Nummer 1 - Örebro Värmland Dals distrikt

Torsby Brass
En Friska Fläkt
Berit Palmquist, du har en tvådelad
tjänst inom sång- och musiklivet i SMF.
Berätta hur det ser ut och lite vem du
är.
Jag har en tjänst som blåsmusikkonsulent
på SMF riks. Det innebär att jag
är kontaktperson för de blåsargrupper
och musikkårer som finns runt om i landets
missionskyrkor och i viss mån även
inom Svenska Alliansmissionen. Jag är
ansvarig för kursversamhet och sommarläger,
kan hjälpa till med repertoarförslag
och i mån av tid även besöka de
olika ensemblerna (det finns ungefär 55
st). Den tjänsten har jag haft se’n 1985.
Torsby Brass spelar på Vägsjöfors herrgård under
midsommarfirandet 2002. FOTO: KARIN JANSSON
Från början var det en heltidstjänst men
i mitten av 1990-talet skars den ned till
halvtid. Ungefär i samma veva började
vi i familjen på allvar fundera på att flytta
från storstan till en något lantligare
miljö. Valet stod mellan Värmland som
är min hembygd och Småland, som är
min mans hemtrakter.
Flera saker sammanföll så det blev
Torsby och 1998 gick flyttlasset. En av
anledningarna var att församlingen här
ville anställa en musikledare på halvtid.
Den tjänsten skulle jag kunna kombinera
med min halvtid i Stockholm. (Efter
tjugo års storstadsliv var det lite svårt
att klippa banden helt och hållet). I församlingen
har jag jobbat med barnmusik,
kör och brass. Gudstjänstplanering
är också en del av arbetet. Däremot är
jag ingen orgelspelare - men det har vi
andra som klarar bra och ibland spelar
vi blås till psalmerna istället.
Vem jag är? - En svår fråga. Det är lätt
gjort att man identifieras med sitt yrke
eller också blir det i lite ytliga svar a la
veckotidning.
6 • Kanalen 1 • 2003
Civilstånd: Gift,
tre barn, bor i ett
stort hus söder om
Torsby.
Tycker om att:
Jag har privilegiet
att jobba med sådant
som andra har som fritidsintresse.
Men dessutom tycker jag om att umgås
med vänner, simma och promenera. Just
nu ägnas mycket tid åt att renovera huset.
Senast lästa bok: Jag har just läst både
”Harry Potter och den flammande bägaren”
och ”Boken om Pippi Långstrump”
för mina barn.
På vilket sätt kan man lokalt ta
del av dina tjänster?
Jag är framför allt dirigent och
trumpetare. Så om det behövs en så’n
kanske jag kan stå till tjänst i mån av
tid (det blir sällan några helger över
när man har två halvtider som båda
innebär helgarbete). Ett annat sätt är
väl att boka in Torsby Brass för en
spelning.
Blåsmusiken är din huvudsakliga
inriktning och du har en ensemble
igång i Torsby. I höstas var ni
med och vann SM-guld. Berätta!
Det startades ett brassband i Torsby
redan 1966. Där fick jag mitt intresse
och min första skolning. Under större
delen av 90-talet låg verksamheten i stort
sett nere p g a ledarbrist. När jag började
i församlingen 1998 kändes det förstås
naturligt att försöka blåsa liv i den igen.
Några ”gamla” musikanter fanns kvar,
andra fick skolas in. Man kan säga att vi
har haft Torsby Brass igång på riktigt
igen se’n 2000.
För att motivera till utveckling är det
viktigt att sätta upp mål. Ett sådant var
att delta i Svenska Brassbandfestivalen
som är en tävling, men också ett tillfälle
att träffa och lyssna till andra orkestrar.
Det finns tre olika klasser att delta i. Vi
valde C-klassen, som är för de något
mindre erfarna ensemblerna. Sex brassband
tävlade där och vi vann. Domarna
tyckte att vi behärskade de olika stilarna
i programmet bra.
Intervjuare: Anders Bernspång
Ungdomens
Kväll
har återuppstått
Betlehemskyrkan i Karlstad var
nästan fylld denna lördagskväll. Åldrarna
på oss var blandade. Så länge
man känner sig som en ungdom så kan
man ju besöka denna årliga ”Ungdomens
Kväll” och det måste väl vara
hela livet. I år var det en gospelkör som
var hedersgäst: ”Svart på Vitt” från
Örebro.
Jag tog plats ganska långt fram. Kören
sjöng i en och en halv timme och de
var så duktiga att man lätt skulle kunna
tro att hela bunten var solosångare. Musikerna
var också hur duktiga som helst.
Ja, jag njöt hela konserten igenom. De
sjöng både lugnare och dragigare sånger.
Vi i publiken fick också sjunga med i
några klassiker och det var en skön atmosfär
hela kvällen. Man kunde lätt känna
Guds närvaro. Jag kände att det var
Svart på
Vitt
Foto: Monica Strandberg
precis en sådan här konsert som jag behövde
nu när vardagen har kommit igång
igen efter jul- och nyårsbestyr.
Symbolhandlingar
Efter en go’ fikapaus var det dags för
”Livets väg”– Nattvard & Lovsång. Det
var mycket sång, både gemensam och
av solister, och det var både nytt och
gammalt. Det var en jättebra avslutning
på kvällen. Jag gillar symbolhandlingar,
och det fanns det denna kväll. Man
kunde tända ljus, lägga av sig bördor, få
kors tecknat i pannan för att visa att man
ville leva i sitt dop, få förbön, skriva förbönslappar…
Naturligtvis var det också
nattvard.
Det var duktiga musiker/sångare här
också och pastor Anneli Sandberg höll
en tänkvärd betraktelse. Det var en mycket
lyckad kväll, tyckte jag och jag ser
fram mot nästa års Ungdomens kväll.
Anna Holmstrand