Bössan tar plats på scen

VECKANS AFFÄRER | NR 5 | 30 JANUARI 2006
SCANPIX
BÖRSMAKT
RYCKER FRAM. Anders Böös är en av de nya börsaktörer som har gått i H&Q:s skola.
Anders böös ordförande i Obsan?
Nyheten väckte minst sagt förvåning
på affärstidningsredaktionerna. Han
som bara suttit i börsbolag med antingen Sven
Hagströmer/Mats Qviberg eller Gustaf Douglas
som huvudägare. Som i H&Q och tidigare
Drott/Fabege, respektive IFS och Latour.
Observer, däremot, är ju närmast herrelöst.
Bara ett antal fonder och andra institutioner.
Hur gick det här till?
”Jag fick helt enkelt en fråga från valberedningen”,
säger Anders Böös när VA ringer.
”Stockholms finansvärld är ju inte så stor,
så jag känner nog de flesta ägarrepresentaner.
Ordföranden i valberedningen, Skandias
Caroline af Ugglas, känner jag dessutom från
styrelsen i Latour, så de visste nog ganska väl
vem jag var.”
FÖRVÅNINGEN VAR STOR på aktiemarknaden
också, en glad överraskning av kursreaktionen
att döma. Sedan utnämningen den 20
16
Bössan tar
plats på scen
Med inhoppet som ordförande i Observer och
bytet av vd:n i IFS häromveckan är finansmannen
Anders Böös en av de hetaste figurerna på börsen.
Namn: Anders
Christer Böös.
Född: 1964.
Familj: Fru och tre
barn, två tjejer på
16 och 18 och en
kille på 11.
Uppdrag i dag:
Ordförande i IFS
och, snart, Observer.Styrelsemedlem
i Latour och
H&Q samt i East
Capitals baltiska
fastighetsfond.
decemberg har Observers
aktiekurs stigit
från 29 kronor till
som mest 37 kronor
– Bööseffekten som
någon kallat den.
Och allt detta innan
han gjort ett
enda handtag i mediehanteringskoncernen.
Tillträder gör
han på bolagsstämman
den 28 mars.
Men Anders Böös
har rykte om sig att
inte sitta still i de bolag
han engagerar sig
i. Det är nog inte bara
efternamnet som har gjort att smeknamnet
Bössan har fått fäste.
På detta fick vi ett exempel så sent som här-
omveckan, då han som ordförande bytte ut
vd:n i programvaruföretaget IFS där Michael
Hallén fick gå till förmån för Alastair Sorbie.
Före IFS var Anders Böös mest i spalterna
för sitt jobb som hårdför men framgångsrik
vd för fastighetsbolaget Drott, sedermera Fabege.
Ett inhopp som innebar utförsäljning
och styckning av bolaget, men också ett uppvaknande
för ett sömnigt börsbolag och ordentliga
kursvinster för investerarna.
VAD HÄNDER DÅ NU i Observer? Blir det strukturaffärer?
Frågan om ny vd är i alla fall löst
utan hans inblandning, Niklas Flyborg från
Mandator tar över den posten den 1 februari.
”Jag tänker inte säga ett dugg om Observer
förrän tidigast efter bolagsstämman. Det enda
jag sagt är att jag kommer att vara en aktiv
ordförande”, säger Anders Böös.
”När det gäller IFS vill jag också understryka
att vi inte var missnöjda med Michael Hallén.
Han har gjort ett enormt arbete för bolaget,
men vi tyckte att vi behövde en annan person
att leda bolaget i den fas
där det nu befinner sig.”
Med aktiv ordförande
i Observer ska dock inte
tolkas som ”arbetande”.
Han kommer till exempel
inte att ha ett kontor
på bolaget. Kontor har
han för övrigt inte någonstans,
sedan han steg
av vd-jobbet i Fabege häromåret.
Anders Böös är vad man kan kalla en self
made man i finansvärlden. En göteborgare
som, utan tjusiga examina, kom till Stockholm
i mitten av 1980-talet och fick jobb på mäklarfirman
Jacobson & Ponsbach.
”Jag fick jobbet bland annat för att jag erbjöd
mig att jobba utan lön, vilket jag ändå fick.”
Efter det bar det av till Carnegie där han jobbade
både i London och Stockholm. På firman
lärde han känna mäklaren Mats Qviberg.
NÄR MATS QVIBERG startade eget ihop med
Sven Hagströmer dröjde det inte länge innan
Anders Böös hakade på. På H&Q stannade
han i tio år, från 1992–2001. De sista åren
jobbade han som vd på firman, där han blev
närmast rikskändis för sin rekordlön och bonus
på över 40 miljoner kronor efter firmans
fantastiska år 1999.
Bonusen ihop med egna aktier i H&Q blev
starten till den aktieportfölj han nu sitter på.
”Jag köpte en ganska stor post i H&Q 1992,
nästan uteslutande med lånade pengar. I takt
med att den aktien har stigit har jag sålt av
och investerat i annat. Som helhet kan man
nog säga att H&Q utgör min grundplåt”, säger
Anders Böös.
”Jag kommer att vara en aktiv ordförande i Observer”
SUNE FRIDELL
PARTNER. Gustaf
Douglas med sitt
Latour.

Effekten
Observers aktiekurs
40
35
30
FactSet/JCF
2005 2006
25
Källa:
1 sept 26 jan
HOPP. Kursen steg
när Anders Böös
utsågs i december.
Det är inte bara
pengar han har
från H&Q. Anders
Böös tillhör gruppen
av fi nansfi gurer
som gått i skola
hos de skickliga
investerarna Mats
Qviberg och Sven
Hagströmer, som
Jonas Wahlström
och Christer Gardell.
På senare år har
dock Anders Böös
distanserat sig en smula från H&Q-gänget.
Den nära kontakten med Gustaf Douglas (som
inte haft en helt okomplicerad relation med
nämnda fi nansduo) är ett tecken på detta.
”Det är inget konstigt med det, man går vidare
bara. Min relation med Sven och Mats är
utmärkt och det tror jag de skulle säga också
om du frågade dem.”
TROTS FYRA styrelseuppdrag utesluter Anders
Böös inte att han tar ännu något uppdrag.
”Jo, med de krav jag ställer på mig själv tror
jag att jag kan klara ytterligare något uppdrag”,
säger han.
”Men ordförandeuppdrag kräver avsevärt
mer än en vanlig styrelseplats, och jag räknar
nu med att lägga mycket energi på uppdraget
i Observer.”
Bortsett från en mindre post har han inget
ägarintresse i Observer. Han säger att han
ska köpa ”när han känner att tillfället är rätt”.
Bööseffekten har kanske gjort det för dyrt?
Bortsett från ägandet i IFS och H&Q har
han aktieposter i några andra börsbolag.
”Jag har lite aktier i Ericsson, vilket ju är
något av nationell värnplikt. Det mest uppseendeväckande
annars är väl mina 100 000
B-aktier i Elektronikgruppen, ett fi nt bolag
med låg värdering.”
Aktierna gör honom till näst störste ägare i
bolaget efter huvudägaren Kenneth Lindqvist,
dock inte röstmässigt.
Men kanske tillräckligt
för en styrelseplats?
Anders Böös placeringar
görs till stor del
genom bolaget AGB
Kronolund – ett namn
med en historia.
”För det första gillade
jag seriefi guren
Kronblom så jag ville ha
något med ’kron’ i nam-
net. Sedan var det tänkt att mina initialer ACB
skulle inleda namnet, men jag skrev så illa på
ansökan så att det blev AGB i stället. Vilket
faktiskt blev snyggare.” ■
ANDERS BILLING
anders.billing@va.se
SCANPIX
SKA LYDA BÖÖS.
Observers nye vd
Niklas Flyborg.
APROPÅ BORGERLIGHET
Anders Billing
Bit i högerhanden!
Nya tidskrifter är alltid roligt.
Jag blev därför glad när jag hittade
ett ex av det nya högermagasinet
Neo i postfacket. Enligt omslaget ska den
handla om politik, samhälle och framtid.
Som VA-redaktör blev jag nyfi ken på hur
Neo skulle angripa den rätt viktiga delen
av detta som utgörs av näringslivet.
Men första utgåvan visade sig vara närmast
befriad från företag. I stället vistas
Neo på en abstrakt kulturdebattnivå där
näringslivet bara berörs vagt
med ord som ”näringsklimat”
och ”nyföretagande”.
Ett undantag var artikeln
med rubriken ”Feministiskt
initiativ AB”. Den handlade
om att kvinnor, i stället för
att jobba i storföretag, startar
eget. ”För att behålla vår
hälsa i stället för att bränna
ut oss i sega, manliga organisationer
som inte ger oss lika
lön för lika arbete...”
Tyvärr beskrevs inte vilka
organisationer de menade.
Det är synd, för här fi nns
någonting. En av de mest intressanta
politiska frågorna
just nu, och samtidigt minst
diskuterade, är just makten i
de större svenska företagen.
De senaste decennierna
har vi fått ett slags ny blandekonomi
i Sverige. Dels en
marknadsstyrd logik med höga avkastningskrav
och en rå outsourcingkultur,
dels en adelslik ägarstruktur med obsoleta
maktsfärer.
Dessa maktsfärer består till mycket liten
del av enskilda privata förmögenheter. Av
börsens 40 största ägare i början av 2005
var bara fyra pengapåsar privata: Stefan
Perssons, dennes syster Lottie Thams,
Fredrik Lundbergs och Gustaf Douglas.
Störst är staten. De övriga 35 är olika
former av stiftelser, fonder och andra institutioner
där tjänstemän har makten. (Det
gäller även de som heter Wallenberg, som
ju är en tjänstemannasfär kring stiftelser.)
Själva grunden för liberal kapitalism är
att privata aktörer ska kunna nå förmögenhet
och samhällsposition i kraft av sin
prestation, hellre än i kraft av manövrerande
inom olika institutioner. Med detta
synsätt är Sverige makalöst oliberalt.
Det kan tyckas oviktigt om närings livet
ägs av en privat familj eller en stiftelse.
”Högern har
makalöst
svårt för
frågan om
makt i
näringslivet”
Men de senaste årens skandaler visar att
företag där någon privatpersons pengar
är på spel knappast alls utsätts för de förtrodendekriser
som vi sett i både Sverige
och USA. Det har nästan bara skett i bolag
utan enskilda privata ägare.
Själv tror jag också att tjänstemannaväldet
är en förklaring till den tröga
tillströmningen av kvinnor i toppen.
När dolda agendor och inte ägande styr
tillsättningen väljer tjänstemännen sina
kompisar. Och de är oftast
män. På samma sätt riskerar
folk som kan uppfattas som
udda att sorteras bort, vilket
går ut över kreativitet och
nytänkande.
Men trots detta antikapitalistiska
system har högern,
liksom Neo nu, makalöst
svårt att adressera tjänstemannaväldet.
Visst är det
ett skatteproblem, men inte
enbart. Frågor om rösträtt,
minoritetsskydd och corporate
governance bör hanteras
avsevärt mer även inom
den politiska sfären.
Den borgerliga alliansen
har inte en rad om näringslivet
på sin hemsida. Moderaternas
enda uttalande om
näringslivet som inte rör
skatter och småföretag, gäller
statliga företag.
Socialdemokraterna sin sida har under
statsminister Göran Persson blivit en del
av tjänstemannaadeln. Det visade haveriet
i Förtroendekommissionen, där jobbet att
göra upp med tjänstemannaväldet lämnades
över till dem själva. De enda som
diskuterar ägande och makt i dag är vänsterpartiet,
vilket är gravt oroande.
Högerns fl athet är inte ny. Då företagsamhet
i stort varit under under tryck från
vänstern, har den inte velat gå in och diskutera
makt i den privata sektorn. En annan
förklaring är okunskap. Som Ekot avslöjat
är även de borgerliga politikerna till
stor del broilers utan bredare erfarenhet.
En tredje orsak är att de som till stora
delar fi nanserar högerdebatten i Sverige
– Svenskt Näringsliv, SNS, Handelskammaren
med fl era – till stor del befolkas av
samma tjänstemän som feodalsfärerna.
Nej, för att bli relevant på allvar borde
Neo ta ett rejält bett av tjänstemannahanden
som föder högern. ■
17
VECKANS AFFÄRER | NR 5 | 30 JANUARI 2006