Högström_Pehr_Bättrings-röst til det ifrån....pdf - EoD

Högström, Pehr 

Bättrings-röst til det ifrån Jacobs Gud til 

otro och afguderi förfalna Jacobs hus... 

tryckt hos Lars Salvius 

Stockholm 

1746

EOD – Miljoner böcker bara en knapptryckning bort. 

I mer än 10 europeiska länder! 

EOD bokens fördelar! 

 

 

 

 

 

Få samma utseende och känsla som med originalet! 

Använd ditt standardprogram för att läsa boken på skärmen, zooma och navigera genom bo- 

ken. 

Skriv ut enstaka sidor eller hela boken. 

Sök: Använd fulltextsökning för enskilda fraser. 

Klipp & klistra: Kopiera bilder och delar av texten till andra applikationer (t.ex. ordbehand- 

lingsprogram). 

Villkor för användning 

Genom att använda EOD-tjänsten accepterar du de villkor som ställs av biblioteket som äger den 

aktuella boken.EOD erbjuder åtkomst till digitaliserade dokument enbart för personlig, icke-kom- 

mersiell användning. För annan användning vänligen kontakta biblioteket. 

 

Terms and Conditions in English: http://books2ebooks.eu/odm/html/umub/en/agb.html 

Fler e-böcker 

Tack för att du väljer EOD! 

Redan nu erbjuder 25 bibliotek från 12 europeiska länder denna service. 

Mer information finns tillgängliga via http://books2ebooks.eu 

Europeiska bibliotek har miljontals böcker från 1400- 

till 1900-talet i sina samlingar. Alla dessa böcker går 

nu att få som e-böcker – de är bara ett musklick bort. 

Sök i katalogen från något av biblioteken i eBooks 

on Demand- nätverket (EOD) och beställ boken som 

e-bok – tillgängligt från hela världen, 24 timmar per 

dag och 7 dagar i veckan. Boken digitaliseras och 

blir tillgänglig för dig som e-bok. 

books2ebooks.eu Umeå University Library

M W - M 

Til det 

Mfrän Jacobs GUW til otro oH 

afguderl 

Krfalna Jacobs hus. 

Uti en 

hrisiclig Hctrakttlse 

Äfwer 

Densidsteallmänne 

bnedagens 

Af innewarande är 1745, 

För Gelliware Församling pä Lapska 

spräket föreställ). 

Af 

r. nSL8 rkökl. 

Tryckt hos 8î.vius.

^-V-it-tt- -tt-tt-Ä-tt-Ä-^Ä-^Ä-Ä-iL-Ä- -tt-U-tt- 

Företal. 

denna Predikan ar hällen, kavas 0elli?z», och 

bcsiär af x,ircim« och 8iolcl»oki byar, somtilsammans utgjorde, cfterden 

är 1741 af Tingsrätten e»Slniner»6c, och til Kongl. OlteÄioncn öswer 

xccletu»Nlule! Lappmark, men sedan Konl. 

vlreQionen haft tilfalle ar göra sig underrättad om Christendomens tilständ i 

Lappland, befants at dermed pä et eller annat ställe war fä statt, at hela 6i. 

ttrlÄer ännu woro stadde Uti et Hednifft nrörker, tikbediande afgudar, utan at 

känna den sanna Guden, och therr han sandt hafwer I«5um ciirittum. Kongl. 

OirtÄionen! öma omsorg war, at tilse pä hwad sätt detze Hedningar skulle blifwa 

underrättade om dcn lefwande Gudcn, och underwiste i hans sanna dyrkan. 

Ibland andra halsosama medel som pätanktes, war afwen, hwad ofwannämde 

Xsirom, och !>olc5ic»tc» byar angär, at skilja dem isrän 5°ckmolc5 pskorsc. Här» 

til har Kong!. vir?Sion?n är 1742 ärhällit HansKongl. Maftts nädigste bifall; 

dock funnos härwid swärigheter, dcls i anseende til de egenstaper som den Läraren 

borde bestttja, hwilken med trygt samwete til et sä angclägit wark kunde 

kallas, dels dersöre at detze ^sirom? Lappar sä kallas de allmänt) woro illa be« 

ryktade för sin Surbsrista och oskäliga, lcfnad. Det är markcligit, at dctze Lap» 

par äro bäde til kroppscns ksrur och sinnets art skilde isrän de öfrige. Lapparnc 

aro gemenligen smä til wÄlen, men Xziromr Lappar är» stora, til sinnelaget 

äro de ock grymmare än Lapparnc i allmänhet, sä at ingen utan största lifsfara 

har wägat sig resa ibland dcm: Hor, mord, röfweri och dylika grofwa mitzgerningar 

woro ibland detta folket mycket gängse, hwaraf lätteligm kan slutas, 

hwad äfwentyr den underkastade sig, som skulle begynna med alfware omwändclse 

warkct tbland dcm. ûÄoren til denna wackra Predikan afstog dock icke 

kallelsen, utan ätog sig at bliswa deras nya Herde, hwilken ock redan, genom 

sin mykna u t, försiktiga upförande och trägna underwismng, med kringresande 

i deras kojor haswer genom GUDs biständ och walsigmlse, mycken frukt staffat; 

och ehuruwäl de äro ännu stadde i nryckerr okunnoghet, som af hans Predikan 

finnes? sä är det likwäl et godl teckn, ac de tälaGUDsord, som ej förrstedt. 

At ännuwidare befordra deras omwandelse, är Kcngl. Dire6ttoncn i begrep at 

inrätta en5cl-ol,. Til bemalteûÄorr Kyrckoherdenvûx tter Uöxttröm, sörtjenta 

beröm kunde mycket anföras, sä wäl som om drsta Lappars förra och nnwaraw 

de tilstäud , med mera; Men hwad der förra angär,sä är förut 

bekant i wär Swensta Församling genom d.n wackra cr»^sren, L6rn«fnga rankar 

om GUD, som är 1741 af trycket är utgängcn, och är nu äswen i begrep 

ar wisa sin stit och ssickelighct igenom arbeten, som dels äro färdiga , delö under 

händer, hwilka, när de b!ifwa tryku, gifwa i det seduare mäler , ct 

sädant ljus^ om Landet och Lappmarkernas fordna och senare omstan» 

dizheter, som kubUcum tilförn» ej hast. . ^

I HERrans Namn! 

örberedelse. 

Acker eder icke godt wara/ at I tjenett 

EZ^ranom/ sa utwäljereder i dag hwcm 

I tsena wiljen. Sii lydde fordom dm trogne 

HENrans tjenares Iosue röst til de församlade 

Israels släkter, wid det han sökte förmä 

dem til ärkanfla af GUDs godhet och omsorg 

om deras wälfard och salighets befordran, 

hemställande deras egen eftertanka och utflag, huru wida 

det wore rädcligit at öfwergifwa den gode alsmaktige Guden 

och falla til de onuttiga maktlöse afgudar, som hwarken 

kunde hjelpa eller ftjelpa. Tyckereder/ säger han, icke 

gsdt wara/ at I tjenen H>lLRransm / sä utwaljex e, 

der i dag hwem I tjena icviljm (Jos. B. 24:15.) 

Den fromme GUDs mannen Josua, som gjorde til 

HERrans menighet denna eftertänksamma föreitälning, 

hade nogsamt lört kamm detta Folkets hjcrtans ostadighet, 

A som

2 HK X o )( .GG 

som de tid efter annan obetänksamt rögt och utwist t den 

tjenst, kärlek och förtroende, som ve woro stvldige deras 

samr alla werldenes HENre och GUD. Intet folk under 

solen hade af HERranom undsätt större och flera »välgärningar, 

än detta Folket. Intet Folk hade ock uti hans heliga 

tjenst warit mera »vankelmodigt. Denna gängen församlade 

de sig inför HERrans GUDs ansikte, ändock mänge 

ibland dem funnos, som uti en ftändelig afgudatjcnstworo 

förfalne och insnarde. De utläto sig alla 'enhälligt wllja 

tjena leswande GUD, ändock en stor del utas dcm med 

jma hjertan höllo sig til falsta och bedrägeliga afgudar, dem 

de i löndom dyrkade och offrade. GUDs mannen, som säg 

denna deras ftrymtaktighet, förehölt dem pä GUDs wägnar, 

det de borde rättsinnigt tjena GUD, sa framt de 

wille at deras ttenft ftnlle behaga bon^m. De borde ei allenast 

holla denAlsmätrige för deras GUD, utan ock i siciswa 

wärket bortlägga ifrän sig all wantro och oiofiig afgu- 

Dadyrkau. De borde bortflaffa al! afgudist styggelse, som 

deras otrogna fäder brukat och ibland dem fortplantat. 

Förr an de detta gjorde, kunde de omöjeligen wara stlck.lige 

at tjena GUD som de borde, sa wtda HENren war en 

nitälskande GllD, som ei kunde tola at de brukade den ringaste 

widftjeplighet eller nägra afgudista konster, utan wille 

sjelf allena ega deras hjertan, siunt allena blifwa uf dem 

» sanningen dyrkad och tilbeden. Iosna ställer altsä i teras 

fria wal, at antingen upriktigt tjena den enda sanna 

Guden, och Mdes wara lyklige i tiden och i ewigheren, eller 

, efter deras hjertans onda tycke, framhärda i deras afqndatjenst, 

och dermed störta sig i et timeligtt och ewigt 

forders. Tycker eder/ säger han, icke godt wara / at I 

t/enen HBRranom? Ären I sa blinde och osölstondige, 

at I icke knnnen fe, huru lyklige IärenjAkmge I upttttigt 

tjenen HERran, samt huru olykliqe I blirwen. dä I holttneder 

til edra fäders afgudar; har mörksens anda sä för-

OK X o GK A 

tjust edert tycke, at I menen, det ar lättare och bättre at 

tjena djcftvnlen än GUD, sä bettwker eder i dag. HENren 

wil afhjertat göra eder godt; han äftundar at bltttva 

af edcr tjent och dyrkad. Men wiljen I icke bortlägga edra 

falsta Gudar, eder wantro och widstjeplighet, sä är det föfänqt 

at I strymten för HENrunom. I hafwen nu walet. 

Wäljer det bästa. Utwaljereder i dag hwem I tjena wiljen/ 

antingen den endasana Guden, eller evra Fäders och deltalandets 

förbannade afgudar, til hwilka I med edra hjertan wiljm 

hänga, under det I med munen säjen eder tjena lefwande 

Gud. Mine älstelige Wänner. Hwad HENren wär GUD 

fordom talade ti! sin ostadiga menighet genom sin tjenare 

Iosua, det wii han stal wara sagt til Edcr, som i dag area 

sammankallade, i det ändamälet, at I nu stolen förena 

edra hjertan och upmuntra hwarandra at uprittigt med 

hjerta och mun tjena den enda sanna Guden, samt aflägga 

och bortkasta iftän Eder all stadelig otro, fördömeliga synder 

och ständeltg afgudatjenst. I ären tilhopa komne, icke 

til den andan, at I , efter eder förra wana, stolen med et 

obotfärvigt hjertasittja härför HENranom, utan at I 

i dag stolen i HERrans namn besinna eder, taga eder 

gemensamma wälfärd i akt, och ei stiljas ät, förr an I 

med hjerta och mun hafwen swarat, som Israels menighet 

swarade Iosua: Bort det/ at rvi skulle öfwergifrva 

HERran/ och tjena andra Gudar (v. 16.): tVi wilja 

tjcna HlLRranom/ ty han ar «?är Gud (v. -8): M 

zcvtija tjena HlLRranom rvärom Gudi/ och lyda hans 

röst (v. 24.). I d^g ropar wär älstelige Konung til Eder 

och alla sina trogna undersatare: kommer I af Jacobs 

hus lat ost rvandra uti HERrans ljus. O! at samma 

röft marre hafwa den kraft och rvarkan hos eder, som 

Iosue röft til HENrans menighet. O! at min mun, som 

venna rösten stal för Eder i dag kungöra, matte vermev 

. . A 2 kun-

4 HS )( o )( GG 

kunna upmuntra och förmä Eder allesamman at sörssjuta 

och bortkasta all otro och syndaftyggelse, hwarmcd jag wet 

de fiäfteaf denna lilla förftingrade särahjord wara häftade 

och debnndne. Ohuru lykligt ftulle dä icke wärt lilla samhälde, 

Jmineälstade wänner, blifwa, som hittils warit 

(O! at ei större dclcn ännu wore) förfalne lfrän lefwandes 

GUD och förftingrade sä som sär de ingen herdan hafwa. 

NuharHERren kallat otz tilsamman/nu gifwer han 06 

walet at wälja hwilken wi tjena wilje: Nu är han pä detta 

rum hos oH närwarande, och ser hwars och ens tanka: 

Nu wil han höra wärt omdöme och beflut. Ach! at et 

äterssall mätte höras af allas wär hjertans innersta grund, 

som jpordcs kring all werlden, som trängde sig genom stnn 

infor himmelens Gud: Si, wi komme til dig/ ty tv äst 

HERren wär Gud (Jer. 3:22.). 

HENren, dcn store Israels Herden, sörläne sin näd 

och anda, at ei nägot mätte äterstä i de ords utförande, som 

kunna Eder til en sädan san och bchagelig Gudstjenst deweka. 

Til hwilket heliga wärks foretagande wi tilbedje off 

dcn Store Gudens hjelp och biftänd, sedan wi hwar andra 

til innerlig andakt upmuntrat med följande Psalm: 

Aaike almagie mootallet/ !c. 

Iêxten af Esaie 2: v. 5. 

OmmerI af Jacobs hus, lät o§ Mildra 

uti HERrans ljus. 

Afdelning. 

UplSSnc GUDS ord gtfwa ok anledning at med hjertäns 

andakt och opinckrtsamhel Shöra 

Wär GUDS 

BätttingS-röst til det ifrän Jacobs GUD til otro 

och afguderi förfalna Jacobs hus. ' Hwar-

HO )( o )( GG 5 

Hwarwid wi märke: 

1. Til hwilken denna rösten hörer/ nämligen det affalna 

Jacobs hus. 

2. Hwad denna rösten inneholler/ nämligen/ at Jacobs 

hus ma igenom en san bättring omwandas 

til GUD. 

HERre Abrahams GUD/ Isacs och Israels /. lat 

i denna dag kunnigt rvarda/ at du äst GUD i Iftael. 

Hör migERre/ dör mig/ at detta.Folket mä weta/ 

at du HERre äst GUD / at du sedan ma omwanda 

deras hjertan (i. Koll. B. i8:z6, 37.). 

Afhandling 

Förra Delen. 

T helige GUDs ord, med hwtlka wärChristeliga zöfwcrhet 

pä denna dagen upmuntrar alla Swta-barn 

och inbyggare at församla sig för HERran, samt 

förena sina hjertan at wandra i simningen och upriktigt tjena 

leftvandes GUD, äro tagne af den härliga Propyetie, 

som wär högtloftvade GUD lat genom sin trogna tjenare Esaiam 

uppenbara för den fordna Israelitiska kyrkjan om de 

härliga ting, som uti den yttersta werldenes tid med GUDS 

och Chrisii Församling hända och sig tildraga stulle, t synnerhet 

med Hedningarnas omwändelse til den sanna Gudens 

tundflap och kännedom. Tv, sedan det war asHENranom 

Guti faftftäldt, at en tid ftutle komma, pä hwilken han wille 

församla all Folktilsin saliga gemenskap,sii försäkrar ofi wär 

GUD, ateburuwäl mänga wordo försakandes hans Nädes 

tilbod, i synerhet af Israels menighet, s^ftnlle dock hans nad 

ei blifwa utan frukt, emedan , mycket folk och mänga Hed- 

»lista Folkslag stulle upmuutra hwarannan at träva fram. 

A z

6 OK )( o )( HG 

gä op til HERrans berg, til Jacobs GUBs hus. samt med 

ct heligt upsat lättja sig före at upriktigt tjena HERran: 

kommer I Jacobs hus / lät otz wandra i HERrans 

ljus. Med Jacobs hus förstår den Helige Ande el egenteligen 

dem, som woro Jacobs barn och efterkommande efter 

köttet, utan ock alla oe, som jamma Näd med Jacob undsätt, 

samt om samma arfwelott och trncs lön med Jacob 

bliswit försäkrade. Om de förra, nämligen Jacobs barn 

efter köttet, synes HERren nämna dem ti! biygv, at dä 

snart alla Hedningar blefwo omwände til HERren, wille 

ändä vcsie ct besinna sig iftän sir svndartlständ och komma til 

nädens delaktighet. HERren klagar, at ehuru de woro af 

honom vertil ntwalde, at de ftulle wara hans egendon)6 

Kolk, hade de llkwäl bedrifrvit flera stvaqelser, än de Osterläitdningar/ 

rvoro dagawäljare säsom de philistcer 

(v. 6.). Deras land war fult med afgudar; De tilbodo 

j,t handawärk/ det deras finger gjort hade (v. 8.), :c. 

PS en siidan ogudaktighet kunde ct annat följa, anat HERren 

förtörnades öfwer detta wanartade fläktet, sa at han 

mäfte läta fara och förkasta dem (v. 6 ). Deras öftvertradelser 

woro sä styggelige, at HERren sädant et kunde dem 

förläta (v. 9.): Han nödgadcs förnedra dem (v. n), 

förderfwa deras afgudar (v. is.), och med et ord: sii förskräcka 

dem, at man måste gä in uti bergsrefwor/ och 

jordkulor för HBRrans fruktan och för hans häcliga 

Majestät (v. 19.). HERrans dom war denne: Me dem 

ogudaktigom/ ty de äro onde/ och det ffal wardadem 

betalat/ lika som de det förtjena z:n.). Och, under 

det desie Mcdes ftändeligen hade af, 'it män deras rätte 

och gode GUD, sa hölt ock HERren oem owärdiga ti! sin 

salighets atnjnrande, ochutwilde annat folk, som ock tilforne 

fjärran warit ifrän GUDs känned m / men lätit 

GUD6 uäd bereda och omwända sig. Dche ftulle gä ep til

1 

GO )( o x GO 7' 

HjLRrans berg til Jacobs GUDs hus at lära hans 

rvagar och wandra pä hans stigar (2:3.). Desie skulle 

blifwa rörde af den Heliga Anda, cfter hwilkens drift och 

tilstyndelse de ssulle upmuntra bäde sig inbördes, samt det 

förfalna Jacobs hus, och jämwäl alla andra, som ästnndade 

fa del uti Jacobs sad / i hwilken alla slakter pä jordene 

ssulle warda rvalsignade (Skåp. B. 28N4-): komer 

I af Jacobs hus/ lät oH rvandrg mi HM^rans 

ljus. Mine Wänner. Til Eder galler pä denna dagen den 

samma rösten, som til Jacobs hus fljedd war, efter den 

hel. Esaie Prophetie. I äreu et folk, som med edra fäder 

alt hit til dags gatt wilda stigar och wanvrat stadeliga wägar. 

I hafwen bodt uti en ökli och torr ödemark, hwarest 

wägarna ti! Jacobs GUDs hus legat öde. I hafwen lefwar 

afstilde och assöndrade ifrän helga manna medborgare 

och GUDs husfolk: edert fall och förderf har warit sä djupt 

och stort, at den sanne leftvande Guden warit eder obekant 

och nan mande: I rveten sjelfwe, at I hafwen rvarit 

Hedningar / och gatt ttl stumma afgudar (l. Cor. I2:z.) 

Om I och edra Mer aren af det ifrän GUDaffalne Jacobs 

hus och fläkte ursprungne, det wet HENren; men at I til 

mänga delar genom er ftandeligit asfalt ifrän den sanna Guden 

pä det» fläktens det har jag rönt, och det har 

jag orsak at sdr lefwandes GUD af hjertat beklaga. När 

snart all folkslag i hela werldcn afiagt sina afgudar, sä är 

det eder nation ttl blugd, at I aren de alrasifta, som ftnlle 

upmuntra hwar andra at gä op til ZHERrans berg och 

wandra uti HENrans ljus. När den hel. Apofteleu Paulus 

kom at dwäljas utt ren Hedniska statenM hen, beräctes, 

at hans anda bkefuptänd mi honom/ dä han säg 

staden afgudadyrkan undergifn?en rvara(Ap. G. 17:16 ). 

Jag kan ei neka . at min Anda blifwit uptänd utt mig, sedan 

jag deste förflutm ären, under »nit tvistande ibland evcr, 

dlif-

» GA )( v )( SS 

blifwit warfe, at edert sambäldeafgudadyrkan waritnnderglfwit. 

Ty, at nägot folkflag i hela wida werlden nu mera 

wore sii blindt och förhärdadt, at detstuUe tilbedja stockar 

och stenar, det harwarit för mig en otrolig sak, innan jag 

med egna ögon fick se Eder uti et sädant grufweligit mörker 

ännu wara inwefwade. 

Jag wet, at inaen ibland Eder wil af detta ordet taga 

sin del. I plagen saja: wi äre ju döpte Christne, wi besöka 

GUD6 Församling: wi ätnjnta hans heliga Nattward, 

huru kan man jäja om oj; at wi affallit ifrån GUD? Men, 

mine Chriftne (gifwe GUD, at I woren!), all eder Gudstjenst 

ar fäfäng och et strvmtcwärk, sä länge I et hafwen 

bortlagt de främmande gudar, som I hnsen och tilbcdjen. 

I hafwen länge nog budit til at beswika GUD och förblinda 

hans tjenares ögon: I kunnen nu ei widare dölja eder 

hjertans härdhet, ondsto och förstockelse. Ehuru I söken 

undanflykter at dermed beknantla edert wälende, sa betygar 

jag i dag inför lefwandes GUD, at I ännu uti al stycke 

omgän med måntro (Ap. G. 17:22.). Jag har scdt Altaren 

, jag har sedt beläten, jag har funnit afgudaoffer ibland 

eder. Hwilken som sädant brukar, det wet GUD, det stal 

pä den stora dagen inför GUDs Domstol för mig och all 

werlden bliftva kunnigt och uppenbart. Och sä länge I sädant 

bruken, sä hören I icke Gndi och Christo, utan djefwuleu 

til. Wär Aräljate säger, at lttgcn kan tjena twä 

herrar 6:24 ), sä kunnen ei eller I tjcna twä Gudar. 

Sä länge I tjenen flera än en Gud, sä wandren I 

icke rättsinneliga, utan I halten pä bäda sidor (i. Kon.B. 

i8ui) och dermed görcn.J Eder stvldige til det för GUD 

och alla människjor forhareliga och ohyggeliga namnet at 

kallas afgudadyrkare. I ären like de fordna Hednista Nationer 

, öm hwilka GUDs ande berättar, at de med munnen 

och äthäfworna fruktade HLRratt / och tjente likwäl 

sina Gudar. Sammalunda deras barn och barnabarn

SG X o )( GG ^ 

nabarn säsom deras fader gjort !)ade/ alt inkil denna 

dag (2. Kon. B. 17:4-i.). I wiljen hetas frukta HENran, 

det tilstan I stelfwe. Mm at I tillika tjenen edra Fäders 

Gudar, det witna de nästan oräkneligt 

eodcläM och andra styggelser, hwarmed I ärligen tjencn, 

offren och tiibedjen djefwulen. 

O! Dn blinda, O! du förhärdade släkte, ho hafwer 

tjust dig? Ho hafwer förblindat din ögon, at du fallit pä 

cn sädan galenflap och jadan därstap, som hela werlden 

förundrar sig öfwcr, och fom gjort, at du blifwit cn föraktelft 

för GUD ech hans Äng!ar, samt et ätlöje och försmåtelse 

bland alt folk kring alla IordcncS andar ? Du har ju 

dit funda förnuft. Kan du ?cke st, at desie d:na Gudar äro 

ufle och bcdragelige. Du mäste ju undertiden hänga dina 

afguda-offer op i luften, at ei wildjurcu ftola flada dem. Är 

du icke blind, fom ei kau ft/ at det mäste wara eländige Gudur, 

som mycket litet gagn kunna göra dig, när de cl ens 

kunna sorsivara sig siclfwe och sina egna offer för wildjur. 

Kan du icke se at et trä mäste ju wara en platt fäfaNg 

Gudstjenst (Jer. 10:8) ? (Skulle dock icke sä mycket hof, och 

sä stor eftcttanka finnas hos dig, at du dock kunde gä til dit 

hjcrta och fraga dig sielf, om du icke ar förblindad och mist 

dit förständ, dä du gifwer dig at knäfalla for enom stocks 

(Esa. 44:19) ? Emedan du wct ärkänna, at cn GUD är til, 

som du bör frukta, älsta och tjcna, hwi hafwer du icke ärkänt 

hans fulkomliga wäfcnde och egenstaper? När du wet 

och kan af dig stelf fe det en Gud ar til, som all ting regerar, 

ftyrer och uppeholler, huru kan du wara sä blind och 

yförftändtg, at du flulle tro det en föraktlig gråsten kunde 

wara Gud ? Kan tu icke se at du warit blind, dä du gått 

bort och bögt knä for et rutnadt trästycke, och trodt at det 

kunde hjelpa dig til lycka och walfärd? Är du icke blind och 

osörstandlg, som affullit ifrån lefwande GUD, som är en 

alwctande HERre öswer Iordenes krets och tagit tilfiykt 

B til

lo OK X o )( HG 

ti! dina egna händers wärk, som öro döda ting och förakleltqare 

samt bräckeligare an du jjelf? O! hwad för et oförställd, 

o! hwilken blindhet och förstockelse! 

Jag wet tvä! hwad du wil saja, och hwarmed du wil 

ursäkta dig. Du menar at desie dine HelMomar äro nederkomne 

frän Himmelen. Men du bedrager dia ömkeligen. 

Den gode Guden, som är en HERre öswer Himmel och 

Jord, har uti sit helga dyra ord uppenbarat för oH alt det 

jom tjenar til wär wälfärd och salighet. Där har han kungjort 

otz, at ingen är til wär hjelp och befordran nederkommen 

af himmelen mer, än GUDs Son, tvär Frälsare IE-sus 

Chriftus. Han är nederkommen af himmelen, pä det 

han stulle frälsa och förlösta otz ifrän tvära synder och göra 

otz saliga. Pa honom stal du tro. Honom stal du allena 

Mbedjä, ftukta och älsta, om du wil behaga Gudi och ärfwa 

det ewiga lifwet. Men at dina afgudastyggelser äro 

komne eller stickade til dig frän Gudi ned af himmelen, det 

ärenwilfarelse, hwarmed lögnens anda M förblinda dig 

och dina fäder/ pä det han stulle draga dit hjerta ifrän den 

sanna Guden til de onyttiga afgudar. Det ar underligit 

at du sä gerna tror gamla rykten och sagor, som af dina 

hednista fäder blifwit updiktade, när du likwäl fer, huru 

mänga lögnaktiga berättelser dageligm blifwa utfpridde. 

Hwi rror du icke hälreGUDs Ord, som är sant och stör tast 

t ewigbet, än männiftjors ord, som äro H mycken falsthet 

och förwandling underkastade? Gud har ju sielflätlt oH förstä, 

at ingen ting är honom mera misihageligit, änafgudatjenst; 

huru kan du tro, at han fändt afgudar til dig? 

Det so. sta Budet i dans Heliga Lag lyder fälunda: Iag ar 

HLRren din GUD / du sta!t inga andra gudar haft 

Ma for mig. Huru kan du wara sa trowis, at du kunde 

mena det Gud låtit sädana styggelser, som en del warit af 

Ålder, en del af dina egna händer blifwit gjorde, nederkomma 

af Sin helga Himmel, at du stulle frukta dem, när

GG )( o )( OK !! 

du wet at han siclf wil allena hafwa hedern och äran utaf 

dtg och all Sin händerswärk. Nro de nederkomne af httw 

melen, sa äro de wisierligen af djefwulens fläkte och anhang, 

som för deras högfärd och simd blefwo nederstörte af bimmelen. 

Men ärö de af djefwulen, sä mä du hälre försträckas 

och fasa för dem, än tilbedja dem. Witzerligen mä en 

förnuftig männiftja fasil för djefwulens tjenst, der hon icke 

wil wtsa siq wara sämre, än de oskäliga och oförnuftiga djuren 

, som aldrig prisa nägon afgud utan HimmelcnsGUD. 

Ingen fogel ar sä klen, som ju qwittrar och sjunger, och 

dcrmed lofwar och prisar den sanna lefwande Guden. Men 

du, som är en förnuftig människja, gär cch tilbeder en stock, 

och böjer kuä för en ften. O! hwad för blindhet. O! 

hwad för et elände. Hj^lp ewige Gud! huru kunna de dödelige 

wara sä ufle, sii blinde och klentrogne? Mn oxe känner 

sin Herra/ och en äsna sins herras krubbo (Esa.i. z.) 

Men du kan ei känna din GUD, som dageligen bewiÄr dig 

sä mycket godt. O! du gode GUD, huru är icke dit tolamod 

stort och oändeligit, huru är icke din uäd outsägelig, 

so n tol iAdana männiftjor pä jorden, hwtlka öfwergifwa 

dig, O; du all godhetskälla, och falla til sina egna händers 

wärk? 

Hwad har du dä, du blmde männiftja, widareatintvända 

? Jag är trött wid at höra din wanliga ursäkt, som 

du plägar förebära, nämligen at dina fäder brukat afgudar 

och widstjepelser, men du ej. Om ingen offrar, hwadan 

komma offren, som detta är blifwit samlade til detta 

Landets afgudar? Fjäll och ödemarker stola witna , stenarna 

stola tala och betyga, dä wi komma in för GUDS 

domstol, at dn än hit til dags fölgt dina fäders fotspor, 

at du offrat dieflom och tjent afgudom. Da man betänker 

buru hela werlden innom en kort tid beflöt at anamma Christnm, 

och med det simma förkastade, upbrände och utrotade 

sina afgudar och förfäders styggelser, sa har man at 

B 2 klaga

GG )( v )( KO 

klaga in för den ewiga Guden, at när man pa deHe orter 

nu uägra hundrade är wetat af Christo, har man dock ej 

ännu hunnit aflägga sina förfäders afgudcri och hedniska 

wäsende. Horer j Himlar/ och du jord fattat med öronen; 

ty HlLRrm talar: Jag hafwer upfödt barn och 

de aro Mlg affällige rvordne. (Esa.i: 2.) Hör, du männistliga 

hjerta, HENransröft, det är fäfängt du ftrymtar. 

HENreu känner dina wägar och ransakar dit innersta. 

Männistjors ögon kan du förblinda. Men HCRren 

pröfwar dit hjerta. Ty, är det onödigt och fäfängt at du 

bemamlar dit wäsende; dermed gör du allenast mer-ondt, 

saint samlar synd pä synd. Förgäfweö söter du ursäkter 

och nndanflyckter. HENren ftal hafwa fram i ljuset hwad 

du bjuder til at fördölja i mörkret. Jag räder dia pä min 

GUDs wäguar: Jag betygar dig i HENrans MsnChristi 

namn, at du faller din GUD til fota, at du ärkänner 

din och dina fäders afwikelst ifrän GUD, at du ödmjukar 

dig för honom, som Himmel och Jord gjort hafwer, samt 

besluter at i dag upmuntra dig sielf, dtt folk och fläkte: 

kommer I af Jacobs hus/ lät ost wandra uti HLRrans 

Ljus. Det wäntarGUD utaf dig, emedan han tänker 

göra dig detaktig af sin salighet. Dertil kallar dig i dag 

den Helige Guden, som hjerteligen ästundar at alla huns 

affäuige barn mage äter komma til honom, och ständigt i 

tidcn och t ewigheten ätniuta hans faderliga förbarmande, 

kärlek och godhet; hwilket jag nu uti den 

Sednare Delen 

Af min Gudeliga foreftälning wil eder t korthet förekolla. 

HERren röre min tunga, och öpne edra hjertan, at alt 

ttl eder uplysning och ofwertvgelse mä lända och bidraga! 

Nr Jacobs hus och fläkte upmuntras at wandra i 

HERranö Ljus, sä är det ftjedt efter GUDS faderli-

GG )( v )( GA iz 

derliga räv cch beflnt, som et underläter at katta alla 

manniftjor tis sin kannedom, och således förekomma dem 

med sin beredande näd. De upmumras at komma, nämligen 

ifrän sina förra wilfarelser, ifrän de willo wägar, 

pä hwilka de tilförne ifrän GUD afwikit. De upmuntras 

at n?andra/ nämligen pä HENrans wägar, sedan de 

til trona och helgelse genom omffyggandet af det sanna 

HjLZxrans Ljuset wär Frälsare Chnfto blifwit wägledde, 

som genom den Helige Andes wärkande nöd upwäcker hos 

dem trona, gör dem til det goda ftickelige, styrker, stöder 

och stadfäster dem i kärleken och alla Chrtfteliga dygdeöfninaar. 

Rommer I af Jacobs hus / lat otz wandra 

»ti HMRrans Ljus. 

Mine Ehristne. At HENren wär gode GUD af 

hjertat ästuudar eder salighet, samt wil hafwa eder utur 

mörkret til sit saliga ljus, det har han gifwit tilkänna i 

det han alla tider tallat eder och edra fäder til Sins nädes 

gemenstap och delaktighet, ändock en sädan den nödige Gudens 

kallelse för eder hårdhet, obotfckdighet och hjertans 

otro ftul, litet eller intet hos eder och edert fläkte uträttat, 

Ingen tid har warit, sedan edra fäder fallit ifrän GUD, 

pä 'hwUken HERren genom Sit Heliga Ords Predikan ej 

dndtt til at äter draga deras hjertan ifrän afguderiet och hedendomen 

til Sm saliga tjenst och fruktan. När wär Frälsare 

utsände sina Apostlar t hela rverlden at predika Ewan- 

Selium, har äfwen GUDs ords röst blifwit hörd af edra 

fäder, sä wida den Helige Ande bemgar genom Pauli mun, 

at jLwangelii sanna Ord «?ar kommet i alla rverldena 

(Coll. U5,6,) och predikat för all kreatur/ som under 

Ammelen äro (v.2z.) Men at edra fäder ei som annat 

folk, öfwergi fwtt sina afgudar och fallit siu Frälsare til fota, 

derföre hafwa de at stylla sin egen obotfärdighet, wan- 

Lro och hjertans hårdhet, hwarmed de GUD/ hans ord, 

B z näve

!4 GG )( v )( HG 

«äde och gemenskap obetänksamt iftän sig stulit. I sednare 

ttder harHCRren GUD ei underlätitat si^ka ock» kalla?der 

til sig. Han har rört alla wära gndfruktiga Konungars 

hjertan. jom sökt alla uptänkeliga sätt och mcdel, ywarmev 

I til GUDs sanna kundstap och kännedom mätte kunna up« 

w^ckas. HENren har sändt til eder sina tjenare, som 

skulle underwila eder om GUDsOrd och eder salighets wäg. 

Om I allenast detänkcn hwad deste fä aren med denna lilla 

Församling ftjedd är, sä stolen I finna det äro ting, som icke 

af eder eller nägonmännistja, utan af HERranom GUDI 

fjelf företagm äro. I dag gäller en röst för edra öron, som 

stal, om I icke sjelfmante motwilligt förhärden edra h>ertan, 

wara maklig at omwända eder til den sanna Guden, 

som H högt ästundar eder wälfärd och salighet. 

Den Nädige Guden wil och astar utaf eder, at I stole» 

komma. Men innan I knnnen »atta det upiätet at komma, 

sä mästen I förft öfwergifwa eder wantrv och fäders afgudar. 

At edra fäder ej kunnat til fullo omwändas til HERran, 

dertil har warit orsaken at de et welar öfwergifwa stna 

afgudakonftcr och otro. De hafwa tillika welat tjena GUD 

och djefwulen. Derföre äro de nu hos ojj och hela werlden i en 

söraktelig ätanka: derföre äro de ock nu til mörtsens rike försatte. 

hwareft de i ewlgdet fä plikta för sin otro och begräta 

sin odotfärdtghet. I/ som nu sätt bättre kundstap om eder 

salighet, eder anftär at nu med större allwar fortsättja eder 

omwändelse, sä at I kunnen aflägga eder förra gudlöshet 

och ogudaktighet. I hafwen nu en rund tid fätt höraHERrans 

ord. I hatwen haft tilfälle at lära hwad en san gudstjenft 

är, och hwar uti den samma bestär. Af eder kräfwer 

dä GUD, at I stolen tro hans ord, och sedan anställa edert 

lefwerne efter den kunstap I fätt. Om tid I inttt kände» 

GUD/ tjentm I dem / som af naturen icke äro gudar 

(Gal. 4:8.). MensedanJnuhafwenlätt känna GUD, se- 

0a«

..... X RB X o X KG 15 

dan I lärt förftä hans wiljaoch räd om eder salighet, sä fordrar 

GUD at I stolen öfwergifwa edra Fäders otro, wardslöshet 

och kallsinnighet, samt icke mer göra eder delaktigt 

uti deras ondsko och afguderi. Aommer I af Jacobs hus. 

HERren GUD ästundar at^Zwidare stolen i dag göra 

eder redoat framgent wandra uti

is GG )( c> x GG 

himmelen, hwarcft de i ewighet stola fä wara i omgänge 

med GUD, och ätnjnta en salighet, som tngen männistjotnnga 

kan uttala. Men veremot ar intet folr osaligare, an 

de, som tjena djefwnlen och besmitta sig med synder, samt 

dermed göra sig til GUDs owänner och fiender. Aldrig 

hafwa sådana någon sann glädje här i werlden; dfefwulcn 

är en hard herre, som illa belönar sina tjenare. Och, efter 

yöden begrnnes först deras rätta elände, dö de ftola ftUias 

ifrän GUD och komma i djefwnlens wold. Han ftal föra 

dem uti den sjö, som brinner med eld och swafwel. Der stola 

de i ewighet pinas och plägas, utan at ha^wa nägon förlojMNg 

at förwänta. Ty, at tjcna djcfwulen, ardetalrahögfta 

onda/ som ene männistjo kan wederfaras tilnmeligen 

och ewinnerligen. O Z den som har nägot forftänd och förnuft 

, den som har »ögon eftertanka, och wil sit egit bästa, 

han mä wäl bortlägga sin otro, sit afguderi, sin synd och 

odotfärdighct, samt upmuutra sig siclf och alla männistjor 

til en sanflyllig och rätt GUDs tjcnst. Den der öron hafwer 

til at höra, han höre: Rom,»er I af Jacobs dus/ lat 

otz wandra »ti HLRraus ^jus. 

Erhindring. 

EMM)ne käre Chriftne. Det är nu icke första gängen, 

WMD som jag denna saten pä min GUDs wägnar eder 

förehollit. Den store Himla-GUDEN , hwars 

kraftiga näd jag öfwerflödigt fätt njnra under det jag mellan 

snö och Isberg, i fjäll och ödemarkereder sammansökt 

och til detta rum kallat, han wet, at jag imet fördoldt 

för eder af alt det, som angär knndstapen oin eder wälsard 

och salighet. 

Wi haftva desie ären merendels ftätt under HERrans 

Himmel. I weten sielfwe, huru ofta stoaslundar och 

stenklippor warit wära bönehus och samimlplutser. Edra 

egne

KA X o X GH l7 

egna smä hyddor hafwa warit tilräckelige och stora nog at 

oftast tjena osj för lärohus. Himmel och jord ftola witna, 

huru ofta jag betygat eder t HENrans JESU Namn, at 

aflägga eder otro , samt med hjerta, mun och aärning tjena 

efwände GUD upriktigt och rättsinncliga. När jag alt- 

Ä flulle hoppas fä den hugnaden at se och finna nägon frukt 

bland eder, sä nödgas jag i dag beklaga, at edra hjertan äro 

lärda, edra öron lomhörda,och edra sinnen bortwände ifrän 

GUD; sä, at min gode GUD har orsak at klaga öfwer eder, 

som for detta öfwer sit affalua folk: Jag uträcker mina 

l?ander hela dagen til ct ohörsamt folr. Edert förderf 

ar sä djupt, edec förhärdelse sä stor, at en del ibland eder, 

dem HERrcn känner, warit sä otacksame och fi>rgätne af 

deras wälfärd, t det traktat efter mit lif, som endast sökt 

at wägieda dem til et ewigt ltf. I hafwen dermed wist eder 

wara deras efterföljare, som HERran IlLsnm dräpo/ 

och sina egnaPcopheter (lThcsi.2:l).) Jag wögrarmig 

icke gä i min Frälsares fotspor.Det förekommer mig ej främmande, 

om Z litet älssen mig / den dock ganska mycket 

alssar eder ( 2Cor.i2:i5.). Jag hafwer icke derföre afstätt 

at kalla och samla eder, emedan Z dch ärcnrvitne/ och 

GUD, at jag j?.som en fader sin barn dafwer förmanat 

och underwist ywar och en ibland eder; och betygat/ 

at j rvardeliga ftnllen wandra för GUD) den 

eder kallat hafwer til sit rike och härlighet (l Thest. 2: 

10,12.) Men det gör mig ondt, at jag finner mig H litet 

hafwa uträttat ibland eder. HENren wet, med hwad tolamod 

man mäste se och höra sä nwcken wantro och afgudatjenst 

ibland eder finnas, som j sjelfwe t edra samweten weten 

och aren öfwertygade om. Hos eder bar jag ei ännu 

funnit nägon rättsinnig san kärlek for GUDS Ord. Med 

kallsinnighet kommen j tilsamman. Med obotfärdighet 

anammen j ordet; med strymtaktighet besöken I HENrans 

C Helga

IZ GG )( o )( HS 

Helga Nattw ard. Med obarmhertighet omgän j med eder 

näfta. Med et ord- I tjenen med munnen GUD, men med 

edra gärninaar tjenen j djefwnlen. Jag fruktar om eder/ 

at jag til äfwentyrs hafwer fåfängt arbetat pä cdep. 

(Gal.4: ii.). 

O! betänker dä i HENrans Namn eder egen ivälfärd. 

Betänker hwaraf j falne aren och bättrer eder (Vpv-B-2: 

5.). I hafwen i dag framstält eder för HERran. I wcten 

orsaken, hwarföre j ären sammankomne, nämligen at j mSgen 

bewekas til at aflägga edert ganUa snndawäsende och 

:kläda eder et nutt heligt lefircrne. HarHERren denna tiden 

giortnva ting ibland eter, sii wil han ock at j stolcn 

läta hans Näd göra eder til nya männiftjor. En ny Näd 

har wist HENren bewtst eder deruttiuwn, at ban lötit sit 

Helga Ord sä öfwerfiödlgt läras cch predikas pä dcsie orter, 

hwareft j och edra fäder wandrat i mörkret och dödscns stugga. 

En ny näd är det, at da j och edra företrädare fläkte 

iftän fläkte gätt i wilfarelse fäsom fär, sä har HERren lätit 

upsska eder uti eder ödemark, uprögt wägarna til eder 

upkomft och wälfärd: rört wär Christeliga ^»fwerhets och 

alla männiftjors hjertan til medömksamhet öfwer eder, samt 

medels ochutwägars päfinnande, hwarigenom edert fläkte 

til den sanna GUDEN mä kunna omwändas. En ny Näd, 

at j pä edert egit modcrsmäl fän höra och läsa de hemligheter 

, som den ftore GUDEN flelf til eder salighet uppenbarat 

och förseglat. En ny Näd, at mänga männifljor öfwergiftvit 

sit folk och fädernesland, samt begifwit sig til eder t 

denna ökn, blott til den andan at fä draga edra själar til 

GUDS salighet: hwarigenom det va eder blifwit upfyldt, 

som HENren fordom lofwat. at frnmmande ssola sta och 

födq edra hjordar/ och utländningar sto!a rvaxa edra

KG )( o )( GG 

åkermän och wingärdsmän (Esa. 6:5.). O! läs dä icke 

solen i dag nedcrg» sörr än j alt detta ärkant, samt med san 

endraktiahet förenat eder at öfwergifwa eder förra otrogna 

wandel och hädanefter beständigt wandra i HERrans Lms. 

e>ar L>ENren nyligen giorr med eder nya ting, sa wil han 

at i ci mer ftolen tanka uppä det gamla och et akta uppä 

det förr warit hafwer (Esa.4ZN8.). HERren fordrar at 

i stolen bortglömma edra gamla afgudakonfter, bortlägga 

edra förra wanliga synder, samt begynna et nytt lefwerne, 

hwurmcdelftj kunnen behaga GUDI oK ärfwa hans salta, 

het. I dag lägger Eder HE^ren fore wMgnelse och 

förbannelse. wälsignelse / om i lydcnHEtzrans edars 

GUDS bud/ som han biuder eder t dag; Förbannelse/ 

om i icke lyden HERrans edars GUDS bud/ sä at i 

wandxen efter andra gudar (5 Mos. B. 11:26,27,2 8.). 

O! mineMeligebarn, huru länge stän i och betänken 

eder? Huru länge halten s pa bada Mor (1 Kon B 

Si^ Istänalle i dag för H^Rranom edrom 

GUDI (5 Mos. 29: io.) Han ästundar nu höra edert utslag. 

»o! om j ären angelägne och mone om eder eaen wälfärd 

och sallc het, fä lägger nu iftän eder de främmande 

Gudar/ som tbland cd.r aro och böjer edor hiertan til 

HLRvan Israels GUD (JosB.24:2z.). Dermed stolen 

1 gora HERranom edrom GUDI til behag. Dermed stolen 

1 fägna alla GUDÄ wänner och heliga. Ofwer eder 

onnvändelft stal warda glädje i htmmelen för GUDS 

Anglom (Lnc.i5?io.). Dermed hugnenj wär älstelige Konung, 

som ttltalar eder i dag: Rommer j af Jacobs hus/ 

lät otz wandra ut» HERrans Ljus. S.m wär hulde 

Konung sjclf tjenar den sanna GUDEN, sa wil han, at 

alla undersittare stola tjena dcn samma, at icke HERrans 

C o wre-

20 GK )( o X GG 

wrede för eder otro stul förgrvmmar sig öfwer HENrans 

menighet och upfräter ost. Achi hugner dä honom med eder 

bättring och omwändelse, som han eder och edor barn samt 

alla rättsinniga Chrlsma, med sin höaftbcpriseliga omsorg 

for eder wälfärd , hugnat hsfwer. Si, hela wärt Rite, 

famtelige Wär Konungs trogne undersätatt, höga och löga» 

Rite och fattige, alla upmuntra de eder til bättring och omwändelse: 

alla glädja de sig öfwer at fä förnimma Guds ordS 

framgäng ibland eder samt eder salighets befordring. Edra 

egna bröder, de bäde i norr och söder om eder boende 8sme- 

Slakter och Kolt,hafwa redan besinnat sig, förkastat otron och 

lätit omwända sig til HERran. De r?panu til eder: Rom» 

mer j af Jacobs hus/ lät ost rvandra uti HERrans 

Ljus. Suedert eget folk och fläkte upmuntra eder at komma 

til GUD;Skulle just j wil^warade endaste ibland edert folk 

och ibland all folk pä jorden, som wille wara Hedningar, som 

skulle tilbedjaftockar och stenar,ochdermed göra eder til en förbannelse 

för GUD, samt et ätlöje för alla männistjor? Jag 

blyes inför GUD och för all werlden, at om denna min 

Församling ftal säjas, det hon är den oftictcligafte och owärdigafte 

ibland allaChristcliga Församlingar pä jorden. Jag 

är försäkrad, at om j försummen i dag GUDS Näd, sa 

stola edra barn och efterkommande likwäl med tiden besinna 

sig och omwändas til Ljuset. De lära förbanna de konster, 

som j nu berömmcm eder utaf. O! jA förhärder dä 

icke edra hjertan, at icke edra egna barn blifwa edra anklaqare 

pä domedag. Hörer HENrans Ord. Latter dem i 

yjertat/ och larerdem edor barn. (5 Mos.B-li: !8): Kommer 

j af Jacobs hus, lät ost wandra uti HERrans L»u6. 

Nu, mine älstade Wänner. Det är Eder sagt bwad 

godt är, och hwad HERren af eder ästar. j flakter 

yrvad

GG )( o X GG 21 

hwad predikat rvarder (Mich.6:9.)- Hören j männtstjobarn 

hwad HERren i d^g förehover eder. Jag har, genom 

mins GUDS Nöd, wist eder den rätta wZgen. Jag bjuder 

eder för GUOI/ som all ting gör lefwande/ och 

för Lhristo IEsik at f volten budet / obesmittadt / 

ostraffelig in til wärs

WWW .> ^ 

- -) ^ 7? 7.'1 ^ ^ ! ' ' 7- 

' 'l - ^ ^ 

-- . ^ 

-- - , - 

' ^

I IEsu NamN! 

En 

Mangeliff MNare 

Til des 

zMissaper, Wremäl 

Och 

»noner: 

Förcstäld 

F en Khristelig Inträdes 

rcdikan 

Uppck Khristi Himmels-färds Dag 

ven 4. KW 1749. 

För SkellefteS Församling i WWrbotn,' 

Af 

?>xnk 

AyrkoVerde berstädeS/ samt Kongl. Wetenst. Ledamot.' 

Tryckt hos l.ÄL,5 s^l-vivs. 

I74Z.

.. 

-H 

X , > ^ '' -' ' . x' . « ^ ^ 

' ' > ? ,, 'v 

^ ,' .' ^ ^»'- i '7 

-.'> < 7 -z^ ? 

>'A. .»>>. > ' .«> .'. > ' ' ». , , - » 

r s! r .- '--S!^ ' 

j . '. 

? : » ^ > 

^ ^ /,. < >.,.»^»t) > - « ^^ ^ ^ ^ ^ 

.»»-.i ?..re 4. "n 

^ ^ ^ 7vZ 

.I.:SÄ7SS6» Ä'ZZ-I 

^!»-->>! .! .7 -"7^ ?'":7 ^ .: ' ' -,!» 

. v. ^-.' - >-» ', . ^ . . i < »',» >. ^> ^ v^> ^ ^ n 

" . »i j 

/

Q. 

IEsI», lär Mig siudse börja 

Uci dig alr hwad jag gör; 

Ar jag märre framgäng spörja) 

Och fä fädanc sluc, som bör. ' 

Asm, O ! IGsi», blif mig när- 

Signa / signa> IGsit kar! 

Förberedelse. 

5Ag ar pligtig bZde Greker och Barbarer, bädeRom-1:14. 

!wisa och orvisa. Sä yttrade sig fordom den 

helige Paulus, under det han förehölt dem trognom 

i Rom, hwad som förnämligast hade föranläcit honom, 

at lydagteligen efterfölja den heliga ästnndan 

han fant hos sig wara uptand, at uti Evangelii förkunnande 

anwanda sin tid och förmäga pä hivad ort, samt til 

hwad folk och tungomäl Ofwerherden worde honom kallandes och 

sandandes. 

Apostelen si)nes här fördela werlden i twänne delar, nämligen 

Greker och v?isa, samt Barbarer och swisa» Med Gre- 

A s tec

4 SN, )o( Sk 

ker och de wisa förstär han dem, som dels med en naturlig, dels 

med himmelsk wisdom antingen höllos eller i sjelfwa werket worv 

mera uplyste, än andra, förnämligaihednista nationer. Men 

Barbarer och owisa kallar han dem, som bäde i naturlag ochaudelig 

mäcro woro i frän andra uplyste och heliga folkflag afssilde, och 

säledes höllos före wara ifrän den sanna wasendteliga wibhetellS 

scmcnffap afsondrade. 

At bara namn af de xvisas lärare, war i Pauli tid en heder 

'Och förmon, den hwar och en wille sig hälst tilagna. Men at wara 

och kallas de oroijas och en hedningarnas lärare, war i sanning 

för werlden ingen hederstitul. Under detta namnet mäste wär 

Store Frälsare sjelf kallas en publicaners och syndares wan, samt 

Zuc.15:2. ärfara de högmodiga Phariseers och Skriftlärdas knorrande. Under 

det namnet mäste en Petrus röna sina egna medbröders kifoch 

Ap. E. -1:2, otidiga förbräelser. Under det namnet mäste en Paulus fördraga 

sina egna landsmäns, eller de ibland hedningarna wistande Juhädelse: 

ja, blifwa owärdig hollen at lefwa. 

De ^)fwerste Präster och andre pä Mosis stol sittande upblas.Tim. 

z: z. ste och ril rrona odugcliZa människor, inbillade sig allenastwara 

satte dem wiiom och sornumsilgom til lärare, men ei dem 

Match, n: owisom och fäkuninFom. Sedan"de antingen genom sina for- 

25- menta förtjenster hos misa och for werlden lyfande mäunistor, dit 

de sig ofta vlofligen inträngt och der de oftast alrammst behöfdes, 

eller "genom sina gjorda tjenster wid deras Synagogor, blifwit 

wane, at tranga sig up til heder och anseende öfwer, hwar andra, 

sä anstigo de dehe owisas och hedningarnas lärare med samma föragt, 

som de anfägo deras öfwersta Lärare Frälsaren JEsum sjelf. 

När en Paulus, prydd ined vmnig Guds näd och ri^ walsignelse, 

äterkom ifrän de hednissa länder til det högmodiga, men til sit fall 

lutande Jerusalem, blcf hau af ingom högre förfölgdoch esterstald, 

Match, -z: au af detze hlkggorniars afföda, som likwäl billigt haft största 

orfak öfwer haiis förrättningar och göreinäl sig fagna och glädja^ 

Den i de»n boende högmods och fmäde-andan dref dem helt wäldsamligeu 

at nämna honom för en onyttig fqwalrare och owärdig 

mäunista, at utropa hans göremal för et ringa werk, samt med 

hadelse och smädenamu hindra, ac han ej mätte hollas jämngod 

med dem / som med atlg sma särniligar ej hade aunat ändamäl,

Zx» s 

än at winna et stort anieende ibland sit folk. och komma til ät< 

mutande af de förmoner, med hwilkade sedermera fingo sin tid i 

^ latja och be^wämligbet, Gudi til wanheder och des warda Församling 

ril forrryckelse, fornöta. 

Under er sädant öde ihogkommer Paulus det ambere, jom i.Cor. 9:17. 

rv '.r honom bcfalr. ort mig wärdig at träda i hans fotspor och undt 

mig fä förkunna Chrifti obeqrundeliga rikedomar bäde ibland 

Greker och Barbarer, wisa och owisa. 

Om de äro Greker, som träda i Grekernas fotspor, som 

beröma sig af en jorîff wishet, hwarigenom de ofta bedraga och 

dära sig sjelfwa,dä deras wisdom icke i rent npsat utöswas och dä 

den utan uppenbarelse bur lemnadät sigfjelfwom: Om de ära 

A A hcd?

6 Hö ) o< -LK 

Cor. 12:2. hedningar, föm gä ril stllnnna afgudar: om de ärv Äarb förkunna de obegrundeliga Christi ritedomar. 

Det larer ej wara Eder, mine älsselige Christne, obekant , 

huru det för sä är tilbaka har behagat Gudi at kalla mig uru 

Ap T.7:z. mic land och ifrän minestagr »»c i ödemarkene til en sära? 

hjord, s?m war förskingrad, säsom de der ingen herdan 

haftva, som iVar nuldjllrom ril spis worden, som gick 

n>ill här ocl? der pä bergen och pä allom hogom bac- 

Hciech xrc. til et barbarifft folk, som jag icke tände, som er 

"^26 främmande mäl och okun»wga rungo hafrva, yvoiltas 

/^cs 6

SL» )o( -B. 7 

sag sär säja med Paulo: Jag af Guds näde, som mig gif-i.Cor.z:i5. 

Zwen ar, haswer lagr ^rundwalen: en annan bygger deruppä. 

Jag dristar icke laja: söm en rvis byggmästare, emedan 

HERren wet, at mycken owishet och swaghet förelupit, 

hwilket HERren mig icke tilräkne. Dock wet sag, HERranom 

ware äran förbehollen, wist, at de folk, somnäpligen merkant, 

än lukten af Christo, de haswaihans ljus begynt finna sin hal- , 

sa och salighet: at det folk, som woro som roilfarande fär, 

de aro omrvande ril ^»erdan och rvära själars Biskop. i.Pet s:25. 

Zllssade JEju wanner. Som jag altsä hittils hast nåden 

af Gud at tjena honom ibland Barbarer och owise, sä har 

den samma gode Guden, som för detta bod mig gä barr och 

söka efter der fär, som for xvildr, afwen fayerligen ledr Match, iz: 

mig efter sir räd. Min Gud, som kallat mig tilbaka igen, 12. 

hafwer berankr mig ril godo hwad jag desto folkena gjor-- Ps- 7z: 24. 

de. HERren, som öftverracker mig i s!no hyddo i ondom Neh. 5:15. 

tid och förgömer mig hemliga i ftr rjall, han haswer uphögc 

mig pL ena klippö, sä at min berömelse pä dm store da- Ps. 27: 5. 

gen sär blifwa, at jag bäde ibland Greker och Barbarer, bäde 

»bland wlsa och owisa sätt hans dbegrundeliga nädeS statter utsprida. 

I ewlghet wil sag ligga lnföc mm Guds fotapall och prisa 

hans godhet, wishet och näd. Zag ser hwad han med miF 

xjorr kafrver: jag rackar honom af hjertat, men med frudran 

och darrande. Jag fär pä denna dagen se for mina ö- Tob. iz: 6. 

gon en stor och folkrik Församlings/hwilkom jaFgiftven 

warder, och för hwilken jag pä. den stora dagen inför denöj-Philem. 1: 

wersta Herden har at göra redo och räkenskap. Zag känner 22. 

fä til anseendet, men ingen til hjertat. Som HERren allena, 

hwilken är en domare öfwer hjertans tankar, wet hwaksutÄ

» LK )o( 

gare. Dä skulle min lefnadstid blifwa mig lycklig, mit hervtz 

ämbete lätt och min hcrdawärd utan ansivar pä domedag. 

Kridsens Glld, som igenförr haftver ifrän de döda 

den stora Mraherdan, genom des evîga cestamenrsblod, 

N>är HERra IEilnn: l>an gore o§ ä alla sidor ftickelige l»ri 

alr godr rocrk, ocy ffaffe uci ost hxvad l?onom rackeligic 

^br. ,z:so.ör, genom IEsum Christum; hrvilkom v?are ara af e< 

wigyec i ewigher! 

Och, som jag, jämte wärt heliga Evangeli betraktande, är-tlartaga 

mig tilsalle at an ytterligare, under denna wär första 

sainmanwaro, helga eder och mig HERranom; altsä låren I, 

mine älsselige och önffade wänner, tilstadia, at jag under Edert 

medfölje päminner mig mit ämbetes warde, pligt och styldighet 

wfor den store Gudens ansigte med följande Herde-Säng: 

O! gode Herde, som etc. 

Evangelium, K4arc. 16: v. 14. 

Then tiden, när the ellostva sato til bords 

EM syntes them JEsns/ och förkastade thein 

theraS otro och hjertans hårdhet, at the icke 

. trodt hade them, som hade sedt honom wara 

upständen. Och sade til them: Gär ut i hela 

werldena, och prediker Eoangelinm allom kreaturom. 

Then ther tror och bliswer döpt, han 

skal warda salig; Men then ther icke tror, han 

flal u>«rda fördömd. Men them som tro, flo« 

la theste tekn efterföljä: Genom mit Namnskoja 

the ntdrifwa djeflar. The skola tala med 

nya tungor. The Ma fördristva ormar. Och 

vm

6L> ) v ( ^ 9 

om the dricka något thet dödeligit ar/ flal thet 

them intet skada. Pä the kranka flola the lägga 

händerna/ sa warder thet bättre med them. 

Ca nu HERren ZEsus med them talat hade/ 

wardt han uptagen i Himmelen: och sitter pä 

Guds högra hand. Men the gingo ut / och 

predikade allcstädö. Och HERren werkade 

med them: och stadfäste Ordtt med efterföljande 

tekn. 

Z N g a W 

Or ens Evangelisk predikares xverk; Uträtta dic 2-Tim. 4:^. 

, ambere redelma. Sä lyder den faderliga förmaning, 

som den helige Paulus gas sin Son Timotheo, 

sedan han arkaut honom for ffickclig och wardig at 

wara HERranom Chrifto en bepröftvad och oftraffelig arbetare 

uti sanningenes ords utdelande. 

Som den helige Apostelen hade snnnit denna mannen af 

HERranom Gndi med sä mycken näd, sädana egenffaper och 

gäfwor utrustad, at han kunde med trygghet anförtro honom 

omsorgen om de nyH planterade Evangeliffa Församlingar: som 

ban ock gifwer honom det lofordet, at han hade inZen den jon? 

sä aldeles lika med honom ril tinnes xvar, som war fä bepröftvad^ 

at säsöm er barn med fadrenom, hade han med 

donom rjenr mi Evangelio; sä förchvller han honom uti an-Phil.-: 20, 

förda o^den i synnerhet twanne hnfwndstycken af det, som han dageligen 

borde föra sig til sinnes, nämligen dels hwaruti hans ämbete 

bestod, som war at göra en Gvangelifl predikares xverk, 

dels pä hwad satt^ han borde samma ämbete utföra, nämligen 

tedeliga. 

B Wi

-o 'S5 )->( Äk 

Wi wilje, efter detina Pauli förmaning, til tvärupbyggeU 

sä anwända närwarande heliga Evangelium, at wi, i anledning 

af detze orden: Gar l»r i hela werldcna och prediker Evan- 

Zclilnn allom krearuro»;, för denna gängen föreställe wär 

andagt 

En Evangelisk Predikare 

ii) Til dcs? egenskaper, 

-) Til dess göromäl 

z) Til dch förmoner. 

Afhandling. 

Första Delen. 

A ^ ^ ^ r tvSr k. Frälsare, efter sin segerfulla upständelse isrän de 

döda, wille genom sm föregäng öpna för oH wägen til himmelen, 

och dermed pä mandomsens wägnar tillika taga sin 

Gudomeliga härlighet i fullkomlig besittning, sä uppenbarade han sig 

til flut,efter wärt Evangeli innehold, för sina ellofwa Lärjungar i fyw 

lig gestalt. Som honom til dek Ofwersta Herda,ämbete af Fadre- 

M»tth.»8: nom war giftven all magc i himmelen och pä jorden, fä 

»8. meddelte han ej allenast dche sina Apostlar, dem han nu sände ur 

i hela xverlden ar predika Evangelium allom krearurom, 

den magt, som genom och hos alla rätt kallade och förordnade Lärare 

stulle wara gällande m til werldenes ända, utan förde dem 

vek efter handen pä de wägar til uplysning och helgelse, pä hwilka 

de kunde tjcna alla sina efterträdare til läros och lefwernes förebild. 

' . Detze HERrans JEsu Lärjungar woro ej straxt fullkomlige: dä 

rvär Frälsare uti dagsens Evangelio talade med dem, sans hos 

dem annu mycken orro ochihjerrans härdher ; men sedan de 

uti Christi Schola, siisom hans Lärjungar, hade utstuderat, och 

tiden kom, dä de »Jerusalem jkulle med tm tungor begynna för-

ÄK )v( SA 5! 

kltuna Guds dräpeliga werk uti Evangelii hemlighet, dä blefwo de 

beklädde med kraft afhögdene: dä fingo de ock tillika nyahjer-^te. 24: 49» 

tan, hwilka ju mer och mer sträfwade efter at likna deras HERres 

och Mästares fullkomligaste förebild, hwilken kunde stiga 

fram och trotsa sina häftigaste fiender: hwilken af eder straffar 

mig för And? Aoh- 8:46. 

En sädan ostraffelighet, dock i sit mätt, fordrar Paulus säson» 

en hufwud-egenstap af alla Evangelista Predikare, dä han säger 

: lLn Bissop ffal wara ostraffelig. ^ Och uti samma Capitel Tit- 1: 7. 

fordrar han af alla Guds Ords tjenare en försökelsts tid, pä hwilken 

de ssola pröfwas, innan de tilträda sina ämbeten, och de böra 

komma sii wida, at ingen kan straffa dem. Denna ostraffelig- v. iilker Lhristi lekamen 

mä l»pbygd warda, samt har upsät och wilja at efter yttersta Eph. 4:1-. 

krafter sit ämbete redeliga uträtta, och sig i alt sä sticka, at han kan 

tzalla sig sjelf för en efrerjyn ril goda garningar, med oför- 

âlssad lärdom och ärlighet. s: 7. 

Betragtar man Andans ämbete til des grund och ändamäl 

sunt angelägenhet och answar, sä stönjes nogsamt, at det fordras 

en Gndoms kraft, som ffal göra vk stickelige och beqwäme det 

fainma at bära ock) rätt förestä. Som Gud är den, hwilken alt 

tverkar i allom, och läter Andans gäfwor uti hrvarjom ochenom^bewisa 

sia ril gagns, jîar han ock allena den, som der- Cor. ir 

heliga gör beqVamlige ttl at föra nya Testametttjens ambere. 6, 7. 

Han, som gjorde de galnas och i trone stnhjercadas sinnen brin- p^c 2^ - 

nande, som gjorde de otrogna och härdhjerrade til wärdige G- ' A."" 

Vanoxelii predikare, han gör ännu och in til werldenes ända den 

wärdig och beqwam at wara er helgade far ril heder, Hus- 

HErranom brukeligit, beredr ril ak godc rverk, som läter 2 Tim.-.21. 

sig, efter Guds wilja och ordning, denil "bereda. 

Om det fordras wishet til at döma andeliga saker andeligen, 

fti bör en Evangelist lärare, efter den näd Gud gift i-Cor.»: 14, 

tvit, hafwa winlagt sig om at blifwa af en sädan wishet delagtig, ^5vch 

stiledeS af barndomen hafrva kunnat den Heliga Skrift,-. Tim. z-15. 

B 2 samt

is 655 )o( Z5 

r- Tim. 4:6- samt lätit sig upföda i troncs ordom och ctt god lärdom. 

Som hans skyldighet och pligt ar, efter Christi förordnande, at 

Match.-8:. laraalcfolb, ja mäste han sjelf hafwa lärt och öfwat sig atran- 

19. jaka Gkrifrerila, hwarest finnes en ontöselig kalla til all lärdom, 

wisdom och salighet. O6), som nri den ftnliga Församlingen aro 

mänga lemmar, af mängahanda siag och tilständ, barn, ynglingar 

och fader, starke och swage, förförare och förförde, etc. säfordras 

den egenskap hos hwar Evangelist Predikare, at han kan 

2.Tim 2:i^rarr dela sanmngencs ord, samt fä holla f!g n?td der ord, 

söm rvisi ar ocl? lära kan; pä der han »nä rvara magctg ar 

förmana alla genom halsosam lärdom, och öfn>ern>in>ia 

Tit. 1: 9. dem, som deremor saja.. 

En sädan Andans wishet och kundssap har en Evangelisk 

^ Predikare i synnerhet af nöden uti de hnfwudmäl, som höra til 

sjelfwa wäsendct af Andans ämbete. Den, som stal underwisa 

HERRans folk til salighet, han mäste aga kundffap om 

salighetens- wäg/ han mäste äga wisdom och förständ sig 

sä sticka, at alt mätte ländas GUDS folk til upbyggelse 

och deras själars salighet Den, hwilkom Christi fär bli anförtrodde, 

hanfär icke flv och öftvergiftva fären, dä hanjer ulf- 

Ioh. 10:12. wen tomma. Han mäste aga ffickelighet at upiöka och leda 

" til rätta de wilfarande, samt färdighet at med jägrmodigher 

straffa rhem, söm enwrsiä. Den, som ar satt at regera 

2. Tim. 2:25 Guds Församling, kwilken han hafrver förwarftvar med 

Ap.G>2o:-8. sir blod, han mäste wara beqwäm och ffickelig at npmnmra, 

at truga och tilholla Christi färahjord, at med en Christelig lvdagtighet 

holla sig til trones ordom och en helig wandel. De, 

som af den himmelske Husbonden aro satte til Ortegärdsmästare 

i hans wingärd, de mäste äga skickelighec at kanna och urskilja 

goda trän ifrän de onda, at ympa och afstympa, at inläta och 

utflu-ta. De, som skola herbergera Christi wänner och efterföljar^/ 

hwilka merendels af werlden blifwa hatade , af synden försträckte, 

af satan anfäktade, de mäste wara beqwäme at trösta 

och wederqwecka, at fagna och nphjelpa. Si, detze aro gäft 

Iac. 17. wor, som endast fäs af ljusens Fader: de aro kännemärken af 

Christi Lärjungar och tjenare: de aro egenskaper, fom Höra Evangeliske 

PredikareKickelige til ämbetsens werk: de aro pröfwestenar,.

4 ) o ( 

och dermed försumma at fföta hjorden. Et enda str, en endamättnisto-i 

jäl bö^r wara dvrt aktad för deras ögon och dyrare/ än al 

deras egen jordissa wälfard. Afsigten at winna själar til Gud 

och saligheten bör gä och gälla framför alla afsigter, ehwadnanm 

de »nä hafwa och ehwad de n»ä päsyfta. Hwilket til at arholla 

mäste afdidas uäd af högden, och til deh befordrande fordras 

alla de öfrige egenskaper, som göra en Evangeliss Predikare i des 

ämbete ostraffelig. 

Här fordras idoghet i bönen, som mä kallas det enda högstnödiga 

i ämbets stölden och den förnämsta prydelse j wär prästerliga 

ssrud. Skickelighet, lärdom, nit, arbete och wako utan 

bönen, ar som en mannista utan hufwud. Den, som wil haft 

Iae. i: 5- wa wisdom, ha»» bcdje af Gud», räder Jacob. Men, om nä« 

gon behöfwer wisdom, sä behöswes hon wist i sanning hos en Christi 

tjenare, som mä, sa framt han wil ssaffa frukt, witzerligen 

Lur. rz: I. bedja alrid och Utan äterwändo och icke förrrörcas. 

Har fordras tolamod under alla de besvärligheter, som 

Christl tjenare pakomma. En Evangeliss Predikare fär icke wänta 

sig bättre lycka, an den öfwerste Färaherden hade i werlden. 

Han mäste tola, omhan afwerldenes barn lider motständ ochgenfagelse: 

Han ^ mäste tola, om han blir et mäl, dit alla mordetungor 

blifwa stälde: han mäste tola werldenes hot, wänja sig 

».Tim.s:»4>wid at lida och fördraga de onda, at bemöta hwar man,jämtväl 

sina owänner, med sagtmodighet - tola, om all oordning ej 

gär sä lätt at ställa til ratta, samt förbida tiden, som ordningens 

HErre har allena i sin hand at styra och förest. 

Här fordras waktamhet och nit, at han har agrpastg 

Ap.S-soiss.sielf' scl? pä allan hjorden. Makande, at ej ulfwar, som dageligen 

upkomma, fä tilfälle at ffingra Christi färahjord: wakande, 

at ej ogräs upwäxer ibland Församlingens späda plantor: 

»vakande, at afböja all förargelse, mitzbruk och oredor, fom kunna 

förtaga de Christnas ordning och ffickelighet. Hans nit om 

Gud ffal öfwerwinna alt männiffo-tycke, fruktan och afsigt,dä 

han stär pä sin Guds wakt. Ifraels ^)rophercr fä icke waxa 

lite röftvar i öknene, utan rrada fram för gaper och 

gom

Kd )o( Sö -s 

gom sig til ett mur omkring Istaels l?ns, och stä srnnodeligm 

isrridene pä HERrans dag, dä synden stal straffas och Ezcch-rz: 4, 

de ogndagtigas wäsende dem för ögonen ställas. Han ffal med 5- 

Guds nic stä synden einot. Guds huses nitälskan sta! fram s.Cor.n:-. 

honom, och Christi karlek tvoinga honom dertil, huru han mä J»b 2:17. 

hindra och förcbi)gga, ar Guds stad igenom syndenes och syndares 

tillvart ej mä blifwa en röfwarekula. Med en helig nit och 

Andans frimodighet, dock tillika med hjercans sagrmodigher,ffal 2. Tnn.2:25. 

han igenstoppa mnnnen pä dem, som lära der inrer dsger, Tit. nu. 

hwarigenom HERrans menighet kan blifwa i läro och lefwern; 

forwarrad. 

Har fordras, »md er ord, en ostraffclig wandel, och alla 

Christeliga dygder, soni pryda en Christen, de knnna ej annat, 

än pryda det ämbete, som rättfärdighet predikar. Christi2.Cov.z:9tjenare 

stä som Pä en Theater och flädeplats. Pä dem, deras 

leswerne och wandel är» allas ögon upmärksamme. Som de med 

en offickelig omgangelse mycket ondt och ssadeligit kunna ästadkomma; 

sä haswa de bästa tilsälkt at, som Christus sjels gjorde, upbygga 

HERrans menighet ej mindre med et godt exempel och 

tt heligt leswerne, än med ord och föreställningar. Dcrigenom 

kan det ffe, at ock de, jont icke rro pä order, kunna af andras 

heliga omgangelse man ord blifrva xvnndne. Som detalt-1-Pet. z: r. 

sä tilkommer hwarôch en Evangeliff Predikare at kmma säja med 

Paulo: Mine bröder, xvarer mine efterföljare, jajom ock 

jag Christi; Sä är den Christi tjenare lyklig och rättsinnig, som i.Cor. n: 1. 

»ned en trygg sinnes öswertygelse och et godt sämwets witnesbörd 

kan säja med samtna Apostel: Följer mig, käre böder, och ser 

pä chem, som sä wandra, som I oj) för en efterdömet^.,.. . 

je haftven. Z-17- 

Uti dm 

Andra Delm 

Af wAr betraktelse sade jag at wi ssulle föreställa wat andagt ett - 

Evangelisk Predikare til des göremäl. Detta är af sjelfwa nam,vet 

uppenbart, sä wida de kallas Evangeliffe Predikare, eller E - 

vangelisier; hwilktt ord, ehuru det til namnet hörer egemeligen 

dem

16 ) o ( Sö 

dcm til, som i första Församlingen woro ?lpostlarnas redffap 

och sanningebnd wid Församlingarnas npby^gelse och styrsel, dock 

i sjelfwa gärningen och hnfwudbemärkelsen kommer bäde Apostlarna 

sjclfwe til, efter wäu Evangelii innehold (v. 15-), ochjämwäl 

allom dcm, som efter deras tid in til werldenes ända skola 

upbygga och wid magt holla Christi Församling pä den grund,som 

af Apostlarna lagd war, samt genom Evangelii predikande och 

Guds nädehäfwors utdelande blir fnlkomnad. Apostelen Paulus 

fager sig wara kallad derril, ar han skulle genom Gvan- 

Lal-1' 16 Z^lum förkunna honom ( Guds Son). Om Apostlarna i 

gemen berattas, at de hollo hU?ar dag uppä l»mn ärerroan- 

60 ar lara och predika Evangeltllm omChristo, urircm- 

Ap.G.5.'42. pler ocb i all hus. Härmed efterkommo de war Frälsares befalning 

uti dagsens heliga Evangelio: Gär ur i hela rverldena 

ocl) predtker Svangeluln: allo»n krearurom. Som nu E-vangelium 

innehölt läran om synda^örlätelsen genom Christum, och 

följagteligen den rättfärdighet, som kommer af trone och för Gudi 

allena gäller, sä kallas detta ämbete N>'a Cesiamenrstns 

2 Cor z: 6 ämberc, jom rarrfardigher predikar, erc. O6), emedan A- 

' ' postlarnas görcmäl ej war ätskilligt ifrän deras efterträdares, sä 

»vida ändamälet ar en salighet, som pä enahanda sätt och genom 

enahanda medel allom blir tilbuden, sä följer, at trogne Lärare 

in til werldenes ända ej allenast böra kallas Evangeliske 

Predikare, utan ock at theras görcmäl är til at predika Evangelium 

i det upsät, at alt folk mä blifwa af den rättfärdighet, ssm 

for Gudi gäller/ delagtige. 

Som nu Ewangelii Predikan ar ratta Lärares Hnfwnd-göremäl, 

stifordrar nödwändigheten och sielfwa Nädens beskaffenhet, 

at de tillika ej försumma, at underrätta Christi menighet om medlen, 

hwarigenom en människja kan blifwa til Guds uädes undfående 

ffickelig. Nu är Guds orduing denna, at männissjan genom 

en san bättring och omvändelse skal läta bereda sig til nädens anammande. 

Fördenssnl äligger det Evangeliske Predikare äfwen, at, 

efter deras Frälsares exempel,» sin ordning predika Guds lag, hwarigenom 

synden , som stal forlätas, blir känd, och hwarigenom 

Ewangelinm leder syndaren til Christum at undfä den rättfärdighet, 

som fattas. En läkares görcmäl är at hela den sjuka. 

Men vm han wilwinna sit ändamäl, fordras ej Dan, at han

-R> )o( «N> 17 

med ssarpa medicamenter bereder den stuka til de lindrigares ätniutände. 

Den barmhertige Samariten gör oljo i fären, pä det de 

mätte helas. Men han mäste ock gjuta win in, son, ffulle de samma 

rena och friffe holla. Altsä hafwa trogne lärare at igenom 

Evangelium predika frid och förson ing, utan at fä förtiga sattet, kuru 

friden kan arhällas, samt de lesnads plikter, med hwilka de benädade 

hafwa at utwisa sin trohet emot Gud och Försonaren JEsuin. 

Om ewangelisse Predikares göremäl ar sä förkunna näden, at 

alt folk mä blifwa af den samma delakcige och i den samma bestäm 

dande; sä mäste han widare weta at föredraga Guds räd och ordning 

med dem, som en gäng anammat näden, at de mätte blifwa 

i trone fäste, i näden waxa, samt i alla trones frukter förkofras och 

rike blifwa. Har blifwa nu äter sä mänga göremäl, som ätstilnaden 

ar emellan de mängahanda lemmar, som bekänna sig tilChristi 

menighet. Guds Församling har pä jorden liknas ej sällan wid 

en sarahjord, hwarest äro starke och swage, suke och helc, wilde och 

tame, ?)ken Israels herdar och cwanqelissa Predikare tilkommer, 

at, under den öfwersta Herdans efterfölgd, upföka der borrrappade, 

igcnhamca der fcrrvildra, förbinda der sargade, 

starka der srvaga, hroad ferr och starkr ar, bcwara, och säledes 

ftora dem alla, som de bcrarftvar- De hafwa först at Ezech>z4:i6. 

upsoka der borcrappada, bwarmed sörstäs sädana sialar, som 

antingen ej annu hunnit komma i Guds ochJEsu Christi getnenssap, 

eller som wal en gäng kommit, men ffilt sig ifrän hjorden. 

Detza hafwa trogne Predikare at npsöka, hwilket sser, dä de 

förekomma dem med sina arindringar och upwäckelser, ställa dem 

deras tilständ före, at de mäge fä öpna ögon, och omv?andas 

ifrän morkrcc nl ljustr, och ifräi: firans magc ril Glld: un-Ap E.26.i8. 

der försäkran, at näden i Christo ar allom tilbu5en och stär allom 

öppen, som fatta det upsät, at wilja sig til Gud omwanda och salige 

blifwa. 

Ewangelisse herdar hafwa at igenhainca der forwildca. 

De hafwa at med herdastafwen ej allenast holla Christi färahjord 

tilsammans under et huswud och sörswar, utan i synnerhet hafwa 

upsikt och wakande öga nppä dem, som de märka med upsäteliga 

synder wilja aswika ifrän Guds ords bod och wag in uppä galna 

C ' wagar

-5 ST> ) o ( S5 

»vägar och ssadeliga stigar. Detza »näste de igenhämta, warna och 

upmmura til at ej öfwergiftva sin församling, utan wandra pä en 

tvag, njuta enahanda bet, holla sig til et färahus och således i 

namn och wärk, ined hjerta och mun, i läro och lesiverne holla sig 

til denöfwersta faraherden och wara själars Biffop endrägteliga. 

Widare ffola de förbinda der sargada, hwilket sker, dä de 

med Ewangelu hugneliga lära ingjuta Guds nädes olja l syuda-sären 

och med Christi rättfärdighets mantel förbinda de strimor, som 

af sainwetets starpa Diamant och med järnstyl bliswic i botfärdiga 

syndares hjertan ingrafne och stresne: ?It sädana särade, förbrakade 

Ap.G.s6:i8. och afsimdenes gift sargade sammeten mätte fä syndernas förlärclsc, 

och locr ibland dem, som helgade ars genom rrona ril 

Christnm 

De ssola starta de stvaga, som sser, dä de tilse, at de swaze 

och anfäktade ej blifwa i deras swaghet ^swergisne, eller de klenmodige, 

hos hwilka det andeliga lifwet ännu är swagt, som hafwa 

at kämpa emot otron och deras hjertas naturliga härdhet och kallsinnighet 

i bönen, samt Gnds ords andäktiga hörande och anwändande, 

ej mäge i deras blödighet och sinnes oro förwärdelösas eller 

hjelp- och tröstlöse lemnaS: samt dä de kunna til upbyggelse och de 

swagas styrka hugjrvala dem, jon: i allehanda bcdröfwelse, 

i sjukdom, i fattigdom, i hwarjehanda andelig och lekamlig nöd 

stadde aro. 

Hndleligen tilkommer alla ewangelissa Predikare, at bewara 

Kwad ferr och starke ar. Härmed förstäs de, som i förtröstan 

pä sig sielswa räka i förmätenhet och andelig högfärd, tro sig wara 

starke, ändock^de aro swage: inbilla sig wara^rike, ock hafroa 

nog och behoftva inrer, ändock de äro elände, och iämn,erlil!pp.B-z:!7- 

gc, och farrige, och blinde, och nakore. Ifrätt en sädan förmätenhet 

och inbildning hafwa ewangelisse Predikare desie fete och 

starke at bewara, at nedersiä deras högmodiga tankar och förmä 

dem at arkänna sig för fattiqe bcnädade syndare, samt endast läta 

näden, men ej deras egen förmenta starkhet, wara wäldig ösiver 

och uti sig, sä ftamt de wilja at deras wälfard, fom bör wara den 

öfwersta

Sö )o( (M. 15 

öfwersta Herden allena undergiftven, stal blifwa befordrad och de 

försatte i det himmelska »väsendet timeligen och ewinnerligen. 

Detta herer/ at stora dem alla/ som de berarftvar. Och, 

de Lärare/ som i detze mäl, hwilka i niäligfaldiga andra pligter och 

omsorger sig utsprida och yttra, genom Guds Andas biständ redeliga 

sit ämbete uträtta, de haswa at hugna sig af de förmoner, som 

af den gode Guden alla sanna ewangeliffa Predikare ärv förundte, 

och dem wi nu uti den 

Tccdje Delen 

af wär betraktelse wilje taga t ofwerwägande. 

At bara namn af en ewangeliff Predikare har i alla tider warit 

för werlden och Christi fiender en ringa >ak. De/ som hata 

HErren/ kunna ej annat, an hata tjenaren. De/ som föraktade 

JEsuiN/de föraktade ock hans witnen. De, som försummade Konungens 

kallelse/ at komina til bröllops/ de rogo ock farr pä hans 

rjcnare/ kadde ock dräpo dein. Sådant är ej nnderligit:Math.«2:6. 

Wär Frälsares ord äro sanne: Hafwa de fcrfölgr mm, sä skola 

de ock förfölja eder; hafrva de hollir min ord/ sa warda Joh-15: 

de ock hollcmde eder. Som werlden wisar dermed, at hon icke 

känner Gud, sa wisa deremot Christi tjenare, at de om werldenes 

gunst och förtroende ej äro mone och angelägne. T)e hafwa privilegier, 

som werlden icke wc t utaf. De haswa förmoner större, 

härligare och »varaktigare, än werlden, och som alla menlöshetens 

bespottare och sanningens fiender i ewighet ej ffola wara mägtige at 

i frän dem taga. Förmoner hafwa de 

Först i tiden. De besynnerliga äretitlar, med hwilka HErren 

Gnd i sit hel. ord har behagat hedra sina trogna tjenare, pämiuna 

otz e; allenast deras ämbetes skyldighet, utan ock om deras 

ämbetes höga wärde, Guds saderliga omwärdnad om dem/ samt 

deraf flytande siala-fägnad/ hugnad och fäkerhet. När de kallas 

ewangclistc predikare eller Guds nädesbodbärarc,Gttds ords Ap.G. 6:4. 

förkunnare, Försainlingens predikanter/ och sanningebod i2Cor.5:i8. 

Christi stad/ sä matte de"haswa orsak, at paminna sig den ära och v. 20. 

C 2 warde

20 ) o ( lAd 

wärde dem är stänkt fram för werldenes barn, soin holla för den 

största lycka och förmon, at fä förkunna männistjo-ord, at fä lxdöda 

frid emellan jordista Konungar, eller fä wara magtige Potentaters 

Mimstrer och sanningebod. Nar trogne Lärare fä kallas 

Guds mcdhjelpare, och blifwit wärdige, ar föra nya Testa- 

-Cor.z:6. menrjens ambere, söm rarrfardigher predikar, samt wara 

i Cor.4:1. ffaffarc til Guds hemligker; fä kunna de kolla för cn ringa 

ring, ac blifwa dömde af werlden och hatade af den himmelsta 

Luc.12.-42. Husbondens rjenstefolk, hwaröfwer de likwäl äro fatte. Deras 

ämbete har klarhet, mer an det, som i stenar ncgrafrvir roar, 

mer än jordista sänningebods, som icke hafwa själars wälfärd til 

ändamäl, icke at förkunna cn andelig och ewig frid, utan blott 

hwad jordene tilhörer, icke altid med, utan ofta emot Guds wilja, 

ordning och wälbehag. Deras ämbete har kraft, som werkar 

iCor. 16: ro. 5:17. ocl) lärdomen, fä utwises deras förmon fram för werlden, fom 

arbetar i fäfängeligheten, i synden, ja ofta i djcfwulens werk. 

Math.9: zZ.Wär Frälfaren fjelfkallar dem arberare i -HERrans sad. 

Som en äkerman har aldrig hugneligare arbete, än dä han fär 

syfla med sädens utsäcnde och stötande; altsä kan cn Christen ej hafwa 

sägnesammare göremäl, än dä han fär tjena i HERrans planteringsgärd. 

Det fann den helige David, derföre sade han.- salige 

ars de, som i dino knse bo: en dag uci rina gärdar ar 

barrre, an eljest rusende: jag rvil halre Uâkra dörena uci 

mins Glids hllse, an länge bo uri de oglldllkrigas hyd- 

Ps.84:?,"-dom. Jan-

öT? ) c> ( 2r 

I anseende til gemenssapen med de heliga njuta trogne lärare 

här i tiden mänga härliga och saliga förmoner. Den hugnad, 

som ar at ärfara det HERren n>erkar med dem, at order blir 

stadfäst och har framgäng, Christi rike ucwidgas och ondffan nndertryckes, 

är stor hos alla trogna, men i synnerhet hos lararena, 

som sä se sig derigenom rvarda med mycken rvälsignelse beprydde- 

Zu mera djeswulens rike förskingras, ju större lydnad Ps. 84: 7sär 

Guds ord och jn större fägnad förorsakas hos des lärare. S om 

det är et säkert kännemärke af et djeswulens barn och den syudiga 

werlden, at man föraktar och förföljer Guds sanningcbod,sä är det Ap.G.?:êt 

kännemärke af de helige, at de äro sina lärarellydige och efterfölja 

dem, at tbe holla dem heder rvarde, at de bedja Gud för Ebr.2z:i7. 

dem,atde dela alr godr med dem. Som den helige Paulus mäste 

ivara er 'widllnder n?erldene,ftvag och föraktad, blifwa ban- Rom. 15:30. 

nad, förfölgd, hädd, fajom roerldenes afskrap, hârs^Ä' 

mansafbugg, nämligen ibland de ogudaktiga; sä blef han der- ^ ^ iz! 

emot af de trogne Galater anammad jafom en Guds Ängel; ^ 

ja sajom Christus IEsi»s. Om der hade möjeligic voarir, 

bade de sina ögon ltrragir och gifrvir honom. Sädant öde Gal. 4: 14, 

hafwa ock alla trogna lärare i werlden: Äf Guds wänner älffa- 15. 

de, af Guds fiender hatade: af de trogua hedrade, af de otrogna 

föraktade: af Guds barn befordrade, af bjcfwulens barn förfölgde. 

Cbristi regel stär fast i ewighet, af detta iunehold: hwilken 

eder hörer, han hörermig; och den eder föraktar, han 

förakrar mig. Lofwad ware HZrreu, som leder dem saligen 0^. 

här i werlden, och efter sir heliga rad, som finnas i hans gärdar. 

Om de blifwa wid lifsens ord och uträtta in til ändan sit ämbete 

redeliga, sä hafwa de en härlighet hos Gudi förwarad. 

För der Andra efter döden, dä den öficverste-Herden uppenbar 

xvarder, och de skola nndfä harligkerens ou?anskeliga 

krono. Om HENrans tjenare blifwa i werlden illa belönte, sä i.Pet. 5:4. 

ffola de i himmelen undfä en nädelöu, som ingen skal kunna dem 

ifrän taga. Här förffutne,^der uptagne: här föraktade, êr 

til heder upsatte: här holdne för ursinnige och deras ändalykt 

för en skam, men der räknade ibland Glids barn och deras Wish. B.'5: 

arfwedel bland de helige. Här föraktade lampor, derski- 4,5. 

nande ljus, dä lärarcna stola lysa säsom himmelens sken, och Iob. 12: 5. 

C z de,

22 Sö ) o c Sk 

dc, som mLttga lmderwisil nl rarrfardighec, säsom stjcrnor 

D.m. >2! Z. i exvigher. 

Bcflut. 

Mine alffadewänner. Tiden tilläter icke at för denna gängen 

widare fulfölja wär betraktelse. On, man ej hunnit anföra 

alt, som wid et sa rikt och angelaget ämne kunde andragas, sa 

förmodar jag dock sä mycket i Chriftelig enfaldighet wara siigdt, at 

wi ä bägge sidor lära sä nägot at tänka uppä, och som kan tjena 

oh til arindran, lärdom och upbyggelse. Som jag ssulleffrymta 

in jör HERranom, om jag wille pästä, at alla, som bära namn 

afLärare, isielswa gerningcn gjorde en Evangeliss Predikares werk 

06) uträttade sit ämbete redeliga; sä ffulle jag ej mindre försynda 

mig emot sanningen, om jag wille medgis.va, det alla, som mena 

sig wara lydige fär och ähörare, sin pligt och skyldighet emot sina 

Lärare pätänka samt redeliga efterkomma. Ty, som förfaren heten 

1.Cor.4:15-gifwit tilkänna, at man ibland -Herdar funnit legoherdar: ibland 

Fader, Tukromastare: ibland Evangeliske predikare, Bals 

E5-.56:10. präster: ibland Propherer, rvste och lare hundar: ibland wak- 

2.M.2:15. rare, ulfrvar: ibland mainMjsrs fiskare, Balams Prophe- 

Esii.9:16, rer: ibland lcdare, förförares ibland Själesörjare, Själemördarc, 

etc. sä har man ibland al>orare funnit försinadare: ibland 

Gnds Ords görare, löjebejporrare: ibland lydige fär, stinkande 

gerrer: ibland manna medborgare, fiender ril Christi kors: 

ibland GudS äkallare, förakrarc: ibland HERrans rilbedjare, 

härdnackade och ooinstorne i hjercar och öron: ibland 

Ap. G.7:5l.Gnd6 barn, djefwulö barn, flille med alr bedragen, ocb 

med alla list, fiender m Guds Ord, HErrans tjenare och alt 

der rarrfärdigc ar- 

Mine Chriftne! som Guds ord aro i ewighet sanne, sä haswc 

wi och wart syndiga land icke länge sedan sätt smaka och äta 

frukten af wära gerningar. Om Gud5 ords och des tjenarcs förakt 

har alla tider warit et förebod til länders och folks undergäng, 

hwartil man bädc af den heliga Skrift och förfarenheten kunde 

anföra oräkneliga prof af exempel; sä haswe wi ej swärt före at 

uträkna orsaken, hwarföre wära högtidsdagar funnits förwand-

Sk )o( S5 2Z 

lade i sorg och wära wisor i klagogrät. Hwarföre twistcrzlmosZuo. 

och twedragtertilwär egen ödeläggelse ibland ost upkommit: hwarföre 

vndssan,sörsmadelsen emot Gud, otukten och gndlövheten blift 

wit cn förnäm och loflig landssed: hivarsöre wi i ställe för säd fatt 

upffära agnar, tistlar och törnen: hwarföre voi flvrr, när ingcn 

jagar oft: htvarföre wi wändt wära egna fwärd och wapn emot 

ost fjelfwa: hwarföre wära fasta Grader warit som sikonarrad 

med mogen fikon; dä man stakar dem, falla de honom i 

munnen) son, den, ara voil: hwarföre wara tilflykter warit fä-som 

sönderbnuna rörftafwar; da man stödde stgroid rhem, 

genc>n,stungo de handena o. f. w. " Efa z6: 6- 

Atankan af detta och andra sädana den Gudemeliga rätt-fardighetenes 

oomstöteliaa prof stal ej allenast tjena ost til arkansia 

af wär förra obetanksamhet, utan ock til upmuntring at hädanefter 

wisiigare omgä »ned Gudö Ord och dc nädcsstaltcr 

wär gode Gud ät ost derntinnan utdelar. Emedan wi wete och 

tro, at Guds godhet ej öfwergifwer ost fä snart wi bryte; fa fa wi, 

genom wärt eget exempel, wörda hans hans Faderliga barmhertigket, 

som förnyar wärt hopp om hugneligare tider, sä länge 

han ej aldeleö tager sit oros ljus ifrån ost, utan, efter sin nädiga 

stickelfe, låter det fainnia rent och oförfalssadt ibland ost läras och 

>redckas. Hans försyn bör tilskrifwas, at han pä ost fullbordar 

'it nädiga löfte om des bibchollelfe. Dä wi, efter wär Frälsares 

örmaning, bedja sadenes-Herre, ar han sänder arberarei 

m sad. Sä ar ingen twifwel, at han ju gjftrer ost -Herdar Match. y:z8. 

efrer fir hjerra, de ost föda ftola med lärdom ocd xvisher: Jer. 5:15. 

och rvill besialla wakrare uppä rina nnirar, o! Jerusalem," 

de icke riga stola hrvarken dag eller narr. Esa. 62: 6. 

Huru wida I, mine alssclige ähörare,i detta mäl eder wälfard 

eftersökt och Guds ordning efterfölgt, derom lära cdra egna 

hicrtan med eder bäst witna och intyga. För min del arkänner'jag 

af hiertats grund min Guds godhet, som sörunc mig a t fä tjena 

HERrans menighet, efter det pund och de gäfwors mätt, som 

han sjelf mig tildelt och gifwit. 5lt jag öfwer min wäntan bliswit 

til denna Församlingen befordrad, det tilffriswer jag blott ech alle-' 

nast min Guds alwisa försyn, som bewekt och styrt min nädiae 

Ko^

24 S5 ) o ( 

Konungs och öfwerhels hjerta dertil, at jag emot min förmodan 

bllfwit förordnad til wäktare för en Förfamlmg, den jag icke kände, 

och der jag ej ens waritsedd. Israels Gud upfylle alt wär 

Konungs begär/ önskan och anstag, samt hugne Des hjerta, efter 

Des upsät, at igenom denna befordring söka Guds aras förkofring/ 

samt des wärha Församlings hugnad, tilwG-t ochupbyggelse. 

Israels läkare styrke Honom i dch hsga älder och under 

Hans Majestats an warande sjukliga tilständ. Guds hand lag- 

Ps. 5. Fe ännu lof och pr>delst uppä -Honom, at under Hans regering 

bärgen ännu mä frambära fnd ibland folker och högar- 

Pf. 72: z. na rarrfardigher. 

HErren besegle sina wärda Förstimlingars hopp uti Swea- 

Rikes utkorade och hyllade Ars-Förste! Himmelens Gud bibeholle 

Hans hjerta wid rätt och rättwisa ewinnerliga, at Han mä be- 

" holla der elända folder och Christi fvrtrvkta Församling rvid 

rarr, hjelpa de farriga och förtrycka de forsinädare. At 

Ps-72!4/7- i hans rid mä den rättfärdige blo»njrras , och jior frid, ril 

des mänen icke mer är. Han gifwe Honvm et längt lif: Hans 

dagar ware säsom Solens: Hans hus warve wälsignadtHanS 

Säd formerad, och Hans namn räcke inril efterkemmanv. 

17. derne. 

Guds näde 06) frid föröke sig med och Uti alla denna mig 

anförtrodda Församlings wärda lemmar ioch ähörare. Guds 

ewiga kärlek omwärfwe dina fader och barn, dina Lärare, lemmar 

och ähörare, dukära samt wid mit blod förbuudna Skellefteä 

Församling. Guds ?!nde öpne och regere min samt mina trogna 

medbröders hjerta och mun, soiu för dig HERrans dyra Ord stola 

lära och förkunua. Af denna stol utgänge eld, kraft och anda, 

som röre, wände och regere alla ähörares bjertan efter hwars och 

ens tilständ til en brinnande Guds och JEsu Christi kännedom 

och kärlek. Ach! at af allas deras namn, fom i denna Kyrko- 

Matrikel blifwa upteknade, ej et enda mätte saknas, da böckerna 

ffola uplätas, efter hwilka de helige uti det ewiga lifwet stola inflyttas. 

Allas deras synder warde kastade i hafsens djup til ewig 

tid, hwilkom syndernas sörlätelse bliswer af o§ i Christi stad tilsagd 

och förkunnad. Deras själar warde med Andans styrka, hälso 

och

Sk ) o ( Sö 25 

och kraft, lif och salighet upfylde, ja til et ewigt lif uptagne,som 

wid detta HERrans Altare warda begående sin Frälsares döds 

Åminnelse. Ewiga kärlek! war i näd och barmhertighet, i tro 

rättfärdighet med alla dem, hwilka genom dina tjenares förrättning 

warda förenade med et band, som utmärker den högtfalige 

föreningen emellan dig och församlingen. Ewiga ljus! nplys deras 

grifter och upwäck i sinom tid til et ewigt lif alla de kroppar, 

som här warda öfwerantwardade deras moder jordene,at i detz stött 

til domedag förwaras. Rättfärdige Gud och Fader! Din nä, 

des hand regere min anda, tunga, hog och sinne , at ingen af 

dem, du mig gifwit hafwer, mätte genom min försummelse dlifwa 

borttappad: ac ingen själ mätte af mig blifwa förwärdslöfad, eller 

nägons blod pä den store dagen krafd ur min faltiga hand. 

At denna min hjerteliga önssan och bön til Gud mätte blifwa 

upfyld, äterstär, at jag til siut anförtror eder, mine älsteli- „ 

ähörare samt och synnerligen, närwarande och fränwarande, under 

Guds förbarmande nädes hand, förutan hwilken min tjenst, 

min nit, min ähoga, min wako och omsorg är och blir et ringa 

werk och et blott intet. Kommer, mine älsseligaste wänner, mig 

til hjelp med edra förböner: Kommer med andans räd och däd, 

med eder kärlek och förtroende. Kommer med trogne och upmärkfamme 

hjertan, I helige Guds barn och wänner, at wi 

mäge förena wärt biertas begär inför wärs HERras IGsi» 

Christi Gud, harligkerenes Fader, at han wille giftva ost 

tt>isdomsei?s och uppenbarelsens anda nl sin kundstap. Eph. i: 175 

Eder, som ar gifwit weta och förstä Guds rikes hemlighet, tilkommer, 

at med mig i enom anda kämpa uti Evangelii tro. 

Warer fruktsamme i alla goda gjerningar' läter edert ljus lyst? 

för mannissom genom en brinnande karlek til Gud och hans 

ord ; sä stolen I fä höra och förnimma, at HGRren ar 

god: areans näd warar ewinnerliga, och -Hans sanning 

lfrän slagcc ril slagrc. Ps. 100:5. 

Kommer I, som bedröfwade aren : I som af djefwulen 

blifwen anfäktade, af synden förstrakte, as werlden förfölgde: 

anförtron eder Gudi och uptacker för edra Lärare hwad 

D eder

56 655 ) o ( välsiguad. Styrk Din tjenare med ZlndanS 

kraft at lära och tala frimvdeliga, samt uträtta redeliga alt 

hwad som tjcnar til Dit stora Namns förhärligande, lamt män- 

Dioh.B. y,ga Mars npbyggclse och salighet. Grf »mg, O! mma 

4,io,l2,19. ders Gud, rvisherena, den allestads omkring dir fare 

ar. Sand henne ncd af Dinom höga himmel, och af 

Ditte l>;rllgbers sate: sand henne/ at hon ar »ar mig 

SA )o( S5ö 27 

G»! ^ftvers? Herde, gif 

Der jag din fär sä v?akrar/ 

Ar de fä ewigr lif: 

Ocb jag »nir ämber akrar. 

Dä du ftjr »lppenbar 

Blir af din himmels Thrott, 

Gif mig bland Ängla-ftar 

Et» oförroanstlig öron! 

Amen.

www.books2ebooks.eu 

eBooks from your library by 

eBooks on Demand 

books2ebooks.eu 

digitised by 

Umeå University Library

Högström_Pehr_Bättrings-röst til det ifrån....pdf - EoD

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?