Untitled - Elib

elib.se

Untitled - Elib

Frisören kämpade tappert vidare:

– Man borde verkligen ta vara på såna här underbara dagar.

Vem vet när höstrusket är över oss på allvar? Det kan komma

fortare än vi anar.

Zoltán Szöke gav upp när den rödhårige demonstrativt slöt

ögonen. Tydligare kunde det inte åskådliggöras: mannen sökte

ro, och Zsöke gav honom den.

Motvilligt.

På något underligt vis kände han sig nervös av den kompakta

tystnaden. Han uppfattade den som onormal och utanför alla

rutiner, och därför var det med viss lättnad som han en kvart senare

plockade fram handspegeln och visade resultatet av sin

klippmöda.

– Då skulle vi vara klara. Blir det bra så här?

Kunden nickade.

– Önskas nåt mer? Rakvatten? Schampo? Balsam?

Mannen skakade på huvudet, reste sig, betalade och gick.

Något senare smög Zoltán Szöke upp vid sidan av salongens

ägare, just som denne låste dörren om dagens siste kund, en finnig

tonåring.

– Kommer du ihåg den rödhårige killen jag klippte nyss?

– Jag förstår att du menar Ralf Thiman. Vad är det med honom,

då?

– En rätt så konstig typ. Jag har aldrig stött på nåt liknande.

Aldrig nånsin. Han sa ju inte ett ord hur jag än försökte. Känner

du honom?

– Tja, han är ju inte nån av stamkunderna, men han dyker

upp här då och då.

– Vad sysslar en sån med? Nåt inom hörselfrämjandet?

Den andre log.

28