Inledning (pdf) - Formas

Inledning
en praktIserande arkItekt med intresse för historia som fick
läsa manuskriptet till denna bok menade att den borde förses
med en varningstext, som på cigarettpaketen: ”Teori skadar allvarligt
dig själv och personer i din omgivning”. Det är en, möjligen
särskilt svensk, men inte ovanlig syn på teori som något
främmande och utifrån kommande till arkitekturen. Arkitekter
från Alberti till Mies van der Rohe har varnat för överdrivet bruk
av teori. Teori ställs då gärna mot praktik, inte som komplement
utan som olika världar. Och alldeles obefogad är kanske inte
varningen om man skiljer de två åt och låter teorin leva sitt eget
liv i akademin eller avantgardet, utan koppling till praktiken.
Ändå tror vi som skrivit den här boken att ingen arkitektur
kommer till utan att utgå från uttalade eller outtalade föreställningar
om vad arkitektur är eller borde vara. Och att det är det
som är teori. Utan teori ingen praktik alltså.
Vad är då arkitekturteori? Uttalade eller outtalade föreställningar
om vad arkitektur är eller borde vara, så kunde en första
bestämning lyda. Här finns några distinktioner värda att göra.
7

8 claes caldenby
Dels den mellan uttalat och outtalat. Dels också den mellan det
deskriptiva eller förklarande, vad arkitektur är, och det normativa,
vad arkitektur borde vara.
Det uttalade kan vara allt från den skrivna mer eller mindre
omfattande traktaten eller manifestet till enskilda begrepp som
används för att tala om arkitektur. Att en teori uppfattas som
outtalad kan bero på att det inte finns några dokument bevarade
där den formuleras. Det kan också bero på att föreställningarna
om arkitektur i hög grad förmedlats ”i handling”, från mästare till
lärjunge, och genom självsyn av byggda exempel eller eventuellt
med hjälp av bilder. Sådana arkitekturteorier får rekonstrueras
utifrån fragment i andra texter eller enbart utifrån det byggda
eller ritade.
Vissa perioder i arkitekturhistorien har av olika skäl beskrivits
som präglade av outtalade teorier. Det gäller inte i första hand
antiken, trots att vi från denna tid bara har en arkitekturtraktat
bevarad, Vitruvius. Medeltiden saknar arkitekturteoretiska verk av

Inledning 9
Vitruvius dignitet och man får därför söka teorierna i Bibeln och
andra skrifter och i byggnadernas måttförhållanden. Renässansen
var en genombrottsepok och blomstringstid för arkitekturteorin,
där boktryckarkonsten var en avgörande faktor för traktaternas
spridning. Barocken anses inte utveckla teoribildningen inom
arkitekturen, i synnerhet inte jämfört med den närmast föregående
renässansen. Men även i renässansen fanns strömningar,
som manierismen, som inte formulerat sig särskilt mycket i ord,
ja som rentav ifrågasatte den skrivna arkitekturteorin. Dess teoribildning
får avläsas indirekt, ur andra skrifter och ur byggnaderna.
Allt detta tas upp i bokens olika kapitel.
Det är ändå ofrånkomligt att en bok om arkitekturteoriernas
historia till stor del handlar om det som skrivits om arkitektur.
Detta skiljer den också från en arkitekturhistoria som fokuserar
mer på exemplen än på begreppen.
Teoribegreppet är färgat av naturvetenskapen där teori betyder
”antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av något
Illustration ur Filarete Trattato di architettura från 1464. En tidig version
av den ”primitiva hyddan” som föregångare till det grekiska templet.

10 claes caldenby
slag och systematiserar vår kunskap om dem”. 1 Sådana deskriptiva
teorier ska kunna förklara och även förutsäga fenomen och
de är inte särskilt vanliga inom arkitekturen. 2 Man skulle rentav
kunna hävda att de är alltför ovanliga, vilket är ett problem för
arkitekturens legitimitet och arkitekternas trovärdighet. En av de
mest ambitiösa teorierna inom arkitekturens område från senare
år är den så kallade ”space syntax”, utvecklad av Bill Hillier. 3 Den
förtjänar att nämnas här, dels för sina ovanligt långtgående anspråk
på att kunna förutsäga olika rumsliga ”konfigurationers”
sociala verkan, dels för att den fallit mellan kapitlen och inte
nämns någon annanstans i denna bok.
En stor del av de teorier som presenteras här är snarare normativa.
De är arkitekters beskrivningar av hur de gör arkitektur
och är ofta mer eller mindre kopplade till en bestämd utformning.
De skulle också kunna kallas arkitekturideologier, om man
med det menar ”en någorlunda sammanhängande enhet vilken
innehåller såväl antaganden om verklighetens beskaffenhet som
värderingar och handlingsnormer”, alltså formuleringar av vad
arkitektur är eller borde vara. 4 Skillnaden mot de deskriptiva
teorierna ligger här både i graden av systematik och i det värderande
och handlingsinriktade. Detta ska inte uppfattas som
en nedvärdering. Arkitektur är ett så komplext ämne att det inte
lätt låter sig fångas av deskriptiva teorier. Och handlingsinriktningen
är en naturlig del av arkitektur som ”making discipline”. 5 I
sin mest handlingsinriktade form blir arkitekturteorierna mönsterböcker.
På frågan om vad arkitekturteorier är följer frågan om varför
arkitekturteorier formuleras. Vad har de för funktion? Och varför
tycks vissa perioder mer teoriintensiva än andra? Renässansen
är en sådan period, det tidiga 1900-talet en annan och det sena
1900-talet en tredje. Svaret på frågan har att göra med arkitekturteoriernas
ideologiska funktion i en brytningstid. Traktaterna
och manifesten blir ett sätt att övertyga andra arkitekter, både
de som inte tagit ställning och motståndarna, och att övertyga
arkitekternas beställare och omvärld. Ofta legitimeras arkitekturteorierna
med att de hänger samman med bredare kulturförändringar.
Så var det med humanismen och förebilderna i
antiken under renässansen och så var det med det moderna samhället
under det tidiga 1900-talet. Renässansteoretikerna vände
sig till furstar som byggherrar med ambitioner men också till

Inledning 11
borgerliga styren i handelsstäder. Modernismens arkitekter sökte
politikernas acceptans för sina idéer om ett planerat samhälle
och ett rationellt byggande.
Arkitekturteorin har även en funktion i utbildningen av arkitekter.
En mera institutionaliserad arkitektutbildning kommer
först på 1800-talet. Från mitten av 1800-talet bildas också arkitektorganisationer
som ofta driver tidskrifter där nya kunskaper
och nya idéer förmedlas. Med ett växande antal arkitekter och
ett växande byggande finns också en allt större marknad för både
tidskrifter och böcker. Från 1970-talet sker en formlig explosion
av arkitekturlitteraturen, också sammanhängande med en billigare
teknik för att trycka bilder. Själva genren arkitekturteorihistorier
och arkitekturteoriantologier kan sägas uppstå under denna
tid av historieintresse och reflektion kring arkitektens kunskap. 6
Arkitekturteoriernas historia är ett stort ämne. Varje bok som
tar sig an något sådant måste göra sina avgränsningar. Urvalet
inom respektive kapitel står i första hand de enskilda författarna
för, även om det varit redaktörens uppgift att försöka se till att
enskilda teoretiker eller böcker inte av misstag hamnar mellan
kapitlen. Det har inte varit vår avsikt att vidga tolkningen av vad
arkitekturteorier är, hur intressant det än kunde vara. Denna bok
liknar i sitt urval rätt mycket andra på senare år utgivna teorihistorier,
med de skillnaderna att den är skriven på svenska, att
den har ett visst fokus på Norden och att 1900-talsteorierna är
relativt omfattande behandlade. 7
Detta innebär en del mer grundläggande avgränsningar av
ämnet, en del nödvändiga för att begränsa bokens omfång, andra
kanske mer nödtvungna. Ett antal av dem kan förtjäna att
nämnas.
Världen utanför västerlandet saknas. Det betyder inte att det
saknas arkitekturteorier i Kina, Japan, Indien eller den muslimska
världen, även om det ibland har hävdats att de är av en
annan karaktär än den västerländska traktat-traditionen. Det
finns en växande litteratur som försöker göra allvar av begreppet
”världsarkitektur”. Dock saknas det ännu översikter över
den icke-västerländska teoribildningen och den har inte heller
fått någon plats här. 8 Planeringsteori och geografi är teoretiskt
expansiva och med arkitekturen närbesläktade områden som
inte heller rymts inom den här bokens ramar. 9 Ingenjörskonsten
är ytterligare ett område som varit nära förbundet med

12 claes caldenby
arkitekturen och kanske återigen håller på att bli det, men som
samtidigt har utvecklat sin egen matematiskt-naturvetenskapligt
grundade teoribildning. 10 Designteorin har utvecklats starkt sedan
1960-talet och har naturligtvis en mängd beröringspunkter
med arkitekturteorin men uppfattas ändå vanligen, och så även
här, som ett eget område. 11
Uppläggningen av en bok om arkitekturteoriernas historia
kan tänkas följa olika indelningar. Den kronologiska utgångspunkten
är mer eller mindre given, även om böcker med mer
tematisk uppläggning förekommer. En epok eller eventuellt en
viss (tanke)stil knuten till en epok är ett traditionellt sätt att
skriva arkitekturhistoria. Avgränsningarna av en sådan epok
blir alltid en konstruktion. Att följa en bestämd rörelse under
en lite längre period, då den också kan överlappa med andra
rörelser, är ett alternativ. Till sist kan man också tänka sig att
följa enskilda teoretiker med stort inflytande på sin samtid och
sina efterföljare. Vi har prövat alla dessa indelningar, vartefter
det förefallit lämpligt.
Fram till 1800-talet följer indelningen epoker med ett slags
stilbeteckningar som antiken, renässansen eller barocken eller
med mera renodlade tidsbestämningar som medeltiden eller
1700-talet. Skillnaden mellan stil och epok som benämning ska
inte överdrivas även om man kan uppfatta 1700-talet som en
lämpligt neutral beteckning på en brytningstid med motstridiga
tendenser. Det betyder dock knappast att barocken skulle vara
väsentligt mycket enhetligare, här finns början till teoretiska
strider som fortsätter senare. Ur denna berättelse om epoker har
vi skilt ut en enskild teoretiker, Alberti, som kan uppfattas som
en grundläggare av något nytt, något epokgörande.
1800-talet var i många avseenden en genombrottstid för ett
modernt sätt att se på arkitektur. Man kan, som Adrian Forty,
hävda att det finns en fundamental skillnad mellan den klassiska
arkitekturens språk och den moderna arkitekturens och att
denna skillnad etableras under 1800-talet. 12 Arkitekturens vokabulär
berikas med ord som form, funktion, historia, natur, rum,
struktur, typ. Men även om denna diskussion och vokabulär är
internationell så är 1800-talet också nationalismens århundrade.
Det har framstått som naturligt att dela in 1800-talets teoribildning
i fyra ledande länder: Frankrike, Tyskland, England och
usa, där usa för första gången framträder på arkitekturteorins

Inledning 13
område med en egen teoribildning betingad av landets snabba
modernisering.
Nationsindelningen fortsätter in i det tidiga 1900-talets modernism.
Först avgränsar vi dock ett epokskifte kring 1900 som
ett eget kapitel, men med särskild uppmärksamhet på den tyskspråkiga
utvecklingen. Sekelskiftet var en brytningstid mellan
tradition och modernitet; traditioner ”massproducerades” samtidigt
som krav ställdes på ett uppbrott från den som förlegad
uppfattade stilarkitekturen. Modernismens genombrott efter
första världskriget sker i Tyskland men inte i Frankrike, England
och usa. I stället framstår Nederländerna, Sovjet och Italien
och nu även Norden och där särskilt Sverige som ledande.
Nationsindelningen har också en uppenbart politisk dimension
där modernismens internationella stil ska förenas med en nationell
identitet. Som den andre enskilde teoretikern i boken lyfts
också modernismens mest produktive, citerade och inflytelserike
arkitekt, Le Corbusier, fram.
Efter andra världskriget finns återigen en period av sökande
efter nyanserade förhållningssätt till den överallt segrande
moder nismen. Den andra halvan av 1900-talet har beskrivits i tre
rörelser som äger rum parallellt snarare än att följa på varandra
som epoker. Det är de delvis överlappande men också ganska
olika rörelserna strukturalism, fenomenologi och postmodernism.
Den svåra uppgiften att försöka fånga vår egen tid hör enligt
vissa uppfattningar inte hemma i en historia. Eftersom vi vill se
teorihistorien som ett verktyg för att utveckla arkitekturen här
och nu hade det ändå varit märkligt att avstå från att försöka
dra trådarna fram i tiden, ända till hösten 2008, i ett kapitel som
tar sig an sekelskiftet 2000. Om det kommer att bli lika mycket
av ett skifte som det hundra år tidigare återstår att se. Det råder
väl ändå knappast någon tvekan om att utmaningarna för
arkitekturen i dagens både socialt och miljömässigt globaliserade
samhälle är annorlunda men minst lika stora som de var inför
modernismens genombrott för hundra år sedan. Och att vi då
behöver en grund att stå på för det ständigt pågående samtalet
om arkitektur.
claes caldenby

14 claes caldenby
1. ”Teori”, i Nationalencyklopedin band 18, 1995.
2. För begreppen deskriptiva och normativa teorier se vidare kapitlet
”Strukturalismen”.
3. Två centrala böcker inom space syntax är Bill Hillier, Julienne Hanson
The Social Logic of Space, 1984 och Bill Hillier Space is the Machine, 1996.
En arkitekturhistorisk studie av upplysningstidens institutionsbyggande
som tillämpar space syntax-metoden är Thomas Markus Buildings and
Power, 1993.
4. ”Ideologi”, i Nationalencyklopedin band 9, 1992.
5. Begreppen ”making professions” och ”making disciplines” för design
och arkitektur introducerades av Halina Dunin-Woyseth på 1990-talet.
Se vidare Halina Dunin-Woyseth, Jan Michl Towards a Disciplinary
Identity of the Making Professions, 2001.
6. Ett tidigt exempel på en modernismens idéhistoria som går tillbaka
till modernismens rötter i 1700-talet är Peter Collins Changing Ideals in
Modern Architecture 1750–1950, 1965. Ett tidigt nordiskt exempel är
Nils-Ole Lund Teoridannelser i arkitekturen, 1970, utgiven i en andra
utvidgad upplaga 1972 och i en ny utvidgad upplaga 2001 som
Arkitekturteorier siden 1945. I den senare upplagan konstaterar Lund att
1970 ”var mængden av teoretisk litteratur meget begrænset”. På norska
finns Staale Sinding-Larsen Arkitekturteori og bygningsanalyse, 1994.
Ett standardverk, med stark övervikt för den äldre arkitekturteorin, är
Hanno-Walter Kruft Geschichte der Architekturtheorie: Von der Antike bis
zur Gegenwart, 1985, engelsk översättning Architectural Theory: From
Vitruvius to the Present, 1994. Ur floden av senare teorihistorier/antologier
kan nämnas Michael Hays (red) Architecture Theory Since 1968, 1998;
Charles Jencks, Karl Kropf (red) Theories and Manifestoes of Contemporary
Architecture, 1997; Neil Leach (red) Rethinking Architecture, 1997; Ákos
Moravánszky, Katalin Moravánszky Gyöngy Architekturtheorie im 20.
Jahrhundert. Eine kritische Anthologie, 2003; Kate Nesbitt Theorizing
a New Agenda för Architecture: An Anthology of Architectural Theory
1965–1995, 1996; Joan Ockman (red) Architecture Culture 1943–1968, 1993;
Architectural Theory from the Renaissance to the Present: 89 Essays on 117
Treatises, Taschen 2003. Se också Sylvia Lavin ”Theory into History: or,
The Will to Anthology” i Journal of the Society of Architectural Historians
Volume 58, Number 3/September 1999, s. 494 ff. Lavin diskuterar där
det sena 1990-talets rad av antologier med arkitekturteoretiska texter.
Hon ser historikernas ”uppdykande” och deras vidgade perspektiv som
en möjlig ”länge efterlängtad radikalisering”.
7. Som ett exempel kan nämnas att Krufts teorihistoria, se föregående not,
ägnar en femtedel av sina 700 sidor åt 1900-talet, medan det senaste
seklet här upptar mer än halva boken. Det kan hävdas att detta är den
första arkitekturteorihistorien på svenska. Dock ska man inte glömma
det på många sätt, även i ett internationellt perspektiv, originella arbetet
av Sven-Olof Wallenstein Den moderna arkitekturens filosofier, 2004. Det
är, som titeln säger, en skildring av arkitekturteorins koppling till olika
filosofier under perioden 1800 till sent 1900-tal. Wallenstein har talat
om den som mittpartiet i en triptyk och utlovat en del om tiden före
1800 och en om den alldeles aktuella diskussionen. Värd att nämna
här är också Finn Werne Arkitekturens ismer 1997 som innehåller en
idéhistorisk översikt från det sena 1800-talet till 1980-talet.

Inledning 15
8. Stella Kramrisch The Hindu Temple (2 vol.) 1946 beskriver den hinduiska
tempelarkitekturens grund i de vediska skrifterna. För den islamiska
arkitekturens religiösa och filosofiska källor kan hänvisas till Nader
Ardalan och Laleh Bakhtiar The Sense of Unity: The Sufi Tradition in
Persian Architecture, 1973. Om kinesisk planering och byggande kan man
läsa i Sang Hae Lee Feng-shui: Its Context and Meaning, 1986; Qinghua
Guo ”Yingzao Fashi: 12th Century Building Manual”, i Architectural
History (UK) vol 41; Jianfei Zhu ”A Celestial Battlefield: The Forbidden
City and Beijing in Later Imperial China”, i AA Files nr 28, 1994.
9. Ett svenskt bidrag till kulturgeografins teoribildning är Torsten
Hägerstrands tidsgeografi, sammanfattad i den postumt utgivna Torsten
Hägerstrand Tillvaroväven, 2009. Den har sin utgångspunkt i världens
”ofrånkomliga bredvidvartannathet” och bidrar till ett tänkande om
ekologiska processer av självklart intresse för planerare och arkitekter.
Bland många översiktsverk inom planeringsteori kan nämnas Philip
Allmendinger & Mark Tewdwr-Jones (red) Planning Futures: New
Directions in Planning Theory, 2002; Scott Campbell & Susan S. Fainstein
(red) Readings in Planning Theory, 2003; Nigel Taylor Urban Planning
Theory Since 1945, 2005 [1998].
10. Bill Addis Building: 3000 Years of Design, Engineering and Construction,
2007, är en innehållsrik och välillustrerad ingenjörskonstens historia
som också följer beräkningsmetodernas utveckling.
11. För översikter över designteorin och dess utveckling se t.ex. Nigel
Cross (red) Developments in Design Methodology, 1984; Jerker Lundequist
Design och produktutveckling. Metoder och begrepp, 1995; Victor Margolin
& Richard Buchanan (red) The Idea of Design, 1995. Bland senare
års litteratur inom området kan nämnas Harold G. Nelson & Erik
Stolterman The Design Way: Intentional Change in an Unpredictable World,
2003; Nigel Cross Designerly Ways of Knowing, 2007 och i det svenska
sammanhanget Sara Ilstedt Hjelm (red) Under ytan: En antologi om
designforskning, 2007. För designteori med stark koppling till arkitektur
se t.ex. Bryan Lawson How Designers Think, 1980 och Bryan Lawson
What Designers Know, 2004.
12. Adrian Forty Words and Buildings: A Vocabulary of Modern Architecture,
2000. Forty beskriver ett paradigmskifte i och med modernismen och
gör sedan en utförlig begreppshistorisk genomgång av 18 nyckelbegrepp
i modernismens vokabulär.

Daniele Barbaros latinska utgåva av Vitruvius tio böcker,
M. Vitruvii de architectura, publicerad i Venedig 1567.
Här med en illustration av basilikan i Fanum.