UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

273
skulle nian (ro dessa herrar vara, i sträng
politisk regelbundenhet, sannskyldiga hel-
raladjutantens kabinett. Med mycken artighet
sade denne, att interlokutören låfvat
Ii o n o ni några upplysningar, öfver lnilka haa
(Bralie) ville iuhemta öfverstens mening,
såsom den sakkunnigaste i StatsL 1 tskottet.
— t
Interlokutören framtog sin promemoria och
framställde några bestämda frågor, på livilka
han anhöll om bestämda s\ar. Redan
vid svaret på den fjerde anmärkte lian, att
detta stod i uppenbar strid mot ett föregående,
och vid den femte befann Lefrén sig
uti sådant trångmål, att han ej kunde reda
»ig, utan med hetta utbrast: "Jag är alldeles
för gammal, att nu mera undergå någon
examen!" hvarefter han sköt stolen från
bordet och allägsnade sig, sedan några tämligen
sötsura komplimenter blif\it vexlade
mellan lionom och Rrahe. Nu vände sig
denne till interlokutören, yttrande: "Det
faller som fjäll från mina ögon! Nu inser
jag klart som dagen, att Ni är den ende,
som bndc vill och förstår att lida denna sak
till målet. Var förvissad om min — Brahe
åberopade härvid äfven ett fult annat namn
_ eviga (!) tacksamhet, och njut den tillfredsställelsen,
att hafva gjort det allmänna
en vigtig tjenst. Alla de krafter, som äro i
mitt våld för att genomdrifva saken, stå till
Er disposition; och jag skall ej taga ett enda
steg, utan Ert hörande och på Ert inrådande."
Striderna på Riddarhuset, om icke de angenämaste,
0111 också de tröttsammaste, voro
likväl ej det svåraste problem, interlokutö-