David Lennartsson, MKkKn I Delredovisning av magisteruppsats ...

David Lennartsson, MKkKn I
Delredovisning av magisteruppsats, ”musik i teknikens tjänst?”.
De problematiseringar och frågeställningar jag utgick från i mitt första utkast till uppsatsen
var:
- Varför teknik? Vad ska vi använda tekniken till i musiken, kan tekniken tillföra något?
- Mötet med musikerna, hur bemöts musik som innefattar mycket teknik av musikerna som
ska spela den? Hur bedöms musik som till stor del är genererad av program?
- Är det risk att teknik används av andra anledningar än rent musikaliska? Vem har då
kontrollen över kompositionsprocessen, tekniken eller tonsättaren?
Jag tycker att frågeställningarna som sådana är releventa och i princip kan stå kvar, men med
fokus på framförallt den första frågan, varför teknik? Idag är ju modern teknologi iblandad på
ett eller annat sätt i nästan varje musiksituation. Är det inte inspelning av musik via en dator
så förstärks och processeras ljudet vid en konsert med hjälp av ljudteknik eller så är noterna
musikerna spelar efter renskrivna i en dator. Allt detta har, på olika sätt förstås, inverkan på
den musik som sedan kommer att ljuda. Så frågan varför teknik? parat med hur denna teknik
påverkar slutresultatet och skapandet av musiken blir mitt viktigaste fokus i uppsatsen.
Jag skrev i samma utkast om mitt förhållningssätt till tekniken och dens möjliga applikationer.
Jag kommer att, precis som jag skrev då, att fokusera min uppsats på de områden där jag
tydligt har hjälp av, och använder tekniken; nämligen som live-elektronik och som
kompositionshjälpmedel. Jag vill dra slutsatser från det stora arbete jag gör för närvarande
med bildspel och musik som ska resultera i min examenskonsert.
Det verk jag arbetar med till examenskonserten lämpar sig väl till fallstudie. Det ska bli ett
större verk, ca 1,5-2h, och innefatta ny teknik inom en mängd områden. Konserten ska ha
formen av ett bildspel projicerat på en stor duk, musiker och en sångerska på scenen samt ett
elektronisk material som går ut i ett fyrakanals högtalarsystem. Allt detta ska samverka via en
dator så att musikerna på scenen kan styra hela förloppet och därigenom får större frihet att
väcka den musik jag skrivit till liv.
Än så länge har jag i arbetet hunnit göra en första trailer på ca 10 minuter kring bildspelet. Till
denna trailer har jag valt ut ett antal bilder från både Stockholm och Jokkmokk för att
respresentera ett kortfattat händelseförlopp. Jag har skapat en ljudmiljö som ska ge en aning
om hur det kan komma att låta när det hela är färdigt.
Frågan varför teknik? är i detta sammanhang både lätt och svår att svara på. Att göra det jag
gjort är helt enkelt inte möjligt utan teknik. Vill man överhuvudtaget göra ett bildspel måste
man ha någon form av visningmöjlighet, vill man dessutom kunna skapa illusioner av rörelse
och elastisk tid så blir möjligheterna till bearbetningar oerhört mycket fler tack vare den nya
tekniken och de möjligheter bild- och filmredigeringsprogrammen ger. Å andra sidan måste
man, precis vid traditionell komposition för enbart akustiska instrument med bara papper och
penna, fråga sig vad detta tillför? Vad är det som gör att tekniken just här är oumbärlig? Kan

jag uttrycka samma sak utan just den här tekniken? Frågan är alltså både lätt och svår att svara
på.
För att praktiskt åskådliggöra teknikens vara och dens påverkan gör jag ett försök till
redovisning kring den arbetsprocess jag har haft när jag gjort denna första demo.
1) Framkallning av bilderna tagna i Stockholm och Jokkmokk.
Det visade sig att inget lab jag lyckades hitta gjorde kontaktkartor av diafilm, detta får jag
alltså försöka lösa själv senare. Att ha kontaktkartor på alla filmer blir ett måste om jag ska
kunna ha översikt över de trettiotvå filmerna.
Nästa problem var att det lab jag valde för framkallning, Prolabbet, först sade sig ha ett pris
för inscanning av diabilder men sedan visade sig ha ett annat, betydligt dyrare. Jag var
tvungen att låta bli inscanningen för att inte spräcka min budget redan här. Jag fick klartecken
att jag kunde låna en diatillsats till en scanner privat och lösa det själv.
2) Sammanställning av bildspelet.
Jag valde ut de svartvita bilder från Stockholm och de diabilder jag ville ha från Jokkmokk
och tog in dem i min dator. Den scanner jag fick låna för diabilderna klarade inte av att scanna
in i tillräckligt hög kvalitet för ens komma i närheten av att göra dem rättvisa. Det var förstås
en stor besvikelse men något jag måste ordna på annat sätt till det stora bildspelet, där
bilderna måste ha högsta kvalitet!
Som ett resultat av detta förvrängde jag diabilderna mer i det till Mac OS X medföljande
bildprogrammet iPhoto. Redan här tänkte jag att jag nu borde arbeta med otäck/ful musik till
de egentligen väldigt vackra bilderna, att gå med förfulandet av något vackert således.
Själva redigerandet av bildspelet tog betydligt längre tid än jag beräknat beroende på dels att
jag lärde mig programmet iMovie under arbetet, också medföljande till Mac OS X, och att
programmet var klumpigt när det gällde hanterandet av vissa tekniker. Återigen en teknisk
brist som skapade en förlust av värdefull kompositionstid.
3) Utarbetande av ljudbandet.
Till varje bild eller bildsekvens satte jag sedan den stämning jag ville ha. Det kunde vara att
skapa en otäck ljudbakgrund till en annars i sig solig och positiv bild eller att skapa ett lugn i
en lugn bild. Denna trailer är att betrakta som en etyd, att få prova hur jag ska arbeta med mitt
uttryck i detta för mig nya media.
Jag valde att bygga upp hela ljudbakgrunden i ProTools, ett program jag arbetat mycket i och
därför behärskar bra, med bildspelet hela tiden rullande parallellt med musiken så att jag hade
kontroll över tiden. Med tanke på den etydartade karaktär arbetet hade hamnade jag rätt
relativt fort och kom nära de idéer jag hade.
4) Sammansättning av bildspelet.
Att importera den färdiga ljudfilen till iMovie skedde utan problem. Däremot tog det rejält
lång tid både att skapa den färdiga filmen till lämpligt format för DVD och att skapa en

komprimerad version för internet. Resultatet på DVD blev förstås precis som det jag arbetat
med, men den komprimerade versionen är kraftigt försämrad, ett nödvändigt måste.
Det färdiga resultatet ska i praktiken aldrig ut på internet utan endast existera i DVD-form och
på en vit duk, så det kommer inte att vara något problem längre fram med det stora arbetet.
Här kan man lätt sammanfatta de erfarenheter jag dragit hittills av arbetet med att en del
gamla format och tekniker är omöjliga eller för dyra att göra idag och en del tekniska
lösningar är för enkla för att erbjuda den flexibilitet jag behöver.
Alltså:
Man måste hitta andra lösningar. Det hade antagligen lönat sig för mig att köpa en bra
digitalkamera med bra optik istället för att att använde min befintliga utrustning med
medföljande kvalitetsproblem och kostnader för film, framkallning och inscanning.
Det problem jag fick vid inscanningen påverkade i högsta grad slutresultatet, jag förvrängde
bilderna mer och skapade en otrevligare ljudmiljö till dem som följd av detta. Detta blir i
slutändan något positivt; jag tar med mig den idén till den stora versionen där bilderna ska
vara inscannade i fullgod kvalitet.
Programmet iMovie är gratis men räcker inte till för det arbete jag vill göra. Jag kommer i
höst att gå en kurs i bild- och filmredigering för Josef Doukkali på KMH och göra all
redigering till det stora bildspelet i instutitionens mediastudio med betydligt bättre resurser.
Vad gäller bearbetandet av ljudmaterialet så påverkas det förstås av de kunskaper och de
resurser för ljudbearbetningar jag har. I det stora arbetet kommer det att bli mer konkreta
exempel att tänka över, i detta så blev ungefär så som jag hade tänkt mig det.
David Lennartsson