Nr 5 november 2009 - Tillbaka till start

Rotebrokyrkan 100 år
Så gick det i kyrkovalet
Besök på kyrkogården
Möt Stockholms nya
biskop Eva Brunne
en tidning från svenska kyrkan sollentuna • nummer 5 november 2009
1

2
Fest 14 november
Under trevliga former vill vi uppmärksamma och
berätta om Svenska kyrkans internationella arbete.
Därför är du välkommen till den internationella
festen lördag den 14 november.
Kvällen inleds klockan 17.00 med konsert i Sollentuna kyrka.
Laurentii Gosskör och Janne Schaffer framför musik av bland andra
Ted Gärdestad under ledning av Maria Nilsson. Kollekten går
till Svenska kyrkans internationella arbete – Hela världen.
Efter konserten fortsätter festen i S:t Larsgården där du kan
köpa mat från världens alla hörn, Rättvisemärkta varor och lotterier.
Kören Glyckans glada under ledning av Eva-Maria Munck
sjunger Negro spirituals och svenska folklåtar. Vi får också se och
lära oss dansa Dabke tillsammans med kvinnor från arabisktalande
kyrkan..
Inträde 20 kronor till S:t Larsgården för alla över 16 år.
Intäkterna går till Svenska kyrkans internationella arbete – Hela
Världen. • UA
Lördag 14/11 17.00–21.00, Sollentuna kyrka och S:t Larsgården
Tack alla ni som hjälpte till!
Församlingen fanns på plats i Stinsens köpcentrum
under Föreningsmässan 26 september. Konfirmander
och ledare pratade om konfirmation med besökarna och
delade bland annat ut tablettaskar. Flera stannade till
och fyllde i frågeformuläret och var med i utlottningen
av gula konfirmationströjor. Tack alla ni ledare och
ungdomar som var där och hjälpte till! Det blev många
möten och goda samtal. • MK
foto: tomas eklund
Countdown to
Copenhagen
På FN:s klimattoppmöte i
Köpenhamn 30 november–11
december 2009 ska världens
länder komma överens om ett
nytt internationellt klimatavtal.
Inför och under detta möte
kommer Sverige att ha en nyckelroll,
eftersom Sverige är ordförandeland
i EU.
I och med FN-mötet i
Poznan tidigare i år, startade
Countdown to Copenhagen
– ett initiativ från kristna biståndsorganisationer
i Europa.
Det är nedräkningen inför det
nya klimatavtal som världens
länder ska komma överens om
under mötet i Köpenhamn.
Det nya avtalet ska ersätta
Kyotoprotokollet när det löper
ut år 2012.
I Countdown to Copenhagen
vill kristna biståndsorganisationer
över hela Europa upp-
” Läs
mana ledarna för världens
rika länder att åta sig en solidarisk
och kraftfull klimatpolitik.
Rent konkret innebär det
att minska koldioxidutsläppen
i de egna länderna med 40 procent
till år 2020 och 80 procent
till 2050, samt att ta ett större
ansvar för omställningen i fattiga
länder.
Världen behöver ett rättvist
klimatavtal som både stoppar
den globala uppvärmningen
och ger fattiga människor rätt
till utveckling. Världens fattiga
är minst ansvariga för klimatförändringarna,
men drabbas
hårdast av intensivare torka,
översvämningar och orkaner.
Skriv på namninsamlingen
och läs mer om Countdown to
Copenhagen på www.svenskakyrkan.se
• MK
Vi ska vara en bedjande kyrka
med bedjande människor.
mer på sidorna 20–23

Redaktör: Mikael Kiesbye
mikael.kiesbye@
svenskakyrkansollentuna.com
Ansvarig utgivare: Anders Roos
anders.roos@
svenskakyrkansollentuna.com
Medverkar i detta nummer
Ulla Arvidsson, Iréne Bond, Kjell
Dellert, Tomas Eklund, Carolina
Johansson, Ulrika Nilsson Lokrantz
och Johannes Nordemar
Nummer 5, november 2009
Årgång 50
Upplaga: 26 500
AD och grafisk form: Mikael Kiesbye
Omslagsfoto: Johannes Nordemar
Tryck: Edita Västra Aros
Distribution: Postens
gruppförsändelser
Kyrkporten finns som taltidning
Kontakta Kyrkporten
kyrkporten@
svenskakyrkansollentuna.com
Utgiven av
Svenska kyrkan Sollentuna
Box 13, 191 21 Sollentuna
Tfn 08-505 51 3 00
Besöksadress: Sköldvägen 10
www.svenskakyrkansollentuna.com
5•2009
4 100-åring firas
1909 stod Gamla Rotebro-
kyrkan klar. Arrendatorn hade
genom kontakter i Amerika
lyckats få pengar till bygget.
8 På kyrkogården
Errol Dahl tar med oss på ett
besök på Sollentuna kyrkogård
och berättar hur en begravning
går till.
20 Ny biskop
Den 8 november vigs Eva
Brunne till biskop i Stockholms
stift. Hon berättar om sig själv
och sina tankar om kyrkan.
Anders Roos
prost
Att leva i ovisshet
i våras var det val av biskop i Stockholms stift. I mitten av sep-
tember var det klart att Eva Brunne blir stiftets nya biskop. Hon
vigs till tjänst den 8 november i Uppsala domkyrka. Det var en
lång väntan och stor ovisshet innan vi visste. Så lång väntan är inte
av godo. Mycket händer inom människor och organisationer när
man inte riktigt vet. Men nu vet vi. Vi önskar Eva Guds välsignelse
i det nya uppdraget. Må Gud välsigna dig i sökandet efter den
mångfaldens väckelse som är nödvändig i församlingar, stift och
kyrka. Vi är många. Vi tolkar och tror olika. Ge alla människor
av god vilja och av Guds vilja utrymme och inspiration.
när jag skriver detta är det tre veckor sedan vi hade val i kyrk-
an. Vi vet ungefär hur fördelningen mellan de olika nominerings-
grupperna ser ut i församling, stift och i kyrkomöte. Men vi vet
ännu inte vilka som blivit valda. Det starka – och helt riktiga – in-
slaget av personröster gör att vi lever i ovisshet ännu några veckor.
Förmodligen är det klart när du läser detta och vi kan då tillsammans
börja planera mera konkret för de kommande åren. I
det arbetet måste alla vara med – inte bara förtroendevalda och
anställda – utan alla och många! Ibland är ovissheten spännande!
just nu – i början av oktober lever vi mellan två kyrkomötessammanträden.
I september har vi samtalat och berett ärenden.
I grupper och utskott har vi vänt och vridit på frågor för att ge
underlag för beslutssammanträdet i oktober. Mest uppmärksammad
är frågan om samkönad vigsel och vigselrätt för Svenska kyrkan.
Vi vet vad utskottsmajoriteten har sagt. Nu återstår det slutliga
beslutet. Fortfarande menar jag att det vore bäst om Svenska
kyrkan inte hade vigselrätt utan kunde syssla med vad vi är till för:
Att ge Guds välsignelse till människor som väljer att leva tillsammans
och vill leva tillsammans med Gud i ett liv, som inte alltid är
en dans på rosor. Välsignare, men inte främst myndighetsutövare
och ceremonimakare. Just nu lever vi i ovisshet om hur det ska bli.
Det är inte alltid bekvämt. För många gnager det i samvetet.
nu har byggkranen för Turebergskyrkan kommit upp.
Vi har sett ritningar och skisser i stor mängd. Men hur blir det när
allt är färdigt? Hur ska alla återstående frågetecken kunna rätas
ut? Och bli till utropstecken! I tacksamhet till Gud?! Vi lever i
samma ovisshet, längtan och glädje som en kvinna och en man
som ska bli föräldrar. Glädje, förväntan, bävan – och en viss trotsighet.
Det finns många som talar om kommande dåliga tider
– och vi vill resa ett tecken, ett frihetens tecken, ett lugnets och
fördjupningens tecken mitt i vår stad.
i allt detta lever vi i en gammal sentens: Gårdagen är förbi,
morgondagen har vi inte sett, och i dag hjälper Herren.
Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given från himlen, besinna det!
(Sv Ps 180 v1)
3

”Tillsammans
är det möjligt”
4

Rotebrokyrkan firar 100 år
En stark längtan hos metodistförsamlingen efter en egen kyrka, människors iver och
ekonomiska bidrag från Amerika, blev hörnstenarna i kyrkbygget vid Ytterbyvägen för
100 år sedan. Men det har inte bara varit lätt. När kolet till uppvärmningen blev dyrare
på 40-talet fick man be grannarna om hjälp. 50 år senare, under den ekonomiska
krisen i början av 90-talet, fick man stora ekonomiska problem igen.
Text och foto Johannes Nordemar johannes.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com
Open Space heter gudstjänsten denna söndag. Det
är en form av samtalsgudstjänst och pastor Henrik
Hofling instruerar oss om vad som gäller. Efter en gemensam
inledning i kyrkan blir det som namnet antyder
tid för det öppna utrymmet. Dagens bibeltexter
delas ut på lösblad och kyrkobesökarna får välja mellan
att sitta kvar i stillhet i kyrksalen eller förflytta sig
ut till kafélokalen för att samtala. Tanken är att det
ska finnas tid för reflektion. Att lyssna in Gud, sina
egna tankar men också varandras tankar.
Plats för kristen gemenskap i 100 år
Rotebrokyrkan har varit en plats för kristen gemenskap
nu i 100 år och det finns en historia av samarbete
och gemenskap med andra kristna kyrkor. Något av
det viktigaste är fortfarande att vara en öppen kyrka
dit alla människor har möjlighet att komma och
gå som de vill. Därför finns det förutom gudstjänster,
körer och barnverksamhet även rockskola, samtalsgrupper
och ungdomskafé. Dessutom har man ett
lunchkafé som håller öppet varje helgfri torsdag. Den
hemlagade maten är populär, både bland företagare i
närområdet och hos daglediga småbarnsföräldrar och
pensionärer. Här finns utrymme för alla typer av människor
och det går precis i linje med den inriktning
kyrkans står för.
– Vi efterstävar mångfald, men man ska ändå kunna
känna igen sig, säger Henrik Hofling, pastor i
Rotebrokyrkan sedan 2006.
Idag har församlingen omkring 90 medlemmar och
upp mot 200 barn och ungdomar engagerade i olika
verksamheter. Rotebrokyrkan är en frikyrka med
stor ekumenisk bredd och banden till Svenska kyrkan
Sollentuna är starka. Till stor del beror det på hur
kyrkan kom till och vad som hänt under de senaste
30 åren.
Arrendatorn gick på gudstjänst i stan
Det berättas om arrendatorn Erland Jonsson i Rotebro
som varje söndag promenerade den två mil långa vägen
in till metodistkyrkan i Stockholm för att vara
med i gudstjänsten. När han återvände på kvällen höll
han en gudstjänst på hemorten för att dela med sig av
budskapet. Han var sannerligen hängiven och blev en
av de ivrigaste krafterna bakom kyrkbygget i Rotebro.
Genom kontakter i Amerika lyckades han få de första
finansiärerna till bygget och 1909 invigdes träkyrkan
på Ytterbyvägen.
Alla medlemmar var sedan med och samlade ihop
pengar till drift och personal. Genom gemensamma
ansträngningar lyckades man hålla verksamheten flytande,
men det fanns även tuffa perioder. När kolet
gick upp i pris på 40-talet fanns det inte pengar att
värma kyrkan. Då fick vaktmästaren gå till grannarna
runt omkring och be om hjälp. Tillsammans klarade
man ut krisen.
– Det lyser igenom i alla berättelser, hur man jobbat
gemensamt. Det har funnits en anda av: Jag klarar det
inte själv, men tillsammans kan vi göra det.
Metodister och baptister bygger kyrka
Under 70-talet började metodistförsamlingen att arbeta
tätare ihop med baptistförsamlingen, som även
den varit verksam på orten sedan början av 1900-talet.
Barn- och ungdomsarbetet växte snabbt och ganska
snart började det talas om en sammanslagning av
de två församlingarna. Framför allt var det den växande
barn-, ungdoms- och körverksamheten som gjorde
att man sökte ett sätt att kunna bygga större >>
Rotebrokyrkan
firar 100 år i år.
1909 stod den
gamla träkyrkan
klar. På 1990-talet
byggdes kyrkan
ut med ny kyrksal
och samlingslokaler.
Till vänster:
Henrik Hofling,
pastor i Rotebrokyrkan.
5

Om du inte är medlem i Svenska kyrkan, kan du bli det här! *
Fyll i talongen och skicka/lämna den till Svenska kyrkan Sollentuna.
OBS! Du kan inte anmäla utträde på denna talong.
Anmälan om inträde i Svenska kyrkan
Efternamn och förnamn
Personnummer
Adress
Elias Hjerpe
– Jag har vuxit upp här och
har gått från att ha varit med
i söndagsskola och barnkör till
att långsamt börja uppskatta
gudstjänsterna mer. För tvåtre
år sedan blev jag medlem
i församlingen och sitter nu i
Rotebrokyrkans styrelse.
Ingvar Myrén
– Det var nyfikenheten som
drev oss hit, när vi kom till byn
1963. Ekumenik har alltid varit
något självklart för mig och jag
tyckte att samarbetet mellan
baptisterna och metodisterna
verkade spännande på något
sätt. De naturliga mänskliga
relationerna i Rotebrokyrkan
är något jag värdesätter.
Sanna Boij
– Jag bor här i Rotebro och vill
gärna vara med i kyrkan där jag
bor. Sen har jag även vuxit upp i
den här kyrkan och har nu själv
barn. I Rotebrokyrkan har vi ett
bra barn- och ungdomsarbete
som ger liv åt församlingen.
* Kyrkoavgiften betalas via skattsedeln. Avgiften är 92 öre/beskattade 100 kr inkl. begravningsavgift 12 öre.
6
lokaler. 1985 bildades så Rotebrokyrkans församling
och i början av 90-talet påbörjades en utbyggnad av
kyrkan med en större kyrksal och nya samlingslokaler.
Ungefär samtidigt kom 90-talets ekonomiska kris
vilket ledde till en tuff brottning med ekonomin.
– Man såg behovet som fanns och vågade stort, men
i efterhand drog kostnaderna för bygget iväg.
Rotebrokyrkans församling stod på randen av en
konkurs. Genom att bilda en stiftelse som tog över
byggnaden lyckades man rädda kyrkan. Svenska kyrkan
Sollentuna och ett antal andra kyrkosamfund
gick in med ekonomiska medel och tack vare detta
finns församlingen i Rotebrokyrkan kvar idag.
Svenska kyrkan Sollentuna och
Rotebrokyrkan tätt sammanlänkade
Det gör att Svenska kyrkan Sollentuna och
Rotebrokyrkan idag är sammanlänkade i varandra.
Till exempel har man en del gemensamma gudstjänster
och ungdomsverksamheter. Positivt, tycker Henrik
som gärna ser att Rotebrokyrkans medlemmar går till
Sollentuna kyrka ibland och vice versa.
– Alla ska ha möjlighet att komma och gå som de
vill.
Han lyfter fram kyrkans uppdrag att bekräfta varandra
som kristna och önskar att människor ska få
känna sig sedda.
– Vi vill främst att människor ska få fördjupa den
tro de står i, fira gudstjänst på ett sätt som tilltalar det
egna livet och hitta ett meningsfullt sammanhang.
Som en del i 100-årsjubileet kommer man i mitten
av november att ha två veckor fyllda med aktiviteter
som på ett särskilt sätt berör kyrkans historia. Det blir
bland annat en temakväll, historiska tillbakablickar,
gospelhelg och familjegudstjänst. I början av det 101:a
året avslutas sedan jubileet med ett stort firande som
Henrik kallar grand finale. Hit är alla välkomna och
information kommer att finnas på webben när det
närmar sig. •
Skicka din anmälan till: Svenska kyrkan Sollentuna, Box 13, 191 21 Sollentuna, fax: 08-505 513 19.
Du kan också höra av dig via e-post: sollentunaforsamling@svenskakyrkansollentuna.com
Har du frågor om medlemskap i Svenska kyrkan är du välkommen att höra av dig, tel: 08-505 513 00.

Små förändringar i
kyrkofullmäktige efter
kyrkovalet
Det blev små förändringar i valet till kyrkofullmäktige i
Svenska kyrkan Sollentuna i kyrkovalet 20 september. Den
största nomineringsgruppen POSK, Partipolitiskt obundna i
Svenska kyrkan, tappade ett mandat till Moderaterna och
får 16 mandat. Moderaterna ökar till 12 mandat. De övriga
nomineringsgrupperna får samma mandat som de har
haft den senaste mandatperioden.
Text Mikael Kiesbye mikael.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com
Pär Åkerström, gruppledare för POSK, konstaterar
att man fortfarande har ett stort förtroende hos församlingen.
– Vi representerar en vid och mångfacetterad del
av församlingens medlemmar, samtidigt som vi visar
vårt tydliga engagemang för en modern, öppen och
utåtriktad kyrka, säger han.
Moderaterna gick framåt här i Sollentuna och får
ytterligare ett mandat i kyrkofullmäktige. Nationellt
backade man och tappar platser i Kyrkomötet.
– Vi hade ett tydligt program där vi redovisade vad
vi vill åstadkomma i församlingen den kommande
mandatperioden och vilka värderingar Moderaterna
står för, till exempel att vigselrätten ska finnas kvar
i Svenska kyrkan, säger Marie Hård, gruppledare för
Moderaterna. Att Moderaterna backade nationellt
tror jag beror på att våra medlemmar har lättare att
identifiera sig med vad som händer i församlingen lokalt,
än vad som händer på nationell och stiftsnivå,
fortsätter hon.
Även POSK backade något nationellt i valet till
Kyrkomötet.
– Att vi tappade i kyrkovalet tror jag bland annat
beror på att något yttre hot mot kyrkans profil
och verksamhet inte presenterades som det gjorde
förra kyrkovalet. Då skrev medierna mycket om att
Sverigedemokraterna och små enfrågegrupper skulle
kunna ta över majoriteten i församlingarna, säger Pär
Åkerström.
Antalet röstande minskade
Antalet röstande i kyrkovalet blev något lägre än i
förra kyrkovalet 2005. I hela landet var drygt 11 procent
av Svenska kyrkans medlemmar som röstade. I
Sollentuna cirka 14,2 procent.
– Svenska kyrkan Sollentunas medlemmar visar
ännu en gång att de är mer intresserade av kyrkans
arbete än riket i stort, säger Marie Hård. Kanske är
20
15
10
5
Resultatet av mandatfördelningen i Svenska
kyrkan Sollentunas kyrkofullmäktige. 2005 års
valresultat inom parentes.
16
(17)
12
(11)
7 (7)
4 (4)
2 (2)
POSK M S FiSK C
det de riktigt unga medlemmarna som sviker Svenska
kyrkan? De rör sig på Facebook, bloggar och twittrar.
Vi kanske måste röra oss mer på dessa elektroniska
kontaktytor.
– Jag tror att församlingens verksamhet inte väcker
stora gruppers missnöje. I en god verksamhet känns
angelägenhetsgraden mindre att gå och rösta, tror Pär
Åkerström.
En fråga som både Svenska kyrkan nationellt och på
församlingsnivå tillsammans med nomineringsgrupper
måste fundera på, är hur kyrkovalet ska locka fler
att gå och rösta i framtiden. Både Pär Åkerström och
Marie Hård vill se mer moderna röstningsmetoder via
till exempel webben.
– Valurnorna måste bli mer tillgängliga, menar Pär
Åkerström.
– Annars skulle det väl behövas en lagändring så
att kyrkovalet genomförs samtidigt som de borgliga
valen och att mandatperioderna sammanfaller, säger
Marie Hård.
Inte bara jakt på mandat
Kyrkovalet är inte bara siffror och mandat. Det är i
allra högsta grad möten med människorna i församlingen.
Nomineringsgrupperna driver kampanjer på olika
sätt för att locka röstande. Vad har varit roligast under
kampanjen inför kyrkovalet?
– Det var när vi gjorde vår egen kyrkovalsfilm, säger
Marie Hård. Det har också varit roligt att alla våra
kandidater till kyrkofullmäktige ställt upp och gjort
ett fantastiskt arbete ända fram till mållinjen klockan
20.00 på valdagen.
– Roligast har varit att träffa församlingsborna i
bostadsområdena där det enkla samtalet gett mycket
information om hur vanliga medlemmar ser på församlingens
liv och sin egen roll i församlingen, säger
Pär Åkerström. •
14,2 %
av Svenska kyrkan
Sollentunas röstberättigademedlemmar
röstade i
kyrkovalet. I 2005
års kyrkoval var det
14,9 procent.
4 587
av Svenska kyrkan
Sollentunas totalt
32 385 röstberättigade
medlemmar
röstade i kyrkovalet.
I 2005 års
kyrkoval var det
4 855 som röstade.
7

Besök på kyrkogården
8
TEMA Begravning
Text och foto Johannes Nordemar johannes.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com
Svenska kyrkan Sollentuna har två kyrkogårdar; Silverdals griftegård och Sollentuna
kyrkogård. Hur går det egentligen till när man väljer ut en gravplats åt en nära anhörig?
På Sollentuna kyrkogård finns det fyra olika valmöjligheter när det gäller gravsättning och
kyrkogårdsarbetarna tar gärna emot särskilda önskemål. Huvudsaken är att de
anhöriga blir nöjda. Följ med på ett besök.
Eftersom det ska vara en gravsättning senare denna
dag är Rune Hellberg ute på kyrkogården
och gräver. Vanligtvis är han ute tidigt, långt
innan andra människor hunnit ut på kyrkogården,
men idag har klockan hunnit bli tio. Det är en urngrav
som ska grävas, och efter 40 år i yrket har han fått
en viss vana. Rune ställer skottkärran bredvid graven,
lyfter försiktigt bort blommorna som växer närmast
gravstenen och lägger dem åt sidan. Med måttstocken
mäter han upp var han ska gräva.
Errol Dahl är förman på Sollentuna kyrkogård.
Det är honom de anhöriga möter när de ska se
ut en gravplats.
Gravfrid råder
Kyrkogården är indelad i olika kvarter och inom de
olika kvarteren finns gravarna. Men inte nog med det.
I gravarna kan det finnas flera urnor eller kistor. På
en förteckning över kyrkogården kan Rune se var de
äldre urnorna är placerade i den aktuella graven och
genom att mäta upp avstånden vet han precis var han
ska gräva. En normal urngrav är 120 cm lång och 120
cm bred och urnorna placeras bredvid varandra. Den
görs 70 cm djup och grävs helt för hand.
När det gäller kistgravar är det lite annorlunda. De
är större och nu för tiden gör man tre våningar. Den
understa på 2,5 meters djup, den mellersta på 2 meters
djup och den översta på 1,5 meters djup. Det är vanligt
att familjemedlemmar begravs i samma grav.
Eftersom delar av kyrkogården är många hundra år
gamla kan gravarna se mycket olika ut beroende på
var de ligger. Närmast kyrkan finns de äldsta gravarna
och i andra änden, vid minneslunden, har ett helt nytt
gravkvarter gjorts inordning. Några av gravarna på
kyrkogården är återlämnade, vilket betyder att gravstenen
tagits bort, men att kistan ligger kvar. På den
platsen kan då en ny kista läggas, i våningen ovanför
den gamla. Det var länge sedan man grävde upp några
gamla kistor. Numera gäller lagen om gravfrid, men
förr i tiden kunde en person som flyttade till annan ort
begära att få ta med sig stoftet efter en anhörig.
Det ska kännas rätt
Errol Dahl är förman på kyrkogården. Även han är en
riktig veteran med sina 36 arbetsår och för många är
han ett välbekant ansikte. Det är honom de anhöriga
träffar när de kommer till kyrkogården för att välja
ut en gravplats.
Efter att begravningsbyrån tagit hand om den avlidna
får de anhöriga hjälp med det praktiska, som
att boka tid för begravning och planera minneshögtiden.
Sedan får de komma till kyrkogården för att titta
ut en gravplats.
– Det är alltid mig de träffar. Vi sätter oss ner och
pratar och jag lyssnar om de har några särskilda önskemål,
säger Errol.
Bland annat ska de anhöriga välja om de vill ha kis-

Gravstenen sätter man inte
ut förrän jorden har satt sig på
ett naturligt sätt. Det brukar ta
minst ett halvår.
ta eller urna i jorden eller kanske låta stoftet av den
avlidna vila i minneslunden. Ibland har den avlidna
också haft egna önskemål.
– Sen går vi ut på kyrkogården och tittar ut en
grav.
Ibland går det fort att hitta rätt ställe, men det händer
också att de anhöriga behöver gå hem och fundera
ett tag. Det finns också de som bestämt sig och
skrivit på pappren, men ångrar sig precis innan de ska
gå hem.
– Det kan till exempel vara så att de kommer på att
det var för mycket skog eller att platsen de valde var
lite skuggig. Det går bra att ändra sig, det måste ju
kännas rätt, menar Errol.
Lyssna och hjälpa
Hans främsta uppgift är att lyssna och hjälpa de anhöriga
till ett beslut och huvudsaken är att de blir nöjda.
Jag frågar Errol om han aldrig blir irriterad på anhöriga
som inte kan bestämma sig, men det känner
han inte igen.
– Man kan inte bli det, det finns inte, säger Errol och
skakar på huvudet.
Istället förklarar han hur bra det känns när det blir
rätt, när han märker på de anhöriga att de är lättade
efter besöket.
– Att de ska bli nöjda, det är det vi går efter.
Många tänker nog att det är en svår uppgift att möta
människor i den här situationen, men Errol tycker
också att det ger honom mycket.
– Trots det svåra så kan det kännas bra efter mötet,
när det gått så bra det kan i den svåra situation de anhöriga
är i.
>>
Till en kistgrav används maskiner som är anpassade för
ändamålet, men urngravarna gräver Rune Hellberg för hand
med hjälp av en särskild håltagare.
9

10
TEMA Begravning
Errol är medveten om att han och de andra
kyrkogårdsarbetarna får betyda mycket
och att de ibland får vara viktiga ventiler
i samtalen med de anhöriga. Många träffar
de också år efter år på det sedvanliga kaffet
under allhelgonahelgen.
Jordsättning direkt efter
begravningen
När de anhöriga sett ut en gravplats får de
med sig ett papper med all information.
Uppgifterna förs också in i församlingens
datasystem och när det sedan är tid
för begravningsgudstjänsten är allt förberett.
Ska kistan ner i jorden sker jordsättningen
direkt efter begravningen. När de
anhöriga tagit avsked och fortsätter med
begravningskaffet lägger kyrkogårdsarbetarna
tillbaka jorden i graven och placerar
blommorna från begravningsgudstjänsten
ovanpå. När så begravningskaffet är slut
kan de anhöriga gå ut till den fyllda graven
och titta. Ungefär en vecka brukar blommorna
ligga kvar, eller så längre det ser bra
ut. Gravstenen sätter man inte ut förrän
jorden har satt sig på ett naturligt sätt och
det brukar ta minst ett halvår.
Följer de önskemål som finns
När det gäller gravsättning i urna dröjer
det ett tag mellan begravning och jordsättning.
Efter begravningsgudstjänsten ska
kroppen kremeras och det brukar dröja
några veckor. När det är tid för jordsättning
går det till på ungefär samma sätt som
med en kista. Skillnaden är att en urngrav
är betydligt mindre.
Ibland vill de anhöriga vara med och
sänka urnan och kyrkogårdsarbetarna
försöker följa de önskemål som finns.
Sedan är det upp till de anhöriga att bestämma
om de vill ha hjälp med att sköta
graven eller om de vill göra det själva. Det
handlar om skötsel av den rabatt som finns
framför gravstenen och många väljer att
ta hjälp, något som kyrkogårdsarbetarna
uppskattar eftersom de då kan göra i ordning
hela kvarter på en och samma gång.
Eftersom de går över gravarna ungefär en
gång i veckan så kan kvarteren alltid hållas
välskötta och fina. •
kort om svenska kyrkan
sollentunas kyrkogårdar
Under år 2008 utfördes 39 kistgravar
och 121 urngravar på församlingens
gravplatser. 160 personer
begravdes i minneslunderna och en
i kolumbariet (gravvalv för urnor).
Antalen brukar vara ungefär detsamma
från år till år.
På kyrkogårdarna jobbar nio
heltidsanställda och tolv säsongsarbetare.
Säsongsarbetarna jobbar
mellan april–oktober.
Att få graven skött kostar 280
kronor per år (från årskiftet höjs avgiften
till 300 kronor). För den som
sköter graven själv finns vissa bestämmelser
för att gravvården ska
passa in i omgivningen och skapa
lugn och harmoni på kyrkogården.
Ljuslyktor ska till exempel tas hem
under sommarhalvåret för att inte
utgöra fara vid gräsklippning.
En grav finns till att börja med i
25 år. Sedan kan anhöriga förlänga
tiden med 25 år i taget.
frågor
& svar ...
Vem får begravas på församlingens
kyrkogårdar Sollentuna kyrkogård
och Silverdals griftegård?
Alla som önskar, med undantag för askgravplatsen
och kolumbariet som endast
är för Sollentunabor.
Vad är en minneslund?
En anonym gravsättningsplats där askan
gravsätts utan urna.
Vad är en askgravplats?
En icke anonym gravsättningsplats.
Vad är ett kolumbarium?
Urngravsättning i en nisch ovan jord.
Måste man ha en begravning?
Nej.
Får man begravas på församlingens
kyrkogårdar även om man tillhör en
annan religion?
Ja. Önskas särskilda muslimgravar hänvisar
vi till Ulriksdals begravningsplats.
Hur bokar man en gravplats?
Genom att kontakta församlingen och
boka tid. Vill man se ut ny grav kontaktar
man respektive kyrkogård.
Kan man boka en gravplats i förtid?
Nej.
Hur länge kan man ha en gravplats?
25 år efter senaste gravsättning, sedan
finns möjlighet att förnya gravrätten.
Vad betyder det att vara
gravrättsinnehavare?
En person som är ansvarig för graven.
Kan man vara flera gravrättsinnehavare
för samma gravplats?
Ja.
Vad händer med graven när
gravrätten tar slut?
Om man inte vill förnya gravrätten går
den tillbaka till kyrkogårdsförvaltningen.

... om begravning, gravsättning & gravskötsel
Vad händer om flera gravrättsinnehavare
till en gravplats inte kommer
överens?
Då försöker församlingen medla mellan
gravrättsinnehavarna.
Vilka olika slags begravningar
erbjuder församlingen?
Begravning enligt svenska kyrkans ordning.
Till övriga upplåter församlingen
kapell för begravningar enligt andra ceremonier
och traditioner.
Hur håller församlingen reda på
alla gravplatser och gravrättsinnehavare?
Genom Gravboken, ett register över gravplatserna.
Hur gör man om man vill ha en annan
slags begravning än vad församlingen
kan erbjuda?
Man kan boka församlingens kapell och
ordna egen präst/officiant samt egen
organist.
Vad är det för skillnad på att
begravas i kista eller urna?
Vid en begravningsgudstjänst/ceremoni
har man alltid med kistan. Väljer man
jordbegravning så gravsätts hela kistan i
samband med begravningsgudstjänsten.
Väljer man kremering så gravsätts askan i
urna vid ett senare tillfälle.
Hur går en urnnedsättning till?
Man samlas i kapellet där urnan finns på
plats. Sedan går man under klockringning
(frivilligt) till graven och gravsätter
urnan. Om man vill kan man hjälpa till
med att bära och sänka urnan.
Vad är en borgerlig begravning?
En begravningsakt utan präst och
religiösa symboler.
Hur gör man om man vill ha en
borglig begravning?
Man får ordna egen officiant och organist.
Kommunen kan bistå med officiant.
Går det att ha en begravning på
annan plats eller ort?
Ja. Kontakta den aktuella församlingen.
Om man vill att askan ska spridas
över t.ex. havet eller någon annan
plats, går det?
Det får man ansöka om hos
Länsstyrelsen.
Vad får man göra själv i samband
med en begravning?
Man kan göra en hel del själv i samband
med en begravning, till exempel att ordna
med svepning och bära kistan vid jordbegravning.
Det är mycket att tänka på
kring en begravning så det underlättar att
anlita en begravningsbyrå.
Får en gravsten se ut hur som helst?
Nej, en ritning måste alltid godkännas av
kyrkogårdschefen.
Kan man välja något annat än en
gravsten till gravplatsen?
Ja, till exempel ett kors. Man kan även
välja att inte ha någonting alls på graven.
Hur beställer man en gravsten?
Genom att kontakta begravningsbyrå
eller stenhuggerifirma.
Vem sköter om och planterar
blommor på graven?
De anhöriga själva eller kyrkogårdsförvaltningen
mot en avgift. Vill man inte
ha någon rabatt på graven behöver man
inte det.
Kan man flytta ett stoft/aska?
Nej, lagen utgår från att en gravsättning
skall vara definitiv. Gravsatt stoft eller
aska får inte flyttas utan särskilda skäl.
vill du veta mer?
Har du frågor som inte besvaras här,
kan du kontakta Begravningsenheten
på tel. 08-505 513 00 (vx).
På webbplaten www.finngraven.se
kan du söka gravar på bland andra
församlingens gravplatser Silverdals
griftegård och Sollentuna kyrkogård.
Text Mikael Kiesbye tillsammans med Begravningsenheten • mikael.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com
foto: Johannes nordemar
11

12
TEMA Begravning
Döden är en ovälkommen gäst i våra hem, och så har det förstås alltid varit. Men nu för
tiden är han dessutom okänd. Vi konfronteras inte med döden på samma sätt som våra förfäder
gjorde, då den avlidne släktingen eller familjemedlemmen ”stod lik” på gården i väntan på att
begravningsprocessionen skulle föra honom eller henne till gravens vila.
Text Kjell Dellert kjell.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com • Illustrationer Kristina Granberg
Själaringning och likstolsko
– död och begravning i tro och tradition
Kring död och begravning är mytbildningen stor. Det fanns, menade
man förr, olika tecken som visade när slutet nalkades för
någon i familjekretsen eller i omgivningen. Om en hund satte i
att yla, och allra helst om den samtidigt satte nosen i marken, så
varslade den om död. Ugglan ansågs också bära bud om dödsfall
eftersom den ropade klä-vitt, klä-vitt. Allra mest känd för
sin siargåva i slika spörsmål är förstås södergöken, som kallades
dödergök.
Det kunde också hända att fegljuset dök upp. Var man feg förr
i tiden på 1600–1700-talen så betydde det inte att man var rädd
av sig, utan att man var dödsmärkt, och fegljuset, ett brinnande
ljus med klar, rödaktig låga, kunde visa sig till exempel utanför
en gård där någon låg sjuk. Fick man syn på det ljuset så kunde
man vara förvissad om att den sjuke snart skulle lämna det jordiska.
Ännu ruggigare var det möjligen om man fick se ljuset på
någon tom plats på kyrkogården – där skulle nämligen ens egen
grav ligga, sades det.
Själaringning klockan tolv för de fina
Själaringningen var något som förr ansågs mycket viktigt. Rutinen
var att så snart som möjligt efter dödsfallet ringa i kyrkklockan.
Det skulle förhindra onda andar att ta själen från den avlidne, och
ansågs också förkorta det lidande i skärselden som man trodde
föregick den eviga saligheten i himmelriket.
Så småningom gjordes själaringningen till en klassfråga, bland
annat genom att man belade den med en avgift som de fattiga inte
hade råd att betala. Även tiden då det ringdes kunde signalera om
det var en förnäm eller mera vanlig person som gått ur tiden. Nils
Arvid Bringéus redogör i sin bok Livets högtider för en instruktion
till kyrkvärdarna i Köping 1686. Klockan 9.00 skulle man
ringa för gemena borgarelik, för förnämare borgarelik klockan
10.00 och för alla förnämare lik klockan 12.00.
I slutet av 1800-talet infördes gemensam tid för själaringning
oavsett samhällsklass.
Brännvin, snus och pengar i kistan
När snickaren gjorde i ordning likkistan var det viktigt att han
gjorde den i exakt rätt storlek. Blev den för trång kunde den döde
hämnas, blev den för stor ansågs det att ytterligare dödsfall i huset
kunde bli följden. Snickarmäster fick heller inte bli försenad med
sitt arbete – var inte kistan klar på utsatt tid kunde det hända att
den döde ilsknade till och spökade för snickaren.
Det var vanligt att man la ned saker i kistan till den döde, saker
som han eller hon kunde tänkas behöva på andra sidan. Brännvin,
snus, tobak, tänder, pengar hörde till vanligheterna. Det berättas
att en man i Skåne själv sagt till om att pengar skulle skickas med
honom på den sista resan, så att han väl framkommen till himmelriket
kunde bjuda Abraham, Isak och Jakob på frukost.
Ut ur huset med fötterna först
Nu för tiden händer det ju ofta att en begravning sker i stillhet,
med endast de närmaste anhöriga närvarande. En sådan begravning
var inte tänkbar förr i tiden, om det inte var en missdådare
eller självspilling som skulle jordfästas. En hederlig människa
med gott rykte borde begravas i närvaro av så många människor
som möjligt.
Blev likkistan försenad, kunde den döde
ilskna till och spöka för snickaren.

Eftersom begravningsprocessionen alltid färdades till fots – det
ansågs vanvördigt att frakta den döde på vagn – var man tvungen
att starta tidigt på morgonen om kyrkan låg långt borta, ibland
redan klockan fyra. Då samlades först alla begravningsgästerna i
sorgehuset, allvarliga och högtidliga, vördnadsfulla och viskande
för att inte störa den döde.
När man ätit frukost, ofta i samma rum som den döde låg – det
hände till och med att man hällde brännvin i munnen på den döde
för att även han skulle få smaka – spikade man på kistlocket och
lyfte upp kistan från bockarna eller pallarna på vilka den stått.
Det var då viktigt att sparka omkull dem för att de inte skulle stå
där och vänta på fler lik.
När man sedan bar ut kistan ur huset skulle man göra det så att
den döde lämnade hemmet med fötterna först – annars kunde han
se vägen tillbaka och alltså hitta hem och gå igen. Det sägs att man
ibland tog upp ett hål i väggen och bar ut kistan den vägen, varpå
man murade igen hålet. Det ansågs nämligen att den döde bara
kunde komma tillbaka den väg han lämnat huset och genom att
mura igen utfärdsvägen hade man alltså förhindrat gengång.
När man sedan skulle lämna sorgehuset såg man noga efter att
man inte glömt någonting och fick gå tillbaka – den som gjorde
det troddes nämligen stå på tur att stå lik nästa gång.
Man fick ge akt på hur djuren betedde sig när man gav sig iväg.
Råmade korna skulle sorgen efter den döde bli lång och hans änka
skulle få gå ogift länge. Om däremot skatorna började kraxa skulle
sorgen inte bli så lång och änkan snart få en ny man i huset.
En ko till prästen som betalning
Kistan bars sedan till kyrkan, och man ville bära så långt som
möjligt utan att vila eller byta bärare, för folktron visste att den
döde kunde komma tillbaka så långt som till den plats där man
stannat första gången. Man fick inte heller stanna utanför någon
gård, för då skulle de boende där också drabbas av olycka
och död.
Var vägen till kyrkan lång hände det att bärarna hade mat och
brännvin med sig för att styrka sig under färden, och av det skälet
ansågs det 1812 påkallat att uppläsa en kunglig skrivelse där förtäring
av brännvin under begravningsprocessioner förbjöds.
Så småningom infördes ju bruket med likvagnar dragna av hästar,
ofta mörka när det var en gammal person som kördes iväg,
däremot ljusa om den avlidne dött i unga år.
Fick man se fegljuset på en tom plats
på kyrkogården, betydde det att det var
där ens egen grav skulle ligga.
Under medeltiden och flera århundraden framåt kunde begravningsföljet
åtföljas av någon som ledde en ko, en så kallad likstolsko.
Det var nämligen så att prästen skulle ha ersättning för förrättningen,
och detta skedde till en början alltid i natura. Hade
gården inte råd att avvara en ko kunde ett mindre djur, ett får eller
en get, duga, men det ansågs mycket hedrande om den avlidne
var ett ko-lik.
Väl framme vid kyrkan hände det att man skruvade av kistlocket
och lät den avlidne stå på kyrkbacken så att besökande kunde
se honom. När prästen kommit bar man sedan kistan till graven.
Det vanliga i äldre tider var att begravningen skedde utomhus om
inte själva gravsättningen skulle ske inne i kyrkan.
Det säger sig självt att kyrkan inte hade plats för hur många gravar
som helst under taket, och därför var det bara högt uppsatta
personer som kunde få vila inne i kyrkan. Bruket med gravsättning
i kyrkobyggnaden upphörde så småningom eftersom stanken
inne i kyrkan varma dagar kunde bli olidlig.
Rangordning på kyrkogården
När så begravningsakten var över ville man förstås så fort som
möjligt skyffla igen graven. Om det skedde omedelbart efter akten,
så mycket bättre – då trodde man att den avlidne inte skulle
gå igen. Gammalt tillbaks hände det ibland på landsbygden att
man var tvungen att själv begrava sina döda – vägarna var kanske
oframkomliga och prästen kunde inte komma förrän till våren.
För att den döde ändå skulle få en ordentlig jordfästning hände
det att man innan man fyllde igen graven placerade en stock på
högkant mot kistlocket. När så våren och prästen kom drog man
försiktigt upp stocken och prästen kunde kasta ner sina tre skovlar
mull på kistan.
Även på kyrkogården fanns sedan en viss rangordning. Norr
om kyrkan begravdes bara grövre brottslingar och självspillingar
(om de ens fick vila i vigd jord, det var inte alls självklart),
ståndspersoner skulle, som nämnts, gärna vila inne i själva kyrkorummet.
Innan kyrkogårdarna börjat hägnas in ordentligt hade man
ofta problem med husdjur som sprang omkring inne bland gravarna,
betande av gräset eller, i värsta fall, bökande efter benrester
i jorden. Det säger sig självt att förbipasserande kunde ta
anstöt om exempelvis ett svin promenerade ut från kyrkogården
med skelettrester i munnen. •
13

14
TEMA Begravning
Att dela sorgen
med andra är en
hjälp att leva och
vara i den
Har en kär vän eller din livskamrat gått bort?
Då kan det vara skönt och få tala med andra i
samma situation och känna att du inte är ensam.
Svenska kyrkan Sollentuna erbjuder regel-
bundet samtalsgrupper för sörjande.
Text Ulrika Nilsson Lokrantz
ulrika.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com
Foto och illustration Mikael Kiesbye
Den förlamande smärtan har släppt och du börjar
förstå och känna att livet kommer att gå vidare.
Samtidigt värker tomheten och ensamheten inom dig.
Vänner och familj som funnits där och lyssnat på din
gråt och förtvivlan har definitivt gått vidare och du
känner att du inte vill störa dem mer.
Eller så släpper det onda aldrig. Du sitter liksom fast
och kommer inte vidare. Du trodde att du bearbetat
sorgen, men inser att du sköt den ifrån dig, bara för att
upptäcka att den kommit tillbaka med full kraft.
Då kan en samtalsgrupp där du i förtroende får dela
din sorg med andra som också sörjer en bortgången
närstående vara en hjälp att komma vidare
– Det handlar om att träffa andra som är i en liknande
situation och att dela din berättelse med dem
och ta del av deras berättelse, säger Stina Holmberg
som är diakon i Svenska kyrkan Sollentuna och arbetar
med sorgegrupperna.
Vad kan det betyda att få vara med
i en sorgegrupp?
– När man tar del av andras berättelser får man perspektiv
på sitt eget. Jaha, kan det vara så, kanske man
tänker. Det kan finnas många olika känslor i förhållande
till den som gått bort, man kanske är arg på henne
eller honom, och det kan vara viktigt att få sätta
ord på det inför andra.
– Att dela sorgen med andra är också en hjälp att leva
den och vara i den. Om man vågar vara i sorgen och
ta den på allvar, då gör den något med en och blir på
sikt en tillgång. Men om man inte bearbetar sin sorg
finns det en risk att man fastnar istället.
Går det inte lika bra att tala med vänner
och familj?
– Jag tror att det är bra att göra det också. De flesta gör
det nära inpå dödsfallet. Men sen blir det ofta tyst och
då kommer ensamheten och saknaden. En del kanske
tycker att de tjatat ut alla sina nära och kära.
– Det kan också vara väldigt skönt att tala med främmande
människor som inte har någon relation till den
döda. Det kan göra att jag känner mig friare att ta upp
olika saker. De blir inte ledsna om jag till exempel har
negativa känslor inför den avlidna. Det kan också finnas
hemligheter i min relation till den avlidna, som
jag inte vill berätta för människor jag känner, men i
en sorgegrupp kan jag dela det.
Hur fungerar en sorgegrupp?
– Man ses vid sex tillfällen under en och en halv timma.
Varje gång talar man antingen utifrån ett specifikt
tema (till exempel relationen till den döde, tiden
då döden inträffade, vardagen och nuet, att gå vidare)
eller så utgår man från vad som känns mest aktuellt
för gruppmedlemmarna just den gången. Varje grupp
lever sitt eget liv, med en egen gruppdynamik och olika
processer som startar. Man vet aldrig på förhand
om det skapas förtroende i gruppen med samtal som
går på djupet.

Vem leder sorgegruppen?
– Det brukar vara en präst och en diakon och deras
främsta uppgift är att se till att alla får komma till
tals. Som gruppledare ska man också informera om
tystnadsplikten som innebär att det som sägs i gruppen
ska stanna där. Det är också viktigt att lyfta fram
att deltagarna inte har ansvar för varandra utanför
grupptiden. Ingen ska behöva bli terapeut åt någon
annan. Ledarna behöver också vara väldigt lyhörda
för deltagarna i fall det visar sig att gruppsamtal inte
är ett bra forum för någon person.
Hur kan det visa sig?
– Det kan vara om någon är fortfarande är allför ledsen
för att orka lyssna på de andra. En sådan person
kanske behöver enskilda samtal istället och då kan vi
hjälpa till att förmedla kontakt med en präst, diakon
eller terapeut i församlingen.
Vem kan delta i en sorgegrupp?
– Vem som helst som har förlorat en nära anhörig,
vän, syskon, make/maka, sambo, särbo, barn, bonusbarn
...
Måste man vara kristen?
– Nej, men gruppen är i kyrkans regi och lokaler. Själv
frågar jag alltid gruppen om vi kan avsluta med bön.
Det är ett sätt att överlämna det svåraste åt Gud och
få vila en liten stund. •
Stina Holmberg,
diakon i Svenska kyrkan
Sollentuna och samordnare
för sorgegrupperna.
om sorgegrupper i svenska kyrkan sollentuna
Svenska kyrkan Sollentuna skickar ut inbjudningar till alla som
förlorat en anhörig skriven på samma adress, cirka tre månader efter
dödsfallet. Församlingen annonserar också för att nå fler grupper;
särbos, vänner, syskon etc. Den som är intresserad kan anmäla sig till
diakon Stina Holmberg som är församlingens sorgegruppssamordnare.
När tillräckligt många anmält sig, bjuder församlingen in till en grupp.
Därför kan det dröja några månader från att du anmäler dig till att
gruppen startar. Att vara med i en sorgegrupp är gratis.
Vid behov hålls också grupper med särskild inriktning, i höst
träffas till exempel en grupp med föräldrar som förlorat ett barn.
om sorgegrupper i stockholms stift
Stockholms stift har ett samarbete mellan församlingar som erbjuder
sorgegrupper. Det innebär att man kan delta i en sorgegrupp i en annan
församling och att man kan få hjälp att hitta en sorgegrupp som mot-
svarar ens specifika situation. Om du har behov av att vara med i en
grupp med särskild inriktning så kan du kontakta Svenska kyrkan
Sollentuna som hjälper dig att komma i kontakt med en sådan grupp.
Inom stiftet finns grupper för bland annat barn som förlorat föräldrar,
ungdomar som förlorat en närstående, personer mitt i livet som för-
lorat make/maka, sambo eller särbo. Läs mer om sorgegrupperna
i Stockholms stift på www.stockholmsstift.se/sorg
anmälan till sorgegrupp
Vill du anmäla dig, eller har frågor angående sorgegrupper kan du
kontakta Stina Holmberg, tel. 08-505 514 74, 070-235 57 56 eller
via e-post: stina.holmberg@svenskakyrkansollentuna.com
Det handlar om att
träffa andra och att
få dela sin berättelse
med dem.
”
15

16
På gång
Allhelgonahelgen i våra
kyrkor och kyrkogårdar
Alla helgons dag
Lördag 31/10
ÖPPET HUS PÅ
SILVERDALS
GRIFTEGÅRD OCH
SOLLENTUNA
KYRKOGÅRD
Kl. 10.00–20.00
finns präster, diakoner,
kyrkogårdspersonal och
förtroendevalda på plats
för samtal och frågor.
Möjlighet till ljuständning i
Garnisonskapellet på
Silverdals griftegård,
Stillhetens kapell och
Sollentuna kyrka.
severing av kaffe
Kl. 10.00–18.00
i S:t Larsgården, Sollentuna
kyrkogård och i Silverdalssalen,
Silverdals griftegård
SOLLENTUNA KYRKA
11.00 Mässa
Fredrik Hamrén, präst
Predikan: Henrik Hofling
15.00 Musikgudstjänst
Fredrik Hamrén, präst
18.00 Musikgudstjänst
Fredrik Hamrén, präst
Laurentii Kammarkör
Dir: William de Blanche
SILVERDALS
KAPELLET
13.00 Musikandakt
Katarina Wolf Erixon, diakon
Christer Wallström, orgel
14.00 Musikandakt
Anna Ortner, präst
Christer Wallström, orgel
15.00 Musikandakt
Göran Hansson, präst
Christer Wallström, orgel
16.00 Musik till glädje
och tröst
Verk av Bach, Chopin m. fl.
Staffan Stadell, präst
Claes Wahlroth, flöjt
Christer Wallström, orgel/
piano
EDSBERGSKYRKAN
15.00 Musik till tröst
och glädje
Kjell Dellert, präst
Kyrkokören
Dir: Birgitta Höök Seuffert
Alla själars dag
Söndag 1/11
KUMMELBY KYRKA
10.00 Mässa
Staffan Stadell
ROTEBROKYRKAN
11.00 Gudstjänst
Henrik Hofling
Predikan: Fredrik Hamrén
Choralen och
Rotebrokyrkans kör
EDSBERGSKYRKAN
11.00 Mässa
Per Setterhall
Efter mässan samtal:
Det kristna hoppet
S:T ERIKS KYRKA
16.00 Pilgrimsmässa
– för kör, församling och
brass av Britt G Hallqvist
och E Hovland
Anna Ortner
S:t Eriks kyrkokör
Södertörns brass
Magnus Sköld, orgel
Dir: Per Olsson
Musik
musik i kummelby
Kammarmusik. Verk av
Aulin, Rachmaninoff,
Kreizler m. fl.
Violin: Sheng-Ying
Piano: Mattias Holmström
Biljetter á 100 kr kan köpas
på Perssons bokhandel,
Engelbrekts Väg 1 och
Ekströms foto i Sollentuna
C samt i Kummelby kyrka.
Tid: Sön 8/11 • 18.00
Plats: Kummelby kyrka
skön lördag
Yrvaket! Musik vid
kyrkoårets slut.
Orgelmusik i 20 minuter
med Maria Lennartsson.
Efter konserten serveras
afternoon tea, 20 kr.
Tid: Lör 14/11 • 14.00
Plats: Silverdalskapellet
rotebro rockfest
Rockband från olika kyrkor
uppträder. Inträde: 40 kr.
Servering.
Tid: Fre 20/11 • 19–24
Plats: Gamla Rotebrokyrkan
skön lördag
Liten luciakonsert med
Ceciliakören.
Dir: Maria Lennartsson
Efter konserten serveras
afternoon tea, 20 kr.
Tid: Lör 12/12 • 14.00
Plats: Silverdalskapellet
luciamässa
Sollentuna gospel
Präst: Ingrid Edgardh
Tid: Lör 12/12 • 20.00
Plats: S:t Eriks kyrka
ljus- och
luciagudstjänst
Sångkompaniet
Dir: Ann-Sofie Persson
Präst: Kjell Dellert
Tid: Sön 13/12 • 11.00
Plats: Edsbergskyrkan
julkonsert
Kummelby Gospel
Dir: Monica Törnqvist
Entré
Tid: Sön 13/12 • 18.00
Plats: Silverdalskapellet
sjung med i
julens sånger!
Önska sånger senast
30/11 (körsånger, psalmer,
visor). Önskemålen lämnas
på en lapp i önskelådan i
kyrkan eller mejla till:
birgitta.h.seuffert@svenskakyrkansollentuna.com
Kyrkokören
Präst: Ingrid Malm
Tid: Sön 27/12 • 19.00
Plats: Edsbergskyrkan
Barn, ungdom
och familj
babykonsert
En upplevelsevandring/
andakt i samarbete med
öppna förskolorna i
Rotebro: Kosmos och
Svartmyran samt Rotebrokyrkan.
Lunch kan köpas i
caféet. Möjligheter finns
att värma mat och sitta i
förskolans lokaler till
kl 12.00. Anmälan till
respektive Öppna förskola.
Tid: Tor 12/11 • 10.00
Plats: Gamla Rotebrokyrkan
öppna träffar
för ensamstående
föräldrar
Kvällarna inleds med fika,
därefter finns möjlighet till
samtal för föräldrar. Barnen
erbjuds aktiviteter under
denna tid. Vi avslutar med
andakt.
Info: Katharina Wolf Erixon
tel. 505 513 06
Tid: Tis 24/11, 8/12 • 18.00
Plats: Församlingshuset
julpyssel för
föräldrar
Lämna barnen hemma och
kom till kyrkans Öppna förskola
och fixa lite innan julstöket
börjar. Vi gör julkort
och pyntar julgranskulor
m.m. till självkostnadspris.
Anmälan till Öppna förskolan
Kosmos och kyrkans
Öppna förskola i Rotebro
och Norrviken.
Tid: Tis 24/11 • 18.00
Plats: Gamla Rotebrokyrkan
fritis
För dig mellan 9 och 13 år.
Vi spelar bl.a. pingis,
biljard och wii . Det finns
fika för 10 kr.
Ingen föranmälan.
Info: Andreas Salé
tel. 505 514 04, e-post:
andreas.sale@svenskakyrkansollentuna.com
Tid: Tis 14.30–16.30
(ej 27/10)
Plats: S:t Larsgården,
souterrängvåningen
onsdagskällan
15.00–19.00
Öppen mötesplats där
du kan komma och spela
biljard, ta en fika eller
göra läxorna.
19.00–22.00
Fika, andakt, aktivitet
(sångkvällar, pingisturnering,
drama, samtal om
livet och massa annat skoj).
Självklart går det bra att
bara komma och hänga
Kontaktpersoner: Lotta
Trygg, tel 505 513 26 och
Andreas Salé, tel 505 514 04.
Tid: Onsdagar
Plats: Församlingshuset
onsdagsöppet i
s:t larsgården
16.30–18.15 serverar vi
en enklare kvällsmåltid till
självkostnadspris 30 kr/
vuxen, 15 kr/barn under 15
år, familj max 100 kr.
18.30 Mässa i Sollentuna
kyrka
19.15 Föredrag och
samtalsgrupp
Varannan vecka samtalsgrupp
med Lars Collmar:
7/10 Helga Hund i Egypten
21/10 Helga Hund i Egypten
7/11 Helga hund och
Nospussaren
18/11 Helga hund och
Nospussaren
2/12 Helga Hund i himlen
16/12 Helga Hund i himlen
Välj mat, mässa, föredrag
eller var med hela kvällen.
Ingen anmälan.
Tid: Onsdagar
Plats: S:t Larsgården

café källan
Ungdomscafé
Biljard, sällskapsspel, playstation,
fotbollsspel, samtal,
musik m.m. Fika och
umgås, ta en stilla stund i
andaktsrummet.
Kontaktperson: Lotta
Trygg, tel. 505 513 26
Tid: Fre 19.00–23.30
Plats: Församlingshuset
Internationellt
internationella
festen
17.00 Konsert i Sollentuna
kyrka med Laurentii Gosskör
och Janne Schaffer
som framför musik av bl.a.
Ted Gärdestad.
Dir: Maria Nilsson
Gratis inträde.
Kollekt till Svenska
kyrkans internationella
arbete – Hela Världen
18.00 Festen fortsätter i
S:t Larsgården. Mat från
världens alla hörn. Försäljning
av Rättvisemärkt och
lotter. Underhållning av
bl.a. kören Glyckans glada
under ledning av Eva-Maria
Munck.
Inträde till S:t Larsgården:
20 kr för dig över 16 år.
Intäkterna går till Svenska
kyrkans internationella
arbete – Hela Världen.
Tid: Lör 14/11 • 17.00–21.00
Plats: S:t Larsgården
Tema-
gudstjänster
aldrig hörda
höga sånger
Temamässa med texter och
sånger av Dan Andersson.
Kören Sångglädje
Tid: Sön 8/11 • 11.00
Plats: Edsbergskyrkan
vad händer efter
döden?
Präst: Lars Collmar
Kyrkokören, Sollentuna
gospel
Tid: Sön 15/11 • 16.00
Plats: S:t Eriks kyrka
Samtal efter
gudstjänsten
fyra samtal om
kristen tro
Under hösten har vi bjudit
vi in till fyra samtal om
kristen tro, två återstår:
1/11 Det kristna hoppet
– ett samtal om liv och död
6/12 Inga tomtar på loftet,
men ett barn i en krubba
– ett samtal om den
kristna julen.
Tid: Sön 12.30
Plats: Edsbergskyrkan
Caféer
måndagsgruppen
Vi stödjer Svenska kyrkans
internationella arbete. Vi
fikar, handarbetar, syr,
stickar m.m.
Frågor besvaras av Ingrid
Svensson, tel. 754 17 62.
Tid Mån, jämna veckor
10.30–12.30 t.o.m. 7/12
Plats: S:t Larsgården
tisdagscafé
Vi fikar, pratar, spelar pingis
och biljard inomhus. Vid
lämpligt väder även boule
utomhus. Träffarna har
öppet hus, kom och gå som
det passar dig.
Frågor besvaras av Gustaf
Svensson, tel. 754 17 62.
Tid: Tis 11.00 t.o.m. 9/12
Plats: S:t Larsgården
oktober–december
behov. Vi uppskattar om
du kommer i tid till de olika
passen. Ingen avgift.
Ingen anmälan.
Kontakt: Margaretha
Hallman, tel. 505 513 42.
Plats: Församlingshuset
choralen –
vuxenkör på dagtid
Kören är öppen för alla som
är lediga på dagtid och kanske
har sjungit, eller skulle
vilja prova på att sjunga i
kör. Vi sjunger en blandad
repertoar. Inga förkunskaper
krävs. Efteråt fikastund.
Frågor besvaras av Lillemor
Zielinski, tel. 505 514 11.
Tid: Ons (ej 18/11)
13.00–14.30
Plats: S:t Larsgården
träffpunkter
Kaffe och smörgås, 20 kr.
Musik för själ och hjärta
Sång, piano, dragspel med
Titti Hvenare och Åsa
Arvidsson.
Tid: Tis 3/11 13.30
Plats: Edsbergskyrkan
En kavalkad av
musikaliska guldkorn
med urval från Bellman,
Evert Taube, Hasse &Tage,
Povel Ramel, Ove Törnqvist
m.fl. Framförs av Roland
Bolin och Stefan Porst.
Tid: Ons 11/11 13.00
Plats: S:t Larsgården
Från visa till operett
Salongskvintetten med
kapellmästare Sune Edman.
Tid: Tis 24/11 12.30
Plats: Kummelby kyrka
Julgröt
Glada julvisor med
Birgitta Höök Seuffert och
julmusikanterna.
Julgröt, skinksmörgås och
kaffe, 40 kr.
Anmälan senast 26/11: Lena
Seveborg, tel. 505 514 68.
Tid: Tis 1/12 13.30
Plats: Edsbergskyrkan
Luciatåg
Luciatåg med personalen
under ledning av Lillemor
Zielinski. Julgröt, skinksmörgås
och kaffe 40 kr.
Anmälan senast 5/12:
Charlotte Jigin, tel. 505
514 00.
Tid: Ons 9/12 13.00
Plats: S:t Larsgården
Vi sjunger julsånger
tillsammans
Hemlig gäst besöker oss.
Julgröt, skinksmörgås och
kaffe, 40 kronor.
Anmälan senast 11/12:
Christina Fredin Andersson,
tel. 505 514 35.
Tid: Tis 15/12 12.30
Plats: Kummelby kyrka
café blå
Öppet hus i vilsam miljö.
Hembakat kaffebröd, öppen onsdag öppen samtalsgrupp
smörgåsar.
9.30–11.00 Samtalsgrupp Vi samtalar kring de egen-
Måndagar och onsdagar kring boken Tradition och skaper som Bibeln benäm-
soppa 11.30–13.30. liv. Vi börjar med fika och ner andens frukter. Vilken
Möjlighet till samtal och fortsätter sedan att sam- egenskap skulle du själv
samvaro. Biljardbord finns. tala kring boken och egna vilja ha mer av i ditt liv?
Andakt 12.30,
upplevelser.
Gruppen är öppen. Ingen
onsdagar mässa.
Samtalsledare: Stina anmälan eller förkunskaper
Allsång tisdagar, ojämna Holmberg, tel. 505 514 74. krävs. Välkommen som du
veckor, 14.00–14.30 11.30 Mässa och sopplunch är en eller flera gånger.
Tid: Mån–tor • 11–15 13.00 Skaparhörnan – del- 28/10 Vänlighet och godhet
Plats: Församlingshuset ta genom att bara vara, 11/11 Trofasthet
afternoon tea i
silverdalskapellet
handarbeta, pyssla eller
genom att samtala.
Tid: Ons t.o.m. 9/12
25/11 Ödmjukhet
9/12 Självbehärskning
Samtalsledare: Marie
I samband med Skön lördag Plats: Edsbergskyrkan Elgqvist, tel. 505 513 38.
serveras afternoon tea i
Silverdalskapellets foajé. hela dej
Tid: Ons, jämna veckor,
13.00–14.00
Kostnad 20 kr.
Friskvårdsprogram för Plats: Församlingshuset
Tid: Lör 14/11 och lör 12/12
14.20–15.30
hela människan.
Måndagar t.o.m. 7/12 besöksgrupp
Plats: Silverdalskapellet (ej 26/10)
Vill du vara med i vårt
10.30 Uppmjukning av arbete med att göra
Mitt på dagen
muskler och leder
11.00 Avspänning
vardagen lite lättare för
äldre och sjuka?
avslappningsmeditation
11.30 Tyst meditation
Därefter gemensam tyst
lunch till stillsam musik.
Gruppen hjälps åt med
hembesök och med det
praktiska kring sång-
Öppen grupp, ingen för- Sopplunch finns att köpa, stunder och andakter på
anmälan. Unna dig att börja 30 kr.
äldreboenden.
veckan med avslappning. Onsdagar t.o.m. 9/12 Besöksgruppen samlas
Med hjälp av guidad
meditation förankrar vi
(ej 28/10)
10.30 Uppmjukning och
en gång per månad för
gemenskap kring kaffebor- Konst
oss i stillheten för att
lättare möta vår vardag
sittande avspänning
11.15 Ljuständning och
det i Café Blå. Efter en kort
andakt planerar vi konst i kummelby
Ledare: Susanne Häll. bibelmeditation
vårt arbete.
17/11–13/12 Ottilia Madera
Frågor besvaras av Stina 11.45 Gemensam lunch, Kontakt: Margaretha Öppettider: mån–fre
Holmberg, tel. 505 514 74. sopplunch finns att köpa, Hallman, tel. 505 513 42. 8.00–16.00 samt i
Tid: Mån 9.30
30 kr.
Tid: Tor 5/11, 3/12 • 13.30 samband med gudstjänster.
Plats: Edsbergskyrkan Du väljer själv vad du vill
delta i efter dina egna
Plats: Församlingshuset Plats: Kummelby kyrka
17

På gång & gudstjänster
Andrum
retreat – inre resa
En dag med stillhet,
meditation och avspänning.
Avslutande mässa med
förbön.
Kostnad: 100 kr inkl lunch.
Anmälan senast 18/11:
tel. 505 513 00, vx.
Kontakt: Helena Lind,
tel. 505 513 39, Thomas
Ericson, tel. 505 513 44,
Margaretha Hallman,
tel. 505 513 42.
Tid: Lör 21/11 • 10.00
Plats: Församlingshuset
alphakurs
Introduktionsmiddag
med föredrag, musik och
information om kommande
Alphakurs.
Anmäl dig på församlingens
webbplats eller till
Christina Fredin Andersson,
tel. 505 514 35, e-post:
alpha@svenskakyrkansollentuna.com
Tid: Ons 2/12 • 18.30
Plats: Kummelby kyrka
kyrkofullmäktige
Sollentuna församlings
Kyrkofullmäktige
sammanträder.
Tid: Tor 5/11 • 19.00
Plats: Kummelby kyrka
Nyvalda Kyrkofullmäktiges
första sammanträde.
Tid: Tor 3/12 • 19.00
Plats: Edsbergskyrkan
Fråga Kyrkofullmäktige
Kyrkofullmäktiges sammanträden
är offentliga
och inleds med frågestund.
Alla medlemmar i Svenska
kyrkan Sollentuna äger rätt
att ställa frågor gällande
församlingens verksamhet.
Frågorna ska vara insända
till kyrkofullmäktiges
ordförande senast en
vecka före sammanträdet.
Adress: Kyrkofullmäktiges
ordförande, Svenska
kyrkan Sollentuna, Box 13,
191 21 Sollentuna.
E-post: sollentunaforsamling@svenskakyrkansollentuna.com
18
Advent
28–29/11
SOLLENTUNA KYRKA
Morgonbön fredagar 8.30
i S:t Larsgården
(från 4/12 i kyrkan)
KUMMELBY KYRKA
oktober
Lör 31/10 11.00
Vi sjunger in advent Mässa
14.00 Minikören, Kummel- Fredrik Hamrén
by Gospel, Kyrkokören. Predikan: Henrik Hofling
Dir: Maria Lennartsson, Lör 31/10 15.00
Monica Törnqvist och Musikgudstjänst i
Christer Wallström allhelgonatid
16.00 Diskantkören, Fredrik Hamrén
Ceciliakören, Kyrkokören. Lör 31/10 18.00
Dir: Maria Lennartsson och Musikgudstjänst i
Christer Wallström allhelgonatid
Tid: Lör 28/11
Fredrik Hamrén
S:T ERIKS KYRKA
Laurentii Kammarkör
under ledning av William
Adventskonserter de Blanche
16.00 Kyrkokören,
Sollentuna gospel och november
Minigospel.
Sön 1/11 11.00
18.00 Kyrkokören, Gemensam gudstjänst
Sollentuna gospel och i Rotebrokyrkan
Juniorgospel.
Ons 4/11 18.30
Ledare: Per Olsson, Kerstin Veckomässa
Evén och Hanna Stadell Sön 8/11 11.00
Mellbin.
Mässa
Präst: Göran Hansson Leonard Carlson
Tid: Lör 28/11
Ons 11/11 18.30
EDSBERGSKYRKAN
Veckomässa
Lör 14/11 17.00
Adventsbasar
Konsert inleder
Handarbeten, presenter internationella festen
och pynt. Hembakat bröd, Laurentii Gosskör och Jan-
sylt mm. Lotterier och ne Schaffer framför musik
auktioner. Servering. av bl.a. Ted Gärdestad
Musikandakt 12.00 med Dir: Maria Nilsson
Kyrkokören.
Gratis inträde
Intäkterna går oavkortat till Läs mer på sid 2
Svenska kyrkans Interna- Ons 18/11 18.30
tionella arbete och Velku Veckomässa
Association i Lettland Sön 22/11 11.00
Tid: Lör 28/11 11.00 Mässa
Fredrik Hamrén
Musikgudstjänster Ons 25/11 18.30
11.00 Sångkompaniet, Lil- Veckomässa
la- och stora barnkörerna. Sön 29/11 9.30
Dir: Birgtta Höök Seuffert Familjegudstjänst
Präst: Per Setterhall Lars Collmar
19.00 Kören Sångglädje, Laurentii Barnkör
Stella Cantica, Kyrkokören. Trumpet: Johan Eriksson.
Dir: Ann-Sofie Persson Sön 29/11 11.00
Präst: Per Setterhall Mässa
Tid: Sön 29/11
Leonard Carlson
SOLLENTUNA KYRKA
Laurentii Cantores
Trumpet: Johan Eriksson
Advents- och julkonsert Sön 29/11 18.00
Laurentii Kammarkör Advents och julkonsert
Präst: Leonard Carlson Leonard Carlson
Tid: Sön 29/11 18.00 Laurentii Kammarkör
december
Ons 2/12 18.30
Veckomässa
Sön 6/12 11.00
Mässa
Fredrik Hamrén
Choralen
Ons 9/12 18.30
Veckomässa
Fre 11/12 9.30
Öppna förskolans
julavslutning
Julfika i S:t Larsgården
Sön 13/12 11.00
Gudstjänst
Lars Collmar
Laurentii Kammarkör.
Ons 16/12 18.30
Veckomässa
S:T ERIKS KYRKA
november
Sön 1/11 16.00
Pilgrimsmässa för kör,
församling och brass av
Britt G Hallqvist och
E Hovland
Anna Ortner
S:t Eriks kyrkokör och
Södertörns brass
Söndagsskola
Sön 8/11 16.00
Mässa
Thomas Ericson
Minigospel och
Juniorgospel
Söndagsskola
Sön 15/11 16.00
Temamässa
Vad händer efter döden?
Lars Collmar
Kyrkokören och
Sollentuna gospel
Söndagsskola.
Sön 22/11 16.00
Mässa i samverkan med
Missionskyrkan
Ingrid Edgardh
Sånggrupp
Söndagsskola
Lör 28/11 16.00
Adventskonsert
Göran Hansson
Kyrkokören, Sollentuna
gospel och Minigospel
Ledare: Per Olsson, Kerstin
Evén och Hanna Stadell
Mellbin
Lör 28/11 18.00
Adventskonsert
Göran Hansson
Kyrkokören, Sollentuna
gospel och Juniorgospel
Ledare: Per Olsson, Kerstin
Evén och Hanna Stadell
Mellbin
Sön 29/11 16.00
Mässa
Göran Hansson
Kyrkokören och
Södertörns Brass
Söndagsskola
december
Sön 6/12 16.00
Mässa
Ingrid Edgardh
Lör 12/12 20.00
Luciamässa
Ingrid Edgardh
Sollentuna gospel
Sön 13/12 16.00
Mässa
Ingrid Edgardh
Sånggrupp
Söndagsskola
EDSBERGSKYRKAN
Morgonbön onsdagar 9.00
oktober
Lör 31/10 15.00
Musik till tröst och glädje
Kjell Dellert
Kyrkokören
november
Sön 1/11 11.00
Mässa
Per Setterhall
Sön 8/11 11.00
Aldrig hörda höga sånger
– Temamässa med texter
och sånger av Dan
Andersson
Kjell Dellert
Kören Sångglädje
Ons 11/11 11.30
Veckomässa
Kjell Dellert
Sön 15/11 11.00
Familjegudstjänst
Ingrid Malm
Lilla och stora barnkörerna
Tis 17/11 20.00
Mässa
Ingrid Malm
Ons 18/11 11.30
Veckomässa
Ingrid Malm

Sön 22/11 11.00
Mässa
Kjell Dellert
Ons 25/11 11.30
Veckomässa
Kjell Dellert
Sön 29/11 11.00
Musikgudstjänst i advent
Edsbergskyrkans barnkörer
Sångkompaniet, Lilla
och stora barnkörerna
Per Setterhall
Sön 29/11 19.00
Musikgudstjänst i advent
Per Setterhall
Kören Sångglädje,
Stella Cantica och
Kyrkokören
december
Ons 2/12 11.30
Veckomässa
Per Setterhall
Sön 6/12 11.00
Temagudstjänst
Ingrid Malm
Kyrkokören
Ons 9/12 11.30
Veckomässa
Ingrid Malm
Tor 10/12 10.00
Småbarnsgudstjänst
Sön 13/12 11.00
Ljus- och luciagudstjänst
Kjell Dellert
Sångkompaniet
Tis 15/12 20.00
Mässa
Kjell Dellert
KUMMELBY KYRKA
Söndagsskola och
Upptäckargrupp varje
söndag utom vid
familjegudstjänst
november
Sön 1/11 10.00
Mässa
Staffan Stadell
Ons 4/11 07.00
Veckomässa
Sön 8/11 10.00
Gudstjänst
Gita Andersson
Lovsångsgruppen
Sön 8/11 18.00
Musik i Kummelby
Kammarmusik med verk
av Aulin, Rachmaninoff,
Kreizler m.fl.
Violin: Sheng-Ying
Piano: Mattias Holmström
Ons 11/11 07.00
Veckomässa
Sön 15/11 10.00
Familjemässa
Bo Wessel
Minikören, Diskantkören
och Ceciliakören.
Ons 18/11 07.00
Veckomässa
Sön 22/11 10.00
Mässa
Staffan Stadell
Ons 25/11 07.00
Veckomässa
Lör 28/11 14.00
Vi sjunger in advent
Minikören, Kummelby
Gospel och Kyrkokören
Dir: Maria Lennartsson,
Monica Törnqvist och
Christer Wallström
Lör 28/11 16.00
Vi sjunger in advent
Diskantkören, Ceciliakören
och Kyrkokören
Dir: Maria Lennartsson och
Christer Wallström
Sön 29/11 10.00
Gudstjänst
Gita Andersson
Kyrkokören
december
Ons 2/12 07.00
Veckomässa
Sön 6/12 10.00
Mässa
Bo Wessel
Lovsångsgruppen
Ons 9/12 07.00
Veckomässa
Sön 13/12 10.00
Familjegudstjänst
Staffan Stadell
Ons 16/12 07.00
Veckomässa
SILVERDALS
KAPELLET
oktober
Lör 31/10 13.00
Andakt med musik
Katarina Wolf Erixon
Orgel: Christer Wallström
Lör 31/10 14.00
Andakt med musik
Anna Ortner
Orgel: Christer Wallström
Lör 31/10 15.00
Göran Hansson
Andakt med musik
Orgel: Christer Wallström
Lör 31/10 16.00
Musikgudstjänst
Musik till glädje och tröst
med verk av Bach och
Chopin m.fl.
Flöjt: Claes Wahlroth
Piano och orgel: Christer
Wallström
Präst: Staffan Stadell
november
Lör 14/11 14.00
Skön lördag
Yrvaket! Musik vid
kyrkoårets slut
Orgelmusik i 20 minuter
med Maria Lennartsson
Fri entré
Efter konserten serveras
afternoon tea, 20 kr
december
Lör 12/12 14.00
Skön lördag
Liten luciakonsert med
Ceciliakören
Dir: Maria Lennartsson
Fri entré
Efter konserten serveras
afternoon tea, 20 kr
Sön 13/12 18.00
Julkonsert
Kummelby Gospel
Dir: Monica Törnqvist
Entré
FÖRSAMLINGS
HUSET
Morgonbön
Vardagar 8.30
Andakt
Måndag och torsdag
12.30
Hitta till oss
Sollentuna kyrka: Kyrkvägen 2
S:t Larsgården: Prästgårdsvägen 4
Gamla prästgården: Prästgårdsvägen 6
S:t Eriks kyrka: Utsiktsvägen 8
Församlingshuset, Livscentrum och Café Blå:
Sköldvägen 10
Kummelby kyrka: Sollentunavägen 83
Edsbergskyrkan: Kaplansbacken 2
Silverdalskapellet och Silverdals griftegård:
Sollentunavägen 19
Sollentuna kyrkogård: Johan Berndes väg 1
Rotebrokyrkan: Ytterbyvägen 4
Missionskyrkan: Kapellvägen 2
www.svenskakyrkansollentuna.com
oktober–december
Veckomässa
Onsdag 12.30 (ej 18/11)
november
Ons 11/11 19.30
Ungdomsmässa
Fredrik Hamrén
MISSIONSKYRKAN
oktober
Lör 31/10 11.00
Gudstjänst
Ljuständning till de
hemgångnas minne
Lars-Göran Alm
Arne Fritzson
Sång: Anna-Stina Thorsell
november
Sön 1/11 11.00
Gudstjänst
Arne Fritzson
Lör 7/11 12.00–18.00
Endagsretreat
Inleds med introduktion
och lunch
Anmälan senast 3/11
tel 35 66 58
Sön 8/11 11.00
Temagudstjänst med
psalmer av Olov Hartman
Arne Fritzon
Kören
Sön 15/11 11.00
Gudstjänst
Nils Bryntesson
Sön 15/11 18.00
Konsert med Silverdalskören
Engelsk musik från Purcell
till Beatles
Sön 29/11 11.00
Gudstjänst
Arne Fritzson
Rut Casserfelt
Kören
december
Sön 6/12 11.00
Gudstjänst
Rut Casserfelt
ROTEBROKYRKAN
november
Sön 1/11 11.00
Gudstjänst
Fredrik Hamrén
Ekumeniska kören under
ledning av Anna Lindkvist
och Rakel Hjerpe
Sön 8/11 11.00
Gudstjänst
Leif Tullhage
Siv Hjerpe Bertland
Kör
Tor 12/11 10.00
Babykonsert, start i Gamla
Rotebrokyrkan
Sön 15/11 11.00
Gudstjänst
Lars Collmar, Henrik Hofling
Scoutinvigning, barnkörer
med ledare
Fre 20/11 19.00–24.00
Rockfest i Gamla
Rotebrokyrkan
Lör 21/11–sön 22/11
Gospelhelg för dig i åldern
13–40 år. Övning med
körledare och komp på
lördagen, avslutning i
gudstjänsten på söndagen.
Anmälan: info@rotebrokyrkan.se
Sön 22/11 11.00
Gudstjänst
Britt Donné
Gospelhelgens kör
Sön 29/11 11.00
Gudstjänst
Henrik Hofling, Anders
Tegstam, Kör
december
Lör 5/12 13.00
Adventskonsert med
Kulturskolan i Sollentuna
Sön 6/12 16.00
Nattvardsstund
Sön 13/12 16.00
Lucia
Henrik Hofling
Barnkörerna med ledare
19

20
Uthållighet, bön och glädje är några av de egenskaper
som krävs av en biskop. Det menar i alla fall Eva Brunne
som i november vigs till biskop för Stockholms stift.
Kyrkporten mötte henne för ett samtal om tro,
Jesus och vad det är att vara kyrka.
Vi ska vara en bedjande
Text Carolina Johansson carolina.kyrkporten@svenskakyrkansollentuna.com
Foto Johannes Nordemar
När Eva Brunne började studera teologi i
Lund på 1970-talet var det inte primärt för
att hon siktade på att bli präst. Tron fanns
där, men prästkallelsen var inte självklar.
– Min första tanke var inte att bli präst
utan journalist, men jag tänkte att jag kunde
ha glädje av teologi, säger hon.
Hon säger att hennes tro växt fram genom
konfirmation och engagemang i kyrkans
unga. I den troendegemenskap som
hon befann sig i under den tidiga studenttiden
diskuterades ivrigt frågor som: Vad
är kyrkan? Vad vill vi med den? Hur vill
vi att den ska förändras?
– Ur det växte också min kallelse att bli
präst, och en längtan efter att få förändra
inifrån, säger hon.
Biskopsvigning i november
Drygt trettio år har gått sedan Eva Brunne
prästvigdes och den åttonde november vigs
hon till biskop för Stockholms stift. Att bli
vald till biskop beskriver hon som något
oerhört stort.
– Att få det förtroendet är fantastiskt.
Framför allt känner jag glädje och förtroende,
men även ett litet mått av bävan inför
vad uppdraget handlar om, säger hon.
Mycket har förändrats inom kyrkan under
de trettio år som Eva Brunne verkat
inom den. Men, frågorna som diskuterades
under hennes studenttid är minst lika
aktuella idag. Svaren kan, och har, formulerats
olika, men biskopens allra viktigaste
uppdrag är, säger Eva Brunne, att tala tydligt
om Jesus Kristus.
– Det är alldeles unikt för oss kristna
att vi har en Gud som valde att bli män-
niska. Och Jesus är en människa som visar
att han går med oss, som för samtal i
ögonhöjd, som ser människor, som sitter
ned och samtalar. Han kämpar mot orättvisor.
Hon påminner om att de kristna tidigt
kallades för vägens folk och att Jesus på en
gång är den som visar vägen och den som
går bredvid. Jesus är absolut en förebild för
människor idag, säger hon.
En utmaning för kyrkan är att levandegöra
denna möjlighet. Här handlar det
både om en inre och en yttre rörelse. Att
vara troende, menar Eva Brunne, måste få
konsekvenser i praktiken. Det är först då
som tron blir levande.
Lyfta fram det positiva
Denna syn har format Eva Brunne och går
tillbaka till barndomens somrar med mormor
Frida i Småland. Tillsammans gick de
på gudstjänster, men det var inte dessa som
gjorde störst intryck. Det var istället mormoderns
vilja att stötta och hjälpa andra
vilket uttryckte sig i besök hos sjuka efter
gudstjänsten och i en stor omsorg om medmänniskan.
– Kristus blir tydlig i gudstjänsten, men
samtidigt måste kyrkan verka i världen. Vi
måste agera och vara med i aktiviteter som
inte är gudstjänster, men där vår medverkan
sker utifrån att vi tror på Gud, ber till
Gud och ser Jesus som en förebild som pekar
ut vägen, säger hon.
Om man söker blicka tillbaka på
Eva Brunnes egen väg tycks den ha gått
spikrakt. Hon prästvigdes 1978, och
har varit Svenska kyrkan trogen >>

kyrka
21

22
Eva Brunne vigs till biskop i Stockholms stift
den 8 november i Uppsala domkyrka.
sedan dess, först som präst, sedan som kyrkoherde
i Stockholmförsamlingarna Flemingsberg och
Sundbyberg. Sedan 2006 har hon verkat som stiftsprost,
och nu har hon alltså valts till det högsta ämbete
man kan ha inom stiftet. Det finns bara 13 biskopar i
den Svenska kyrkan, plus ärkebiskopen.
Att ta sig fram som kvinna, och i Eva Brunnes fall
även som en öppet homosexuell sådan, i kyrkans värld
kan för utomstående tyckas vara en stor bedrift. Ändå
säger Eva Brunne att hon inte personligen upplevt något
stort motstånd mot henne som person, även om
hon vet att det finns.
– Det kanske handlar om att jag inte sökt mig till de
sammanhang där motstånden finns. Kanske är det en
överlevnadsstrategi.
Det handlar kanske också om att välja perspektiv,
och att lyfta fram det positiva. När Eva Brunne prästvigdes
hade det förvisso förflutit arton år sedan den
första kvinnan prästvigdes i Sverige, men de var fortfarande
i minoritet.
– Min första tjänst var i Karlskrona och jag var den
första och enda kvinnliga prästen i Blekinge. Många
ville att jag skulle göra allt. Det blev en solidaritetshandling
att fråga efter den kvinnliga prästen och visa
sitt stöd.
Symbol för marginaliserade
Det faktum att hon lever i registrerat partnerskap har
också väckt såväl positiva som negativa kommentarer.
Hon är, vilket uppmärksammats även internationellt,
världens första kvinnliga homosexuella biskop. Själv
upplever hon det mest som tröttande att så mycket fokus
ägnats just den frågan.
– Man skulle inte blanda in familjelivet om det
handlade om en heterosexuell blivande biskop, men
den debatten kan jag inte göra något åt. Det är inget
problem eller ens en fråga inom Svenska kyrkan i
Stockholms stift, och jag är stolt över att tillhöra ett
stift där det är så, säger hon.
– Det som kan ha positiva efterklanger är att jag blir
en symbolperson, dels för människor som lever som
jag, men också för människor som på olika sätt är
marginaliserade så som homosexuella har varit, fortsätter
hon.
En förmåga Eva Brunne tycks ha är just att lyfta
fram det positiva. Läser man dagstidningarna kan
man ibland få intryck att kyrkan är en organisation

För mig handlar det om att be för dem jag
möter, för mig själv och mina närmaste, för kyrkan
och världen. Vi ska vara en bedjande kyrka med
bedjande människor.
”
Namn:
Eva Brunne
Född:
1954 i Skåne.
i kris, med fallande medlemstal och tomma bänkar.
Denna bild stämmer inte Eva Brunne in i.
– En väldigt positiv sak är ju att 73 procent av alla
människor i Sverige är kyrkotillhöriga. Sedan 1951
är det fritt fram för vem som helst att lämna kyrkan,
ändå gör man inte det. Det visar på ett stort förtroende,
säger hon.
Att förvalta det förtroendet blir en av hennes utmaningar
som biskop.
– Förtroende är någonting man förtjänar, inte någonting
man får en gång för alla. Vi måste upprätthålla
det förtroendet.
Människors andliga nöd
En annan utmaning är att ta hand om människors
andliga nöd. Vi lever i en tid av stor andlig törst, ändå
drar sig en del människor för att söka sig till kyrkan.
– Vi måste visa vilken kyrka vi är och hur vi levandegör
vår tro. Jag tror att många människor fortfarande
dras med en bild av kyrkan som inte finns, och som
inte har funnits på länge, där kyrkan står i vägen för
den tro man vill nå.
Som exempel tar hon ett samtal med en medlem som
för inte så länge sedan sade till henne att hon inte förmår
fira gudstjänst i den svenska kyrkan för att hon
inte vill börja med att bekänna sig som en liten fattig,
syndig människa. Här påpekar Eva Brunne att den
syndabekännelsen inte förekommit på över tjugo år
i kyrkan.
– Vi måste arbeta enträget med att se sammanhang
där kyrkan står i vägen för relationen med Kristus.
Det är inte säkert att kyrkan verkligen står i vägen,
men om människor uppfattar det så måste vi arbeta
bort det.
En bedjande kyrka
En fördel som Eva Brunne har är att hon arbetat på
stiftskansliet sedan 2006. Hon vet hur det fungerar
och känner medarbetarna. Det gör att hennes inkörningsperiod
inte behöver bli så lång.
– Sedan har jag av naturliga skäl inte tagit del av allt
som en biskop gör. Jag kan inte veta vad det innebär
när det blir skarpt läge, säger hon.
Ber man henne nämna tre egenskaper som är nödvändiga
för en biskop svarar hon att man måste vara
en bedjande människa, ha uthållighet och känna glädje
i det som man gör.
– En bedjande människa är en människa som lever i
bön varje dag. För mig handlar det om att be för dem
jag möter, för mig själv och mina närmaste, för kyrkan
och världen. Vi ska vara en bedjande kyrka med
bedjande människor.
Ordet biskop kommer från grekiskan och betyder
ungefär tillsynsman. Men biskopsämbetet rymmer en
mängd roller. Det handlar om att vara stiftets andliga
ledare, att utöva tillsyn och verka för kyrkans enhet.
Biskopen är även den som viger präster och diakoner,
och som inviger kyrkor.
Större självförtroende
En sak som Eva Brunne ser fram emot är att så småningom
inviga Turebergskyrkan som nu byggs i
Sollentuna centrum.
– Det är oerhört spännande att man bygger en ny
kyrka, och att man har modet att bygga den där människor
finns.
Eva Brunne var med Caroline Krook under den biskopsvisitation
som genomfördes tidigare i år, och
hon beskriver Sollentuna som en spännande församling
som lyckats profilera de olika distrikten samtidigt
som de hålls samman i en församling. Det är intressant
eftersom framtiden antagligen kommer att tvinga
fram större samverkan mellan olika församlingar. Eva
Brunne tror att trenden av sammanläggningar av församlingar
kommer att fortsätta.
– Sollentuna har genom åren fört diskussioner om
man ska dela upp församlingen eller hålla ihop den,
och valt att hålla ihop den. Det är bra för det ger helt
andra ekonomiska möjligheter.
Vad hon förutspår i Stockholm är mer samverkan
över församlingsgränser, främst för att spara in på administrativa
kostnader.
– Det pastorala arbetet ska skötas lokalt, men vi
kommer att behöva samordna det administrativa i
större, mer effektiva, enheter, menar hon.
På vilket sätt hoppas hon då kunna förändra kyrkan?
Jo, en sak hon skulle vilja se är en kyrka med
större självförtroende.
– Ibland tycker jag att vi har lite dåligt självförtroende.
Det sker så mycket bra i våra församlingar och
vi måste våga visa det. Vi skulle behöva mer av att stå
upp och säga: Här är vi. Kom och se! Kom och se! som
Jesus sa. Vi har inom stiftet så mycket mer resurser och
kunskap än vi ibland inser. •
Bor:
Söder om söder
i Stockholm.
Aktuell:
Biskopsvigs
den 8 november i
Uppsala domkyrka
och efterträder då
Caroline Krook som
biskop i Stockholms
stift.
Bakgrund:
Prästvigdes 1978
i Lunds stift och har
sedan dess arbetat
på olika befattningar
som präst och kyrkoherde
inom Svenska
kyrkan. Från 2006
stiftsprost i
Stockholms stift.
Familj:
Lever i registrerat
partnerskap och
har en son.
Favoritsysselsättning:
Läser gärna deckare
och snickrar.
Främsta
manliga förebild:
Barack Obama
Främsta
kvinnliga förebild:
Mormor Frida
Favorit teolog:
Ester Lutteman
(1888-1976), en
banbrytande teolog
som 1929 var den
första kvinnan att
predika från en
predikostol i
Svenska kyrkan.
23

I kyrkorummet känner
man Gud i väggarna ...
I en intervju i en av morgontidningarna säger en känd författarinna
att hon ofta går till kyrkan för att läsa. Det är en plats där
hon vet att hon inte kommer att bli störd. Hon får vara i fred.
Kyrkan som en plats som lämnar en i fred. Ja, varför inte? Visst
behövs sådana platser. En dörr att öppna och smyga sig in igenom
för att umgås med en bok, inre tankar eller bara sitta ned en
stund. Stäng av mobilen, tänd ett ljus. Sitt still. Andas lugnt. Läs
en bok. Det finns inte många öppna rum som erbjuder möjlighet
till timeout i vardagen. Författarinnan är nog inte ensam i att
söka sin tillflykt till kyrkorummet för just detta: Lugn och ro.
När människor en gång i tiden började skapa kyrkorum var det
kanske inte för att erbjuda en lugn stund. Snarare tvärtom. Redan
under den tidigaste kristna tiden byggde och avskiljde de troende
speciella rum eller byggnader för att ge plats åt och gestalta
mötet med Gud. Kyrkorummets framväxt uttryckte en längtan
efter gemenskap, med Gud, men framför allt med andra troende.
Kyrkorummet var en samlingsplats för gudstjänst, tillbedjan och
lovsång.
Genom historien har kyrkobyggande alltid varit en stor utmaning
för arkitekturen. Inte undra på det. Ordet kyrka kommer
från grekiskan och betyder det som hör Herren till, eller Herrens
hus. Kyrka är även beteckningen på de kristna. Att vara kristen
är att vara kyrka. Hur skapar man ett rum på jorden som speglar
denna tanke?
Kyrkorummet är en konkret byggnad, men den vill peka mot
något större, något bortom, något annat. Så är altarringen, till
exempel, inte sluten. Den är en halvcirkel som rymmer tanken,
symboliken, att detta är inte allt. Det slutar inte här. Cirkeln fortsätter,
där, på andra sidan väggen, den öppnar sig rakt in mot
evigheten.
Människor har genom tiderna sökt sig till kyrkorummet av
Gudslängtan. Även Gudsfruktan har säkert ibland varit en drivande
kraft. Idag är det måhända annorlunda. Men ändå. Man
kan leka med tanken. Vad är det egentligen som vår längtan efter
en lugn stund, ostördhet, avskildhet, handlar om? Kanske rymmer
den även en längtan efter en annan verklighet. Detta, det som
ligger framför, är inte allt. Det finns något bortom.
Många söker tröst i kyrkorummet när annat tjänat ut. När livet
krisar och verkligheten tömts på svar. Ibland, när tilliten är långt
borta, kan det kännas skönt att bara befinna sig i ett rum som
vill, och alltid velat, att Gud ska finnas.
I en kyrka blir man sällan störd. Det är förvisso sant, men samtidigt
är kyrkan en plats där man inte känner sig ensam. Ibland
kan man, när man går in i en kyrka, förnimma något nästan
andaktligt, högtidligt, som en närvaro i luften, en aning. Kan det
vara så att en byggnad till vilken människor i åratal sökt sig med
sina bekymmer, sin glädje, sina böner, formas av det? Att bönen,
längtan sätter sig i väggarna, blir kvar där, och omsluter besökarna.
I Sollentuna byggs det nu en ny kyrka precis invid det expanderande
centrumet. Två byggnader, två dörrar. En leder in i ett
kyrkorum, den andra till en galleria. Två skilda världar döljer sig
bakom de dörrarna. Låt oss inte glömma bort att båda behövs.
Text: Carolina Johansson • Foto: Mikael Kiesbye
24
POSTENS GRUPPFÖRSÄNDELSER
”
Kyrka är även
beteckningen på
de kristna. Att vara
kristen är att vara
kyrka.