ÖEMA & VEMA 2005 - SWEA International

swea.org

ÖEMA & VEMA 2005 - SWEA International

Maud Larsson

RO OEMA

Kära Sweor

Rapport från RM i Athen 2005

Återigen har vi haft ett ”Regionmöte”, det fjärde i ordningen efter att den nya organisationen trädde

i kraft i Budapest 2002.

Även i år, som tidigare två år, har VEMA och ÖEMA haft Regionmöte tillsammans men i skilda lokaler

men för övrigt delat på allt roligt. I år träffades vi i underbara Grekland i den spännande staden Aten

där våra Sweor i SWEA Athens ordnat allt för oss på bästa sätt.

Varmt tack till ordförande Birgitta Koniali och till er alla i SWEA Athens styrelse och övriga

som har gjort allt till en fest.

Detta var också mitt fjärde och sista Regionmöte som Regionordförande i region ÖEMA.

Min mandatperiod går ut den 30 april 2006 och det blir spännande att få lämna över klubban till

nästa RO. Vem det blir får vi reda på under mars månad 2006.

(Samtliga avdelningars styrelser, inom region ÖEMA, skall rösta fram nästa RO.

Ansökningstiden går ut den 31 december 2005 innan dess kan ni som är intresserade lämna in er ansökan till region ÖEMAs valberedning,

kontakta Eva von Usslar, som är smk, för mer information)

Region ÖEMA har 13 avdelningar, i mötet deltog 11 avdelningar med sin ordförande eller vice ordförande och i vissa avdelningar fanns

båda två på plats.

Athens ordf. Birgitta Koniali, Budapest vice ordf. Anna Vikersjö,Dubai ordf. Ann Hespe, Genève ordf. Anna C.R. Rönneskog,Istanbul

ordf. Marianne Alstermark , München ordf. Catarina Holtz, Stockholm ordf. Margareta Hölcke, Västerås ordf. Yvonne Taha, Vilnius

ordf. Ingrida Drukteinyte, Wien ordf. Ingela Kindås Mügge samt vice ordf. Eva Jurkowitsch och Zürich ordf. Marie-Louise Mägerle

Axelsson samt vice ordf. May Mosbach.

Tyvärr kunde Riga och Warszawa ej deltaga med någon representant. Ulla-Stina Ardevall, medlem i SWEA Vilnius och KontaktSwea,

som håller på att starta upp SWEA Moskva, en ny avdelning som kommer att höra till region ÖEMA när de har blivit godkända, fanns

också med oss under hela mötet. Vi ser med glädje fram emot att få välkomna er snart.

Vi hade också vår regionsekreterare Ninni Pettersson Wästberg på plats med pennan i högsta beredskap, och några av våra kommittéers

medlemmar såsom Anna Holmgren Nordström från regionens valberedning fanns också med oss under mötet.

Det är härligt när alla är så aktiva under mötet, vilket var fallet hos oss, och väldigt trevligt att vi kan ge ordet till alla, som vill yttra sig,

under mötets gång.

Med på plats hade vi också vår internationella ordförande Siv Svensson och Past President Christina Moliteus som alternerade mellan

region ÖEMA och region VEMAS mötesrum. Alltid lika trevligt och uppskattat att lyssna till er. TACK för att ni var med.

Några besökare tittade också in under dagens lopp bl.a Ann-Marie Kjellander Rom, Eva Olsson Zürich, Monica Bolling Paris, Birgitta

Kleisinger Wien, Birgit Halén Stockholm, Ettan Bratt, Stockholm och säkert fler som jag ej såg för stolarna var bakom min rygg!

Vi hade en dagordning med många punkter att avhandla men allt gick mycket smidigt. Våra ordförande presenterade personligen sina

avdelningars rapporter, en punkt som alltid är lika uppskattad och alltid dyker det upp tips, som kan användas i de övriga avdelningarna.

Vi gick igenom vår ekonomi och vilka avdelningar som hade erhållit resebidrag ur regionens resebidragsfond och beslutade om vissa

omstruktureringar i upplägget av regionens bokföring.

Vi valde medlemmar till Finans-och Resebidragskommittén och vi är så nöjda med dem som har skött det hitills så vi valde om dem för

ytterligare en mandat period; Agneta Linnarsson Zürich regionens skattmästare, Ann Hespe, ordf. Dubai och Eva Pap, Budapest. Varmt

tack till er för er fina arbetsinsats för SWEA och vår region.

Vår valberednings medlemmar är valda på två år, från förra mötet och behövde ej väljas denna gången. Valberedningen med Eva von

Usslar, Stockholm Anna Holmgren Nordström, Istanbul och Mirja Kjellgren Budapest har nu ett viktigt arbete framför sig angående ROvalet.

Tack för allt ert arbete under det gångna året.

Vi gjorde om en kommitté, och nu heter den Idékommittén och med ens under mötet hittades det entusiastiska medlemmar till denna

kommitté: Anna Vikersjö, Budapest, Anna Holmgren Nordström Istanbul, Margareta Hölcke, Stockholm och Marie-Louise Mägerle

Axelsson Zürich.

I alla kommittéer förutom valberedningen ingår RO som ex officio.


Vi godkände tidigare protokoll samt gick igenom rapport från förra årets regionmöte i Dublin.

Vi tog del av samtliga interimsrapporter, som är mycket intressanta och viktiga för att veta vad som

händer runt om i SWEAs organisation och kunde lägga dem till handlingarna.

Vi hade fått en preliminär inbjudan att hålla vårt regionmöte i Berlin, samtidigt som VEMA och MEMA,

SWEA Berlin hör till Region MEMA, detta godkände vi gärna och ser fram emot oktober 2006.

Vi gjorde avbrott i mötet och fick en presentation, tillsammans med region VEMA, av Eva Malm, Stockholm

som bl.a är annonsansvarig för FORUM och en mycket, mycket duktig sådan, Eva berättade om PR och

annonsering. Därefter fick vi möta Framtidskommitténs representant Cecilia Svensson, Malmö. Vi har en

mycket aktiv Framtidskommitté inom SWEA, som kommer med många intressanta synpunkter och förslag.

Varmt tack till er båda för intressanta föredrag.

Jag hade också nöjet att dela ut en DVD till samtliga avdelningar och till mig själv, en present från region OAME (Östra Amerikas). DVD:n

var tänkt som en hyllning till SWEA New Orleans inför OAME:s RM i Boston med smakprov och minnen från SWEA:s första Världsmöte

före orkanen . Regionen ville dela med sig till SWEAs alla avdelningar. Vår Webmaster Margaretta Simpson sammanställde bildspelet från

Världsmötet efter en idé av Ginga Sewerin-Olsson RO, båda i OAME, ackompanjerat av härlig New Orleans-musik. TACK så väldigt

mycket, jag har verkligen njutit av det.

Dagen började lida mot sitt slut och vi blev färdiga med mötet strax efter 17 som planerat.

Tack till er alla för ett mycket trevligt och givande möte.

Maud Larsson, Regionordförande ÖEMA

Oktober 2005

Foto: Maud Larsson (Zürich)

Bildgalleri från Athens >>>

Ing-Marie Ando

SWEA London

ATEN 2005

Underbara dagar i Aten

Rapport från Athens

Regionmötet för östra och västra EMA ägde i år rum i Greklands huvudstad Aten. Under inflygningen kunde jag

se hur Aten bredde ut sig i solljuset och från luften såg landskapet mycket kargt ut. På flygplatsen stod

välkomnande Aten-Sweor, redo att ta hand om oss alla som här strålade samman. Redan vid incheckningen

på hotellet mötte jag ”gamla” goda vänner från avdelningar runt om i världen. Jag överväldigades igen av den

där underbara känslan av att vara del av ett världsomspännande nätverk och en världsvid vänskap! Denna

unika möjlighet som vi Sweor har att kunna få träffas på olika platser i världen och bli så väl omhändertagna.

Hemmasweorna ger verkligen järnet, då de organiserar våra möten och arrangerar intressanta, spännande

och roliga utflykter till platser som de själva vet är av intresse. Självklart har inte alla möjlighet att kunna åka

till möten världen runt, men jag vill ändå slå på trumman för att fler ska ta chansen att på ett underbart sätt

få uppleva nya platser i en oöverträffad gemenskap!

Efter en snabbdusch och fem minuter för mig själv i hotellrummet, samlades vi i hotellvestibulen och så

bar det av med buss till ambassadresidenset. Ambassadör Mårten Grunditz hälsade alla Sweor välkomna

till Aten. Många av oss stannade ute på terassen och i den ljumma kvällen kunde vi njuta av en

hänförande utsikt över Aten med den nya olympiastadion i centrum. Många valde att gå ut och äta middag

efteråt men själv ville jag ta en någorlunda tidig kväll, då jag vet hur tufft socialt program det brukar bli.

Så pigg och utvilad var jag beredd på första utflykten. Och nu slog det antika Aten till med full kraft!

Akropolis var första stoppet och vår guide berättade om arkitekturen och

historiken bakom tempelruinerna på berget. Inte utan vördnad över att stå

här mitt i Atens otroligt fascinerande historia, försökte jag lyssna, titta och suga in allt. Här dyrkades

Athena som blev vald till Atens beskyddarinna efter en tävling mot Poseidon. Enligt mytologin rådde en

rivalitet mellan Poseidon och Athena. Poseidon skänkte en häst till Atenarna medan Athena slog mot

klippan med sitt spjut och fram växte ett olivträd som hon i sin tur skänkte. Atenarna valde olivträdet

som ju också symboliserar fred och välstånd. På Akropolis högsta punkt uppfördes templet Parthenon till

Athena Parthenos i mitten av 400-talet före Kristus! Så många gånger jag sett bilden och här stod jag nu

intill orginalet – jag blev överväldigad av denna vackra tempelruin, av skönheten och av att stå mitt i historien!

Vi fortsatte med buss genom centrum av Aten och jag slås av hur den moderna staden står sida vid sida med antiken. T ex, då den nya

tunnelbanan skulle byggas, stötte man på gamla lämningar från antiken och man fick avbryta arbetet och försöka gräva någon


annanstans. Själva tunnelbanan går under alla gamla boplatser, men man var flera gånger tvungen att flytta schakten för nergångar, då

de ”kolliderade” med antika kvarlämningar. Vår resa fortsatte till kusten där vi åt en härlig lunch. Restaurangen låg på stranden och en

skön havsbris svepte in medan vi åt. Havet lockade och många provade på att ta en simtur i Medelhavet.

Färden fortsatte längs kusten till halvöns södra spets, Kap Sunion. 60 meter över havet ligger

Poseidontemplet som också byggdes i mitten av 400-talet före Kristus. Vår guide berättade att det finns

en inskription av Lord Byron som besökte templet år 1810. Hjalmar Gullberg kom en gång seglande förbi

platsen och vår guide läste hans dikt ”Vid Kap Sunion”, så vi alla tystnade och lyssnade andäktigt. Dikten

beskriver skönheten vid templet: ...”Lyft som en lyra mot arkipelagen skimrar Poseidontemplets ruin.”...

”Full av ruiner finner du världen. Ingen i skönhet är denna lik.” Det var en magisk stund!

Tillbaka i Aten promenerade vi på kvällen till den gamla stadsdelen Plaka. Vi avnjöt en underbar middag

på en grekisk restaurang. Grekiska musiker och dansare uppträdde och lärde ut stegen till förtjusta Sweor

som dansade och sjöng med den grekiska dansgruppen!

Lördagen började med en promenaed i Plaka-stadsdelen. Vi promenerade nedanför Akropolisklippan och

besökte det antika torget, ”agoran”, där det kommersiella, religiösa och politiska livet rörde sig. En liten

kuriositet: ordet agorafobi, ”torgskräck”, har sitt ursprung från just ordet agora. Återigen kunde vi njuta

av att upptäcka det antika Aten, mitt i ett modernt samhälle. Gamla tempelruiner, modern tunnelbana,

bilar som tutar och marknadsplatser – antika och icke-antika!

På kvällen promenerade vi nedanför och parallellt med det upplysta

Akropolis till restaurang Dionysos, där festmiddagen intogs. Under

middagen hamnade jag bredvid en skolkamrat till min man och vi upptäckte

att vi har många gemensamma vänner. Sådana skojiga sammanträffanden inträffar förstås ständigt, när så

många Sweor träffas! Runt omkring hör man: ”... känner du Kalle...det är min bror... har du bott i New

Jersey – det har jag med...” osv.

Siv Svensson höll ett mycket uppskattat tal, liksom SWEA Atens ordförande Birgitta Hagnefält-Konali.

Talen och kvällen gick i skrattets tecken! ”Kerstin Alm-kören” gjorde ett bejublat framträdande och vi

skrattade så tårarna rann. I den ljumma kvällen promenerade vi tillbaka till hotellet och vi stannade till

flera gånger för att njuta av det magiska Akropolis i sin guldupplysta glans.

Vilket otroligt intressant och spännande möte våra Atensweor arrangerat! Så mycket tid och omsorg som lagts ner för att få allt att

klaffa. Resultatet blev ett både informativt, roligt och spännande regionmöte som inspirerade mig till att leta fram mina gamla böcker

om grekisk mytologi och repetera och studera vidare. Ett jättetack till er alla som hjälpt till och inte minst till de kunniga, duktiga och

inspirerande guider som tog hand om oss! Ni har gjort Atenmötet till ett mycket speciellt och oförglömligt minne!

”Om Apollon tycker jag inte. I morgon är det muntan!” Detta skrev jag i min bok om grekisk och romersk mytologi i maj 1966, dagen

före muntan i gamla studentexamen och sedan dess har boken stått oöppnad i min bokhylla – tills nu, när jag fått ett helt nyvaknat

intresse för grekisk mytologi.

Se där, vad som kan hända när man åker på regionmöte med SWEA!

Text och foto: Ing-Marie Ando, SWEA London

Rigmor Rutlin

SWEA London

Rapport från efterdagarna

MED EN FOT I ANTIKEN 9 – 12 oktober 2005

Efter tre helt fantastiska, upplevelserika dagar i Aten med omgivning var vi på

söndagsmorgonen beredda att starta vår odyssé med buss under tre dagar (inte

som Odyssevs med båt i tjugo år) för att vidare utforska det moderna och

klassiska Grekland.

Vi färdades i två bussar och guiden i vår buss var Christina Tziovaridou, som även

guidat oss i Aten. Christina gav oss en oförglömlig introduktion till inte bara det

klassiska och moderna Grekland, utan även hur det var att som ung svenska

komma till Grekland, arbeta där, gifta sig

med en grek, uppfostra tre söner, och samtidigt behålla livliga kontakter med

hemlandet.

Christinas kunskaper är ofantliga och vi blev informerade med hjälp av allvarliga

och humoristiska redogörelser om land och folk, om mytologi och historia,

kompletterade med musik och sång på CD-skivor, samt underbar uppläsning av

dikter av Hjalmar Gullberg och Nils Ferlin.

Nu började vårt äventyrsresa! Från Aten styrde vi kursen via Elefsina (tidigare Eleusis, i antiken känt för sin odödlighets- och

mysteriekult) och Megara mot Korint. Runt om oss utbredde sig halvön Attikas landskap med sina torra slättbygder, olivlundar och

cypressbevuxna sluttningar, dalar och berg.


Korintiska kanalen skär igenom näset mellan Attika och Peloponnesos (Pelops ö) och förkortar avsevärt

sjövägen mellan landets västra delar och Atens hamnstad Pireus. Det betyder att man nu kan undvika att

segla runt den farlig udden på halvön Peloponnesos’ sydkust, där havet som oftast “går i skjortärmarna”.

Kejsar Nero (37-68) hade redan på sin tid planer på att bygga en kanal. På

1860-talet diskuterades återigen kanalbygget, men det skulle dröja ända till

1882 innan arbetet påbörjades. 1893 var kanalen klar. Den är 6 300 m lång,

21 m bred och 8.5 m djup, men är ändå inte tillräckligt stor för att

ackommodera dagens stora containerfartyg.

För oss var det spännande att stå på bron och titta ner i detta djupa, snörräta jättedike, särskilt som man

experimenterade med att filma en bil, som till hälften hängde ut över kanten. En ny James Bondfilm,

undrade vi?

Alldeles invid näset, mellan Peloponnesos och Attika, ligger det moderna Korint. Det var här man lät bygga

upp en ny stad sedan den gamla helt förstörts av jordskalv 1858. Sex km sydväst om det moderna Korint

ligger ruinerna av den ursprungliga staden, det antika Korint, en av forntida Greklands främsta

handelsstäder, och det var den platsen vi skulle besöka. Vi vandrade på den

marmorbelagda Lechaionvägen, besåg ruinerna av det berömda doriska

Apollontemplet, korintiska Octaviatemplet, pelarhallarna, fontänen, agoran,

försökte föreställa oss hur staden såg ut innan den förstördes helt. Vi slogs

av häpnad över hur praktiskt, “modernt” och välordnat allt verkade ha varit

redan för flera tusen år sedan!

I antiken kallades Korint för “Kärlekens stad” och aposteln Paulus skrev (53-55) två förmanande brev,

Korintierbreven, till den av honom grundade församlingen där sedan han hört om folkets svårigheter,

problem och sexuella utsvävelser. Kapitlet om den kristna kärleken (1 Kor. 13) har kallats “kärlekens höga

visa” och är ett av de mest kända avsnitten i Nya testamentet, nu ofta citerat vid bröllop.

Hjalmar Gullberg fascinerades av livet i antika Korint under sin Greklandsresa dit 1932 och skrev dikten Kärlekens stad (ur diktsamlingen

Kärlek i tjugonde seklet ,1933):

Blott skuggorna rusta

till fest i ruinerna blint.

Av kropparnas flammande lusta

blev ingenting kvar i Korint.

Jag lyssnar i midnattsstunden

till minnenas spökballad.

Vulkanisk är grunden

i Kärlekens störtade stad.

Din makt, Afrodite,

var väldig en gång där jag går!

Förbjuden var kyskhet vid vite

i dina prästinnors kår.

Nu syns av din helgedom varken

portal eller vit kolonnad.

Uppslukad av marken

är templet i Kärlekens stad.

En skrift har bevarats

från avlägsen glansperiod,

det största kapitlet har sparats,

ett vittnesbörd, skrivet med blod.

Det bars över vatten och rike,

det kom som ett frälsande bad,

ett brev utan like

i Kärlekens hedniska stad.

“Om orden jag vägde

på guldvåg, om änglars tal jag ägde,

då var jag blott malm och cymbal.”

På dunkelt sätt, som i spegel,

jag ser på min kvällspromenad

Guds eldinsegel

på brevet till Kärlekens stad.

Resan fortsatte längs Peloponnesos norra kust utmed den vackra, blåa Korintiska viken. I den lilla byn Sposs åt vi lunch. För att komma

till restaurangen måste vi gå till fots över ett litet sund på en bro, som, i stället för att öppnas, sänktes ned 8 m under vattenytan, när

båtar skulle fara igenom. Ett annorlunda sätt att lösa trafikproblem!

I närheten av Greklands tredje stad, Patras, besökte vi Achaia Clauss, Greklands första och största

kommersiella vingård, som producerar ca 30 miljoner liter vin per år, med druvor som samlats upp från

hela landet. Gustav Clauss från Bayern hade 1854 blivit fascinerad av stadens kulturliv och goda viner

och bestämde sig för att skapa en egen vingård. Sedan dess har Achaia Clauss’ viner vunnit världsrykte

och många utmärkelser. Vi blev visade runt i den imponerande kejserliga vinkällaren (så kallad efter den

österrikiska kejsarinnan Cissis besök där) och vi fick smaka på två av de mest kända och uppskattade

vinerna, Mavrodaphne, ett sött, rött dessertvin, och ett “kryddigt” muskatvin, Patras Muscat. Till detta

serverades söta grekiska bakelser. Det smakade verkligen gott!


Efter en lång och intressant dag kom vi mot kvällen fram till staden

Olympia, där vi tog in på hotell och åt en god grekisk middag. Några av oss

gick därefter till en närliggande restaurang för att få uppleva en

dansuppvisning och själva försöka lära oss dansa grekiska danser! Trötta

och lyckliga somnade vi in för att hämta krafter till nästa upplevelserika

dag.

Tidigt måndagmorgon åkte vi till det antika Olympia, i forntiden en viktig kult- och festplats.

Vi vandrade runt bland ruinerna, balanserande på de av jordskalv och tidens tand omkullfällda pelarna.

Genom vår guide Christinas kunskapsrika och intressanta guidning kunde vi föreställa oss hur tempel och

andra byggnader måste ha sett ut en gång i tiden. Här fanns ett av de äldsta templen i Grekland,

Heratemplet, byggt på 700-talet f Kr, men viktigast var ändå det doriska Zeustemplet från 400-talet f Kr.

I det stod Fidias kolossalstaty av den tronande guden i guld och elfenben, ett av världens sju underverk.

Vi såg rester av idrottsmännens träningshall, palaestran, badanläggningar, gymnasiet och många andra

byggnader.

Vi gick vidare genom ingångsporten till Olympiastadion, där man tävlade i löpning, brottning, spjut- och

diskuskastning samt längdhopp. Idrottsmännen tävlade nakna efter att ha smort in sig med olja, bestrött

sig med sand! Inga kvinnor fick vara närvarande vid spelen. Brott mot regeln bestraffades med döden. Vi

kunde vid ena ändan av arenan se startplatsen där man ställde sig med högra fotens tår i en fördjupning,

för att få en snabb start, och själva pröva att det verkligen fungerade! Olympiska spelen firades på

högsommaren vart fjärde år och segrarnas namn har skrivits ner alltsedan 776 f Kr, en lagerkrans var

segerpriset.

År 393 hölls de sista antika olympiska spelen för att sedan återinföras i Aten 1896 av fransmannen Pierre

de Coubertin.

På det arkeologiska museet, ett av Greklands finaste, kunde vi se många vackra antika statyer och konstverk. Särskilt beundransvärda

var statyn av Zeus och Ganymedes i korintisk terrakotta, Paionios Nikestaty i marmor, Apollonstatyn från Zeustemplet och Praxiteles’

staty av gudarnas budbärare, Hermes med Dionysosbarnet. Om Hermesstatyn skriver Hjalmar Gullberg i dikten Med skygga

fingertoppar, ur Dödsmask och lustgård, 1952:

Med skygga fingertoppar trevar jag

över gudens ansikte, blundar

för att så mycken skönhet bländar,

men också av respekt. Budbärare,

i vilket tidevarv slets armen bort?

Var tappades hälarnas vingpar? När föll templet?

Där helig blygsel griper främlingen,

stiger med bruten glans din nakenhet

ur spillrorna. En gud är angelägen

om det passande avståndet till en dödlig.

Från hakan till det krusiga hårets hyacinter,

i en blindhet som gav rätten till beröring,

snuddade mina händer vid hans kind

av marmor, följde läpparnas kurva,

letande efter ordet som de slöt sig om.

Vad har vi för bevis på statyernas död

utom sönderfallet och avlägsenheten?

Vem vet hur länge de bor kvar i stenen?

Om de vill nå oss med ett sista budskap


måste vi möta dem på halva vägen.

Så for jag i min ungdom till Olympia

för att råka den av evighet utsände.

Med bistånd av de tio spejarna,

lätta som fjärilar, snabba

som ödlor bland ruiner, sporde jag den vackre

ledsagaren av skuggor vad hans mun

leende visste. Men i underjorden

förblev hans svar. Vad kunde mina händer?

Ensamma, ödsliga kommer mina händer

tillbaka. Deras kyla skrämmer mig.

Under vår rundvandring hade en grekisk fotograf tagit många bilder av vår grupp och när vi kom ut från museet låg en stor mängd

fotografier utspridda på marken och på en bänk. Naturligtvis köpte vi flera bilder var, det blev ett minne från en perfekt morgon i

ruinstaden Olympia. Lunch åt vi sedan på restaurangen Ambrosia (ett bättre namn är svårt att finna – ambrosia, gudarnas föda, som

tillsammans med drycken nektar skänkte dem evigt liv!).

Färden gick nu tillbaka till Patras, där vi besökte den moderna bysantinska basilikan Agios Andreas,

belägen på den plats man tror den helige Andreas blev marterad – hans skalle och fragment av hans kors

finns uppbevarade i ett relikskrin i kyrkan. Efter en välbehövlig kaffepaus

fortsatte vi norrut via en ny bro, vars brospann ser ut som ett par

fullriggade segelfartyg, över Korintiska viken, som låg som en blank spegel

under oss. Väl över

på attiska sidan färdades vi vidare utmed den branta, natursköna kusten.

Lunch åt vi högt uppe på en klippavsats med en helt fantastisk utsikt över viken.

Mot kvällen närmade vi oss målet för vår färd, Delfi, beläget på berget Parnassos sydsluttning.

Vår buss klättrade uppför bergssluttningen, genom staden med dess smala, krokiga gator och små

pittoreska hus och till slut anlände vi till vårt hotell, beläget 600 m över havet. Efter en god middag somnade vi helt utmattade av

dagens alla strapatser med huvudena fulla av förväntningar inför morgondagens, tisdagens, nya upplevelser.

Enligt legenden släppte Zeus iväg två örnar från världens två ändar för att fastställa var jordens medelpunkt låg. Örnarna möttes i skyn

över Delfi och med stenen omfalos (världsnaveln) i Apollontemplet markerades jordens centrum. Här dyrkades guden Apollon sedan

förhistorisk tid. Apollon, solens, ljusets, sångens och spåkonstens gud, övertog platsen genom att som ung pojke besegra ormen

(draken) Python (ett annat namn på staden var Pytho). Här fanns det berömda oraklet där Apollon genom en prästinna, Pythia, gav svar

på de sökandes många frågor. Pythian, omtöcknad av ångor från klyftan över vilken hon satt på en trebent pall, gav gåtfulla svar, som

sedan tolkades av präster och framsades på vers. Ofta uppstod missuppfattningar, som i Oidipus’ fall när han, osäker på sin börd,

uppsökte oraklet och fick svaret att han skulle döda sin far och gifta sig med sin mor. Förskräckt valde han att inte återvända till “sina

föräldrar”, kung Polybus och drottning Merope i Korint, utan begav sig i stället till Thebe. På vägen dit dödade han en man, som han inte

visste var hans biologiska far, kung Laios, och gifte sig senare med drottning Iokasta utan att veta att hon var hans biologiska mor.

Genom att feltolka orakelsvaret gjorde Oidipus att spådomen verkligen gick i uppfyllelse!

Innan vi gick upp till tempelområdet besökte vi Delfis museum vars samling klassiska skulpturer och efterlämningar endast överträffas

av föremål och tempel på Akropolis i Aten.

Precis innanför museets ingång står den berömda stenen, omfalos, en kopia av den ursprungliga stenen. Här finns också en

miniatyrkopia av Apollontemplet, men bland museets alla fantastiska skatter fascinerades vi särskilt av den stora sfinxen från Naxos,

skulpturen Tre dansande flickor, som firar Dionysosfesten, och så den mest berömda statyn, Körsvennen i brons, beställd av en

siciliansk tyrann, Polyzalos, för att fira en seger i de pythiska spelen 478 f Kr.


Så var det dags att vandra uppför den slingrande “heliga vägen”, som i antiken

kantades av 3 000 statyer, förbi “skattehusen” för tempelgåvor, förbi Bouleuterion,

förbi muren med de frigivna slavarnas namn, upp till ruinerna av Apollons tempel, på

vars väggar stod inristat viktiga tänkespråk som “Känn dig själv”, “Intet till

överdrift”, och där sierskan sittande i sin kammare exstatiskt vidarebefodrade guden

Apollons svar.

Vägen fortsätter upp till amfiteatern, som byggdes för 2 500 år sedan och rymmer 5

000 åskådare, till den längst upp belägna stadion, uthuggen ur klippan, med 7 000

åskådarplatser. Det var inte utan att vi kände historiens vingslag , imponerades över antikens storslagna

monument.

Nästa utflyktsmål på vägen tillbaka till Aten var ett av den bysantinska tidens viktigaste minnesmärken,

klostret i Osios Loukas, tillägnat den helige Lukas, som föddes i Delfi men tidigt lämnade sitt hem för att

leva som eremit. Han blev känd för sin förmåga att bota människor. Cirka 940 kom han till berget

Helikons västra sluttning, slog sig ner där tillsammans med några lärjungar. Klostret, som ligger i en

blommande trädgård med berget Helikons sluttningar i bakgrunden, är en av Greklands arkitektoniskt

viktigaste byggnader. Den åttaformade yttre formen är typisk för bysantinska kyrkor och

ingångsportalen, väggar och tak är dekorerade med vackra mosaikbilder och målningar, glänsande av

guld och starka färger.

Vårt sista stopp innan Aten blev Club Couros, ett café med utsikt över berget Helikon. Det blev

en passande avslutning att njuta av kaffe och grekiska bakelser med blickarna riktade mot det i regnmoln inhöljda berget, de sju

musernas hemvist!

Vi reste förbi Thebe och närmade oss snart, alltför snart Aten och det återstod bara att tacka vår fantastiska guide Christina och

busschauffören för en oförglömlig resa in i antikens magiska värld.

Sist men inte minst, också ett hjärtligt tack till SWEA Aten för ett fantastiskt intressant, spännande och lärorikt efterdagarsprogram!

Rigmor Rutlin

SWEA London

Foto: Kerstin Alm (Los Angeles) och Britt Mannertorp (Chicago)

Bildgalleri från efterdagarna >>>


REGIONSTYRELSEN

Regionstyrelsen vid RM i Athens 2005

Regionstyrelsen vid RM i Oslo 2003

Styrelsen 2002


Informationsmötet den 30 maj

Invigning av SWEA München

SWEA Münchens vardande liknar i mycket ett havandeskap. För ca 9 månader sedan började vi sju som nu är styrelsen på allvar

planera för den nyföddas ankomst. Vi sju är i olika åldrar från ca 30 till 65, med olika intresseinriktningar och olika lång erfarenhet av

München som bostadsort. Detta bådar gott för framtiden och för svenska kvinnors intresse att vara med. Och intresset är

överväldigande med redan 86 anmälda medlemmar.

Invigningen ägde rum den 7 september 2005

i närvaro av Siv Svensson, Internationals ordförande och Maud Larsson, regionordförande OEMA, Zürich. Det blev en stor fest, ett

oemotståndligt jubel steg emot oss när vi presenterade den nyfödda och hennes närmsta månader. Styrelsen hade arbetat hårt med att

söka upp blivande medlemmar, fråga om deras intressen och kunde på det sättet göra en rivstart - både vad gäller antalet medlemmar

och olika aktiviteter. Höstprogrammet är redan klart pch innehåller såväl underhållning (en nordisk show), sport inklusive vandringar i

alperna, som bokklubb och biobesök. Ett antal grupper med programansvariga har redan kunnat skönjas - konst-och kultur inte minst.

Siv talade varmt för SWEA International och vad den kan ge oss på det globala planet. Maud läste upp ett stort antal gratulationer och

lyckönskningar - de fortsätter att strömma in till ordföranden Catarina Holtz' mailbox från hela världen. Övriga styrelseledamöter är

Kristina Eriksson, senast SWEA Göteborg, vice ordförande, Lena Steding-Lundberg, medlemsansvarig och dataguru (art director).

Sekreterare är Kristina Magnusson, en yngre förmåga, liksom Martina Schult, fd. SWEA Dubai, som har hand om finanserna. Britt

Olsson, erfaren Münchenbo, och Christine Hellman, konstnärinna, har båda ett särskilt sinne för konst och kultur. Catarina Holtz är jurist

och beredd att stå för det mesta av allt förberedelsearbete samt att hålla ordning på ett och annat.

Invigningsaftonen fortsatte med en middag av svenskt snitt, mycket uppskattad av sorlet att döma. Översvallande lovord östes över

oss. Vi ser fram emot verksamheten med stor tillförsikt och glädje.

Tack till alla som hjälpt till att göra detta till en succe! Catarina

More magazines by this user
Similar magazines