Programblad - Malmö Symfoniorkester

mso.se

Programblad - Malmö Symfoniorkester

Planeterna

Malmö SymfoniOrkester

Marc Soustrot, dirigent

Stephanie Lippert, sopran

Christoph Prégardien, tenor

Henrik Halén, horn

DR PigeKoret

Lisa Wall vid Sveriges Radio P2, presentatör 4 oktober

Marika Fältskog, konsertmästare

Gustav Holst (1874–1934)

seven Part-songs (H162) / 25 min

• Say who is this? • O Love, I complain • Angel spirits of sleep

• When first we met • Sorrow and joy • Love on my heart from Heaven fell

• Assemble, all ye maidens

Benjamin Britten (1913–1976)

serenad för tenor, horn och stråkorkester op 31 / 25 min

• Prologue • Pastorale • Nocturne • Elegy • Dirge

• Hymn • Sonnet • Epilogue

Paus

Gustav Holst (1874–1934)

Planeterna op 32 / 50 min

Mars – The Bringer of War

Venus – The Bringer of Peace

Mercury – The Winged Messenger

Jupiter – The Bringer of Jollity

Saturnus – The Bringer of Old Age

Uranus – The Magician

Neptunus – The Mystic

Konserten 4 oktober spelas in av sveriges radio P2,

vänligen respektera inringningarna.

Malmö Konserthus

Torsdag 4 oktober 2012 kl 19.30

Konservatoriets konsertsal, Köpenhamn

Lördag 6 oktober 2012 kl 19.30

3–14 oktober 2012

Planeterna

LONDON


marC soustrot

Dirigent

MSO:s chefdirigent Marc Soustrot föddes

i en musikerfamilj i Lyon, föräldrarna var

operasångare. Han studerade vid konservatorierna

i Lyon och Paris och vann

under denna period en rad priser i både

piano och trombon. Senare vann han

även första pris i dirigenttävlingar i

London och Besançon. Marc Soustrot har

ett mycket gott anseende på de europeiska

musikaliska scenerna och gästar regelbundet

orkestrar som Bambergs Symfoniorkester,

Münchenfilharmonikerna, radioorkestrarna

i Hannover och Hamburg,

English Chamber Orchestra, DR Symfoni­

Orkestret, Kungliga filharmonikerna i

Stockholm, Göteborgs Symfoniker och

ytterligare en lång rad orkestrar i Frankrike,

Holland, Luxemburg och Belgien

samt operahus i Köpenhamn, Genève,

Bryssel, Sevilla och Madrid. Han dirigerade

vid invigningen av nya operahuset

i Oslo samt bl a en serie av Messiaen­

konserter i Oslo, Finland, Belgien och

Spanien med anledning av tonsättarens

100­årsjubileum, Macbeth och Carmen

i Oslo, Poulencs Karmelitsystrarna,

Hoffmanns äventyr och Pelléas et

Mélisande i Köpenhamn, Evgenij Onegin

och Maria Stuart i Stuttgart.

Konserttips 6 oktober

av Xiao-ming ma, tredje konsertmästare

Lan Shui är en lysande kinesisk dirigent, väldigt musikalisk och

intellektuell, som jag spelat med många gånger. Det brukar bli

fantastiska konserter. Han – liksom andra framstående kinesiska

musiker – jobbar med musiken på ett annat sätt än man gör i det

mer traditionella Europa. Under repetitio nerna händer det att

många inte förstår tankegångarna, men resultatet brukar bli

mycket vackert. Det betyder inte att det ena är bättre än det

andra. Bara att det är annorlunda och ibland mer nyskapande.

Marc Soustrot har varit chefdirigent och

konstnärlig ledare för Filharmoniska

orkestern i den nordvästfranska regionen

Pays de la Loire 1976­1994, Bonn 1995­

2003 och filharmonikerna i Brabant med

säte i Eindhoven 1996­2006. Från och

med säsongen 2011/2012 är han chefdirigent

för Malmö SymfoniOrkester.

I sitt arbete strävar Marc Soustrot ständigt

efter en balans mellan den äldre, traditionella

repertoaren och den nutida musiken.

Diskografin rymmer ett stort antal CDproduktioner

med artister som Mirella

Freni, José van Dam, Shlomo Mintz och

Mstislav Rostropovitj. En del av dem har

vunnit internationella priser, t ex Prix du

disque och Prix de la critique. Särskilt har

Soustrots inspelningar Leonore 1806 (en

tidig version av Beethovens Fidelio),

Krzysztof Pendereckis Lukaspassionen

och den fullständiga versionen av Ernst

Kreneks Karl V väckt uppmärksamhet.

Marc Soustrot tilldelades franska hederslegionen

2008.

stePHanie liPPert

sopran

Stephanie Lippert är en lyrisk­dramatisk

sopran från Norrtälje. Efter att ha studerat

teater på Spegelteatern i Stockholm

inledde hon privatstudier i operasång och

efter tre år kom hon som 22­åring in på

Operaakademiet i Köpenhamn. Därefter

har hon uppträtt med Odense Symfoniorkester,

Det Kongelige Danske Musikkonservatoriums

Symfoniorkester,

Sjællands Symfoniorkester/Copenhagen

Phil, Folkoperans orkester och Det

Kongelige Teaters Kapel. I november

2010 gjorde hon sin debut som Anna

i Det Kongelige Teaters uppsättning av

Nabucco dirgerad av Pier Giorgio

2 3

Morandi. Under sin utbildning genomförde

Stephanie även ett antal stora

rollinstuderingar som The Governess

i Brittens Turn of the Screw, Marguerite

i Faust, Tatjana i Evgenij Onegin och

Desdemona i Otello.

Stephanie Lippert avslutade sin operahögskoleutbildning

i maj 2012 med att

framföra Donna Elvira i Operaakademiet

och Det Kongelige Teaters uppsättning

av Don Giovanni. Denna roll framförde

hon också på operafestivalen i Aix­ en­

Provence under ledning av Academie

Europeénne i juni 2012.


CHristoPH PrÉGarDien

tenor

Trots det franskklingande namnet är

Christoph Prégardien från Tyskland och

hör till några av världens främsta tenorer

inte minst som Liedersångare. Han framträder

denna säsong vid Wigmore Hall

i London, Musikverein i Wien, Berlin

Philharmonie, La Monnaie i Bryssel och

Cité de la Musique i Paris. Prégardien

återvänder regelbundet till festivaler

som Schubertiade Schwarzenberg,

Rheingau Musik Festival och Menuhin

Festival Gstaad. I våras antog han en ny

utmaning som dirigent för Bachs

Johannes passionen på Europaturné

med ensemblen Le Concert Lorrain

och Nederländernas Kammarkör.

Detta gav mersmak och han kommer

återigen att dirigera orkestern när

samma stycke ska spelas in. Det mesta

han har på sin repertoar finns utgivet på

Challenge Classics, BMG, EMI, Deutsche

Grammophon, Philips, Sony, Erato och

Teldec. Disko grafin rymmer mer än 130

titlar och en rad av dem har prisbelönats

av t ex Gramophone, Prix Georg Solti,

Diapason d’Or, Cannes Classical Award

och Edison Award.

Christoph Prégardien framträder med

världens främsta orkestrar, däribland

filharmonikerna i Berlin och Wien, Bayerns

Radiosymfoniker, Gewandhausorkestern

i Leipzig, Concertgebouw orkestern i

Amsterdam, Philharmonia Orchestra

i London, Radio France­orkestern samt

symfoniorkestrarna i Boston, S:t Louis,

San Francisco och Montreal. Orkester­

repertoaren omfattar allt från Monteverdi

och Purcell till Mahler, Stravinskij, Britten,

Wolf och Rihm. Prégardien har arbetat

med dirigenter som Barenboim, Harnoncourt,

Gardiner, Nagano, och Herreweghe.

På operascenen har han framträtt i roller

som Tamino i Trollflöjten, Don Ottavio

i Don Giovanni, Almaviva i Barberaren i

Sevilla och Fenton i Falstaff. Utöver allt

detta är han professor och undervisar

i Köln.

HenriK HalÉn

Horn

MSO:s solohornist Henrik Halén utbildade

sig till brasspedagog på Musiklinjen vid

Framnäs Folkhögskola i Piteå. Han kom

senare till Stockholm där han gick ett år

på ”Ackis” (Musikhögskolan). Så 1975 tog

han ett tre veckor långt vikariat i MSO:s

hornstämma… och ännu 37 år senare är

han kvar! Vikariatet förlängdes och 1978

provspelade han och fick en tjänst i

orkestern. Sedan 1990­talet är han stämledare.

Ungefär vart femte år har Henrik

varit solist i bl a Mozarts andra och tredje

hornkonsert, Strauss första hornkonsert

och i Schumanns Konzertstück. Utöver

Dr PiGeKoret

DR Kor och Korskole omfattar en rad

körer med medlemmar från 6 år och

uppåt. Körskolans elitensemble är DR

PigeKoret som funnits sedan 1938 och

är målet för dem som är med i de

andra barn­ och juniorkörerna vid

Danmarks Radio.

DR PigeKoret har i Danmark blivit ”synonym

med dansk sång och den rena nordiska

körklangen”. Deras sång hörs dagligen

sedan många år precis före

lunchnyheterna och är därför välkänd i

Danmark. DR PigeKorets huvudsponsor

är FrederiksbergFonden och kören står

under beskydd av H. E. Alexandra

Christina, grevinnan av Frederiksborg

(fd Prinsessan Alexandra).

4 5

tjänsten i MSO vikarierar han ofta i andra

orkestrar, inte minst i Bergen och DR

SymfoniOrkestret där han varit mycket

de senaste åren och tidigare ofta i Göteborgs

Symfoniker. Utöver detta har

Henrik Halén stort fokus på under visning.

Han tillhör lärarkåren vid Musikhögskolan

i Malmö sedan 1990­talet.

Om hornsolot i Britten­stycket säger

Henrik: ”Många reagerar på att det låter

falskt eller orent. Det kan förefalla som

dålig intonation, men det ska vara så

eftersom man spelar på sk naturtoner.”

Varje år i april kan man söka in till DR:s

Körskola där man utöver sång även

studerar ett instrument. Platserna är

eftertraktade, körerna omfattar sammanlagt

ca 200 barn och ungdomar. DR

PigeKoret, liksom övriga DR­körer,

framträder vid ett stort antal konserter

i kyrkor och konsertsalar, sjunger på

CD­inspelningar, i radio och TV. Efter

DR PigeKoret hägrar en plats i DR:s

professionella körer DR KoncertKoret

eller DR VokalEnsemblet. Även om dansk

sång utgör fundamentet för DR PigeKoret

spänner repertoaren över mycket mer,

från renässans och barock till nyskriven

körmusik. Flickkören är ofta ute på turné

runtom i Danmark, men även i resten av

Norden, Frankrike, England, Ryssland,

Kina och Australien.


Gustav Holst

seven Part-songs

Gustav Holst var under många år musiklärare

vid S:t Pauls flickskola i London

och denna institution gav honom inspiration

till många verk. I mitten av 1920­talet

tonsatte han till exempel för solosopran,

trestämmig damkör och stråkorkester

sju dikter författade av Robert Bridges.

När hela sviten var färdigkomponerad

konstaterade tonsättaren att de två först

komponerade sångerna (1925) passade

bäst som avslutning, medan de som

skrivits 1926 fick inleda.

Holst var gripen av dikterna och har med

stor känslighet levt sig in i och musikaliskt

tolkat deras innebörd. Hans förmåga att

Konserttips 18 oktober av

ann-Kersti Goa, cello

En konsert med två fina symfonier! Tjajkovskijs fjärde

symfoni som är storslagen och som kontrast Sjostakovitjs

nia från 1945 som är helt annorlunda. Estniske tonsättaren

Tormis instrumentalmusik är en ny bekantskap,

han är för mig mer känd för sin körmusik.

utforma ett melodiskt material ur

skallöpningar är tydlig, som när han

ibland lägger en vacker vokallinje mot

enklast möjliga ackompanjemang. Kanske

är det den sista sången som griper mest,

en elegi över en dam som dog av sorgen

efter sin älskade. Det blev en komplex

musik med tritonusintervall, rena kvinter

och ostinatorytmer. Diktaren förklarade

att han efter att bara ha hört Holsts

musik en enda gång inte kunde uttala sig

om den, då han inte förstod så mycket av

musik. ”Men tyckte om det andra gången

och kom till slut till full glädje. Ditt sätt

att behandla orden är så nytt …”

© Stig Jacobsson

Gustav Holst: seven Part-songs

text: robert Bridges (1844-1930)

svensk tolkning: stig jacobsson

1. say who is this?

Say who is this with silvered hair,

So pale and worn and thin,

Who passeth here, and passeth there,

And looketh out and in?

That useth not our garb nor tongue,

And knoweth things untold :

Who teacheth pleasure to the young,

And wisdom to the old?

No toil he maketh his by day,

No home his own by night ;

But wheresoe’er he take his way,

He killeth our delight.

Since he is come there’s nothing wise

Nor fair in man or child,

Unless his deep divining eyes

Have looked on it and smiled.

Whence came he hither all alone

Among our folk to spy?

There’s nought that we can call our own,

Till he shall hap to die.

And I would dig his grave full deep

Beneath the churchyard yew,

Lest thence his wizard eyes might peep

To mark the things we do.

2. o love, i complain

O Love, I complain,

Complain of thee often,

Because thou dost soften

My being to pain:

Thou makest me fear

The mind that createth,

That loves not nor hateth

In justice austere;

6 7

Säg, vem är detta med silverne hår,

så blek och sliten och tunn,

som gick här förbi, och gick där förbi,

och tittade ut och in?

Som varken använde vår dräkt eller språk,

och som visste outsagda ting:

som lärde ut glädje till de unga

och visdom åt de gamla?

Om dagen gjorde han sig inget besvär,

inget hem var hans om natten;

Men vart han än drar fram

dödar han vår glädje.

Sedan han kom finns inget förnuft

eller rättvisa hos man eller barn,

om inte hans djupträngande ögon

har sett på det och lett.

Varifrån kom han hit alldeles ensam

bland vårt folk för att granska?

Det finns inget vi kan kalla vårt eget

förrän han råkar dö.

Och jag ska gräva hans grav djupt

under kyrkogårdens idegran,

så att inte hans magiska ögon kan

lägga märke till vad vi gör.

Åh kärlek, klagar jag,

klagar ofta på dig,

för du mjukar upp

min kropp för att lida:

Du får mig att frukta

den tanke som väcks,

att kärleken inte bara hatar

i bitter rättvisa;


Who, ere he make one,

With millions toyeth,

And lightly destroyeth

Whate’er is begun.

An’ wer’t not for thee,

My glorious passion,

My heart I could fashion

To sternness, as he.

But thee, Love, he made

Lest man should defy him,

Connive and outvie him,

And not be afraid:

Nay, thee, Love, he gave

His terrors to cover,

And turn to a lover

His insolent slave.

3. angel spirits of sleep

Angel spirits of sleep,

White­robed, with silver hair,

In your meadows fair,

Where the willows weep,

And the sad moonbeam

On the gliding stream

Writes her scatter’d dream:

Angel spirits of sleep,

Dancing to the weir

In the hollow roar

Of its waters deep;

Know ye how men say

That ye haunt no more

Isle and grassy shore

With your moonlit play;

That ye dance not here,

White­robed spirits of sleep,

All the summer night

Threading dances light?

Vem, innan han fångar dig,

med miljoner bagateller

och lättsinnigt förintar

vad som än påbörjats.

Och vore det inte för dig,

skulle min lysande passion,

kunna forma mitt hjärta

till stränghet, som han.

Men du, kärlek, fick honom

om man ändå skulle trotsa honom,

att överse och överträffa honom,

och inte vara rädd:

Nej, du, kärlek, han gav

sin ångest för att dölja,

och förvandla sin fräcka slav

till en älskare.

Sömnens älvor,

vitklädda med silverne hår,

i dina vackra ängder

där pilarna gråter,

och den ledsna månstrålen

skriver på den smygande strömmen

hennes upplösta dröm.

Sömnens älvor,

dansar till dammen

med ihåligt vrål

från dess vattens djup:

Vet du hur män säger

att du inte längre hemsöker

öar och gräsklädd strand

med ditt spelande månljus;

Att ni inte dansar här,

vitklädda sömnens andar,

tråder hela sommarnatten

dansens ljus?

4. When first we met

When first we met, we did not guess

That Love would prove so hard a master;

Of more than common friendliness

When first we met we did not guess.

Who could foretell the sore distress,

This irretrievable disaster,

When first we met? We did not guess

That Love would prove so hard a master.

5. so when joy’s cup

So when joy’s cup is brimm’d full up,

Take no thought o’ the morrow:

So fine’s your bliss,

ye shall not miss

To have your turn wi’ sorrow.

And she with ruth will teach you truth,

She is man’s very med’cin:

She’ll drive us straight to heav’ns high gate,

Ay, she can stuff our heads in.

Blush not nor blench with either wench,

Make neither brag nor pother:

God send you, son, enough of one

And not too much o’ t’other.

6. love on my heart from heaven fell

Love on my heart from heaven fell,

Soft as the dew on flowers of spring,

Sweet as the hidden drops that swell

Their honey throated chalicing.

Now never from him do I part,

Hosanna evermore I cry:

I taste his savour in my heart,

And bid all praise him as do I.

Without him noughtsoever is,

Nor was afore, nor e’er shall be:

Nor any other joy than his

Wish I for mine to confort me.

8 9

När först vi möttes, anade vi inte

att kärleken skulle visa sig vara en så hård lärare

med mer än vanlig vänlighet

när först vi möttes anade vi inte.

Vem kunde förutse det irriterande trångmål

denna hopplösa katastrof,

När först vi möttes? Anade vi inte

att kärleken skulle visa sig vara en så hård lärare.

Så när glädjens bägare är till brädden full

tänk inte på morgondagen:

så härlig är din lycka,

att du inte kommer att undgå

att få din beskärda del av sorgen.

Och hon ska med ömkan lära dig sanningen,

hon är människans sanna medicin:

hon ska leda oss direkt till himlens port,

Ack, hon ska fylla våra huvuden.

Rodna eller rygga tillbaka inte för tjänare,

skrävla eller väsnas inte:

Gud sände dig, son, tillräckligt av det ena

och inte för mycket av det andra.

Kärleken föll till mitt hjärta från himlen,

mjukt som dagg på vårens blommor,

skön som de dolda droppar som fyller

deras honungsmunnade bägare.

Nu lämnar jag honom aldrig,

hur mycket jag än skriker Hosianna:

Jag smakar hans doft i mitt hjärta,

och ber alla prisa honom som jag.

Utan honom finns ingenting

inte tidigare, och ska aldrig finnas:

önskar jag inte heller någon annan glädje än hans

för mitt välbefinnande.


7. assemble, all ye maidens

Assemble, all ye maidens, at the door,

And all ye loves, assemble; far and wide

Proclaim the bridal, that proclaim’d before

Has been deferr’d to this late eventide:

For on this night the bride,

The days of her betrothal over,

Leaves the parental hearth for evermore;

Tonight the bride goes forth to meet her lover.

Reach down the wedding vesture, that has lain

Yet all unvisited, the silken gown:

Bring out the bracelets, and the golden chain

Her dearer friends provided: sere and brown

Bring out the festal crown,

And set it on her forehead lightly:

Though it be wither’d, twine no wreath again;

This only is the crown she can wear rightly.

Cloke her in ermine, for the night is cold,

And wrap her warmly, for the night is long,

In pious hands the flaming torches hold,

While her attendants, chosen from among

Her faithful virgin throng,

May lay her in her cedar litter,

Decking her coverlet with sprigs of gold,

Roses, and lilies white that best befit her.

Sound flute and tabor, that the bridal be

Not without music, nor with these alone;

But let the viol lead the melody,

With lesser intervals, and plaintive moan

Of sinking semitone;

And, all in choir, the virgin voices

Rest not from singing in skill’d harmony

The song that aye the bridegroom’s ear rejoices.

Let the priests go before, array’d in white,

And let the dark­stoled minstrels follow slow,

Next they that bear her, honour’d on this night,

And then the maidens, in a double row,

Each singing soft and low,

And each on high a torch upstaying:

Unto her lover lead her forth with light,

With music, and with singing, and with praying.

Samla er, alla jungfrur, vid dörren

och samlas alla ni förälskade; nära och fjärran

och kungör att det bröllop, som tidigare proklamerats

har blivit uppskjutet till denna sena aftonstund:

För denna natt,

är brudens trolovningsdagar över,

lämnar föräldrarnas härd för alltid.

Inatt går bruden för att möta sin älskade.

Ta fram bröllopsdressen, som hittills

legat orörd, silkesdräkten:

hennes närmaste vänner ombesörjer

att ta fram armbanden och den gyllene kedjan

och att ta fram festkronan, vissen och brun

och sätta den lätt på hennes hjässa

fast den är förtorkad, tvinnas ingen ny krans.

Detta är den enda krona hon med rätta kan bära.

Dölj henne i hermelin, för natten är kall

och svep henne varmt, för natten är lång,

håll de brinnande facklorna i fromma händer,

medan hennes uppvaktning, vald bland

hennes trogna jungfrurs myller,

sätter henne på bärstolen av ceder,

strör med stoft av guld hennes täcke.

Rosor och vita liljor passar henne bäst.

Klang av flöjt och tamburin, så bröllopet

inte blir utan musik, inte bara dessa;

men låt gamban leda melodin,

med färre intervall, och jämmerlig klagan

och fallande halvtoner;

och jungfruröster tillsammans i kör

vilar inte från sångens lärda harmonier.

Den sång som alltid fröjdar brudgummens öron.

Låt prästerna gå först, skrudade i vitt

och låt de mörkklädda skalderna långsamt följa efter.

Därefter de som bär henne, hedrade denna natt,

och därefter jungfrurna i dubbla led.

De sjunger mjukt och lågt

och alla med en fackla lyft;

mot hennes älskade leder de henne vidare med ljus.

Med musik, med sång och med bön.

’Twas at this sheltering hour he nightly came,

And found her trusty window open wide,

And knew the signal of the timorous flame,

That long the restless curtain would not hide

Her form that stood beside;

As scarce she dared to be delighted,

Listening to that sweet tale, that is no shame

To faithful lovers, that their hearts have plighted.

But now for many days the dewy grass

Has shown no markings of his feet at morn:

And watching she has seen no shadow pass

The moonlit walk, and heard no music borne

Upon her ear forlorn.

In vain has she looked out to greet him;

He has not come, he will not come, alas!

So let us bear her out where she must meet him.

Now to the river bank the priests are come:

The bark is ready to receive its freight:

Let some prepare her place therein, and some

Embark the litter with its slender weight:

The rest stand by in state,

And sing her a safe passage over;

While she is oar’d across to her new home,

Into the arms of her expectant lover.

And thou, O lover, that art on the watch,

Where, on the banks of the forgetful streams,

The pale indifferent ghosts wander, and snatch

The sweeter moments of their broken dreams,

Thou, when the torchlight gleams,

When thou shalt see the slow procession,

And when thine ears the fitful music catch,

Rejoice, for thou art near to thy possession.

10 11

Det var vid denna skyddade timme han kom om

natten,

och fann hennes trogna fönster vidöppet,

och hörde den ängsliga flammas signal,

den långa och oroliga gardinen kunde inte dölja

hennes gestalt som stod bredvid.

Hon vågade knappast vara förtjust,

lyssnade till den rörande sång, som inte skämmer

till trogna älskare, som deras hjärtan lovat.

Men under många dar har det daggfriska gräset

inte visat några spår av hans fötter på morgonen:

och när hon spanat har hon inte sett någon skugga

på den månljusa stigen och ingen musik

har nått hennes övergivna öron.

Förgäves har hon tittat ut för att hälsa honom;

han har inte kommit, han kommer inte, tyvärr!

Så låt oss bära henne dit hon måste möta honom.

Nu kommer prästerna till flodbädden:

Båten är beredd att ta emot dess last:

låt några göra plats för henne där, och några

ta ombord bärstolen med dess ringa vikt:

övriga står beredda,

och besjunger henne en säker överfärd;

medan hon ros över till sitt nya hem

till hennes väntande älskares famn.

Och du, åh älskade, som är på vakt,

där på stranden till glömskans strömmar,

vandrar bleka likgiltiga andar, och griper

de vackra ögonblicken i deras avbrutna drömmar,

Du, när facklorna fladdrar,

när du ser den långsamma processionen,

gläds när dina öron fångar den nyckfulla musiken,

för du är nära din egendom.


Benjamin Britten

serenad för tenor, horn och stråkorkester

Ordet serenad motsvaras på tyska av

Nachtmusik och detta avslöjar att formen

ursprungligen betecknade musik med

nattstämning, något som passar mycket

väl in på Benjamin Brittens välkända

Serenad för tenor, horn och stråkar från

1943. Den innehåller nämligen sex vokala

nocturner och knyter an till serenadformen

också genom att den inledande

prologen får en exakt repris i den avslutande

epilogen – båda för ensamt horn.

Britten har valt texter ur femhundra års

engelsk poesi och skapat en musik som

med serenadens krav på metrisk, rytmisk

och melodisk variation nära följer textens

handling. Nocturnens ord om ”horns of

Elfland” ledsagas följdriktigt av signalmotiv

och jaktskildringen i Hymn

(ursprungligen kallad Hymn to Diana)

hörs tydligt i musiken. Hornet är också

GÄstsPel

Benjamin mönnekes, violin

Det är alltid roligt att hälsa andra orkestrar välkomna till vårt

konsert hus. Det är viktigt med ett levande utbyte. Malmöpubliken

får möjlighet att jämföra MSO med andra orkestrar –

denna säsong Göteborgs Symfoniker, Helsingborgs Symfoniorkester,

Själlands Symfoniorkester/Copenhagen Phil, DR

Underholdnings Orkestret, Malmö Operaorkester och

Musikhögskolans Symfoniorkester! Det berikar oss

och ökar utbudet för den klassiska musiken i Malmö.

dominerande i Elegy, medan rösten där

begränsas till ett kort recitativ. Hornstämman

är överlag ytterst krävande

med sina stopptoner och ekoeffekter.

Den vokala tyngdpunkten ligger i Dirge

(klagosång) där tenoren börjar med en

sex takter lång ostinatomelodi som upprepas

åtta gånger. I orkestern resulterar

den tematiska processen i en fuga vars

kulmen nås i och med hornets insats.

Därpå tunnas musiken ut och satsen

slutar med en repetition av första strofen.

Britten ägnade sig med förkärlek åt

vokalmusik, men frågan är om han

någonsin mer förmådde skapa en så

förtätad och gripande musik som denna.

Musiken skrevs direkt med tanke på hans

livskamrat, tenoren Peter Pears och

hornisten Dennis Brain, vilka också

uruppförde musiken den 15 oktober 1943.

© Stig Jacobsson

Henrik Halén, horn

12 13


Benjamin Britten: serenad för tenor, horn och stråkorkester

Översättning: johan Bergman

Pastorale

Text: Charles Cotton (1630-1687)

The day’s grown old; the fainting sun

Has but a little way to run,

And yet his steeds, with all his skill,

Scarce lug the chariot down the hill.

The shadows now so long do grow,

That brambles like tall cedars show;

Mole hills seem mountains, and the ant

Appears a monstrous elephant.

A very little, little flock

Shades thrice the ground that it would stock;

Whilst the small stripling following them

Appears a mighty Polypheme.

And now on benches all are sat,

In the cool air to sit and chat.

Till Phoebus, dipping in the West,

Shall lead the world the way to rest.

nocturne

Text: Lord Alfred Tennyson (1809–1892)

The spelcour falls on castle walls

And snowy summits old in story:

The long night shakes across the lakes,

And the wild cataract leaps in glory:

Blow, bugle, blow, set the wild echoes flying,

Bugle, blow; answer, echoes, answer, dying,

dying, dying.

O hark, O hear, how thin and clear,

And thinner, clearer, farther going!

O sweet and far from cliff and scar

The horns of Elfland faintly blowing!

Blow, let us hear the pruple glens replying:

Bugle, blow; answer, echoes, answer, dying,

dying, dying.

Dagen har blivit gammal; den bleknade solen

har bara en lite bit kvar.

Och ändå, all sin förmåga, drar

den mödosamt vagnen nerför backen.

Skuggorna växer sig nu så långa

att varje buske ter sig stor som en ceder;

Mullvadshögar ser ut som berg, och myran

tycks vara en enorm elefant.

En mycket liten, liten hjord

skuggar tre gånger marken mer än vanligt;

Medan de små ynglingarna följer dem

visar sig en mäktig Polypheme.

Och nu sitter alla på bänkar

i den svala luften för att prata.

Tills Phoebus leder världen till vila

när han går ner i väst.

Glansen faller över slottsmurarna

och de snöiga tinnarna med gammal historia:

Den långa natten sveper över sjöarna,

och det vilda vattenfallet brusar jublande.

Klinga, horn, klinga, låt vilda ekon skalla

Klinga, horn, svara, ekon, svara, döende, döende

Oh lyssna, oh hör, så tunn och klar,

och tunnare, klarare, mer avlägset!

Åh, mjukt och långt från klippor och skär

hörs Älvahornen andlöst blåsa!

Blås, låt oss höra de blå dalarna svara:

Klinga, horn, svara, ekon, svara, döende, döende

O love, they die in yon rich sky,

They faint on hill or field or river:

Our echoes roll from soul to soul

And grow for ever and for ever.

Blow, bugle, blow, set the wild echoes flying:

And answer, echoes, answer, dying, dying, dying.

elegy

Text: William Blake (1757–1827)

O Rose, thou art sick!

The invisible worm

That flies in the night,

In the howling storm,

Has found out thy bed

Of crimson joy:

And his dark secret love

Does thy life destroy.

Dirge

Text: Anonym (1400-tal)

This ae nighte, this ae nighte,

Every nighte and alle,

Fire and fleete and candle­lighte,

And Christe receive thy saule.

When thou from hence away art past,

Every nighte and alle,

To Whinnymuir thou com’st at last;

And Christe receive thy saule.

If ever thou gav’st hos’n and shoon,

Every nighte and alle,

Sit thee down and put them on:

And Christe receive thy saule.

If hos’n and shoon thou ne’er gav’st nane,

Every nighte and alle,

The whinnies shall prick thee to the bare bane;

And Christe receive thy saule.

From Whinnymuir when thou may’st pass,

Every nighte and alle,

To Brig o’Dread thou com’st at last;

And Christe receive thy saule.

14 15

Oh käraste, de dör bort i skyarna,

de mattas på kullen eller fältet eller floden:

Vårt eko rullar från själ till själ

och växer i all evighet.

Blås, horn, blås, låt det vilda ekot flyga;

och svara, ekon, svara, döende, döende.

Oh ros, du är sjuk!

Den osynliga ormen

som flyger i natten,

i den ylande stormen,

har hittat din säng

av rodnande glädje:

och hans hemliga kärlek

förpestar ditt liv.

Denna natt, denna natt,

varenda natt,

eld och glitter och stearinljus,

och Kristus tar emot din själ.

När du härifrån avlägsnar dig,

varenda natt,

kommer du till slut till Whinnymuir;

och Kristus tar emot din själ.

Om någonsin du skänkt byxor och skor,

varenda natt

sätt dig ner och sätt på dig dem:

och Kristus tar emot din själ.

Om du aldrig skänkt byxor och skor,

varenda natt,

ska törnen sticka dig in på bara benet;

och Kristus tar emot din själ.

När du passerat Whinnymuir,

varenda natt,

kommer du till slut till bron;

och Kristus tar emot din själ.


From Brig o’ Dread when thou may’st pass,

Every nighte and alle,

To Purgatory fire thou com’st at last;

And Christe receive thy saule.

If ever thou gav’st meat or drink,

Every nighte and alle,

The fire shall never make thee wshrink;

And Christe receive thy saule.

If meat or drink thou ne’er gav’st nane,

Every nighte and alle,

The fire will burn thee to the bare bane;

And Christe receive thy saul.

This ae night, this ae nighte,

Every nighte and alle,

Fire and fleet and candle­lighte,

And Christe receive thy saule.

Hymn

Text: Ben Jonson (1572–1637)

Queen and huntress, chaste and fair,

Now the sun is laid to sleep,

Seated in thy silver chair,

State in wonted manner keep:

Hesperus entreats thy light,

Goddess excellently bright.

Earth, let not thy envious shade

Dare itself to interpose;

Cynthia’s shining orb was made

Heav’n to clear when day did close:

Bless us then with wished sight,

Goddess excellently bright.

Lay thy bow of pearl apart,

And thy chrystal shinig quiver;

Giv unto the flying hart

Space to breathe, how short so­ever:

Thou that mak’st a day of night,

Goddess excellently bright.

Från bron, när du passerat den,

varenda natt,

kommer du till slut till skärselden;

och Kristus tar emot din själ.

Om någonsin du skänkt mat eller dryck,

varenda natt,

ska elden aldrig göra dig ont;

och Kristus tar emot din själ.

Om du aldrig skänkt mat eller dryck,

varenda natt,

ska elden bränna dig in på bara benet;

och Kristus tar emot din själ.

Denna natt, denna natt,

varenda natt,

eld och glitter och stearinljus,

och Kristus tar emot din själ.

Drottning och jägare, kysk och vacker,

nu är solen lagd till sömns,

lagd i din silverne vagn,

Hesperus härskar på vanligt vis,

in i ditt ljus,

ljusets strålande gudinna.

Jord, låt inte din avundsjuka skugga

våga lägga sig i;

Cynthias glänsande glob skapades

himmelskt klar nu när dagen slöts;

Välsigna oss med den syn vi önskar,

ljusets strålande gudinna.

Lägg ifrån dig pärlebågen,

och ditt kristallklara koger;

Skänk ditt flyktiga hjärta

rum att andas, hur kort som helst:

Du som gör dag av natt,

ljusets strålande gudinna.

sonnet

Text: John Keats (1795–1821)

Of soft embalmer of the still midnight,

Shutting with careful fingers and benign,

Our gloom­pleas’d eyes, embower’d from

the light,

Enshaded in forgetfulness divine:

O soothest Sleep! If so it please thee, close

In midst of this thine hymne my willing eyes,

Or wait the ’Amen’ ere thy poppy throws

Around my bed its lulling charities.

Then save me, or the passèd day will shine

Upon my pillow, breeding many woes,

Save me from curious Conscience, that still lords

Its strenght for darkness, burrowing like a mole;

Turn the key deftly in the oilèd wards,

And seal the hushèd Casket of my Soul.

Av den stilla midnattens balsam,

sluter med varsamma och kärleksfulla fingrar,

våra dystra ögon, skyddade från ljuset,

skuggade av gudomlig glömska:

Oh ljuvaste sömn! Om det passar dig, stäng

mitt i din hymn, mina villiga ögon,

eller invänta ’Amen’ innan din vallmo kastar

runt min säng, dess sövande välgörenhet.

Rädda mig, eller låt den gångna dagen

skina på min kudde, föda mycken sorg,

rädda mig från nyfiken medvetenhet, som

ännu behärskar

dess kraft för mörker, som mullvadshålor;

Vrid nyckeln snabbt i det oljade låset,

och försegla min själs förstummade etui.

Erbjudande till MSO:s konsertpublik

BROMANS

GRILL & BAR

Valfri varmrätt i restaurangen före eller efter konsert för 150 kr exkl dryck.

Restaurangbiljetten köps i biljettkassan. Har du frågor eller vill boka bord

kontakta Quality Hotel Konserthuset, tel 040-664 60 20.

16 17


Gustav Holst

Planeterna

Gustav Holst hör i hög grad till de tonsättare

vars tonspråk kan betecknas som

”typiskt engelsk”, men det är ändå svårt

att sätta fingret på dessa speciella egenskaper.

Han utbildade sig till trombonist

och tog kompositionslektioner för Charles

Stanford vid Royal College of Music. Han

komponerade musik i de flesta av tidens

genrer, men har utan tvekan blivit mest

uppmärksammad för sin enorma orkestersvit

Planeterna. Han påbörjade musiken

1914, men blev inte färdig förrän 1917 mitt

under brinnande krig. Den legendariske

dirigenten Adrian Boult uruppförde den

sjusatsiga sviten 1918. Var och en av

satserna är uppkallad efter en av planeterna,

men det är vare sig de mytologiska

eller astronomiska karaktärerna han ville

skildra. Han har tagit fasta på de egenskaper

astrologin gett dem.

Med en ständigt pådrivande rytmik, där

låga blåsare och brass dominerar, skildrar

han i Mars krigets idioti. Den rytmiska

figur som i början presenteras i slagverk,

harpa och stråkar fortsätter hela satsen

ut och växter till våldsam kraft. Kontrasten

hittar man i de sju minuters totala

skönhet som representeras av Venus.

Det är en lugn och overklig musik med

stor ömhet.

Tyngdlöshet och kvicksilverlik snabbhet

utmärker Mercurius, budbäraren. Alla

tunga instrument tiger i denna delikata

sats. I mittdelen hittar man elva (och en

halv) repetitioner av en sex takter lång

fras som stegrar upp mot satsens enda

utbrott. Musiken svänger mellan ackord

som harmoniskt är så långt ifrån varandra

18

som möjligt. Jupiter kallade tonsättaren

själv ”en av dessa jovialiska tjockisar som

njuter av livet”. Det förvånar alltså inte

att vi här hittar mycket lycka och glädje.

Ålderdomens sorger skildras i Saturnus

med hjälp av skuggrika flöjter tillsammans

med harpor och långsamma, sorgsna

figurer i basarna. Musiken växer ut till en

långsam marsch i brasset. Den här satsen

lär tonsättaren själv ha älskat mest.

Liksom i Paul Dukas Trollkarlens lärling

skildras Uranus magiska förmåga av

fagotten, men Holst kände vid denna tid

inte alls till Dukas berömda stycke. Även

här byggs musiken upp till överväldigande

utbrott i hela orkestern och det magiska

förenas med humor.

I den avslutande satsen, Neptunus, ska

alla instrument spela pianissimo hela

tiden, i en tonlös, uttryckslös, formlös

följd av skuggrika harmonier, allt för att

skapa intryck av tidlös evighet. Det är en

musik som aldrig tycks sluta och det gör

ju inte heller universum. Men det är

liksom musiken fyllt av magi och fantasi.

Men bortom Neptunus har vi ju Pluto!?

Men Pluto upptäcktes först fyra år innan

Holst gick bort och han var inte beredd

att komponera någon ny sats. Idag

räknas den himlakroppen inte längre in

bland planeterna – så Holst svit är åter

komplett! Fast under den tid då Pluto

ännu räknades som planet passade

en annan engelsk tonsättare, Colin

Matthews, på att ”fullborda” sviten

med en Pluto­sats.

© Stig Jacobsson

Kommande konserter

Välkommen till Nalles värld!

Ladda hem den nya appen.

Lördag 6 oktober 18.00

War requiem

Gästspel: Sjællands Symfoniorkester/Copenhagen Phil

Benjamin Britten: War Requiem

Torsdag 11 oktober 19.30

tHe sea

Benjamin Britten: Four Sea Interludes ur Peter Grimes

Sergej Prokofjev: Pianokonsert nr 1

William Lloyd­Webber: Aurora, uvertyr

Frank Bridge: The Sea

Fredag 12 oktober 19.30

Gso

Gästspel: Göteborgs Symfoniker

Arvo Pärt: Cantus in memoriam Benjamin Britten

Thomas Adès: Concerto for Violin, Concentric Paths

Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 3, ”Eroica”

OBS!

Konserten elias 9/10 kl 19.30 är flyttad från Konserthuset till johanneskyrkan.

Med Malmö Symfoniorkesters

och Malmö Konserthus GRATISapp

har du alltid en uppdaterad

konsertkalender i fickan.

19

Kvällens blommor kommer

från Blomster Pigan

More magazines by this user
Similar magazines