UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

219
kert att afsky "nefas" och "skälmstycken";
men «let är mera "habilt" att uthärda
en muntlig berättelse «lerom, än
att framkalla den i rättegångshandlingar
och ströskrifter. Sådant "förnärmar" otroligt
"anseendet", till och med mera,
än en profan talares "närvaro" bland en
samling politiska helgon; ty o— littera
scripta manet. Friherre Akerhjelins
hätskhet mot den ifrågavarande personen
är så mycket anmärkningsvärdare,
som Friherren lärer förut haft någon
förbindelse af erkänsla till samma person.
Åtminstone synes sådant troligt, då man
J o >
erinrar sig' en uppgift i omförmäldte afseende
af käranden, under åtalet mot
Statstidningens Redaktion, och dermed
jemför följande biljett:
"Jag tar mig härmed friheten att å-
"tersända «le mig benäget meddelade
"handlingar, och bifogar derjemte en
"Species facti, som är grundad på auten-
"tiska källor. — Med tacksamhet för
"Herr Assessorns mig visade grann-
"lagenhet, har jag äran teckna
Stockholm «len ödmjuMigen
18 Dec. 1828. G. F. Åkerhjelm."
Det hade väl j stått bättre till med
Wirséns underbyggnad och kunskapsförråd,
än med Nordins; men genom lång
öfning och vana hade den förre fått en