Föreställningar om kvinnor och män som gärningsmän - Juridiska ...

som något naturligt och ibland även som något ursäktande. Diskursen kan verka både till
gärningsmannens fördel och till hans nackdel.
Bakgrunden till dom B 714 – 09 är att fyra vänner firade nyårsafton tillsammans men att det
efter ett tag spårade ur när gärningsmannen började bråka och slåss. Han misshandlar de
övriga som försöker att hjälpas åt att lugna ned honom. Gärningsmannen hävdade att han
handlat i nödvärn eller putativt nödvärn men det avfärdade domstolen. Enligt tingsrätten
verkade det snarare varit så att det var gärningsmannen som ”var den person som var mest
aktiv och drivande i bråket och att övriga personer försökte lugna ned honom.”. 152
Förutom
misshandel fälldes han också för grovt rattfylleri (han körde bil efter det att målsägandena fått
ut honom ur lägenheten där de firat nyårsafton) och påföljden blev ett två månader långt
fängelsestraff. Tingsrätten finner det alltså inte alls troligt att han upplevde det som att han var
utsatt för fara (putativt nödvärn) utan att han snarare gått bärsärkagång i lägenheten och
attackerat de övriga. I den här domen verkar alltså diskursen till gärningsmannens nackdel.
Dom B 1825 – 09 fick däremot en annorlunda utgång. Målsägandena var inne på en affär där
de köpt korv som de åt samtidigt som de pratade och skämtade om kvällen. Gärningsmannen
tyckte att de kollade på honom så han gick fram till dem för att fråga vad som var problemet.
De sa "inget", han ville då att de skulle följa med ut och göra upp, samtidigt som han kallade
dem för diverse könsord. Till sist började han misshandla dem, innan han blev avbruten av en
annan person som jobbat som ordningsvakt tidigare under kvällen. Detta var vad
målsägandena angav. Gärningsmannen menade att det snarare var de som hade börjat med att
vara hotfulla och slå mot honom så att vad han hade gjort var endast att försvara sig.
Tingsrätten valde att gå på hans linje, de tyckte att utredningen inte kunnat motbevisa hans
berättelse. Det hade inte visats att hans våld varit uppenbart oförsvarligt eller att han borde ha
kunnat besinna sig. Gärningsmannen frikändes därför för misshandeln. Varken det vittne som
arbetat som ordningsvakt tidigare under kvällen eller vittnet som stod i kassan hade sett att
målsägandena hade hotat eller slagit gärningsmannen först, däremot hade de sett
gärningsmannen slå målsägandena, ändå väljer tingsrätten att tro på gärningsmannens
berättelse. Både gärningsmannen i dom B 714 – 09 och i den här domen hävdar att de
upplever sig hotade och var utsatta för våld och att det var därför de började slå så
besinningslöst, i det ena fallet var det accepterat och i det andra inte. Sammanfattningsvis kan
152 B 714 – 09, s. 7.
43