ladda ner som pdf här. - Kyrkan vid Brommaplan

Vi ber under fastan
Bibelläsning och bön
från askonsdagen till påskdagen
13 feb – 31 mars 2013
Kyrkan vid Brommaplan
1

Innehållsförteckning
Hur kan man använda häftet? Sid 2
Introduktion Sid 3-4
FAQ Sid 4-5
Bibelläsningsplan Sid 5-7
Bibelläsning med Lectio Divina - Andlig läsning Sid 7-8
Söndagens text, reflektionsfrågor, andliga övningar och böner
Sid 9-21
Samlingar i kyrkan under fastan Sid 22
Församlingens vision Sid 23
Texterna är skrivna av Annika Damirjian (2 sön i fastan), Klas
Eriksson (1 sön i fastan), Ellinor Gustavsson (bibelläsningsplanen
och delar av introduktionen), Maggan Harris (5 sön i
fastan), Ann Westblom (allmäna texter och redaktion), Per
Westblom (3 sön i fastan och FAQ), Lennart Wårdh (4 sön i
fastan) och Hanna Ydreborg (6 sön i fastan).
Hur kan man använda fastehäftet?
I häftet finns en bibelläsningsplan som följer Markus
evangelium och sex bibelmeditationer som utgår från
kyrkoårets texter. Till dessa finns frågor för egen
reflektion/samtalsfrågor, en andlig övning och en formulerad
bön.
Med ”andlig övning” menar vi en handling eller ett
förhållningssätt som man kan tillämpa utifrån temat och
texten.
2

Introduktion
Historik och kuriosa Påskfastan har traditionellt varit en
förberedelsetid inför påsk. Fastan inträffar 46 dagar före påsk
och varar ända fram till påskdagen, den dag då Jesus uppstod.
Fastan inleds med askonsdagen, som har fått sitt namn efter
bruket att beströ sig med aska som ett botgöringstecken under
fastans första dag.
Den sista veckan i fastan kallas stilla veckan och inleds med
palmsöndagen. Onsdagen i stilla veckan kallas dymmelonsdag
efter det medeltida bruket att vira tyg kring kyrkklockornas
kläppar för att de skulle ljuda dovt. Dymmeln, från onsdag till
lördag, var fastans strängaste och allvarligaste tid. Allt arbete
skulle då ligga nere.
Fastan - en förberedelse inför påsken Sedan 300-talet
har kristna fastat i fyrtio dagar inför påskdagen, som en inre
förberedelse inför påsk. Vid fastan reflekterar vi över vad som
är väsentligt och inte. Att man fastar i fyrtio dagar har sin
förebild i Jesu 40 dagar långa fasta i öknen och Israels folks
vandring i öknen i 40 år.
Askonsdagen Namnet ”askonsdag” kommer från texterna i
Bibeln som talar om att man fastade i ”säck och aska”. Askan
är ett tecken på ödmjukhet, förkrosselse, omvändelse och
ånger. Kristna har genom historien samlats på askonsdagen
och läst texter som handlat om fasta och omvändelse samtidigt
som man tecknat ett kors av aska i pannan på varandra och
sagt ”minns att du är stoft, omvänd dig och tro evangelium”.
Med dessa ord startar man förberedelsen inför påsken.
Fastan - en tid för omvändelse Hur förbereder man sig för
att ta emot påskens evangelium? Många kristna väljer att
under fastan gå till en pastor eller en betrodd vän och bekänna
sina synder med Jak 5:16 som förebild. Där står det: Bekänn
3

därför era synder för varandra och be för varandra att ni
skall bli botade. Men det är inte bara bekännelsen av synd som
gör fastan till en omvändelsetid. I Jesaja kap 58 kan man läsa
om ”den rätta fastan”, där det står att den rätta fastan består i
att man bryr sig om de fattiga. Därför väljer många kristna att
leva enklare under fastan och ge de pengar som blir över till de
fattiga.
Fastan – en tid för stillhet och bön Att fasta innebär att
man avstår från något som påverkar sinnena, t.ex. mat, sömn,
sexualitet, relationer, tal, hörsel, syn. Under fastan påminner
vi oss om att vi skall söka Guds rike först. Vi övar oss i att avstå
från något som vi vanligtvis njuter av för att träna vår
självbehärskning så att vi alltmer kan följa Jesus. Man bör vara
måttfull i sin fasta. Ambitiösa fasteprojekt kan göra oss
högmodiga, och högmodet stänger våra hjärtan för påskens
evangelium. Det är bättre att fasta från något litet som håller i
fyrtio dagar, än att fasta från något stort som kanske ändå inte
håller i längden. Man kan t.ex. fasta från att ha sylt på gröten,
från att använda facebook, att lyssna på musik när man kör bil,
från kött på fredagar, exemplen är otaliga – var kreativ! Försök
att fasta från något som gör att du får mer tid för bön och
stillhet.
FAQ
Måste man avstå från all mat under fastan för att
använda fastehäftet? Nej. Det går utmärkt att använda
häftet utan att ändra något i sin matordning.
Behöver vi verkligen ett särskilt häfte för att be och
läsa bibeln? Nej inte alla, men många efterlyser hjälpmedel
för att på nytt kunna närma sig bönen och bibeln. Inte minst
behöver vi hjälp för den gemensamma läsningen. Dessutom
skapar en satsning av det här slaget en rörelse som ger en
4

känsla av samhörighet och identitet. Nu ber församlingen
tillsammans.
Är det möjligt att använda fastehäftet i en
samtalsgrupp eller husgrupp? Ja, det är en mycket god
möjlighet. Det finns samtalsfrågor och de andliga övningarna i
anslutning till söndagens text är också något man med fördel
kan göra tillsammans.
Jag har redan en bra ordning för min bön och
bibelläsning, borde jag ändå använda fastehäftet
under den aktuella perioden? Både ja och nej. Den som
har hittat ett bra sätt, som fungerar för en själv, ska i första
hand använda den. Sen kan det ändå finnas ett
gemenskapsvärde i att just under fastan 2013 också använda
fastehäftet.
Bibelläsningsplan
Bibelläsningsplan för fastan. På askonsdagen sjunger
man ofta PoS 135 i psalmboken. Texten lyder: Se vi går upp
till Jerusalem i heliga fastetider, att skåda hur Jesus Krist,
Guds Son, i syndares ställe lider. Fastan är en vandring mot
Jerusalem, en vandring som evangelisten Markus skildrar.
Vecka 1
Ons 13/2 Askonsdagen Bön och fasta
Ps 32:1-5, 2 Kor 7:8–13, Mark 2:18–20
Tor 14/2 Mark 1:1–13
Fre 15/2 Mark 1:14–28
Lör 16/2 Mark 1:29–39
Sön 17/2 1:a söndagen i fastan Prövningens stund
1 Mos 4:3-7, Jak 1:12–15, Matt 16:21-23
5

Vecka 2
Mån 18/2 Mark 1:40–2:12
Tis 19/2 Mark 2:13–22
Ons 20/2 Mark 2:23–3:6
Tor 21/2 Mark 3:7–19
Fre 22/2 Mark 3:20–35
Lör 23/2 Mark 4:1–20
Sön 24/2 2:a söndagen i fastan Den kämpande tron
1Kung 19:1-8, 1 Kor 10:12-13, Luk 7:36–8:3
Vecka 3
Mån 25/2 Mark 4:21–34
Tis 26/2 Mark 4:35–5:20
Ons 27/2 Mark 5:21–43
Tor 28/2 Mark 6:1–13
Fre 1/3 Mark6:14-29
Lör 2/3 Mark 6:30–44
Sön 3/3 3:e söndagen i fastan Kampen mot ondskan
Jes 59:14-17, Ef 6:10–18, Mark 5:24–34
Vecka 4
Mån 4/3 Mark 6:45–56
Tis 5/3 Mark 7:1–23
Ons 6/3 Mark 7:24–37
Tor 7/3 Mark 8:1–10
Fre 8/3 Mark 8:11–21
Lör 9/3 Mark 8:22–9:1
Sön 10/3 Midfastosöndagen Livets bröd
2 Mos 16:11-18, 1 Petr 2:1-3, Joh 6:24–35
Vecka 5
Mån 11/3 Mark 9:2–13
Tis 12/3 Mark 9:14–29
Ons 13/3 Mark 9:30–50
Tor 14/3 Mark 10:1-16
Fre 15/3 Mark 10:17-31
Lör 16/3 Mark 10:32-52
Sön 17/3 5:e söndagen i fastan Försonaren
1 Mos 22:1-14, Apg 4:1–12, Mark 12:1-12
6

Vecka 6 (kap 11 sparas till stilla veckan)
Mån 18/3 Mark 12:1-12
Tis 19/3 Mark 12:13-27
Ons 20/3 Mark 12:28-34
Tor 21/3 Mark 12:35-44
Fre 22/3 Mark 13:1-23
Lör 23/3 Mark 13:24-37
Sön 24/3 Palmsöndagen Vägen till korset
Jes 50:5-10, Rom 5:1-5, Luk 19:28-40
Stilla veckan
Mån 25/3 Mark 11:12-19
Tis 26/3 Mark 11:20-33
Ons 27/3 Mark 14:1-11
Tor 28/3 Skärtorsdagen Det nya förbundet
Mark 14:12-72
Fre 29/3 Långfredagen Korset
Mark 15:1-41
Lör 30/3 Påsknatten Genom död till liv
Mark 15:42-47
Sönd 31/1 Påskdagen Kristus är uppstånden
Mark 16:1-20
Bibelläsning med Lectio Divina
Lectio divina (andlig läsning) är ett meditativt sätt att läsa
bibliska texter, med rötter i judendomen. Den mer
organiserade formen av Lectio divina växte fram i klostren,
framförallt inom benediktinsk spiritualitet på 500-talet. En
munk eller ordenssyster läste en bibeltext och upprepade
texten många gånger. Vid den tiden var inte alla läskunniga.
De lyssnade in tilltalet i Guds ord och när de blev berörda av
ett ord eller en strof i texten gick de till sina celler för att
fortsätta att meditera, be och begrunda. Lectio divina hör nära
7

samman med bön och är långt ifrån den snabbläsning som vi
idag ofta ägnar oss åt.
Metoden bygger på att du läser texten tre gånger och lyssnar
efter olika saker inför varje ny läsning. I meditationen ställer
du ditt liv inför Jesus. Med hjälp av bibeltexten lyssnar du till
ditt eget hjärta och ger honom möjlighet att tala till dig om ditt
liv. Använd gärna metoden tillsammans med
bibelläsningsplanen under hela fastan.
Inledande bön Herre, visa mig din väg och gör mig villig
att vandra den.
Läsning 1: Lyssna efter ett ord eller fras som du fastnar för.
Det kan vara positiva ord eller ord som oroar. Notera ordet
eller frasen med några ord.
Läsning 2: Lyssna in på vilket sätt berättelsen berör ditt liv
idag. Notera med några meningar.
Läsning 3: Lyssna in om du hör någon inbjudan att göra
något särskilt den närmaste tiden. Notera med några
meningar.
För ett öppet samtal med Jesus om det som hänt i
meditationen. När du berättat för Jesus om det du bär på ditt
hjärta, försök att lyssna till vad han har att säga dig. Sätt dig
sedan vid Jesu fötter och låt dig älskas av honom.
Använd några minuter efter meditationen till att skriva ner de
tankar du fått och vad det är i texten som berört dig. Det är en
övning i att föra en “andlig dagbok” över ditt liv med Gud och
kan vara en hjälp i din andliga växt.
Överlåtelsebön Herre, visa mig din väg och gör mig villig
att vandra den.
8

Söndagens texter
Prövningens stund. 1 söndagen i fastan
Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han
måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och
översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt
på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå
honom och sade: "Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall
aldrig hända dig."
Matt 16:21-22
Lärjungarna hade svårt för att förstå det. Varför skulle Jesus
behöva gå in i lidande? Varför skulle Jesus störa den goda
stämningen med så dystra besked? Jag tror att vi kan känna
igen oss i Petrus reaktion. Han kunde eller ville inte ta in
beskedet om lidande och död. Han värjer sig för det. Han
försöker till och med bortförklara det. Så är det ofta för oss.
Jesus visste att vi människor fungerar på det här sättet, så vid
tre tillfällen måste han påminna sina lärjungar om att lidandet
och korset väntade.
Jesus visste och du och jag vet också att livet oundvikligen
innehåller svåra passager. Ingen av oss är befriad från
sjukdom, olyckor, oro, stress, bekymmer, relationsproblem
osv. Jesus visste att han måste bege sig till Jerusalem trots att
det innebar lidande. På samma sätt vet också du och jag att vi
måste möta prövningar och svårigheter i våra liv. Vi försöker
kanske prata bort dem eller låtsas som om allt är bra. Men
prövningarna är en oundviklig del av livet.
Men när har vi konstaterat det, så kan vi också konstatera att
det finns två goda budskap i den här korta berättelsen. För det
första att det är Jesus, han som är Guds son, vår frälsare som
går till Jerusalem för att lida. Det gör stor skillnad för oss. När
Gud blev människa i Jesus, innebar det att han väljer att dela
alla våra mänskliga villkor fullt ut, även smärta, lidande och
9

död. Han som är Guds son gick in i prövningar och lidanden
före oss och för vår skull. Det betyder något fantastiskt. Du och
jag är inte ensamma i vår prövning.
Det andra goda budskapet är att vi får perspektiv på lidandet.
Evangelisten Matteus berättar redan här att det finns något
stort, gott och fantastiskt bortom lidandet. Jesus gick ju till
Jerusalem inte bara för att bli dödad utan också för att få vara
med om undret att bli uppväckt på tredje dagen. Är det något
som du och jag behöver när vi prövas så är just detta. En
förvissning om att vi inte är ensamma och att vi kan ana ljuset
i tunneln. Bortom prövningen väntar nytt liv! När vi står mitt i
prövningens stund tappar vi ofta perspektivet och blir blinda
och kan inte se uppståndelsens möjlighet. Men den finns
därför att Jesus uppväcktes på den tredje dagen. Prövningen,
lidandet och döden har inte sista ordet för den troende
människan. Livet är starkare än döden!
Reflektion. Vad har du lärt dig av dina prövningar? När vi
ser på prövningar i backsspegeln kan vi ibland konstatera att vi
lärde oss något viktigt genom dem. Vi mognar, slipas och
ibland rent av uppväcks till nytt liv när vi kommit igenom en
prövning. Fundera på vad du har lärt dig genom prövningarna
i ditt liv? Dela gärna dessa erfarenheter med din grupp eller
med någon person.
Andlig övning. Vilka prövningar står du i just nu? Stanna
upp en stund och försök se att Jesus är nära dig även i
denna/dessa situationer. Jesu närvaro är inte begränsad. Öva
dig denna vecka i att tänka att Jesus finns framför dig, bakom
dig, över dig och under dig. Be under veckan som kommer för
människor i världen som lever under prövningar av olika slag.
Bön: Jesus, Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få
tala till mig själ. Jesus, Guds son, du ljus i mitt inre, öppna mig
för din kärlek och frid. (Taizé, Psalmer och Sånger 840)
10

Den kämpande tron. 2 söndagen i fastan
En av fariséerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och
tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en
synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom
hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans
fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem
med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin
balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv:
”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts
kvinna som rör vid honom, en synderska.” Då sade Jesus till honom:
”Simon, jag har något att säga dig.” ”Säg det, mästare”, sade han. ”Två
män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig
femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala
efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att
älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt,
skulle jag tro.” – ”Du har rätt”, sade Jesus, och vänd mot kvinnan
sade han till Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus,
och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina
fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen
välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag
kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort
mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse
för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet
förlåtet visar liten kärlek.” Och han sade till henne: ”Dina synder är
förlåtna.” De andra vid bordet sade då för sig själva: ”Vem är han som
till och med förlåter synder?” Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro
har hjälpt dig. Gå i frid.”
Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och
förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv och
några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från
sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut
ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och
många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.
Luk 7:36–8:3
Det finns de som hävdar att Jesus var den förste feministen på
grund av hur han behandlade kvinnorna i sin samtid. Att
hävda det är förstås en avancerad efterkonstruktion, i alla fall
om vi talar om feminism som ett politiskt fenomen. Men om vi
11

talar om feminismens innersta kärna, själva grunden för den
ideologiska överbyggnaden; att kvinnor och män är lika
mycket värda och har samma rättigheter och skyldigheter, då
är vi definitivt på rätt spår. Jesus väckte enorm
uppmärksamhet på sin tid genom sin behandling av
kvinnorna. Han såg dem rakt i ögonen och talade direkt till
dem. Kvinnorna var subjekt, inte objekt, liksom männen. Det
är nästintill omöjligt för oss idag att förstå hur
revolutionerande han var i det här avseendet.
Som om inte det var nog; i dagens text lär vi oss också att han
tar emot hjälp från ”synderskan” liksom som han tar emot
hjälp av rika kvinnor med hög samhällsstatus, det vill säga de
kvinnor ”som alla hjälpte till med sina tillgångar”. Han gör
ingen åtskillnad mellan människor, varken fattiga eller rika,
varken män eller kvinnor. Om vi med feminist menar att Jesus
definierar kvinnor på lika villkor som män, då är han en
feminist, men det är ju inte poängen i den här texten, även om
det är en central poäng i sig.
Poängen i den här texten är att han inte skjuter någon enda
ifrån sig, alla: kvinnor, män, barn, är jämlika inför honom. Det
finns ingen som har syndat så mycket att det inte finns
förlåtelse från Gud. Snarare lär oss texten det motsatta, att ju
mer synd desto större förlåtelse och kärlek. Men betyder det
att vi bör synda så mycket som möjligt för att så att säga
”casha in” så mycket förlåtelse och kärlek som möjligt? Nej,
självklart inte. Varför gör vi inte det? Därför att alla vi som har
syndat, på ett eller annat sätt, vet att det inte är något att
stoltsera med. Långt därifrån. Vi skäms. Vi känner skuld. Vi
ljuger och förnekar. Ingen som kommit till insikt om sin synd
gör en offentlig happening av det. Vi gömmer oss. Det är
därför kvinnan i texten är en sådan fantastisk förebild för oss
alla. Hon vågade sig fram till Jesus. Inför alla som redan dömt
henne som synderska och som inte ville ha något med henne
att göra, inför alla dessa förnedrar hon sig och träder fram, om
än lite bakifrån nere vid Jesus fötter; hon vågar sig inte
12

närmare, men hon vågar ändå. Hon vet att hon inte har något
mer att förlora, allt har redan tagits ifrån henne.
Reflektion. Skulle du och jag våga exponera vår synd på
samma sätt? Ja, inför Jesus vågar vi. Denna kvinna, den lägsta
bland de låga i Jesus samtid, vågade och blev mottagen som en
människa värdig Jesus uppmärksamhet och Guds förlåtelse.
Hon är ett exempel på kämpande tro. Om hon vågar så vågar
vi.
Andlig övning. Träna dig under denna vecka att i Jesu
efterföljd se på dig själv och andra som värdiga Jesu
uppmärksamhet och förlåtelse. Försök att lägga märke till
människor som du vanligen inte lägger märke till.
Bön. Gud, välsigna mig, din avbild. Gud, välsigna min
medmänniska – din avbild!
Kampen mot ondskan. 3 söndagen i fastan
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en
kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos
många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon
ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon
hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i
hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick
röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade
blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda.
När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig
om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Lärjungarna
sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har
rört vid dig!” Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det.
Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och
darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han
sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är
botad från ditt onda.”
Mark 5:24–34
13

Denna vackra berättelse utspelar sig på väg till en annan
händelse. Men Jesus motverkar att den ska bli en parantes
genom att uppmärksamma och bekräfta kvinnan fullt ut. Det
finns några enkla fraser som vi kan lyfta fram och meditera
vidare över
”… ingenting hade hjälpt” Kvinnan hade kommit till vägs
ände när det gällde mänsklig bot. Det är naturligt att söka de
möjligheter som skapelsen erbjuder. Också det kan vi göra
under bön och tacksamhet. Men vår erfarenhet är med jämna
mellanrum att det inte hjälper. Om svårigheterna är stora kan
det leda till förtvivlan och ensamhet.
”Hon hade hört vad som berättades om Jesus” Det
finns en kraft i berättelser (även denna) som skapar hopp. Det
finns goda erfarenheter, kanske även från mitt eget liv, som
visar att det finns andra vägar och möjligheter. Det är därför
av stor betydelse att vi delar livgivande berättelser med
varandra om vad Gud har gjort.
”… hon tänkte att om… så skulle hon bli hjälpt”
Kvinnans tanke är trons tanke, vilket Jesus senare
understryker. Tron står inte i motsats till tänkandet, den är
klok. Vi ska använda vårt intellekt så att det samverkar med
och stärker vår tro. Kvinnan gör också vad hon tänker. Här
ligger utmaningen för många av oss som odlar goda tankar,
inte minst när det gäller kampen mot ondskan, men inte låter
dem övergå i något vi gör med vår kropp. Kan jag inte göra
något verkligt stort är det ingen idé att jag gör något alls,
kanske vi resonerar. Den allra minsta handling som görs är
oändligt mycket större än den fantastiska uppoffring som
aldrig blev av.
”genast stannade blodflödet” Så kan det vara och det är
viktigt att vi aldrig tappar tron på det omedelbara undrets
möjlighet. Vi vet också att det finns andra utgångar, som inte
behöver motsäga att det finns tro. Vi behöver som gemenskap
kunna förhålla oss till en sådan dubbelhet och bekräfta både
14

den som fick precis vad hon önskade och den som måste
fortsätta att leva med ett lidande.
”Kvinnan… talade om hur det var.” Det kunde ha stannat
med ett anonymt, opersonligt mirakel. Men Jesus visste att
hon inte skulle bli riktigt hel då. Jesus söker möten med
människor; han söker öppenhet. Ingen ska behöva smussla
med sitt liv. Kvinnans liv hade kännetecknats av skam och
ensamhet. Nu låter Jesus henne träda fram och bekräftar
hennes tro och önskar henne frid. Här sker ett helande som
kanske är minst lika stort och som vi får möta i välsignelsens
ord: ”Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin frid”.
Låt oss säga som det är till Gud och varandra. Där ligger
befrielsen.
Reflektion. ”Det finns goda erfarenheter, kanske även från
mitt eget liv, som visar att det finns andra vägar och
möjligheter. Det är därför av stor betydelse att vi delar
livgivande berättelser med varandra om vad Gud har gjort.”
Vilka är dina goda erfarenheter, små eller stora, som ger dig
hopp?
Andlig övning. Sök upp en vän och föreslå en längre
promenad och dela din livgivande berättelse om vad Gud har
gjort i ditt liv och i vår församling! Eller ställ frågor till andra i
din närhet om hur deras berättelser ser ut!
Bön. Jesus, läk mitt öga att jag ser hur du är i det som sker.
Ge mig mod att tala om det som ger mig hopp.
Livets bröd. 4 söndagen i fastan
När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar
steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann
honom där på andra sidan sjön och frågade honom: ”Rabbi, när kom du hit?”
Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni
har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte
15

för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt
liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv,
satt sitt sigill.” De frågade då: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?”
Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.”
De sade: ”Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan
du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem
bröd från himlen att äta.” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: Mose gav
er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen.
Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” De
bad honom då: ”Herre, ge oss alltid det brödet.” Jesus svarade: ”Jag är livets
bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig
skall aldrig någonsin törsta.
Joh 6:24–35
När vi kommer in i vår text, så märker folket att Jesus är borta,
han som nyss har mättat fem tusen med fem kornbröd och två
fiskar. Han är nu borta och folket blir ivriga att leta efter
honom, varför? Vi vet inte riktigt varför det är med sådan iver
som de letar efter honom, men det är något hos Jesus som har
fascinerat dem.
När de äntligen möter honom, vet de inte riktigt hur de skall
formulera sig, så det blir den föga intressanta frågan, Rabbi
när kom du hit? Jesus gräver lite djupare i deras olika motiv
och undrar varför de egentligen letar efter honom. Var det
bara för att de blev mättade eller var det för att de såg ett
under? Han kastar dem in i ett samtal om vad som i själva
verket är det viktigaste i livet. Han uppmanar dem att söka den
födan som består och skänker evigt liv. Jesus lite provocerande
påstående avskräcker inte folket från att fortsätta att vara
nyfikna på vad hans budskap går ut på. Med en blandning av
nyfikenhet och förväntan frågar folket: Vad skall vi göra för att
utföra Guds verk? Med den frågan så öppnar de själv upp till
ett djupgående samtal med Jesus. De får Jesus att börja
förklara och han går ända tillbaka till Mose gärning för att
bottna i sitt budskap. Jag är livets bröd, säger Jesus, den som
kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig
skall aldrig någonsin törsta. Här börjar Jesus en längre
16

utläggning och förklaring till sitt uppdrag är i världen. Vi kan
fundera om vi hade fått denna utläggning kring livets bröd, om
inte folket hade frågat honom: Vad skall vi göra för att utföra
Guds verk?
Reflektion. Det finns någon eftersträvansvärt i folkets
agerande. Trots att våra motiv från början kan vara oklara eller
motstridiga, så gör vi rätt i att leta efter Jesus där vi tror att vi
skall finna honom. Det vi inte förstår måste vi be om förklaring
på. I mötet med Jesus får vi chansen att se våra egna frågor i
ett nytt perspektiv. Låt oss använda den närmaste veckan till
att fråga oss: Vad skall vi göra för att utföra Guds verk? Vad
får det för konsekvenser för våra liv att Jesus är livets bröd?
Andlig övning. Försök under denna vecka att hitta en plats
hemma hos dig själv där du kan söka efter Jesu närhet.
Behöver du ha något för händerna, gå en promenad eller träna
dig att sitta stilla? Pröva dig fram och sök upp platsen korta
stunder. Här får du smaka livets bröd.
Bön. Gud, du ger mig livet. Du ger bröd och kraft att leva.
Hjälp mig att dela så att brödet räcker för många. Hjälp mig
att använda det jag har.
Försonaren. 5 söndagen i fastan
Han talade till dem i liknelser. ”En man planterade en vingård, satte
stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn.
Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne
skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av
vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde i
väg honom tomhänt. Då sände ägaren en annan tjänare till dem.
Honom slog de i huvudet och skymfade. Då skickade han en till, och
honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del
misshandlade de och andra dödade de. Nu hade han bara en, sin
älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min
son kommer de att ha respekt för.’ Men arrendatorerna sade till
varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det
vi som får arvet.’ Och de tog fast honom och dödade honom och
17

kastade honom utanför vingården. Vad gör nu vingårdens ägare? Han
kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt
andra. Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som
husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till
detta, och underbar är den i våra ögon.” De hade gärna velat gripa
honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var
riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.
Mark. 12:1-12
Det här handlar om en man med omsorg. Han vill att det ska
gå bra för vingården. Han skyddar den med stängsel och
vakttorn och låter den inte ligga i träda när han reser bort,
utan han ser till att någon tar hand om den. Men denne någon
ska inte arbeta oavlönad utan får del av vinsten.
Så går tiden och vingårdsägaren vill veta hur det har gått för
hans vingård och vill ha en del av skörden, så han skickar en
tjänare för att hämta den. Ja, inte bara en tjänare utan fler.
Det verkar som om arrendatorerna som har fått i uppgift att
förvalta vingården för att få fram så fin frukt som möjligt inte
är villiga att bli av med en del av vinsten till den rättmätige
ägaren och grundaren. De vägrar att ge den förste tjänaren
något och misshandlar, ja till och med dödar andra tjänare.
Nu borde vingårdsägaren ge sig av till sin vingård själv, men
vad gör han? Han skickar den som ska ärva besittningsrätten
till vingården. Sin egen älskade son. Också honom dödar
arrendatorerna och tänker att de då ska få ärva vingården. Nu
är tålamodet slut hos vingårdsägaren. Han reser själv till
vingården och dödar arrendatorerna och ger vingården åt
andra.
Hur kunde vingårdsägaren skicka sin ende, älskade son till de
här tjuvarna och mördarna? Och hur kunde sonen gå med på
att resa? Och hur kunde arrendatorerna tro att de ostraffat
skulle få roffa åt sig allt det fina i vingården? Man kan läsa den
här berättelsen på flera plan: Gud är vingårdsägaren,
vingården är Israels folk, arrendatorerna är fariséerna och
sonen är Jesus Tjänarna är alla profeter som föregått Jesus
och de andra som får vingården är hedningarna d v s icke-
18

judarna. Och så kanske Jesus menade att liknelsen skulle
förstås. Men jag undrar hur jag kan förstå den i min tid och i
mitt liv.
Reflektion. Det är en berättelse om förvaltarskap. Jag har
fått ett liv att förvalta och bor på en jord att förvalta. Eller är
det kärleksbudskapet jag har fått att förvalta - kanske kan jag
förstå berättelsen så, att jag i mitt liv ska försöka förmera den
kärlek och de gåvor jag får ta emot och arbeta för att sprida
dem över min plats på jorden. Gud är gränslös! Det är i
Honom jag lever, rör mig och är till. Allt jag är och gör tillhör
redan Honom. Jag behöver träna mig att hålla fast den tanken
under mitt mödosamma arbete i vingården.
Andlig övning. Gud vill försoning och tvekade inte att offra
sin son för att visa oss djupet av sin kärlek. Vem behöver min
kärlek? Försök att visa konkret omsorg och omtanke i det
fördolda denna vecka. Var någons ”hemliga vän” genom att
underlätta hennes/hans vardag.
Bön: Hjälp mig att leva i Dig och förvalta Din kärlek i mig. Jag
tackar Dig för mitt liv och jag ger det till Dig.
Vägen till korset. 6 söndagen i fastan
Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem. När
han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas
Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna och sade: ”Gå till
byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna
som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led
hit den. Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren
behöver den.” De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara
som han hade sagt. När de skulle ta åsnan sade de som ägde den:
”Varför tar ni åsnan?” De svarade: ”Herren behöver den.” Och de
ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom
upp. Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
19

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började
hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de
underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i
Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariséer i
folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att
sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna
att ropa.”
Lukas 19:28-40
Vågar du lägga ut din mantel framför Jesus och åsnan? Vågar
du vara med vara där allting händer? Vågar du hoppas? Eller
skulle du kanske tänka så här: - Men åhh, vad tänkte jag med
egentligen? Ska åsnan trampa på min mantel? Jag köpte den
ju nyss på Rebeckas klädbod och den kostade hela tre talenter!
Tänk om hovarna gör hål i tyget eller om någon tappar en
kladdig dadel på den, det går ju aldrig att få rent. Vad ska jag
göra? Nu är det ju försent; alla kommer att se mig när jag tar
upp den igen… Men där kommer han ju! Jesus får gärna stiga
på min mantel, strunt samma om den blir lite smutsig. Det är
ju bara en mantel. Hosianna, Hosianna i höjden! Välsignad är
han som kommer i Herrens namn!
Palmsöndagen – påsken är nära. Under påsken var Jerusalem
översvämmat av pilgrimer som kom för att fira den judiska
påsken till minne av exodus – uttåget ur Egypten - mot det
förlovade landet Israel. Jesus rider in i Jerusalem med alla
dessa människor som har hört om honom, positivt eller
negativt. Den här texten är full av drama! Mycket människor!
Nu börjar det närma sig korset och Golgata, men det vet bara
Jesus. Han kommer precis ifrån Lasaros, Maria och Marta där
han just väckt Lasaros ifrån de döda. De tre åren som Jesus
verkat under börjar lida mot sitt slut och under den tiden har
Jesus gett av sig själv till människorna och folk talar om
honom. Jesus har sagt sanningar om människor som kvinnan
vid Sykars brunn, botat lama, blinda, sjuka och besatta.
Människor som mött Jesus har blivit befriade.
20

Reflektion. Jesus delar med sig av sig själv. Att dela är
glädje, ger glädje. Det ser vi hos Jesus. Han delar med sig av
sitt liv och det ger glädje och frälsning för många. Låt oss dela
med oss av oss själva. Låt oss ta emot av Jesus, så att vi genom
bön och lovsång får hjälp att se vilka människor vi är ämnade
att vara. Kanske lite naggade i kanten, men det är precis så
Jesus älskar oss. Det gäller inte någon annan – det gäller mig
och dig. Vad är det som är viktigt i ditt liv?
Andlig övning. Har du något som du vill samtala om med
Jesus? Att leva sig in i en bibeltext genom att använda sin
fantasi kan kännas både nytt och spännande. Kanske lite
främmande? Jag rekommenderar dig att pröva detta under
den innevarande stilla veckan. Att leva sig in i att jag är där
med Jesus. Jesus rider in i Jerusalem för att befria oss på
korset - du kan vandra med honom och få känna av befrielsen
som han ger dig.
Bön. Jesus, välsignad är du som kommer mig/oss till mötes.
Visa mig och församlingen vad som är viktigast just nu. Befria
mig, oss och vår värld.
21

I Kyrkan vid Brommaplan 13/2-31/3
Bönetider
kl 7.30 onsdagar
kl 15.00 torsdagar
kl.10.45 söndagar
Gudstjänster söndagar kl 11.00
Lovsångs ”drop in” onsdagar udda veckor kl 19.30
13 feb
27 feb
13 mars
27 mars
Andlig vägledning
kl 18.30 söndagen den 3 mars
kl 18.30 söndagen den 24 mars
Församlingsrådsmöte med andlig vägledning
kl 8.30–13.00 lördagen den 9 mars
Pilgrimsvandring runt Brunnsviken
kl 9-15 söndagen den 10 mars
Påskens samlingar torsdag till söndag 28-31 mars
kl. 19.00 Getsemanestund med agapemåltid
kl. 11.00 Långfredagsgudstjänst
kl. 11.00 Uppståndelsegudstjänst
22

Församlingens vision
En växande gemenskap med Gud
och varandra.
23

Upplaga 1 2013-02-03 på 50 ex.
Upplaga 2 2013-02-05 på 50 ex. (korrat)
Upplaga 3 2013-02-12 på 50 ex. (korrat igen)
24