Lönepolitiska vägval - IF Metall

ifmetall.se

Lönepolitiska vägval - IF Metall

Lönepolitiska vägval


Innehåll

IF Metalls lönepolitiska

vägval – förnyelse och omställning

ger reallön och jobb

Riktlinjer för arbete mot

alkohol och droger

Ingen alkohol och inga droger

p

Lönepolitiska vägval 1


2

IF Metalls lönepolitiska vägval

– förnyelse och omställning ger reallön och jobb

1. Inledning ................................................................. 4

2. Lönepolitiska mål .................................................... 7

Ökad reallön .................................................................. 7

Jämställda och rättvisa löner ...................................... 8

Personlig utveckling av arbete och lön ....................... 8

Solidarisk fördelning .................................................... 8

Bra golv i rikstäckande kollektivavtal ........................ 9

3. Grundläggande förutsättningar .............................. 10

3.1 Stort utlandsberoende .......................................... 10

3.2 Olika förutsättningar i olika sektorer ................ 11

3.3 Ökad produktivitet ger ökad reallön .................. 15

3.4 En marknad med särdrag ................................... 16

4. Aktuella omständigheter ....................................... 19

4.1 Den ekonomiska politiken ................................... 19

4.2 Fria kapitalfl öden ................................................ 20

4.3 Globaliseringen .................................................... 21

4.4 EU ......................................................................... 23

4.5 Industriarbetet ..................................................... 27

4.6 Fackliga samarbeten ........................................... 29

4.7 Industriavtalet och Medlingsinstitutet .............. 31

4.8 Arbetsgivarna ....................................................... 36

Lönepolitiska vägval


5. Kritiska faktorer ................................................... 40

5.1 Industrins förnyelseförmåga ............................... 40

5.2 Omställningsförmågan ........................................ 42

5.3 Kollektivavtalets ställning .................................. 44

5.4 Politiken ............................................................... 47

6. Löne- och avtalspolitiska vägval ............................ 49

6.1 Kräver hög sysselsättning fattigare

och otrygga löntagare? ............................................... 49

6.2. Kollektivavtalet – ett gemensamt ansvar ......... 52

6.3 Mer avtal och mindre lag .................................... 55

6.4 Ökad förnyelse- och omställningsförmåga ......... 60

6.5 Vad är lagom takt? ............................................... 66

6.6 Arbetsmarknadens parter har ansvaret

för lönebildningen ...................................................... 67

6.7 Internationellt konkurrensutsatt

sektor som norm ........................................................ 68

6.8. Har industriarbetarna för bra betalt? ............... 71

6.9 Jämställda löner – dags för ytterligare

ett steg ........................................................................ 74

6.10 LO, tjänstemännen eller Europafacken? .......... 77

6.11 Sammanfattning ................................................ 83

Lönepolitiska vägval 3


4

1. Inledning

I mitten av 1990-talet stod lönebildningen inför tuffa utmaningar.

Ett antal viktiga förutsättningar hade radikalt

förändrats. Den ekonomiska politiken hade inriktats på

låg och stabil infl ation, kapitalmarknaderna var internationaliserade

och Sverige hade blivit medlem av EU.

Samtidigt befann sig Sverige i ett ekonomiskt mycket

bekymmersamt läge med bland annat hög arbetslöshet

och urusla statsfi nanser. Förtroendet mellan parterna på

svensk arbetsmarknad nådde ett bottenmärke.

Utmaningen var att utforma en lönepolitik som stämde

överens med de nya samhällsekonomiska förutsättningarna

och att återupprätta förtroendet mellan parterna.

Två viktiga hörnstenar i den nya lönepolitiken var löneökningar

i takt med Europa och Industriavtalet. Den

lönepolitiska strategi som Industrifacket och Metall

valde har visat sig framgångsrik. Reallönerna har ökat

med 25 procent och industriproduktionen med 75 procent.

Sysselsättningen har ökat, arbetslösheten minskat

och relationerna mellan parterna inom industrin har

påtagligt förbättrats.

De nya förutsättningarna för lönebildningen gäller

alltjämt. Samtidigt innebär den tilltagande internationaliseringen

samt arbetsgivares, politikers och andra fackliga

organisationers agerande att nya aktuella omständigheter

tillförs. Det nya förbundet IF Metall behöver ett

samlat lönepolitiskt dokument som svarar mot dagens

problem och utmaningar.

Lönepolitiska vägval


IF Metalls förbundsstyrelse beslutade därför i april 2007

att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att ta fram en

lönepolitisk rapport inför förbundets kongress i maj 2008.

Förbundsstyrelsens avsikt var att centrala delar skulle

arbetas in i förslaget till programförklaring. Rapporten

skulle också vara ett led i förberedelserna inför nästa

avtalsrörelse och utgöra ett underlag för IF Metalls ställningstaganden

vid LO-kongressen 2008.

Av förbundsstyrelsens uppdrag framgick att den lönepolitiska

rapporten skulle spegla den omvärld IF Metall har

att hantera och agera utifrån samt innehålla förslag till

mål och strategier för förbundets lönepolitik. I uppdraget

ingick inte att behandla frågor av löneteknisk art och

mer detaljerade frågor kring utformningen av lönesystem

på arbetsplatserna.

Rapporten antogs av förbundsstyrelsen i december 2007.

Arbetsgruppen har bestått av Leif Ohlsson, ordförande,

Max Fagerstedt, Göran Nilsson och Erica Sjölander,

samtliga sekreterare, Sven-Olov Dväring, Leena Kyhlros,

Ann-Christin Kårestad, Christer Persson, Margareta

Pettersson, Veli-Pekka Säikkälä, Tommy Thunberg och

Anders Tiderman, samtliga förbundskontoret, samt

Cathrine Näsmark, avdelning 5 Höga Kusten, Jan

Nilsson, avdelning 15 Stockholm, Lovisa Lyly, avdelning

18 Örebro län, Lena Fornstedt, avdelning 22 Södra

Sörmland, Olle Ludvigsson, avdelning 36 Göteborg, och

Jan Olsson, avdelning 51 Malmö.

Lönepolitiska vägval 5


6

Kapitel 2 sammanfattar IF Metalls lönepolitiska mål

i fem punkter. Kapitel 3 innehåller en genomgång av

fyra grundläggande förutsättningar för lönebildningen.

Kapitel 4 beskriver ett antal aktuella omständigheter

och sakförhållanden med stor betydelse för lönebildningen.

Kapitel 5 ställer IF Metalls lönepolitiska mål mot

de grundläggande förutsättningarna och de aktuella

omständigheterna samt identifi erar ett antal för lönepolitiken

särskilt kritiska faktorer. Kapitel 6 innehåller

förslag till inriktning av IF Metalls lönepolitik under de

kommande åren.

Lönepolitiska vägval


2. Lönepolitiska mål

IF Metalls lönepolitiska mål är förankrade i förbundets

grundläggande ändamål och värderingar och hela den

fackliga rörelsens arbete för fackliga och mänskliga

rättigheter. Lönepolitiken ska vägledas av värderingar

om jämlikhet, solidaritet och frihet och förbundets övergripande

mål:

– ett demokratiskt och jämställt samhälle och arbetsliv




allas rätt till arbete

rättvisa och goda anställningsvillkor

trygghet i anställningen med bra arbetsvillkor, arbetsinnehåll

och arbetsmiljö.

IF Metalls lönepolitiska mål kan sammanfattas i fem

områden.

Ökad reallön

Reallönen ska öka för alla. De anställda ska ha del av

det växande produktionsvärdet i form av ökade reallöner

och andra materiella

förbättringar. Det ska ske

på ett sätt som utgår från

de samhällsekonomiska

förutsättningarna, är

långsiktigt hållbart samt

förenligt med bibehållen

De anställda ska ha del av det växande

produktionsvärdet i form av ökade

reallöner och andra materiella

förbättringar.

internationell konkurrenskraft och hög sysselsättning i

hela samhället.

Lönepolitiska vägval 7


8

Jämställda och rättvisa löner

Likvärdiga arbeten ska ge likvärdig lön. Lönerna ska vara

jämställda. Inga löneskillnader ska förekomma till följd av

skillnader i kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning

eller religion. Om diskriminering eller andra omotiverade

löneskillnader förekommer ska de elimineras.

Löneskillnaderna ska vara rättvisa. Skillnader i lön ska

i första hand utgå från skillnader i arbetets krav. Ett

arbete som ställer högre krav på kunskap, ansvar, skicklighet

och ansträngning ska ge högre lön. Personliga

kvalifi kationer och resultat av en arbetsinsats ska också

kunna påverka lönen.

Personlig utveckling av arbete och lön

Alla anställda ska ha frihet att växa och utvecklas i

arbetet. Arbetsuppgifterna ska kunna bli fl er, nya befogenheter

läggas till de gamla och ansvaret utvidgas.

Successivt ska alla kunna möta ökade krav i befattningen

och öka sina kunskaper. Utveckling i arbete och

kompetens ska i sin tur ligga till grund för en personlig

löneutveckling.

Solidarisk fördelning

De risker arbetslivet medför och de vinster som skapas

ska fördelas solidariskt. Det ökar tryggheten. Kollektivavtalen

ska komplettera samhällets trygghetssystem

när det behövs och är effektivt, exempelvis i händelse av

sjukdom, arbetsskada, uppsägning på grund av arbetsbrist

och pensionering.

Lönepolitiska vägval


Bra golv i rikstäckande kollektivavtal

Kollektivavtalen på riksnivå (riksavtalen) ska fungera

som ett golv som garanterar alla en bra miniminivå.

En hög kollektivavtalstäckning ska säkerställa att alla

anställda har ett bra golv. Kollektivavtalen ska bland

annat innehålla bestämmelser om lägsta löner, löneökningar

och allmänna anställningsvillkor. Bra golv

bidrar till en konkurrenskraftig industri och förhindrar

låglönekonkurrens mellan företag. Lönesystemen

i företagen ska bygga nya golv och säkra uppnådda

lönenivåer.

Lönepolitiska vägval 9


10

3. Grundläggande förutsättningar

3.1 Stort utlandsberoende

Sverige är ett litet land öppet mot omvärlden. Utvecklingen

i Sverige är starkt beroende av utvecklingen i

andra länder. Det som händer i omvärlden förändrar

Sverige. Sveriges utlandsberoende har en lång historia.

Under de senaste 10–15 åren har utlandsberoendet ökat

på ett språngartat sätt. Exporten av alla varor och tjänster

från Sverige motsvarar ett värde som är hälften av

Sveriges samlade BNP. Importen är nästan lika stor. Industrin

i Sverige är i allt högre grad utlandsägd, svenskägda

företag expanderar utomlands och kapital rör sig

fritt över landets gränser. Kunskap och tekniska förändringar

sprider sig över världen.

Sveriges öppenhet har varit extremt gynnsam för tillväxt

och välfärdsutveckling. Sverige har mycket att

vinna på ännu lägre handelshinder och större öppenhet.

Det kraftiga utlandsberoendet medför samtidigt att den

svenska ekonomin är sårbar. Ett krig i Mellanöstern,

fi nansiell oro i USA eller Asien, epidemier i andra delar

av världen, politiska beslut om handelsrestriktioner m.m.

kan få stora effekter för den ekonomiska utvecklingen i

Sverige.

Det växande beroendet av utlandet medför att det reala

löneutrymmet i Sverige i allt högre grad påverkas av

utvecklingen i omvärlden. Om priserna ökar mer på

varor och tjänster som Sverige importerar jämfört med

varor och tjänster som exporteras, försämras Sveriges

Lönepolitiska vägval


ytesförhållande och det reala utrymmet minskar. Om

det motsatta gäller förbättras bytesförhållandet och

utrymmet för reala löneökningar ökar. Lönebildningen

måste anpassas till förändringar av bytesförhållandet.

Skillnader i prisutveckling kan ha sin orsak i skillnader

i produktivitetsutveckling. Även produktivitetsvinster

sprider sig över nationsgränserna. En hög produktivitetsutveckling

i omvärlden är bra för svenskarna om det

leder till sänkta priser på det Sverige importerar.

En annan följd är att tillväxten i Sverige blir alltmer

beroende av hur efterfrågan i världsekonomin utvecklas.

En högre tillväxt i omvärlden skapar större efterfrågan

på svenska produkter. Lönebildningens förutsättningar

blir mer gynnsamma. En avmattning i världsekonomin

innebär att förutsättningarna blir besvärligare.

3.2 Olika förutsättningar i olika sektorer

Arbetsdelningen är långt gången i dagens samhälle.

Löntagare är beroende av arbete som görs av andra löntagare.

Företag är beroende av den verksamhet som

bedrivs i andra företag. Anställda i industrin är beroende

av att kunna handla mat, ha någonstans att bo, få sjukvård,

barn- och äldreomsorg samt kunna gå till frisören

med jämna mellanrum. De som arbetar inom handel och

offentlig sektor är beroende av att det fi nns en industri

som är konkurrenskraftig gentemot omvärlden. En arbetsinsats

är lika mycket värd oavsett om den utförs i

offentlig sektor, inom handeln, i byggsektorn eller i

industrin.

Lönepolitiska vägval 11


12

Samtidigt är förutsättningarna för lönebildningen olika

på olika delar av arbetsmarknaden. I kommuner, landsting

och stat är det skattenivån som bestämmer utrymmet

för löner och sysselsättning. Av det skälet är

det ingen som hävdar att parterna inom den offentliga

sektorn ska förhandla först och bestämma nivån på

löneökningarna för resten av arbetsmarknaden.

Förutsättningarna skiljer sig även åt mellan företag

inom näringslivet. En avgörande skillnad är om företagen

är verksamma på internationellt konkurrensutsatta

marknader (k-sektorn) eller om de arbetar på

inhemska marknader (s-sektorn).

Företagen i k-sektorn konkurrerar med företag som producerar

sina varor och tjänster utomlands. K-sektorns

företag möter de utländska konkurrenterna antingen på

den svenska eller utländska marknaden. Om lönerna ökar

mer i Sverige än i omvärlden kan företagen i k-sektorn

inte höja priserna i motsvarande grad, utan att konkurrenskraften

försämras. Priserna i k-sektorn bestäms till

stor del på den internationella marknaden.

Även inom s-sektorn är det i många branscher konkurrens

mellan företagen. Förändringar av löner och arbetsvillkor

inom en bransch i s-sektorn förändrar däremot

inte företagens konkurrenssituation. Att ett företag i

s-sektorn har en utländsk ägare har ingen betydelse. Det

är samma branschavtal som gäller för anställda på Lidl,

Bauhaus, Ica och Konsum. Att det blir fl er utländska

Lönepolitiska vägval


ägare av olika handelsföretag innebär inte att handeln

tillhör den internationellt konkurrensutsatta sektorn.

Strukturomvandlingens drivkrafter är olika i s-sektorn

respektive k-sektorn. I s-sektorn är förändringar av

efterfrågan och utbud i Sverige avgörande. För k-sektorn

är det efterfrågan i omvärlden och verksamheters relativa

internationella konkurrenskraft som är avgörande.

Förändringar av en verksamhets relativa konkurrenskraft

kan bero på förändringar antingen i Sverige eller i

omvärlden. Strukturomvandlingen i k-sektorn drivs till

stor del av förändringar i omvärlden. Företagen i k-sektorn

är känselspröt vars resultat är ett mått på Sveriges

konkurrenskraft.

En annan skillnad är att förändringar av växelkursen

direkt påverkar förutsättningarna för de företag som

är verksamma i k-sektorn. Ett högre värde på kronan

gör kostnaderna för produktionen i Sverige dyrare, ett

lägre värde gör produktionen i Sverige billigare. Det får

konsekvenser för lönebildningen. Parterna på arbetsmarknaden

förhandlar på förbundsnivå och tar normalt

inte hänsyn till att deras förhandlingar kan påverka

växelkursutvecklingen 1 . Ändå kan växelkursens utveckling

påverka förutsättningarna för lönebildningen och

lönebildningen påverka växelkursen.

Om exempelvis en avtalsrörelse skulle leda till så höga

löneökningar att infl ationsmålet är hotat, kommer en an-

1 Konsekvenserna är olika om Sverige har fast eller rörlig växelkurs. I

denna beskrivning utgår vi från dagens situation, dvs. att Sverige har

en rörlig växelkurs.

Lönepolitiska vägval 13


14

passningsprocess att starta som ser annorlunda ut i

k-sektorn jämfört med s-sektorn. Riksbanken kommer

att höja räntan. Det innebär att företagen i k-sektorn, i

det korta perspektivet, drabbas av en dubbel kostnadsmässig

konkurrensförsämring, dels stiger lönekostnaderna

mer än i omvärlden på grund av de högre

löneökningarna, dels stiger de svenska lönekostnaderna

relativt omvärlden på grund av den högre växelkursen.

Denna effekt kommer snabbt, med dämpad efterfrågan

och minskad sysselsättning som följd.

En högre ränta dämpar också efterfrågan i s-sektorn

samtidigt som högre löneökningar ökar efterfrågan. Med

en nationell penningpolitik inriktad på låg och stabil

infl ation runt 2 procent, kommer Riksbanken att bestämma

en ränta som också tvingar fram en anpassning

i s-sektorn. Anpassningsprocessen i s-sektorn tar längre

tid. På längre sikt – efter en period av minskad sysselsättning

när infl ationshotet är över – kommer en anpassning

att ske, som innebär att kronan försvagas jämfört

med sitt ursprungliga värde.

Företagen i k-sektorn har

Kvaliteten och omfattningen på vad en avgörande betydelse för

Sverige exporterar avgör vad Sverige vad Sverige kan utverka

som nation kan importera.

i utbytet med omvärlden

och därmed hela det svenska

samhällets välfärdsnivå.

Kvaliteten och omfattningen på vad Sverige exporterar

avgör vad Sverige som nation kan importera. En

hög produktivitetsnivå i k-sektorn är till nytta för alla.

Lönepolitiska vägval


K-sektorn består till stor del av industrin. Det fi nns delar

av den svenska industrin som tillhör s-sektorn, men

denna har stadigt krympt. I dag tillhör nästan hela industrin

k-sektorn. För industriföretagen har de internationella

marknaderna blivit större och konkurrenterna

fl er. Det fi nns verksamheter inom it-, transport- och

tjänstebranscherna som blivit mer utsatta för internationell

konkurrens. I dagsläget är det fortfarande industrin

i Sverige som utgör kärnan av k-sektorn.

3.3 Ökad produktivitet ger ökad reallön

Ökad produktivitet ger förutsättningar för ökad reallön.

Tekniska förbättringar, ökad kompetens och skicklighet

ökar produktiviteten. Produktivitetsförbättringar kan

vinnas tillfälligt genom att de anställda arbetar snabbare

och hårdare. Sådana produktivitetsvinster är aldrig

uthålliga.

Långsiktigt hållbara produktivitetsvinster blir det när

maskiner, arbetsorganisation och produktionsprocesser

utvecklas så att arbetet bedrivs på ett smartare sätt.

Produktiviteten kan också öka genom att använda mer

utrustningar, maskiner och andra verktyg. Då ökar kapitalinsatsen

per arbetad timme. Produktiviteten ökar när

mer produceras per arbetad timme.

Produktiviteten påverkas också av förändringar utanför

företagens grindar. Investeringar i transport- och kommunikationssystem,

innovationssystemens utformning

och effektivitet liksom utbildning har stor betydelse.

Lönepolitiska vägval 15


16

Olika tillväxtstudier påvisar även betydelsen av faktorer

som ett väl fungerande rättsväsende, ett stabilt och väl

utvecklat fi nansiellt system, frånvaro av korruption samt

tillit människor emellan. Samhällets totala produktivitet

påverkas dessutom av förändringar på grund av att sektorer

och branscher med hög respektive låg produktivitet

ökar eller minskar.

Produktivitetsutveckling är den enskilt viktigaste faktorn

av de faktorer som bestämmer det reala löneutrymmet.

3.4 En marknad med särdrag

På arbetsmarknaden köps och säljs arbetskraft, men

arbetskraft är inte en vara vilken som helst. Vid en

anställning upprättas ett anställningskontrakt och en

social relation mellan arbetsgivaren och den anställde.

Arbetet sker oftast tillsammans med andra. De anställda

är beroende av varandra för ett bra arbetsresultat. Arbetsgivaren

har den starkaste positionen. Finns inget

reglerat i kontraktet är det för det mesta arbetsgivaren

som bestämmer.

Fackföreningens idé är att de anställda genom att organisera

sig blir en starkare motpart till arbetsgivaren.

Då kan lön och villkor bli bättre. Efter många och långa

strider är i dag rätten att organisera sig fackligt erkänd i

Sverige och många andra länder.

Kollektivavtalet är det kontrakt som fack och arbetsgivare

skriver under. Facket och kollektivavtalet mot-

Lönepolitiska vägval


verkar arbetsgivarnas maktövertag och minskar risken

för att anställda ska bli godtyckligt behandlade. Fortfarande

är de fackliga rättigheterna inte oomstridda.

Kollektivavtalet har också fördelar för arbetsgivaren. Det

bidrar till ordning och reda på arbetsplatsen och medför

fredsplikt. Jämfört med lagstiftning ger kollektivavtalet

större möjligheter till bransch- och företagsmässiga anpassningar.

Med ett kollektivavtal blir ansvaret för reglernas tillsyn

och tillämpning på arbetsplatsen tydligt. Det är parterna

som träffat avtalet som är ansvariga. Utifrån vunna erfarenheter

kan reglerna sedan utvecklas. Ett kollektivavtal

bidrar också till kostnadsneutralitet mellan

arbetsgivare.

Även arbetsgivarna har organiserat sig. Det innebär att

den beslutsprocess som leder fram till en lön, priset på

arbetskraft, är väsentligt annorlunda än beslutsprocessen

för priset på varor och tjänster. Lönen är en kompromiss

fastställd efter förhandlingar mellan organiserade intressen.

Hur organisationerna är formade och hur beslutsprocesserna

ser ut skiljer sig åt. Det ser olika ut mellan

olika fack och arbetsgivare i Sverige, i olika länder och

från en tid till en annan.

Lönepolitiska vägval 17


18

När ett anställningsförhållande upprättas blir vissa

förhållanden klarlagda, men det fi nns också betydande

inslag av osäkerhet. För den som anställs är det sällan

helt klart vilka arbetsuppgifterna blir och hur arbetet och

lönen kommer att utvecklas. Arbetsgivaren vet å sin sida

inte säkert vad han/hon har köpt och kan vilja ändra på

innehållet i arbetsuppgifterna. Den anställde löper hela

tiden en risk att inte behövas och många års kunskapsuppbyggnad

hos en arbetsgivare kan plötsligt bli värdelös.

Förhållandena på den svenska arbetsmarknaden är i

stor utsträckning reglerade genom kollektivavtal. Många

frågor är också reglerade i lag. Ibland går lag och avtal

i varandra. Gränssnittet mellan kollektivavtal och lag

varierar mellan olika länder och över tiden. Politiska

beslut kan vara till fördel eller nackdel för de anställda.

Politiska beslut kan snabbt ändra förutsättningarna för

parterna.

Sammantaget gör dessa skillnader att arbetsmarknaden

uppvisar många särdrag, men den fungerar också på

många sätt som andra marknader. Tillgång och efterfrågan

har betydelse för priset (lönen). Ibland kan marknadskrafterna

vara till fördel, ibland kan de ställa till

problem. De är under alla omständigheter en faktor att

räkna med.

Lönepolitiska vägval


4. Aktuella omständigheter

I detta kapitel beskrivs ett antal aktuella omständigheter

och sakförhållanden som har stor betydelse för lönebildningen.

4.1 Den ekonomiska politiken

I samband med den djupa ekonomiska krisen i början

av 1990-talet ändrades inriktningen på den ekonomiska

politiken i Sverige. Penningpolitiken fi ck en överordnad

roll och Riksbankens ställning har successivt stärkts.

Även fi nanspolitiken har försetts med tydligare mål och

restriktioner. De förändringar som genomförts har inneburit

att de samhällsekonomiska förutsättningarna för

lönebildningen har blivit mer stabila och förutsägbara.

Samtidigt har de ekonomiska ramarna blivit tuffare

och sambandet mellan löneökningar och sysselsättning

starkare.

Svensk valuta och rörlig växelkurs

I november 1992 övergav Sverige den fasta växelkursen.

Kronans växelkurs mot omvärldens olika valutor är

sedan dess rörlig och bestäms på valutamarknaden. En

anslutning av den svenska kronan till euron skulle skapa

delvis nya förutsättningar för lönebildningen, men lär

inte vara aktuell under de närmaste åren.

Låg infl ation

Riksdagen har givit Riksbanken i uppdrag att ansvara

för penningpolitiken. Målet är att upprätthålla stabila

Lönepolitiska vägval 19


20

priser, vilket betyder att konsumentpriserna i Sverige

ska öka med 2 procent per år. Penningpolitiken utformas

utifrån förväntningar om infl ationsutvecklingen på ett

till två års sikt.

Utvecklingen av löner och andra arbetskraftskostnader

är centrala faktorer för infl ationen. För att uppskatta

löneutvecklingen använder Riksbanken information om

träffade avtal och prognosmodeller för sambanden mellan

sysselsättning, arbetslöshet och löner. Både parternas

agerande och marknadskrafterna har betydelse.

Sysselsättningen

Infl ationsmålet har skärpt målkonfl ikten mellan löner

och sysselsättning samt ökat parternas ansvar för sysselsättningen.

Men det är inte bara parternas agerande som

har betydelse. Riksbankens penningpolitiska beslut har

stor inverkan på sysselsättningen, liksom politiska beslut

fattade av regering och riksdag.

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

En utgångspunkt i denna rapport är att Sverige under

de närmaste åren kommer att ha kvar en nationell penningpolitik

med dagens infl ationsmål, en självständig

Riksbank, en nationell valuta och räntereglering samt en

rörlig växelkurs.

4.2 Fria kapitalfl öden

När det i Sverige togs beslut om att avreglera kapitalmarknaden

i slutet av 1980-talet förändrades förut-

Lönepolitiska vägval


sättningarna för produktion, arbete och ekonomisk

politik på ett genomgripande sätt. Liknande beslut fattades

också i andra länder. De fi nansiella fl ödena över

landsgränserna har ökat snabbt. Beloppen som omsätts

på valutamarknaden är gigantiska. Under en dag är omsättningen

fem gånger Sveriges BNP på ett år.

Väljarna utvärderar politiken genom att rösta i allmänna

val vart fjärde år. Marknadens aktörer utvärderar ett

lands penning- och fi nanspolitik fl era gånger per dag.

Även händelser på arbetsmarknaden kan sända signaler

till marknadens aktörer som direkt påverkar valutafl

öden, räntor och investeringar.

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

De fria kapitalrörelserna medför att avkastning på kapital

i Sverige måste vara på ungefär samma nivå som i

omvärlden. I annat fall kommer den nödvändiga förnyelsen

av svensk industri att stanna av.

Ett rimligt mål är att Sverige, trots sin litenhet, inte ska

uppfattas som mer riskabelt att investera i än andra

större industrialiserade länder. Starka statsfi nanser, en

valuta med trovärdig växelkurs och en väl fungerande

arbetsmarknad kan bidra till att detta mål uppfylls.

4.3 Globaliseringen

Så länge det funnits nationer har det också förekommit

ekonomiskt utbyte över nationsgränserna. Ett antal politiska

beslut och nya tekniska landvinningar har gjort att

Lönepolitiska vägval 21


22

detta utbyte tagit ett språng uppåt. Kina, Indien, Sydostasien,

Östeuropa och Ryssland har alltmer inlemmats

i den marknadsekonomiska sfären. Begreppet globalisering

söker fånga upp dessa förändringar. Det kulturella,

politiska och ekonomiska utbytet blir i allt högre utsträckning

globalt.

Globaliseringen innebär att handeln kan utvecklas och

svenska produkter kan göra sitt inträde på nya stora

marknader. Den internationella specialiseringen och

arbetsdelningen tilltar och skapar tillväxt. För ett litet

exportberoende land som Sverige innebär det stora fördelar.

Importen kan bli billigare.

Globaliseringen för med sig att tillverkningsindustrin

sprids över världen. Nya länder deltar i den internationella

arbetsdelningen. Världshandeln med halvfabrikat

och färdiga produkter ökar. I många globalt verksamma

företag sker en uppdelning av produktionen i fl era led

mellan fabriker långt från varandra. Halvfabricerade

varor skickas fram och tillbaka över jorden. De transnationella

företagens investeringar spelar en viktig roll i

globaliseringen. Arbetsfördelningen mellan världens länder

styrs till stor del av dessa företag. Ägandet blir också

mer internationellt. I de fl esta länder blir näringslivet i

allt högre grad utlandsägt.

Den tillgängliga arbetskraften på världsmarknaden har

tredubblats. Löne- och produktivitetsskillnaderna mellan

de gamla industriländerna och de nya länderna är väldigt

stora. Under de närmaste decennierna kommer svensk

Lönepolitiska vägval


industri att möta konkurrens från länder med en kraftig

industriell tillväxt och arbetskraftskostnader på en

väsentligt lägre nivå än den svenska. På sikt kan dessa

skillnader förväntas minska, men under överskådlig tid

kommer skillnaderna att vara stora.

Globaliseringen har framför allt inneburit att kapital

fl yttar, men inte arbetskraft. Det fi nns fortfarande restriktioner

för migration globalt. En viss ökning av högutbildades

rörlighet har skett. Rörelsen är störst från

fattiga till rika länder.

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

Det mesta av det som allmänt beskrivs som globalisering

har IF Metall små möjligheter att påverka. IF Metall

ska utgå från att globaliseringen

fortsätter och

fördjupas. Globalisering-

Globaliseringen ställer lönebildningen

ens påverkan på löne-

inför delvis nya förutsättningar.

bildningen är framför allt

indirekt en följd av förändringar

i handels- och kapitalströmmar. Globaliseringen

ställer lönebildningen inför delvis nya förutsättningar.

4.4 EU

EU-samarbetet påverkar lönebildning och arbetsmarknad

i Sverige mer än globaliseringen. Det beror på att

det i princip råder fri rörlighet för arbetskraft inom

EU och att politiska beslut och rättsutslag på EU-nivå

direkt påverkar förhållandena på den svenska arbetsmarknaden.

Lönepolitiska vägval 23


24

Löneskillnaderna inom EU är i dag större än tidigare.

Nivån på arbetskraftskostnaderna i de nya medlemsländerna

ligger på 15–25 procent av de svenska. De låga

arbetskraftskostnaderna har medfört utfl yttning av en

del produktion, framför allt produktion av enklare och

standardiserade produkter. Samtidigt kan efterfrågan

från nya marknader öka sysselsättningen i Sverige.

Inom EU råder i princip fri rörlighet för arbetskraften.

En arbetstagare som kommer från ett annat EU-land till

Sverige för att arbeta behöver varken uppehålls- eller

arbetstillstånd.

När EU utvidgades österut fanns möjligheter för de gamla

medlemsländerna att införa övergångsregler som begränsade

den fria rörligheten de första sju åren. Sverige

valde att inte införa några övergångsregler. För att förhindra

att den fria rörligheten leder till social dumpning

krävs att kollektivavtalen har en hög täckningsgrad och

att innehållet inte försämras.

EU:s sociala dialog ger arbetsmarknadens parter möjlighet

att träffa uppgörelser inom vissa områden på europeisk

nivå. En uppgörelse omvandlas till ett EU-direktiv

som sedan implementeras i medlemsländerna. Dessa

uppgörelser har i fl era fall stärkt arbetstagarnas position

gentemot arbetsgivarna. En annan konsekvens är att

den nationella lagstiftningen inom det arbetsrättsliga

området har ökat.

Lönepolitiska vägval


Ibland kan initiativ inom andra områden ha stor betydelse

på arbetsmarknaden. Ett exempel är förslaget

till direktiv om tjänster på den inre marknaden som

lades fram av kommissionen i början av 2004. Den europeiska

fackföreningsrörelsen såg att förslaget skulle

leda till social dumpning och utfl aggning av företag.

Ett omfattande arbete startade för att få en ändring till

stånd. EFS 2 fi ck stort gehör för sina krav. Den omstridda

ursprungslandsprincipen togs bort och fl era känsliga

branscher blev undantagna. Det förändrade direktivet

antogs i december 2006.

Det förekommer att EU-fördragens grundläggande principer

om de fyra friheterna (fri rörlighet för varor, tjänster,

kapital och arbete) liksom principen om fri konkurrens

kommer i konfl ikt med de nationella arbetsrättsliga

reglerna.

Den 18 december 2007 lämnade EG-domstolen sin dom i

målet Laval un Partneri (det så kallade Vaxholmsmålet).

Innan denna dom kom kunde konstateras att de förändringar

av de svenska regelverken som varit nödvändiga

till följd av det svenska EU-medlemskapet, antingen

understött kollektivavtalets ställning och/eller arbetstagarparten

eller varit neutrala i förhållandet mellan

parterna.

2 EFS (Europeiska Fackliga Samorganisationen) består av de fackliga

centralorganisationerna i Europas länder och de europeiska branschfederationerna.

Lönepolitiska vägval 25


26

Vilka konsekvenserna blir av EG-domstolens beslut i

målet Laval un Partneri är ännu för tidigt att ha en klar

uppfattning om. Klart är att utslaget är en missräkning

utifrån ett fackligt perspektiv. Möjligen kommer det också

att få oönskade konsekvenser för de svenska arbetsgivarna.

Kraven kan komma att växa på mer detaljerade

bestämmelser i kollektivavtalen, exempelvis när det

gäller löner och arbetstider. Det är också sannolikt att

det behöver göras vissa förändringar i den arbetsrättsliga

lagstiftningen i Sverige.

Hela rättsprocessen är fram till i dag ett uttryck för att

de svenska arbetsmarknadsparterna inte förmått att

komma fram till en gemensam uppfattning om vilka

regler som bör gälla.

EG-domstolens ställningstagande rör ett antal frågor

som den svenska Arbetsdomstolen begärt förhandsavgörande

om för att kunna döma i målet. Förhandsavgörandet

behandlar de vidtagna stridsåtgärdernas förenlighet

med förbudet mot inskränkningar i den fria

rörligheten för tjänster, förbudet mot diskriminering

samt direktivet om utstationering av arbetstagare.

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

Det svenska medlemskapet i EU ger många fördelar. Hur

EU utvecklas beror på de politiska styrkeförhållandena.

Beslut inom EU kan få direkta effekter på svensk arbetsmarknad.

Lönepolitiska vägval


Det är därför viktigt för IF Metall, svensk och övrig europeisk

fackföreningsrörelse att påverka utvecklingen

inom EU.

4.5 Industriarbetet

Industrin ställer nya och ökade krav på de anställda.

Företagen behöver kunniga, fl exibla och engagerade arbetare

när produktionens villkor förändras och konkurrensen

ökar.

Utbildningskraven ökar på IF Metalls medlemmar och

även på övriga anställda. Undersökningar som bland

annat Arbetsmarknadsstyrelsen gjort visar att kraven

på högre kompetens lär bli ännu större i framtiden. Det

gäller såväl ökade krav på breddad kompetens som spetskompetens.

Många arbetsgivare är oroade över bristen

på utbildad arbetskraft, inte minst från de yrkesförberedande

gymnasieprogrammen.

Antalet anställda inom industrin har minskat med

någon procent per år under den senaste tioårsperioden 3 .

Ändå är behovet av nyanställningar inom industrin

stort. Mellan 15 000 och 20 000 personer väntas lämna

industrin på grund av pensionering varje år under de

närmaste åren. Nya kunskapskrav och förändrade arbetsuppgifter

skapar också behov av nyanställningar.

Därutöver fi nns en naturlig rörlighet mellan olika arbeten,

företag och branscher som skapar ett nyrekryte-

3 Denna minskning uppvägs till stor del av att antalet anställda i företag

som klassifi ceras som industrinära tjänsteproducenter samtidigt

ökat.

Lönepolitiska vägval 27


28

ringsbehov. Omkring 50 000 personer anställs varje år

inom industrin som tillsvidareanställda. Därtill kommer

ungefär 35 000 personer som anställs på tidsbegränsade

arbeten, varav en del övergår i tillsvidareanställning.

Samtidigt kan arbete inom industrin vara mer otryggt än

inom andra verksamheter, beroende på att industrin är

mer utsatt för internationell konkurrens och en hög omvandlingstakt.

Drygt 70 procent av alla privatanställda

arbetare som varit föremål för TSL:s omställningsstöd

kommer från LO:s industriarbetareförbund.

Fler av IF Metalls medlemmar kommer att ha yrkesutbildning

i botten när de anställs i industrin. För de

anställda blir kompetensutveckling och vidareutbildning

allt viktigare för den framtida löneutvecklingen. Kraven

på omställning gör det viktigt med breda yrkeskunskaper.

Utbildningskraven ökar för både industriarbetare och

tjänstemän. Civilingenjörsförbundet (CF) fördubblade

i stort sett antalet medlemmar mellan 1992 och 2006.

Andelen tjänstemän ökar också på arbetsmarknaden i

stort. TCO och Saco har i dag tillsammans fl er medlemmar

än LO. I dag är cirka 40 procent av alla industrianställda

tjänstemän. Arbetarnas och tjänstemännens

lönesumma är ungefär lika stor.

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

Framtidens industriarbetare behöver både bredare och

djupare yrkeskunskaper. Svensk industri måste kon-

Lönepolitiska vägval


kurrera med hög kompetens, kvalitet och effektivitet och

kan inte priskonkurrera med billig arbetskraft.

4.6 Fackliga samarbeten

När fackförbunden inom industrin 1996 tog initiativet

till de förhandlingar som ledde fram till Industriavtalet

startade samarbetet i Facken inom industrin. Detta samarbete

föregicks av ett samarbete i Förhandlingsrådet

mellan dåvarande Metall, Sif och CF gentemot Verkstadsföreningen.

Samarbetet i Förhandlingsrådet, som startade

1992, och i Facken inom industrin var avgörande för att

facken kunde vinna kampen för riksavtalen.

Industriavtalet har stärkt och fördjupat samarbetet i

Facken inom industrin. Inför en avtalsrörelse enas förbunden

om en gemensam plattform. Plattformen innehåller

avtalskrav och långsiktiga avtalspolitiska mål.

Under avtalsrörelsen sker en nära samverkan. Samarbetet

sker med beaktande av förbundens suveränitet.

Vissa ordningsregler fi nns för hur förbunden ska uppträda

gentemot varandra under en avtalsrörelse.

LO-förbunden inom industrin, Unionen 4 och Sveriges

Ingenjörer 5 har gemensamma motparter i avtalsförhandlingarna.

Samverkan ger de fackliga kraven extra tyngd

och förhindrar att arbetsgivarna spelar ut förbunden mot

varandra.

4 Det nya fackförbund som bildats av Sif och HTF den 1 januari 2008.

5 Civilingenjörsförbundet och Ingenjörsförbundet gick samman 2007

och blev Sveriges Ingenjörer.

Lönepolitiska vägval 29


30

IF Metall samarbetar också med övriga LO-förbund i

löne- och avtalspolitiska frågor. LO har inte någon operativ

roll i förhandlingar om löner och allmänna villkor.

Samarbetet går ut på att samordna krav och agerande.

Denna form av samordnade förbundsförhandlingar har

funnits sedan 1993.

I de två senaste avtalsrörelserna har LO haft en direkt

operativ roll i förhandlingarna med Svenskt Näringsliv

om avtalspensioner och om en omställningsförsäkring för

privatanställda arbetare.

Ett problem med samordningen inom LO är att avtalskraven

blivit alltmer detaljerade. Ett annat problem,

som uppstod i 2007 års avtalsrörelse, var att LO ville

begränsa förbundens suveränitet i konfl iktfrågor. Syftet

var inte att begränsa möjligheterna till konfl ikt, utan att

en majoritet i LO:s styrelse skulle kunna utkräva sympatiåtgärder

från andra förbund utan deras samtycke.

Detta förhållande kombinerat med att IF Metall starkt

ogillade tekniken att uppnå jämställdhet med hjälp av

kvinnopotter/jämställdhetspotter 6 gjorde att IF Metalls

ordförande reserverade sig i LO:s styrelse. Efter vissa

klargöranden valde IF Metall ändå att ställa sig bakom

LO-förslaget.

Samarbetet i de europeiska branschfederationerna och

EFS har blivit viktigare efter Sveriges medlemskap i EU.

6 Pott som beräknas utifrån andelen kvinnor på ett visst avtalsområde.

Lönepolitiska vägval


Europeiska Metallarbetarefederationen (EMF) har byggt

upp ett system för informationsutbyte i avtalsfrågor

mellan medlemsförbunden.

Även andra europeiska

federationer planerar att

göra detsamma.

För att nå framgång är samarbete med

andra fackliga organisationer viktigt.

Förbunden i EMF har

enats om principer för

beräkning av löneutrymmet och har mål för arbetstidens

längd. Förbunden har också enats om att ställa vissa gemensamma

avtalspolitiska krav i avtalsrörelserna i alla

länder.

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

IF Metalls lönepolitik tar sikte på de lönepolitiska mål

som förbundet har bestämt. För att nå framgång är samarbete

med andra fackliga organisationer viktigt.

4.7 Industriavtalet och Medlingsinstitutet

Industriavtalet och Medlingsinstitutet är två relativt

nya institutioner på svensk arbetsmarknad, med stor

betydelse för lönebildningen i Sverige.

Industriavtalet innehåller ett antal handfasta regler

för hur riksavtalsförhandlingar ska bedrivas. Parterna

tillsätter opartiska ordförande med uppgift att vid behov

bistå parterna och Industrins ekonomiska råd med uppgift

att ta fram fakta och ge råd i ekonomiska frågor.

Lönepolitiska vägval 31


32

Industriavtalet har förbättrat förhandlingsprocessen.

Avtalet innehåller en partsgemensam beskrivning av viktiga

förutsättningar för industriell verksamhet i Sverige.

Ett antal områden som är särskilt viktiga för svensk

industris konkurrenskraft pekas ut. Utifrån dessa beskrivningar

har det partsgemensamma arbetet breddats

och fördjupats i syfte att utveckla svensk industri.

Avtalet föregicks av mycket hårda motsättningar mellan

parterna. Industriavtalet är därför också en symbol för

ett handslag som återupprättade förtroendet mellan fack

och arbetsgivare inom industrin. Ett skäl till att parterna

lyckades var att statsmakterna hotade ingripa i lönebildningen.

Industriavtalet höll statsmakterna borta.

Outtalat ligger i detta förtroende att parterna visar stor

återhållsamhet med att ”springa till” politikerna och be

dem ändra lagstiftningen om parterna inte själva kommer

fram i en fråga.

En styrka med Industriavtalet är att det överbryggar

den historiska uppdelningen av anställda i arbetare och

tjänstemän. Industriavtalet stärker samarbetet inom industrin.

År 2000 inrättades det nya Medlingsinstitutet (MI). MI

fi ck mer resurser och ökade befogenheter jämfört med

dess föregångare, Statens förlikningsmannaexpedition.

Flera innovationer i Industriavtalet smittade av sig på

förändringarna i lagstiftningen och idéerna kring hur MI

borde arbeta.

Lönepolitiska vägval


För industrins parter var det viktigt att den nya lagstiftningen

inte ledde till ”dubbla processer”, en process enligt

Industriavtalet och en enligt den nya lagstiftningen.

Lagstiftningen kom att utformas så att Industriavtalet

och andra så kallade förhandlingsordningsavtal gavs en

särställning.

MI:s verksamhet påverkar inte de avtalsområden som

omfattas av Industriavtalet i någon större omfattning,

men för IF Metalls medlemmar som tillhör exempelvis

Motorbranschavtalet och Samhallavtalet har MI större

betydelse.

Det har under lång tid funnits en samsyn i Sverige om

att avtal inom den internationellt konkurrensutsatta

sektorn bör vara lönenormerande på svensk arbetsmarknad.

Den traditionen har sina rötter i 1930-talets

Saltsjöbadsavtal. Exportindustrin skulle vara löneledande.

Denna princip ingick på samma sätt som principen

om att staten inte skulle lägga sig i lönepolitiken, i vad

som brukar betecknas som ett hemligt tilläggsprotokoll 7

till huvudavtalet. Det var en viktig del i det som brukar

betecknas som Saltsjöbadsandan.

Under 1970- och 1980-talen blev denna princip inget mer

än läpparnas bekännelse. I praktiken utvecklades en

situation där det blev en kapplöpning mellan offentligt

och privat anställda och mellan arbetare och tjänstemän.

7 Det är oklart om det fi nns något sådant protokoll. Det kanske snarare

rör sig om ett antal handlingsprinciper som parterna var överens om

och handlade efter, men inte skrev ned.

Lönepolitiska vägval 33


34

Avtalen fylldes med kompensationsklausuler. Ingen litade

på någon.

Med Industriavtalet återupprättades principen om den

internationellt konkurrensutsatta sektorns lönenormerande

roll. I praktiken har det varit så att parterna inom

industrin träffat avtal som varit vägledande för övriga

parter på arbetsmarknaden.

MI har till uppgift att tillvarata och upprätthålla den

samsyn som fi nns på arbetsmarknaden om den konkurrensutsatta

sektorns lönenormerande roll 8 . Dessutom

ska MI verka för att förhandlingar inom internationellt

konkurrensutsatta avtalsområden avslutas först om det

förs i tiden parallella förhandlingar 9 .

Lönebildningen har fungerat betydligt bättre de senaste

tio åren jämfört med decennierna innan. Man får gå

tillbaka till 1950- och 1960-talen för att hitta en period

med motsvarande eller högre reala löneökningar. Då var

det LO och SAF som stödda på Saltsjöbadsavtalet var

de dominerande aktörerna på svensk arbetsmarknad.

De senaste tio åren har också varit en bra period för arbetsgivarna.

Industriproduktionen har ökat och svensk

industri har stärkt sin konkurrenskraft.

Trots det jämförelsevis goda utfallet fi nns kritik mot

Industriavtalet. En del av kritiken kommer från medlemmarna

i de fackförbund som omfattas av avtalet. Inom

8 Medlingsinstitutets instruktion.

9 Proposition 1999/2000:32.

Lönepolitiska vägval


IF Metall har det framförts kritik om att Industriavtalet

har inneburit att tjänstemännen fått högre löneökningar

än arbetarna. Det är riktigt att vissa grupper av tjänstemän

hade högre löneökningar under en period, men så

var inte fallet under avtalsperioden 2004–2006.

Det är högst oklart om den högre löneökningstakten för

tjänstemän var en effekt av Industriavtalet och om utvecklingen

varit bättre för arbetarna om Industriavtalet

inte funnits. Att en grupp har något högre löneökning under

en period och en annan grupp under en annan period,

behöver inte leda till omedelbara kompensationskrav.

Däremot kommer inget samarbete att hålla om en grupp

systematiskt och under en längre tid gynnas mer.

Kritik kommer också från fackliga organisationer och

arbetsgivarorganisationer utanför industrin. I samband

med avtalsuppgörelserna brukar även företrädare för

industrins arbetsgivare stämma in i kritikerkåren. Kritik

har funnits ända sedan Industriavtalets tillkomst. Ändå

har Industriavtalets roll som nav och norm för lönebildningen

i Sverige snarast stärkts. Samtidigt är det inte

bra för Industriavtalets legitimitet om kritiken blir för

omfattande och biter sig fast hos vissa grupperingar.

Industriavtalet omfattar också en mindre andel av de

anställda på arbetsmarknaden i dag jämfört med när det

kom till för drygt tio år sedan.

Lönepolitiska vägval 35


36

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

Formerna för lönebildningen är inte viktigast, det är resultatet

som räknas. Resultatet under Industriavtalets

tioåriga historia talar till dess fördel. Industriavtalet är

en kompromiss träffad mellan industrins parter och går

att utveckla om parterna enas om det.

4.8 Arbetsgivarna

Arbetsgivarorganisationernas mål och handlande har

stor betydelse för vilka strategier IF Metall och fackföreningsrörelsen

i övrigt ska välja. Arbetsgivarna vill

helst bestämma själva och ha full handlingsfrihet. När

de inte kan bestämma själva vill de ha klara spelregler,

stabilitet och förutsägbarhet. I alla lägen söker de kostnadsminimering.

Handlingsfrihet, stabilitet och kostnadsminimering är

tre mål som kan dra åt olika håll. Arbetsgivarna tvingas

därför att balansera målen och göra prioriteringar. Vad

arbetsgivarna prioriterar varierar från en tid till en

annan och mellan olika branscher beroende på rådande

omständigheter.

Exempelvis vill Teknikarbetsgivarna och Industri- och

Kemigruppen att riksavtalen görs helt dispositiva, dvs.

att det inte fi nns några tvingande regler. De vill att fl er

frågor ska bestämmas direkt mellan arbetsgivaren och

den enskilde. De vill inte att riksavtalen ska innehålla

löneökningar. Samtidigt vill de ha fredsplikt. Kompromissen

de tvingats ställa upp på är att det träffas riks-

Lönepolitiska vägval


avtal med både löneökningar och tvingande regler samtidigt

som det ger fredsplikt. Arbetsgivarna driver, åtminstone

för tillfället, inte linjen att alla frågor inklusive

konfl ikträtten ska fl yttas ned på lokal nivå.

Ett problem för arbetsgivarna är att olika branscher gör

olika prioriteringar. Lösningen är i regel att varje arbetsgivare

får agera efter branschens egna förutsättningar

inom ramen för ett gemensamt agerande. Problemet blir

då att fastställa den gemensamma ramen.

Dåvarande SAF beslutade 1990 att förhandlingar om

löner och allmänna anställningsvillkor skulle ske på förbundsnivå.

SAF hade inte längre något förhandlingsmandat.

Många industriarbetsgivare ville gå ännu längre och

föra ned förhandlingarna på företags- eller koncernnivå.

Inspirerade av utvecklingen i de anglosaxiska länderna

och nyliberala politiska strömningar förespråkade många

ekonomer och moderaterna, under 1990-talets första del,

att kollektivavtalet borde upphöra alternativt kraftigt

försvagas och ersättas av individuella avtal. Så långt

ville inte arbetsgivarna gå. De ville behålla kollektivavtalet

som fredspliktsinstrument.

Avtalsrörelsen 1995 blev ett stort misslyckande för arbetsgivarnas

strategi. När Industriavtalet träffades 1997

valde industriarbetsgivarna att prioritera stabiliteten

högst. De accepterade riksavtal med löneökningar. I utbyte

fi ck de löneökningar på rimlig nivå och lägre risk för

arbetsmarknadskonfl ikter.

Lönepolitiska vägval 37


38

För att strategin skulle vara framgångsrik krävdes att

övriga arbetsgivare accepterade industrins lönenormerande

roll. Industriarbetsgivarna accepterade också att

arbetstiden förkortades, men krävde ökad fl exibilitet i

utbyte.

I dag saknas en klar arbetsgivarstrategi. Flera företrädare

för arbetsgivarorganisationer utanför industrin

angrep i 2007 års avtalsrörelse Industriavtalet och industrins

arbetsgivare. Uppenbarligen vill en inte obetydlig

del av arbetsgivarna komma bort från Industriavtalet.

Vissa arbetsgivare anser att Industriavtalet är alltför

styrande, andra att det styr fel saker.

Samtidigt bedriver Svenskt Näringsliv sedan fl era år en

omfattande kampanj mot de fackliga organisationernas

konfl ikträtt. Målet är att försvaga de fackliga organisationernas

ställning.

Den borgerliga regeringen har uttalat att de inte avser

att ändra i konfl ikträtten eller göra några större förändringar

av arbetsrätten. I stället har de valt en linje där

de i ord säger sig värna den svenska modellen och kollektivavtalen.

Den borgerliga regeringens politik inriktas

på diverse så kallade utbudsstimulerande åtgärder och

kraftiga försämringar av arbetslöshetsersättningen och

arbetsmarknadspolitiken.

Lönepolitiska vägval


Ett särskilt problem är svårigheterna att teckna kollektivavtal

med de arbetsgivare som väljer att inte gå med i

en arbetsgivarorganisation.

Utgångspunkt för IF Metalls agerande

IF Metall och fackföreningsrörelsen i övrigt måste ha en

beredskap för att möta olika arbetsgivarstrategier i framtiden.

Lönepolitiska vägval 39


40

5. Kritiska faktorer

Om de lönepolitiska målen ställs mot de grundläggande

förutsättningar och aktuella omständigheter som råder

framkommer ett antal kritiska faktorer. I detta kapitel

utvecklas och problematiseras fyra, för en framgångsrik

lönebildning, särskilt viktiga kritiska faktorer.

5.1 Industrins förnyelseförmåga

Förmågan till industriell förnyelse är central för möjligheterna

till fortsatta reala löneökningar. Ska svensk

industri hävda sig i den internationella konkurrensen

måste förnyelseförmågan vara stor. Det måste vara intressant

att investera

Parterna kan bidra till industrins

förnyelse med ett partsgemensamt

arbete för industriell utveckling.

Lönepolitiska vägval

och utveckla industriell

verksamhet i Sverige.

Förnyelseförmågan

bestäms av många olika

faktorer: investeringar i

maskiner, anläggningar, informations- och kommunikationsteknologi,

satsningar på utbildning, forskning och

utveckling, utveckling av produktion och arbetsorganisation,

viljan och förmågan att ta industriella risker, att

satsa långsiktigt och uthålligt, möjligheten att frigöra

och fl ytta kapital till mer produktiva områden m.m.

Parterna kan bidra till industrins förnyelse med ett

partsgemensamt arbete för industriell utveckling. Ett

annat sätt är att föra en lönepolitik som främjar lärande,

utbildning och utveckling i arbetet.


Statsmakternas bidrag är också viktigt. Samhällets investeringar

i infrastruktur, forskning och utbildning har

en avgörande betydelse för industrins förnyelseförmåga.

De fackliga organisationerna kan skapa bättre förutsättningar

för industriell förnyelse genom att föra en

lönepolitik som gör svensk industri fortsatt konkurrenskraftig.

Företagen kan bidra till industrins förnyelse

genom att satsa verksamhetens överskott i produktiva

investeringar i stället för att bevilja sig själva alltför

generösa ersättningar, bonusar och pensioner.

För att de anställda ska vara motiverade till höga prestationer

och ställa upp på återkommande förändringar,

måste det i företagens ledningar fi nnas ett ledarskap

som inspirerar och inger respekt. Samma personer kan

inte med bibehållen trovärdighet först bevilja sig själva

fantasilöner och höga bonusar och i nästa stund predika

återhållsamhet för det stora fl ertalet.

Industrins förnyelseförmåga är en kritisk faktor för en

framgångsrik lönebildning.

Facken kan undergräva förnyelseförmågan genom att

bortse från de restriktioner som fi nns för lönebildningen.

Arbetsgivarna kan skjuta sig själva i foten genom ett

dåligt ledarskap, som får tilliten till deras omdöme och

motiv att brista.

Lönepolitiska vägval 41


42

5.2 Omställningsförmågan

Snabb teknisk utveckling och ökad handel har positiva

effekter på produktivitetsutveckling och tillväxt. Möjligheterna

till reala löneökningar och fortsatt välfärd ökar.

Vi har i avsnitt 4.3 och 4.4 kortfattat beskrivit globaliseringen

och utvecklingen inom EU som två viktiga omständigheter

med positiva effekter på tillväxt och reallöneutveckling.

Samtidigt framkallas krafter som driver på

förändringar och skapar nya spänningar i lönebildningen.

När trycket på förändring tilltar ökar omfattningen av

omvandlingens negativa effekter, vilket leder till ett ökat

motstånd. Hur starkt motståndet blir beror på förmågan

till omställning.

Om förmågan är hög blir motståndet mindre. När omvärldstrycket

ökar måste förmågan till omställning

förbättras, annars kommer motståndet att öka. Om omvandlingstrycket

är konstant, men åtgärder vidtas som

försämrar förmågan till omställning, kommer också motståndet

att öka.

På så sätt samspelar omvandlingstrycket med omvandlingsmotståndet

och förmågan till omställning i något

som skulle kunna kallas strukturomvandlingens triangeldrama.

Arbetsgivarna tar förändringarna i omvärlden som

ursäkt för attacker på dagens regler i riksavtalen. De

hotar med utfl yttning om löntagarna inte går med på

Lönepolitiska vägval


lägre löner eller andra försämringar. Det är en politik

som innebär att förändringar i omvärlden framstår som

något Sverige bör skydda sig mot. Arbetsgivarnas politik

innebär att några ska ta hem vinsterna samtidigt som

andra får stå för kostnaderna.

En sådan politik kommer ofelbart att öka motståndet

mot globaliseringen. Risken är att alla då blir förlorare.

Globaliseringens möjliga vinster uteblir. Intressekonfl ikterna

ökar. Förutsättningarna för industriell utveckling

och anpassning blir sämre. Exempel i vår omvärld på en

sådan politik borde vara avskräckande.

Behovet av strukturomvandling är redan omfattande och

kan förväntas öka. Det ökar kraven på en bra omställningsförmåga.

Utfallet beror på hur situationen hanteras.

Ska de positiva effekterna väga över måste de som mister

sina arbeten fi nna nya och mer produktiva arbeten. Om

resultatet i stället blir utslagning av produktionsresurser

och arbetskraft uteblir reallöneökningarna och välfärden

kommer att minska. Konststycket är att ta vara på de

potentiella vinsterna och låta alla vara med och dela på

både vinster och kostnader. Nyckeln ligger i omställningsförmågan.

Förmågan till omställning är en kritisk faktor för en

framgångsrik lönebildning.

Lönepolitiska vägval 43


44

Facken kan försämra omställningsförmågan genom att

med alla medel försöka förhindra, försvåra och fördyra

driftsinskränkningar och nedläggningar av företag.

Arbetsgivarna kan försämra omställningsförmågan genom

förslag om sämre löner och anställningsvillkor samt

genom att försöka lägga hela ansvaret för anpassningarna

på de anställda, som utan egen förskyllan drabbas.

Statsmakterna kan försämra omställningsförmågan med

en politik som minskar tryggheten och utbildningsinsatser

vid förändringar.

5.3 Kollektivavtalets ställning

Kollektivavtalet har en stark ställning på svensk arbetsmarknad.

Det fi nns dock utvecklingstendenser som

riskerar att försvaga kollektivavtalets ställning. En inriktning

är utveckling bort från kollektiva lösningar mot

mer av individuella lösningar, en annan är utveckling

mot mer av lagstiftning på kollektivavtalets bekostnad.

Arbetsgivarna är generellt sett emot regleringar. Om en

reglering ska införas vill de att den är luddig eller att de

lokala parterna ska kunna gå ifrån regleringen. De vill

ha ökade möjligheter för arbetsgivarna att göra upp direkt

med den anställde, utan inblandning från de lokala

facken.

För oss som facklig organisation är det nödvändigt att

kunna genomdriva förändringar i form av tydliga avtals-

Lönepolitiska vägval


estämmelser och att det, i de fall möjlighet ges för de

lokala parterna eller individer att göra olika val, fi nns

bestämmelser som gör att arbetsgivarna inte automatiskt

får ett maktövertag.

Om alltmer av arbetslivets villkor regleras i lag kommer

kollektivavtalets ställning att försvagas. Det kan vara ett

resultat av att parterna i ökad utsträckning vänder sig

till politikerna för att få en förändring till stånd, i stället

för att ta upp frågan med motparten. Det kan också bero

på att olika politiska företrädare själva vill hantera mer

av de frågor som rör förhållandena på arbetsmarknaden.

Alltför ofta uppstår situationer som visar att rollfördelningen

mellan arbetsmarknadens parter och företrädare

för de politiska partierna i Sverige är oklar. Ett exempel

är när företrädare för olika politiska partier ger uttryck

för hur olika gruppers relativa löner bör förändras. Ett

annat exempel är att det ofta pågår parallella initiativ

som syftar till att reglera en fråga via kollektivavtal

respektive lag. Ytterligare en orsak till att det blir mer

lag och mindre avtal är utvecklingen inom EU, med mer

av diskrimineringslagstiftning och EU-direktiv som

förutsätts implementeras med lagstiftning. I alla dessa

fall blir effekten att kollektivavtalet och parternas ställning

på arbetsmarknaden på sikt undergrävs.

EG-domstolens dom i målet Laval un Partneri (det så

kallade Vaxholmsmålet) kan också få såväl direkta som

indirekta effekter på kollektivavtalets ställning. Om lag-

Lönepolitiska vägval 45


46

stiftningen ges ett företräde framför kollektivavtalet kan

det påverka både vilka frågor som bör regleras i lag respektive

avtal och vem som får ansvaret och har möjlighet

att bevaka de regler som gäller.

Det fi nns i dag fl era akuta hot mot kollektivavtalets ställning.

Det första kommer från arbetsgivarnas kampanjer

mot fackens konfl ikträtt. Det andra kommer från den

borgerliga regeringens antifackliga politik. Det tredje är

att de fackliga organisationerna kan misslyckas med att

upprätthålla en hög kollektivavtalstäckning. Det fjärde

är att parterna på svensk arbetsmarknad inte förmår bli

överens om hur de ska möta de nya förutsättningar som

följer av det svenska EU-medlemskapet.

Om arbetsgivarna blir framgångsrika med den kampanj

som syftar till att begränsa fackens möjligheter att vidta

konfl iktåtgärder kan det svenska kollektivavtalssystemet

försvagas kraftigt. Det skulle kunna vara slutet på möjligheterna

att bedriva en solidarisk och ansvarsfull lönepolitik

och början på en längre period av stor oreda på den

svenska arbetsmarknaden.

Mer av lagstiftning eller en utveckling som innebär att

de fackliga organisationerna inte förmår genomdriva

rikstäckande kollektivavtal med reellt innehåll, är andra

hot mot kollektivavtalets ställning.

Kollektivavtalets ställning är en kritisk faktor för en

framgångsrik lönebildning.

Lönepolitiska vägval


5.4 Politiken

Lönebildningen är parternas ansvar. Med Industriavtalet

tog parterna inom industrin sitt ansvar för lönebildningen

på sin del av arbetsmarknaden. Det nya Medlingsinstitutet

innebar en anpassning av det statliga medlingsarbetet

till de rådande omständigheterna. Stor hänsyn togs

till Industriavtalet.

Om statsmakterna vidtar åtgärder som rubbar balansen

mellan parterna ökar motsättningarna och det föds krav

på politiska motåtgärder. En sådan utveckling försvagar

partssystemet och partssamarbetet på svensk arbetsmarknad.

De förändringar som den borgerliga regeringen genomfört

och planerar att genomföra, kan komma att allvarligt

försvåra kommande

avtalsrörelse och öka

motsättningarna mellan

parterna. De förändringar

av arbetslöshetsersättningen

som genomförts

har medfört att hundra-

De förändringar av arbetslöshetsersättningen

som genomförts har

medfört att hundratusentals anställda

lämnat a-kassorna.

tusentals anställda lämnat a-kassorna. De står nu utan

skydd om de drabbas av arbetslöshet.

Fler förändringar utreds och ska genomföras. I budgeten

för 2008 föreslår regeringen förändringar i arbetslöshetsersättningen

som innebär att en direkt koppling införs

mellan medlemmarnas a-kasseavgift och arbetslösheten

Lönepolitiska vägval 47


48

i respektive a-kassa. Syftet är att påverka löneförhandlingarna.

Regeringen var på väg att lägga ett förslag med

denna inriktning hösten 2006, men backade. Sedan kom

de igen efter avtalsrörelsen.

Regeringens förslag om en arbetslöshetsavgift är ett

fl agrant inhopp i lönebildningen, arbetsmarknadsparternas

kärnområde. Det är ett försök att via politiska

beslut styra formerna för lönebildning i Sverige. Hur det

kommer att påverka kommande avtalsrörelse återstår

att se.

Ett annat exempel på ett politiskt initiativ som kunde ha

fått förödande konsekvenser för lönebildningen, var det

ursprungliga förslaget till tjänstedirektiv som lades fram

av EU-kommissionen (se avsnitt 4.4).

Politikens inriktning är en kritisk faktor för en framgångsrik

lönebildning. Det gäller såväl i Sverige som på

EU-nivå.

Lönepolitiska vägval


6. Löne- och avtalspolitiska vägval

6.1 Kräver hög sysselsättning fattigare och otrygga

löntagare?

Många menar att internationaliseringen, globaliseringen

och det utvidgade EU, ställer Sverige inför nya

förutsättningar som kräver avregleringar av arbetsmarknaden.

Hos somliga tänds ett nytt hopp – äntligen

ska vi bli av med de starka facken, de höga lägstalönerna

och de generösa trygghetssystemen.

Ett stort antal arbetsgivare, politiker, forskare och debattörer

hävdar att villkoren måste försämras, åtminstone

för somliga, annars hotar vikande sysselsättning

och växande arbetslöshet. Fler måste acceptera sämre

villkor och ökad otrygghet. Andra kan få det bättre, framför

allt de som redan har det bra. Förslagen varierar, men

temat är detsamma.

Den borgerliga regeringen genomför försämringar av

arbetslöshetsförsäkringen i sysselsättningens namn.

Ersättningsnivåerna ska sänkas, tryggheten minska och

kraven på den enskilde öka.

Arbetsgivare driver kravet på så kallade öppningsklausuler.

De vill ha mer makt. De vill kunna pressa de lokala

facken till eftergifter i form av sänkta löner, förlängda

arbetstider etc. De säger att detta är för att rädda sysselsättningen.

Lönepolitiska vägval 49


50

En del ekonomer påstår att globaliseringen innebär att

reallönerna för fl ertalet löntagare i de gamla industriländerna

– särskilt de med enklare arbetsuppgifter – måste

sänkas, annars hotar massarbetslöshet.

De angivna motiven, hög sysselsättning och låg arbetslöshet,

är goda. Priset är ökad otrygghet och fattigare löntagare.

Budskapet varierar med konjunkturen. För några

år sedan när konjunkturen var sämre, var uttalanden

om att det krävs reella försämringar för stora grupper

vanligare. I takt med att konjunkturen har förbättrats är

det fl er som lyfter fram globaliseringens möjligheter och

positiva effekter. Däremot är det fortfarande många som

hävdar att en del nog bör bereda sig på att få det sämre

och att det behövs mer av piskor och ökad otrygghet.

Skalar man bort retoriken och tittar på de förslag som

presenteras, blir det uppenbart att arbetsgivarna, en

del politiker och debattörer är beredda på vissa offer.

Inte egna, men andras. Dessa attacker lär bli fl er och

röstläget högre i nästa lågkonjunktur.

Kräver hög sysselsättning fattigare och otrygga löntagare?

Nej! Här fi nns ett vägval. Det är fullt möjligt

att dra nytta av globaliseringen och det utvidgade EU:s

fördelar och samtidigt fördela kostnaden för den nödvändiga

anpassningen rättvist. Ett bevis är att den anpassning

till globaliseringen och det nya utvidgade EU som

redan skett har utfallit olika i olika länder.

Lönepolitiska vägval


Omvärldsförändringarna behöver inte medföra fattigare

och otrygga löntagare. Men det går inte att säga nej till

förändring och till varje pris söka rädda varje jobb, då

kommer vi som löntagare att bli fattigare. Det handlar

inte om att rädda jobb, utan om att alla ska kunna växa i

befi ntliga och nya bättre arbeten.

De nya förutsättningarna blottlägger brister i nuvarande

institutioner på arbetsmarknaden. En del kan behöva

ändras, inte raseras, och ersättas med nya lösningar anpassade

till dagens förutsättningar. Hur framtiden formas

ligger till stor del i våra egna händer. Det är en stor utmaning.

Sverige är ett litet land vars ekonomi till stora delar är

exponerad mot omvärlden. Denna exponering fortsätter

att öka. Det ger stora fördelar, men är också riskfyllt.

En ökad exponering innebär att efterfrågan på kollektiva

lösningar, gemensamt ansvarstagande och riskspridning

ökar. Behovet av trygghet minskar inte, det ökar.

Men tryggheten får inte leda till passivitet och bidragsberoende,

då kommer människor och hela ekonomin att

stagnera. Tryggheten ska ge stöd så att människor kan

och vågar växa in i nya arbetsuppgifter. Det ger i sin tur

ökade möjligheter till reallöneökningar för alla.

I de vägval som måste göras är utformningen av lönebildningen

central.

Lönepolitiska vägval 51


52

Sveriges stigande utlandsberoende får tre konsekvenser

för valet av politiska strategier:




För att kunna påverka blir det allt viktigare att vara

med och agera på de internationella arenorna.

Kraven på anpassning till förändringar i omvärlden

ökar, eftersom det på många områden inte är möjligt

att föra en avvikande politik.

Den nationella politikens betydelse tilltar på de områden

där det är möjligt att föra en självständig politik.

Dessa tre konsekvenser äger allmän giltighet och gäller

också för lönebildningen.

I följande avsnitt identifi eras ett antal vägval och förslag

ges till inriktning för IF Metalls framtida avtals- och

lönepolitik. De vägval som görs ska föra oss närmare

IF Metalls lönepolitiska mål. Samtidigt måste valen

utgå från lönebildningens grundläggande förutsättningar

och dagens aktuella omständigheter. De kritiska

faktorerna i kapitel 5 måste särskilt beaktas. Vad som

krävs kan sammanfattas i tre punkter:

1. Stärk kollektivavtalets ställning (avsnitt 6.2–6.3)

2. Ökad förnyelse- och omställningsförmåga (avsnitt 6.4)

3. Ordning på lönebildningen (avsnitt 6.5–6.10)

6.2. Kollektivavtalet – ett gemensamt ansvar

Kollektivavtalet är de anställdas redskap att som medlemmar

i facket påverka innehållet i kontraktet med ar-

Lönepolitiska vägval


etsgivarna. Med stöd i kollektivavtalet kan de anställda

hävda sina löner och anställningsvillkor och förhindra ett

självsvåldigt agerande från arbetsgivaren. Krav på förbättringar

kan realiseras i kollektivavtalet.

Ett kollektivavtal är ett verktyg för att lösa gemensamma

problem. Kollektivavtalet är ett uttryck för att vi tar ett

gemensamt ansvar. Det alternativa vägval vi har är att

var och en försöker lösa alla frågor med arbetsgivaren.

Det skulle göra oss mycket svagare. Risken att en dag

hamna i bekymmer skulle öka dramatiskt.

Med ett kollektivavtal kan vi solidariskt dela de risker

som arbetslivet utsätter oss för och dela på de vinster

som vårt arbete skapar. Tillsammans kan och vågar vi

göra mer. Kollektivavtalet stärker oss som individer

gentemot arbetsgivaren och ökar våra möjligheter att utvecklas.

Det ger ökad frihet.

För tio år sedan hävdade högerkrafterna att kollektivavtalet

skulle ersättas med individuella avtal. I dag vill

de i stället begränsa kollektivavtalets räckvidd och borra

hål i det golv som kollektivavtalen utgör.

IF Metall måste med kraft hävda de rikstäckande kollektivavtalens

ställning. De rikstäckande kollektivavtalen

ska vara säkra och bra golv för alla. De lägsta lönerna

ska vara på en nivå som garanterar alla en bra ingångslön

och understödjer en utveckling av lönen i takt med

att anställningstid, erfarenhet och arbetsuppgifter ut-

Lönepolitiska vägval 53


54

vecklas. De allmänna anställningsvillkoren ska sätta

ramarna för arbetstider, anställningsformer, ersättningar

m.m. Riksavtalen ska vara ett skydd mot lönesänkningar

och försämringar. Nya riksavtal ska innehålla bestämmelser

om löneökningar som syftar till reala löneökningar.

IF Metall har i dag över 40 riksavtal, många med samma

arbetsgivarmotpart. För att öka den samlade fackliga

styrkan och ge alla medlemmar mer likartade grundvillkor

bör antalet riksavtal minska. Det bör ske på ett sätt

som gör det möjligt att behålla bransch- och verksamhetsspecifi

ka regler som är till fördel för IF Metalls medlemmar.

Aktuella tvister om vilka villkor som ska gälla för utländsk

arbetskraft som är tillfälligt verksam i Sverige

visar på brister i dagens regleringar. Parterna på svensk

arbetsmarknad är i dag oense både om det faktiska rättsläget

och om vad som är önskvärt beträffande viktiga

fundament för den svenska kollektivavtalsmodellen.

IF Metall ska hävda principen att utländsk arbetskraft

som är tillfälligt verksam i Sverige ska ha löner och

anställningsvillkor som andra anställda i Sverige och att

svenska kollektivavtal och lagar ska gälla.

IF Metall ska också verka för att alla parter på svensk

arbetsmarknad uttryckligen ställer sig bakom denna

princip.

Lönepolitiska vägval


En förutsättning för att de fackliga organisationerna

ska kunna hävda kollektivavtalets ställning är att nuvarande

konfl iktregler inte urholkas.

6.3 Mer avtal och

mindre lag

IF Metall ska verka för att

kollektivavtalets ställning IF Metall ska verka för att

stärks. Det innebär sam-

kollektivavtalets ställning stärks.

tidigt att det svenska

partssystemet måste stärkas.

Det politiska systemet

bör i större utsträckning avstå från att ge sig in i vissa

frågor. Arbetsmarknadens parter bör ges ökad frihet att

själva lösa frågor. Det fi nns ett vägval mellan lag och

avtal.

IF Metall bör kraftfullt verka för att stärka kollektivavtalets

och partssystemets ställning.

Det fi nns ett antal enskilda händelser och mer långsiktiga

förändringar i förutsättningarna för parternas arbete som

hotar kollektivavtalets ställning. Att en reglering kan ske

antingen i form av lag eller avtal eller i en kombination av

avtal och lag kan vara en fördel. Men det kan också skapa

problem, till exempel om en lagstiftningsåtgärd allvarligt

skadar förtroendet mellan parterna eller om en redan

införd lagregel kraftigt försvårar alternativt omöjliggör

fortsatt utveckling av regleringen inom området.

Lönepolitiska vägval 55


56

Andra exempel på problem är då parternas respektive

statsmakternas initiativ blockerar varandra eller om en

lagstiftning går på tvärs med gällande kollektivavtalsreglering.

Statsmakterna, som sitter på den yttersta makten, kan

minska riskerna för problem genom att visa parterna

respekt och ta ansvar för att relationerna på arbetsmarknaden

i sin helhet fungerar.

På samma sätt blir det mindre problem om parterna

sinsemellan spelar med ”öppna kort” och inte vänder sig

till lagstiftaren bakom ryggen på varandra. Nyckelord

är att försöka få ett bra samspel och öppenhet mellan

samtliga inblandade aktörer, utan att bortse från de

skillnader i intressen som fi nns.

Större förändringar av de grundläggande spelreglerna

på arbetsmarknaden bör inte ske utan parternas samtycke.

Fack, arbetsgivare och statsmakter behöver utveckla ett

tydligare grundläggande förhållningssätt till frågan om

lag eller avtal. I dag fi nns påtagliga brister i de tre parternas

agerande. Nya frågor mellan parterna bör i första

hand regleras med kollektivavtal. Det bör bli mer avtal

och mindre lag.

För att föra in utvecklingen i nya banor behövs en tydlig

markering. Fack och arbetsgivare bör signalera att de

Lönepolitiska vägval


under en period inte önskar några nya lagstiftningsåtgärder

inom områdena löner, arbetstid, anställningsformer

och inte heller någon förändring av konfl ikträtten.

Ett undantag skulle vara om parterna tillsammans var

överens om att de vill ha en förändring av någon lagstiftning.

Ett annat undantag är om något händer som parterna

själva inte rår över, exempelvis beslut eller rättsutslag

på EU-nivå som kan kräva förändrad lagstiftning.

Det nu aktuella utslaget i EG-domstolen, i det så kallade

Vaxholmsmålet, är ett sådant exempel.

Ett ökat ansvar för arbetsmarknadens parter inom vissa

kärnområden kräver å andra sidan att det politiska

systemet tar ansvar för utformningen av den generella

välfärden och de olika sociala trygghetssystemen.

De anställdas inkomsttrygghet vid sjukdom, arbetslöshet,

pensionering m.m. regleras i Sverige till stor del i

de offentliga trygghetssystemen. Många av trygghetssystemen

har en nära koppling till förhållandena på

arbetsmarknaden och har skapats efter initiativ från de

fackliga organisationerna. Syftet är att möta de anställdas

krav på ökad trygghet.

Om de offentliga trygghetssystemen inte fanns skulle

partssystemet behöva ta hand om fl era av dessa frågor.

Nuvarande ordning innebär att partssystemet avlastas

ett antal uppgifter och att partssystemet och kollektivavtalets

roll inom dessa områden är av mer komplette-

Lönepolitiska vägval 57


58

rande karaktär. Denna ordning skapar trygghet och är

samtidigt produktiv. Den stärker tilliten och förtroendet

i samhället och mellan parterna. Inlåsningseffekter till

följd av olika regler för anställda i olika sektorer och

mellan olika yrkeskategorier minskar. Det höjer arbetsmarknadens

omställningsförmåga.

Den nära kopplingen till arbetslivet, kollektivavtalens

komplementära roll samt kraven på effektivitet och rationalitet

i systemen, innebär samtidigt att det behövs en

dialog mellan parterna och statsmakterna om den fortsatta

utvecklingen av de sociala trygghetssystemen.

De nu inledda samtalen om ett nytt huvudavtal mellan

Svenskt Näringsliv, PTK och LO kan vara ett steg i rätt

riktning. För att samtalen ska bli framgångsrika krävs

att parterna vågar ta större ansvar och markera en självständighet

gentemot statsmakterna. Det innebär att de

måste ta avstånd från lagstiftningsåtgärder som hotar

parternas och kollektivavtalets ställning.

Ett exempel är försöket från nuvarande regering att

kringgå anställningsförhållanden genom förändringar av

reglerna för F-skattsedeln, ett annat är inblandningen i

lönebildningen genom förslaget om en differentiering av

arbetslöshetsförsäkringen.

Från facklig sida måste vi vara medvetna om att detta

också innebär en restriktion för våra ambitioner att lösa

frågor via lagstiftning.

Lönepolitiska vägval


Industriavtalet var ett tydligt uttryck för att parterna

inom industrin själva ville ta ansvaret för lönebildningen.

Industriavtalet har stärkt partssamverkan och kollektivavtalets

ställning. Erfarenheterna från de tio första åren

med Industriavtalet inspirerar säkert centralorganisationerna

i deras förhandlingar om ett nytt huvudavtal.

Ett eventuellt nytt huvudavtal måste utformas så att det

harmoniserar med Industriavtalet.

En god ordning för hur löntagare och företag ska vara organiserade

och hur avtalsstrukturen ska vara utformad

stärker kollektivavtalssystemet. Här fi nns brister som

bör rättas till. Det behövs också ytterligare insatser som

syftar till att öka organisationsgraden bland anställda

och arbetsgivare. Det är positivt om också arbetsgivarna

har en hög organisationsgrad.

IF Metall ska hävda den svenska kollektivavtalsmodellen

på Europanivå och verka för att arbetsmarknadens alla

parter i Sverige gör detsamma.

EU-direktiv inom det sociala området bör införas i

Sverige som kollektivavtal och bör, när så är lämpligt,

kunna utformas så att de är dispositiva.

Lönepolitiska vägval 59


60

6.4 Ökad förnyelse- och omställningsförmåga

För att nå IF Metalls lönepolitiska mål måste en strategi

utformas som på ett framgångsrikt sätt hanterar behovet

av förnyelse och omställning. För att klara den utmaningen

krävs en mängd åtgärder. Ansvaret för många av dessa

ligger på det politiska systemet. Men parternas agerande

och lönepolitikens utformning är helt central. Innan vi

går in på de konkreta förslagen behandlas först de nya

förutsättningarna för den solidariska lönepolitiken.

När den solidariska lönepolitiken utformades var förutsättningarna

delvis annorlunda än i dag. Kapitalet rörde

sig inte fritt över gränserna. Det var i större utsträckning

möjligt att pressa vinstnivåerna i ett enskilt land. Finanspolitiken

var det viktigaste stabiliseringspolitiska verktyget.

Skillnaderna i lönenivån mellan olika branscher

var större.

En viktig del i tillämpningen av den solidariska lönepolitiken

(principen lika lön för likvärdigt arbete) blev att utjämna

lönekostnaderna mellan olika branscher. Företag

med låg produktivitet slogs ut och den genomsnittliga

produktivitetsnivån steg. En aktiv arbetsmarknadspolitik

underlättade arbetskraftens rörlighet mellan krympande

och växande branscher.

I dag gäller delvis nya förutsättningar. Penningpolitiken

är det viktigaste stabiliseringspolitiska verktyget. Ankaret

för den ekonomiska politiken är målet om stabila

priser. Kapitalet rör sig fritt över gränserna. Lönekostnaderna

för likvärdig arbetskraft är relativt lika i olika

branscher.

Lönepolitiska vägval


Däremot är skillnaden i lönekostnad i Sverige jämfört

med lönekostnaden i ett fl ertal länder i omvärlden mycket

stor. Det går i dag inte att nå så mycket högre produktivitet

i Sverige genom att ytterligare utjämna lönekostnaderna

mellan olika branscher.

Produktivitetsnivån kan i stället upprätthållas och öka

genom att lönekostnadsnivån mellan olika branscher

inte tillåts öka. Skulle lönenivån tillåtas sjunka kommer

branscher med låg produktivitet att öka sin internationella

konkurrenskraft. Då minskar den totala produktivitetsnivån

i Sverige och arbetskraftens rörlighet

försvåras.

Lönekostnaderna i exempelvis Östeuropa, Kina och

Indien är på en så låg nivå att de hela tiden sätter press

på företagen i k-sektorn att öka sin produktivitet. Det är

samtidigt nödvändigt att tillåta en tillräckligt hög vinstnivå

i de mest lönsamma delarna av näringslivet för att

en förnyelse och expansion ska ske där.

Strukturomvandlingen i k-sektorn drivs av efterfrågan på

världsmarknaden och utvecklingen av olika branschers

relativa internationella konkurrenskraft. Ska svensk

industri bibehålla en förnyelseförmåga krävs att kapital

och arbetskraft kan fl ytta över till de branscher som

har den högsta internationella konkurrenskraften. Det

kräver en god vinstnivå.

På lång sikt bestäms denna nivå på den internationella

kapitalmarknaden, men kortsiktigt kan vinsterna bli

Lönepolitiska vägval 61


62

för höga och då blir det problem. Om företagen får för

mycket pengar över ökar riskerna för spekulation, felinvesteringar

och olika excesser i överdrivna bonusar och

ersättningsprogram till företagsledningarna. Därtill ökar

spänningarna i lönebildningen.

Den offentliga statistiken över löne- och lönekostnadsutvecklingen

har utvecklats och blivit snabbare än tidigare.

Någon motsvarande förbättring av statistik över näringslivets

lönsamhetsutveckling har inte gjorts, vilket är en

brist.

En effekt av den solidariska lönepolitiken är att vinstnivåerna

i de mest lönsamma företagen blir väsentligt

högre än om en mer bärkraftsorienterad lönepolitik

tillämpas. Tanken är att vinsterna som uppstår ska investeras

i de branscher och företag som går bra. Därmed

ökar tillväxten och produktiviteten i hela samhället.

En bärkraftsorienterad lönepolitik går ut på att ta ut

så mycket som möjligt i löneökningar i varje företag vid

varje tillfälle. Problemen med en sådan lönepolitik är att

den förutsätter löneanpassning nedåt i lågkonjunktur

och då branscher tappar i relativ konkurrenskraft. Rörligheten

på arbetsmarknaden blir sämre och löntagarna

tvingas ta en betydligt större risk samt bära mer av kostnaderna

och påfrestningarna när omvärldsförändringar

kräver en anpassning. Det kommer att försvaga fackens

och kollektivavtalens ställning.

Lönepolitiska vägval


Lokala vinstdelningssystem som fångar upp en del av

mervinsterna och tillåts variera med företagens lönsamhet

är dock möjliga att kombinera med principerna

bakom den solidariska lönepolitiken. En förutsättning är

att de inte blir för omfattande och uppfattas som ett permanent

tillägg på befi ntlig lön.

Det fi nns fortfarande ett vägval mellan den solidariska

lönepolitiken i modern tappning och en bärkraftsorienterad

lönepolitik. Principen om lika lön för likvärdigt

arbete är fortfarande både rättvis och produktiv och

behovet av en aktiv arbetsmarknadspolitik är minst lika

stor i dag som tidigare. En skillnad är att lönepolitiken

i dag snarast bör inriktas på att förhindra att löneskillnaderna

mellan olika branscher ökar. Omvandlingstrycket

upprätthåller omvärlden.

De fl esta bedömare utgår ifrån att omvandlingstrycket

ökat under senare år. Det är troligt, men inte säkert.

Säkert är att det fi nns tydliga skiljelinjer i inriktningen

på den politik som föreslås för att hantera omvandlingstrycket.

Här fi nns ett vägval. Som förbund kan vi inte i

någon större utsträckning påverka omvandlingstrycket,

men det fi nns stora möjligheter till olika lösningar för att

förbättra omställningsförmågan.

Utifrån IF Metalls lönepolitiska mål är inriktningen på

det vägval som behöver göras enkel. Alla ska vara med

och dela på globaliseringens vinster och alla ska solidariskt

dela på dess risker. Svårigheten ligger i att hitta de

Lönepolitiska vägval 63


64

rätta åtgärderna. Det behövs ett batteri av åtgärder, en

del dessutom med uppbackning av politiska beslut.

Vilken väg arbetsgivarna väljer återstår att se. Om de

väljer att reallönerna ska pressas ned, att de lägsta

lönerna ska sänkas, att

arbetstiderna förlängs och

Om arbetsgivarna är beredda att söka

lösningar kan det innebära mer av

kraven på arbetsmiljön

partssamarbete.

urholkas, kan de vara

säkra på att motståndet

mot förändringarna kommer

att öka och därmed kommer intressemotsättningarna

att skärpas. Om arbetsgivarna är beredda att söka lösningar

kan det innebära mer av partssamarbete.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste också utvecklas

och i ökad utsträckning utformas gemensamt

med parterna på arbetsmarknaden, närmare företagen

och de anställdas vardag och värderingar.

För att klara den nödvändiga förnyelsen och omställningen

krävs också ett kontinuerligt arbete i företagen i

syfte att öka produktiviteten och utveckla de anställdas

kvalifi kationer och arbetsuppgifter. Det krävs starkare

trygghetssystem och bättre omställningsförsäkringar.

När omvandlingstrycket ökar behövs mer trygghet.

IF Metalls löne- och avtalspolitik ska inriktas på att

stärka industrins och de anställdas förnyelse- och omställningsförmåga.

Det kan ske genom följande:

Lönepolitiska vägval













Löneökningarna i branschavtalen utformas på ett

likartat sätt och inte utifrån branschernas lönsamhet.

Bättre och snabbare statistik över utvecklingen av

näringslivets lönsamhet och ersättningar till företagsledningar.

Ökad rådgivning om lokala vinstdelningssystem.

Intensifi erat arbete med lokala lönesystem som stödjer

utveckling av arbete och kompetens, inklusive särskilda

satsningar riktade mot kvinnor.

Partsgemensamt produktivitetsarbete i företagen och

förebyggande arbete för en hållbar utveckling.

Förstärkta omställningsavtal med ökade möjligheter

till utbildning.

Uppgradering och utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen

parallellt med ett ökat partsinfl ytande

över inriktning och omfattning.

Mer av partsgemensamt arbete i utbildningsfrågor.

Partsgemensamt arbete med rehabiliteringsfrågor,

eventuellt i form av ett nytt avtal.

En nytt Industrins utvecklingsavtal.

Fortsatt partsgemensamt arbete för industriell utveckling.

Lönepolitiska vägval 65


66

6.5 Vad är lagom takt?

I takt med Europa är ett bra riktmärke för löneökningarna.

I takt med Europa understryker betydelsen av

utvecklingen i viktiga konkurrentländer och den svenska

ekonomins stora beroende av omvärlden. Det är en enkel

och lättfattlig princip. Under Industriavtalet har löne-

och arbetskraftskostnaderna i Sverige ökat ungefär som

i Europa. Det har givit reallöneökningar och stärkt industrins

konkurrenskraft.

I takt med Europa bygger på ett antal antaganden.

Infl ationstakten och produktivitetsökningen i Sverige

och jämförelseländerna i Europa antas vara i stort sett

densamma. Likaså antas utvecklingen av avkastning på

kapital utvecklas likartat. Förändringar av ländernas

växelkurser tillmäts ingen betydelse.

Under dessa förutsättningar bör de svenska företagens

konkurrensläge inte försämras och svenska löntagare bör

kunna tillgodogöra sig likartade reallöneökningar som

löntagarna i våra viktigaste konkurrentländer.

I takt med Europa är ett bra riktmärke, men stämmer

inte i alla lägen. Det fi nns ytterligare två restriktioner

som måste beaktas. Det är utvecklingen av sysselsättningen

och industrins konkurrenskraft.

Skulle exempelvis sysselsättningen utvecklas svagt och

arbetslösheten stiga och/eller svensk industris konkurrenskraft

visa tydliga tecken på försvagning, borde löne-

Lönepolitiska vägval


ökningstakten i Sverige vara lägre än i Europa. I andra

fall, när ekonomin i Sverige utvecklas bättre än i Europa,

kan utrymmet vara större.

Inför varje avtalsrörelse bör I takt med Europa vara en

utgångspunkt. Därtill bör en avstämning göras av utvecklingen

i Sverige jämfört med Europa. Hur utvecklas industrins

konkurrenskraft, infl ationen, bytesförhållandet

gentemot omvärlden och sysselsättningen? Fortsatta reallöneökningar

ska nås på ett sätt som är långsiktigt hållbart

och förenligt med hög sysselsättning och bibehållen

internationell konkurrenskraft.

6.6 Arbetsmarknadens parter har ansvaret för

lönebildningen

Ansvaret för lönebildningen och den ekonomiska politiken

bör hållas isär. Lönebildningen är arbetsmarknadsparternas

ansvar. Statsmakterna har det övergripande

ansvaret för den ekonomiska politiken.

Finanspolitiken och justeringar av skatteskalor är riksdagens

och regeringens ansvar och bör inte blandas

samman med löneförhandlingar. Riksbanken har av riksdagen

fått det operativa ansvaret att nå de fastställda,

övergripande, penningpolitiska målen.

Samtidigt fi nns ett samspel mellan lönebildningen,

penningpolitiken och övriga delar av den ekonomiska

politiken. En fungerande lönebildning ger bättre förutsättningar

för den ekonomiska politiken. Tydliga och

Lönepolitiska vägval 67


68

tidiga besked från statsmakterna i frågor som påverkar

en avtalsrörelse underlättar för parterna att ta sitt ansvar.

Inför en större avtalsrörelse bör statsmakterna klargöra

inriktningen på den ekonomiska politiken. Eventuella

förändringar av lagstiftningen på områden som kan förväntas

bli föremål för förhandlingar mellan parterna bör

också vara väl kända för parterna.

Den svenska kronans värde påverkar förutsättningarna

för alla företag som är utsatta för internationell konkurrens.

Ökar kronans värde stiger de svenska arbetskraftskostnaderna

relativt mot omvärlden och vice versa.

Ändras räntan ändras också företagens fi nansiella kostnader

och intäkter och indirekt påverkas också löneutrymmet.

Men om parterna skulle fastställa lönekrav

utifrån tillfälliga förändringar i valutakurser och ränteläge

skulle de föra in ett mycket instabilt element i lönebildningen.

Arbetsmarknadens parter bör inte ta hänsyn till tillfälliga

fl uktuationer i växelkursen och räntor. Arbetsmarknadens

parter bör utgå ifrån att Riksbanken, under

normala förhållanden, sköter sitt uppdrag och att infl ationen

blir runt 2 procent.

6.7 Internationellt konkurrensutsatt sektor som norm

Av förhandlingstaktiska skäl kan det vara en nackdel att

förhandla först, inte minst för de fackliga organisationerna.

Inget är klart när förhandlingarna börjar. Ett bra

Lönepolitiska vägval


esultat kräver konfl iktstyrka. Den som går först plogar

för andra. Risken är att de som kommer efter tar det den

förste fått och sedan lite till. Det är svårt att förbättra en

grupps relativa löneläge för den som förhandlar först.

Behövs det då någon form av normering? I ett litet land

som Sverige, med hög organisationsgrad bland både fack

och arbetsgivare, är det ett faktum att parterna tittar på

utfallet på andra områden och jämför med vad de själva

får. Det innebär att ingen grupp kan agera som om den

levde i en isolerad värld. Det behövs en normering och

någon måste då förhandla först.

För den som förhandlar först är det viktigt att veta att de

som kommer efter inte får mer. För de som kommer efter

är det viktigt att kunna läsa ut vad den som förhandlat

först har fått. Om dessa förutsättningar uppfylls minskar

kraven på kompensation. Ökad stabilitet och förutsägbarhet

gör att lönebildningen kan bidra till en ökad samhällsekonomisk

balans.

Vem bör då förhandla först? Önskvärda kriterier kan

vara:




En tillräckligt stor grupp för att kunna ta samhällsekonomiska

hänsyn.

Gruppen bör omfatta såväl arbetare som tjänstemän.

Gruppen ska tillhöra den sektor i Sverige som är utsatt

för internationell konkurrens.

Lönepolitiska vägval 69


70

Industriavtalets parter uppfyller dessa tre kriterier. Därtill

har den ordning som gällt under nu drygt tio år visat

sig fungera betydligt bättre än tidigare modeller. Ett inte

oväsentligt motiv.

I kapitel 3 konstaterades att det inte går att sätta likhetstecken

mellan industrin och den internationellt konkurrensutsatta

sektorn. Det fi nns verksamheter utanför industrin

som också är internationellt konkurrensutsatta.

Det skulle kunna tala för att fl er grupper, inom den internationellt

konkurrensutsatta sektorn, borde omfattas av

Industriavtalet. Parterna inom industrin bör hålla dörren

öppen för en sådan utveckling.

Samtidigt bör en eventuell utökning av antalet arbetsgivare

och fackliga organisationer ske på ett sätt som

inte försvagar det samarbete som i dag fi nns mellan

Industriavtalets parter.

Det är också viktigt att komma ihåg att industrins betydelse

i form av bidrag till BNP inte minskar. Räknas de

industrinära tjänsterna in har industrins betydelse som

skapare av det samlade förädlingsvärdet i Sverige ökat.

Det fi nns i dag en samsyn även med parter utanför industrin

om att det är k-sektorn som bör ha den lönenormerande

rollen. Men det fi nns också de som ifrågasätter. Vad

alternativet skulle vara är dock oklart. Ifrågasättandet

kan kanske mer tolkas som en brist på delaktighet och

Lönepolitiska vägval


insyn i en process som har stor betydelse för den egna

verksamheten.

IF Metall och övriga parter som omfattas av Industriavtalet

bör ha en öppenhet inför att diskutera och pröva

olika sätt att öka delaktigheten i den långa process som

leder fram till ett normerande avtal.

IF Metall ska, tillsammans med övriga parter inom Industriavtalet,

med eftertryck verka för att de första lönenormerande

avtalen träffas inom industrin. I syfte att

stärka den samsyn som fi nns kring k-sektorns roll bör

industrins parter överväga olika aktiviteter.

En ordningsfråga som måste klaras ut i god tid innan

nästa avtalsrörelse med de fackliga organisationer som

IF Metall ska samarbeta med, är att avtal först ska träffas

inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn

och att dessa avtal ska ha en normerande roll på resten

av arbetsmarknaden. Det är en fråga som inte kan vara

föremål för förhandlingar och byteshandel mellan olika

förbund när avtalskraven ska fastställas.

6.8. Har industriarbetarna för bra betalt?

Det är många grupper som jämför sig med industriarbetaren.

Det är inget nytt fenomen.

I EFO-rapporten 10 från 1970 skriver författarna: ”Den

vuxne manlige industriarbetaren har under lång tid varit

riktkarl för hela den svenska inkomstutvecklingen.”

10 En rapport om lönebildning och samhällsekonomi skriven av chefsekonomerna

i LO, TCO och SAF.

Lönepolitiska vägval 71


72

Att vara föremål för uppmärksamhet kan vara upplyftande,

men att ständigt vara utgångspunkt för andra

gruppers jämförelser kan också vara problematiskt. Om

det förr var så att alla ville ha lika mycket i löneökning

som industriarbetarna, har det nu snarare blivit så att

alla vill ha mer än industriarbetarna.

Kommunalarbetarna, som har en lägre genomsnittsförtjänst,

har som mål att komma upp till industriarbetarnas

genomsnittsförtjänst. Byggnadsarbetarna som

redan ligger över industriarbetarsnittet är heller inte

nöjda, utan vill öka avståndet till industriarbetarna. De

har kongressbeslut på att byggnadsarbetarna i genomsnitt

ska tjäna 25 procent mer än industriarbetarna. Även

tjänstemännen inom industrin håller koll på industriarbetarnas

löneutveckling.

Det är många grupper som anser att deras relativa

löneläge jämfört med industriarbetarnas borde förbättras.

Det skulle betyda att industriarbetarna i dag

har för bra betalt. Det är naturligt att alla fackliga organisationer

vill att deras medlemmar ska ha en så bra

löneutveckling som möjligt, men är det verkligen så att

just industriarbetare är för högt betalda i jämförelse

med andra? Har kraven på industriarbetet minskat och

jobben blivit enklare? Är industriarbetarnas relativa

löneläge i Sverige väsentligt högre än industriarbetarnas

relativa löneläge i andra länder? Det är svårt att få fram

säkra fakta, men en hel del pekar på att svaret på dessa

frågor är nej.

Lönepolitiska vägval


De enklare arbetsuppgifterna inom industrin är på väg

att försvinna. Den utvecklingen har pågått under en

längre tid och globaliseringen kommer att påskynda

detta. En del av de enklare arbetsuppgifterna fl yttas

utomlands till låglöneländer, andra rationaliseras bort

när nya maskiner och ny teknik tas i bruk. De arbetsuppgifter

som fi nns kvar och växer kräver allt högre

kompetens. I dag krävs i högre utsträckning en kvalifi

cerad utbildning för att få arbete i industrin.

Ska svensk industri hävda sig i framtiden måste industriarbetet

uppvärderas, inte nedvärderas. Nyanställningsbehovet

är stort. En uppvärdering av industriarbetet måste

understödjas av en arbetsplatsanpassad utveckling av

arbetsorganisation, kompetens

och lönesystem.

En viktig uppgift för IF Metall är att

hålla nivån uppe på de lägsta lönerna.

En viktig uppgift för

IF Metall är att hålla

nivån uppe på de lägsta

lönerna. Samtidigt måste IF Metall också värna lönerna

för de medlemsgrupper som har de mest kvalifi cerade

arbetena.

Två arbeten – ett arbetarjobb och ett tjänstemannajobb

– i gråzonen mellan vad som kan betraktas som

arbetar- respektive tjänstemannajobb kan vara likvärdiga.

Ändå har ofta tjänstemannen fl era tusen mer i lön.

Det är inte rimligt.

Lönepolitiska vägval 73


74

Det får inte fi nnas några lönetak för IF Metalls medlemmar.

De lokala lönesystemen, som parterna träffar överenskommelse

om, måste utformas så att det alltid fi nns

möjlighet även för dem med hög lön att öka sin lön.

Ska den relativa lönen förändras för någon grupp bör det

ske i små steg och helst vara accepterat av andra grupper

på arbetsmarknaden. IF Metall bör verka för att

förståelsen för att industriarbetet behöver uppvärderas

ökar hos andra grupper.

Med hänsyn till industrins lönenormerande roll, värdet

av stabilitet och förutsägbarhet i lönebildningen och behovet

av att särskilt stödja grupper med lågt löneläge,

bör IF Metall inte driva kravet på att industriarbetare

generellt sett ska ha högre löneökningar än andra

grupper. Skulle det i efterhand visa sig att industriarbetarnas

löner ökat mer än andra grupper, beroende på

att kraven på industriarbetet ökat, bör inte andra

grupper ha kompensation för det.

6.9 Jämställda löner – dags för ytterligare ett steg

Män och kvinnor ska behandlas likvärdigt. Jämförbara

arbeten ska ge lika mycket betalt. Kvinnor och män ska

också ha samma möjligheter till utveckling i arbete och

av lön. Att fördela lön efter kön är fel.

Trots dessa utgångspunkter består löneskillnaderna

mellan män och kvinnor. Det har inte skett särskilt

mycket under de senaste 20 åren, till stor del beroende

på att kvinnor och män har arbeten med olika krav.

Lönepolitiska vägval


Nu är det dags att ta ett nytt steg för att utjämna skillnaderna,

ett steg som måste bygga på utveckling av arbetsuppgifter

och kompetens.

En uppvärdering av industriarbetet och av kvinnors

löner måste gå hand i hand. Eftersom andelen kvinnor

är större i de grupper som i dag har enklare arbetsuppgifter,

är kompetenssatsningar och utveckling av arbetsuppgifter

särskilt viktigt för kvinnorna.

Det behövs extra satsningar riktade till de kvinnor som i

dag arbetar inom industrin. Genomtänkta, systematiskt

uppbyggda lönesystem skapar bättre förutsättningar för

jämställda löner.

Det fi nns gamla värderingar som lever kvar och skapar

orättvisor i arbetslivet. Det är säkert en orsak till de

löneskillnader som fi nns mellan män och kvinnor. För att

lösa detta krävs att värderingarna som ligger till grund

för de lokala lönesystemen ses över med jämna mellanrum.

Det arbetet behöver intensifi eras. Alla orättvisa

löneskillnader till följd av gamla värderingar ska mönstras

ut.

Partsgemensamma material till stöd för de lokala parternas

arbete med lönekartläggning och arbete med att

underlätta strävan mot jämställdhet och lika möjligheter

för män och kvinnor, kan vara en bra hjälp i detta arbete.

Det behövs fl er kvinnor inom industrin. Industrins behov

av kvalifi cerad arbetskraft kommer att vara stort.

Lönepolitiska vägval 75


76

Unga kvinnor måste i större utsträckning skaffa sig den

yrkesutbildning som krävs. Det leder till mer jämställda

löner. Trösklarna kan vara högre för kvinnor, därför behövs

ökade satsningar på att locka unga kvinnor till de

industriinriktade yrkesprogrammen.

Om jämställdhetsfrågan bara blir en lönefråga hamnar

den i en återvändsgränd. De löneskillnader som fi nns

mellan män och kvinnor hänger också samman med livet

vid sidan av arbetslivet.

Fortfarande tar kvinnorna ett större ansvar för hem

och barn och männen tar ett större ansvar för familjens

försörjning. Om vi som män och kvinnor vill det, är tvingade

därtill eller bara gör så för att alla förväntar sig det

av oss, kan diskuteras. Klart är att rollerna i arbetslivet

och i familjen hänger ihop. Män och kvinnor gör, om man

generaliserar, olika prioriteringar. Ska män och kvinnor

ha samma lön, inte bara för samma arbete, utan över hela

arbetsmarknaden, räcker det inte med att bara förändra

arbetslivet. Män och kvinnor måste också ändra sina

familjeroller.

Politiken är viktig för jämställdheten, men politikerna

ska inte trampa in i lönebildningen. En politik med vårdnadsbidrag

och pigavdrag leder inte till att kvinnornas

ställning på arbetsmarknaden förbättras.

Däremot är en utbyggd föräldraförsäkring som stimulerar

papporna till att ta ett större ansvar för barnen

Lönepolitiska vägval


ett steg i rätt riktning. Med en framtidsinriktad familjepolitik

och en satsning på en utbyggd och mer jämställd

föräldraförsäkring kan kvinnornas ställning på arbetsmarknaden

stärkas. Det kan bidra till mer jämställda

löner.

Föräldralönen i avtalen har successivt byggts ut. Det

minskar inkomstförlusten vid föräldraledighet. IF Metall

bör driva kravet på en fortsatt utbyggnad av föräldralönen.

6.10 LO, tjänstemännen eller Europafacken?

IF Metall är en del av hela den nationella och internationella

fackföreningsrörelsen. IF Metalls löne- och avtalspolitiska

samarbete sker framför allt i tre olika konstellationer

– med de övriga LO-förbunden och tjänstemännens

fackliga organisationer i Facken inom industrin, inom LO

och i de olika europeiska branschfederationerna.

IF Metalls lönepolitiska strategier syftar till att nå

de lönepolitiska målen utifrån de förutsättningar som

råder. Det är medlemmarnas vilja som ska styra politiken.

För att nå framgång är det ofta en fördel att samarbeta.

Ibland kan ett samarbete vara helt avgörande.

Ett samarbete handlar om att både ge och ta.

Ett samarbete kan ha olika karaktär. Det kan handla

om informationsutbyte, gemensamma verklighetsbeskrivningar,

samordning av avtalskrav och/eller bemötande

av arbetsgivares krav, gemensamt agerande

Lönepolitiska vägval 77


78

gentemot en motpart, operativ samverkan under förhandlingar,

opinionsmässigt stöd för varandras krav,

konfl iktsolidaritet m.m.

Svårigheten för IF Metall är att förena en nära förhandlingssamverkan

inom industrin, samordningen inom

LO i principiellt grundläggande frågor och ett växande

avtalspolitiskt samarbete inom ramen för de europeiska

branschfederationerna. Det ska ske på ett sätt som

gör att principen om den internationellt konkurrensutsatta

sektorns lönenormerande roll upprätthålls, att

löneökningarna hamnar på en rätt avvägd nivå och att

möjlighet ges till reella förbundsförhandlingar.

Hur bör då IF Metall utveckla nuvarande samarbeten?

Erfarenheterna av det fackliga samarbetet inom ramen

för Industriavtalet är till övervägande del positiva. Industrisamarbetet

bör utvecklas och fördjupas. Att samarbetet

också omfattar tjänstemännens fackliga organisationer

har fl era fördelar. Facken inom industrin har kunnat

nå framgång i de gemensamma kraven och sammanhållningen

gentemot arbetsgivarna har hållit. De spänningar

som då och då uppstår är lättare att hantera när

det fi nns ett etablerat samarbete. Det nära samarbetet är

också en tillgång i mötet med andra fackförbund på den

europeiska arenan och i koncernfackliga frågor.

Samarbetet mellan arbetar- och tjänstemannafack inom

Industriavtalet överbryggar gamla klassgränser och den

sortering som fi nns i Sverige där de fackliga organisationerna

tillhör tre olika centralorganisationer.

Lönepolitiska vägval


Samarbetet mellan LO och tjänstemännens fackliga

organisationer borde utvecklas inom branscher och

sektorer utanför industrin. Det vore bra för hela den

fackliga rörelsens styrka i Sverige. Kan IF Metall bidra

till en sådan utveckling är det bra. Den tiden är förbi då

LO-förbunden ensamma var den samlade fackföreningsrörelsen

i Sverige.

Samarbetet inom LO har

en lång historia. Samarbetet

är viktigt för

fackföreningsrörelsens

samlade styrka. Tillsammans

med de andra

Tillsammans med de andra LOförbunden

kan IF Metall verka för

bättre vilkor både i arbetslivet och i

samhället.

LO-förbunden kan IF Metall verka för bättre villkor både

i arbetslivet och i samhället.

Sedan början av 1990-talet har samordningen inom LO

inför och under avtalsrörelserna fått en annan karaktär.

Det är en samordning kring gemensamma utgångspunkter

och vissa krav, men omfattar inte det direkta operativa

förhandlingsarbetet.

Kärnan i LO-samordningen bör vara en sammanhållning

kring några viktiga principer och målsättningar. De

gemensamma målen och kraven bör inte ha en alltför detaljerad

utformning och uppta förbundsspecifi ka frågor.

Ibland kan det fi nnas behov av att driva en fråga som

LO-förbunden har gemensamt, men som inte direkt berör

tjänstemännen. Två exempel är frågan om förbättrad

avtalspension och omställningsförsäkringen.

Lönepolitiska vägval 79


80

IF Metall bör däremot inte ställa sig bakom en upprepning

av 2007 års LO-samordning. Ett så detaljerat

regelverk bakbinder parterna på ett sätt som kommer

att omöjliggöra alla former av förbundsförhandlingar.

Risken är då stor att arbetsgivarna återigen försöker

bryta sönder systemet med riksavtalsförhandlingar. En

LO-samordning som är alltför detaljerad äventyrar också

tjänstemännens deltagande i en industrisamverkan.

Sammantaget innebär detta en risk för att Industriavtalet

faller. För IF Metalls medlemmar är det viktigt att

slå vakt om fortsatta förbundsförhandlingar inom ramen

för Industriavtalet.

En annan väg vore en återgång till centralt samordnade

förhandlingar. Det säger dock arbetsgivarna nej till.

Svenskt Näringsliv har helt enkelt inget förhandlingsmandat.

Om arbetsgivarna skulle göra helt om och

ställa upp på sådana förhandlingar vore det ändå inte

önskvärt för IF Metall. Arbetsgivarnas enda skäl skulle

vara att på central nivå kunna utverka fredsplikt. En

sådan utveckling är inte önskvärd.

Nuvarande förhandlingsformer ger förbunden betydligt

större möjligheter att driva och reglera bransch- och förbundsspecifi

ka frågor på ett sätt som var helt omöjligt

under de centralt samordnade förhandlingarnas tid. Det

gäller inte bara inom industrin, utan även på andra områden.

Lönepolitiska vägval


Det avtalspolitiska samarbetet inom ramen för de europeiska

branschfederationerna bör fortsätta att utvecklas.

Samarbetet bör framför allt inriktas på ett förbättrat informations-

och kunskapsutbyte mellan förbunden.

Det behövs grundläggande kunskaper om hur lönebildningen

och förhandlingssystemen fungerar i de olika

länderna och löpande information i dagsaktuella frågor.

Även de bilaterala kontakterna mellan olika förbund

över nationsgränserna behöver utvecklas. Det ligger

också ett mervärde i att förbunden kan enas om vissa

gemensamma målsättningar och agera för att förhindra

exempelvis social dumpning.

Några kollektivavtalsförhandlingar över nationsgränserna

lär det inte fi nnas möjlighet till under de närmaste

åren och det är heller inte önskvärt.

På Europanivå har också LO, TCO och Saco en viktig

uppgift att med stöd av centralorganisationernas gemensamma

Brysselkontor bevaka vad som händer på

den politiska arenan och söka påverka utvecklingen och

hävda löntagarnas intressen i Europeiska unionen.

IF Metall bör med kraft verka för en utveckling som gör

det möjligt att förena samarbetet inom industrin, inom

LO och i ett utvecklat europeiskt avtalssamarbete. Skulle

samarbetet inom någon av dessa tre grupper innebära

att det omöjliggör ett samarbete inom de andra konstel-

Lönepolitiska vägval 81


82

lationerna kan IF Metall tvingas välja. Det vore olyckligt.

Ett sådant val är av stor strategisk betydelse. Hur ett sådant

val utfaller beror på de rådande omständigheterna.

Vägledande för förbundsstyrelsen måste i ett sådant

läge vara att välja den väg som långsiktigt bäst gagnar

IF Metalls medlemmar.

Lönepolitiska vägval


6.11 Sammanfattning

I mitten av 1990-talet stod svensk lönebildning inför

mycket stora utmaningar. Den lönepolitiska strategi

som Industrifacket och Metall då valde har givit ett bra

resultat. Måluppfyllelsen har varit betydligt bättre än

under decennierna innan. Två viktiga hörnstenar i den

politiken var löneökningar i takt med Europa och Industriavtalet.

Den svenska lönebildningen bidrar i dag till samhällsekonomisk

stabilitet. Utmaningen för framtiden är att

bibehålla denna goda ordning.

De nya samhällsekonomiska förutsättningarna från 1990talet

gäller alltjämt. Samtidigt innebär den tilltagande

internationaliseringen samt arbetsgivares, politikers och

andra fackliga organisationers agerande att nya aktuella

omständigheter tillförs.

Globaliseringen och det utvidgade och fördjupade samarbetet

inom EU skapar förutsättningar för ett ökat

materiellt välstånd, men fördelar inte automatiskt det

välstånd som skapas rättvist. De stora skillnaderna i

förutsättningar, bland annat skillnader i arbetskraftskostnader,

mellan olika länder skapar spänningar och

blottlägger svagheter i dagens regler på den svenska

arbetsmarknaden. Nya problem måste lösas och ett antal

vägval göras.

Lönepolitiska vägval 83


84

Det behövs kraftfulla åtgärder för att stärka kollektivavtalets

och partssystemets ställning på hela den

svenska arbetsmarknaden. De rikstäckande kollektivavtalen

(riksavtalen) ska vara säkra och bra golv. Nya

riksavtalsöverenskommelser

ska innehålla

Svenska kollektivavtal och lagar ska

gälla även för utländsk arbetskraft

som tillfälligt vistas i Sverige.

Lönepolitiska vägval

bestämmelser som leder

till reallöneökningar och

lösningar av nya aktuella

problem.

Svenska kollektivavtal och lagar ska gälla även för utländsk

arbetskraft som tillfälligt vistas i Sverige.

Fack, arbetsgivare och statsmakter behöver utveckla ett

tydligare grundläggande förhållningssätt till frågan om

lag eller avtal. För att föra in utvecklingen i nya banor

behövs en tydlig markering. Fack och arbetsgivare bör

signalera att de under en period inte önskar några nya

lagstiftningsåtgärder inom områdena löner, arbetstid,

anställningsformer och inte heller någon förändring av

konfl ikträtten.

EU-direktiv inom det sociala området bör införas i

Sverige i form av kollektivavtal.

Mer resurser måste satsas på att förbättra industrins

och de anställdas förnyelse- och omställningsförmåga.


IF Metall kan inte acceptera en väg som innebär att

solidariteten får ge vika och utsatta grupper själva får

stå för den risk det innebär att bo i ett land med stort

utlandsberoende och vars välstånd bygger på ett omfattande

utbyte med omvärlden.

En mängd åtgärder behövs, exempelvis förstärkta omställningsavtal

med ökade möjligheter till utbildning,

uppgradering och utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen

parallellt med ett ökat partsinfl ytande över inriktning

och omfattning, mer av partsgemensamt arbete

i utbildningsfrågor och rehabiliteringsfrågor, ett nytt

Industrins utvecklingsavtal och fortsatt partsgemensamt

arbete för industriell utveckling.

För att lönebildningen även fortsättningsvis ska bidra till

samhällsekonomisk stabilitet och ökad tillväxt behövs

ordning och reda och en tydlig normering. Lönebildningen

är arbetsmarknadsparternas ansvar. Regeringen, riksdagen

och Riksbanken har ansvaret för den ekonomiska

politiken och ska inte blanda sig i lönebildningen.

I takt med Europa är ett bra riktmärke för löneökningstakten.

Inför en avtalsrörelse ska dessutom en avstämning

göras av utvecklingen i Sverige jämfört med utvecklingen

i Europa. I avstämningen ska ingå att bedöma

utvecklingen av industrins konkurrenskraft, infl ationen

och sysselsättningen.

Lönepolitiska vägval 85


86

Den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska ha

en lönenormerande roll. Det innebär i praktiken att de

första avtalen träffas mellan Industriavtalets parter

och att dessa avtal sedan har en normerande verkan på

resten av arbetsmarknaden. Detta enligt den ordning

som har gällt under de senaste tio åren.

Det fi nns verksamheter utanför industrin som också är

internationellt konkurrensutsatta. Det skulle kunna tala

för att fl er grupper, inom den internationellt konkurrensutsatta

sektorn, borde omfattas av Industriavtalet. Parterna

inom industrin bör hålla dörren öppen för en sådan

utveckling.

Samtidigt bör en eventuell utökning av antalet arbetsgivare

och fackliga organisationer ske på ett sätt som

inte försvagar det samarbete som i dag fi nns mellan

Industriavtalets parter.

IF Metall och övriga parter som omfattas av Industriavtalet

bör också ha en öppenhet inför att diskutera och

pröva olika sätt att öka delaktigheten från andra förbund

i den långa process som leder fram till ett normerande

avtal.

Det är dags att vidta ytterligare åtgärder för att skapa

mer jämställda löner. Andelen kvinnor inom industrin är

större i de grupper som i dag har enklare arbetsuppgifter.

Lönepolitiska vägval


Ett nytt steg i arbetet för mer jämställda löner måste

bygga på en utveckling av arbetsuppgifter och kompetens.

En uppvärdering av industriarbetet och av kvinnors löner

måste gå hand i hand. Gamla värderingar som lever kvar

och skapar orättvisor måste mönstras ut.

Det behövs extra satsningar för att locka fl er unga kvinnor

till de industriinriktade yrkesprogrammen.

Politiken ska inte klampa in i lönebildningen, men politikens

inriktning kan ha stor betydelse för kvinnors ställning

på arbetsmarknaden. En politik inriktad på en utbyggd

föräldraförsäkring som stimulerar papporna till att

ta ett större ansvar för barnen är ett steg i rätt riktning.

I framtiden kommer det att fi nnas färre enkla arbeten

med en låg produktivitet. För att upprätthålla och stärka

svensk industris konkurrenskraft krävs tillgång till kvalifi

cerade industriarbetare. Det kommer alla löntagare

att vinna på. Av det skälet borde industriarbetet uppvärderas.

En uppvärdering av industriarbetet kan, om

den inte är väl förankrad, skapa stora spänningar på arbetsmarknaden.

IF Metall bör därför inte under den närmaste

tiden aktivt driva en sådan lönepolitisk linje. Samtidigt

ska IF Metall verka för att förståelsen ökar för att

industriarbetet borde uppvärderas. Om det i efterhand

visar sig att industriarbetarnas löner ökat mer än andra

Lönepolitiska vägval 87


88

gruppers, beroende på att kraven på industriarbetet ökat,

bör inte andra grupper ha kompensation för det.

Möjligheterna att höja produktiviteten genom att ytterligare

minska löneskillnaderna mellan olika branscher i

Sverige är begränsade. Det omvandlingstryck som behövs

för att driva på strukturomvandlingen står omvärlden för.

Däremot lär extra satsningar behövas på de lägsta lönerna

och i låglönebranscher för att förhindra att löneskillnader

och verksamheter med låg produktivitet ökar.

IF Metalls lönepolitiska strategier syftar till att nå de

lönepolitiska målen utifrån de förutsättningar som råder.

För att nå framgång är det ofta en fördel att samarbeta.

Ibland kan ett samarbete vara helt avgörande.

IF Metall bör med kraft verka för en utveckling som gör

det möjligt att förena det fackliga samarbetet inom industrin,

inom LO och med andra fackliga organisationer i

Europa och världen.

Lönepolitiska vägval


Lönepolitiska vägval 89


Olof Palmes gata 11

se-105 52 Stockholm

www.ifmetall.se

Telefon 08-786 80 00

More magazines by this user
Similar magazines