Spännande läsning!

Spännande läsning! 

Nr. 1 2012 

Tyskland 

Läs om kvinnor på slagfältet, om 

livets små glädjeämnen, intervjuer, 

om kärleken till Berlin. - Frankfurt, 

Goethe och grön sås. 

Följ med på scoutläger, på utflykt till Bundesgartenschau, 

Odenwald eller upptäck Berlins livemusik och mycket mer.

2 

Innehåll: 

4. SWEA Tyskland 

6. Auf Wiedersehen! 

8. Frankfurt, Goethe och grön sås 

9. Recept, aprikoskaka eller “fågelfrökaka” 

10. Mellan “De tre röda bokarna” blir den vita marmorpotatisen skalad 

12. Sista resan, bokrecension 

13. Spion, spion, det ska du heta! Tror jag, tralala… 

14. Auf dem Nibelungensteig, Odenwald 

16. Hud & Kropp, Kostens inverkan på ditt inre och yttre 

17. En tysk Swea 

18. Man väljer en livsstil 

19. Sveriges nya kulturråd i Berlin 

20. World Scout Jamboree 

22. Berlins Bornholmer Brücke 

23. Sweorna från Köln/Bonn och Frankfurt-Heidelberg besökte tillsammans Bundesgartenschau 

24. Kliniska prövningar 

26. SWEA på besök hos Design House Stockholm 

28. Live musik i Berlin 

29. Livets små glädjeämnen 

30. Må bra tips 

32. Jättefint! 

34. I Berlin 

35. Skolresa med Svenska Skolan i Kassel till Immeln i Skåne midsommar 2011. 

36. Svenska skolföreningen i Bonn 

37. JÄTTEFINTs blåbärskaka 

38. Salta grodor och osthyvlar, nu finns det en sajt för allt som vi saknar 

39. Kvinnor på slagfältet 

40. Vårt ”Stammtisch” i Köln 

40. När urskogen kom till Swea 

41. En konstutställning på galleri Ulf Larsson våren 2011 

42. Kerstin Ekmans trilogi „Vargskinnet“ 

42. Till minne av Elisabeth Käll-Gustafsson 

43. Ett lapptäcke av Sweor 

Redaktörer: 

SWEA Berlin: Gunilla Lager-Ebkes, Cecilia Stickler Schmidt 

SWEA Frankfurt-Heidelberg: Ingela Lindgren Wilhelm, Riitta Hallberg, Anita Kasper 

SWEA Köln/Bonn: Susanna Meyerson, Inger Schuberth, Annica Ljung-Göbel 

SWEA München: Helen Rennie Smith 

Layout: Kristina Svensson www.BestRegards.se 

Print: Saxoprint 

Omslagsbild: © Piotr Wawrzyniuk - Fotolia.com 

Pris: 5 £ 

Ansvarig utgivare: Kristina von Wrede, SWEA Berlin e.V. www.swea.org/berlin mail: berlin@swea.org

Kära läsare! 

Ansvariga utgivaren har ordet 

Ett nytt år, 2012 har ringts in och nu ligger andra utgåvan av SWEAs Tysklandstidning framför oss. Fräsch och färggrann 

ser den ut! 

Vad som ligger bakom berlinredaktionen är långa telefonmöten med de andra avdelningarna i München, Frankfurt 

och Köln, spännande diskussioner om form och innehåll, långa e-postmeddelanden och beslut om annonspriser så 

att vi får lite klirr i kassan. 

Trots alla dessa tidskrävande verksamheter har det visat sig igen, att det är roligt och kreativt att samarbeta med alla 

fyra avdelningarna i Tyskland. Vi bollar med olika idéer och tycker att det är inspirerande att berätta om våra lokala 

medlemmar och om SWEAs betydelse för oss. Tidningsgruppen i alla avdelningar har kunnat vidarutveckla sin gemenskap 

genom att jobba som ett team. 

Vi hoppas därför att vi har lyckats med att skapa en gemensam tidning som väcker läslust och sprutar av idéer och 

är både informativ och omväxlande. Redan efter första tidningen fick vi en väldigt uppmuntrande feedback. Vi är 

tacksamma för kommentarer och vill gärna veta vad ni tycker och tänker. 

Det finns ju så många olika interessen inom Swea och bor man utomlands blir man, utan att det även märks, präglad 

av en annan kultur och livsstil. Det betyder också att man prövar annorlunda mat och sedan upptäcker att Frankfurt 

har en väldigt tilltalande specialitet, den ”gröna såsen”, en av Goethes favoriträtter! Läs artikeln noga så får du veta 

hur enkelt den kan göras själv! En ny Swea-medlem i München berättar hur hon har blivit kär i Sverige och dess 

livsstil trots att hon egentligen har tyska rötter. Från Frankfurt har vi fått ett spännande bidrag om en vandring genom 

skogen ”Odenwald” där det sägs att Nibelungensagan har sitt ursprung. En Köln-Swea var mycket kreativ med att 

visa en amerikansk quilt som har förändrats till en färgglad Swea-produkt.....! 

På Berlins sidor finns det intervjuer med två Sweor som beskriver sina mångsidiga och krävande jobb i Svenska utlandskyrkan, 

både i Berlin och i Hamburg. Dessutom kan ni läsa om en begåvad och glad skulptris samt se bilder på 

några av hennes vackra kreationer i sten. En kort berlinkrönika med anledning av att muren och järnridån byggdes 

för femtio år sedan . 

Till sist skulle jag villja tacka alla flitiga skribenter, redaktörer och annonsansvariga som har lagt ner så mycket tid och 

entusiasm. De duktiga Sweor som har lusläst sida för sida vill jag ochså tacka varmt! 

Nu återstår det bara att önska er en trevlig läsning, alla ytterliga artiklar får vara en överraskning! 

Hälsningar 

Kristina von Wrede 

ordförande SWEA Berlin 

Några rader från berlinredaktören 

Här kommer andra numret av "SWEA 

Tyskland" och vi i Berlin har äran att 

vara huvudredaktion denna gång! 

Syftet med vår tidning är naturligtvis 

att bjuda er på informativa artiklar om 

vad de andra SWEA-avdelningarna 

gör och tänker, men vi vill även ge 

er input till idéer för SWEAs gemensamma 

framtid i Tyskland! Att denna 

ligger oss varmt om hjärtat är självklart. 

Tänk om fler tysklandsavdelningar 

började ploppa upp en vacker 

dag och vi kunde säga: Hej, ni i 

Schwerin, ni i ...! Men så enkelt går 

det naturligtvis inte. Först hoppas vi 

på att vår tidning leder till ett positivt 

utbyte mellan er Sweor i de olika avdelningarna. 

Ett utbyte av intressen 

som kommer att ta konkreta former 

en vacker dag; i möten eller bildande 

av grupper med gemensamt tema 

som innehåll. 

Bakom detta som jag just beskrivit 

ligger idén till tidningen. Idén som 

föddes för drygt tre år sedan hos våra 

dåvarande fyra ordförande. Tre avdelningar 

har under mellantiden bytt 

ordförande p.g.a. fyraårsperioden, 

men Anita Kasper som fortfarande 

ordförande i Frankfurt-Heidelberg 

och Susanna Meyerson som f.d. ordförande 

i Köln/Bonn är naturligtvis 

våra drivande motorer i den gemensamma 

redaktionsgruppen. 

Vi har alla jobbat in i det sista för 

att presentera denna utgåva på ett 

inbjudande sätt. Redan från början 

stod det klart för oss att varje redaktion 

själv bestämmer sitt urval av artiklar. 

Några få strukturer skulle gemensamt 

bibehållas och på så sätt underlättades 

ju huvudredaktionsjobbet 

betydligt. Men för den speciellt 

krävande layouten med alla designfinesser 

står Kristina Svensson, som 

jag härmed tackar särskilt varmt! 

Gunilla Lager-Ebkes, SWEA Berlin 

3

4 

SWEA Berlin 

Vår SWEA-avdelning har fyllt tretton 

år och utvecklas mycket bra. Interesset 

från Sverige i storstaden Berlin 

har ökat hela tiden, inte bara från de 

unga eftersom det finns fyra betydande 

universitet här. 

Livet känns både interkulturellt och 

multikonfessionellt mer och mer inspirerande 

för dom som bor här ... 

SWEA München 

Ett stort tack till SWEA Berlin för att 

ni såg till att den här tidningen kom 

ut. 

Nytt år och säsong för årsmöte. Vi tittar 

tillbaka och blickar framåt. 

Vilket dramatiskt år 2011 blev, då och 

då tänker man på hur lyckligt lottad 

Även för de äldre som tycks lockas 

av hittills låga hyrespriser och en allmänt 

billig stad - i jämförtelse till exempel 

med Frankfurt och München - 

har Berlin blivit som ett nytt hem. 

Därför har vi stadigt kunna öka vårt 

medlemsantal och vi får många förfrågningar 

om jobb och liknande viktiga 

aspekter. 

Vi har ett väldigt bra samarbete med 

svenska kyrkan och är alltid välkomna 

att använda deras fina lokaler 

som ligger mycket centralt i Berlin. I 

kyrkans kafé träffas man gärna för 

att läsa tidningar och där träffas alltid 

unga och äldre eftersom det finns 

både svensk skola och förskola på 

samma område. Norska kyrkan har 

egen präst och många aktiviteter där, 

förutom sina gudstjänster. 

Dessutom nätverkar vi med Svenska 

Ambassaden och Svenska Handelskammaren 

i Berlin. Vi kompletterar 

vårt program med deras aktiviteter. 

I ambassadens Felleshus 

visas många filmer och växlande 

utställningar om nordiska konstnärer. 

Våra fasta programpunkter är ett 

man är som bor och verkar här i trygga 

och välfungerande centraleuropa. 

SWEA München erbjöd under året 

sina medlemmar ett varierat program 

med höjdpunkterna: 

Nätverket, särskilt att så många av 

vara medlemmar träffas på tisdagsluncherna. 

Nyinflyttad eller München 

veteran , över en lunch på Le Buffet, 

Oberpollinger, har man möjlighet att 

få tips och dela erfarenheter. 

Vi har nu en SWEA produkt, ett vackert 

smycke, som lanserades på ett 

„hemma hos“ i Oktober. För inkomsten 

från försäljningen den kvällen 

köpte vi barnböcker av svenska författare 

och donerade till Dritter Ordens 

hospice. 

Oktoberfest, förstås. Vi har nu en 

„egen ingång“ till denna folkfest och 

hade förbokad 30 platser i ett av 

de mindre tälten „Zum Stiftl“. Festligt, 

folkligt, fullsatt passar bra som 

beskrivning. När bandet „Zillertaler 

Stammtisch en gång i månaden och 

två läsecirklar. Till vårt Stammtisch 

kommer det ofta nya Sweor som vill 

träffas medan man förtär en god bit 

mat. 

Därnäst, i slutet på mars ska vi gestalta 

om vår hemsida med hjälp av 

en mycket kompetent ny Swea medlem. 

Vi är alltid tacksamma om någon 

vill bidra till vår förening. 

Till sist vill vi i SWEA Berlin gärna 

gratulera vår nya internationella 

SWEA ordförande Margaretha Sikkens 

Ahlquist i Amsterdam och vår 

nyvalda vice ordförande Ann-Marie 

Gustafson från Perth, Australien. Vi 

önskar dem allt gott för deras spännande 

men krävande mandat. 

Kristina von Wrede, SWEA Berlin 

Gipfelstürmer“ fick höra att trettio 

svenskor var där spelade de „Waterloo“ 

så att fönstren skallrade. 

Vad jag tror kommer att engagerar 

oss i SWEA lokalt detta, ännu unga, 

år 2012: Hur vi bäst använder oss av 

facebook, SWEA är ju i högsta grad 

ett socialt nätverk men hur viktigt är 

det att träffas för att få reda på något 

när man kan enkelt kan fråga via facebook. 

Vilken roll ska SWEA ha för unga 

svenska kvinnor som ger sig ut i världen? 

Vad kan vi erbjuda som gör 

oss unika och intressanta många år 

framöver? 

Jag önskar de nya styrelserna lycka 

till med arbetet och ser fram emot 

årets SWEA aktiviteter. 

Erika Sundström, SWEA München

SWEA Köln/Bonn 

För mig är det något nytt och lite speciellt 

att första gången i mitt liv skriva 

i en tidning!Som läsare har jag alltid 

tyckt att det var roligt med SWEAtidningen, 

men att skriva i den är en 

helt ny erfarenhet. 

Nu när vi i Tyskland har fått en gemensam 

tidning vill jag passa på 

att tacka min föregångare på ordförandeposten, 

Susanna Meyerson, 

SWEA Frankfurt- 

Heidelberg 

SWEA Frankfurt-Heidelberg startade 

1995 och har ca 40 medlemmar, som 

bor i delstaterna Hessen och Baden- 

Württemberg samt i norra Bayern 

och östra Rheinland-Pfalz, vilket 

innebär att vi täcker ett stort upptagningsområde. 

De flesta aktiviteterna 

äger rum i Frankfurt eller Heidelberg, 

som tillsammans med Anita Kasper 

i Frankfurt Ankin Häusler, Berlin, 

Suzanne Herrera, och därefter Erika 

Sundström, München utvecklade 

idén och visionen om en gemensam 

tidning. 

SWEA Köln/Bonn grundades 1992, 

men för ett år sedan var det svårt 

att finna kandidater till styrelsen och 

vi kämpade för överlevnad. Men vi 

lyckades. Så kom jag in i bilden – 

med ett språng i kallt vattnet. Och 

eftersom vi överlevt som förening blir 

det nu dags för oss, den äldsta föreningen 

i Tyskland, att fira tjugoårsjubileum! 

Inbjudan kommer! Med alla 

fantastiska elektroniska hjälpmedel 

som finns idag underlättas kontakterna 

mellan oss Sweor. Hemsidor och 

”faceböcker” växer fram i avdelningarna. 

En variant som vi i Köln/Bonn 

gärna vill utnyttja mer, är Evite. Där 

kommer vi att sätta in påminnelser 

om våra aktiviteter och där kan man 

på ett enkelt sätt meddela om man 

vill delta eller ej. Samtidigt ser man 

vilka andra som kommer. Kanske 

upptäcker man att någon man inte 

sett på länge tänker delta. När det 

gäller träffar med kort varsel fortsät- 

där vi bl.a. går på teater, opera och 

bio tillsammans. Vi besöker så gott 

som alla föreställningarna på English 

Theatre i Frankfurt, som bjuder 

på utmärkt teater på engelska. Operahuset 

i Frankfurt har flera år i rad 

utnämnts till årets bästa operahus 

i Tyskland (Bestes Opernhaus in 

Deutschland) och erbjuder förstklassiga 

föreställningar. Somliga biografer 

erbjuder filmer på originalspråk, 

vilket vi är glada för, så vi slipper 

höra dubbade röster. 

Längs med Main i Frankfurt ligger 

Museumsufer. Här finns de kända 

museerna uppradade som på ett 

pärlband som t.ex. ”Städel” som har 

en konstsamling i världsklass, filmmuseet 

eller arkitekturmuseet. 

Till våra fasta programpunkter hör 

våra tre bokcirklar. Dessutom har vi 

vårt Stammtisch, där vi träffas på en 

restaurang i Frankfurt en gång i månaden 

för att prata och umgås över 

en bit mat och/eller dryck. Det här är 

också bästa tillfället för alla, som vill 

ter vi med facebook och som vanligt 

skickar vi ut ett newsletter. 

Vi är mycket glada över att våra 

Stammtisch-träffar på Blanc de Blanc 

i Köln kan fortsättas. Restaurangen 

har nya ägare som är både konst- 

och musikintresserade, finsmakare 

och hobbykockar. Där kommer det 

regelbundet att ordnas små konserter 

med utvalda band och även små 

konstutställningar. Träffarna där – liksom 

de i Bonn – äger rum en gång i 

månaden. 

Vidare har vi en bokklubb, en SWEA- 

Salong och kräftkalas som firas på 

IKEA. Över vårt bidrag till den årliga 

julmarknaden i den lilla medeltida 

byn Rech är vi stolta. Marknaden 

har med åren vuxit och blivit en attraktion 

som drar mycket folk. Det är 

många som vill uppleva vårt svenska 

luciafirande med glögg, pepparkakor 

och lussekatter. Tillsammans 

med Svenska Skolan i Köln ordnar 

vi luciatåg på IKEA-varuhusen, 

där vi även hoppas kunna få igång 

midsommarfirande. Jag hoppas att 

SWEA Köln/Bonn ska kunna se fram 

emot minst 20 år till! 

Susann Stelling, SWEA Köln/Bonn 

lära känna SWEA och Sweorna. 

Ibland träffas vi spontant för att ta 

en promenad tillsammans och varje 

vår och höst brukar vi göra en lättare 

vandring i vacker natur. 

Vi som har varit aktiva i redaktionsgruppen 

för den här tidningen tycker 

att samarbetet med våra SWEAsystrar 

från de andra tyska avdelningarna 

har varit enormt givande 

och jättekul och det skulle verkligen 

vara roligt om flera ville jobba med i 

redaktionen. 

Anita Kasper, SWEA Frankfurt-Heidelberg 

5

6 

Auf Wiedersehen! 

SWEA Berlin tog farväl av Susanna i 

somras när hon med familjen flyttade 

tillbaka till Sverige. Susanna hade 

då arbetat som diakon och assistent 

i Svenska Victoriaförsamlingen och 

därtill även fungerat som "prästens 

fru" i fem år. Klart att hon var medelpunkten 

i församlingen. Susanna bor 

nu i Växjö med familjen; tre skolbarn 

och man Thomas, nyblivne domprosten 

där. 

Hur känns det att lämna åren i Berlin 

bakom dig? Särskilt efter alla varmhjärtade 

avskeds- och tacktal till dig 

och Thomas? 

Det känns spännande med allt det 

nya, men jag kommer att sakna Berlin 

som stad och framförallt alla fina 

människor jag mött här. När vi reste 

ut var vår förhoppning att det skulle 

bli ett äventyr för hela familjen, att 

barnen skulle ”vidga sina vyer” genom 

att lära känna en ny kultur och 

ett nytt språk. Thomas och jag hade 

jobbat flera somrar i olika utlands- 

kyrkor, i Aten, på Mallorca och i Nice 

och ville prova livet i Utlandskyrkan 

på riktigt. Den här tiden har sammansvetsat 

oss som familj och jag tror att 

det ofta blir så för familjer som flyttar 

utomlands. Ditt nätverk finns kvar i 

Sverige och det är ju där SWEA och 

kyrkan ofta får fylla den platsen. För 

våra barn har flera av församlingens 

damer blivit som en extra-mormor 

eller extra-farmor under våra år här 

och mina flickor har alltid varit välkomna 

att äta 

en kaka på syföreningen. 

Kan du beskriva något av ditt arbete 

som diakon i Victoriaförsamlingen! 

Som diakon är man ju lite av kyrkans 

socialarbetare och i Utlandskyrkan 

gör man ju så mycket mer av praktiskt 

arbete, vid midsommarfirande, 

basar, caféarbete o.s.v. Jag har gjort 

hembesök till församlingsbor som 

kanske inte längre orkar komma till 

våra aktiviteter eller gudstjänster, jag 

har gjort sjukbesök, hjälpt turister 

Bild:Susanna Petersson 

som haft anhöriga som blivit sjuka på 

semestern och legat på sjukhus här 

i Berlin. Många hör av sig till kyrkan 

för samtal och ibland får man hänvisa 

vidare till terapeut eller psykolog 

men många samtal med framförallt 

ungdomar har det blivit de här åren. 

Berlin är en väldigt populär stad för 

ungdomar just nu att komma till, för 

att studera eller jobba.- Men de stora 

frågorna ”Vem är jag?”, "Vad ska jag 

göra av mitt liv?" är det också många 

som har behövt prata med någon 

om. Vi startade ”Samtalsakuten” för 

att även via internet kunna ge stöd 

och råd. Victoriaförsamlingens bibliotek 

har jag även haft förmånen att 

ansvara för. Jag har sett på vad som 

säljer i Sverige och försökt att köpa 

litteratur med svenska författare. 

Församlingen har ett stort utbud av 

aktiviteter förutom gudstjänsterna 

och har en tacksam och stor publik. 

Du var själv med att sätta ihop 

programmet. Vilka var dina favoritteman?

Vi försöker ha ett brett utbud som ska 

passa alla åldrar och det tycker jag 

vi har lyckats med. Det är viktigt att 

helheten finns och att alla kan hitta 

något de känner är för dem. 

När du kom till Berlin för fem år 

sedan; fanns det något speciellt 

svenskt du saknade då? Eller saknat 

hela tiden? 

Jag saknade svensk ost, fiskbuljong 

och Lingongrova (som är ett svenskt 

bröd) och det gör jag fortfarande. Jag 

är inte förtjust i filmjölk men det finns 

andra i familjen som gärna betalar 

mycket för en liter jordgubbsfil. 

Här kommer en nyfiken fråga, Hur 

orkar du alltid vara så vänlig mot andra, 

och det i alla situationer? Har du 

något speciellt knep? 

Jag tror att gillar man det man gör 

och tycker om människor så är det 

inte så svårt att vara positiv och glad. 

"Knepet" skulle kanske vara att ta 

vara på ledig tid och resa bort eller 

göra något man själv tycker om. Vi 

har försökt att resa när barnen haft 

lov och det har varit skönt att ”ladda 

batterierna”. 

Du sitter i Domkapitlet i Visby stift. 

Vad betyder det? 

Domkapitlet prövar överklaganden 

och utövar tillsyn över präster och 

diakoner. 

En gång i månaden har du flugit till 

sammanträde i Visby. Var det inte 

jobbigt att hålla på så? 

Jo, det har det nog varit ibland, särskilt 

på vintern när flygplanen blivit 

försenade och man får sitta och 

vänta och sedan flyga i gumpiga resor 

över vattnet. Men för mig har det 

varit ett hedersuppdrag, att bli vald 

att sitta som representant för präster 

och diakoner i Utlandskyrkan. Det 

har varit lärorikt och roligt att lära 

känna Visby stift (som vi präster och 

diakoner utomlands tillhör). 

Victoriaförsamlingen och SWEA Berlin 

har en fin och positiv relation. Varför 

tror du att den blivit så positiv? 

“Både kyrkan och SWEA fyller funktionen av ett nätverk 

för svenskar som har bosatt sig permanent eller 

för en tid i ett annat land. Tillsammans blir vi kompletta 

för livets behov. Det är viktigt att få prata svenska" 

Som jag sa lite i början på intervjun 

så fyller både kyrkan och SWEA 

funktionen av ett nätverk för svenskar 

som har bosatt sig permanent 

eller för en tid i ett annat land. Det är 

viktigt att få prata svenska, att få tips 

om vad som händer i sta´n, att diskutera 

svenska böcker tillsammans 

eller att få fira gudstjänst, döpa sina 

barn eller ibland begrava sina nära 

och kära. Tillsammans blir vi kompletta 

för alla livets skeenden och 

behov. Så viktigt! 

Kronprinsessbesöket i församlingen 

i slutet på maj var ju mycket lyckat. 

Prins Daniel var också med, och 

du och Tomas lunchade privat med 

dem. Är det något särskilt du kommer 

ihåg från besöket? 

Ja, att de är så otroligt ”vanliga” i sitt 

sätt att möta människor och att de 

är oerhört intresserade och nyfikna. 

Beundransvärt, med tanke på att de 

möter så mycket nytt hela tiden 

Vad ser du fram emot i Sverige nu? 

För dig personligen, för familjen? 

Jag gillar inredning och ser fram 

emot att ha ett eget hus. Jag tycker 

det ska bli kul med en stor trädgård 

att sköta. Jag ska ju börja på ett nytt 

jobb, ett vikariat i en församling i 

Växjö och det ska bli spännande. 

Jag hoppas att barnen ska trivas i 

sina nya skolor, gör de det kommer 

allt att bli toppenbra. 

Tack Susanna och Lycka till för fortsättningen 

i Sverige! 

Gunilla Lager-Ebkes, SWEA Berlin 

Bild:Susanna Petersson 

Svenska Victoriaförsamlingen, den näst äldsta utlandsförsamlingen efter 

London, grundades 1903. Namnet Victoriaförsamlingen gavs av dåvarande 

kronprinsessan Victoria. Det finns ett stort utbud av tjänster och aktiviteter 

förutom gudstjänsterna, ungdomsgrupperna, dop, konfirmation och jordfästning. 

Som kyrkoförsamling med 600 medlemmar betyder den en trygg plats 

för många svenskar att söka upp. Kyrkans fina lokaler används av Svenska 

Skolan som har sina klassrum där. Där finns ett mysigt café med både 

svenska och tyska dagstidningar, svenska fack- och vanliga veckotidningar, 

och för att ej glömma; kanelbullar och bredda mackor. Ett omfattande utlåningsbibliotek 

finns, särskilt med nytt och aktuellt. Årets stora event är julbasaren 

under två dagar, med upp till 15000 besökare! Församlingen bjuder 

regelbundet på fina och välbesökta konsertkvällar. Det finns tre egna körer, 

svenska filmkvällar,surströmmingskalas, kräftskiva, gåsamidda, de äldres 

julbord och Lucia förstås. 

7

8 

Frankfurt, 

Vilken maträtt skulle du förknippa 

Frankfurt med? Kanske är det korven 

med samma namn „Frankfurter“ som 

man tänker på först? Men Frankfurtborna 

själva menar dock att det är 

den gröna såsen „Grüne Soße“ (läs 

Grie Soss) som är mest typisk för staden. 

Grön sås låter först väldigt konstigt, 

men ser man ingredienserna 

blir det glasklart var namnet kommer 

i från. Sju örter utgör grunden i denna 

kalla sås: gurkört, körvel, krasse, 

persilja, pimpinell (Sanguisorba minor), 

ängssyra och gräslök. Kanske 

är de inte de vanligaste örterna vi har 

hemma i skafferiet eller i trädgården. 

Därför har grönsakshandlarna här i 

Frankfurt- området färdiga paket av 

den rätta örtblandningen inlindade 

i vitt papper med texten Frankfurter 

Grüne Soße på. Skulle paketen inte 

finnas till hands, finns de sju heliga 

örterna även färdighackade i frysdisken. 

Används färska örter ska de tvättas, 

torkas och finhackas innan de blandas 

med yoghurt och Saure Sahne 

(ung. gräddfil). Man kan även an- 

vända kvarg, Schmand eller en majonnäsliknande 

sås. Här går meningarna 

i sär och varje kock har sitt eget 

recept. 

Min vännina gav mig rådet: „prova 

gärna lite för att se vad som smakar 

dig bäst, bara du inte blandar i 

färdig majonnäs. Det är förbjudet!“ 

Såsen saltas, peppras och förfinas 

med citron och eller lite senap. Så är 

den kalla såsen färdig att serveras 

till kokt potatis och kokta ägg. Ägggen 

kan förstås också finhackas och 

blandas i såsen direkt, ibland används 

då bara äggvitan. 

Om man önskar en riktigt festlig 

meny, passar Grüne Soße bra till 

kokta kötträtter som tafelspitz eller 

oxbringa. För en något enklare middag 

serveras kokt skinka eller fisk. 

Det fungerar bra med nästan allt, 

med betoning på nästan. På en matsedel 

läste jag en gång t.o.m : Pizza 

med Grüne Soße! 

Goethe 

En maträtt så betydande för stadens 

identitet har naturligtvis ett mytom- 

Bild: Ingela Wilhelm 

spunnet ursprung. Det sägs att Grüne 

Soße var Johann Wolfgang von 

Goethes älsklingsrätt. 

Han föddes i Frankfurt år 1749 och 

enligt legenden ska det vara hans 

egen mor som uppfann receptet. 

och 

grön sås 

Var och en får tro vad de vill, men troligare 

är nog att Hugenotterna hade 

med sig sin „Sauce verte“ från Frankrike. 

Dessa förföljda protestanter bosatte 

sig bland annat i närheten av 

Frankfurt under 1600-talet. Receptet 

kan även ha kommit med italienska 

invandrare. 

I vilket fall som helst skiljer sig den 

frankfurtska såsen i sin sammansättning 

av örterna från släktingarna i 

Frankrike och Italien. Den är ju anpassad 

till de örter som växer här i 

området. Namnet kommer troligen 

från Skärtorsdagen som på tyska heter 

Gründonnerstag då rätten är särskilt 

omtyckt. Denna tid är även startskottet 

för säsongen som varar till

frosten sätter in. I maj ordnas varje 

år en Grüne Soße Festival i Frankfurt 

där resturanger bl a tävlar om vem 

som gör den bästa såsen. 

Själv tycker jag att den är så frisk och 

läcker att den skulle passa bra på det 

svenska midsommarbordet! 

Recept för 3-4 

personer: 

5 hårdkokta ägg 

2,5 dl yoghurt 

2,5 dl Saure Sahne (ung. gräddfil) 

evtl. en liten schalottenlök 

2 msk citronsaft 

1 tsk senap 

salt peppar 

1 paket med färska eller frysta 

örter „Frankfurter Grüne Soße“. 

Koka äggen, skala och halvera dem. 

Tvätta och torka örterna, hacka dem 

sedan fint. Hacka löken fint. Blanda 

ned örterna och löken i yoghurten 

och Saure Sahne och smaksätt med 

citron, senap, salt och peppar efter 

behov. 

Servera med ägghalvor och ny potatis 

(färsk potatis). Äggvitorna kan 

även finhackas och blandas direkt i 

såsen. 

Smaklig måltid! 

Ingela Wilhelm, SWEA Frankfurt-Heidelberg 

Aprikoskaka eller “fågelfrökaka” 

Från min tid i Australien har jag tagit med mig ett recept på en kaka – garanterat god! 

Ingredienser: 

180 gr torkade aprikoser 

175 gr mjöl – går bra med grövre än 

vetemjöl om man vill 

1½ tesked bakpulver 

1½ tesked kanel 

Fint hackat skal från två citroner 

3 ägg 

175 gr brunt socker (eller mindre om 

man föredrar) 

175 gr osaltat smör 

1 tesked vaniljsocker 

100 gr nötter av diverse slag (vad 

man har hemma t ex hasselnötter, 

mandel, pinjenötter, pumpefrön) till 

garnering. 

Sätt ugnen på 180 grader till att börja 

med. 

Man tar 180 gram torkade aprikoser, 

½ kaffekopp brunt socker samt varmt 

vatten – till att täcka aprikoserna 

med. 

Lägg aprikoserna i en skål, lägg i 

socker och varmt vatten, rör om för 

att lösa sockret. Täck över och lämna 

i minst en timme, helst längre. Låt 

vattnet rinna av och skär aprikoserna 

i mindre bitar, lägg åt sidan. 

Blanda alla torra ingredienser och 

lägg åt sidan. 

Blanda ägg och socker, lägg till smör, 

det kan se ut som det inte har blan- 

Bild: Veer.com /Kristina Svensson 

dat sig ordentligt här men när man 

fått i resten av de torra ingredienserna 

blir det bra. 

Blanda alla ingredienser tillsammans. 

Tag hälften av smeten och 

lägg i en smörad och mjölad kakform. 

Grädda i ugnen 20 minuter. 

Tag ut kakan ur ugnen och täck med 

aprikoserna. Lägg nu även på resten 

av smeten och jämna till den. 

Tryck in nötblandningen överst, sänk 

värmen till 170 grader och baka i 45 

minuter eller tills den är gyllenbrun. 

Blir bara bättre om den görs dan före. 

Riitta Hallberg, SWEA Frankfurt-Heidelberg 

9

10 

Mellan "De tre röda bokarna" blir 

SWEA Berlin har en hel rad med 

duktiga kreativa kvinnor; designers, 

skribenter, målare. Här presenteras 

skulptören Caroline Creutzer, konstnär, 

Berlinswea. 

Färden är lång till Caroline i norraste 

Berlin, men det lönar sig verkligen 

att få träffa henne där i sin härliga, 

ljusa ateljé. Borrmaskinen för stenslipning 

och skyddsmasken hänger 

prydligt på en vägg, olika sorters 

stenbumlingar ligger i en fönsternisch. 

Det luktar färdigrörd gips och 

Caroline lägger just sista handen på 

en abstraherad sittande kvinnofigur 

med yppiga former. 

Vad inspirerar dig till att skapa figurer? 

Inspirationer får jag överallt där människor 

kommer ihop, eller då jag åker 

bil och ser passanter på gatan Jag 

blir inspirerad av växtformer och ste- 

nar jag hittar. 

Du använder ofta ett abstrakt formspråk, 

särskilt vid de stora skulpturerna; 

hur "hittar"du fram till dem? 

I människogrupper uppstår ibland 

känslomässiga situationer som jag 

vill överföra på mina arbeten. Särskilt 

då får jag idéen till ett abstrakt formspråk 

som passar, så att säga. 

Ett stort stenarbete av dig heter Vattenfall, 

arbetar du emotionalt även 

då? 

Ja, det gör jag. Och vid utformningen 

här spelade dessutom tillfälliga 

strukturer i stenbumlingen en roll. 

Vilken publik köper gärna dina skulpturer? 

Svårt att säga. Ett grannpar förälskade 

sig i den en meter höga brons- 

Bild Gunilla Lager-Ebkes 

flickan Divi-divi. Hon står sedan fyra 

år i deras trädgård. En annan stor 

skulptur - i sten - köpte en firma nyligen. 

Materialet är dyrt och arbetet tidskrävande 

förstås! 

Det är klart, och mest säljer jag små 

figurer, jag blir väldigt glad när den 

som köpt känner sig in i sitt val. Ja, 

då har jag förmedlat något värdefullt! 

"När jag är i min kreativa 

fas är jag som naken 

inombords och väldigt 

sårbar" 

Intervju: Gunilla Lager, SWEA Berlin

„Åh, det finns en kvinna där inne!“ är 

vanligtvis det första utrop från någon 

förbryllad granne som tar sin promenad 

och tittar över staketet på Fürstendamm 

57b. Jag har då tagit bort 

mitt säkerhetsskydd. 

Mitt namn är Caroline Creutzer (50) 

och jag känner mig väldigt lyckligt 

lottad över att ha en ateljé kalllad 

"Under de tre rödbokarna". I den 

underbara gröna miljön i Frohnau i 

norra Berlin och som ligger endast 

två meter från mitt hus. Jag kan instämma 

att det är ganska svårt att 

urskilja en feminin form när du ser 

mig arbeta. Hur kan någon föreställa 

sig att det skulle dölja sig en skulptris 

bakom den formlösa blå rocken, de 

grova läderstövlarna, säkerhetsglasögonen, 

handskarna, gummimasken 

som täcker en stor del av ansiktet, 

hörselskyddet och det heltäckta håret? 

- Jo, det är verkligen en skulptris, 

en kvinna som jobbar med en 

Flexmaskin och därtill skär i marmor! 

Jag kan inte klandra dig om du i så 

fall skulle bli något förvirrad. 

den vita marmorpotatisen skalad 

Som svenskfödd är jag särskilt lyhörd 

för naturens skönhet i mitt område. 

På baksidan av min ateljé, där jag 

ibland står och arbetar, har jag utsikt 

över en av Frohnaus många välskötta 

och vackra biotoper. När vädret 

tillåter, står jag utomhus, omringad 

av de enorma rödbokarna som växer 

på vår tomt. Min favoritplats är i solljuset, 

för då kan jag se de många 

små, små kristallerna på ytan av den 

vita Carraramarmorn som jag bearbetar. 

Jag blir som besatt, hamnar då 

i en slags "kreativ trans" och jag kan 

fortsätta att arbeta och arbeta i timmar 

och knappt känna tiden gå, tills 

min familj kommer och "väcker mig" 

eller en vänlig granne kommer förbi 

och hälsar på mig ljudligt. Annars hör 

jag oftast inte! 

Jag älskar verkligen mina kvarter 

och folket runt omkring mig. Det hjälper 

mig att få min kreativitet att flöda. 

Mina grannar har alltid något intressant 

eller trevligt att säga. Ibland ger 

de mig produktiva råd, kritik eller 

uppmuntran. För mina fyrbenta vänner 

ser jag till att ha en stor burk äkta 

"Schwedische Vollkornknochen" på 

lager ifrån slaktaren på Ludofingerplatz. 

När det inte är bra väder håller 

jag mig i ateljén, eller när det blir 

för kallt och fuktigt, till köket. Men i 

det senaste fallet brukar min familj 

börja protestera vilt då det börjar bli 

för stökigt: “Har du inte någon egen 

ateljé!?" - Givetvis har de rätt. Mat 

och marmordamm passar inte ihop! 

Men hur kom det sig att jag började 

skala dessa vita marmorpotatisar i 

Frohnau? 

Vad är nu MARMORPOTATISAR? Ni 

undrar säkert. Låt mig förklara! Det 

handlar om stenar som har grävts ut 

i en älv, nära den lilla byn Azzano i 

Italien, som ligger över staden Pietra 

Santa och inte alltför långt ifrån Carrara. 

- Michelangelo brukade förresten 

få sina marmorblock från detta 

område! - Marmorblock löser sig från 

de högre bergsregionerna, där de 

bryts och sågas ut med maskin. Där- 

vid faller småbitar ner för att slutligen 

hamna i floden där. Genom vattenerosionen 

får de med tiden formen 

av potatisar. För att göra en skulptur 

av en sådan sten måste man faktiskt 

skala av ett ytterskikt av några millimeter 

och ta bort känsliga delar för 

att kunna få en bra stomme till den 

blivande skulpturen. På så sätt "öppnade" 

jag min första marmorsten här 

i Berlin på en workshop i maj 2007. 

Dessförinnan hade jag använt andra 

stensorter och olika sorters material 

i mer än 12 år. Sedan dess är jag 

"hooked" på marmor och brukar lämna 

Frohnau en gång om året för att 

vidarutbilda mig under en tvåveckors 

intensivkurs som erbjuds av "Campo 

Altissimo" i Azzano. Där har jag möjligheten 

att få lära mig de små värdefulla 

knepen och hemligheterna 

av en italiensk maestro. Väl hemma 

igen brukar jag vara ivrigare än vanligt 

för att forma, ja "transformera" 

mina stenar och pröva en för mig ny 

italiensk teknik. Jag ser alltid till att 

få med mig tillräckligt med "potatisar" 

hem och de ska räcka ända till nästa 

utflykt i marmorbergen. 

Med skulptur började jag rätt så sent. 

Min första utbildning var i Frankrike 

1995. Sedan januari 2001 lever jag 

med min familj i Berlin. Mitt största 

arbete är en skulptur i brons. Den 

kom till därför att ett äkta par i Hermsdorf 

ville ha ett konstverk av mig och 

det skulle passa in i deras trädgård. 

Bronsskulpturen heter "Divi" och är 

en flicka som springer i vinden. Namnet 

kommer från trädet "Divi-divi" 

som växer på Karibikön Aruba. 

När jag inte arbetar med stenar, använder 

jag olika sorters material såsom 

gips, lera, lättbetong och frigolit 

för mina abstrakta och figurativa 

skulpturer. En av mina specialiteter 

så att säga, är min speciella patina. 

Den täcker mina lerskulpturer för att 

få en yta som är förvillande lik äkta 

brons. 

Jag deltar i olika utställningar, främst 

i Berlin. Vartannat år organiserar jag 

en större utställning hemma, "Skulp- 

Tour", under en helg i september, där 

besökarna kan vandra runt i ateljén, 

i galleriet samt på nedersta botten av 

vårt hus. 

Min dröm? Ja, den är att få skapa en 

fontän med en monumental abstrakt 

figur. Jag skulle då omvända ett fysikaliskt 

experiment som jag sett på 

ett museum en gång, använda olika 

sorters material, moderna ljusinställningar, 

vatten och få en del av fontänen 

att rotera runt en axel. Just nu är 

allt detta lagrat i min hjärna. Tanken 

är där! Idén mognar undan för undan. 

På något sätt...., jag måste göra 

en konkret modell och sedan ..... Vi 

får se om det kan bli intressant för en 

institution eller någon konstälskare 

att investera i mitt fontänprojekt! 

Välkomna till min ateljé! 

Caroline Creutzer, översatt från engelska 

av Gunilla Lager-Ebkes, SWEA Berlin 

11

12 

En skalad "potatis" innan bearbetning, 

"Porträtt", Gipsstudie 2010 

"La Vague", Carraramarmor, 2010. 

”Divi-i vinden" 2007 Brons, H152 cm. 

Några av Caroline Creutzers skulpturer, alla bilder: Caroline Creutzers 

"Tendre Perle" Carraramarmor, 2008. 

Sista resan 

Carsten Jensen, Månpocket 

Carsten Jensen växte upp i Marstal, 

där marinmålaren Carl Rasmussen 

(1841 – 1893)hade byggt ett hus till 

sin familj. Författaren kände till Rasmussens 

målningar och blev så fascinerad 

av konstnären att han forskade 

i hans levnadslopp. 

Carl Rasmussen föddes i Erösköbing 

i Danmark. Familjen var fattig och av 

en slump upptäckte en skeppsredare 

(Carl arbetade som springpojke) 

hans begåvning för måleri. Genom 

dennas uppmuntran sökte Carl in 

på Köpenhamns konstakademi och 

blev antagen. För att få en annan 

syn på naturen, gick hans första 

resa till Grönland. Landskapet, den 

arktiska naturen och grönländarnas 

enkla men vidskepliga liv skildrade 

och målade Rasmussen realistiskt 

och väldigt inlevande. Med hela sin 

själ kände han sig knuten till detta 

land som påverkade hans målningar 

enormt. 

Rasmussen reste även till andra länder 

och målade landskap men han 

blev aldrig nöjd med det. Hans målningar 

förmedlade inte intrycket av 

vad han kände inom sig. och hans 

liv var ett uppochner av övermåttig 

lycka, depressioner och förtvivlan. 

För att få nya krafter reste han åter 

en gång till Grönland. 

Vid ankomsten till Grönland embarkerade 

han och sedan försvann han 

helt enkelt. Hans staffli stod kvar på 

däck och ingen visste vart han tagit 

vägen. 

Med sitt kraftfulla, intensiva och lätt 

poetiska språk skildrar författaren 

människan och konstnären Carsten 

Jensen. En verkligen lyckad skldring 

och spänningen släpper ej läsaren 

förrän till sista sidan. 

En spännande bok om ett spännande 

liv! 

Heide Winck, SWEA Berlin

Spion, spion, 

Birgitta Almgren, erfaren forskare, 

har på Carlssons förlag gett ut sin 

tredje bok om svensk-tyska relationer 

under 1900-talet: Inte bara 

spioner …. Den handlar om östtyska 

Stasis strategier för att infiltrera 

i Sverige. Birgitta Almgren har tittat 

på handlingar i Stasiarkivet i Berlin, 

har haft tillgång till de så kallade Rosenholzakterna 

(mikrofilmat material 

som CIA fått på oklara vägar) och har 

kämpat för att få titta på den svenska 

säkerhetspolisens material och för 

tillåtelse att ta kontakt med ”agenterna” 

för att höra deras versioner. Genom 

ett beslut i regeringsrätten fick 

hon ta del av Säpos handlingar, men 

måste lova att anonymisera materialet 

och att inte kontakta de personer 

som nämns där. 

Kort efter bokens publicering fick en 

av de anonymiserade personerna, 

en kvinna, besök av två journalister 

från Expressen. I ett land där så 

mycket data är lätt tillgänglig, var det 

nog inte en alltför svår sak att få fram 

information om svenskor som gift sig 

med östtyska män, undervisat vid 

östtyska universitet och varit knutna 

till den svenska försvarsmakten. 

Och sen var det väl bara att chansa. 

Den kvinna (”agent nr 6”), som av 

journalisterna bryskt konfronterades 

med uppgifterna i Birgitta Almgrens 

bok, avvisade helt tanken att hennes 

före detta make – en östtysk – avsiktligt 

skulle ha skickats till väst för 

att förföra henne och få tillgång till 

en informationskälla. Hon vände sig 

till Säpo med begäran att få titta på 

handlingarna (förgäves), till Birgitta 

Almgren, till förläggaren och slutligen 

till SvD (4.11.2011) för att bli rentvådd. 

”Det är en kränkning av vårt 

privatliv. Vår son skulle alltså vara ett 

resultat av politiska beslut, inte ett 

välkommet barn utan en bricka i spelet!” 

Hon sade sig vara helt oskyldig 

och betraktade ”hela historien som 

befängd”. (Det hemska är, att Stasi 

systematiskt tillämpade den befängda 

metoden.) Den utpekade – den av 

det ska du heta! 

Tror jag, tralala… 

Expressen utpekade! – skrev till förläggaren 

och begärde rättelse. ”Boken 

har bara varit ute några veckor, 

men när bekanta läser den så kommer 

de att känna igen mig. De kommer 

att tänka: ”jaså, hon var sån!”. 

Därför skrev jag att innan de ger ut 

en andra upplaga så måste felaktigheterna 

om min person korrigeras.” 

(SvD. 4.11.2011) 

Den sista oktober 2011 inledde Justitiekanslern 

en förundersökning 

– mot forskaren Birgitta Almgren! 

Justitiekanslern, åklagare för regeringen 

i tryck- och yttrandefrihetsmål, 

skriver: ”Säkerhetspolisen har begärt 

att Justitiekanslern ska pröva om ett 

brott mot tystnadsplikten har begåtts. 

Bakgrunden till begäran är innehållet 

i en bok som gavs ut i september 

2011. […] Såvitt framkommit innehåller 

den aktuella boken uppgifter som 

ger anledning att anta att ett brott 

mot tystnadsplikten har begåtts”. Såvitt 

framkommit – genom boken, eller 

genom den upprörda debatten i 

pressen? Man kan ta sig åt huvudet! 

Hur ska forskning kunna bedrivas 

under sådana villkor? 

Ett samhällsklimat, där å ena sidan 

allt fler politiska partier kräver att den 

svenska säkerhetspolisens uppgifter 

om svenskars samarbete med 

östtyska Stasi måste offentliggöras, 

men där det å andra sidan betonas 

att spionverksamhet åt en kommunistisk 

diktatur måste betraktas som 

moraliskt oacceptabel, främjar inga 

klarlägganden. Hur i hela fridens 

namn ska man kunna få förklaringar 

till det som skett i Europa under 

1900-talet i en atmosfär där allt som 

kan förknippas med nazism eller 

kommunism genast skuldbeläggs? 

Det är så smaskigt att misstänka någon 

för kontakter med det hemska, 

och så skönt att själv känna sig präktig. 

Jag tog mig också åt huvudet när 

Marianne Ersson i slutet av SvDartikeln 

glatt erkände att hon faktiskt 

hade varit spion – men förstås bara 

en god, det vill säga att hon spionerat 

för Sveriges räkning i DDR! 

Inger Schuberth, SWEA Köln/Bonn 

Bild:Veer.com /Kristina Svensson 

13

14 

Auf dem Nibelungensteig, 

Odenwald 

Nibelungensteig mellan Zwingenberg 

och Gras-Ellenbach är en anspråksfull 

vandringsled, 40 km lång 

och med en sammanlagd höjdskillnad 

på 1600 meter. Vandringsleden 

är relativ nykoncipierad och är 

mycket väl markerad och omväxlande. 

Ibland går det relativt brant 

uppåt på smala stigar, ibland vandrar 

man på mjuka skogsvägar och som 

omväxling klättrar man över det s.k. 

Felsenmeer (klipphavet). Då och då 

kan man njuta av en fantastisk utsikt 

över djupa dalgångar och fjärran 

berg. Och man frågar sig, varför man 

egentligen reser till Alperna och andra 

bergslandskap, när man på nära 

håll kan göra härliga vandringar och 

det utan bagage. 

Min vältränade dotter hade genom 

internet inhämtat informationer om 

denna vandringsled och att man kunde 

beställa en individuell resa med 

inkvartering på lämpligt belägna hotell, 

som också ombesörjer bagaget. 

Denna dotter tog med sig sin inte så 

vältränade mamma samt sina två 

hundar, Kikki, femårig blond Golden 

Retriever-flicka och treåriga black 

couted retrivertiken Kalita, två glada 

och outröttliga vandrarkamrater. 

Zwingenberg var för oss en lämplig 

startplats, dit man med fördel kan ta 

sig med tåg. På en avtalad parke-


ringsplats blev vårt bagage också 

hämtat från första etappens övernattningshotell 

och vi kunde börja 

vår vandring. Den började helt oskyldigt 

på trevliga vägar genom vinbergen 

för att senare övergå till branta 

stigar upp mot Melibokus, som med 

sina 517 m är det högsta berget utefter 

Bergstraße. 

Jag hade i min enfald trott, att när 

jag klarat av detta berg, skulle vår 

vidare vandring försiggå på jämna 

skogsvägar utan nämnvärda stigningar, 

men oj vad jag bedrog mig. 

Jag har inte vetat, att Odenwald har 

så många branta berg! 

Dagens höjdpunkt var vandringen 

genom Reichenbacher Felsenmeer, 

ett av de mest imponerande naturminnesmärkena 

i Odenwald. Väldiga 

flera ton tunga granitblock ligger 

staplade över och bredvid varandra. 

Sagan berättar, att två jättar på var 

sitt berg i vredesmod hade bekämpat 

varandra med dessa enorma stenbumlingar. 

I själva verket rör det sig 

om en under millioner år pågående 

förvittningsprocess av ett från början 

slutet granitskikt. Redan under romartiden 

hade man tagit vara på och 

bearbetat klippblocken. Man har funnit 

över 300 av romerska stenhuggare 

bearbetade stenar. 

Dagens etappmål var Lautertal, en 

vidsträckt ort bestående av tolv byar, 

vars äldsta del Reichenbach redan 

nämns i en urkund från år 1012. Vi 

övernattade i Kuralpe Kreuzhof, trötta 

och nöjda efter den första dagen. 

Vi hade haft utmärkt vandringsväder 

och för det mesta gått på skuggiga 

vägar. Eftersom det var mitt i veckan 

och inga skollov, var vi för det mesta 

de enda vandrarna och hundarna 

kunde springa fritt och svalka sig i 

mer eller mindre rena vattenpölar. 

Nästa dagsetapp från Lautertal till 

Lindenfels (15 km) förde oss bl.a. 

förbi Hohenstein, en hög klippformation, 

som lockar till klätterträning, 

vidare förbi Hofgut Hohenstein, 

även det omnämnt i en urkund från 

år 1339. Från att ha varit en liten by 

med egen skola är det nu en liten 

herrgård man kan hyra för bröllop 

och andra festligheter. Att det hör 

rör sig om ett gammalt kulturlandskap 

vittnar talrika vapenförsededa 

gränsstenar och andra minnestavlor. 

Och just i Odenwald skall för 1600 

år sedan enligt Nibelungenlied Siegfried 

von Hagen ha mördats. 

Nibelungenlied är väl den mest 

kända medeltida hjältediktningen, 

som skrevs omkring år 1200 av en 

anonym diktare. Denne förknippar 

de mytiska sagorna om Brünhild 

och Siegfried med historiska fakta 

från folkvandringstiden och förlägger 

handlingen till reellt existerande orter 

vid Rhen och Donau. Så har en europeisk 

mytos uppstått med Worms 

som huvudsaklig skådeplats. 

Efter att ha övernattat i Lindenfels, 

som nu är en liten kurort med gamla 

anor och med en medeltida borganläggning 

och rester av en stadsmur, 

var det dags för den sista etappen på 

vår vandring. Den kändes som den 

lättaste delen eller kom den känslan 

av att vi närmade oss vårt mål? Som 

jag nu minns den, vandrade vi mest 

på skuggiga skogsvägar med undantag 

för en brant stigning upp till Walburgis-kapellet. 

Här lär ha funnits ett 

keltiskt kultställe, innan ett kapell invigdes 

av den heliga Walburga i slutet 

av 700-talet. Det fick flera efterföljare, 

innan det nuvarande kapellet 

invigdes år 1935. Den 1 maj varje år 

äger en vallfärd till kapellet rum, där 

böner riktas till den heliga Walburga 

om skydd för ofärd och lidande. 

Så närmade vi oss slutetappen Gras- 

Ellenbach, som är mest känt tack 

vare Siegfriedbrunnen. Enligt Nibelungensagan 

skall den mäktige riddaren 

just på denna plats ha mött 

sitt öde och lömskt mördats. Men då 

orstbeskrivningarna i Nibelungenlied 

är mer än vaga, gör flera platser 

anspråk på att hysa den autentiska 

Siegfriedbrunnen. 

Gras-Ellenbach, som under medeltiden 

var en samling av sju bondgårdar 

består nu för tiden egentligen 

bara av det fyrstjärniga hotellet Siegfriedbrunnen, 

som är ett Spa-hotell 

med bl.a. en stor utomhuspool med 

havsvatten, simhall och olika wellness-erbjudanden. 

Vi kan verkligen 

rekommendera det! Där vilade vi ut 

en natt efter vandringens strapatser, 

innan vi på olika vägar anträdde 

hemfärden nästa dag. Jag med buss 

genom halva Odenwald och sedan 

tåg från Weinheim. 

Min dotter hämtades av sin vän och 

de sprang tillsammans med hundarna 

hela vägen tillbaka till Zwingenberg 

för att hämta hennes bil, alltså 

en tripp på 40 km! 

Kerstin Schmidt, SWEA Frankfurt-Heidelberg 

15

16 

Hud & Kropp 

Kostens inverkan på ditt inre och yttre 

Kostens betydelse för vår kropp ska 

inte underskattas. Kost är ett viktigt 

komplement till andra åtgärder. 

Medvetna val till rätt kost hjälper 

kroppen till naturlig skönhet. Rätt 

kost och motion kan hjälpa dig få en 

frisk och vacker hy och skydda den 

mot onödigt åldrande. Din hy behöver 

näring, antioxidanter och rätt fett. 

De fria radikalerna påverkar vårt åldrande, 

genom att få i oss mer antioxidanter 

skyddar vi kroppen. 

Antioxidanter neutraliserar fria syraradikaler 

och försvarar kroppen. Antioxidanter 

är ämnen som har förmåga 

att motverka oxidation, skadeverkan 

från vissa syre- och kväveformer. Levande 

varelsers användning av syre 

för andning och energiförbränning är 

ofrånkomligt förenat med bildning av 

destruktiva fria radikaler. Antioxidanter 

finns i kroppen i form av hormoner 

och enzymer, men vi måste också 

tillföra antioxidanter via kosten. 

Frukter, grönsaker och bär är livsmedel 

som är rika på antioxidanter. 

Här kommer några nyttigheter: 

Apelsiner 

Apelsiner är goda och fullproppade 

med C-vitamin. 

De innehåller även fibrer, folat, kalium 

och mer än 170 st fytokemikalier. 

Fytokemikalier är färgpigment från 

växtriket som är starka antioxidanter. 

Collagen är ett viktigt bindvävsprotein 

och gör vår hud stark, elastisk 

och smidig. För att tillverka collagen 

behöver kroppen bland annat Cvitamin. 

C-vitamin hjälper till att pro- 

ducera nya collagentrådar vilket gör 

att vi får färre rynkor. C-vitamin motverkar 

även pigmentfläckar och ger 

huden lyster. Ju äldre vi blir desto 

mer C-vitamin behöver vi eftersom 

kroppen får svårare att tillgodogöra 

sig vitaminet. 

Avokado 

Avokado håller huden mjuk. 

Avokado är en frukt med mycket vitaminer, 

mineraler, nyttiga fettsyror och 

antioxidanter. För att vara en frukt 

innehåller avokado ovanligt mycket 

fett. Fettet är nyttigt enkelomättat 

fett precis som i olivolja. Avokado 

innehåller också mycket E-vitamin 

som har en läkande inverkan på sår, 

irriterad hud och motverkar även 

ärrbildning. E-vitamin ökar också effekten 

av A-vitaminet. Vi hittar också 

A-vitamin i avokado som stimulerar 

hudens produktion av collagen, och 

därmed bromsar hudens åldrande. 

A-vitamin hämmar hudirritationer 

och läker acne. Avokado hjälper till 

att bevara huden mjuk, smidig och 

frisk. 

Broccoli 

Broccoli innehåller mycket antioxidanter 

och är vår mest näringsrika 

grönsak. 

Det finns rikligt med C-vitamin, men 

den innehåller även andra viktiga 

Illustrationer: Kristina Svensson 

vitaminer, bland annat A-vitamin, Kvitamin, 

E-vitamin, B6-, B1-, B3-vitamin. 

Vi hittar också folat, fibrer, järn, 

kalcium, kalium och magnesium. 

Folat eller folsyra är ett vattenlösligt 

vitamin som finns i olika former. Folsyra 

är en förutsättning för bildandet 

av röda blodkroppar och för normal 

celldelning. Folsyra har en gynnsam 

inverkan på hud och matspjälkning. 

Tomat 

Lykopen skyddar oss från skadlig 

UV-strålning! 

Solens sköna strålar är främsta orsaken 

till hudens åldrande. Mycket 

solande resulterar i att överhuden på 

utsatta områden, ansikte, hals, decoltag 

och händer torkar ut, förlorar 

sin naturliga elasticitet, rynkor kommer 

fortare, bruna fläckar och synliga 

kärl ger huden en ojämn hudton 

och i värsta fall bildas hudtumörer. 

Tomater i olika former innehåller en 

stor mängd karotenoider som har antioxidativa 

egenskaper, bland dessa, 

lykopen. Lykopen är en kraftfull antioxidant, 

kraftfullare än betakaroten. 

Lykopenet kan neutralisera de fria 

radikaler som bl.a. bildas i kroppen 

till föjld av UV-strålning. Det är lykopenet 

som ger tomaten dess röda 

färg och finns framför allt i skalet på 

tomaten. I vanliga fall brukar näringsämnen 

förstöras vid upphettning, 

men studier har visat att halten lykopen 

blir högre vid upphettning än vid 

färska tomater. 

Så öka användandet av ketchup och 

tomatpuré! 

Cecilia Schön dipl. hudterapeut, SWEA Berlin

En tysk Swea 

En fantastisk positiv resurs 

Dagmar funderar en stund och skakar 

på huvudet. 

- Nej, jag kan inte komma på någonting 

som är svårt för mig i Sverige, 

säger hon. Alla är så hjälpsamma 

och tillmötesgående. Fast sen erkänner 

hon att det finns en grej som är 

svårt för en tysk i Sverige - att köra 

så långsamt på motorvägarna. 

Jag har stämt träff med Dagmar 

Schleich på det legendariska Café 

Tambosi i hjärtat av München. Dagmar 

redan som litet barn medveten 

om det spännande landet Sverige 

när hon läste Pippi Långstrump och 

sedan böckerna om Saltkråkan. Men 

det var inte förrän 1994 som hon äntligen 

kunde besöka Sverige och sedan 

dess har hon varit där varje år. 

Lyssna på tystnaden 

För fyra år sedan köpte familjen en 

stuga i närheten av Mörkö söder om 

Stockholm och dit reser Dagmar nu 

regelbundet, både med familjen och 

på egen hand för att lyssna på tystnaden 

och titta på havet. Det var en 

självklarhet för henne att också lära 

sig språket och efter några år talar 

Dagmar mycket bra svenska. 

- Ett litet problem är bara att vår enda 

granne i Sverige är tysk, så han talar 

gärna tyska med oss, skrattar Dagmar 

och tillägger snabbt; Men det är 

inget problem för han är jättetrevlig. 

Vi pratar om hur det kom sig att 

Dagmar gick med i SWEA och hon 

berättar att det började med att hon 

blev inbjuden att komma med på 

en konstvisning. Där träffade hon 

många trevliga svenskar och funderade 

på om det skulle vara möjligt att 

själv bli medlem. Och enligt reglerna 

är SWEA öppet för svensktalande 

kvinnor i utlandet, så passar det ju in 

på Dagmar. 

Kulturell vägvisare 

Hon brinner för svensk kultur och berättar 

om svenska filmer och författare 

som hon uppskattar. Det slår mig 

vilken resurs hon kan vara för SWE- 

As arbete, en ”inföding” som samtidigt 

kan se saker ur vårt, svenska 

perspektiv. Spontant frågar jag om 

hon har några tips för svenskar i 

Tyskland att lättare integreras. 

- Jag förstår att svenskar kan få 

uppfattningen att tyskar inte är så 

välkomnande, medger hon, men värmen 

finns där, bakom den formella 

attityden. 

Hon menar att vi svenskar kanske 

ser det tyska formella ”Sie” som ett 

avståndstagande eller det faktum att 

man sällan blir inbjuden till ett tyskt 

hem. Men det betyder inte att tyskarna 

inte vill vara vänliga, det är bara 

ett annorlunda förhållningssätt. 

- Men du ska veta att det är svårt 

för nordtyskar också att lära känna 

äkta München-bor! Det är inte bara 

Bild: Helen Rennie Smith 

svårt för utlänningar, tillägger Dagmar 

och berättar att hon själv bodde 

i München i flera år innan hon lärde 

känna lokalbefolkningen. 

Positiv kraft 

Kanske är det också en fråga om 

personlig attityd. Dagmar har en 

charmig framtoning och med hennes 

inställning ”att ingenting är svårt” så 

är det mycket lätt att tycka om henne. 

En av de mest intressanta sakerna 

med SWEA för Dagmar är att tala 

språket ”på riktigt” och inte bara i sin 

språkkurs. 

- Det är roligt att lära känna olika dialekter 

och hänga med när många talar 

i en stor grupp, berättar hon. 

Jag hoppas att alla SWEA-föreningar 

i Tyskland kan ha några medlemmar 

som Dagmar, som vi har så mycket 

spännande att lära av. 

Helen Rennie Smith, SWEA München 

17

18 

Man väljer en livstil 

En underbar och varm höstdag sitter 

vi, Kristina och Ankin från Berlin, tillsammans 

med Ulla i Svenska Victoriaförsamlingens 

kafé med nybakade 

svenska bullar framför oss på bordet. 

Vi är alla tre Sweor. Alla tre sjunger vi 

gärna, Kristina och jag som amatörer 

i kyrkans Berlinkör. Ulla däremot är 

utbildad sångerska och jobbar med 

musik professionellt. Sedan 2008 är 

hon, bortsett från ett kort uppehåll, 

verksam i Hamburg, som musiker 

och assistent i Svenska Kyrkan. 

Ulla berättar för oss, att de svenska 

församlingarna i Hamburg och Berlin 

har mycket olika bakgrunder. Berlin 

var alltid en borgerlig stad med 

många ämbetsmän, diplomater och 

även konstnärer. Hamburg däremot 

var och är en hamnstad. Kyrkans arbete 

gick ut på att arbeta med sjöfolk 

och stötta svenska sjömän. Fritiden 

i Hamburg kunde annars innebära 

riskfyllda besök på Reeperbahn med 

alltför mycket alkohol och lösaktiga 

kvinnor. I stället erbjöd man ett litet 

Sverige i främmande land, fungerade 

som postkontakt med hemlandet, 

gav stöd i svåra situationer och förmedlade 

Guds ord. Verksamheten 

startade redan 1883 och fram till 

1995 var svenska kyrkan i Hamburg 

en sjömanskyrka. 

I slutet av 1800-talet flyttade fler och 

fler svenska borgare och affärsmän 

till Hamburg och 1907 invigdes en 

svensk kyrka nere vid hamnen. Kyrkan 

hade finansierats genom rikskollekt 

hemma i Sverige och med en 

liten kredit på 5.000 tyska riksmark. 

När Ulla kom till Hamburg 2008 finansierade 

SKUT fyra tjänster. Nu 

däremot är det bara prästtjänsten. 

Ullas tjänst betalas av församlingen 

och till nyår löper hennes kontrakt ut. 

Hur det sedan kommer att bli i Hamburg, 

vet vi inte i skrivande stund. 

Den svenska kyrkan, som äger 

byggnader och sysselsätter personal 

över hela världen, gör för närvarande 

stora indragningar och besparingar 

på alla områden. Vad detta kommer 

att betyda för svenskheten i utlandet 

är just nu svårt att veta. Men en sak 

är säker - kyrkan förmedlar inte bara 

Guds ord. Kyrkan är en träffpunkt för 

unga och gamla, där firas jul, midsommar 

och lucia, där sjungs det i 

barn- och vuxenkörer, där vårdas vår 

svenskhet. 

Att arbeta som musiker i en utlandsförsamling 

är annorlunda än att arbeta 

i Sverige. Det är inte bara själva 

arbetet, utan mer sättet arbetet 

byggs upp på. Ulla arbetade tidigare 

i Skanör/Falsterbo. Det var vigslar, 

dop och begravningar. Det fanns 

barn- och vuxenkörer och mycket, 

mycket annat. Ulla hade sin fasta 

plats, man sökte upp henne när man 

behövde henne för olika ändamål. 

I utlandet är det oftast inte så. Här 

gäller oregelbundna arbetstider, 

Bilder: Svenska kyrkan i Hamburg 

man måste själv planera och utforma 

arbetet samt vara mycket aktiv. Ulla 

medger att man kan känna sig ganska 

ensam ibland. När Ulla berättar 

om sitt arbete i Svenska Kyrkan 

i Hamburg förstår vi, att man måsta 

ha alldeles speciella egenskaper för 

att vara lämpad för detta arbete. Man 

måste inte bara kunna sjunga och 

spela orgel. Ofta gäller det också 

att baka bullar, städa och förbereda 

gudstjänster. Olika evenemang skall 

planeras, man måste prata med och 

motivera människor som behöver 

hjälp. Man är „Mädchen für alles“, 

och telefonen kan ringa dag och natt. 

Man måste också kunna strukturera 

sitt arbete bra och kunna skilja på 

viktigt och oviktigt, eller snarare sagt 

på saker som har prioritet och på saker 

som kan vänta litet. Ibland är det 

viktigt att också kunna säga nej. 

Just nu leder Ulla två körer och två 

barn-föräldragrupper och naturligtvis 

församlingens vuxenkör. Den senare 

sjunger förutom på gudstjänsterna 

även vid Valborg, Luciakonserter och 

andra evenemang.

“Att vara kyrkomusiker 

kan liknas vid att vara cirkusdirektör; 

det gäller att 

hålla ihop föreställningen 

med alla olika artister, 

grupper och solister, att få 

ut något bra som många 

vill höra och se. 

Körarbetet utomlands är annorlunda 

än i Sverige. I hemlandet sjöng Ullas 

körer ofta verk av utländska kompositörer 

för att vidga sina vyer och lära 

känna olika slags musik. I Hamburg 

sjungs och spelas för det mesta ren 

svensk musik . De som gifter sig i 

kyrkan väljer Peterson-Berger och 

Abba i stället för som i Sverige, ofta 

Wagner`s Lohengrin eller Mendelssohn. 

Vi måste skratta åt detta. 

“Man väljer en viss livsstil“ tillägger 

Ulla, och fortsätter, “eftersom det är 

svårt att hitta en ledig dag med dessa 

flytande arbetstider som jag har. Och 

nackdelen kan vara att man inte så 

lätt vidarutvecklar sig som musiker 

och inte har tid att gå på en kurs, 

som i Sverige. Men roligt är det“. 

“Att vara kyrkomusiker kan liknas vid 

att vara cirkusdirektör; det gäller att 

hålla ihop föreställningen med alla 

olika artister, grupper och solister, att 

få ut något bra som många vill höra 

och se. Det handlar om att få andra 

att våga uppträda, sjunga, läsa och 

Sveriges nya kulturråd 

i Berlin 

Marika Lagercrantz gjorde sin entré den 16. september vid 

Svenska Kyrkan där hon introducerade den över 175 åriga 

svenska manskören Göta Par Bricole som tillsammans med 

trubaduren Martin Bagge och Prof. Lars Lönnroth gjorde ett 

bejublat framträdande inför stor publik. 

Marika Lagercrantz, en av Sveriges mest älskade skådespelerskor 

och regissörer, tillträdde sin nya tjänst i september 

som hon vid sitt charmerande tal till den jublande publiken 

menade att hon var: väldigt lycklig, stolt men även lite nervös. 

Vi önskar henne lycka till och är säkra på att det kommer att 

bli en fantastisk tid för oss alla och för den svenska kulturen 

i Tyskland med hennes så positiva personlighet och med de 

erfarenheter som hon har. 

Annika Bratt, SWEA Berlin 

spela på de gudstjänster och evenemang 

som äger rum i kyrkan. Att 

kunna kombinera sin egen solistverksamhet 

med att vara "cirkusdirektör“ 

är något som berikar, men 

också ger ett visst mått av trygghet 

i en bransch som präglas av enorm 

konkurrens och ont om jobb“. 

En av hennes highlights var att Hamburg- 

och Berlinkören tillsammans 

sjöng den lyriska sviten "Förklädd 

Gud“. Det betydde en stor insats 

både från körledaren Claes i Berlin 

och Ulla i Hansestaden, eftersom till 

och med en orkester var med. Konserten 

fick stormande applåder! 

Ankin Häusler och Kristina von Wrede, SWEA 

Berlin 

Bilder: Svenska kyrkan i Hamburg 

Bild: Annika Bratt 

19

20 

World Scout Jamboree 

på Rinkabyfältet i Skåne sommaren 2011 

Hur kom det sig att SWEA var representerat 

på World Scout Jamboree, 

som är scouternas OS och som ägde 

rum på Rinkabyfältet utanför Kristianstad 

i somras? 

Det hela började för ungefär 3 år 

sedan, när en av våra medlemmar, 

Cecilia Ekelund, kom upp med idén, 

att SWEA kanske skulle kunna understödja 

Jamboreen på något sätt. 

Det blev många och långa turer fram 

och tillbaka med scoutrådet, med 

vår styrelse, med MEMA och med 

SWEA International, innan beslut till 

slut togs, att SWEA skulle delta som 

Diamond Sponsor på Jamboreen, 

vilket innebar att SWEA skulle donera 

minst 100.000 kronor. Det kändes 

faktiskt lite nervöst: 

skulle vi klara att samla in 

så mycket pengar? 

Vi klarade det med råge och pengarna 

gick oavkortat till ”Operation 

One World”, en solidaritetsfond, för 

att betala resa och uppehälle för 

scouter, som annars inte skulle haft 

ekonomiska möjligheter att komma 

till Sverige och delta i scoutlägret. 

Äntligen satt jag då på bussen från 

Kristianstad till Rinkabyfältet tillsammans 

med scouter från många olika 

länder och skulle med egna ögon få 

se det som jag ägnat mig åt de senaste 

åren. Jag visste att området 

skulle vara stort, men att det var så 

stort... Det jag såg överträffade alla 

mina förväntningar. Jag var överväldigad. 

Hela scoutlägret var lika stort som 

en medelstor stad i Sverige med 

tält i olika storlekar för bl.a. sjukhus, 

post, bank, apotek, restauranger, 

affärer samt kiosker. Storleken på 

lägerområdet motsvarade 800 fotbollsplaner 

och var indelat i stadsdelar, 

så att man lättare skulle hitta. 

Det bodde 39.000 deltagare (scouter 

och funktionärer) från 150 olika länder 

på lägret under de 12 dagarna 

som lägret var öppet. Dessutom 

kom sammanlagt 40.000 dagsbesökare 

och de behövde inte gå omkring 

hungriga, för på området fanns det 

31 restauranger eller caféer att välja 

på, där det serverades specialiteter 

från olika länder. Även svenska klassiker 

hörde till favoriterna. Det gick 

nämligen åt 7.792 kg köttbullar och 

36.242 kg potatis. I de 17 kioskerna 

köptes det bl.a. 30.000 påsar popcorn, 

300.000 glassar samt 64.000 

godisartiklar. 

Scouterna lagade sin mat själva och 

varje grupp fick en kokbok med olika 

matrecept från alla länder, som var 

representerade på lägret. Dessutom 

Bild: Anita Kasper 

fick varje grupp ett ”betalkort”, som 

var laddat med ett bestämt belopp 

”låtsaspengar”, som skulle räcka 

hela lägertiden att handla mat för 

till hela gruppen. Det innebar, att 

scouterna måste ta ett gemensamt 

beslut på, vilken mat de skulle laga 

med hänsyn till kostnaderna, så att 

pengarna skulle räcka även sista dagen. 

Det fanns flera ICA-butiker på 

området, där maten kunde inhandlas 

och där det erbjöds olika extrapriser 

varje dag. Kyckling hörde tydligen till 

favoriterna, för det köptes 16.406 kg 

kycklingfiléer. Dessutom handlades 

det bl.a. 95.553 st. lökar, 68.549 kg 

morötter, 1.315 st. kålhuvuden samt 

77.750 st. bananer. 

SWEA hade ett ”eget” tält, eftersom 

vi var diamantsponsorer.

Tillsammans med de andra sponsortälten 

låg vårt tält på huvudgatan, 

som var smyckad med flaggstänger 

med flaggor från alla deltagande 

länderna. Här hade vi möjlighet att 

presentera SWEA, våra idéer och 

filosofi och vår duktiga PR-grupp 

hade arbetat fram jättefina vykort, 

broschyrer samt affischer, som beskriver 

SWEA i ett nötskal. 

Tältet var bemannat med Sweor från 

världens alla hörn, som var på Sverigesemester 

eller bor permanent i 

Skåne. Här kände jag verkligen den 

otroliga kraften och gemenskapen 

som finns i SWEAs globala nätverk. 

En jätterolig händelse, som vi fick 

uppleva i SWEA-tältet var förstås, 

när Gun, Swea från USA firade sin 

75-årsdag samma dag som hon 

hjälpte till i vårt tält. Hon uppvaktades 

med scouttårta samt sång och 

fyrfaldigt leve. Dagen efter ringde 

Gun till mig och berättade att hon 

hade haft en underbar födelsedag 

och inte kunde tänka sig att fira den 

på ett bättre sätt. Hon har varit och 

är fortfarande mycket engagerad i 

Scoutrörelsen och tyckte därför att 

det kändes extra betydelsefullt att få 

fira födelsedagen på världens största 

scoutläger. 

För mig har det varit en otroligt positiv 

upplevelse att ha varit med om att organisera 

det här projektet. Alla kontakter, 

som jag haft med Sweor runt 

om i världen, gör mig glad och det 

känns som om världen har krympt, 

när man ena minuten mailar med en 

Bild: Privat ägo 

Swea från Bangkok och i nästa stund 

pratar med en Swea från Florida och 

därimellan diskuterar med Scoutrådet 

i Stockholm. Mer internationellt 

och globalt kan det knappast bli. 

Det känns också bra, att scoutprojektet 

startade på gräsrotsnivå, för att 

Bild: Scoutrådet 

sedan gå vidare till avdelningsordföranden 

och avdelningsstyrelsen 

och därefter presenteras för regionstyrelsen 

i MEMA samt regionordföranden, 

som slutligen vidarebefordrade 

frågan till SWEA Internationals 

styrelse. En demokratisk beslutsprocess 

som på så vis fått förankring 

bland medlemmarna. 

Slutligen vill jag passa på att tacka 

alla avdelningar och enskilda medlemmar 

som så generöst har skänkt 

pengar till ”Operation One World”. 

Vi Sweor kan verkligen vara stolta, 

som med vår donation möjliggjort för 

flera scouter att få komma till Sverige 

och uppleva svensk kultur och tradition 

samt de fri- och rättigheter, som 

Sverige står för och som inte är självklara 

överallt i världen. Kanske har vi 

på det viset hjälpt till att så ett litet frö, 

som bidrar till fred på vår jord. 

Hoppas kan man i alla fall. 


21

22 

Berlins Bornholmer Brücke 

Under kalla kriget var denna bron av 

stål ett övergångsställe för västtyskar 

som hade fått tillstånd med sina 

pass och en passersedel att gå över 

till Östberlin. Bron, muren och den 

s.k. järnridån isolerade den västra 

stadsdelen Wedding från den östra 

stadsdelen Prenzlauer Berg. Detta 

gällde från den 13 augusti 1961 till 

den 9 november 1989. 

Åker man dit idag ser man att några 

meter av muren finns kvar där, som 

inte har rivits ner ännu. För ett visst 

ändamål: att påminna människorna 

om den delade staden Berlin under 

kalla kriget. 

Varför känns det så tyst och trist omkring 

bron? På andra ställen, där delar 

av muren har bevarats, kommer 

turister med sina digitalkameras och 

som gör att det känns som ett livligt 

och interessant ställe. Men hit kommer 

inte många människor, förutom 

bussar och gula spårvagnar, med 

några passagerare, som kör över 

bron. Under kalla kriget var det för- 

Bild: geralt/Shapes.Allsilhouettes.com/PIXELIO 

bjudet för alla tåg (S-Bahn) att stanna 

där, det hade blivit en “Geisterbahnhof” 

(spökstation). Men idag är 

stationen Bornholmer Brücke i funktion 

igen. Ändå ligger en känsla av 

en ändstation i luften. En kiosk som 

har funnits där är stängd och sprejad 

med graffiti. 

När muren föll, natten till den 9 november 

1989, blev Bornholmer bron 

berömd med ett slag. Hur var det 

möjligt? 

I Ungern hade järnridån redan blivit 

öppnad för flyktingar. Men på denna 

dagen hade en östtysk politiker förkunnat 

på en presskonferens att 

gränsen i Berlin skulle öppnas .”Närdå?” 

var frågan. “Nu, omedelbart”sa 

han. Var det officiellt? Ingen vet. Dock 

en massa människor som hade hört 

det på nyheterna rusade till gränsen 

“Bornholmer Brücke”. Gränssoldaterna 

hade inte fått instruktioner. Men 

då blev trycken så stora att dom var 

tvungna att göra någonting...Klockan 

elva på natten öppnades gränsen. 

Tusentals människor började springa 

över denna bro, tusentals bilar körde 

över till andra sidan. 

En större och större mängd av jublande, 

gråtande människor betedde 

sig som berusade. Dom hade ju inte 

kunnat träffa sina familjer, sina grannar, 

sina gamla vänner och arbetskolleger 

i 30 år. 

Berlinare från Öst och Väst återförenades 

på bron under denna nattens 

lopp. Och människor i hela världen 

såg det på TV skärmen: en historisk, 

betydelsefull händelse... 

Den 9 november 2010, 21 år senare, 

kom Berlins borgmästare Wowereit 

dit för att påminna allmänheten om 

den här historiska platsen och inviga 

den med ett nytt namn: “Platz des 9. 

November". Sedan dess finns det en 

plakett där, gjuten av brons ... 

Många Berlinare säger ju att muren 

tycks finnas kvar, fastän osynligt. 

Den finns i människornas tankar och 

i deras hjärtan.....men tiden läker alla 

sår. Gå dit när du kommer till Berlin 

så får du kanske en känsla av att du 

trots allt är välkommen. En hel stadsdel 

omkring bron har skandinaviska 

namn på gatorna, nämligen Osloer, 

Stockholmer, Kopenhagener Strasse. 

Och många mer... 

Men vill du veta lite mera om murens 

historia, ta S-banan tre stationer tillbaka 

till Nordbahnhof. Gå till “Bernauer 

Strasse Gedenkstätte”. Där 

finns en verkligt gripande uttställning 

om kalla krigets grymma tider. Filmer 

och fotografier dokumenterar aktuella 

händelser på ”Todesstreifen” mitt 

i staden Berlin och alla flyktförsök, 

många som var förgäves. 

Kristina von Wrede och Bärbel Henrich, 

SWEA Berlin

I början på september 2011 besökte 

SWEA-avdelningarna från Köln/Bonn 

och Frankurt-Heidelberg tillsammans 

Bundesgartenschau(BuGa), som var 

en stor trädgårds- och blomsterutställning 

i Koblenz. 

Köln-Bonn-Sweorna kom med bil 

och var först sysselsatta med att leta 

efter parkeringsmöjligheter, medan 

Frankfurt-Sweorna, som kom med 

tåg letade efter restaurangen, där 

vi skulle träffas. Letandet var emellertid 

framgångsrikt och vi kunde slå 

oss ner på restaurang ”La Mama” i 

Gamla Stan i Koblenz. 

Efter en god lunch och glatt och 

trevligt small talk gav vi oss iväg till 

utställningsområdet, där vi så småningom 

kom fram till linbanan som 

skulle flytta oss gungande upp till 

borgen, där en del av utställningen 

var uppbyggd. Kön var otroligt lång 

p.g.a. av den mängd människor 

som varje dag ville prova på det nya 

färdmedlet över Rhen, men till vår 

förvåning flöt allt fantastiskt fort. Ett 

Bild: Mariana Jäder-Näslund 

Sweorna från Köln-Bonn och 

Frankfurt-Heidelberg besökte 

tillsammans Bundesgartenschau 

maskineri som ständigt var i rörelse 

– bara att stiga på och av i farten under 

tiden som banan var i rörelse för 

att runda kurvan. Man fick skynda sej 

att hoppa på – och upp bar det med 

schwung. Det var jätte spännande 

att ”flyga” över Mosel/Rhen ”Eck” 

och se det hela uppifrån. Blomsterutställningen 

på imponerande höjd, 

samt vädret visade sig från sin allra 

bästa sida. Vi fick uppleva fantas- 

tiska arrangemang i olika färger – 

ihopkomponerade med sprakande 

färgstarka blommor och ovanliga och 

delvis exotiska gräsplantor. Dessutom 

erbjöds intressant information 

om bibehållandet och vårdandet av 

vår enastående natur, skogar m.m. 

Rundvandringen förde oss förbi intressanta 

konstverk av trä, ört- och 

kryddträdgårdar, såsom plantskolor 

för träd och liknande. 

Nio glada Sweor bad att få bli fotograferade 

av två främmande damer, 

som visade sej vara från Köln även 

de, och som var nyfikna på vad vi var 

för några. Susann råkade in i ett jättetrevligt 

samtal med damerna och 

passade då förstås på att berätta allt 

om SWEA. Synd att de inte var svenskor, 

för då hade vi säkert fått två nya 

medlemmar. 

Efter så mycket tittande och gående 

blir man förstås så småningom sugen 

på kaffe och kaka, vilket vi intog 

på en uteservering. 

På vägen tillbaka kom vi förbi det 

kurfurstliga slottet, som är omgivet 

av en fin slottsträdgård, där de just 

var i färd med att spela ett teaterstycke 

om Julia och Romeo i ett dramatiskt 

och komiskt uppförande med 

färgstarkt sminkade skådespelare i 

prunkfulla dräkter. 

Det var ett mycket lyckat besök, som 

gav mersmak och vi bestämde att 

göra flera gemensamma utflykter i 

framtiden. 

Susann Stelling, SWEA Köln/Bonn. 


Bild: Susann Stelling 

23

24 

Kliniska prövningar 


Ulrika Böiers, medlem i SWEA 

Frankfurt-Heidelberg sedan några år 

tillbaka, är numera bosatt i Nürnberg 

där hon jobbar för det schweiziska 

läkemedelsföretaget Novartis. Där 

arbetar hon med kliniska prövningar 

som utgör grunden för godkännandet 

av nya läkemedel på marknaden. 

När vi går till apoteket för att hämta 

ut ett recept eller bara köpa en paket 

Alvedon är det lätt att glömma 

bort vilket enormt arbete som ligger 

bakom utvecklingen av vart och ett 

av läkemedlen. De har genomgått ett 

tufft forskningsprogram omgivet av 

stränga lagar och regler för att kunna 

komma ut på marknaden. Man räknar 

med att ungefär 1 substans av 

10 000 når hela vägen fram till apotekshyllan. 

Utvecklingen, som kan 

vara i mer än 10 år, kan delas in i 

en preklinisk fas och en klinisk fas. 

Den prekliniska fasen omfattar den 

forskning som utförs på laboratorium 

inkl. djurförsök. De substanser som 

genomgår djurförsök med tillfredsställande 

resultat går vidare till den 

kliniska fasen, som omfattar kliniska 

studier, eller kliniska prövningar, då 

läkemedlet testas på människor. 

De omges av ett strängt regelverk 

för att först och främst skydda deltagarna 

i studien, även kallade probander, 

men också för att garantera 

riktigheten i den insamlade datan. 

Dokumentationen är därför väldigt 

viktig och i Tyskland måste alla dokument 

arkiveras i minst 15 år efter 

studiens slut. För att studierna ska 

bli jämförbara mellan olika länder 

har genomförandet standardiserats 

världen över och länder som USA, 

Japan och EU jobbar alla enligt den 

s.k. GCP-principen (Good Clinical 

Practice). 

Protokoll 

Detaljerna kring hur en klinisk studie 

ska genomföras beskrivs i ett protokoll. 

Beroende på frågeställningen 

finns flera olika sätt att bygga upp 

en studie på. Detta kallas studiens 

design. Studien kan vara öppen och 

då vet probanderna och läkarna precis 

vilket läkemedel vem får. Många 

studier är däremot maskerade för att 

minimera en eventuell placeboeffekt 

samt förhindra att förutfattade meningar 

styr mot ett specifikt studieresultat. 

I en dubbelblind studie vet 

varken deltagarna i studien eller de 

behandlande läkarna vilket läkemedel 

vem har fått. I protokollet finns 

det också beskrivit vilka kriterier som 

måste uppfyllas för att få delta i studien 

(inklusionskriterier) och vilka 

kriterier som gör att man inte får lov 

att delta (exklusionskriterier) i studien 

t.ex. andra sjukdomar än den 

som läkemedlet undersöks för, vissa 

läkemedel eller blodvärden. De behandlande 

läkarna måste även veta 

hur ofta patienten ska komma på 

kontroll samt vilka undersökningar 

som ska utföras när och vilka prover 

som måste tas. För att en studie ska 

få lov att starta måste protokollet och 

en mängd andra dokument godkännas 

av myndigheterna. Detta för att 

låta oberoende granska syftet och 

upplägget med studien för att skydda 

den enskilda patienten. I Tyskland 

sköts detta av Bundesoberbehörde 

(BOB) representerat av Paul-Ehrlich- 

Institut (PEI–uttalas ”paj”) för läkemedel 

som härstammar från blod 

eller serum, samt Bundesinstitut für 

Arzneimittel und Medizinprodukte 

(BfArM – uttalas ”befarm”) för övriga 

läkemedel. I Sverige är det Läkemedelsverket 

som granskar de kliniska 

studierna. Alla studier måste även 

godkännas av en etikkommission. 

Både BOB och etikkommissionen 

har rätt att avbryta en pågående 

studie och de har även rätt att göra 

inspektioner hos både kliniker och 

läkemedelsföretag för att kontrollera 

att studierna genomförs på rätt sätt. 

Clinical Research Associate – CRA 

Det är ytterst viktigt att protokollet i 

studien följs noggrant så att inte felaktiga 

resultat och slutsatser genereras. 

Alla studier övervakas därför 

av en Clinical Research Associate 

(CRA) som regelbundet besöker 

kliniken där studien genomförs. Där 

kontrolleras först och främst att patienterna 

skrivit under den s.k. patientinformationen 

(Informed Consent), 

eftersom en CRA utan detta 

godkännande inte har rättighet att 

läsa patientjournalen. I patientinformationen 

finns all den information 

som patienten behöver för att kunna 

fatta sitt beslut om att delta i studien 

eller inte. Där finns bl. a. studiens 

syfte beskrivet, antalet patienter som 

ska delta, fördelar och risker, vilka 

undersökningar som ska göras, men 

framför allt att deltagandet är frivilligt 

och när som helst får lov att avbrytas 

utan särskild anledning. Inga studierelevanta 

undersökningar, farliga 

eller ofarliga, får lov att genomföras 

på patienten utan att detta dokument 

har skrivits under. Dokumentet 

måste även godkännas av etikkommissionen 

innan det får lov att ges ut 

till patienterna. Därefter kontrollerar 

CRAn att alla patienter uppfyller inklusions- 

och exklusionskriterierna. 

Detta är enormt viktigt, både för att

utvärderingen av studien inte ska bli 

felaktigt samt för patientens egen säkerhet. 

Den information som efterfrågas i 

studien måste överföras från patientjournalen 

av personalen på kliniken 

till det som kallas Case Report Form 

(CRF). Detta kan vara en vanlig pärm 

med karbonpapper, eller för stora 

studier vanligtvis ett dataprogram. En 

CRA kontrollerar att uppgifterna som 

överförts till CRFn överensstämmer 

med uppgifterna i journalen, samt att 

allting fyllts i på ett korrekt sätt. Det 

är väldigt viktigt att alla möjliga biverkningar 

patienten haft sedan den 

påbörjade studien fångas upp och 

kommer med i utvärderingen. Detta 

ligger till grund för den gradering av 

hur vanligt förekommande en biverkning 

är. Svåra komplikationer som 

uppkommer när en patient deltar i 

studien måste anmälas inom 24 timmar 

till företaget som utför studien. 

Detta för att man snabbt ska kunna 

ta ställning till om det kan ha med 

läkemedlet att göra och behöva informera 

övriga läkare som är med i 

studien. Alla fall där en patient läggs 

in på sjukhus, har en livshotande 

åkomma eller avlider måste anmälas 

direkt oavsett om läkaren anser att 

det har med läkemedlet att göra eller 

inte. Även graviditeter måste anmälas 

inom 24 timmar. En CRA fungerar 

även som stöd och kontaktperson 

för studieteamet om problem skulle 

uppstå med t.ex. apparater som används 

inom studien. 

Faser 

Kliniska studier delas in i flera olika 

faser. Faserna 1-3 genomförs alltid 

innan ett läkemedel har kommit ut 

på marknaden. Genomförandet av 

studier som beskrivits ovan är dock 

samma för alla faserna. 

Fas 1: I fas 1 är det första gången 

läkemedlet provas på människor och 

det görs bara på friska personer för 

att man vill se hur vad läkemedlet gör 

med kroppen samt vad kroppen gör 

med läkemedlet. Denna information 

är mycket viktig för att kunna fastställa 

en lämplig dos med en acceptabel 

balans av positiv effekt och biverkningar. 

Mellan 10 och 50 personer 

deltar normalt. 

Fas 2: Här testas läkemedlet för 

första gången på sjuka patienter (ca 

200 totalt). Denna fas ger en första 

bild av om läkemedlet har någon 

positiv effekt på sjukdomen inom ett 

lämpligt doseringsintervall. Om den 

positiva effekten överväger biverkningarna 

går man vidare med fas 3 

studier. 

Fas 3: Flera tusen patienter deltar i 

fas 3 studier för att få ett så trovärdigt 

resultat som möjligt då det är sista fasen 

innan läkemedlet kommer ut på 

marknaden. Minst två studier måste 

genomföras. En studie jämför med 

placebo (sockerpiller) och en jämför 

med ett läkemedel som redan finns 

på marknaden. Här fastställs slutgiltigt 

om läkemedlet har någon framtid 

på marknaden och i vilken dos det 

ska tas. 

Jag har här försökt att ge en grov 

överblick över det omfattande temat 

kliniska studier. Om ni skulle vilja ha 

mer information får ni gärna kontakta 

mig: ulli@brax.se 

Ulrika Böiers, SWEA Frankfurt-Heidelberg 

25

26 

SWEA på besök hos 

Design House Stockholm Bild:Design House Stockholm 

Ulrica Gasteyer som är medlem i 

SWEA Frankfurt- Heidelberg öppnade 

Design House Stockholm i Frankfurt 

hösten 2009. Nu två år senare, 

pratade vi med henne om hennes 

företag och om hennes erfarenheter 

av att starta upp i Tyskland. 

Hur länge har du bott i Tyskland, och 

vad var det som tog dig hit? 

Jag kom till Tyskland 1992, och arbetade 

då för min dåvarande arbetsgivare 

Ramada Hotels på ekonomikontoret 

i Eschborn. Tanken var att 

jag skulle vara tjänstledig från mitt 

arbete hemma i Huskvarna i sex månader 

och lära mig tyska och sedan 

fortsätta med mina studier hemma i 

Sverige. Men jag har lärt mig att man 

inte kan planera allt här i livet, jag 

träffade nämligen min man och ville 

inte flytta hem längre, och så blev 

jag kvar och bor med min familj i Königstein 

utanför Frankfurt. 

Vad gav dig idén att öppna ett Design 

House Stockholm i Frankfurt? 

Jag tycker att Design House Stockholms 

koncept är fantastiskt och 

kände att något liknande inte finns i 

Tyskland. Just Frankfurt är en internationell 

stad, folk är väldigt öppna 

och intresserade och vi har både 

mycket mässor och affärsresenärer. 

Skandinavisk design har väldigt gott 

rykte i Tyskland och förvånansvärt 

många kunder berättar att de har sett 

Design House Stockholm i Sverige 

eller på annat håll. 

Vad är filosofin bakom Design House 

Stockholms produkter? 

Filosofin bakom Design House 

Stockholm är unik för branschen. 

Grundare Anders Färdig har ett passionerat 

förhållande till nyskapande 

design och gemensamt med kollegor 

upptäcks ideligen utmärkta prylar 

och kreativa formgivare. I MOMA:s 

butik i New York har Harri Koskinens 

Blocklampa fått en självklar plats. Vi 

arbetar som ett förlagshus, enklast 

kan man jämföra sättet att arbeta 

med en författare eller musiker, som 

först skriver sin bok eller ett musikstycke 

och sedan söker ett förlagshus 

som kan publicera boken eller 

musiken åt dem. Så fungerar det hos 

oss också, vi har ca 65 fria designers 

under ett tak och när vi bestämmer 

oss för att ta upp en produkt i vårt 

sortiment så står vi för produktion, 

marknadsföring etc - designern kan 

alltså fortsätta att koncentrera sig 

på det han/hon är bäst på - att vara 

kreativ och komma upp med nya 

spännande idéer. Vi står för modern, 

stilren skandinavisk design och erbjuder 

belysning, mindre möbler, textiler, 

mattor, accessoirer, ljusstakar, 

porslin och även mode. Filosofin kan 

även beskrivas så här: Somebody 

said "Don´t make something unless 

it is both necessary and useful, but if 

it is both necessary and useful; don´t 

hesitate to make it beautiful." Bland 

våra designer finns både nyutexaminerade 

och unga människor men 

även väletablerade och kända namn, 

en spännande blandning! Flera av 

produkterna har vunnit priser som 

Excellent Swedish Design Award, 

Red Dot Design Award, Elle Decoration 

Award mm. 

Hur lång tid behövdes för planering 

och förberedelser innan du kunde 

öppna? 

Vi är två ägare till butiken, tillsammans 

med min kollega Alexander 

Sanner planerade vi i drygt två år 

innan vi kunde öppna butiken i oktober 

2009.

Fanns det något som visade sig betydligt 

svårare än du tänkt dig? 

Det som var svårast var att hitta en 

lokal i rätt läge, rätt storlek och till rätt 

pris. Frankfurt är en ganska liten stad 

när man ser till stadskärnan och när 

man börjar leta märker man att det 

finns inte så många gator som fungerar, 

dessutom är hyrorna väldigt dyra 

i så kallade A-lägen. 

Vad tycker du har varit roligast under 

dessa två år? 

Det roligaste är att ingen dag är den 

andra lik, att vi arbetar för oss och 

att vi har möjligheten att påverka hur 

vi vill arbeta. Våra kunder är fantastiska, 

vi får ofta höra lovord om Sverige, 

om skandinavisk design och 

de älskar våra produkter. Vi märker 

dessutom att vi har hunnit få många 

stamkunder, de berättar för vänner 

och kollegor om oss och den reklamen 

är ju den bästa man kan tänka 

sig, nämligen positiv munproganda. 

Hur ser butiken ut i dag jämfört med 

starten för två år sedan? 

Vi har idag kompletterat butiken 

med ytterligare några högkvalitativa 

svenska varumärken. Vi är noggranna 

med att vårt ansikte utåt 

fortfarande "andas" Design House 

Stockholm, de externa varumärkena 

uppfyller våra krav på form, funktion 

och är svenska företag som inte är 

vanliga i Tyskland. Vi har nu förutom 

Design House Stockholm även: 

Pappelina - Plastmattan var i det närmaste 

bortglömd när Pappelina åter 

satte den på kartan 

Korbo - ståltrådskorgar har en lång 

historia som sträcker sig ända tillbaka 

till 1920-talets Sverige 

Pia Wallén - Filtad ull har blivit något 

av Pia Walléns signum även om 

andra material letat sig in i hennes 

kollektion 

SNÖ of Sweden - vackra, stilrena, 

skandinaviska smycken 

Ceannis - personliga accessoarer 

och heminredningstextilier 

Pluto - roliga och charmiga små presenter 

åre choklad - handgjorda praliner i 

jättefina strutar 

Vad planerar du för företaget i framtiden? 

Sedan ett år tillbaka har Alexander 

och jag även tagit över agenturen för 

Design House Stockholm i Tyskland 

och är nu säljansvariga för varumärket 

i hela landet. Det betyder att vi 

säljer Design House Stockholm till 

andra återförsäljare och målet är att 

bygga upp ett distributionsnät med 

högkvalitativa butiker de närmsta 

åren. Ett första steg togs i maj i år 

då vi öppnade en shop in shop på 

60 kvadratmeter på anrika KaDeWe 

i Berlin! Vi ska dessutom arbeta som 

agenter för Korbo fr.o.m. januari 2012 

vilket känns spännande och jättekul! 

Har du ett tips för den som ocksa 

skulle vilja starta ett företag här? 

För min del har det varit väldigt värdefullt 

att starta tillsammans med 

en tysk kollega, vi kompletterar varandra 

väl och i och med att vi har 

mycket med båda länderna att göra 

kan vi båda göra det vi är bäst på! 

Jag har bott länge i Tyskland, men 

känner fortfarande att det är svårt 

att t ex skriva helt korrekt affärstyska 

- kanske låter som en småsak men 

när man har att göra med banker, 

hyresvärdar etc vill man självklart att 

allt ska skrivas korrekt! Många värdefulla 

tips och råd finns att få via 

IHK, Industrihandelskammaren - där 

gick vi en "starta eget"-kurs som gav 

mycket kontakter, bl a fick vi hjälp 

med att planera businessplanen, 

kontakt med banker, försäkringar etc. 

För oss kvinnor finns även många 

kvinnliga nätverk, kolla UFO (Unternehmerinnen 

Forum) och diverse 

"Stammtisch" för kvinnliga företagare 

där man kan nätverka och få nya 

kontakter. Svenska Handelskammaren 

är också en värdefull tillgång för 

alla utlandssvenskar i Tyskland. 

Tack Ulrica och lycka till i framtiden! 

Ingela Wilhelm och Anita Kasper, SWEA 

Frankfurt-Heidelberg 

„Nordic Light“ € 115,- „Blond“, fr. € 15,- „Pleece“ Scarf € 60,- 

„Tablo“, fr. € 230,- 

Modern och stilren skandinavisk design. Förutom Design House Stockholm 

hittar du även Ceannis, Pappelina, Korbo, Pia Wallén, Snö of Sweden och Pluto 

hos oss. Välkommen! 

Design House Stockholm, Flagship Store Schillerstraße 27-29 

60313 Frankfurt Mo-Fre 11-18.30 Uhr & Sa 10-18 Uhr 

www.designhousestockholm.com 

27

28 

Jag växte upp under Beatles - och 

Rolling Stones-eran under 60-talet 

och drogs med av dessa nya fantastiska 

rytmer som banade väg för en 

helt ny musikstil, en ny livsstil och ett 

politiskt uppvaknande. Studentockupationer, 

demonstrationer och modskravaller 

följde i denna ”rebelliska” 

musiks fotspår. I Sverige blandades 

rockrytmerna från England med den 

progressiva musikrörelsen med bl.a. 

Hoola Bandola Band, Ebba Grön, 

Eldkvarn, Nationalteatern och Nynningen. 

Alla ville spela. Det klinkades och 

klonkades i alla garage och källarlokaler. 

Min man spelade t.o.m. 

trummor i ett band som inte existerade 

och lyckades få spelningar i 

folkparkerna. Spelningarna kunde 

av naturliga skäl aldrig genomföras. 

På Musikskolan i Linköping spelade 

jag cembalo och piano i en liten ensemble. 

Jag ville byta reportoir men 

musiklärarinnan sade strängt till mig 

” här spelar vi klassiskt, det andra får 

du lära dig själv”. Och så fick det bli. 

Det som hände i musikvärlden under 

60-talet har etsat sig fast djupt och 

hängt med mig under hela livet, gett 

mig många härliga minnen, underbara 

konserter, oförglömliga danskvällar 

i Stockholm, London och Berlin. 

Och där kommer vi till det fantastiska 

med att bo i Berlin. Här kan man, 

trots mogen ålder, fortfarande smyga 

in på någon trevlig liten klubb, sätta 

på sig dansskorna och släppa loss. 

I Berlin finns ingen åldersfixering, 

här finns det en plats för alla. Här 

kan även gamla gubbar och gummor 

rocka. 

Här kommer några ”goa” tips för dig 

som vill prova på den levande musikscenen 

i Berlin: 

Rickenbacker´s Music Inn 

(Bundesalleé) – Allas vår favorit. Livemusik 

varje kväll året runt. 60-, 70-, 

80-talsmusik med en härlig blandning 

av rock, pop, soul och country. 

Enkel pubmiljö, blandad publik och 

enkel mat. Berlins absolut bästa liveband 

spelar här regelbundet. Entré 

5-10 Euro. 

Quasimodo (Kantstrasse) – En 

legendarisk klubb, den kanske mest 

kända för livemusik i Berlin. Klubben 

Livemusik i 

Berlin 

gästas ofta av mycket välkända musiker. 

Här spelas mycket jazz, men 

även många kvällar med rock, funk , 

soul, latino - och bluesmusik. Dagtid 

café med uteservering. Kvällsentré 

5-10 Euro. 

Yorkslösschen(Yorkstrasse) 

– Sedan lång tid ett mycket välkänt 

jazz- och bluesställe. Fantastiska 

musiker ”jammar” här av och till. 

Här bor den där riktiga New Orleans 

känslan. I sin reklam skriver man att 

” hos oss känner sig alla från överläkare 

till punkrockare hemma”. Det 

finns även en trevlig ” Biergarten” att 

njuta av under sommaren. 

Junction Bar (Kreuzberg) 

– Swing, jazz, visor, pop och rock. 

Här är utbudet mycket varierat. 365 

dagar om året kan man avnjuta levande 

musik och läckra cocktails till 

bra priser ända tills solen går upp. 

Mycket populär! 

Bild: Kristina Svensson 

White Trash(Schönhauser Alleé) 

– ”Himmelsk mat och djävulsk musik”! 

Så marknadsför man sig. Spännande 

”Halloween inspirerad” miljö 

med spindelnät och dödskallar som 

dekor. Här spelar ca 400 olika band 

live per år. Det finns flera dansgolv 

och scener. Deras Hamburgare och 

Spareribs är ljuvliga och ljudnivån är 

hög. Publiken är mycket blandad, allt 

från familjer, hippa östberlinare och 

en och annan turist hittar hit. 

Utbudet av livemusik i Berlin är stort 

och varierande. Listan kan göras 

lång. Vill man botanisera själv kan 

man hitta mycket på internet . 

En bra start kan vara att besöka 

www.top10berlin.de. Det är en typ av 

ranking på de ”10 bästa” inom olika 

kategorier (barer, restauranger, klubbar 

etc.) 

Lycka till och ”Keep on Rocking” i 

Berlin! 

Johanna Fagerlund, SWEA Berlin

Livets små glädjeämnen 

Böljande sädesfält? Minns när jag 

kunde sitta i timmar och njuta av 

de böljande sädesfälten i brist på 

böljande hav så långt in i mitten av 

Tyskland som man bara kunde komma. 

Inget hav och ingen sjö så långt 

ögat nådde. Men sädesfälten såg 

verkligen ut som ett hav, som rörde 

sig i vinden. Det är slut med det nu 

för nu har de tagit fram nya sorter, 

som är lättare att bearbeta och de 

är korta och står som små tappra 

tennsoldater där ute på fältet och där 

böljas inte något alls inte – vare sig 

till höger eller vänster. Och tänk så 

effektivt! Så nu är det slutböljat! 

Så här långt kommen i livet kan det 

kännas skönt att ha en ledstång i 

närheten vid trappnedstigning. Det 

är ju inte så att jag måste ha den, det 

känns bara skönt. Jag har nämligen 

ett konstgjort knä och det lever sitt 

eget lilla liv och ibland tycker knäet 

att det är trevligt att vika sig och ge 

efter lite så där – utan att vi först har 

pratat om saken - och då känns det 

skönt med en liten ledstång i närheten. 

Men vi ska nog bli kompisar med 

varandra vad tiden lider. Annars behöver 

man inte så många ledstänger 

längre. Låter mig inte ledas längre, 

vill och kan själv! Och har klart svårt 

för att ta emot vad andra har behov 

av att rätta till hos mig. Tänk om jag 

varit så stursk hela livet – då hade 

det kanske blivit något vettigt av en i 

alla fall! Men väluppfostrad som jag 

var tackade man, neg och tog emot – 

och inombords var härdsmältan inte 

långt borta. Nu kan jag mestadels – 

tyvärr inte alltid – fräsa ifrån och känna 

att oh, vad skönt det är! Nyligen 

hade jag en diskussion på tunnelbanan 

med en äldre – mycket gnällspikig 

– herre som hade skrivit på sin 

fana att han skulle tala om för mig 

var och hur jag skulle sitta och det 

var oerhört befriande att till slut sätta 

stopp för hans utgjutningar med att 

helt respektlöst säga till honom ”Heul 

doch!” Vilken lycka vid tanken ”sååå 

skönt att jag inte har en sån karl sittande 

hemma..” Och är det så att jag 

känner för att leva ut min inneboende 

gnällspik så gör jag det också - utan 

att få ågren sen – har slutat bry mig 

vad folk tycker om mig. 

Annars har glädjeämnena blivit väldigt 

anspråkslösa och småskaliga 

tycker jag. Det behövs inte mycket 

guld och glitter eller bling-bling som 

det väl nu för tiden heter, här längre 

– en cykeltur i den ljumma sommarkvällen 

och plötsligt är man fångad i 

de blommande lindarnas övermäktigt 

förtrollande doft. Låt mig bara få stå 

där och njuta, låt mig få känna syrenens 

doft och min barndoms bersåer 

med saft och bullar är där igen. Jo 

visst har kravtröskeln sjunkit ordentligt 

men så ploppar en helg på ett 

lyxigt spahotell in i mitt pensionärsliv 

och då vaknar genast ha-begäret 

upp – åh, ge mig ett liv i lyx!! Oh så 

underbar lyx kan vara -men lika glad 

i hågen vänder jag sen tillbaka till 

mitt enkla pensionärsliv igen sen och 

minns och njuter av lyx-minnet. 

En mjuk kram och ett barnbarns lilla 


hand, som tryggt smyger sig in i min, 

när jag hämtar på dagis med ett glatt 

välkomnande ”hej oma molmol!”(en 

dag lär han sig också att säga mormor). 

Lyckostund att gå där och filosofera 

och fantisera med treåringen 

om livet i största allmänhet med ett 

”wiesooo??!?” efter allt jag säger. 

Och vad trevligt när någon tycker 

man är så oerhört vetande.. 

Väninnors kloka och varma ord om 

och när det skär sig i nära relationer 

till man eller döttrar. Att veta att 

dessa kloka kvinnor är mina väninnor 

och de vill mitt bästa. Få deras 

tröst eller ”nä nu djävlar anamma” 

– allt beroende på vad en trasig själ 

kan behöva. Hur klarar sig männen 

– åtminstone min generations – med 

sitt ensam-varg-beteende? 

Att på kvällen veta att jag - förhoppningsvis 

- vaknar nästa morgon igen, 

att det är en ny dag, att jag får gå upp 

och leva och göra precis (eller nästan 

i alla fall.. ) vad jag vill. Att leva 

utan krav, inte behöva funka. Sitta 

och njuta av kaffe och morgontidning 

och bara vara lycklig över det som 

komma skall.. Vilken oerhörd lyx och 

lycka! 

Cecilia Stickler Schmidt, SWEA Berlin 

29

30 

Må bra tips 

Cecilia Ahnve Ekelund, medlem i 

SWEA Frankfurt-Heidelberg sedan 

många år tillbaka, är gymnastikdirektör 

och lärare i idrott och hälsa och 

här ger hon oss bra tips om hur vi 

kan må bättre. 

Vintern brukar vara en inbromsande 

tid, då man hinner läsa bra böcker 

uppkrupen i soffan med en kopp hett 

rykande te och med tända ljus på 

bordet. På ett bokmärke som jag har 

fått vid inköp av pocketböcker i Sverige 

står det att läsa "Till mellanmål 

äter jag bara små bokstäver!" 

Vi svenskar är ju fenomenala på att 

pynta i advent, medan glöggen gör 

vårt inre varmt! Vi ser fram emot julen, 

stöket, traditionerna och gemenskapen. 

Det dröjer inte länge förrän 

vi åter är där. "Nu är det jul igen" och 

vi ska damma av alla julprydnader 

som har en tendens att öka år från 

år. Innan vi hunnit blinka är julen förbi 

och vi börjar tröttna på isiga, kalla 

dagar och vi längtar till ljusare tider. 

Februari brukar kännas segt. När 

kommer våren? Lugn, snart är det 

åter midsommar! 

Vi förundras över att vårt ofta förekommande 

"stamställe IKEA" har 

svikit oss svenskar i Tyskland och 

tagit bort alla gamla invanda varumärken 

som Marabou mjölkchoklad, 

bilar, sillar, kaviartuber, pepparkaksdeg 

och andra varor som vi har glatt 

oss åt att vi i under alla år har kunnat 

köpa som stolta svenskar här i vårt 

utland=hemland. Varför? Profit? Ska 

vi demonstrera? Sorgligt! 

Förmodligen har vi i alla fall unnat 

oss "det lilla extra" under julhelgen. 

Kanske är det nu dax att ta lite mer 

hand om oss själva och inte deppa 

över godsaker som vi saknar från 

IKEA. Dax att fundera kring varför 

byxorna stramar kring midjan. Hur 

blev det med nyårslöften och frasen" 

jag ska bara....snart.."Att vårda vårt 

”För att känna 

inre själsfrid bör vi 

alltså ta hand om 

relationen till oss 

själva.” 


inre och vårt yttre när influensor och 

förkylningar hotar vår vardagsform 

är att ta sig tid, bry sig och ta hand 

om sig själv. "En sund själ i en sund 

kropp" önskar vi oss alla. För att känna 

inre själsfrid bör vi alltså ta hand 

om relationen till oss själva. Våra 

egna krav och förväntningar sätter 

ofta krokben för vårt välbefinnande. 

Vi stressar och vill hinna med allt, vilket 

ofta betyder att vi gör för mycket. 

Att växla ner och köra lite långsammare 

brukar sällan skada. Att bry sig 

om sina närmaste och lyssna och 

ge sig tid ger oss värme och kärlek 

tillbaka. Det är lika viktigt att lyssna 

"Alla dagar som kom och 

gick - inte visste jag att det 

är livet". Ditt välbefinnande 

gäller här och nu och är 

dessutom färskvara!” 

som att tala. Kanske glömmer vi bort 

hur viktigt det är att inte bara kräva 

utan även att ge. Hur vägen till välbefinnande 

ser ut skiftar för var och 

en. Att leva sunt och i harmoni med 

sig själv behöver dock inte betyda att 

det är tråkigt att försöka nå detta mål. 

Det handlar inte om bantning och kalorier 

utan om en vettig balans i vardagslivet. 

Min teori lyder: 

Må bra = Motion+ Mat + Mentalt 

välbefinnande. 

1. Om man rör sig kan man nästan 

äta vad man vill. Det kroppsliga maskineriet 

måste smörjas från tå till 

tarm. Den som rastar den rostar. 

2. Om man kan äta vad man vill så 

trivs man. 

3. Om man trivs så mår det inre bra. 

4. Om man äter för sent på kvällen, 

får man svårt att somna. Ät frukost 

som en kung, middag som en kejsare 

och kvällsmål som en tiggare. 

5. Om man dricker för sent beroende 

på när man lägger sig, kanske man 

måste upp och kissa mitt i natten. 

Nattsömnen blir störd. 

6. Om man har fått frisk luft under 

dagen sover man bättre. Ta gärna en 

kvällspromenad eller öppna fönster 

eller balkongdörr och andas in 10 

djupa andetag innan sänggåendet. 

7. Om man tänker positiva tankar 

innan man somnar och låter bli att 

försöka lösa problem om man vaknar 

mitt i natten, brukar det kännas

ättre för inombordsmotorn när man 

vaknar morgonen därpå. Alla kloka 

natt-tankar har man dessutom oftast 

glömt bort på morgonen. 

8. Om man tänker positiva tankar 

till vacker musik känns alla problem 

lättare. Strykning, matlagning och 

damning går som en dans till trevlig 

musik. 

9. Om man läser en god bok, löser 

korsord eller sudoko brukar det 

skingra tankarna. Meditation, yoga, 

autogen träning, stavgång, gymnastiska 

övningar, simning, hopprep, 

cykling, vanliga promenader - allt 

som kan uppmuntra till kroppsliga 

aktiviteter gör att man mår bättre. 

Gör det som passar just dig. 

10. Om man äter ett äpple om dagen, 

"one apple a day keeps the doctor 

away", stärker vi vårt immunförsvar. 

Ställ in ditt mål med små myrsteg. 

Rör dig lite mer varje dag. 

Gör gärna några morgonövningar, 

sträck, böj, andas djupt, gör en ri- 

tual vid duschandet, klappa fötterna, 

dra med handduken utefter ryggen, 

sträck armarna uppåt, gör simtag, tåhävningar 

eller vad som faller dig in. 

Bjud dig själv på ett vackert fruktfat 

med nötter, dekorera maten med 

olikfärgade grönsaker. 

Variera din kost - kött, fågel, fisk och 

"mitt emellan." Unna dig några chokladbitar, 

minst 60% choklad och ett 

glas rödvin, men se upp med mängden. 

Du bestämmer över ditt intag. 

Belöna dig med måtta. 

Kom ihåg att inte skjuta upp ditt välbefinnande 

till morgondagen. 

Ditt hjärta klappar för dig - rör dig så 

trivs din pump, dina muskler, leder 

och hela ditt inre. 

När du mår bra, trivs Du och även 

Din omgivning. 

Lycka till! 

Cecilia Ahnve Ekelund, 

SWEA Frankfurt-Heidelberg 

31

32 

Jättefint! 

När man träder in i den lilla inbjudande 

affären på Zülpicherstr. 296 i 

Köln, blir man direkt hjärtligt bemött 

med ett varmt och öppet leende. Det 

är en lite annorlunda affär och ägs 

av Johanna Gruber, en finlandssvenska, 

som ursprungligen kommer från 

Österbotten i Finland. Hon är 39 år 

och har varit här i Tyskland i drygt tio 

år. Och som så ofta, p.g.a. att hennes 

man är tysk. 

Till utbildningen är Johanna språklärare 

i finska och franska. Hon har 

också hunnit arbeta på ett förlag i 

Köln innan hon grundade eget företag. 

Hon har studerat mode i Paris i 

två år och ett år tyska i Bonn. Imponerande. 

På min fråga om hur hon kom på 

idén att öppna en sån här affär sa 

hon: 

– Det var min dotter Siri (8) som är 

uppvuxen med Mumintroll, Pippi 

Långstrump och Findus och vi hämtade 

alltid med så fina saker när vi 

reste hem till Finland. Sen kom det 

sig – som alltid – att många ville att 

vi skulle ta med oss det ena och det 

andra till dem också. 

Den här ”aha-effekten” gav slutligen 

Johanna idén att åka till mode- och 

designmässor i Köpenhamn och 

Stockholm, där hon upptäckte produkter 

av hög kvalitet och som uppfyller 

hög ekologisk standard. 

– Det svåraste var att välja märken, 

säger hon. Märkena hon nu för är 

bl.a. DUNS Sweden, Lipfish, Marimekko, 

Mumin, men också många 

andra. Hon importerar uteslutande 

från Skandinavien, roliga färgglada 

barnkläder, men även lite för vuxna. 

JÄTTEFINT är alltså en specialaffär 

för utsökta barnkläder i storlekar 

från 56-152, för leksaker, designpro- 

Bild: Manuela Rüther 

dukter och för accessoarer som ger 

hemmet en skandinavisk prägel. 

– Vid sidan av min affär, berättar Johanna 

vidare, har jag också en översättningsfirma, 

Bokirja. Uppdragen 

för den svenska bokmarknaden blev 

med tiden allt färre och då var det 

dags att göra slag i saken. Så blev 

det, och Johanna gick en kurs i företagsetablering 

för att lära sig det som 

behövs för att öppna eget. Den lilla 

butiken JÄTTEFINT – det namnet gör 

den skäl för – öppnade hon för ett år 

sen och butiken firade ettårsjubileum 

nu i mitten på oktober. Hon bjöd förstås 

på hembakad blåbärskaka som 

bara var himmelskt god – men också 

på kanelsnäckor och annat gott. (Recept 

på blåbärskakan hittar du på 

sidan 35 i tidningen). Hon sprudlar 

av energi, men det är för mig inget 

ovanligt eftersom jag själv har mina 

rötter i Finland. Vi är innehavare till 

den typiska s.k. finska ”sisun”. 

– Jag hade ingen tidigare erfarenhet, 

jag började från noll och samlade 

alla tips jag fick från expertis, fortsätter 

hon. 

På min fråga om hur det går och hur 

intresset är, svarar hon: 

– Det är stort, för att det är så annorlunda, 

och de blir glada över allt 

de ser.

Bild: Lotta Blensiefen 

Och jag måste erkänna att också jag 

blev glatt överraskad över allt jag 

såg. Johanna reser nu regelbundet 

till Köpenhamn två gånger per år och 

”handlar”. Findus, Pippi och Mumin 

är verkliga highlights. 

Atmosfären i butiken är härlig och det 

finns mycket att titta på. Medan barnen 

gör upptäcktsfärder i ”Villa kunterbunt” 

och ”Schlaraffenlandet”, får 

mammorna sig en pratstund och kan 

titta på utbudet. Det bjuds på gott te 

med finska pepparkakor. Klart som 

korvspad att det drar. Men inte nog 

med detta. Johanna har även tid att 

regelbundet organisera små workshops 

för småttingarna – underhållande 

pysselstunder som stimulerar 

kreativiteten. Fantastiskt! 

Sen ett par veckor har Johanna ”gått 

online” med sin shop. Man kan alltså 

nu besöka JÄTTEFINT på nätet, om 

man inte har möjlighet att resa till 

Köln. www.jaettefint-shop.de 

SkandinaviSk lifeStyle-butik 

Så sluter sig cirkeln för Johanna Gruber 

då hon förenar nytta med nöje. 

Hennes stora hobby är nämligen att 

sy, även om hon numera inte hinner 

med det så värst mycket nu när JÄT- 

TEFINT är hennes stora intresse. 

– Det var en stor satsning med mycket 

arbete, säger hon, men det var det 

värt. Och hon fortsätter: 

– Min farfar sade alltid: ”Ge int´ opp 

om så fan ha vari´!” Det är finlandssvenska 

och betyder att man inte ska 

ge upp även om det är svårt. – Det 

har nu blivit mitt motto. 

Det finns alltid en lösning på problemet, 

även om man inte ser den genast. 

Jag önskar Johanna all lycka och 

framgång i fortsättningen för hennes 

visioner och mål. Sådana här speciella 

och roliga små smultronställen 

måste bara understödjas och vårdas. 


nu också med online-shop! www.jaettefint-shop.de 

Zülpicher Str. 296 • 50937 köln • www.jaettefint.de 

33

34 

I Berlin 

Till Berlin från södra Tyskland kom 

jag för tretton år sedan och hamnade 

då i en väldigt spännande stad. 

Spännande, därför att Öst och Väst 

inte längre existerade. Staden hade 

varit delad under fyrtio år fram till 

Murens fall 1989. Västberlin var ej 

längre som förut: en inkapslad ö i 

ett land på östra sidan om järnridån, 

svårt att besöka på grund av ruskiga 

gränskontroller för att komma fram 

dit.DDRs 41 åriga tillvaro hade upphört1990 

vid Tysklands återförening 

och Berlins östra hälft var ej dens huvudstad 

längre. Det första jublet vid 

Murens fall hade lagt sig för ett bra 

tag sedan när jag flyttade hit, befolkningen 

i Berlins båda hälfter försökte 

jämka ihop sig mentalt, men lyckades 

ej särskilt bra. (Och det lär väl ta 

ett tag till!) 

Idag bor man alltså i ett förenat Berlin 

som dessutom ska växa till sig 

som huvudstad för Förbundsrepubliken 

Tyskland. Berlin kämpar för att få 

flairen av en metropol igen. På tjugotalet 

var nämligen denna underbara 

stad ett kulturellt centrum av största 

betydelse och därtill en världens fyra 

metropoler. Om man jämför invånarantalet 

vid andra världskrigets början 

så hade Berlin och Paris 4,5 miljoner 

vardera, London 8,6. Och idag? Paris 

har mer än tvådubblats sedan 

dess och London nästan fördubblats. 

Men Berlin däremot har en miljon invånare 

mindre! 

I Berlin byggs det jämt, staden har 

fått moderna jättebyggnader på de 

förut tomma ytorna där Muren och 

Todesstreifen funnits. Så därför är 

det så spännande att uppleva hur 

denna stad till utseendet i de centrala 

delarna raskt förändras. Och 

det är ”moving” att se staden fyllas 

av sprudlande energi och liv. - För 

övrigt!: Berlins yta är lika stor som 

en tredjedel av Blekinges! Jag kan ej 

låta bli att då och då föreställa mig 

hur ett stadslandskap av denna dimensionen 

skulle ta sig ut i mina blekingska 

hemtrakter. 

Eftersom Berlins befolkning ej väx- 

te under ett halvt århundrade finns 

det många grönområden, som hålls 

mycket fina. Man kan cykla fantastiskt, 

även genom innerstaden utan 

att bli stressad av trafiken. Det finns 

extra cykelbanor att hålla sig på!. 

Många, större och mindre företag 

har slagit sig ner här efter 1990. Det 

är dom som skapar de nya byggnaderna 

med glänsande glasfasader. 

Men eftersom det finns förhållandevis 

lite industri i Berlin är arbetslösheten 

hög. 

Flera kvarter rustas upp. Sådana 

med stora, vackra hyreshus från sekelskiftet 

1900 tycker jag bäst om att 

titta på. Med gammaldags våningar, 

höga i taket, är vi bortskämda i dagens 

Berlin och de är lätta att komma 

åt för att hyra. Eleganta och ej överdrivet 

utsmyckade fasader glänser 

nu kvartersvis och påminner om förgångna 

tider. 

Men Berlin har allt från mysiga laisser-faire-kvarter 

- mest med invandrar- 

och tysk befolkning blandad - till 

stylade nya affärskvarter med flotta 

restauranger. Till en av stadsdelarna 

med ett flertal mys-kvarter hör 

Kreuzberg, där författar- och målarbohèmen 

sitter vid caféborden tillsammans 

med arabiska och turkiska 

grönsakshandlare. Nästan var sjätte 

Berlinare har migrationsbakgrund. 

Unga kreativa människor från hela 

Europa slår sig ner i dessa kvarter, 

där man bor lite enkelt och absolut 

inte är schicki-micki. Otaliga matställen 

bjuder på billiga och jättegoda 

maträtter från alla möjliga länder 

och småföretagare dominerar gatubilden: 

framför deras butiker kan du 

sitta och hålla small-talk nästan med 

vem du vill! 

I Berlins centrala delar viner dig även 

historiens vingslag om öronen. Talrika 

minnen; stenplattor med inskrifter, 

större eller mindre monument, vissa 

representationsbyggnader från anno 

dazumal, dokumentations-museer 

och markeringar om att här var Mu- 

ren, ligger tätt. Nazisttiden står framför 

dig när du ser området ”Topographie 

des Terrors”, där dåvarande 

säkerhetspolisen började göra icke 

linjetrogna invånare osäkra genom 

en spontan inhaftering då och då 

till detta underjordiska fängelse mitt 

i staden. Du ser det jättestora stenmonumentet 

Judarnas förintelse 

bredvid Brandenburger Tor. Andra 

världskriget har fortfarande lämnat 

sina spår genom tomma platser. 

Bakom allt skymtar några rester av 

kejsartidens ofantligt ståtliga järnvägs- 

och S-Bahn-stationer. Det är 

bäst att se bilder på hur de såg ut, eftersom 

de blev bombade före 1945. 

Det som fascinerar mig mest är Berlins 

museer. De nationala -preussiska! 

- samlingarna med övervägande 

konstföremål hör till de mest betydande 

i världen. Antiken, med början 

från 3500 f. Kr. representeras föredömligt. 

Pergamonaltaret är Berlins 

stolthet och finns att beskådas på 

museumsön, där fem av de sex stora 

museumsbyggnaderna ligger. Ur 

depåerna har alla konstföremål som 

lagrades in under andra världskriget 

nu äntligen plockats upp och sorterats 

nytt i uställningssalarna. Ute i 

förorten Dahlem finner du samlingarna 

med skulpturer och föremål av olika 

etnier i världen; Afrika, Oceanien 

..... Gå dit med barn, dom älskar det! 

För skojs skull räknade jag ihop en 

gång, hur mycket utställningar det 

finns enligt en officiell konstkalender: 

Det pågår omkring 320 utställningar 

samtidigt! Alla smågallerier som ploppar 

upp dagligen hinner ej räknas då! 

Om utbudet på våra operor, konserthus 

och teatrar får det berättas en 

annan gång, men jag kan hänvisa till 

en artikel i detta numret: En av våra 

Berlinsweor skriver där om populärt 

på inne-musikfronten just nu! 

Med den här glimten av en växande, 

fascinerande stad förråder jag dig nu 

Berlinarnas nya valspråk: 

I love Berlin! 

Gunilla Lager-Ebkes, SWEA Berlin

Skolresa med Svenska Skolan i Kassel till 

Immeln i Skåne midsommar 2011. 

14 personer från 5 till 59 år, föräldrarna 

Cecilia och Marcus, pappa Horst 

och lärare Margareta tillsammans 

med en glatt stojande barnaskara 

från 5 till 22 år! 

4 dagars resa! Färja Malmö-Travemünde, 

förbi segelskeppet Passat 

i Travemünde, natt ombord i stora 

kabiner efter delikat middagsbuffé, 

under Öresundsbron i gryningen, 

sneddandes förbi Turning Torso, 

Malmös nya siluett. Frukost på konditori 

Ramklints i Lund och besök 

hos Jätten Finn i Lunds Domkyrka 

under tidig morgontimme. 

3 bilar, med tält och soväck för säkerhets 

skull. De kom ej till användning 

denna gång, men om en dag till 

varit inplanerad, hade vi hunnit med 

det också. Ödsligheten runt det stora 

sjösystemet runt Immeln och Raslången 

i Östra Göingetrakten, hade 

erbjudit oss många fina platser. Så 

nära är det till paradiset Immeln! 

5 kanoter från Immelns kanotcenter 

precis intill vårt boende. En vackrare 

“uthyrningstant“ har man sällan 

skådat, midsommarklänning och 

blomma i håret. Paddlandet i 2- eller 

3-manskanoterna gick lätt som 

en dans förutom för den kanot som 

undertecknad satt i, den gick mer i 

cirklar än framåt. Arma Antonia som 

fick kämpa med Horst och mig i den 

innan hon lyckades byta till en normalgående 

kanot, De andra väntade 

ofta tålmodigt på att jag skulle 

komma närmare med mina “paddla 

längs kanten-rop“!. Jag hade i vårt 

övermod trott av vi skulle leda kanotkaravanen, 

men Johanna och 

Lennart vann den imaginära paddlingsmedaljen! 

Julia, lilla Sanna och 

Emma paddlade på för fullt som 

riktiga veteraner. De kunde, de! Pia 

hade en viss tendens att alltid vara 

mitt ute på de djupaste vatten, så 

Elisabeths kommentar om att aldrig 

paddla i mitten av sjön är därmed 

mer ironiskt än ärligt menad. Jag var 

ju alltid för långt borta för att de skulle 

kunna höra mig! Horst, lugn som en 

filbunke, lät mig hållas med både 

paddling och skriande. Tack för det! 

1 vandrarhem, det underbara stationshuset 

vid Immelns strand, perfekt 

för oss,, för vi fyllde hela hemmet 

förutom ett rum. Det var trevligt med 

olika familjer som “gästade oss“ där, 

tyckte vi, och förhoppningsvis också 

de! Vi använde nämligen annars 

dubbelköket parallellt men fick höll 

oss tillbaka då . Frukost och goda 

middagen fick vi vid campingplatsen 

och det var skönt med en kort promenad 

dit, ett dopp vid badplatsen, 

mat, kvällsdopp och sedan hem till 

vårt mysiga allrum med allsköns aktiviteter. 

1 födelsedagsbarn, Rebecca 13 

år, bjöd på underbar midsommaraftonsbuffé 

och glömde sedan sin 

födelsedagspresent och när den väl, 

tillsammans med lillsysters likaså 

under huvudkudden glömda gosedjur, 

skickats till Stockholm, lades 

den i paketet direkt ut på balkongen. 

Farmor kände inte igen avsändaren 

och förmodade en illasinnad bomb. 

Underbara dagar med solsken, bad 

från morgon till kväll, paddling till 

Kvinnoön där kvinnor och barn höll 

sig gömda under Snappahanekrigens 

tid. Sjungandes, både kring 

midsommarstången på gröningen 

utanför dörren och kring det avlånga 

arbetsbordet i “vårt“ lilla hus. Att vi 

missade Friskis och Svetttis som 

gick av stapeln dagen innan, var lite 

synd. Något mer svenskt hade man 

väl knappast kunnat uppleva Istället 

fick vi skjuta med pilbåge och 

sparka bollar mot bollplank och dra 

lotter på midsommaraftonens fest 

arrangerad av Immelns IF. 

Sköna minnen av ljuva sommardagar 

i den stora familjen som Svenska 

Skolan i Kassel utgör Oförglömlig 

resa. Nästa år väntar Abiskos fjällvärld 

på oss! Då med karta och kompass 

och ohörda rop från en lärare 

på efterslänten “ gå inte ….“! 

Margareta Malmgren Köller, 

SWEA Frankfurt-Heidelberg 

Margareta Malmgren Köller 

35

36 

Svenska 

skolföreningen i 

Bonn 

Den svenska skolföreningen i Bonn 

grundades den 6 september 1978 

dels av personer som arbetade på 

svenska ambassaden och andra 

svenskar som bodde i och runt Bonn. 

För de anställda på ambassaden var 

det viktigt att kunna erbjuda svenskundervisning 

för de medföljda barnen. 

Under den tiden som ambassaden 

fanns i Bonn hade vi inga svårigheter 

med att hitta nya elever, men när den 

flyttade till Berlin blev vi lite oroliga 

hur det skulle gå med den fortsatta 

undervisningen. Det visade sig emellertid 

att vi hade fått ett nytt underlag 

med barnen från de anställda på 

Ford/Volvo i Köln och andra institutioner 

som kom till Bonn. 

Under flera år var inte eleverna det 

största problemet utan undervisningslokalerna. 

Eftersom vi inte har 

så mycket pengar kunde vi inte betala 

hyran som staden Bonn ville ha 

för sina skollokaler, men till vår stora 

glädje fick vi komma till BIS i Bonn 

och där kan vi nu undervisa utan lokalhyra. 

Vårt elevantal har varierat under 

årens gång från upp till 30 elever 

som mest och nu 16 elever. Eftersom 

våra barn bor på båda sidorna om 

Rhen har vi också en undervisnings 

möjlighet i Bad Honnef. Dit kommer 

barnen som bor på höger sida om 

Rhen och för tillfället har vi där 5 barn 

uppdelade i 2 grupper en för de äldre 

och en för de yngre. 

I Bonn på BIS undervisas de andra 

barnen av två lärare också där i en 

äldre och en yngre grupp. De yngre 

barnen undervisas av Mariana Näslund 

och de äldre av Christina Herschung. 

Våra barn är väldigt blandade 

en del har en svensk och en tysk 

förälder och går i tyska skolan, andra 

har endast svenska föräldrar och går 

på internationella skolan eller sådana 

som inte har svenska föräldrar 

men talar svenska. 

Vår undervisning är en kompletterande 

svensk undervisning som sker 

efter skolslut på eftermiddagarna 

och den består av svenska språket, 

svensk historia och geografi samt 

svenska traditioner. 

Just nu är vi väldigt upptagna med 

att förbereda alla våra luciauppträdanden. 

Det är alltid en stor upplevelse 

för flickorna att få bli lucia och 

många stannar bara för den delen i 

svenska skolan. Vi delar på uppgiften 

med svenska skolan i Köln och 

föreningarna ställer vart annat år lucian. 

I år är det Kölns tur så för oss 

är det lite mer avslappnande när det 

gäller förberedelserna. 

Vi har inte bara undervisning utan 

vi försöker också att erbjuda barnen 

gemensamma upplevelser och det 

brukar vara avslutningen på läsåret. 

Då är även föräldrarna inbjudna och 

vi gör något tillsammans. Vi har bl.a. 

gjort ett gruvbesök, varit på en teater 

föreställning, gjort biobesök och senast 

en utflykt till klätterparken i Bad 

Neuen Ahr. Denna sista tillställning 

var nog den som blev mest uppskattad 

av alla, både barn och vuxna. 

När jag sist frågade barnen, vad gil- 

Bild:Mariana Jäder Näslund 

Bild: Christina Herrschung

Bild: Christina Herrschung 

lar du bäst i Sverige så fick jag lite 

olika svar och här kommer några exempel 

varför Sverige är så bra. 

Noah 11 år: 

Jag tycker om att hälsa på mina kusiner 

och jag gillar också att fiska i 

Sverige. Där får jag nämligen fiska 

för i Tyskland måste man först ha ett 

fiskekort och sedan måste man ta ett 

fiskeprov men man måste då vara 15 

år. Sedan tycker jag också om farmors 

lax! 

JÄTTEFINTs blåbärskaka 

För degen: 

150g smör 

125g socker 

1 ägg 

100g vetemjöl 

100g fullkornsmjöl 

1 tsk bakpulver 

För fyllning: 

blåbär (djupfrysta upptinande) 

och smeten: 

1 bägare crème fraiche 

1 ägg 

40g socker 

1 tsk vaniljsocker 

Paula 10 år: 

Laxen är färsk och jätte god. Jag gillar 

också Kalles Kaviar. Jag tycker 

om att hälsa på min farmor, farfar och 

mina kusiner. Snö gillar jag också. 

Oliver 10 år: 

Jag gillar att träffa familjen och maten 

är godare än i Tyskland. Jag 

tycker om falukorv och blodpudding. 

Idag när jag träffade mina elever, frågade 

jag dem, om det fanns någon 

fantasifigur eller sagofigur som de 

sammanknippade med Sverige. Det 

blev ganska olika svar på den frågan 

och här är ett litet urval av vad som 

kom fram. 

Emelie 8 år: 

Pippi Långstrump bor i en villa med 2 

djur, en apa som heter Herr Nilsson 

och en häst som heter lilla Gubben. 

Hon bor själv i villan. Hennes far är 

en sjörövare som älskar Pippi Långstrump. 

Paul 11 år: 

Troll är galna, lata och fula. De bor 

i grottor. Grottor är stora hål i berg. 

Troll stjäl barn och äter upp dem. 

Troll har en svans. Om troll inte har 

någon svans, då är det inga troll. 

Anna 9 år: 

Mio är ett barn från kungen. Han har 

en häst som heter Miramis och en 

kompis som heter Jum Jum. Mio kan 

spela flöjt. Han har en annan kompis 

som jag har glömt namnet på, man 

han passar fåren. 

Lea 13 år: 

Jag valde pepparkaksgubbarna för 

att de har en rolig karaktär. Man äter 

de små gubbarna till Lucia och det 

finns en sång om dem. 

Vi skolföreningen önskar nu alla som 

har barn i Bonn med omgivning välkomna 

att delta i vår undervisning. 

I så fall ta kontakt med Christina Herschung 

för närmare information. 

Christina Herrschung, SWEA Köln/Bonn 

- Förvärm ugnen på 200 °C 

- Vispa smör och socker till ljus skummig smet 

- Rör ner ägget 

- Blanda i mjöl, fullkornsmjöl och bakpulver och rör allt till mjuk deg . 

- Lägg degen i en rund kakform. 

- Tryck den jämt i bottnet och ut /upp längs kanterna. 

- Bred ut blåbären på degen i formen (upptinade saften borthälld) 

- Rör ihop crème fraiche, ägg, socker och vaniljsocker och bred ut allt över 

blåbären. 

- Grädda på 200 °C, 20-25 minuter. 


Bild: Christina Herrschung 

37

38 

Salta grodor och osthyvlar, nu finns det en 

sajt för allt som vi saknar. 

Intervju med Cecilia Brock 

innehavare av 

www.Scandinavianstuff.com 

Hur kommer det sig att du startade 

en webbshop med typiskt svenska 

saker? 

Jag har själv bott utomlands, är gift 

med en man ifrån Nya Zeeland. Då vi 

var där en vinter för några år sedan 

blev jag påmind om allt jag saknat då 

jag bodde där. T ex en enkel hederlig 

Jonas potatisskalare. Där stod jag 

på den ena festen efter den andra i 

fina stora hus med havsutsikt och allt 

och skulle hjälpa till att skala potatis 

och allt de hade var en liten dålig 

potatsskalare av plast som var stört 

omöjlig. 

Vilka kunder beställer i din webbshop? 

Mest är det svenskar som bor 

utomlands. Det inkluderar även de 

svenskar som kanske inte är födda 

här eller födda av icke svenskfödda 

föräldrar, många som bott många år 

i Sverige för att sedan flytta till andra 

länder saknar också sill och ”Kalles” 

(Kaviar) och vill också gärna ha en 

blågul t-shirt t ex. Det är också en hel 

del amerikaner som har svenskt ursprung 

och en del som varit här på 

semester bara och inte hittade just 

den souveniren de var ute efter. Sen 

börjar det komma fler och fler företag 

och föreningar som behöver svenska, 

blågula saker då de ska representera 

Sverige utomlands. 

Vad säljer du mest? 

www.scandinavianstuff.com 

vi skickar över hela världen 

Det är väldigt olika beroende på säsong. 

Nu till jul är det mycket sirap, 

saffran, torrjäst, pepparkakor och 

även annan mat. Men också många 

souvenirer och barnsaker som kanske 

passar till julklappar eller presenter. 

Det är också många svenskar i 

Sverige som handlar, fler och fler 

faktiskt. En del köper saker de ska ta

med då de hälsar på släkt och vänner 

utomlands. 

Till påsk är det mycket påskägg med 

lösgodis så klart och till sommaren 

är det en tyngdpunkt på t-shirts och 

badlakan. Sen märks det om det är 

svenska lag är med i idrottsevenemang 

då är det mycket flaggor och 

hattar, glasögon med svenska flaggan 

och allt som skriker Sverige och 

blågult. 

Vilken är din favoritartikel? 

En av mina favoritsaker är spelet 

Lingon, lådvin och långkalsonger. 

Där får man svara på olika frågor där 

svaren ger olika poäng sen får man 

se i slutet vem som är mest svensk. 

Det är frågor som "Har du Ittalaglas 

med etiketten kvar?" Har du någonsin 

applåderat vid en flygplanslandning?" 

Jättekul! 

När du bodde utomlands, vad saknade 

du mest från Sverige? 

Jag saknade salta grodor, en rikig 

osthyvel och Kalles kaviar - för att 

inte tala om Marabou då... 

Var ser du dig om tio år? 

Mitt mål är att scandinavianstuff. 

com ska bli större så klart. Men jag 

vill aldrig kompromissa bort den personliga 

servicen. Jag vill visa att det 

kan vara personligt att handla på nätet 

också. Våra barn är stora nu och 

kommer om tio år att vara utflugna 

för länge sen så då hoppas jag att vi 

kan bo ett par månader på Nya Zeeland 

var eller varannan vinter. Jag 

hoppas också att vi ska kunna resa 

en hel del. Fördelen för mig är att jag 

kan sköta det mesta med scandinavianstuff.com 

över datorn och anställa 

någon som packar upp varor som 

kommer och packar ordrar som ska 

skickar. Allt det andra kan jag fixa var 

jag än är. 

Annica Ljung-Göbel, SWEA Köln/Bonn 

Notis: Scandanaviastuff 

säljer svenska livsmedel och 

presentartiklar på nätet, 

både inom Sverige och 

utomlands. 

Kvinnor på slagfältet 

Två hundra år efter det blodiga slaget 

vid Lützen besöktes slagfältet flitigt, 

även av kvinnor. De var inga krigshetsande 

amasoner, inga gråterskor 

som beklagade de fallna, inga protestantiska 

kvinnor som önskade 

död åt alla katoliker. Besökarnas genomgående 

motiv var – tacksamhet. 

De kom dit där striden stått som hårdast, 

men för dem var det blodiga 

slaget mycket avlägset. De besökte 

inte de bloddränkta fälten, utan ett 

nyupprättat äreminne. Det var inget 

krigsmonument, men i viss mening 

ändå ett segermonument: ”Detta är 

den seger som har övervunnit världen, 

vår tro.” Det restes 1837 på initiativ 

av tyska protestanter och med 

stöd av den preussiske kungen. ”Här 

föll Gustav Adolf den 6 november 

1632”, stod det att läsa på en av frisens 

fyra sidor. ”Han förde Herrans 

krig” och ”Gud har icke givit oss en 

försagdhetens anda, utan en kraftens 

och kärlekens och tuktighetens 

ande.” Gustav II Adolf betraktades 

som en förkämpe för tanke- och trosfrihet 

och besökarna kände sig tacksamma 

för det som de betraktade 

som sin befrielse. Från den här platsen 

utgick en protestantisk reformrörelse 

med Gustav Adolf som fostringsideal! 

Målet var att bli lika fast i tron, 

lika klok och lika handlingskraftig 

som han. 

Det kom kvinnor från högre och lägre 

samhällsklasser, kvinnor från Europas 

alla hörn, från Sverige, Finland, 

Ryssland, England, Nederländerna, 

från Preussens alla provinser, från 

Thüringen, Sachsen, Württemberg 

och Hessen. 

Bild: Inger Schuberts ägo 

De flesta kom med släkt, familj eller 

grannar. Furstinnan Constanze zu 

Hohenlohe-Schillingfürst anlände 

med två prinsessor, en prins och uppvaktning. 

Storhertiginnan Mathilde av 

Hessen, född prinsessa av Bayern, 

kom med sin man, givetvis i furstlig 

vagn. Bland de många studenter 

som kom vandrande i små grupper 

finner vi en och annan kvinna, dock 

inte studerande. Och några kvinnor 

kom helt utan manligt sällskap. Så till 

exempel Louise och Cristjane Markgraf 

och Friderieke och Marie Rosine 

Krüger från Leipzig som besökte monumentet 

en vecka efter invigningen. 

Eller Wilhelmine och Caroline Lahn 

som kom från Hamburg tillsammans 

med Sophia Hjorth. 

Hur kan vi veta det? Jo, det finns en 

gammal gästbok från och med 1837. 

Hittills har jag gått igenom de tio första 

åren och funnit 5 000 besökare. 

450 av dem var kvinnor som själva 

skrev in sina namn, medan kanske 

minst lika många ”göms” bakom 

männens. I tillägg som ”med maka”, 

”med familj”, med ”min moder”, ”jämte 

mina döttrar”. 

Kvinnorna skrev i regel bara in sina 

namn, datumet och varifrån de kom. 

De utgöt sig sällan i verser eller exklamationer. 

Bertha Stuch från Lützen 

utgjorde ett undantag. Hon skrev: O 

wie liebe ich Dir!!! Förmodligen menade 

hon verkligen Gustav II Adolf – 

och inte postbetjänten Eduard Weith 

som gått ut till minnesplatsen med 

henne och hennes två väninnor. 

Inger Schuberth, SWEA Köln/Bonn 

39

40 

Vårt ”Stammtisch” 

i Köln 

Sedan många år har vi ett ”stambord” 

i en liten bistro i Köln. 

Den 11 augusti tog vi avsked av vår 

Elke, som alltid sett till att vi fått ha 

vårt särskilda bord vid fönstret på 

Blanc de Blanc, vår ”Stammtisch- 

Kneipe”. Elke är en älskvärd ”kölsche 

Dame”, som i många år ägt och 

drivit den här lilla och speciellt typiskt 

tyska och genuina bistro på Berrenratherstrasse 

162 i Köln, där stämningen 

alltid varit lika uppsluppen. 

Vi älskade hennes sallad med currysås! 

Det hände att den, liksom glassen, 

tog slut men då delade vi kristligt! 

Nu slutar hon och går i pension, vilket 

hon är väl unnad. 

Hon har sålt sin bistro till ett mycket 

trevligt par och vi har blivit lovade att 

få behålla vårt vanliga bord även i 

fortsättningen. 

Jag älskar Sverige, ett av mina ursprungs 

länder. Det första är Finland, 

där jag växte upp som barn. Jag älskar 

skärgården, fjordarna, skogarna. 

Ironiskt nog var mitt flicknamn också 

Skog. Och det passade på något 

sätt – jag var väl en urskog av vilda 

tankar, funderingar och idéer. Trots 

mitt svärmeri för Norden hamnade 

jag i Tyskland, och bor nu i Köln sen 

nästan 30 år. Det är ju också fint och 

vackert här, bara annorlunda. 

Som barn hade jag förmånen att gå i 

Kindergarten och i tyska skolan i Helsingfors, 

men att min man sen skulle 

bli tysk, kom som en överraskning. 

Han blev anledningen till att jag bytte 

land. 

Visst kände jag lite hemlängtan för- 

Det nya ägarparet är nu nyblivna 

pensionärer som tidigare har arbetat 

som kemiker, men kommer nu, som 

de uttrycker det, att göra det som de 

alltid drömt om, nämligen att äga och 

driva en bistro. De har många intressen; 

finsmakare och privat kockar, 

dansar, är musikintresserade, sjunger 

och spelar. 

I fortsättningen kommer man att regelbundet 

på fredagkvällarna bjuda 

på musikunderhållning, i form av 

konserter av olika speciellt utvalda 

grupper och band som säkert kommer 

att höja stämningen i lokalen 

ännu mer. 

De är även konstintresserade med 

intresse för små utsällningar och till 

min stora glädje kommer även jag att 

få möjlighet att visa mina ”verk” i deras 

lokal. 

Blanc de Blanc är som namnet hänvisar 

till, en vinpub och bistro som är 

värt ett besök och som jag rekommenderar 

varmt. 


Bild: Werner Ockels 

När urskogen kom till Swea 

sta tiden i Tyskland, men jag var 

inställd på att stanna och försöka 

förstå och lära mig allt om min nya 

hembygd. Jag måste erkänna att jag 

blev full i skratt när jag läste Ankin 

Häuslers berättelse i förra tidningen. 

Även jag kände mig då och då som 

Anita Ekberg och hade löjligt svårt 

att hitta vettiga ord på svenska – och 

fick höra att en viss tysk accent var 

”hörbar” hos mig. Utvecklingen till 

den språkliga ”urskogen” eller rättare 

”blandskogen” hade alltså redan satt 

fart. Det var alltså dags att göra något 

åt det hela. Att börja rensa. Och 

så hittade jag SWEA med alla dessa 

kvinnor som hade liknande bakgrund 

som jag. Vår gemensamma klangbotten 

förbinder oss och hjälper oss 

att hålla vår innersta hemliga längtan 

vid liv. 

Det är inte alltid möjligt att återvända. 

Många av oss har fått barn, som 

numera har förmånen att ha både 

svenska och tyska medborgarskap. 

De har vuxit upp här i Tyskland och 

tycker om sitt land. Mina tycker förstås 

också om Sverige – det vet jag – 

men bara som sommarland. De har 

sina rötter här - och jag med dem. 

SWEA förmedlar en inre ”hemkänsla”. 

Det är som om jag aldrig varit 

borta helt – utan bara gått ut ett tag. 

Vi sitter i en gemensam båt som för 

oss vidare ut, men blicken tillbaka 

fyller oss med glädje. 

Susann Stelling, SWEA Köln/Bonn

En dag damp det ner ett mail som 

fångade min uppmärksamhet. Det 

var från en svensk konstnärinna, Maria 

Wallenstål-Schönberg, som bor i 

München. Hon skickade en inbjudan 

till vernissagen av sin utställning, 

”Farbe Konkret” som skulle äga rum 

här i Köln den 27 maj i ett litet galleri 

som i sin tur ägs av en svensk, 

Ulf Larsson. Galleriet ligger på hörnet 

vid Auerbachplatz i Köln-Sülz. 

Det här var ju en dubbel anknytning 

till vår svenska bakgrund, så vi, ett 

par glada Sweor, drog dit med våra 

män för att beundra hennes konst. 

Och den var verkligen speciell och 

ovanlig. 

Jag vet inte om jag som konstobildad 

är rätt person att kommentera 

Välkommen hem i Utlandet! 

Bild: Till Stelling 

hennes konst. Men jag vill försöka. 

Hennes målningar, olja på linduk, 

handlar om färgernas förhållande till 

varandra. Hon återger dem i former 

liknande runda stenar, där färg och 

form harmonierar på ett fantastiskt 

sätt. Först blev jag lite överrumplad 

av hur formerna hade placerats. Det 

andra intrycket var att de berörde 

varandra så att färg och ton bildade 

en speciell harmoni. Sammanfattningsvis 

kände jag mig överväldigad 

av tekniken med de många färgskikten. 

Det är svårt att beskriva konst! 

Man ska ha sett den själv! 

Maria Wallenstål-Schönbergs utställning 

var mycket intressant och inte 

minst var det trevligt att träffa henne 

personligen. 

En konstutställning 

på galleri 

Ulf Larsson 

våren 2011 

Ulf Larsson, som har bott länge i 

Köln, har haft sitt galleri i cirka fem 

år och visar regelbundet intressanta 

och mycket sevärda utställningar. 


Bild: Susann Stelling 

Svenska kyrkan i Frankfurt erbjuder gudstjänster och verksamheter för såväl unga som gamla. Hos oss kan man 

dricka en kopp kaffe, läsa svenska tidningar, fira svenska högtider och umgås med andra svenskar. 

För mer information se vår hemsida, www.svenskakyrkan.se/frankfurt eller kontakta oss på 069-56 65 56. 

41

42 

Kerstin Ekmans trilogi 

„Vargskinnet“ barn far illa och genom att kämpa för 

När vi i bokklubben, som jag är medlem 

i, bestämde att läsa ”Guds barmhärtighet”, 

som är första delen av 

Kerstin Ekmans trilogi ”Vargskinnet”, 

så var det med blandade känslor jag 

började läsa den. Jag hade fått för 

mig, att Kerstin Ekmans böcker skulle 

vara tunga, svåra och långtråkiga. 

Men min misstänksamhet var helt 

obegrundad. Alla i bokklubben tyckte 

att boken var så bra, att vi bestämde 

att läsa de två följande delarna (”Sista 

rompan” och ”Skraplotter”) också. 

Det blev sammanlagt ca 1.200 sidor, 

men det märktes inte, för böckerna 

var så fängslande. 

Huvudpersonen i alla tre böckerna är 

Hillevi Klarin, som är nyutexaminerad 

barnmorska från Uppsala och kommer 

till den lilla fjällbyn Svartvattnet i 

Jämtland vårvintern 1916. Här möter 

Hillevi en hård värld, där kvinnor och 

SWEAs historia 

renlighet och hygien och mot vidskepelse 

försöker hon förbättra villkoren 

för dessa människor. Hon gifter sig 

med Trond Halvorsen och blir kvar i 

Jämtland och driver tillsammans med 

familjen en lanthandel. Vi får följa Hillevi 

och hennes familj under nästan 

hela 1900-talet och handlingen utspelas 

förutom i Svartvattnet bl.a. 

även i Oslo, Stockholm, den norska 

fjällvärlden och Värmland. 

Kerstin Ekman skriver på ett fint och 

nyanserat språk och skildrar Hillevi 

och hennes familj med inlevelse och 

på ett varmt och gripande sätt. 

De tre böckerna kom ut 1999, 2002 

och 2003 och finns fortfarande i bokhandeln 

som pocket. 


Idén till SWEA föddes på 1970-talet, när Agneta Nilsson arrangerade en 

svensk julmarknad i Los Angeles. Plötsligt hade hon en hel låda med namn- 

och adresslappar till svenskor i området, som alla var ivriga att hålla kontakt 

med varandra. 

1979 grundades den första SWEA-föreningen i Kalifornien. Två år senare 

bildades paraply-organisationen SWEA International, Inc. för att knyta samman 

alla de lokala avdelningar som snabbt hade vuxit upp. 

SWEA har sedan starten stött svensk kultur och tradition genom donationer 

och stipendier och deltagit i mässor och internationella arrangemang runt om 

i världen. 

Tusen tack! 

till alla som har varit med och skapat den här tidningen! 

Om du intresserad av att annonsera i nästa nummer av SWEA Tyskland så 

hör av dig till redaktören eller din lokala SWEA-redaktion. 

Till minne av 

Elisabeth Käll- 

Gustafsson 

Vår kära medlem och vän Elisabeth 

Käll-Gustafsson avled i Heidelberg i 

maj förra året efter en tids sjukdom. 

Elisabeth har varit aktiv medlem 

i SWEA under många år och var 

mycket engagerad i styrelsearbetet 

bl.a. som webmaster för vår avdelnings 

hemsida. En kär och omtyckt 

kompis har efterlämnat ett stort tomrum, 

som är svårt att fylla och vi tackar 

Elisabeth varmt för allt som hon 

har gjort för oss och SWEA. 

I våra minnen kommer hon alltid att 

leva kvar. 

Anita Kasper för styrelsen och alla medlemmar 

i SWEA Frankfurt-Heidelberg e.V.

Ett lapptäcke av Sweor 

För ett tag sedan såg jag en film 

som hette ”Ein amerikanischer Quilt” 

(ungefär amerikanskt lapptäcke). 

Den handlade om kvinnor och deras 

öden. De hade som tradition att träffas 

en gång om året och att gemensamt 

sy en quilt d.v.s ett lapptäcke. I 

det här fallet handlade det om olika 

generationer, mormor, mamma, dotter, 

barnbarn och vänninor. Var och 

en hade tagit med sig så och så 

många lappar efter sin egen smak. 

Medan de sydde diskuterades olika 

teman som berörde många medlemmar 

i familjen. Tårar, skratt och heta 

diskussioner fick luften att vibrera i 

det gamla amerikanska trähuset. Re- 

sultatet i filmen blev en vacker quilt, 

en bröllopspresent till en av flickorna, 

skapad av kvinnor i olika generationer 

med deras olika sätt att se livet. 

En mänskligt varm och kvinnlig film. 

Jag blev väldigt inspirerad och tänkte 

att det är ju egentligen precis det vi 

Sweor gör. Våra internationella möten 

har varit som ett brokigt täcke av 

interkulturella fragmentariska inslag. 

Varför inte hålla fast detta brokiga i 

ett gemensamt visuellt lapptäcke. 

Jag tog mig friheten att rita upp en 

mall för ett lapptäcke. Varje SWEAavdelning 

i Tyskland fick fyra tomma 

rutor till förfogande. Text, foton, dikter: 

det fanns inga restriktioner mer 

än att bidragen skulle passa in i rutorna. 

Det material som droppat in 

av medlemmar från de tyska SWEAavdelningarna 

har jag nu efter bästa 

förmåga visuellt tråcklat ihop till ett 

lapptäcke. Här ovan ser du resultatet. 

Det som är bra med lapptäcket 

är att de Sweor som inte har tid eller 

känner att de kanske inte vågar skriva 

någonting i våran tidning kan på 

ett enkelt och lätt sätt ändå få tillfälle 

att göra sig hörda. Ett stort tack till 

alla er som hjälpt till att skapa lapptäcket. 

Susanna Meyerson, SWEA Köln/ Bonn 

43

SWEA Frankfurt-Heidelberg e.V 

www.chapters-swea.org/frankfurt/ 

Kontakt: frankfurt@swea.org 

SWEA Berlin e.V. 

www.swea.org/berlin/ 

Kontakt: berlin@swea.org 

SWEA München e.V. 

www.swea.org/munchen/ 

Kontakt: muenchen@swea.org 

SWEA Köln-Bonn 

www.chapters-swea.org/Koeln/ 

Kontakt: kolnbonn@swea.org

Spännande läsning! - bestregards.se

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Spännande läsning! - bestregards.se

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?