetsmiljö 

och produktion. 

Nuvarande produktion är i hög grad kundorderstyrd 

och präglas av en kvalitetssyn som bygger på 

snabba, kundanpassade leveranser till utsatt tid. en 

försenad virkesleverans håller inte högsta kvalitet, även 

om virket är av bästa kvalitet, resonerar Christer 

Karlsson. 


För att kunna leva upp till detta har man under 

decennier byggt upp en industri som kan hantera 

stora mängder timmer samtidigt, och där dagens 

rationella virkesproduktion till största delen styrs 

och kontrolleras av datorer och automatik för att få 

en jämn och hög kvalitet. 

under 2012 har företaget inlett nya, stora investeringar. 

även detta är helt i linje med det som Christer 

förutspådde för tio år sedan om framtida teknikinvesteringar 

för rationellare produktion och arbetsmiljöförbättrande 

åtgärder. 

Nya säkerhetskrav för sågverksindustrin har 

nämligen gjort att företaget har bytt ut alla el- och 

styrsystem i såglinjen. Samtidigt har det inneburit 

en omflyttning av maskiner i sågen. Fortsatta 

investeringar kommer att ske i etapper framöver. 

Satsningar som leder till effektivare produktion och 

ett ännu bättre sågutbyte. 

resursutnyttjandet av råvaran gör även att biprodukter 

kommer till nytta. När företaget 2004 

investerade i en panncentral blev detta starten för 

fjärrvärmeproduktion och leverans av närvärme 

till företag, anläggningar och enskilda hushåll i 

Frödinge. Anslutningsgraden blev mycket hög, 

omkring 90 procent av möjliga abonnenter är 

anslutna till närvärmen i Frödinge. Sågspån och 

bark används som bränsle i den egna anläggningen 

som försörjer hela sågverket med värme, inklusive 

virkestorkarna samt närvärme i samhället. Sedan 

länge har sågverket också levererat cellulosaflis till 

papperstillverkning, likaså kutterspån till pellets- och 

brikettillverkning och även som ströspån.

Nuvarande arbetsstyrka vid Frödinge Sågverk 

samlad på sågplanen. Längst bak från 

vänster Anders Pettersson, Marcus Lind, Arne 

Dahlström, Michael Johansson, Bo Andersson, 

Kjell Södling och Chrster Karlsson. I 

mitten från vänster Ann Karlsson, Arne Larsson, 

Lennart Karlsson, Magnus Djurstedt, 

Peter Holmberg, Alexander Dahlström, 

Anders Lindström, Tomas Alexandersson, 

Berth Jonsson, Mikael Lindström, Rune Jonsson, 

Sören Jonsson och Bengt Jonsson. Främre 

radn från vänster Katarina Andersson, Inge 

Gustafsson, Ulf Svensson, Andreas Gunnarsson, 

Kenny Lind och Monica Henrysson. 



kapitel 5 

Hällerums 

Trävaru AB 

hällerums trävaru ab 49

Hjälpte Karl med ett viktigt startkapital 

Det finns all anledning att ägna en tanke åt Nils Petter 

Danielsson (1854-1926) till att Karl Svensson kunde 

starta sågverksrörelse i Tuna socken, drygt en mil 

utanför Vimmerby på den småländska landbygden i 

södra Sverige, för hundra år sedan. 

Nils Petter Danielsson var morbror till 

Karl Svensson. Han föddes i Fjälster 

i Tuna socken där han tidigt fick 

överta jordbruket på gården. Men 

Nils Petter ville annat än att vara 

småtorpare och var urtypen för en 

sann entreprenör. 

Snart tjänade han pengar även 

som körkarl och började så smått 

också handla med timmer. 

Han köpte skog på rot som han 

avverkade och sålde. När han var 30 

år gammal övertog han arrendet på 

eriksta gård, en stor gård söder om 

Linköping. Bygden var rik på skog och 

virkesaffärerna ökade. Danielsson hade både vana 

och goda kontakter för att kunna avverka, förädla 

och sälja trävaror. 

För många svenskar var 1800-talet emigrationens 

århundrade, men Nils Petter Danielsson hade inga 

planer på att utvandra, utan såg möjligheter i det 

egna landet. Han ville starta industrier som gav sysselsättning 

och levebröd till de många fattiga. På detta 

sätt kom han att skapa tusentals nya arbetstillfällen i 

skogs- och trävarubranschen under sin livstid. 

50 hällerums trävaru ab 

Trävaruaffärerna ökade efter hand. Nya sågverk 

uppfördes och anlades. i Norrköping byggde han 

ett nytt, stort exporthyvleri och startade 1903 

Trävaru AB Norrköpings exporthyvleri. en snabb 

expansion tog fart. 

1906 bosatte sig Nils Petter Danielsson i 

Småland igen. Han kom till ålhult säteri 

i Södra Vi socken. Den anrika släktgården 

hade varit i samma familjs 

ägo i precis hundra år när den blev 

till salu 1905. Till historien hör att 

ålhult säteri en gång hade köpts 

av en son till general Carl Fredrik 

Pechlin, som är ett välkänt namn i 

den svenska historien. Pechlin slutade 

sina dagar på Varbergs fästning, 

anklagad för medverkan i mordet på 

Gustav iii. 

Nils Petter Danielsson tillträdde ålhult 

säteri 1906. Fastigheten hade stora arealer med 

avverkningsbar skog så det första han gjorde var att 

anlägga en såg för att kunna utnyttja egendomens 

skogstillgångar. Sågen placerades vid järnvägen som 

hade dragits genom socknen. Saxen var ett litet torp 

i bygden och blev en anhalt för järnvägen. Saxen 

utvecklades så småningom till Gullringens samhälle, 

där Nils Petter Danielsson grundade industrin genom 

att anlägga en ångsåg och senare en lådfabrik. 

Nils Petter Danielsson hade tiderna med sig, vilket 

bidrog till att han blev en mycket framgångsrik

affärs man. en snedvriden åldersfördelning i skogarna 

hade lett till ett kraftigt överskott av god timmerskog. 

Hundra år tidigare hade man nämligen nästan 

kalhuggit hela södra Sverige för bränsle till bostäder 

och järnbruk. 

ålhult var i början på 1900-talet åter beskogat med 

mogen skog av fin furu och gran och sågen i Gullringen, 

som tog hand om timret, var det modernaste 

som stod att uppbringa. 

en av hans övriga sågar var Blankaholms såg. Köpet 

sägs ha gått till som så att när Nils Petter Danielsson 

besökte Blankaholm 1912 för att besiktiga en gruva 

i skärgården fick han ett råd av roddaren under återfärden; 

”Varför köper inte direktören Blankaholms 

såg i stället. Hela fjärden är full med sjunket timmer. 

Det räcker säkert att driva sågen ett år”. Det blev 

affär och Nils Petter Danielsson byggde en ny såg 

med fyra av Bolinders nya snabbramar. 

1912 startade också Karl Svensson sin första sågverksrörelse. 

Nils Petter Danielsson hade en viktig 

del i tillkomsten av den rörelsen, genom att låna ut 

ett nödvändigt startkapital till sin systerson. 

Sex år senare grundade Karl Svensson Hällerums 

Trävaru, där han kom att bygga upp en stationär såg. 

Virket såldes under Hällerumssågens tidigaste år till 

Nils Petter Danielsson. Det var såväl furu som gran 

och även lövträ. 

Nils Petter Danielsson var en entreprenör som 

inte var främmande för att tillämpa nya metoder 

och använda nya transportsätt. Järnvägsspår anlades 

för ångloksdrivna små järnvägsvagnar för att transportera 

timmer från de stora kalavverkningarna till 

sågverken som han drev i Tunaberg, Gullringen och 

Bestorp. Danielsson var också en av de allra första att 

redan i början av 1920-talet övergå från brädgårdstorkning 

till artificiell torkning. 

efter första världskriget stod han på toppen av 

sin karriär. Nils Petter Danielsson hade cirka 15 000 

hektar skogsfastigheter, sågverk med 16 sågramar, 

sex exporthyvlar, två lådfabriker och några cirkelsågverk, 

dessutom viss rederiverksamhet. 

Totalt omsattes cirka 100 000 kubikmeter sågat 

virke. Nils Petter Danielssons förmögenhet var 

1918, enligt uppgifter i Länsstyrelsens arkiv i Kalmar, 

17 miljoner kronor. 

Nils Petter Danielsson lät bygga en smalspårig skogsjärnväg 

för att frakta timmer till sin ångsåg. Ångloket kallades ”Skogs- 

Sara” som såg ut så här 1914. 

hällerums trävaru ab 51 

Foto från Gullringens Bygdeförening

Edvard var timmerkultrere’ 

en man som gick under namnet edvard i Hällerum, ett original i bygden, 

hade som yrke timmerkultrere’. Han rullade timmerstockarna för 

hand på sågverket från lastbilar när timmerlassen anlände. 

edvard arbetade på Tuna gård och åkte en gång tåg till Västervik. 

På kvällen när han skulle resa hem kom han inte i tid till 

tåget. Vad skulle han göra? Han måste ju hem till sina 

ladugårdssysslor till nästa morgon. Han fick därför gå 

de sex milen från Västervik till Tuna och anlände till 

Tuna gård, lagom för att klä om och börja arbeta! 

52 hällerums trävaru ab

Karl Svensson etablerade 

sitt första sågverk 1912 

Karl Svensson grundade sin första sågverksrörelse 1912. 

När Karl Svensson (1882-1970) startade sågverksrörelse 

i Tuna socken hade hans morbror Nils Petter 

Danielsson en viktig del i detta. Morbrodern lånade 

nämligen ut ett nödvändigt startkapital, vilket gjorde 

att Karl Svensson kunde grunda sin första sågverksrörelse 

1912. 

Det blev starten för den verksamhet som kom att 

blomma ut och utvecklas till ett modernt och framgångsrikt 

sågverksföretag i bygden. 

Samtidigt är 1912 ett år som gått till historien 

av andra anledningar och händelser i vår omvärld. 

under sin jungfruresa över Atlanten förliste oceanångaren 

Titanic och skördade mer än 1 500 dödsoffer. 

i Sverige avled författaren August Strindberg. Men 

det var också ett glädjens år när Sverige stod i centrum 

som värd för de olympiska spelen 1912, ett OS som 

kom att kallas Solskensolympiaden i folkmun. Huvudarena 

var nybyggda Stockholm stadion. Sverige vann 

medaljligan före uSA. 

Trettio år tidigare, 1882, föddes Karl Svensson. Han 

växte upp på gården Boda vid sjön Möckeln i Tuna 

socken. När han var 16 år gammal tjänade han i 

Fjälster som slaktare och gick i gårdarna och slaktade 

grisar, får och nötkreatur. Han köpte även djur som 

han slaktade och åkte till Hultsfred där han sålde sitt 

kött. 


utan tvekan var Karl Svensson en mycket driftig 

och företagsam person. Snart började han också köpa 

upp gårdar när tillfälle gavs. Sammanlagt förvärvade 

han nio fastigheter i Tuna socken. Den första gården 

köpte han 1915, fastighetsbeckningen var Kronoberg i. 

Två år senare köpte han Hällerum, som ju kom att 

få stor betydelse för Karl Svenssons sågverksrörelse. 

Gårdar som han också köpte var Kronoberg ii, 

Virbo, Nyhagen, Östrahult och Pipetorp. Att köpa 

gårdar med tillhörande skogsarealer var ett sätt för 

honom att både säkra råvarutillgången till sina sågar 

och att investera sina intjänade pengar. 

Det var kärva tider när Karl Svensson började ägna 

sig åt virkesaffärer. Han köpte in timmer och sågade, 

problemet var att få tillbaka pengarna som han lade 

ut. 1909 fick Karl låna 5 000 kronor av sin morbror 

Nils Petter Danielsson, dessvärre förlorade han hela 

summan på sina virkesaffärer. 

Karl Svensson tvingades därför att göra ett viktigt 

vägval i sitt liv. Skulle han fatta samma beslut och lämna 

Sverige för att emigrera till Amerika som så många 

andra redan hade gjort? Tanken fanns verkligen hos 

honom, men Karl valde att stanna i sitt fosterland. 

räddningen för honom, och det som gjorde att 

Karl skulle kunna förverkliga sina drömmar om att 

bedriva sågverksrörelse, bidrog onekligen Nils Petter 

Danielsson till. Han beviljade Karl ytterligare ett 

lån på 5 000 kronor. Pengarna blev ett synnerligen 

viktigt startkapital till att Karl Svensson 1912 kunde 

börja bygga upp en mer stabil verksamhet. 

Det första sågverket, där inledningsvis en råolje- 


motor och senare en ångmaskin svarade för driften, 

grundade han i Danevik vid södra änden av sjön 

Möckeln. 

råoljemotorer, eller tändkulemotorer som de även 

brukar benämnas, var förbränningsmotorer som 

användes för att bland annat driva sågverk, men de 

förekom även i traktorer, tröskverk, pumpar och till 

och med i fiskebåtar. Bränslen av låg kvalitet, såväl 

tjock mineralolja som trätjära, gick att använda eftersom 

förgasningen av bränslet skedde vid mycket 

hög temperatur. Det är också därför som motortypen 

kallas råoljemotor. 

Timmer till Karls första såg avverkades runt sjöarna 

Möckeln och Fjälstern och flottades till sågen i 

Danevik. Flottningen var ett tungt och farligt arbete. 

Man använde sig av en eka med en vinsch i aktern, 

så rodde man fram cirka 200 meter, ankrade fast 

ekan och vinschade in flotten, och fortsatte så tills 

timret var framme vid sågen. Normalt sett tog det 

över en dag, men vid medvind gick det på bara 

några timmar. 

Arbetet vid sågen började på våren, när isen var 

borta och pågick sedan i 3-4 månader. Här arbetade 

8-10 personer som sågade cirka 200 stockar per skift, 

vissa år förekom det 2-skift. På hösten plockades virket 

ned från staplarna, mättes och kördes med hästtransport 

till Väderums station, där virket lastades om till 

järnvägsvagnar för vidare transport till Västervik. 

Karl Svensson hade även två mobila sågverk, så kallade 

motorsågar som drevs med råoljemotorer. Ambu-

Kontoret och bokföringen hade Karl 

Svensson på fickan. I sitt anteckningsblock 

förde han noggrant in alla utgifter och 

inkomster och annat som var viktigt. 


lerande sågar sattes upp där råvaran fanns, direkt på 

eller i närheten av avverkningsplatsen. under en 

sågsäsong kunde dessa verk flyttas tre-fyra gånger. 

rekordet lär ha varit elva olika sågplatser under en 

och samma vinter. 

eftersom man bara sågade vintertid var detta 

säsongsarbete för många. På somrar och höstar 

Karl Svensson gifte sig med Adele 1919. 


krävdes visserligen folk för att plocka ihop virket 

och kola ribbved, men framför allt arbetade många i 

bygden under sommarhalvåret vid torvströfabriken i 

Höghult eller inom lantbruket. 

1918 är nästa historiskt viktiga skede genom att det 

blev starten för den verksamhet som Karl Svensson 

kom att bygga upp i Hällerum. Till en början drevs 

sågverket med hjälp av en råoljemotor. Sågen hade en 

stockbänk och ett enkelt kantverk. Manskapet fick 

bära sågat virke samt ribb och ytor ut till brädgården. 

Det allra första såghuset låg ungefär vid den plats 

där nuvarande virkesmagasin ligger. För övrigt var 

sågen belägen intill järnvägen som på den tiden 

trafikerade sträckan Spångenäs och Vimmerby. 

ute i världen hade första världskriget rasat sedan 

sommaren 1914, men nu närmade sig kriget sitt slut. 

i november 1918 var freden ett faktum. Som om inte 

krigets alla offer var nog utbröt Spanska sjukan och 

blev en omfattande epidemi i hela europa. Man räknar 

med att cirka 25 miljoner människor dog i sjukdomen. 

Samma år såg i Sverige ett litet gossebarn sitt 

första ljus. Det var en person som kom att bli världsberömd 

regissör och filmskapare, nämligen ingmar 

Bergman. i Sydafrika föddes Nelson Mandela. 

ett samtalsämne bland folket i bygden var säkert 

också att ångbåten Per Brahe förliste på Vättern den 

20 november och 25 personer omkom. Bland dessa 

fanns konstnären John Bauer och hans familj. 

Karl Svensson fick betala 43 000 kronor för fastigheten 

Hällerum. Detta var den största gården som 

han köpte genom åren. Fastigheten omfattade bo-

Året är 1925 med familjen Svensson framför sin fastighet i Hällerum. Huset revs 1927 men på samma plats byggdes det nya huset 

upp. Från vänster ses pigan Edit, Olle, Karl, Carl-Bertil, Birgit och Karls hustru Adele. 

stadshus, uthus och ladugård samt skogsmark. Men 

det var ingen avverkningsbar skog. All skog som var 

åtta tum och grövre hade redan avverkats när Karl 

köpte gården. 

i Hällerum började han bygga upp ett stationärt 

sågverk och bosatte sig där. Det blev platsen för hans 

familj och miljön där hans barn skulle växa upp. 

Karls hustru hette som ogift Adele Maria Andersson. 

Paret gifte sig den 8 februari 1919 och fick sex barn. 

Carl-Bertil föddes 1919, Birgit 1921, Olof 1924, åke 

1926, Anne-Marie 1927 och Göte 1935. 

Gårdens lantbruk skötte en arrendator. På gården 

fanns bland annat 3-4 kor och en häst. en dräng 

utförde ladugårdssysslorna och arbetade i lantbruket. 

Yngste sonen Göte berättar att han ibland fick sitta 

på axlarna på drängen när han plöjde på åkrarna. 

Virket som sågades i Hällerum under de tidigaste 

åren var framför allt furu och gran men också en del 


lövträ. Sågade trävaror levererades huvudsakligen till 

byggen i trakten. Många av bygdens faluröda stugor 

och ladugårdar som vi fortfarande ser har virke från 

Hällerum sågverk. Sågade trävaror såldes även till 

Nils Petter Danielsson, som drev Blankaholms såg 

och även exporterade en hel del virke. 

Sågverken behövde arbetskraft under den säsong 

sågningen pågick, vilket skapade arbetstillfällen för 

ortens befolkning. Samtidigt gav försäljningen av 

skog och timmer inkomster till skogsägare i byarna. 

även avverkningar och körning av timmer och virke 

skapade sysselsättning och inkomster för många. 

På sågverken skulle stockarna sågas till virke och 

sågaren var en mycket viktig person. Virket skulle 

sedan staplas för att torka. eftersom detta var långt 

före truckarnas intåg så bar manskapet virket på sina 

axlar ut till virkesstabbarna. 

även barn och ungdomar kunde tjäna några 

kronor i samband med avverkningarna, genom 

att plocka tallkottar som sedan levererades till fröklängar 

i Tuna. 

1938-39 tjänade en fullgod arbetare 85 öre i timmen, 

och då hade redan lönekostnaderna börjat stiga. Olle, 

Karls näst äldste son, berättade i en intervju: den dag 

då lönerna går till 10 kronor i timmen då är det slut. 

Då går det inte att driva företaget vidare. När företaget 

firade 70-årsjubieum 1982 betalades mellan 50 och 

60 kronor i timmen med sociala avgifter! 

under höstarna steg röken från kolmilor i bygden. 

Kolningen sysselsatte många och milorna övervakades 

dag som natt av kolare. De bodde ute i skogen i 

kolarkojor under tiden som kolningen pågick. 


För att göra träkol användes ribb och ytor från 

sågverken. Det berättas att några omtalade kolare i 

trakten var Axel i Grindstuga och Lindor i Brantestad, 

båda två hade kolmilor i Hällerum varje höst. 

Från milorna transporterades den färdiga kolen 

till försäljning och en stor del lastades på järnvägsvagnar 

i Hällerum för vidare transport till olika 

järnbruk i Bergslagen. 

under krigsåren 1939-1945 kolades även meterved av 

olika träslag och blev kol till gengasbilar. i samband 

med krigets slut upphörde i stort sett all kolning. 

Fortfarande kan man se spår av kolmilor i skogen 

i form av kolbottnar, som är platsen för en gammal 

mila. Där det finns kolbottnar avviker ibland vegetationen 

från omgivningens växtlighet. 

Genom alla år har Hällerums Trävaru AB präglats 

av en ständig utveckling. ägarna har alltid varit 

framsynta och intresserade av nya lösningar och ny 

teknik, vilket inneburit ett ständigt byte av maskiner 

och en utökning av maskinparken. Samtidigt ska sägas 

att en viktig orsak till många maskinvesteringar är 

att sågverksutrustning utsätts för stora påfrestningar, 

som gör att slitaget är stort. 

Hur många maskiner av olika slag som sågverket 

i Hällerum har förbrukat eller bytt ut under snart 

hundra år vet man inte riktigt, men antalet är stort. 

en summering som gjordes i samband med företagets 

90-årsjubileum 2002 visade att det till exempel har 

varit 4-5 såglinjer, fem hyvelmaskiner inklusive planhyvlar, 

två barkmaskiner, två huggmaskiner, 3-4 kantverk, 

två rotreducerare, en barkkvarn, tio lastbilar, 5-6 

truckar och tre lastmaskiner. 

Karl Svensson utvecklade sakta men säkert sin

örelse. under många år drev han sågverk i både 

Hällerum och Danevik. Den senare drevs fram till 

1950. Parallellt med de stationära sågarna hade han 

länge också två mobila sågar. 

Kontoret och bokföringen hade han på fickan, vilket 

de gamla kassaböckerna som fortfarande finns kvar 

vittnar om. Handskrivna noteringar visar vad han 

betalade för rundtimmer av skogsägare i bygden, lika - 

så ersättningar till huggare och anställda och olika 

inköp. intäkterna är lika väl dokumenterade och 

visar vad Karl fick för virket som han sålde och vilka 

som var köpare. 

För sågverket i Hällerum blev 1933 ett viktigt år. 

Man hade under några år haft en mindre ångmaskin 

som kraftkälla, men investerade nu i en ångmaskin 

på 24 hästkrafter. Därmed byggdes också det första 

pannhuset, eller i själva verket var det ett maskinhus 

i betong för att inrymma den nya skapelsen. ångmaskinen 

drev hela anläggningen och eldades först 

med sågspån och senare med hyvelspån. ångdrift 

gjorde att eldaren var tvungen att ha en nattvakt 

vid sågen och som fyrade på så att det var full ånga 

när arbetet skulle börja på morgonen. en av dessa 

nattvakter hette Karl-Vilhelm i Lövskogen. Han 

gick till fots, till och från sågverket, både morgon 

och kväll. Det var runt sju kilometer att gå genom 

skogen. Karl-Vilhelm berättade att han såg mycket 

”oknytt” när han i sin ensamhet gick och vaktade 

på sågen under nätterna. 

ångmaskiner blev en avgörande faktor i industrialiseringen 

och var länge den viktigaste kraftkällan 

Ett av de tidiga manskapen vid sågverket i Hällerum. Från 

vänster Olle Svensson, Sigge Axelsson, okänd, okänd, Henning 

Helander, Hasse Axelsson, Bert Axelsson och Karl Nilsson. 

inom flera verksamheter. Användningsområdet för 

ångmaskiner i större skala var i början för att pumpa 

vatten ur kolgruvor i england. Den första ångmaskinen 

kallas ”Newcomenmaskinen” efter uppfinnaren 

Thomas Newcomen. Första exemplaret uppfördes 

1712. Omfattande tillverkning av ångmaskiner 

etablerades och gjorde att england blev ledande på 

ångmaskiner under många år. i snabb takt började 

ångmaskiner användas som drivmotor inom allt fler 

områden och denna kraftkälla gjorde också att en 

stor del av tunga manuella arbetsmoment försvann. 

Den första svenska ångmaskinen, kallad ”eld- och 

Luftmachin” uppfördes 1726-1728. 

Några år in på 1930-talet bestämde sig Karl 

Svensson även för att installera den första hyveln i 

Hällerum. Att man började hyvla virke är också en 


Karl Svenssons första sågverk vid sjön Möckeln. Här ses 

några av de flottare och sågverksarbetare som fick sin utkomst 

vid Karl Svenssons sågverk vid sjösågen vid Möckelns sydspets. 

Från vänster Karl Klingstedt, Folke Nilsson i Flatebo, 

Verner Alp, Uno Nilsson i Danevik, Ture Andersson i Lund, 

Karl Karlsson i Fågelkullen, Karl Svensson i Höghult och 

Elis Klingstedt. 



historisk tidpunkt och ett viktigt steg till vidareförädling 

av det virke som sågades. Tidigare hade Hällerum 

enbart levererat ohyvlat virke. Att man började 

hyvla virke på somrarna, då sågen tidigare hade stått 

stilla, gav ökad sysselsättning. 

Det tidiga transportmedlet för att få ut timmer från 

avverkningarna i skogen var häst och vagn och timmerkälke, 

men så småningom började man frakta 

timmer med lastbil och traktor. 

Karl Svensson köpte sin första lastbil 1936. Det var 

en Chevrolet med en lastkapacitet på fyra ton. Timret 

rullades upp för hand på bilflaket, men med tiden 

kom kranar vilket betänkligt underlättade lastning 

och gjorde det enklare att frakta både råvara och 

virke. Nya och bättre transportmöjligheter gjorde 

att de mobila verken försvann och koncentrerades 

till stationära sågverk. 

Under många år drev Karl Svensson sågverk i både Hällerum 

och Danevik. Den senare drevs fram till 1950. 


Den andra lastbilen köpte Karl Svensson 1939 och 

fram till 1947 köpte han även en Bedford och en 

Volvo. Den senare kunde lasta sex ton. Lastbilarna 

var bensindrivna och slukade bränsle. Först när sågverket 

1952 skaffade en Scania var det första dieseldrivna 

fordonet. Den nya lastbilen kostade 49 000 

kronor, vilket var mer än vad Karl Svensson 35 år 

tidigare hade fått betala för sin gård i Hällerum. 

ett nyckelår är även 1949 då man installerade elektricitet. 

Att övergå till el som kraftkälla till maskinerna 

i såghuset öppnade nya möjligheter. Anläggningen 

moderniserades också genom att bygga nytt såghus 

med ny stockbänk, klyvsåg och dubbelt kantverk. 

1952 sattes den första huggmaskinen in. ribbor och 

ytor kunde därmed huggas sönder till bränsleflis, 

vilket i huvudsak såldes till Västervik. 

Den första traktorn var en två-cylindrig luftkyld 

Deutz på 30 hästkrafter, och gjorde att man från 

1950 kunde köra virket ut i brädgården och slapp 

bära. Ny teknik som också förbättrade arbetet var 

en flaktrucksvagn som införskaffades något senare. 

Det var också en stor händelse när man i slutet av 

1950-talet köpte en BM-Boxer 350 med griplastare. 

Fordonsflottan berikades den 11 september 1965 

med den första lastmaskinen, en BM 218. Omedelbart 

fick man stor nytta av den lastmaskinen, inte 

bara för det användningsområde som den främst 

var avsedd för. Det blev nämligen en mycket snörik 

vinter, långt in i april 1966 låg snön fortfarande 

kvar, så lastmaskinen användes även för att röja 

snö på sågplanen och vägar. Några år senare byttes

lastmaskinen ut mot en ny modell och snart kom 

det första 4-hjulsdrivna fordonet, en BM 846. efter 

hand har sedan nya och ännu större lastmaskiner för 

timmerhantering införskaffats. 

På 1950-talet gjorde också truckarna sitt intåg. 1955 

skaffade Hällerum sin första gaffeltruck. Det var ett 

”hemmabygge” som smeden Gunnar Karlsson i 

Tuna och bilreparatör Gösta Lyrenhed i Falla var 

upphovsmännen till. De byggde helt sonika om en 

gammal Volvolastbil till gaffeltruck och den utmärkte 

sig genom att ha servostyrning. Senare truckar köptes 

från Silverdalens mekaniska verkstad, den första Atletmodellen 

levererades 1960. 

Truckarna underlättade naturligtvis mycket av det 

tidigare tunga och krävande arbetet. Genom att virket 

nu kördes ut till olika staplingsstationer behövde inte 

sågverksarbetarna längre bära det nysågade virket på 

axelkuddar och stå och langa bräder upp på staplarna i 

brädgården. ett teknikgenombrott var även hydrauliken, 

som ledde till hydrauliska timmer kranar och truckar. 

ett nytt utvecklingsskede blev 1961, då sågen till viss 

del byggdes om och avdragsbordet eller bandet som 

det kallas för dimensionssortering av nysågat virke 

till kom. Länge utfördes all barkning av stockar 

manuellt, men upphörde när den första barkmaskinen 

installerades 1963. Genom att all flis blev barkfri kunde 

flis användas som råvara för cellulosaproduktion. 

Karl Svensson hade nu passerat 80-årsdagen och 

det var sedan flera år tillbaka hans söner som drev 

sågverket i Hällerum. 

Företaget installerade 1964 ett nytt justerverk för 

Leveranser av färdigsågat virke har Hällerums Trävaru AB alltid 

utfört med egna fordon. På taket står Åke Svensson och Göte 

Svensson, pojken på marken är Sten-Olof Svensson. 

torrt virke. Det användes under tiotalet år innan man 

övergick till att färdigkapa allt nysågat virke färskt. 

Man hade byggt det första virkesmagasinet i trä 1959. 

Fyra år senare byggdes ytterligare ett magasin och 

därefter tillkom nya virkesmagasin i stålplåt 1975-76 

och 1984. Det senaste virkesmagasinet byggdes år 

2000 i trä, på gammalt vis med långa stolpar. 



Företaget i Hällerum engagerade stora delar av 

familjerna Svensson. Det administrativa arbetet 

vid sågverket skötte Olles fru May och Götes 

fru Eleonore samt Olles dotter Inga-May. Här 

ses på trappan utanför kontoret från vänster 

Carl-Bertil, May, Åke, Inga-May, Göte och 

Eleonore. Närmast Urban och Olle.

Sönerna förde sågverkstraditionen vidare 

Karl Svensson fick fyra söner; Carl-Bertil (1919-2002), 

Olof (Olle) (1924-2012), åke född 1926 och Göte 

född 1935. De gick alla i faderns fotspår och har ägnat 

hela sitt yrkesliv åt sågverksrörelsen i Hällerum. De 

började jobba på sågen så snart de slutade skolan, 

eller tidigare än så till och med. Senare i livet övertog 

de verksamheten efter sin far och drev tillsammans 

företaget med stor framgång. 

När yngste sonen Göte började jobba i Hällerum 1952 

var hans första timlön fyra kronor. Det var ändå 

betydligt mer jämfört med hur löneläget var på 

1930-talet. Dagpengen, som det hette, var då bara 2 

kronor och 50 öre har Olle berättat. 

äldste sonen i brödraskaran var Carl-Bertil Svensson. 

Han ägnade hela sin livstid åt sågen. Tidigt arbetade 

han i skogen vid avverkning av rotposter. När någon 

ringde och ville ha hjälp med aptering på fällda 

träd, från 9-18 fot och på ibland 150 träd, så åkte 

Carl- Bertil ut, mätte av, markerade och skrev upp. 

Han arbetade även med virkesmätning, sorterade 

virke och arbetade också i brädgården. Han körde 

lastbil då man fick rulla upp timmer för hand på 

lastbilsflaket på utlagda plankor. Arbetet krävde 

styrka och gjorde honom mycket armstark. Han var 

för övrigt också en duktig tävlingscyklist. 

Så småningom tog Carl-Bertil hand om trävaruhanteringen, 

där senare hans son urban ansvarade 

för platsförsäljningen av byggmaterial, den så kallade 

minutförsäljningen. Kundkretsen för byggmaterial 

var både byggföretag och enskilda. Carl-Bertil gick 

bort i september 2002. 

Olof eller Olle Svensson som de flesta tilltalade 

honom arbetade i 55 år tills han fyllde 70. Han 

berättade i vår intervju till den här boken att han i 

15-årsåldern fick börja med att kanta brädor. Sågen 

i Hällerum hade då ett dubbelt kantverk med två 

sågklingor. Olles uppgift var att bedöma och ställa 

in bredd från 3-9 tum, vilket var de dimensioner 

som då sågades. Han fick senare sköta en hyvelmaskin 

och man började då arbeta i sågen även under 

somrar och höstar, när vinterns sågning var över. 

Virke sorterades, en del skulle hyvlas och plank 

justerades och las ihop i paket. Senare var Olle 

företagets vd under många år och arbetade samtidigt 

också med exportförsäljning och hyvleri. Olle gick 

bort i juni 2012. 

Näst yngste sonen åke Svensson drev även jordbruk 

samtidigt som han arbetade på sågverket. När han 

slutade 1989 hade han arbetat i 45 år. På sågverket fick 

han i början hoppa in där det behövdes folk. åke blev 

en skicklig sågare och var förstesågare i 25 år. Han berättar 

att det arbete som under hans tid krävde fem 

man klarar nu två man att såga. åke blev senare inköpare 

av skog, en uppgift som han hade under tiotalet 

år. På höstarna åkte han runt och köpte rotposter 

i närområdet, i Tuna, Vena, Hjorted och Vimmerby. 


Det här var manskapet vid Hällerum Trävaru AB 1979. Längst bak Ingemar Vigren. Mellanraden från vänster Eleonore Svensson, 

Stefan Johansson, Gösta Petersson, Arne Larsson, Urban Svensson, Taivo Kägu, Stefan Larsson, Kjell Nord, Kennet Andersson och 

May Svensson. Främre raden från vänster Åke Svensson, Inga-May Svensson (lite bakom de andra), Göte Svensson, Astor Eklund, 

Björn Svensson, Carl-Bertil Svensson, Olle Svensson och Stig Andersson. 

Göte Svensson arbetade fram till millennieskiftet år 

2000. För hans del blev det nästan 50 år vid sågen. Han 

var 17 år när han började 1952. inledningsvis fick 

även Göte hoppa in där det behövdes folk. Han 

plockade ihop virkespaket och hjälpte till i hyvleriet. 

När sågen skaffade en barkmaskin fick man rulla 

stockar för hand med en krok. ett tungt jobb som 

även satte sina spår. Göte visar och berättar att hans 

högra arm är 2,5 centimeter längre än den vänstra. 


Om det beror på tungt arbete vet han inte, kanske 

har det inte alls med det att göra. Senare körde han 

fram timmer med lastmaskin. Götes ansvarsområde 

blev så småningom timmerleveranser och driftsfrågor. 

Genom att bröderna Svensson tidigt var involverade 

i verksamheten och mer eller mindre växte upp på 

sågverket föll det sig naturligt att de övertog företaget 

när deras far började trappa ner. 1968 kände 

de att tiden också var mogen att bilda aktiebolag.

Produktionen i Hällerum så som det såg ut i slutet av 1970-talet. 


Sönerna till Karl Svensson förde sågverkstraditionen vidare. Från vänster Göte, Åke, Olle, Urban som är son till Carl-Bertil som här 

står framför honom. 

Företags namnet blev Hällerums Trävaru AB. 1968 

var också ett skottår och detta blev verkligen startskottet 

och upptakten till en påtaglig modernisering 

av hela maskinparken. 

Som en parallell kan noteras att samma år beslutade 

man att 110 km/h skulle vara högsta tillåtna 

hastighet på svenska motorvägar. ett högre tempo 

präglade också verksamheten på sågverket. Genom 


att sågsäsongen utökades i början på 1970-talet fick 

personalen anställning året runt och produktionen 

ökade till 8 000-10 000 kubikmeter sågat virke. 

Maskininvesteringarna fortsatte i sågen, bland annat 

i en rotreducerare, ny barkkvarn och ombyggnad av 

timmerintaget. 1974 byggdes ett nytt hyvleri med två 

hyvellinjer. Av sågverkets totala produktion hyvlades 

nu cirka 30 procent och vidareförädling blev allt

viktigare i företagets fortsatta utveckling. 1979 byttes 

det gamla kantverket ut mot ett nytt med två flyttbara 

klingor. Det innebar även att före tagets allra äldsta 

produktionsmaskin ersattes med ny teknik. 

Oroande var att det under slutet av 1970-talet rådde 

stor råvarubrist i regionen. råvaruköpen av rotposter, 

som hade svarat för cirka 40 procent, krympte märkbart. 

Trots detta kunde Hällerum hålla en hög produktionsnivå, 

bland annat genom import och tillförsel 

av timmer även från norra Sverige. Sågverkets produktionskapacitet 

låg vid detta skede på 12 000-13 000 

kubikmeter sågad vara per år. 

För att på lång sikt säkra en god tillgång på råvara 

ställdes hoppet till regionens enskilda skogsägare, 

som man huvudsakligen köpte sin råvara av. Goda 

kontakter med skogsägare i närområdet har gjort att 

Hällerums Trävaru nästan uteslutande köpt in rundtimmer 

sedan 1990-talet. 

i början på 1980-talet gick skogsnäringen riktigt bra 

med hög aktivitet i skogsbruket. en framgångsfaktor 

var att exporten hade tagit fart. i Hällerum ökade 

andelen som exporterades från cirka 40 procent av 

hela produktionen 1979 till närmare 60 procent 1982. 

Hjulen snurrade inte bara på för sågverksindustrin, 

utan hela industrisverige hade fullt upp att göra. 

Landets industriproduktion växte med sju procent, 

vilket överträffade uSA. exporten växte i nästan 

samma takt och industrin hade det starkaste konkurrensläget 

efter kriget. 

i Hällerum var man inte sena att ta nästa viktiga 

steg då man 1980-81 byggde ett nytt kombisorte- 

ringsverk. Det var en investering på fyra miljoner 

kronor som i hög grad effektiviserade arbetet och 

även gjorde att mycket manuellt arbete försvann. 

1982 firade företaget 70-årsjubileum och verksamheten 

i Hällerum engagerade nu stora delar av familjerna 

Svensson. Det administrativa arbetet vid sågverket 

skötte Olles fru May och Götes fru eleonore samt 

Olles dotter inga-May. en viktig förutsättning för att 

kunna driva sågverket var naturligtvis också arbetsstyrkan 

som uppgick till cirka 20 man. Manskapet 

var sysselsatt i både sågverks- och skogsarbete. 

året efter jubileet byggdes panncentral och den 

första stora torken, som möjliggjorde förädling av 

virke under hela året. Tidigare hade sågat virket fått 

torka ute i det fria. 

under ångmaskinsepoken hade man haft en mindre 

tork, som fick värme från ångmaskinen, men den var 

skrotad sedan lång tid tillbaka. 

i sågverkets nya stora pendeltork kunde cirka 60-70 

procent av den sågade volymen torkas och sågsäsongen 

kunde förlängas. Det i sin tur säkrade kontinuerliga 

virkesleveranser plus att sågverket fick ordentlig värme 

i sina produktionslokaler. Senare moderniserades 

den gamla pendeltorken till två kammartorkar. 

Den nya vägen till Hällerum tillkom på 1980-talet 

och fick stor betydelse för transporter till och från 

sågverket. Tidigare hade genomfartsvägen passerat 

genom sågverksområdet med allt vad det innebar. 

Ombyggnaden av sågen 1988 och ny utrustning 

kom också att få stor betydelse. en fyrbladig bandsågsgrupp 

med reducerare ersatte nu de tidigare 



1977 gick landsvägen rakt genom sågverksområdet 

i Hällerum. Den nya vägen 

tillkom på 1980-talet och fick stor betydelse 

för transporter till och från sågverket.

klingsågarna. Första stocken gick genom den nya såglinjen 

i januari 1989. 

Den nya sågen gjorde stor skillnad och gav en 

kapacitetshöjning med 40-50 procent och ledde till 

rationellare arbetsmetoder. Att det vid sågningen nu 

bara matades ut små mängder med sågspån vittnade 

om ett nästan maximalt råvaruuttag. 

Fördelar som investeringen också gav var en mer 

flexibel sågning, bättre och renare arbetsmiljö, ökad 

brandsäkerhet, ökad volym och bättre lönsamhet. 

Produktionsvolymen låg på cirka 20 000 kubikmeter 

sågad vara per år och man producerade alla 

förekommande dimensioner. Nya investeringar förfinade 

produktionsanläggningen ytterligare genom 

en kantautomat, som helt automatiskt gör beräkning 

och kantning av brädämnet. Den som arbetade som 

kantare fick nu mest en övervakande funktion. 

När företaget firade 80-årsjubileum var det ett högeffektivt 

sågverk med en årskapacitet på 30 000 kubikmeter 

rundtimmer per år. Såglinjen hade bandsåg, 

automatkantverk, råsortering och justering i kombi- 

Nytt timmerintag med rotreducerare byggdes 1992. 

Torkanläggningen vid Hällerums Trävaru AB 1992 var en av 

landets modernaste. 

verk. Hyvleriet hade två hyvellinjer och en klyvsåg 

och nästan hela virkesproduktionen torkades i en 

toppmodern torkanläggning. 

Sågverkets produktionsinriktning var byggnadsvirke, 

paneler, lister, virke till möbelindustrier och 

emballagevirke. ungefär 70 procent av produktionsvolymen 

såldes på exportmarknaden. 

Sågverket förfogade över ett 70 000 kvadratmeter 

stort område för lagring av timmer och virke. 

Leveranser av färdigsågat virke har alltid utförts med 

egna fordon. Företaget köpte 1985 sin tionde lastbil, 

en Scania 142 H med V8 motor. Tio år senare köptes 

en Scania 143 H på 500 hästkrafter. Noterbart är att 

den här lastbilen hade mer än tjugo gånger så många 

hästkrafter som den ångmaskin som drev hela sågverket 

hade i svunna tider. 

När bröderna Svensson sålde företaget 1994 kom nya 

generationer Svensson att överta och driva Hälle rums 

Trävaru AB vidare. 


Ett avgörande vägval 

vid generationsväxlingen 

i takt med att åren gick och företagsledningen vid 

Hällerums Trävaru AB blev äldre blev frågan om 

företagets framtid allt mer uppenbar. Vem eller vilka 

skulle driva sågverket vidare efter Carl-Bertil, Olle, 

åke och Göte Svensson? 

urban Svensson har förklarat att man i detta skede 

stod inför en viktigt vägval, att antingen satsa vidare 

eller kanske upphöra med verksamheten. ett vägval 

med tydliga paralleller till hur Karl Svensson 80 år 

tidigare hade stått inför nästan samma val innan han 

bestämde sig för att grunda sin verksamhet 1912. Då 

liksom nu vägde det över att våga satsa och gå vidare. 

När Olle Svensson skulle fylla 70 år 1994 såg man 

tiden mogen för ett generationsskifte i Hällerum. 

Frågan hade då diskuterats i säkert tio år, men det 

var inte lätt att bestämma hur framtiden skulle bli 

och hur man skulle driva verksamheten vidare. Skulle 

familjeföretaget kunna leva vidare i släkten och var 

en ny generation Svensson intresserad av att ta vid? 

När man väl hade bestämt sig för hur det skulle bli 

så gick det snabbt att Carl-Bertils tre söner urban, 

Börje och Lars samt sonsonen Per skulle överta företaget. 

Därmed blev tredje och fjärde generationen 

Svensson nya ägare till sågverket. 

urban Svensson hade vid övertagandet arbetat på 

sågen i drygt 20 år och kände verksamheten väl. Han 


började jobba 1973, direkt efter att han slutade gymnasiet. 

Först fick han syssla med diverse sågverks arbete 

men fick efterhand ägna sig åt försäljning. Han hade 

snart kontakter med såväl agenter som exportörer 

och virkespartierna från Hällerum ökade i volym. 

Hemmamarknaden har alltid utgjort en hörnsten i 

verksamheten, samtidigt har även exportförsäljningen 

varit betydelsefull i alla år. 1979 exporterades 30-40 

procent av hela produktionen. Frankrike var på 1970- 

talet största köparen av framför allt nysågat virke i 

grövre dimensioner. Tidigt blev även Danmark en 

viktig marknad. Länge har också handeln med england 

varit stor, men oro på den engelska arbetsmarknaden 

dämpade under en tid affärsverksamheten där. 

i stället kom då nordafrikanska länder in i bilden, 

bland annat egypten, som blev en stor marknad för 

framför allt ohyvlat virke. 

urbans far Carl-Bertil blev pensionär 1984 men 

jobbade fram till 1989. urban har berättat att diskussioner 

fördes allt oftare om hur företaget skulle 

möta framtiden. Samtidigt diskuterades investeringar 

och 1988-1989 byggdes sågen om för ökad kapacitet. 

i en tidningsartikel vid denna tidpunkt beskrev man 

produktionen så här: 

”i såghuset i Hällerum sågas stockarna snabbt och 

effektivt. Till sågarna, fyra Supersavers från AKe, som

Urban Svensson hade vid övertagandet 1994 

arbetat på sågen i drygt 20 år och kände verksamheten 

väl. Inför generationsväxlingen stod 

man inför ett viktigt vägval, att antingen satsa 

vidare eller kanske upphöra med verksamheten. 


ligger i grupp kommer stockarna flytande på bandet 

och passerar de dubbelmonterade reducerarna utan 

någon hastighetsförlust. Det gör också att det är tomt 

på folk på sågverkets inmatningssida, vilket vittnar 

om ett högeffektivt och modernt produktions flöde. 

en operatör följer, via monitorer och direkt genom 

rutan till kontrollrummet, vaksamt stockarnas väg 

och bedömer dess kvalitet på deras väg mot sågbladen. 

Så går det till i Hällerum sedan 1989.” 

Tidigare arbetade tre cirkelsågsgrupper här, en 

trebladig, en tvåbladig och en enkel klyvsåg. Genom 

bytet 1989 uppnåddes en betydande kapacitetshöjning. 

Att det var svåra ställningstaganden inför generationsskiftet 

och inga enkla beslut att ta förstår man genom 

att inledningen på 1990-talet också var synnerligen 

tuffa år. Många företag upplevde den värsta lågkonjunkturen 

sedan 1930-talet och fick stora problem 

att överleva. Det gjorde att under 1992 och 1993 

försattes mer än 40 000 företag i Sverige i konkurs. 

i en tidningsartikel vid denna tidpunkt framgick 

att priserna på timmer och massaved hade gått ned 

cirka tio procent och ingen ljusning gick att skönja. 

i Hällerum pågick trots detta stora investeringar, 

men när banken 1992 plötsligt sa nej till banklån blev 

läget kritiskt. Bygget av ett nytt timmer intag pågick 

ju som bäst. 

Orsaken till den uppkomna situationen var devalveringen 

av den svenska kronan. Bomben var ett 

faktum när riksbankschefen Bengt Dennis den 16 

september 1992 meddelade att riksbanken höjer 

räntan till osannolika 500 procent. riksbanken hade 


försökt att stödköpa kronor för att hålla växelkursen 

stabil, men åtgärden var inte tillräcklig för att stoppa 

utflödet av miljardbelopp från Sverige. 

upplösningen blev att drygt två månader och 

flera krispaket senare släpptes den svenska kronan 

att flyta fritt. Svenska politiker och ekonomer fick 

ge upp sin tro på en fast växelkurs. 

För Hällerums del blev det lättare att sälja virke 

igen, genom de effekter som finanspolitiken ledde 

till när läget hade stabiliserats efter denna vinter. 

Man gav inte upp, utan fortsatte enträget att jobba 

på, vilket gav resultat. Hällerums Trävaru AB var 

1994 ett av landets 6 815 företag som beviljades den 

högsta kreditvärdigheten och ratingen AAA. en beundransvärd 

prestation med tanke på de svåra år som 

hela branschen hade genomlidit. 

Kanske var det också detta som underlättade när 

beslutet togs 1994 om hur man skulle staka ut den 

framtida vägen för Hällerums Trävaru AB. Tidpunkten 

då Carl-Bertils söner urban, Börje och Lars samt 

sonsonen Per övertog företaget. urban har berättat 

att det var förmånliga villkor för dem att köpa av de 

tidigare ägarna, vilket också var ett sätt att säkra att 

verksamheten skulle leva vidare inom släkten Svensson 

i ytterligare en generation. 

urban och Börje fick ledningsansvaret. Börje var 

passiv ägare men hade controllerfunktioner. efter 

tio år gick han bort i cancer, vilket gjorde att urban 

kände sig osäker inför hur det nu skulle fortsätta. en 

styrka hos urban var att han alltid haft en analytisk 

förmåga. Tankarna kretsade igen kring hur företaget 

skulle leva vidare och idén föddes att försöka hitta

Ett klipp ur Vimmerby Tidning den 4 november 1992. Till höger brevet som vittnar om att Hällerums Trävaru AB 1994 beviljats 

den högsta kreditvärdigheten AAA. 

en långsiktig lösning. urban började se om han 

kunde hitta en lämplig köpare och på den vägen 

blev det att Frödinge Sågverks AB köpte verksamheten 

sommaren 2007. Det var en mycket lämplig 

lösning i flera avseenden. Sågverket i Hällerum hade 

sina kunder och Frödinge Sågverk sina. Det enda 

man egentligen konkurrerade om var råvaran. 

När sågverkets nya ledning tog över 1994 fortsatte 

de på samma sätt som tidigare generationer hade 

gjort för att utveckla och modernisera verksamheten. 

Nya investeringar ledde till rationellare och effektivare 

produktion och bidrog till bättre arbetsmiljö. 

Man byggde till kontor och byggde under senare 

delen av 90-talet också om sorteringsverket med 

bland annat nytt styrsystem, automatpressning och 

automatisk ströning av nysågat virke. 

en ny panna installerades 1998 vars kapacitet motsvarade 

att kunna förse minst 200 villor med värme. 

För tiotalet år sedan moderniserades hyvleriet när 

man tog i drift en ny hyvellinje, vilket ökade möjligheterna 

att i ännu högre grad tillgodose marknadens 

krav på hyvelfinish, paketering, märkning, buntning 

och sortering. 

Bland senare investeringar är till exempel hållfasthets 

sortering i hyvellinjen, fuktighetsmätare online i 

justerverk och gnistsläckningssystem i spånledningar. 

Företaget startade pelletstillverkning 2003 med kutterspån 

som råvara. 



Idag leder Torbjörn Svensson, son till Göte Svensson, 

verksamheten vid Hällerums Trävaru AB.

Leder idag verksamheten i Hällerum 

Torbjörn Svensson flyttade till Hällerum 2008. ett 

beslut som hade vuxit fram under några år. 

Han hade från början alls ingen tanke på att söka 

jobb på sågverket i Hällerum, eftersom han hade ett 

bra arbete som han trivdes med. Torbjörn jobbade 

med försäljning och export av maskiner. 

året innan han bosatte sig Hällerum hade man 

också sålt Hällerums Trävaru AB till Frödinge Sågverks 

AB, men det blev ändå så att Torbjörn Svensson 

kom att bli ansvarig för verksamheten i Hällerum. 

Olika faktorer gjorde att Torbjörn tillfrågades om han 

ville tillträda som platschef i Hällerum. eftersom han 

i grunden hade god kunskap och insikt om maskinkonstruktioner 

för sågverk kunde man genom 

Torbjörns erfarenhet och kompetens få in den resurs 

som företaget sökte. 

Till en början hade Torbjörn hand om drift och 

personal eller som han själv beskriver det, allt utom 

försäljning. Tidigare hade han uteslutande arbetat 

med försäljning under tio år. 

När Torbjörn ser tillbaka på hur det blev tycker 

han att det var skönt att komma hem och att det 

blev den här lösningen för honom. 

Att han är son till Göte Svensson, en av de fyra 

bröderna i kvartetten som tidigare i historien drev 

sågverket, gör också att familjebanden sluts på nytt. 

återigen ingår en Svensson i ledningen för Hällerums 

Trävaru AB. 



I dagens virkesproduktion vid Hällerums Trävaru AB 

utförs alla moment 

hällerums 

med hjälp 

trävaru 

av högteknologisk 

ab 79 

och 

avancerad maskinutrustning genom hela sågningsprocessen. 

På bilden Peter Hultquist.

Hällerums Trävaru AB idag 

Hällerums Trävaru AB producerar idag 25 000-30 000 

kubikmeter sågad vara per år. Större andelen, 15 000- 

20 000 kubikmeter, förädlas i det moderna hyvleriet, 

bestående av hyvellinje och klyvlinje. råvaran är till 

stor del Vimmerbyfuran, känd för hög kvalitet. 

Omkring 70 procent av dagens produktion exporteras. 

exportmarknaderna är huvudsakligen england, 

Danmark, Tyskland, Frankrike, Norge, Nordafrika 

och Medelhavsländerna. 

Virkesleveranser till kunder inom Sverige går framför 

allt till kunder inom byggmaterialhandeln, husbyggnadsindustrin, 

byggnadsfirmor och emballageindustrin. 

Genom att produktionen till stor del är kundorderstyrd 

betonar Torbjörn Svensson, ansvarig för verksamheten 

vid Hällerums Trävaru AB, att det kräver 

stor flexibilitet. Att man lyssnar på kunder och snabbt 

kan ta fram den kvalitet, speciella dimensioner eller 

viss längd som efterfrågas. 

När det gäller det en gång så krävande tunga och 

manuella arbetet finns i princip inget längre kvar 

av detta. Numera utförs alla moment med hjälp av 

högteknologisk och avancerad maskinutrustning 

genom hela sågningsprocessen. 

Centrala delar i processen är hantering, sönderdelning, 

torkning och lagring, där företaget har 

modern sågteknik och utrustning för till exempel 


hållfasthetssortering, buntning och exaktkapning. 

Hela processen styrs i hög grad med hjälp av datateknik, 

vilket även optimerar råvaruutaget för att få 

ut optimalt utbyte från varje stock. 

Arbetsstyrkan vid Hällerums Trävaru AB har genom 

alla år varit ganska konstant och legat på 20-talet 

anställda. Företagets omsättning uppgår till cirka 

80 miljoner kronor. 

Omkring 70 procent av dagens virkesproduktion exporteras. 

På bilden Roger Hultgren.

Arbetsstyrkan vid Hällerums Trävaru AB har genom alla år varit ganska konstant och legat på 20-talet anställda. Dagens styrka 

är följande: bakre raden, stående från vänster Johan Sethsson, Peter Hultquist, Gustaf Johansson, Mikael Thorsell, Daniel Södling, 

Christoffer Cederstrand, Per Svensson och Jerry Brolin. På huk till vänster Stefan Ebbesson. Sittande hällerums från vänster trävaru Roger ab Eklund, 81 

Torbjörn Svensson, Tomas Pettersson och Urban Svensson. Stående från vänster Gertrud Pettersson, Stefan Danielsson, Kicki 

Pettersson och Roger Hultgren. Simon Pettersson och Ola Carlsson saknas på bilden.


Gustav Klingstedt var en erkänt duktig huggare 

och var Hällerum sågverk troget genom åren. Så här 

såg det ut när han arbetade i skogen i mitten av 

1960-talet. Motorsågarna var fortfarande relativt 

nya men hade under cirka tio års tid gjort sitt intåg.

Arbetet i skogen krävde 

muskulösa huggare 

Avverkningen i skogen har genomgått stora förändringar. 

Det som en gång krävde styrka och muskulösa 

skogshuggare gick efterhand över till motorsågar 

och allt mer avancerade skördare och skogsmaskiner. 

i slutet av 1800-talet och under 1900-talets första 

hälft skedde avverkningen med en tvarsåg, som 

innebar att två man drog sågen genom det träd som 

skulle fällas. För att det skulle falla i rätt och lämplig 

riktning gjordes en ”fällhuggning”, då man högg 

bort en liten klack på roten med yxa på den sida 

man önskade att trädet skulle falla åt. Var det vinter 

och mycket snö fick huggarna skotta runt trädets 

rot för att få så låga stubbar som möjligt. 

De nedsågade stammarna skulle sedan kvistas. 

Därefter var det dags för köparens mätningsman att 

markera stockarnas lämpliga längd. 

en man som gjorde sig känd som duktig skogshuggare 

var Gustav Klingstedt. Han föddes 1916 i torpet 

Modal, en halvmil från Tuna, på Holfredstorps 

kronopark. Där växte han upp i en syskonskara med 

åtta barn. Familjens 4-5 kor och några grisar var 

huvudstommen för mathållningen tillsammans med 

potatis, grönsaker, frukt och bär. 

Vid den här tiden var det många grindar att passera 

när man skulle färdas på vägarna i trakten. Då djuren 

gick på bete gick de lösa i skogen så bara mellan Vakt- 

hem och Holfredstorp lär det ha varit 23 grindar att 

öppna och stänga så att inte djuren gick bort sig. 

Hos Gustav Klingstedt fick alla i familjen hjälpa till 

med vad de kunde utföra, även de yngre barnen. Så 

fort barnen hade gått och läst gällde det sedan att 

hitta ett arbete och ta plats för att försörja sig. 

Gustav var 13 år gammal när han fick börja arbeta. 

Till en början följde han med sin far ut i skogen 

som arbetade åt Domänverket. 

Skogen kom att bli nästan som ett andra hem för 

Gustav, som stortrivdes med att vistas i naturen, se 

Skogsarbetet krävde både muskelkraft och kunskap i tider då 

man varken hade motorsågar eller skördare. 


1958 var en sträng vinter med mycket snö minns Göte Svensson. 

När en lastbil skulle hämta ett timmerlass i skogen fick Göte och 

Gustav Klingstedt till för hand skotta meterdjup snö lång väg ut 

i skogen. Lasset som skulle hämtas var bara på tio kubikmeter. 

de olika skiftningarna mellan årstider och känna 

friheten som detta gav. Våren var något särskilt då 

naturen stod i sin vackraste skrud och skogens djur 

skymtade både här och där, berättade han i en intervju 

när han vid sin 90:e födelsedag såg tillbaka på sitt liv. 

Genom åren blev det åtskilliga furor som Gustav 

Klingstedt fällde, till en början med handsågar och 

senare med motorsågar när dessa gjorde sitt intåg 

under 1950-talet. Klenare träd, ungskog och liknande 

kunde en person fälla med hjälp av en bågsåg. 

en av de första motorsågarna var av fabrikat Vebo, 

en tvåmansmotorsåg som vägde mellan 18 och 20 kilo. 

De första motorsågarna som kunde manövreras av 


en person vägde runt tolv kilo. Genom att motorsågarna 

i början var så tunga och otympliga innebar 

de knappast någon lättnad för huggarna. utvecklingen 

ledde efterhand till allt lättare motorsågar och till 

dagens motorsågar med en vikt på 4-5 kilo. 

Gustav Klingstedt hade god kondition och ett gott 

humör kännetecknade honom alltid. Oavsett vilka 

arbetsuppgifter det var som skulle utföras resonerade 

han som så att ingenting var omöjligt. Han blev på 

detta sätt och genom sitt stora yrkeskunnande en 

erkänt duktig huggare som Hällerum sågverk flitigt 

anlitade. På sågverket fick den muskulöse huggaren 

även bära plank när man behövde hjälp. eftersom 

skogsarbetet var säsongsbetonat varvade Gustav detta 

med arbete på en torvmosse och på en cementfabrik, 

men var genom alla år Hällerums Trävaru troget. 

När huggarna i skogen hade gjort sitt skulle ju den 

avverkade skogen sedan köras fram till sågverket 

eller senare till bilväg. en körning som i regel gjordes 

med häst och timmerkälke, men tidigt användes också 

oxar som var utomordentliga dragdjur i skogen. 

Så småningom ersattes både huggare och körare 

av modernare metoder. under 1990-talet gjorde på 

allvar stora skogsmaskiner av olika slag sitt intåg. 

Avverkningen kom mer eller mindre att påminna 

om ett skördearbete och kalhyggen blev ett allt 

vanligare inslag i naturen. 

När Gustav Klingstedt gifte sig och bildade familj 

byggde makarna villa ekbacken, belägen i Hällerum 

som blev familjens hem i alla år. Gustav blev senare 

Göte Svenssons svärfar.

Sågverken blev den industriella basen 

under 1920-talet grundades flera mejerier i Vimmerby 

kommun, men framför allt ökade antalet sågverk 

vid denna tid. 

Sågverken har genom alla år främst legat i kommunens 

östra delar. Många startade i Södra Vi, Djursdala, 

Frödinge och Tuna socknar. i flera fall rörde det 

sig om att ambulerande sågverk permanentades och 

blev fasta anläggningar. i industrihistoriens utveckling 

framstår sågverken som Vimmerby kommuns industriella 

bas från 1920-talet och framåt. Det lär totalt 

sett ha funnits ett 50-tal registrerade sågverk, varav 

knappt hälften varit handelssågar. 

”Vimmerby kommuns industriarv” är ett projekt 

och en rapport utgiven 2009. Bakom detta arbete 

står Kalmar läns museum, Länsstyrelsen i Kalmar län, 

region förbundet i Kalmar län och Vimmerby kommun. 

Antikvariaterna Susann Johansson och Lotta 

Lamke vid Kalmar läns museum har kartlagt och 

beskrivit Vimmerby kommuns kulturhistoriskt sett 

viktigaste industrimiljöer. 

Om Hällerums Trävaru AB och Frödinge Sågverks AB 

sägs följande: ”Hällerums Trävaru i Tuna socken, 

startat 1918, är ett exempel på ett äldre sågverk som 

kontinuerligt moderniserats och utökats. Den befintliga 

miljön framstår som helt modern, men sågverkets 

läge invid både vattendrag och järnväg är historiskt 

talande. Hällerums Trävaru är ett i många avseenden 

typiskt småländskt sågverk och i detta ligger sannolikt 

dess främsta kulturhistoriska värde. 

Frödinge sågverk startades år 1943 och drivs idag 

i tredje generation. Byggnadsbestånd och maskinell 

utrustning har kontinuerligt moderniserats. Sedan år 

2007 äger man sågverket i Hällerum och liksom detta 

är Frödinge ett ”typiskt” medelstort småländskt sågverk 

och även en god representant för Vimmerby 

kommuns och Smålands mest känne tecknande industri, 

sågverksnäringen.” 

Sågverken framstår som Vimmerby kommuns industriella bas 

från 1920-talet och framåt. På bilden syns Arne Larsson, 

Frödinge Sågverk. 



Den här tallen hos Sven-Inge Svensson i Alsarp har 

”överlevt” två skogsavverkningar. Vid det första hygget på 

Alsarp 1954 lät Karl Svensson tallen stå kvar. När det 

var dags för ny avverkning nästan 50 år senare (2003) 

lämnades tallen återigen kvar. Alltjämnt står den här lite 

speciella och resliga tallen kvar på sin plats i skogen i Alsarp. 


Källor 

Samtal och intervjuer med bröderna Olle, åke och Göte Svensson i Hällerum. 

Minnesanteckningar av Olle och Göte Svensson. 

Karl Svenssons kassaböcker. 

Samtal med urban Svensson och Torbjörn Svensson i Hällerum. 

Samtal och intervjuer med Sven-erik och Christer Karlsson i Frödinge. 

Tidningsartiklar i Vimmerby Tidning, 

Branschtidningen Sågrevyn, utgiven av Sågverksföreningen SåBi. 

Tidningen Sågverken, facktidningen för Sågverkens råvaruförening. 

Skrifter av Hubert Danielsson, ättling till Nils Petter Danielsson. 

Jubileumsbroschyr utgiven av Hällerums Trävaru AB 1992. 

Menard Karlsson som gett ut böckerna böckerna ”om byn Fjälster” och ”Mogens funderingar”. 

Boken ”Frödinge förr och nu”, utgiven av Frödinge Hembygdsförening. 

Vimmerby kommuns digitala bildarkiv. 

Gullringens Bygdeförening. 

”Vimmerby kommuns industriarv”, utgiven 2009 av Kalmar läns museum, Länsstyrelsen i Kalmar län, 

regionförbundet i Kalmar län och Vimmerby kommun, där antikvariaterna Susann Johansson och 

Lotta Lamke, Kalmar läns museum, har kartlagt och beskrivit Vimmerby kommuns kulturhistoriskt sett 

viktigaste industrimiljöer. 

Wikipedia – Den fria encyklopedin. 

88 källor

Vår affärsidé 

Vi ska alltid utnyttja det lilla företagets stora flexibilitet. Med det senaste 

inom tekniken ska vi utvinna maximalt sågutbyte ur råvaran. 

Vi ska erbjuda sågade och vidareförädlade trävaror som motsvarar kundernas 

behov avseende volym, kvalitet och specifikation. Med maximal flexibilitet 

och kort leveranstid ska vi vara en tillförlitlig samarbetspartner. 

Vi ska skapa trygghet för våra kunder, anställda och leverantörer och 

på det sättet gemensamt generera vinster för att kontinuerligt utveckla 

och förbättra verksamheten. 

Som slutförbrukare av skogsråvaran skall vi ta tillvara på värdena 

på ett ansvarsfullt och miljöriktigt sätt. 

Frödinge Sågverks AB och Hällerums Trävaru AB 

ISBN 978-91-977027-3-7

Boken om Frödinge Sågverk Hällerums Trä

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?