AuZine #3, december 2007

AuZine #3, December 2007 

2 0 0 7 

Julnummer 

AuZine, drevet går… 

Champagne, Bourgogne och resereportage från Loire. 

Per i provartagen, nyligen insmugglat gods (paparazzi, Anders K.). 

En alldeles utmärkt höst börjar gå mot sitt slut. Inte nog med 

att de lysande provningarna “Paris revisited”, “Chave”, “Bordeaux 

1988” och “Belgisk Tripel” förnöjt medlemmarna, utan en strålande 

‘Bubbelkurs’ har varit grädde på moset. Dessutom avslutar vi året 

med den sedvanliga höstmiddagen, en allmän orgie i mat, vin & 

god smak. 

AuZone fortsätter att fylla provningarna till brädden, ett gott 

tecken på vitaliteten i föreningen. Tyvärr är det i stort samma medlemmar 

som envist visar sig varje torsdag, en serie ringvrak som 

vanemässigt slurpar och babblar. Lite föryngring har skett, och ett 

fåtal nya medlemmar visar sig numera men den hårda kärnan är 

Redaktören Raljerar 

Då var det dags igen. En Jamet 

Côte-Rôtie 1998 visade sig 

vara obscent korkad, reservvinet 

Guigal Brune et Blonde 1997 likaså. 

En skrämmande stor del av 

vinerna jag plockar ur källaren 

eller köper har någon form av 

TCA-skada eller oxidation i de fall 

förslutningen är ‘syntetkork’. Att 

korkskadorna har ökat i antal och 

att syntetförslutningarna som 

efterliknar kork inte klarar långlagring 

har varit känt länge, men 

nu tycker jag problemet har eskalerat 

till direkt störande proportioner. 

Länge var de lite finare vinerna 

förskonade, men nu är defekterna 

jämt fördelade i alla prislägen. 

‘Upprörande’ är inte rätt 

ord, det drar mer åt ‘helig vrede’. 

Det är få produkter man köper 

där mellan 6% och 8% direkta 

defekter accepteras, men med 

viner finns det helt enkelt inga 

alternativ. 

Snabbt räknat har jag runt 

fyra lådor skadade viner i källaren 

till ett värde som får mig att 

hicka, och varje gång jag plockar 

fram en flaska har jag alltid en i 

reserv. Mer än en gång har kvällen 

nästan spårat ur i kravaller på 

grund av TCA-defekter. 

Till råga på eländet drabbas 

man dessutom av andra skojigheter 

som efterjäsning, ättiksyra 

och underligheter med acteon 

och annat. 

forts. på sista sidan 

efter alla år densamma. Kursen i mousserande viner är en välkommen aktivitet som lockar deltagare 

som inte deltar i föreningens vanliga torsdagsverksamhet, frågan är dock varför kärnverksamheten 

i första hand drar till sig vraken. Så länge man kan minnas har kvaliteten på 

provningarna aldrig varit så hög som nu, detta är föreningens riktiga guldålder. Trots detta är 

det envist samma deltagare, alla från samma grupp gamlingar. Föreningen har mer än åttio 

medlemmar, men samma nunor visar sig varje torsdag. Man måste fråga sig om provningarna 

är för billiga/dyra/fel/trista/franska/fjolliga för att passa den breda massan i föreningen. Inte för 

att det är ett problem idag, men skulle endast en liten del av vraken tröttna blir det plötsligt 

problematiskt att bedriva verksamheten. Något att fundera på till årsmötet månne... 

sida 1


#1036 CHASSAGNE-MONTRACHET PREMIER CRU, RAMONET - 2007-08-16 (RED. AS) 

Namnen Chassagne-Montrachet och Ramonet 

förknippas framför allt med några av 

de allra bästa vita bourgognerna, men den 

här gången var de röda vinerna i fokus. I 

början av 90-talet var nästan 40 % av all 

Chassagne-Montrachet 1er cru röd, fast andelen 

minskar stadigt eftersom de vita vinerna 

betalas betydligt bättre. 

I provningen kännetecknades Ramonets 

viner av en kraftig syra och en kryddig doft 

med nejlika, lagerblad och slånbär. Själv 

uppskattar jag mycket denna matvänliga stil. 

Ett vin i provningen var från Girardin, och det 

hade inte samma markerade syra. Det vinet 

hade jag som sämst då det var platt och 

beskt, fast å andra sidan fick det flest 

bäströster av alla... 

Av Ramonets viner var 1992 klart blekast, 

med mjuk och läcker smak. Enligt Jens har 

dock andra flaskor av samma vin varit klart 

sämre. Årgång 1993 var ganska tunn, 1995 

god men något enkel medan 1996 hade bra 

syra och en del tanniner. Mest avvek vinet 

från 2002 med bra frukt och tanniner, det är 

fortfarande under utveckling men ett rikare 

och fylligare vin än de övriga. Detta är det 

enda vin som jag tror vinner på lagring, de 

övriga tenderade att ha aningen lite av allt 

utom syra. Priserna på vinerna var som synes 

mycket låga, om vi hade haft en utmärkelse 

för årets mest prisvärda viner så skulle 

dessa legat utmärkt 

till. 

Kalenderbitaren 

kan observera att 

Morgeot är ett samlingsnamn 

för ett 

stort antal små 

premier crus, däribland 

faktiskt les 

Boudriottes. 

Les Boudriottes 1995 Ramonet Bourgogne/Frankrike 22€/2005/227:- 0/4/12 14p 


Les Boudriottes 1996 Girardin Bourgogne/Frankrike 22€/2005/227:- 4/2/12 12p 



Morgeot 2002 Ramonet Bourgogne/Frankrike 26€/2006/240:- 3/0/12 16p 

#1037 PERS SCHIZOFRENA PROVNING (BOURGOGNE) - 2007-08-23 (RED. PH) 

Domaine Leroy, nej det ska vara Bourgogne 

1988, nej det blev Bourgogne allt utom 

1988 aka "Pers schizofrena provning". 

En provning med Per A Jonsson är alltid 

ett äventyr och det är sällan han låter sig begränsas 

av temat för provningen. Inte den 

här gången heller. Först hann Per inte till sin 

källare i Versailles, sedan blev det stopp i gaten 

i Stansted med de brittisklagrade vinerna 

(Ryanair verkar inte förstå det behov av särbehandling 

som vi vinnördar borde få av våra 

älskade pavor). Resultatet blev att vi fick hålla 

tillgodo med det som Per hade i källaren i 

Gamla Stan och det blev en rätt bra provning 

av det också. 

Vinerna visade sig komma från 1995 respektive 

1999 och då det gäller ett av vinerna 

var vi deltagare ute och cyklade rejält då 

det gällde våra åldersgissningar. Spännvidden 

i 95-ornas mognadsgrad var minst sagt stor, 

speciellt mellan vin fyra och sex. 

Pommarden var ett helt OK vin med lite 

eldighet, lite syra, lite bärsötma i eftersmaken, 

lite lakrits, lite dill. Men det var lite lite, 

om man säger. Vinet från Morey St Denis hade 

en väldigt fin ”pinosity” och bedömdes ha 

en riktigt bra utvecklingspotential. Allt fanns 

på plats men ännu lite ungt; ngt stram bärighet, 

begynnande mognad med lite stall, 

bra balans mellan frukt och syra. Auktionsvinet 

Hospices de Beaune var motsägelsefullt. 

Doften visade en god mognad, med kanske 

en lite anstrykning av aceton. Smaken däremot 

var inte till sin fördel. Uttorkat, beskt 

och lite muggigt stod i mitt protokoll. Ännu 

värre var Cortonen som följde. En inledande 

något anemisk och lite syrlig doft utvecklade 

drag av rå palsternacka och en metallisk jordighet. 

Smaken var i dubbel bemärkelse 

sida 2


fruktlös, även om det fanns en liten god 

chokladton bakom, tyvärr väldigt långt bakom. 

Avslutningen på provningen var dock 

desto bättre. Vosne Romanéen visade både 

upp härliga mogna stalltoner och goda apelsinblomsdrag. 

Mogen, lång, elegant smak 

med inslag av choklad, fylligt och elegant på 

en och samma gång. Att det sista vinet, från 

Bonnes Mares, var av samma årgång var det 

väl ingen som genomskådade. Ung, eldig, 

fyllig körsbärsfrukt med bra fruktsyra. Väl- 

digt gott men kanske lite ungt och ”rått” ännu. 

Turligt nog för oss som var med och provade 

hade Per ingen riktig koll på sina inköpspriser 

så vi fick köpa grisen i säcken för 

250:- rakt av. Per fick alltså inte ens täckning 

för sina inköpspriser. (I priset ingick två bonusflaskor 

av det första vinet till det efterföljande 

tilltugget, en annan av Pers specialare.) 

Vi ser redan fram emot att han ska återkomma 

med de två teman som nu ströks. 

C & C Maréchal 1999 Pommard la Chaumiere Bourgogne/Frankrike 279:-/2002 0/1/15 14p 

A. Miot & Fils 1999 Morey St Denis 1er Cru Aux Charmes Bourgogne/Frankrike 399:-/2002 4/1/15 16,5p 

Domaine Jadot 1995 Hospices de Beuane 1er Cru Cuvée Guigone de Salins Bourgogne/Frankrike 395:-/1998 1/0/15 12p 

Pierre Ponnelle 1995 Corton Grand Cru Clos du Roi Bourgogne/Frankrike 318:-/1997 0/12/15 11,5p 

Prieure-Roch 1995 Vosne-Romanée le Clous (kommunappellation) Bourgogne/Frankrike 306:-/1998 7/1/15 17,5p 

Comte de Vogüé 1995 Bonnes Mares Grand Cru Bourgogne/Frankrike 998/1999 3/0/15 17p 

#1038 KURS#1, BASCHAMPAGNE, RIKTPRIS UNDER 300:- - 2007-08-30 (RED. JT) 

Kursen är så till den grad populär att den 

hålls i tvåflaskformat, provningsledarna lär få 

böjda ryggar under kånkandet av 12-14 flaskor 

mousserande vin i överdimensionerade 

buteljer. Första avsnittet i den populära 

Champagne- och mousserande vinkursen var 

en fullmatad historia. Bägge borden var fullsatta 

i lokalen vilket gjorde den sedvanliga 

diskussionen stökigare än vanligt. Maten efter 

provningen var briljant, speciellt de lökpajer 

som paret Gartzell totat ihop. 

Till medlemmarnas kunskapsbank kring 

champagne fick vi bland annat veta att Dom 

Perignon var en tidig champagnepionjär, men 

han var långt från först, redan 150 år tidigare 

hade munkar gjort mousserande viner i S:t 

Hilaire. 

Temat för dagen var bas-champagner, dvs 

årgångslösa cuvéer och med minst ett vin på 

enbart gröna druvor och minst ett vin på enbart 

blåa. 

Karaktärerna på vinerna var tämligen disparata 

och det gick hyggligt att hitta åtminstone 

blanc de blancs-vinet. 

Delamotte Brut Champagne Frankrike 244:- 1/4/23 12p 

Delamotte Brut Impérial Champagne Frankrike 299:- 1/5/23 12p 

Billecart-Salmon Brut Réserve Champagne Frankrike 299:- 3/2/23 13p 

Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée Champagne Frankrike 269:- 7/3/23 13p 

Pol Roger Brut Réserve Champagne Frankrike 309:- 5/7/23 16p 

Alexandre Bonnet Grand Réserve Brut Champagne Frankrike 219:- 1/2/23 15p 

Mailly Grand Cru Blanc de Noirs Champagne Frankrike 279:- 5/0/23 14p 

#1039 ÖLPROVNING, BELGISK “TRIPEL” - 2007-09-06 (RED. JAJ) FOTO ANDERS K. 

Skum, skum och åter skum. Detta, och 

en dekanteringsarm med mjölksyra, var vad 

som mötte oss ivriga provare när det nu drog 

ihop sig till en utsökt öl-kväll. Anders hade 

under styvt en timme brottats med problemet 

att dekantera våra provningsbrygder och 

vår första erfarenhet blev att denna typ av öl 

skummar väldigt mycket. Skillnaden mot att 

fylla ett glas med en skumsläckare är hårfin. 

Nu till provningen. Kvalitetsnivån och smakupplevelsen 

var generellt mycket hög och 

komplex. Denna typ av öl är tveklöst mycket 

komplex och sammansatta i smak och doft 

vilket visade sig i de beskrivningar av ölen 

sida 3


som tyckte oss samlas kring. Här några exempel 

på våra omdömen. Första ölet upplevdes 

ha inslag av såväl choklad som tvål (!) i 

kombination med bränt socker och kanel 

samt en liten alkoholton. Inte konstigt att 

röstsiffrorna blev 2/3. Andra brygden, Chimay, 

var mer traditionell med vetetoner, 

apelsin och viss örtighet. Trean, dagens vinnare, 

beskrevs som oren med (alko)sötma 

lite spretig syra och vildjästtoner. Någon 

dragning åt cider. Redaktören själv hade detta 

som bäst, kanske för den härliga komplexiteten 

och något vinliknande stalligheten i 

smaken. Köpsignal! Såväl fyra som sex fick 

oss in i kryddlandet och speciellt koriander, 

denna favorit vanlig bland dessa produkter. 

Femman, dagens alkovinnare på 9,5%, döljer 

sin kraft på ett elegant sätt men kanske hade 

just dessa flaskor något för mycket av briokola 

och tutti-frutti. Avslutningsvis dagens 

förlorare, 0/3, fick omdömena krasse, banan, 

humle och björnklister. Av någon sammanfattat 

som en ”kinky” öl. Till sist, detta är verkligen 

goda och läckra drycker som rekommenderas 

till alla medlemmar där jag tror vi 

vinsnobbar särskilt kan uppskatta komplexiteten 

i dessa öl. Köp och tyck men drick med 

måtta – öltypen mättar! 

Nog av tyckande, här kommer basfakta 

för er läshungriga om de öl vi provade. 

La Trappe Tripel, det enda nederländska 

trappistbryggeriet drivs sedan 1884 av munkarna 

i klostret Koningshoeven nära Tilburg 

vid belgiska gränsen. Sedan 2005, efter att 

periodvis varit i partnerskap med ett par 

storbryggerier (Artois och Bavaria) och under 

en period inte uppfyllt kraven för att få kallas 

trappistöl, har munkarna tagit kontrollen 

igen. Trippeln är kryddad med koriander. 

Chimay Capsule Blanc. Munkarna på 

trappistklostret i Scourmont har bryggt öl sedan 

1863. Det "vita" ölet skapades 1966 som 

ett torrt ljust öl. Chimay, har aldrig varit 

mycket för att följa några renhetslagar. Bland 

ingredienserna hittar man maltextrakt, vetestärkelse 

och socker, och man använder 

dessutom bara humleextrakt. Bryggeriet 

byggdes om 1987-1992, vilket tyvärr ledde 

till en klar försämring av produkterna. 

Achel Blonde Bier. Munkarna på trappistklostret 

i Achel har bryggt öl sedan 1852, 

dock med ett ”kort” uppehåll mellan 1914 

och 1998. Ölet är renlärigt bryggt på malt, 

humle, jäst och vatten. 

La Fin du Monde. Unibroue är ett av Kanadas 

första mikrobryggerier som startades 

genom att ett par ölentusiaster 1990 som 

köpte upp ett krisdrabbat litet bryggeri i 

Quebec för att brygga sina egna produkter. 

La Fin du Monde skapades 1994 med trappisttriplar 

som förebilder och som flera av de 

belgiska triplarna innehåller den socker och 

vetemalt, och dessutom ospecificerade kryddor. 

Westmalle Tripel. Munkarna i trappistklostret 

Westmalle har bryggt öl sedan 1836. 

Tripelliknande öl har bryggts i Westmalle sedan 

1934. Det nuvarande receptet är skapat 

1956 och är baserat på kornmalt och flytande 

socker och det innehåller bara humlekottar, 

inget extrakt. Malten är av pilsnertyp och 

bland humlen märks Saaz, Tettnang och Styrian 

Goldings. Westmalle Tripel kan sägas vara 

det öl som definierar öltypen – det var ett 

av de första i sin stil, och det är det mest 

kända. 

Tripel Karmeliet. Bryggt enligt ett autentiskt 

recept från karmelitklostret i Dendermonde 

från 1679. Det innehåller tre sädesslag, 

korn, havre och vete, både mältade och 

omältade. Den dominerande humlen är Styrian 

Goldings. 

Keizersberg Tripel. Benediktinerklostret 

Keizersberg har funnits sedan 1899. Ölet har 

sålts med klostrets namn sedan 1990-talet, 

då det gjorde ett avtal med bryggeriet Van 

Steenberge, som producerar en totalt oöverskådlig 

mängd olika öl åt olika beställare. I 

början såldes det bara lokalt, men de har uppenbarligen 

börjat marknadsföra det internationellt. 

Det är enligt uppgift samma öl som 

det som säljs på flera marknader som Bornem 

Tripel. Det ölet, som är licensierat från 

ett annat kloster i närheten, bryggs av Van 

Steenberge sedan 1980. 

sida 4


De Koningshoeven La Trappe Tripel 8,0% Nederländerna 19,80:-/330ml 2/3/10 14,5p 

Chimay Capsule Blanc 8,0 % Belgien 24,80:-/330ml 1/0/10 15,5p 

De Achelse Kluis Blond Bier 8,0% Belgien 26,50:-/330ml 3/0/10 15,5p 

Unibroue La Fin du Monde 9,0 % Kanada 25,90:-/330ml 1/3/10 13,5p 

Abbey of Westmalle Triple 9,5% Belgien 27,50:-/330ml 1/1/10 15p 

Brouwerij Bosteels Triple Karmeliet 8,0% Belgien 59,90:-/750ml 2/0/10 14,5p 

Brouwerij Van Steenberge Keizersberg Triple 9,0% Belgien 32,20:-/330ml 0/3/10 15p 

#1040 BORDEAUX 1988 - 2007-09-13 (RED. JJ) 

Årgång 1988 i Bordeaux är en av de 

stramare åttiotals-årgångarna med klassiska 

torra, cederdoftande viner med tydliga tanniner. 

En blandning mellan 1981 och 1986 

skulle man kunna säga. 88:orna var inte helt 

njutbara i sin ungdom utan har behövt tid för 

att blomma upp. Blir förmodligen inte bättre 

utan kan med fördel drickas nu. 

Kvällens luring var att både vin 1 och 7 

var Cheval Blanc, dock inte från magnum 

utan två helbuteljer. Den första buteljen var 

något bättre. Vinet hade en fantastisk doft av 

multna löv, ceder och en eftersmak som satt 

kvar i flera minuter. Vinet i den andra buteljen 

kändes lite mera utvecklad och hade den 

klassiska tonen av banan som man ofta hittar 

i Cheval Blanc, vilket också gjorde att flera 

personer prickade vinet. Mouton-Rothschild 

vann omröstningen överlägset. Det var dock 

en person som triggade snett på ektonen i 

vinet. Visst fanns det en massa rostad ek 

men den var uppbackad av massor av svartvinbärsfrukt 

och läckra toner av multna löv. 

Smaken var koncentrerad, tuggbar och med 

samma längd som Cheval Blanc. Montrose 

var den mest arketypiska 88:an av alla viner 

med sin ton av cigarrlåda och goda torra 

garvsyror. Léoville-Barton var märkligt nya 

världen-lik med mynta och söt svartvinbärsfrukt. 

Men gott var det trots en lite kort eftersmak. 

La Conseillante hade en stor rik doft 

med inslag av lakritsrot och sötvarm merlotfrukt. 

Tyvärr drog den korta lite beska eftersmaken 

ned helhetsintrycket. Kvällens förlorare 

var Ducru-Beaucaillou som var hårt, snipigt 

och lite orent. Jag har druckit vinet flera 

gånger förut och aldrig tyckt om det. Det 

känns inte heller som det finns någon potential 

i det. 

Chateau Cheval Blanc 1988 Saint-Emilion Bordeaux/Frankrike 500:-/1992/1250:- 1/1/13 17,5p 

Chateau La Conseillante 1988 Pomerol Bordeaux/Frankrike 348:-/1995/766:- 0/1/13 14,5p 

Chateau Léoville-Barton 1988 Saint-Julien Bordeaux/Frankrike 230:-/1992/575:- 3/0/13 15p 

Chateau Ducru-Beaucaillou 1988 Saint-Julien Bordeaux/Frankrike 210:-/1992/495:- 0/7/13 12,5p 

Chateau Montrose 1988 Saint-Estèphe Bordeaux/Frankrike 230:-/1992/575:- 0/2/13 15,5p 

Chateau Mouton-Rothschild 1988 Pauillac Bordeaux/Frankrike 600:-/1992/1500:- 7/1/13 18p 

Chateau Cheval Blanc 1988 Saint-Emilion Bordeaux/Frankrike 500:-/1992/1250:- 2/1/13 17p 

#1041 KURS#2, ÖVRIGA FRANKRIKE & NYA VÄRLDEN - 2007-09-20 (RED. EH) 

Johan T. och Bosse S. hade plockat ihop 

några flaskor från Frankrike utanför Champagne 

och kryddat med saker från “Nya Världen”. 

Det skulle visa sig att andra viner hade 

smugit sig in också i uppställnigen. 

Generellt var det något tveksam kvalitet 

på vinerna. De seriösa försöken från Sydafrika 

och Nya Zeeland klarar sig kvalitetsmässigt 

mot bas-champagner ganska bra, men 

de aspirerar inte på storhet. Med tanke på 

priset är kvaliteten relevant, helt OK med 

tanke på priset med andra ord. 

Bäst, i mitt tycke, lyckades Lindauer 

(Montana) med en maffigt autolytisk stil, 

ganska rik med mognad och snygg citrus. 

Cap Classique uppvisade mer stramhet, ren 

mineral och ungdomlig fräschör med klass 

och finess. 

Kvällens överraskning visade sig vinet 

från Jura vara, en stram och läcker sak med 

sida 5


autolytisk karaktär, ren mineral och seriös 

framtoning. God på alla sätt, på lite enkelt 

sätt. 

Kvällens floppar kan vi lämna därhän, 

men det bästa man kan säga om den slo- 

venska bubblande Gewürztraminern är att 

den är mycket egen i sin kombination av torrt 

mousserande sötvin med vingummikarktär 

och flabbig syra. 

Åkesson N/A Anders Sverige 127:- N/A 7p 

Caves de Bailly 2004 Blanc de Blancs Crémant de Bourgogne/Frankrike 125:- 0/0/21 8p 

Canto Perlic 2004 Caprise Brut de Brut Gaillac/Frankrike 116:- 0/7/21 7p 

Henry N/A Henry Dry Sparkling Ungern 112:- 1/1/21 8p 

Bon Courage 2002 Cap Classique Jacques Bruère Robertson/Sydafrika 126:- 11/0/21 11p 

Jaques Tissot N/A Cremant du Jura Blanc Jura/Frankrike 148:- 4/0/21 11p 

Montana N/A Lindauer Brut Nya Zeeland 109:- 4/1/21 12p 

Steyer N/A Steyer Diseca, Penina Slovenien 222:- 0/9/21 5p 

Valdivieso N/A Valdeviso Blanc de Blancs Valle Central/Chile 126:- 1/3/21 9p 

#1042 TORR VIT BORDEAUX - 2007-09-27 (RED. JAJ) FOTO ANDERS K 

Vi gick i klinch redan vid diskussionen om 

första vinet. Kork eller inte kork? De läckra 

mognadstonerna, vilka många inte uppskattade, 

skymdes trots behagliga antydningar 

av citrus och gummi av en liten oren ton. 

Rutten tång som någon ur dricka-unga-vinerfalangen 

lite ofint beskrev det. Snabbt över 

till en av mina favoriter, en ännu oförlöst 

storhet, nämligen 99 Dom de Chevalier som 

alltid behöver gott om tid. Fortfarande ung 

med toner av gräddglass, fruktgodis, romersk 

båge och härlig koncentrerad frukt, 

syra och citrus. SB visar igen att denna druva 

trivs allra bäst paketerad i en torr Bordeaux.. 

Sen kom det, knytnävsslaget rakt i magen 

från vin nummer tre. En ”mogen” 53a som 

doftmässigt fortfarande visade livstecken 

men som, även för nekrovinöst lagd provare, 

i smaken nog måste betecknas som en oxidationstorped 

in i gommen. För gammal… Nu 

vin nummer 4, en 98 (Malartic-Lagravière) 

som även den kändes oförlöst. Just nu knuten 

med lite övermarkerad citrus och stram 

frukt och märkligt nog med tydliga övertoner 

av te. Behöver lagras. Därefter en härlig mogen 

1988 (LHB) på toppen av sin karriär med 

kola, hasselnöt, fin äpplighet (eller var det 

päron?) i perfekt balanserad gammaldags 

stil. Och nu ännu ett kapitel i boken ”kostar 

det så smakar det”, kvällens vinnare 94 Haut 

Brion. Detta vin, en ikon bland torra vita bordeauxer 

gjorde ingen ledsen under kvällen 

(dvs innan vi fick priset). Ett svullovin med 

komplex frukt och härlig citrus. Förvånansvärt 

integrerade fat, naturligtvis med en 

smak av pengar, läckert balanserade av SB 

alla komplexa toner. Ett vin med många år 

kvar men som kan drickas med stor glädje 

(och plånbok) redan nu. En höjdarupplevelse 

bland årets vita i AuZone. Att kommentera 

vin 7 direkt efter en HB blir lite som att titta 

på en div 5 match mellan Gnosjö och Träskby 

direkt efter att ha sett VM-finalen – svårbedömt. 

Även detta en 1998 (R de R) men här 

ett klart mer outvecklat ungt vin än den första 

98:an. Druvan (SB) tydlig med svartvinbärsblad/kattlåda 

och fina övertoner av druvfruktighet. 

Klart prisvärt men kanske lite endimensionellt 

– vänta och se. Totalomdömet 

blir för min del att vita torra Bordeaux ännu 

en gång visade sin, något dyrköpta, storhet 

och sin härliga kapacitet att utvecklas under 

många år, men inte många decenier. 

Till sist något för kalenderbitarna som vill 

veta lite mer om detta de läckra torras hemvist. 

Vinproduktionen i Bordeaux består idag 

till drygt 10% av vita viner, varav ca 3 % är 

söta och ca 8 % är torra. De flesta av de bästa 

vita vinerna kommer från Gravesområdet 

sida 6


(Graves, som betyder grus, sträcker sig från 

staden Bordeaux ca 50 km sydöst längst 

Garonnes västra strand ner mot Barsac och 

Sauternes) och görs på druvorna sauvignon 

blanc och sémillon, men muscadelle, ugni 

blanc och colombard kan också ingå. Sémillon 

ger torrt vin med fyllighet, medan sauvignon 

blanc bidrar framförallt med syra. Man 

macererar gärna vid lägre temperaturer för 

att få ut smakämnen genom skalkontakt före 

pressning och jäsning. Normalt får även de 

vita vinerna genomgå malolaktisk jäsning. De 

bästa vinerna fatlagras. 

Klassificeringen i Graves gjordes första 

gången 1959 (för vita) där tio är klassificerade 

för vitt. De klassificerade egendomarna 

är: Ch. Bouscaut (r,v), Ch. Carbonnieux (r,v), 

Dom. de Chevalier (r,v), Ch. Couhins (v), Ch. 

Couhins-Lurton (v), Ch. de Fieuzal (r), Ch. 

Haut-Bailly (r), Ch. Haut-Brion (r,v), Ch. Laville-Haut-Brion 

(v), Ch. Malartic-Lagravière 

(r,v), Ch. La Mission-Haut-Brion (r), Ch. Olivier 

(r,v), Ch. Pape-Clément(r), Ch. Smith 

Haut Lafite (r), Ch. La Tour Haut-Brion (r) 

och Ch. La Tour-Martillac (r,v). 

De bästa egendomarna bröt sig ur Graves 

1987 (alltså från och med årgång 1986) och 

bildade appellationen Péssac-Léognan som 

omfattar de bästa kommunerna och 55 av de 

bästa egendomarna 

Vit Bordeaux hör till de vita viner som 

åldras bäst och de bästa åren är: 1955, 

1970, 1971, 1975, 1978, 1979, 1983, 1989, 

1990 och 1994. Bland de yngre årgångarna 

finns 1997, 1998, 1999, 2000 och 2004. 

1986 Malartic-Lagravière Péssac-Léognan/Frankrike -/-/500:- 1/2/13 16p 

1999 Domaine de Chavalier Péssac-Léognan/Frankrike 590:-/2004/700:- 0/0/13 16,5p 

1953 Pavillon Blanc de Château Margaux AOC Bordeaux/Frankrike 500:-/2003/750:- 0/8/13 8p 

1998 Malartic-Lagravière Péssac-Léognan/Frankrike 300:-/2004/350:- 0/2/13 15p 

1988 Laville Haut Brion Péssac-Léognan/Frankrike -/-/500:- 2/0/13 16,5p 

1994 Haut Brion Péssac-Léognan/Frankrike 1830:-/2004/2000:- 9/0/13 17,5p 

1998 R de Rieussec AOC Bordeaux/Frankrike 180:-/2001/290:- 1/1/13 15p 

#1043 RHÔNEVINER FRÅN ‘90-TALET - 2007-10-04 (RED. JT) 

Temat för provningen var Höst-Rusk- 

Rhône från mörka källarvrån. 

Provningen bjöd utöver viner från just 

Rhône på flera slamkrypare från Australien 

och Spanien! 

Några av vinerna visade sig vara betydligt 

bättre än väntat samtidigt som vissa andra 

som vanligt fick en del provare besvikna över 

vad de har eller har haft i källaren tidigare. 

De nyare och mer exklusiva franska vinerna 

fick generellt omdöme att vara överekade 

samtidigt som de viner från Australien 

som var med inte fick kritik för kraftig fatlagring, 

utan snarare omdömdes som balanserade. 

Crozes-Hermitagen från Graillot fick flera 

tvärsäkra gissningar på just det av flera provare, 

uppenbarligen en egen och välkänd stil. 

Prioratvinet hade definitivt varit bättre yngre, 

något som för övrigt även gällde den 17-år 

gamla toppårgången av Chateau de Beaucastel. 

Chapoutiers Côte-Rôtie från 1991 var 

provningens vinnare tack vare bra balans och 

mer modererad eller kanske integrerad fatkaraktär 

kombinerat med förvånansvärt mycket 

frukt för att vara 16 år gammalt. 

Udda omdömen utgöts på denna provning 

enligt: 

Om Masia Barril Tipico, Priorat: 

-"Den smakar och doftar som om den var 

bankad med cykelslang!" 

Om Hermitage, Gambert de Loche: 

-"Överekat från Norra Rhône, någon som 

haft för gott om pengar igen!" 

Om Michael Shiraz, Wynns: 

-"Jättetydlig eukalyptuston, som jag inte 

gillar!" 

sida 7


Hermitage 1998 Gambert de Loche Hermitage/Frankrike 315:-/'02/473:- 0/1/12 13p 

Michael Shiraz 1998 Wynns Coonawarra/Australien 532:-/'05/638:- 4/1/12 15p 

Crozes-Hermitage 1996 Graillot Crozes-Hermitage/Frankrike 130:-/'01/247:- 0/1/12 13,5p 

The TwentyEight Road 1998 d'Arenberg McLaren Vale/Australien 150:-/'01/240:- 0/6/12 13p 

Masia Barril Tipico 1993 Masia Barill Priorat/Spanien 91:-/'98/173:- 0/2/12 12p 

Côte-Rôtie 1991 Chapoutier Côte-Rôtie/Frankrike 175:-/'94/402:- 6/0/12 16p 

Chateau de Beaucastel 1990 N/A Chateauneuf-du-Pape/Frankrike 195:-/'93/468:- 2/1/12 14p 

#1044 PARIS REVISITED - 2007-10-11 (RED. EH) FOTO ANDERS K. 

Anders K. hade på lite olika vägar samlat 

ihop några flaskor som skulle representera 

den legendariska provningen 1976 som tydligt 

visade att vinerna från Kalifornien mycket 

väl kunde matcha de bästa från Bordeaux. 

Givetvis var flaskorna inte samma som 1976, 

det skulle nog budgeten inte tillåtit, men urvalet 

var väl så representativt. 

Främst av vinerna från Bordeaux var 

Lynch-Bages 1982, en mogen storhet i den 

lite mer dämpade stilen, finlemmad med finkorniga 

och mjuka tanniner. Läcker, len och 

snygg. 

Tyvärr var Pichon-Lalande 1985 korkad, 

men under TCA-ångorna lurade ett välstrukturerat 

och ännu ungdomligt vin. Ej bedömt 

den här gången. 

Mouton var en av de tristare årgångarna 

jag provat. Det visade sig efter lite efterforskningar 

inte vara första gången heller jag 

druckit detta, men det är inget vin att minnas. 

Ganska tråkig, lite uttorkad utan något 

större djup. Visst, den är OK, men en Mouton 

skall visa större kvaliteter. 

Vinerna från Kalifornien var av varierande 

kvalitet. Diamond Creek var mycket mogen, 

mjuk med solmogen frukt, liten osund överton 

dock. Caymus var aningen klumpig, tan- 

ninstinn och kändes lite gammal kanske, lite 

av ett monster fast i lätt utförsbacke. 

Monte Bello däremot är en riktig storhet. 

Att kombinera kraft, mognad och struktur 

med en sådan rikedom och komplexitet är en 

bedrift. Doft av kakao, kaffe, tobak och lite 

målarlåda. Smak fylld av kaffe, kakao, sandiga 

tanniner och lång svans med tobak och 

solmogen frukt. Stort vin, lång, den fortsätter 

att växa i glaset under hela kvällen. Kanske 

det bästa vinet jag druckit i år, en riktig übercabbe 

med perfekt mognad. Total slam-dunk, 

klar vinnare på alla fronter. Jag tror inte att 

Pichon ’85, okorkad i prefekt skick skulle haft 

ett pip att säga till om. 

Diamond Creek, Volcanic Hill, Cabernet Sauvignon 1987 Napa/Kalifornien USA 633:-/’06/696:- 0/5/13 12p 

Ch. Pichon Longueville, Comtesse de Lalande 1985 Pauillac/Bordeaux Frankrike 292:-/’90/584:- N/A N/A 

Ch Lynch-Bages 1982 Pauillac/Bordeaux Frankrike 550:- 4/1/13 17p 

Caymus, Special Select 1979 Napa/Kalifornien USA 719:-/’03/935:- 2/4/13 14p 

Ch. Mouton-Rothschild 1978 Pauillac/Bordeaux Frankrike 800:-/’86/1600:- 0/3/13 14p 

Ridge Monte Bello 1978 Santa Cruz/Kalifornien USA 719:-/’03/935:- 7/0/13 19p 

#1045 BEAUNE CLOS DES MOUCHES - 2007-10-18 (RED. PH) 

Första sniffen ur första glaset – Aaaah, 

där satt den. Det var precis för att få uppleva 

det här som gjorde att jag anmälde mig till 

Ansgars provning. Härligt animaliska toner, 

sida 8


typ välhängt vilt, som är klockrent burgundiska. 

Tyvärr blev inte resten av provningen 

ett crescendo utan snarare lite mer av berg- 

ochdalbana. Fast sammanfattningsvis så var 

bergen både fler och högre än vad dalarna 

var djupa, även om majoriteten tyckte att ett 

av vinerna var väl trött och esoteriskt. Årgångarna 

vi fick prova på gick från 1976 till 

1999 och nog visar resultatet att bra årgångar 

av Clos des Mouches håller för att lagras 

länge, men kanske inte så länge som -76:an. 

Trots flugorna på etiketten kan det vara 

intressant att veta att namnet ursprungligen 

inte alls handlade om flugor. ”Mouches” var 

det lokala namnet på bin och då det tydligen 

fanns gott om bikupor här blev området blev 

känt som Clos des Mouches, dvs inhägnaden 

för honungsbin. 

Så tillbaka till den där första sniffen. Den 

härliga animaliska doften följdes upp av en 

relativt fyllig, något eldig, bärighet. Lång och 

god smak gjorde att denna -85:a blev de 

flestas favorit även om en del tyckte att vinet 

saknade lite i mellanregistret. Men hallåååå, 

då hade det varit La Tâche och värt 20 poäng, 

nu får det ”bara” 17,5 för jag gillade det 

här! 

Den efterföljande -76:an doftade av sjukhussprit, 

ni vet sådant där som man baddar 

på sår för att de ska torka ut, och uttorkat 

var det. Det bästa jag kan säga om vinet var 

att smaken var välgörande kort, även om 

någon deltagare tyckte det var ett lite väl 

hårt omdöme. 

Det tredje vinet började rätt bra med lite 

söt jordgubbsfrukt i doften men efterhand 

smög det sig in toner av laktos och det blev 

mer jordgubbsfil över det hela. Smaken var 

rätt kraftig och ungdomlig så det finns kanske 

lite hopp för denna -95:a i alla fall, men 

stort hopp är det inte. 

Sedan var det dags att återuppleva de 

där härliga köttiga tonerna, här blandade 

med kaffe och en jordgubbsfrukt. Kanske hade 

vinet lite hög syra men då frukten ännu 

kändes ung kan nog -93:an klättra något 

pinnhål på poängskalan om några år. 

Relativt ung kändes även -90:an som karakteriserades 

av choklad, stor fyllig varm 

mjölkchoklad, med lite mynta i (var det 

bourgogne vi talade om?). Smaken relativt 

fyllig (lite gles i mitten även denna dock) 

med bra syra. Gott! 

Den avslutande -99:an var rätt tuff med 

sin unga sträva frukt. Lång och god smak 

ändå och lite lustiga drag av juicy fruit och 

syren i doften. 

Joseph Drouhin 1985 Clos des Mouches Bourgogne/Frankrike 533:-/auktion 2005/640:- 9/1/13 17,5p 

Joseph Drouhin 1976 Clos des Mouches Bourgogne/Frankrike 295:-/1996/590:- 0/7/13 10p 

Joseph Drouhin 1995 Clos des Mouches Bourgogne/Frankrike 327:-/auktion 2004/426:- 0/4/13 13p 

Joseph Drouhin 1993 Clos des Mouches Bourgogne/Frankrike 200:-/auktion 2004/260:- 0/0/13 15p 

Joseph Drouhin 1990 Clos des Mouches Bourgogne/Frankrike 219:-/1996/440:- 2/1/13 17p 

Joseph Drouhin 1999 Clos des Mouches Bourgogne/Frankrike 387:-/2006/426:- 2/0/13 16,5p 

#1046 KURS #3, NORRA EUROPA MEST RIESLING - 2007-10-25 (RED. JT) 

Bubbelkursens nordligaste avsnitt, denna 

gång visade rieslingmännen Lasse och Hasse 

exempel på mousserande viner från norra 

Europa, utan champagne men med ett par 

fula fiskar från Sverige och Danmark. 

Vi fick i teoridelen i detta kursavsnitt lära 

oss nästan allt om schaumwein, qualitätsschaumwein 

och sekt, samt att det görs mer 

sekt och av fler vinbönder samt att kvaliteten 

stiger eftersom. Dessutom görs så mycket 

som 90% av den i Tyskland producerade sekten 

på importerade druvor från främst Italien 

och Spanien. De lokala druvorna som dominerar 

är riesling och burgunder i de högre 

kvaliteterna samt elbling i de lägre. Weissburgunder 

förekommer också. 

Sekt görs både med andrajäsning på flaska 

och andrajäsning på tank. Sekt och 

Schaumwein finns även som rosé och torr 

röd! 

Tyvärr visade vinerna att jämfört med 

champagne så har nog tysk kvalitetssekt en 

bit kvar men också att den antagligen har sin 

marknad. 

Provningen inleddes paralellt med teorin, 

med ett teorivin, och i det här fallet en återanvänd 

svensk, Anders Brut. 

sida 9


Omdömena var med några undantag att 

vinerna var ointressanta, syradominerade 

och i vissa fall mycket artificiellt kolsyrade. 

Erik H m. fl. tycke att vinet från Berlin / 

Wiesbaden var en tydlig gewürztraminer, 

med påträngande toner av vax och skumbananer 

Personligen tycker jag inte att rieslings 

petroleumtoner blir bättre i bubbliga viner, 

jag tycker de ofta får en estrig / tvålig ton. 

Anders Brut NV Anders Åkesson Österlen/Limoux/Sverige/Frankrike 127:- N/A 10p 

Riesling Brut (Klassische Flaschengärung) 2005 Georg Breuer Rüdesheim/Rheingau '07/204:- 0/3/21 11p 

Riesling Brut Kloster Pforta 2005 Bad Kösen Saale-Unstrut '07/121:- 2/4/21 10p 

Don's Orion Sec 2006 Skærsøgaard Vingård Kolding/Danmark 400:- 0/6/21 8,5p 

Hallgartener Jungfer, ”Adam von Itzstein”, 

Riesling ex.tr 

2000 Hallgartner WG Oestrich-Winkel/Rheingau '07/120:- 10/0/21 12,5p 

Riesling Brut NV Wegeler Oestrich/Wiesbaden/Rheingau '07/93:- 1/0/21 11,5p 

Riesling Brut (Klassische Flaschengärung) 2004 Kirsten Klüsserath/Mosel '07/92:- 5/0/21 11,5p 

Riesling Brut NV Lutter & Wegner Berlin (prod i Wiesbaden) '07/69:- 1/7/21 9p 

Crémant de Luxembourg 2003 Crémant Poll-Fabaire Moselle Luxembourgeoise Luxemburg 103:- 2/1/21 10,5p 

#1047 J. L. CHAVE - 2007-11-01 (RED. PH) 

Chave är en av de verkliga tungviktarna i 

Hermitage och de bästa av vinerna på den 

här provningen var också riktigt, riktigt bra. 

Deltagarnas omdömen fick dock ganska stor 

spridning och det är klart intressant att notera 

att kvällens bästa vin, med sju bäströster 

också noterades för tre röster som sämsta 

vin. Slätstruket och ointressant var det alltså 

inte utan det blev rätt livfulla diskussioner 

(som om det nu inte var det i vanliga fall på 

AuZones provningar!). 

Den inledande hermitagen hade i mitt 

tycke goda mogna charkuteritoner blandat 

med både stall à la Bordeaux och drag av Cd-P. 

Mognadstonen uppskattades dock inte av 

alla. 1991:an kändes nästan lite schizofren. 

Bra mogen björnbärsfrukt och lite bacon 

blandades med jod i doften och en lite jordig 

eftersmak. Slutintrycket dock ganska okay 

enligt min mening. Det är rätt sällan som 

provningar i AuZone är utan luringar och i 

det tredje glaset var det dags för kvällens 

första. Den stack ut rejält med söt frukt och 

mynta i såväl doft som smak. Gott var det 

dock med både svarta vinbärsblad och björnbär 

och lång god mintig smak. (Druvan påstås 

oftast vara syrah men Anders berättade 

att det finns misstankar om att det skulle vara 

petite sirah istället). Nästa luring kom direkt 

efter fast den var svårare att upptäcka 

(röstades dessutom fram som kvällens bästa 

vin!) då det rörde sig om en hermitage av 

annan odlare. Kaffe, rökt fläsk, syra med lite 

drag av dill, stor fin mognad och bra balans. 

Belackarna sköt främst in sig på en, i deras 

gommar, störande ton av kärnmjölk och 

grädde. Tillbaka hos Chave stötte vi på vinet 

som fick sämst betyg. En relativt stor mogen 

(85:a) kaffeton förstördes av en gles och något 

syrlig smak och dofter som ensilage och 

kompost. Chave spottade dock upp sig och 

den avslutande -83:an var god och mogen 

men kanske lite anonym i doften. Smaken 

bjöd på både en mogen fyllighet och trots sin 

ålder en rätt ordentlig syra och tuggbara tanniner. 

JL Chave 1988 Hermitage Rhône/Frankrike €86/auktion 2006/889:- 1/2/12 16,5p 


Thackrey 1992 Orion Kalifornien/USA ????/1995/500:- 1/0/12 16p 

Jaboulet-Isnard 1985 Hermitage Rhône/Frankrike €27,5/auktion 2005/305:- 7/3/12 17,5p 

JL Chave 1985 Hermitage Rhône/Frankrike €86/auktion 2006/889:- 1/5/12 13p 


sida 10


#1048 SYDAFRIKA RÖDA- 2007-11-09 (RED. EH) 

Eric hade samlat ihop åtta stycken röda 

sydafrikanska viner från det högsta kvalitetsskicktet. 

Det var blandat från Systembolaget, 

egen import och auktionsviner, en imponerande 

uppställning. 

Vinerna är på alla sätt seriösa, men de 

kämpar med en tendens till överkoncentration 

och aningen överdriven alkohol, alla vinerna 

låg runt 14%. Annars är det klart seriösa 

viner, väl sammansatta, man sparar 

knappast på kostnaderna. 

Vinerna var alla ‘unga’, 2000-tal, vilket 

väcker lite tankar om lagringspotentialen. Nu 

är det ju inget självändamål att lagra viner, 

det är bara att ‘öppna foderluckorna och tanka’ 

som Eric skulle uttryckt det. 

Sämst i uppställningen var Hamilton Russell 

Pinot Noir, en bakelitstinn och trist sak 

med total avsaknad av druvkaraktär. Lite tråkigt 

med tanke på att de gör en alldeles strålade 

Chardonnay. 

Fältet toppades av Ernie Els, De Toren 

‘Fusion V’ och Glen Carlou Shiraz. Alla seriösa 

och välgjorda utan att halka och bli överextraherade. 

Ernie Els är en tät och mullrande cabbig 

sak med fina parfymerade övertoner. Massor 

av frukt, sandiga tanniner, massor av choklad 

och fint solbakad kryddighet. En ‘blockbuster’ 

med klass. Kan nog utvecklas lite. 

Fusion ‘V’ är lite i samma stil, fast med en 

söt ekbehandling, massor av mocca, kola och 

mjuka tanniner. En lite bussigare variant av 

cabernet, mjuk och läcker men med frukpackad 

kraft. 

Starkast lysande var dock Glen Carlou 

Syrah, en balanserad och rödfruktig läcker 

sak med lite finess och djuriska övertoner. 

Sandiga och fina tannier, härlig struktur och 

fint uttryck. Mjukt balanserad svans, läcker 

elegans under all den tunga frukten. Skitbra, 

med potential. 

Rust en Vrede Estate 2002 Rust en Vrede Stellenbosch/Sydafrika 300:- 2/1/13 13p 

Alto Cabernet Sauvignon 2004 Alto Stellenbosch/Sydafrika 125:- 1/1/13 13p 

Ernie Els 2003 Ernie Els Wines Stellenbosch/Sydafrika 620:- 4/0/13 16p 

Hamilton Russell Pinot Noir 2004 Hamilton Russel Walker Bay/Sydafrika 370:- 0/8/13 9p 

Crucible Shiraz 2004 Cloof Darling/Sydafrika 375:- 1/0/13 15p 

Fusion ‘V’ 2003 De Toren Stellenbosch/Sydafrika 275:- 0/2/13 16p 

Vergelegen ‘V’ 2001 Vergelegen Stellenbosch/Sydafrika 500:- 3/0/13 14p 

Glen Carlou Syrah 2004 Glen Carlou Paarl/Sydafrika 400:- 2/1/13 17p 

#1049 GG + EG - 2007-11-15 (RED. JJ) 

Erstes Gewächs (EG) är en beteckning på 

högkvalitativa torra viner från Rheingau som 

får användas från årgång 1999 genom ett 

lokalt tillägg till vinlagen. Bland kraven märks 

att vinet måste komma från vissa klassificerade 

vingårdar, att skördeuttaget får vara 

max 50 hl/ha och att vinet måste ha klarat 

sig genom en sensorisk prövning. Tillåtna 

druvsorter är riesling (min 12% alkohol och 

max 9 g/l restsocker) och spätburgunder 

(min 13 % alkohol och max 6 g/l restsocker). 

Beteckningen Grosses Gewächs (GG) infördes 

av VDP (sammanslutningen av kvalitetsvinodlare 

i Tyskland) från och med årgång 

2002. GG gäller för alla övriga vindistrikt 

utom Rheingau. Mosel är lite speciellt 

för där är det endast vinodlare som är medlemmar 

både i VDP och Bernkasteler Ring 

som får använda beteckningen. Hängde ni 

med? Kraven är ungefär de samma som för 

Erstes Gewächs i Rheingau. 

Kvällens viner visade upp en relativt stor 

spännvidd med allt från halvmediokert till 

lysande. Dönnhoff i Nahe visade att hans viner 

tillhör den yppersta världseliten. Hans 

2004 Niederhäuser Hermannshöhle var en 

magnifik uppvisning i mineral och syra, nästan 

chablislik med sin krutröksdoft. Robert 

Weil’s Kiedrich Gräfenberg låg inte långt efter. 

Kallt rheingaustål! Christmanns Idig var 

en grapefruktbomb med stor koncentration, 

ett tuggbart vin. Ungsteiner Weilberg från 

Pfeffingen var lysande för att vara en 03:a. 

En årgång som ofta ger alkoholstinna viner 

med lägre syra. Men här fanns en ren frisk 

syra och en läcker ton av våt lera. Samma 

kan sägas om 03:an från Karthäuserhof. Vinet 

kändes dock fortfarande mycket ungdom- 

sida 11


ligt och vinner nog på att sparas. Zeltinger 

Sonnenuhr från Molitor hade mycket aromatisk 

doft av syrén och inslag av aprikosyoghurt, 

lite lik viognier faktiskt. Kul vin men lite 

atypisk Mosel. 2005:an från Emrich-Schönleber 

var ett barnarov med tuttifrutti-doft. 

Svårbedömt i nuläget, lagra. Tyvärr var 

Forster Jesuitengarten från Bürklin-Wolf lätt 

oren i doften. Jag har druckit fler flaskor av 

detta vin och denna årgång och då har dom 

varit lysande. Silvaner-vinet föll ut lite med 

sin doft av övermogen mango och sin låga 

syra och uppumpade 2003 alkohol. Till maten 

lyfte dock vinet. Silvaner är ett matvin som 

inte ska provas mot högklassig riesling! 

Pfeffingen 2003 Ungsteiner Weilberg Riesling Spätlese Trocken GG Pfalz/Tyskland 200:-/2005/240:- 0/1/14 15p 

Robert Weil 2002 Kiedrich Gräfenberg Riesling QbA Trocken EG Rheingau/Tyskland 375:-/2005/450:- 1/1/14 17,5p 

Christmann 2001 Königsbacher Idig Riesling Spätlese Trocken GG Pfalz/Tyskland 194:-/2002/290:- 2/0/14 16p 

Emrich-Schönleber 2005 Monzinger Frühlingsplätzchen Riesling QbA Trocken GG Nahe/Tyskland 310:-/2007/310:- 0/3/14 13p 

Marcus Molitor 2001 Zeltinger Sonnenuhr Riesling Auslese Trocken *** Mosel/Tyskland 380:-/2007/380:- 1/3/14 14p 

Schmitt´s Kinder 2003 Randersacker Pfülben Silvaner Spätlese Trocken GG TRIAS Franken/Tyskland 147:-/2005/175:- 0/5/14 12,5p 

Kartäuserhof 2003 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese Trocken 

”S” 

Mosel/Tyskland 220:-/2005/260:- 1/0/14 15p 

Dönnhoff 2004 Niederhäuser Hermannshöhle Riesling QbA Trocken GG Nahe/Tyskland 275:-/2006/300:- 9/0/14 18,5p 

Dr. Bürklin-Wolf 2001 Forster Jesuitengarten Riesling QbA Trocken GG Franken/Tyskland 349:-/2003/440:- 0/1/14 12p 

#1050 KURS #4, RESTEN AV EUROPA - 2007-11-22 (RED. ET) 

Ett utmanande deltema i bubbelkursen, 

där Ansgar lyckades plocka ihop en rad intressanta 

saker. Det inledande belgiska ölet, 

tappat på en champagneliknande butelj, är 

en häftig och säregen upplevelse med stor 

smakpalett och 11 % alkohol. Gott? Mja, 

men det kostar! 

I den torra flighten dominerade Ferrarivinet 

klart och tydligt, med rejäl brödighet 

och autolyston. Skulle nog inte alls skämma 

ut sig i en blindprovning med hyfsade champagner. 

Kostar också som en sådan. Reserva 

Ravenós från Codorníu var defektfri, torr, 

stram och i avsaknad av de vanliga Cavaattributen 

jord och jäst. Inte superspännande, 

men godkänt och klart över förväntan. I övrigt 

rätt slätstruket i denna flight. 

De söta bubblen är lite säregna viner med 

rejäl sötma och mycket låg alkoholstyrka (ca 

5 %). Ansgar valde att servera dessa öppet, 

med motiveringen att de lämpar sig mer för 

enkel och njutningsfylld konsumtion snarare 

än djuplodande analys. Ett klokt val. Vajras 

Moscato är frisk, söt som en karamell och 

lockar till sommarens stunder i bersån. Det 

sista vinet i provningen, Brachetto dÁcqui, 

är ett ljust rött vin från brachetto-druvan. 

Helt oemotståndligt charmigt med sin relativt 

balanserade sötma, virvlande mousse och 

toner av jordgubbar och hallon. Detta bara 

måste provas på midsommar, efter sillunchen 

när jordgubbarna och grädden kommer fram. 

Bara öppna foderluckan och hälla! 

Deus 2006 Brut des Flandres, Cuvée Préstige Belgien 138:- (75 cl) 12p 

Bellavista N/A Cuvée Brut DOCG Franciacorta/Italien 479:- (magnum) 3/5/20 10p 

Codorníu N/A Reserva Raventós Cava/Spanien 99:- 2/7/20 12p 

Segura Viudas N/A Reserva Heredad Brut Cava/Spanien 192:- 7/3/20 11p 

Ferrari 1997 Giulio Ferrari DOC Trento/Italien 514:- 7/2/20 16p 

Bortolin N/A Bortolin Brut DOC Prosecco di Valdobbiadene/Italien 206:- 1/3/20 7p 

G D Vajra 2006 Moscato dÁsti DOCG Moscato dÁsti/Italien 117:- 6/1/20 10p 

Prunotto 2006 Moscato dÁsti DOCG Moscato dÁsti/Italien 99:- 1/2/20 8p 

Scagolia 2006 Volo di Farfalle DOCG Moscato dÁsti 64:- 0/17/20 5p 

Braida 2006 Brachetto dÁcqui DOCG Brachetto dÁcqui 145:- 13/0/20 13,5p 

sida 12


#1051 MARCUS MOLITOR - 2007-11-29 (RED. JAJ) 

Vilken lycka att ännu en gång få uppleva 

en total rieslingkväll och denna gång med 

viner från en av Mosels bästa producenter. Vi 

löpte (nästan) hela linan ut från torrt till riktigt 

sött och fokuserade på 2000-talets output. 

Weingut Markus Molitor har idag ca 

38 ha med en lovvärd andel av inte mindre 

än 95 % riesling som ger mellan 200000 till 

300000 flaskor per år (vilket är mycket och 

gör MM till en av Mosels stora). MM har idag 

ca 20 olika lägen och producerar en ofattbar 

mängd olika varianter under ett normalår. De 

av er som är tyskofiler kan ”lätt” räkna ut hur 

många olika det kan bli med en tensor av 

lägen, predikat och söthetsgrad. Nämnas kan 

att den som gillar att göra av med pengar 

kan titta förbi och från hyllan shoppa in ett 

helrör TBA 2002 Zeltinger Sonnenuhr för 

€ 2488.20 (varunummer 303641 – glöm inte 

växeln). Detta antyder det faktum att MM 

genom de senaste årtiondet gjort sig mycket 

känd och omtyckt just för sina ädelsöta viner. 

Han har också börjat arbeta med sina trocken 

men här återstår kanske en del inte dessa 

viner når samma höjder som de söta. 

Från själva provningen kan inledningsvis 

konstateras att årgång 2003:s dåliga rykte 

delvis bekräftades under kvällen surplande. 

Undantaget första vinet, en riesling från Saar 

som MM lyckats pressa in 6.6 g/l i syra, så 

fanns den där lite tunga alkoholbeskan i 

kombination med en för låg syra. Dock, 03vinerna 

denna dag var långt ifrån några 

skräckexempel mer ett lärorikt exempel på 

årgångens karaktär. Har ni 2003:or så vill jag 

generellt tipsa om uppkorkning under när- 

maste året. Dagens förlorare, knappt men 

klart, var dock inte en 2003:a utan en av 

MMs torra Auslese från 2004. Ett just nu totalt 

knutet vin mitt i tunneln, helt utan ungdomlig 

frukt men bara mindre spår av utvecklad 

mognad. Här väntar väntans tider för 

den som vill krama ur den inneboende komplexiteten 

och krispiga mineraliteten. Måste 

sparas. Vårt femte vin, en Spätlese från MMs 

prestigegård Zeltingen Sonnenuhr, syra 

7.7 g/l och restsocker på 78 g/l, uppvisade 

härliga riesling- och frukttoner, mineral, lite 

gummi och antydan till mognad. Mycket kvar 

att ge men gott redan nu. Därefter samma 

vin, men årgång 2003 bekräftade tesen ovan 

rörande årgången. Vad att vänta med en syra 

på blott 4.5 g/l? Även detta ett gott vin men 

drick detta atypiska MM-vin akut och i rätt 

matsällskap. 

Så dags för de två sista vinerna och med 

dessa ännu ett trappsteg ned i alkohol – båda 

vinerna med endast 7.5 %. Detta underverk 

att, särkilt i Mosel, kunna producera mästerliga 

komplexa viner med så låg alkohol. Vi 

provade två auslese** (MM signalerar till oss 

konsumenter med stjärnmarkeringen * - *** 

att här vankas det en extra tät och läcker 

auslese) relativt lika med hjärnan bubblande 

av ord som ädelsöt, gräddig, clementin, apelsin, 

champinjon, grapefrukt, syrlig karamell, 

koncentration, extrakt och ungdomlighet. 

Mycket läckert just nu men med en stor potential 

och framtid särskilt för dem som vill 

späkvänta på att petroleum skall komma 

fram. Som sagt – riesling är stor! 

WG Molitor 2003 Alte Reben Saar Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 131:-/2005/157:- 0/2/13 14,5p 

WG Molitor 2004 Zeltinger Sonnenuhr Auslese** trocken Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 208:-/2005/250:- 0/4/13 13,5p 

WG Molitor 2003 Zeltinger Sonnenuhr Spätlese feinherb Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 131:-/2005/157:- 1/2/13 14p 

WG Molitor 2003 Graacher Himmelreich Auslese* feinherb Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 191:-/2005/229:- 0/1/13 14p 

WG Molitor 2004 Zeltinger Sonnenuhr Spätlese Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 121:-/2005/145:- 1/1/13 15,5p 

WG Molitor 2003 Zeltinger Sonnenuhr Spätlese Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 131:-/2005/157:- 0/3/13 14p 

WG Molitor 2004 Graacher Himmelreich Auslese** 38 Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 218:-/2005/262:- 6/0/13 17p 

WG Molitor 2005 Zeltinger Deutschherrenberg Auslese** Mosel-Saar-Ruwer/Tyskland 174:-/2007/348:- (375 ml) 5/0/13 17,5p 

RIESLING & CO WORLD TOUR PROVNING I STOCKHOLM - 2007-09-12 (RED. JJ) 

Tyska vininstitutet arrangerar under 2007 

en världsturné med viner från ett urval tyska 

vinproducenter. Spännvidden är stor med hela 

skalan från topproducenter till bulkkooperativ. 

Då det fanns över 200 viner att prova la 

jag fokus på pinot noir eller spätburgunder 

som druvan också kallas i Tyskland. Det kan 

låta lite underligt att satsa på tysk pinot noir 

men faktum är att röda viner kommer starkt i 

sida 13


Tyskland. Enligt statistiken är 37% (11% pinot 

noir) av allt tyskt vin numera rött. Dessutom 

har kvalitén på tyskt rödvin ökat markant. 

Borta är de syrliga gummi- och lingonsmakande 

produkterna från förr. Förklaringen 

ligger i både klimatförändring och 

vinmakning. Varmare klimat gör att blå druvor 

mognar bättre. Samtidigt har vinproducenterna 

lärt sig att göra rödvin, det kunde 

man inte riktigt för så sent som tio-femton år 

sedan. Det som är glädjande för pinot-fanatikern 

är att vinerna i regel faktiskt doftar pinot 

noir. Visst är dom ofta lätta i strukturen 

men det är OK. Kom ihåg att allt eftersom 

Röda viner 

klimatet blir varmare så kommer vinerna att 

bli fetare och fetare. 

Det överlägset bästa vinet av pinot noir 

kom från Shelter Winery i Baden, 2005 Pinot 

Noir trocken. Med sin ljuvliga doft av vildhallon 

och snyggt integrerad ek hade jag blint 

satt vinet i Bourgogne. Utsökt! Av de vita vinerna 

jag provade så rekommenderas varmt 

Schloss Reinhartshausen, 2005 Erbacher 

Marcobrunn Riesling Erstes Gewächs. Ett 

mycket koncentrerat exemplar med oljig, 

tuggbar smak och läcker ton av rosor i doften. 

Mums! 

Peter Mertes 2005 Pilar Pinot Noir Trocken Pfalz 12p 

Weingut Josef Biffar 2005 Spätburgunder trocken Pfalz 13p 

Ruppertsberger Wv Hoheburg eG 2005 Spätburgunder Classic Pfalz 12p 

Weingut Pfeffingen 2003 Spätburgunder Spätlese trocken Pfalz 13p 

Weingut Bürgerspital 2004 Spätburgunder Spätlese trocken Franken 14p 

Hedesheimer Hof Michael Beck 2005 Elsheimer Bockstein Spätburgunder Selection RHH trocken Rheinhessen 14p 

Hedesheimer Hof Michael Beck 2005 Jugenheimer Goldberg Saint Laurent trocken Rheinhessen 13p 

Weingut Jean Buscher 2005 Bechtheimer Stein Spätburgunder Spätlese trocken Edition –S- Rheinhessen 11p 

Weingut Jean Buscher 2005 Bechtheimer Stein Späturgunder ”Barriqueausbau” trocken 

Edition –S- 

Rheinhessen 10,5p 

Weingut Peter Leonhard 2006 Niesteiner Paterberg Pinot Noir trocken Rheinhessen 11p 

Weingut Peter Leonhard 2006 Niersteiner Spiegelberg Saint Laurent trocken Rheinhessen 12p 

Weingut Dr. Hinkel 2005 Framersheimer Zechberg Spätburgunder trocken Rheinhessen 14,5p 

Shelter Winery 2005 Pinot Noir trocken Baden 15,5p 

Badischer Winzerkeller eG 2005 Pinot Noir Classic Baden 10p 

Badischer Winzerkeller eG 

Vita viner 

2003 Biengener Maltersergarten Pinot Noir Auslese trocken Baden 10,5p 

Schloss Reinhartshausen 2005 Erbacher Marcobrunn Riesling Erstes Gewächs Rheingau 16p 

Schloss Reinhartshausen 2004 Hattenheimer Wisselbrunnen Riesling Erstes Gewächs Rheingau 15,5p 

Weingut Bürgerspital 2006 Würzburger Pfaffenberg Silvaner Kabinett trocken Franken 11p 

Weingut Bürgerspital 2006 Würzburger Pfaffenberg Riesling Kabinett trocken Franken 14p 

Staatliche Hofkeller Würzburg 2005 Würzburger Innre Leiste Grosses Gewächs Riesling Spåtlese Franken 13,5p 

Hedesheimer Hof Michael Beck 2006 Stadecker Lenchen Grauer Burgunder Selection RHH trocken Rheinhessen 14p 

Hedesheimer Hof Michael Beck 2006 Stadecker Lenchen Grauer Burgunder Kabinett trocken Rheinhessen 13p 

Weingut Beiser 2006 Sprendlinger Honigberg Grauer Burgunder Spätlese trocken Rheinhessen 13,5p 

Weingut Beiser 2006 Sprendlinger Klosterberg Weisser Burgunder Spätlese trocken Rheinhessen 14p 

Weingut Jean Buscher 2006 Bechtheimer Stein Weisser Burgunder Spätlese trocken Edition –S- Rheinhessen 13p 

Fritz Windisch GmbH&Co. KG 2005 Heimersheimer Rotenfels Scheurebe Eiswein Rheinhessen 13p 

FAVORITER & FLOPPAR 

En potentiell riktig storhet uppenbarade 

sig i Philip Togni 2004 Napa Valley Cabernet 

Sauvignon. En riktig rökare med alla hönsen 

hemma, stram och komplex med en enorm 

potential, ceder och kryddor utan någon störande 

mynta. Lysande rikedom i smaken, 

lång och komplex trots sin ungdom med fina 

övertoner av tobak och kaffe. Får den utvecklas 

i lugn och ro kommer den att bli något 

alldeles extra. Betyget kan vara lite i underkant. 

Breuer har dessutom lyckats ovanligt bra 

med Schlossberg ’04, rasren med massor av 

sida 14


mineral och långa läckra syror. Massor av citrus 

och lite feta skiffertoner. Dessutom potential 

för framtiden. Rent lysande, kanske 

den bästa Schlossberg hittills i mitt tycke. 

Söta viner på aidani & athiri (två druvor 

odlade i tusen år på Santorini) är man inte 

bortskämd med, men detta hantverksmässiga 

under gjorde mig stum. Elegant äpplig 

med markerad och balanserad syra, exakt 

med lite komplext kryddiga övertoner och 

aningen aprikos gjorde mig riktigt överraskad. 

Vinet är i absolut världsklass, modernt 

men med fasta rötter i den vulkaniska myllan 

på Santorini. 

Allt annat än modernt, men tidlöst, var 

Château Suduiraut 1967, en klassiker från ett 

av 1900-talets riktigt stora år. Tät och söt 

med doft av målarfärg, torkade aprikoser, 

saffran, mandel och massor av botrytis. Mogen 

med tät struktur, söt med en hel del botrytis, 

komplex med lite kul pikanta bittra toner. 

Riktigt lyckad. 

Dessutom måste jag bara rekommendera 

Penfolds Bin 707, en ‘91a denna gång. Kan 

man bortse från den näst intill massiva eken i 

doften har man här ett lysande vin. Väl integrerad 

smak, frukt, mognad och ek i en riktigt 

koncentrerad blandning. Allt annat än 

finessrikt, men med oerhört skickligt sammansatt, 

till och med en del komplexitet. Kudos 

till John Duval. 

Eric vill rekommendera ett världklassvin i 

skymundan. 

När man efter mer än 20 år av flitigt vinbedömande 

stöter på en riktig bomb i glasförpackning 

blir man euforisk. Ett vin producerat 

utan hänsyn till rådande trender, odlat 

och vinifierat med tilltro till jorden och den 

empiriska kunskap som lång tradition ger. 

Druvans livlighet kombinerat med hänförande 

mineralfiness och en oväntad ryggrad av syror 

som är så perfekta att man baxnar. 

Vinet? 2006 Würzburger Stein Silvaner 

Kabinett Trocken från Juliusspital. Tillgängligt 

på Systembolaget för 149 SEK. Årets julklapp. 

Philip Togni 2004 Napa Valley Cabernet Sauvignon USA 899:- (EH) 18p 

Georg Breuer 2004 Berg Schlossberg Rheingau/Tyskland 349:-/’06 (EH) 17p 

Antoniou Wines 2002 Vinsanto Santorini/Grekland 250:-/50cl/’07 (EH) 17p 

Château Suduiraut 1967 Château Suduiraut Sauternes/Frankrike (EH) 18p 

Penfolds 1991 Bin 707 Cabernet Sauvignon South Australia/Australien 450:-/’06 (EH) 17.5p 

Juliusspital 2006 Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken Franken/Tyskland 149:- (ET) 17p 

#ÖL - (RED. AB) 

NÅGRA AUGUSTINYHETER 

2007 Gouden Carolus Cuvée van de Keyzer 

(11658) 

Färg: Mörkbrun 

Doft: Stor, vinös och lite estrig, med karaktärer 

av choklad, sirap, pomerans och japansk 

soja 

Smak: Koncentrerad och komplex vinöst 

fruktig rund smak som fyller hela munnen 

och som domineras av jäsningskaraktärer 

snarare än humle och beska. Karaktärer av 

maltig choklad och torkad frukt ligger i förgrunden 

och den goda eftersmaken sitter i 

länge. Den höga alkoholhalten är helt integrerad. 

Det här är ett stort och mycket komplext 

öl, som har bäst-före datum år 2017 

och säkert går att lagra länge, men det är 

samtidigt tillgängligt och helt drickbart redan 

nu. Öl blir inte så mycket bättre än det här, 

och min enda reservation är att sötman kanske 

är lite högre än i tidigare årgångar, som 

jag tror kändes stramare. Det här är ett öl 

som njuts bäst för sig själv, och på grund av 

den kännbara sötman tycker jag gärna att 

man kan ha det i kylen innan servering. 

2007 Old Stock Ale (11682) 

Färg: Ljusbrun 

Doft: Maltig, med karaktärer av mörkt 

bröd, lakrits, choklad och sirap 

Smak: Smaken är fyllig, örtkryddig och 

fruktig och domineras av en salmiakaktig lakritskaraktär. 

Med tanke på den extremt höga 

alkoholhalten (11,7 %) är smaken förvånansvärt 

torr och frisk, även om en viss alkoholsötma 

känns. Eftersmaken är lång och 

domineras av lakritsrot. Det här ölet var en 

positiv överraskning. Det är filtrerat, och jag 

tycker normalt att öl med så här höga alko- 

sida 15


holhalter kräver den komplexitet som lite jäst 

i flaskan ger för att vara njutbara, men tack 

vare att det här ölet är så kryddigt och 

stramt fungerar det utmärkt. Jag skulle vilja 

prova det till stark ost, kanske en Roquefort 

eller en mogen Munster? Jag är inte så positiv 

till långlagring, eftersom jag misstänker 

att den strama kryddigheten kan gå förorad. 

Oppigårds Slåtteröl (1404) 

Färg: Bärnsten 

Doft: Frisk, citrusaktig, med karaktär av 

amerikansk humle. 

Smak: Ganska lätt, frisk, torr och ren, 

med god humle och rätt stram efterbeska. 

Ett riktigt gott, lättdrucket öl - som en bra 

pils, fast med lite syrlig amerikansk humle! 

Det är lättillgängligare än den (i alla fall enligt 

mitt minne) närmast besinningslöst beska 

fjolårsversionen. 

Sawtooth Ale (11690) 

Färg: Mörk bärnsten 

Doft: Rätt stor, fruktig och rågbrödsdegigt 

maltig, med karaktär av pomerans. 

Smak: Rätt torr och lätt, med karaktär av 

lakrits och sirap och relativt låg alkoholhalt. 

De typiska amerikanska humlekaraktärerna 

känns, men de maltiga karaktärerna dominerar 

och efterbeskan är inte särskilt stor. En 

ursprungstypisk och ganska lättdrucken ale, 

som inte sätter några större spår. 

OKTOBERFESTÖL 

Årets oktoberfestöl släpptes 1 september. 

I München är idén med oktoberfestöl sjukt 

nog att åstadkomma alkoholstarkare och 

mindre beska versioner av de vanliga ölen. 

Det är ju knappast ett recept som borde 

glädja kvalitetsinriktade öldrickare, men som 

grävande skribent känner jag ansvaret att 

rapportera. Som tur är finns det ett par hyfsade 

oktoberfestöl från andra länder också... 

Stallhagen Oktoberfestbier (11269) 

Ljust rödbrun färg. Knäckig doft med 

aning choklad och ton av julmust. Torr, rätt 

stram smak med tydligt rostad karaktär av 

mörkt bröd. Ett gott öl, men knappast några 

likheter med originalen! 

Slottskällans Oktoberfest (11289) 

Bärnstensfärgad. Kryddig, lite grönt humlig 

doft. Frisk, aromatiskt humlig smak med 

lite knäckig maltighet och en lite malörtsaktig 

beska. Ett helt OK öl! 

Löwenbräu Oktoberfestbier (11223) 

Gul färg. God, humlig, lite örtig doft med 

karaktär av råa sockerärter. Torr, humlig, rätt 

besk smak med hyfsat sting och mer sockerärter. 

Lite onödigt mycket alkohol, men den 

bärs upp rätt bra av kroppen. Bäst av årets 

tyska oktoberfestöl enligt min smak. 

Paulaner Oktoberfest Bier (11265) 

Gul färg. Trevligt blommig, maltig doft 

med karaktär av halm och lite häggblom. 

Rund, snäll, ganska lätt smak med medelstor 

beska och en aning sötma. Ett med tanke på 

alkoholhalten förrädiskt lättdrucket öl med en 

lite kärvt kryddig ton och lite alkohol i eftersmaken. 

Spaten Oktoberfestbier (11299) 

Gul färg. Humlig doft med karaktär av råa 

sockerärter. Rätt frisk, lite örtigt aromatisk 

smak med en aning sötma. Hyfsad, lite syrlig 

efterbeska. 

Samuel Adams Octoberfest (11253) 

Mörk bärnstensfärg. Maltig doft med sirap, 

knäck och fikon. Lite estrig udda smak 

med kännbar sötma som av karamelliserad 

frukt. Lite metalliskt besk rostad eftersmak. 

Ett lite obalanserat öl som knappast har några 

likheter med originalen. 

Erdinger Weissbräu Oktoberfest (11234) 

Oklar bärnstensfärg, sedvanligt absurt 

mycket kolsyra. Doft av saffranslussebullar 

och vetedeg, med en aning skumbanan. Typisk 

hefeweissbiersmak, lite gles med tydlig 

alkohol och en liten sötma. Metallisk och spritig 

eftersmak. 

Hofbräu Oktoberfestbier (11224) 

Gul färg. Gräddigt maltig doft av rostat 

bröd. Lite kryddig, maltig smak med lätt 

kropp och påträngande alkoholkärv eftersmak. 

Känns tunn och billig. 

OKTOBERS ÖLNYHETER 

Ett urval av systemets oktobernyheter på 

ölfronten - ett rätt jämnt släpp med flera 

trevliga öl, men utan några riktiga toppar: 

La Goudale (1603) 

Gul färg, snyggt skum. Fruktig och en 

aning rökig doft som påminner om konserverade 

persikohalvor. Balanserad, god, aning 

brödig och lite fruktig smak med belgiskt alestuk. 

Torr, rätt lång eftersmak med en aning 

alkohol. Trevligt öl, liknar en belgisk tripel 

men har en mer lättdrucken alkoholhalt. 

sida 16


Lion Stout (1655) 

Mycket mörk färg. Matig rostad doft med 

karaktär av grönsaksbuljong och lite sesamolja. 

Torr, lite sirapsaktig smak med karaktär 

av kallt kaffe och lite rotfrukter. Eftersmaken 

är lite jordig med en aning sälta. Ett kraftfullt 

och tufft men inte särskilt subtilt öl. 

Mariestads Porter (1476) 

Mörkt rödbrun. Aromatisk, lite grön doft 

med inslag av gröna örter. Torr, lite syrlig, 

rostad smak med ren, ganska lätt kropp. Rätt 

lång rostad eftersmak. En aning "porter 

light", men ett helt OK, snyggt öl. 

Grebbestads Granit (1438) 

Gul färg. Lite dovt humlig doft med ton av 

viol, halm och äpplen. Välbyggd, rätt fyllig 

smak med viss humle och komplexitet, en 

aning tjeckiskt i stilen. Klart över genomsnittet 

för svensk lager! 

Brakspear Oxford Gold (1533) 

Ljus bärnstensfärg. Stor fruktig doft med 

pomerans och lite smörig, brödig maltighet. 

Rund och torr, maltig smak med rätt lätt 

kropp. Lite dammigt knäckebrödsaktig efterbeska. 

Rätt OK öl, men lite tunt. 

Milk Stout (1521) 

Mörkt brun färg. Knäckig, lite dammig 

doft av chokladkola. Tydlig sötma, rostad 

smak av mörk choklad och sockrat kallt kaffe. 

En snäll och lite lättviktig stout med en 

konstig sötma - måste drickas kall! 

SEPTEMBERS ÖLNYHETER 

2007 Unibroue 16 (11683) 

Bärnstensfärgat. Estrig, lite kryddig doft 

med bananskal, vanilj och kryddnejlikor. Eldig 

smak med en aning sötma, lite fruktiga estrar 

och en dominerande karaktär av lakritsrot. 

Lång stram eftersmak. Ett egentligen alldeles 

för starkt öl, men alkoholen bärs faktiskt 

upp bra av kroppen. Borde nog lagras. 

Panil Barrique Sour (11673) 

Rödbrun. Aromatisk, mycket oxiderad, lite 

vinägerlik doft med sötma som av torkad 

frukt och en liten jordig korkton (konstigt, 

eftersom den har kronkapsyl!). Syrlig, lite 

stallig och jordig smak, med ganska lätt 

kropp. Intressant och god! 

Black Jack Porter (11613) 

Rund rostad doft med karaktär av mörk 

choklad och engelsk lakritskonfekt. Medelfyl- 

lig rostad smak med mörk choklad, kaffe och 

en liten balanserande sötma. Rätt kort men 

god eftersmak. En god lättdrucken porter! 

Panil Enhanced (11670) 

Gul med en aning orange ton, med en 

disig fällning som tog ett par veckor på sig 

att sjunka. Gräddig, lite kryddig doft med 

viss karaktär av humlekottar. Aromatisk, 

rund, lite dov smak med an aning sötma och 

kryddig beska. Rätt god, liknar en belgisk 

tripel, men har mycket lägre kolsyra. Groteskt 

pris, dock... 

Traquair 900 (11640) 

Mörkbrunt öl med lågt skum. Karamellig, 

sirapsaktig doft med ton av soja. Tjockflytande 

struktur med låg kolsyra och tydlig sirapsaktig 

sötma, med ton av lakrits och lite soja 

och lång, lite jordig eftersmak. Mer är inte 

alltid bättre - även om det har en viss komplexitet 

är det här ett överviktigt och ospänstigt 

öl, som jag inte kommer att köpa igen. 

Innis & Gunn Island Cask (11633) 

Bärnstensfärgat. Omisskänlig torvrökig 

doft av klassisk Islaywhisky (Lagavulin eller 

Laphroig?) med lite knäckig bakgrund. Liten 

sötma, men den rökiga smaken domineras av 

en lite stickig syrlighet som går över i en 

dammig rostad ton i den ganska udda eftersmaken. 

Full poäng för originalitet, men inte 

sådär jättegott egentligen. 

Brewer's Choice Honey Porter (11610) 

Rostad doft med lite estrar. Syrlig, fruktig, 

rostad smak med en aning ton av soja. Lång 

(för lång...) lite dammig, bittert syrlig rostad 

eftersmak. Lite för torrt syrlig för min smak 

och slutet av flaskan tar emot lite grann. 

NOVEMBERS ÖLNYHETER 

Novembers (tillfälliga) nyheter innehåller 

mestadels dyra och vinteraktigt starka öl, 

med ett par riktiga toppar och ett fruktansvärt 

bottennapp: 

2007 Fuller's Vintage Ale (1420) 

Ljusbrun. Fantastiskt god aromatisk, vinös 

och fruktig doft med drag av knäck och 

choklad. Komplex, välbyggd smak med inslag 

av saltlakrits mot en gräddigt rund maltig 

bakgrund och lite jord- och jästkaraktärer. 

Otroligt väl integrerad alkohol. Jag brukar 

inte gilla starka engelska öl, men jag faller 

absolut platt för det här! 

sida 17


2001 Chimay Blå Grande Réserve (1693) 

Brun färg. Vinös doft av torkad frukt och 

höstlöv med den där typiska korkaktiga tonen 

som jag börjar tro är en gammal jästkaraktär 

och inte något som egentligen har 

med korken att göra. Rund, dov, komplex, 

vinös smak med inslag av rågbrödsdeg och 

en aning sälta. I jämförelse med en färsk 

flaska har kolsyran minskat och den direkta 

fruktigheten ersatts av jordigare och kompostigare 

toner, samtidigt som alkoholen integreras 

bättre. Ett stort öl! 

2007 Nils Oscar Rökporter (1327) 

Mörkbrunt. Stor matig doft av finska tjärpastiller 

och kassler, med sirapsaktig sötma. 

Smaken är bättre än doften, röken är inte så 

framträdande, bra god beska och en aning 

sötma och syra. Intressant god rökig eftersmak 

av tjärpastiller. Smaken är en aning 

tom på mitten vilket gör att alkoholen sticker 

fram, annars skulle betyget ha blivit högre. 

Ename Cuvée 974 (11634) 

Orangeaktig bärnstensfärg. God doft av 

aprikos med en aning gueuze-liknande toner. 

Rätt torr smak med låg beska och kännbar 

alkohol, med toner av Trocaderoläsk och pomerans. 

Ett trevligt, men lite snällt och mesigt 

öl. Belgo for beginners? 

LITE AUGUSTNYHETER & OKTOBERFESTÖL 

Samuel Adams Holiday Porter (1303) 

Mörkbrunt. Rätt fruktig doft av choklad 

och torkad frukt med lite sötma. Rund rostad, 

lite syrlig smak med god kolsyra och karaktär 

av lakritsrot. Lång, stor, lite surbitter 

eftersmak av lakritsrot. Lite för surt för min 

smak. 

2007 Lunator Dubbelbock (11636) 

Brun färg, doft av kandisocker och sirap 

med en lite grön ton av råa örter och sav. 

Tydlig sötma och alkohol, smak av bränt 

socker och sirap, men ändå rätt stramt med 

en hyfsad beska. Lite rostad eftersmak som 

av bränt socker. Den som gillar dubbelbockar 

tycker säkert att det här är toppen, men 

dubbelbock är ju egentligen inget annat än 

julöl på steroider, och vem behöver det? 

Nils Oscar Trippel (11508) 

Kristallklar gyllene färg. Otrevlig rökig 

doft av vått tändsticksplån med en bitter ton 

av apelsinskal. Syrlig, kemisk smak med en 

elak bitterhet som av härskna hasselnötter 

och en ton av skokräm. Ett mycket elakt och 

helt vidrigt öl, det värsta jag har druckit på 

flera år. Vi var tre som provade det och ingen 

drack mer än ett par klunkar innan vi hällde 

ut det. En andra flaska var precis likadan. 

Brouwerij Het Anker 2007 Gouden Carolus Cuvée van de Keyzer (11658), 11% Belgien 106:-/75cl 18p 

North Coast Brewing 2007 Old Stock Ale (11682), 11,7% USA 44:10/35,5cl 16p 

Oppigårds Bryggeri N/A Oppigårds Slåtteröl (1404), 5% Sverige 19:90/50cl 14p 

Left Hand Brewing N/A Sawtooth Ale (11690), 4,8% USA 22:80/35,5cl 13p 

Ålands Bryggeri N/A Stallhagen Oktoberfestbier (11269) Finland 17:50/33cl 13p 

Slottskällan N/A Slottskällans Oktoberfest (11289) Sverige 15:40/50cl 13p 

Löwenbräu N/A Löwenbräu Oktoberfestbier (11223) Tyskland 18:-/50cl 12p 

Paulaner Brauerei N/A Paulaner Oktoberfest Bier (11265) Tyskland 18:50/50cl 11p 

Spaten-Franziskaner-Bräu N/A Spaten Oktoberfestbier (11299) Tyskland 18:50/50cl 11p 

Boston Beer N/A Samuel Adams Octoberfest (11253) USA 14:30/35,5cl 10p 

Erdinger N/A Erdinger Weissbräu Oktoberfest (11234) Tyskland 19:90/50cl 10p 

Staatliches Hofbräuhaus N/A Hofbräu Oktoberfestbier (11224) Tyskland 17:90/50cl 8p 

OKTOBERS ÖLNYHETER 

Les Brasseurs de Gayant N/A La Goudale (1603) 7,2% Frankrike 14:90/33cl 14p 

The Lion Brewery N/A Lion Stout (1655) 8,0% Sri Lanka 16:80/33cl 13p 

Spendrups 2007 Mariestads Porter (1476) 5,9% Sverige 14:90/33cl 13p 

Grebbestad Bryggeri N/A Grebbestad Granit (1438) 4,8% Sverige 19:90/50cl 13p 

Brakspear Brewing N/A Brakspear Oxford Gold (1533) 4,6% England 13:50/33cl 12p 

Left Hand Brewing Co N/A Milk Stout (1521) 5,2% USA 15:90/35,5cl 12p 

sida 18


SEPTEMBERS ÖLNYHETER 

Unibroue 2007 Unibroue 16 (11683) 10,0% Kanada 69:80/75cl 15p 

Panil Artisan Beer N/A Panil Barrique Sour (11673) 8,0% Italien 79:90/75cl 15p 

Left Hand Brewing Co N/A Black Jack Porter (11613) 5,8% USA 22:70/35,5cl 14p 

Panil Artisan Beer N/A Panil Enhanced (11670) 9,0% Italien 114:00/75cl 14p 

Traquair House N/A Traquair 900 (11640) 9,0% Skottland 34:90/33cl 12p 

The Innis & Gunn Brewing N/A Innis & Gunn Island Cask (11633) 7,2% Skottland 24:90/33cl 12p 

The Shipyard Brewing Co N/A Brewer's Choice Honey Porter (nr 11610) 6,2% USA 13:50/35,5cl 11p 

NOVEMBERS ÖLNYHETER 

Fuller Smith & Turner 2007 Fuller's Vintage Ale (1420) 8,5% England 57:30/50cl 18p 

Bieres de Chimay 2001 Chimay Blå Grande Réserve (1693) 9,0% Belgien 97:00/75cl 17p 

Nils Oscar Company AB 2007 Nils Oscar Rökporter (1327) 6,0% Sverige 49:80/50cl 14p 

N V Brouwerij Roman N/A Ename Cuvée 974 (11634) 7,0% Belgien 21:80/33cl 13p 

Boston Beer N/A Samuel Adams Holiday Porter (1303) 5,8% USA 16:90/35,5cl 12p 

Grebbestad Bryggeri 2007 Lunator Dubbelbock (11636) 7,9% Sverige 19:90/33cl 11p 

Nils Oscar Company AB N/A Nils Oscar Trippel (11508) 8,0% Sverige 34:00/50cl 2p 

BESÖK I MÅNSEKTENS LAND, RESA I LOIREDALEN - 2007-04/05, (RED. OW & JJ) 

Några medlemmar (Olle W med hustru 

Kristina, Johan J, Kia) gjorde under Valborg/ 

första majhelgen en resa till Loiredalen. Månsekten 

är vår benämning på de odlare som 

använder sig av biodynamiska principer och 

just i Loire finns biodynamikkungen, Nicolas 

Joly på Coulée de Serrant. Att låta arbetet i 

vingården styras av månens faser är en av 

hörnpelarna i biodynamisk vinodling. Homeopatiska 

metoder ingår också som en viktig 

komponent så att biodynamiken är kontroversiell 

är kanske inte så konstigt. Det låter 

lite sektlikt eller hur? Dock har fler och fler 

av världens bättre vinproducenter börjat 

anamma idéerna då det tycks som om vinerna 

faktiskt blir bättre. Den vanligaste förklaringen 

är att biodynamisk odling ger en levande 

jord, dvs mycket mikroorganismer och 

därmed friskare vinrankor. Vinrankans rötter 

verkar också kunna suga i sig mer mineraler 

från en levande jord vilket också förstärker 

vinets terroir. 

Eftersom Olle och Kristina tidigare besökt 

några av Loiredalens mer berömda vingårdar, 

bokades 

denna gång 

besök endast 

hos 

några mindre 

kända 

producenter, 

men med 

rykte som 

”up and coming”. 

Detta 

skulle visa 

sig vara en 

framgångsrik 

strategi, 

eftersom 

den gav storaupplevelser 

utan alltför 

stora hål 

i plånböckerna. 

sida 19


JO PITHON 

Första besök var i Savennières hos Jo Pithon 

i Saint Lambert de Lattey. Vinerna presenterades 

av vinmakaren Alex, som hade 

jobbat i Australien och kunde mycket bra 

engelska. På 27 ha, varav 15 ha nyplanterats 

2005, gör man vitt vin på chenin blanc (någon 

rött på 2/3 cabernet sauvignon och 1/3 

Cab Franc). Jo Pithon har odlat upp en 30-70 

grader brant sluttning (kallad Les Treilles), 

som legat i träda sedan andra världskrigets 

slut, och där enda hänvisningen till tidigare 

vinodling var ett vykort från 1910-talet, som 

Jo hittat! 

Gödsling av stockarna görs dels med kodynga 

utspädd med vatten och kiseldamm 

för att främja rottillväxt (och inte bladtillväxt), 

dels med ”organisk” (=bakterierik) 

kompost. Röta och mjöldagg bekämpas med 

kopparsulfat och något svavel och fjärilar luras 

bort med feromoner. Jo Pithon är ingen 

anhängare av ”månsekten”, utan han odlar 

”organiskt”, d v s i huvudsak utan kemisk 

ogräsbekämpning, men han har 5 ha under 

helt ”biodynamisk” odling för att se om man 

märker någon skillnad på vinets kvalitet (avgörs 

genom blindprovning). En ganska försiktig 

general med andra ord. 

Allt vin vinifieras separat per odlingslott, 

med tidig skörd av chenin blanc för att undvika 

botrytis. Vita vinet jäses vid ca 16 grader 

tills en restsockerhalt på under 2 g uppnås; 

mest i 75 hl stora fat (på Rhônevis), vilket 

ger mindre oxidativ karaktär åt vinet. Ca 

50 mg svavel tillsätts (1/8 av den tillåtna 

mängden). Uttaget är ca 40 hl/ha för torrt 

vin och 25 hl/ha för sött vin. Jo har ca 4 500 

stockar per hektar. 

Jo Pithons torra cheninviner är klart rekommendabla, 

rena och klara med torr mineralkaraktär. 

De vi fick prova var övervägande 

för unga, men kan säkert lagras i 10-20 år 

utan att förlora sin fräschör. Ska bli spännande 

att följa vinerna från störtloppspisten Les 

Treilles, när de nyplanterade stockarna där 

har blivit lite äldre. Vi bokar ett återbesök om 

ca fem år, så vi även får svaret på om den 

biodynamiska odlingslotterna ger bättre vin 

är försiktig organisk odling. Att vara eller inte 

vara månsektare… 

Les Pepinières 2006 

stor fruktig, mineralkaraktär 

mycket fyllig, mineralig, bitter, honung i 

eftersmaken 

Les Pepinières 2005 

återhållen, mineralig doft 

kraftig, fyllig, fruktig, mineralig, lång 

fruktig smak, honung i eftersmaken 

Les Bergères 2005 

stor fruktig (äpplen) 

stor fyllig, mineralig, fruktig, viss strävhet, 

smörig 

(10% ny ek) 

Les Treilles 2005 

fruktig (vinteräpplen), blommor 

fyllig, bred, syrlig, apelsinfrukt, mineral 

och honung i eftersmaken 

Savennières La Croix Picot 2005 

lätt, linoleum (som sémillon), blommor, 

vått ylle 

fyllig, bred, smörig, smygande syra, fet 

(10% ny ek, jäses på 228 litersfat) 

Cabernets 2005 

ganska stor, rostad doft, grön paprika, 

gräsig, pepprig 

mycket sträv med gröna, kartiga toner, 

fyllig 

Cabernets (fatprov) 2006 

mycket grönt kartig, svaveldoft 

fyllig, mycket sträv, kartig 

Côteaux du Layon 2004 

gammal byrålåda, vinteräpplen, äppelmos 

fyllig, syrlig, kraftig, söt, mineral aprikos 

(50 g restsocker) 

CHÂTEAU VILLENEUVE 

Detta blev resans vinösa lågvattenmärke. 

Gården i Saumur är kanske den mest kända 

av dem vi besökte, och man hade ett gjort i 

ordning ett flott provningsrum (vilket alltid är 

ett dåligt tecken, eftersom det visar att vingården 

sätter mammon framför vinupplevelsen). 

En ganska oinspirerad dam ledde provningen 

på hackande engelska, fastän vi desperat 

försökte leda in samtalet på den 

mycket bättre franska som Kristina behärskade. 

Gården omfattar 32 ha. Man tillhör inte 

”månsekten”, men tar intryck av biodynamisk 

odling. Man är försiktig med gödsel och använder 

i huvudsak inte kemiska bekämpningsmedel. 

Vita vinet jäses på rostfria fat 

sida 20


och i 550 liter stora ekfat (medium toast) och 

enligt uppgift vid 8-10 grader (detta är ju 

omöjligt eftersom vinet knappast jäser alls 

under 10 grader C, men damen bakom provningsdisken 

var mycket säker på just denna 

uppgift). Vita druvor skördas mestadels för 

hand (ibland med maskin). 

Det röda vinet jäses vid 23-25 grader under 

18-20 dagar i 100 hl stora träfat och 

rostfria fat. Man tar ut 50-55 hl/ha av det 

röda (40 hl/ha av Vielles Vignes). Det unga 

vinet lagras inte på träfat, vilket däremot Vielles 

Vignes gör under 11-12 månader (dock 

ingen ny ek). 

Till skillnad från Jo Pithons uppodlade 

störtloppspist ligger Château Villeneuves ägor 

på platten (gammal flodbotten) och mycket 

nära floden. 

Vinerna var väl överlag rätt ointressanta, 

men felfria. Den stora upplevelsen var den 

röda gjorda på gamla stockar, som var överraskande 

kraftig för en cabernet franc. 

Saumur Blanc 2005 

vått ylle, gammal byrålåda 

syrlig, mineralig, fyllig, något honung i 

eftersmaken 

Saumur Blanc Les Cormiers 2004 

mycket stor, gamla båtfernissa, oxiderad 

mycket syrlig, mineralig, jordbeska, fyllig, 

stor 

(50% ny ek) 

Saumur Blanc Les Cormiers 2002 

gammal byrålåda, vått ylle, klassisk 

Chenindoft 

fyllig, lägre syra, någon beska med fatkaraktär 

Saumur-Champigny 2005 

bläckig, ung frukt, doft av gamla fimpar 

gräsig, mintig smak 

Saumur-Champigny Vielles Vignes 2005 

fatig, bra, mintig doft 

söt attack, bra syrlighet, packad frukt, 

god, lite ung smak, men med mognad i eftersmaken 

(50-70 åriga stockar) 

Côteaux de Saumur 2003 

mycket stor botrytis doft, något unken 

byrålåda 

söt syrlig, fyllig med påträngande sötma, 

ganska lång eftersmak av arrak 

BERNARD BAUDRY 

På denna trevliga familjefirma i Chinon 

välkomnades vi av den vinmakande sonen 

Mathieu. Man hade nästan inget vin att sälja, 

men det hindrade inte att provningen blev 

omfattande, när Mathieu väl begripit att han 

hade med kunniga AuZonare att göra. 

Man har 30 ha under odling, övervägande 

cabernet franc och något litet chenin blanc. 

Man odlar både på slät mark och på sluttningar, 

både på grusig jord och jord med finkorning 

sand. Slättvinet är avsett för snar 

konsumtion och sluttningsvinet för lagring. 

Baudry har ca 5 000 plantor per hektar, man 

tillåter 6-7 knoppar per ranka (här i Chinon 

finns två rankor per stock), vilket ger max 14 

klasar per planta 

Allt vin sköras för hand (annars skördas 

85 % av vinet i Chinon med maskin). Man 

jäser på både cement-, rostfria och träfat 

(beroende på cuvéen), och under 1-4 veckor, 

beroende på druvornas sockerhalt. Här ska 

vinet och inte vinmakaren få bestämma! Vinet 

skördas numera i mitten av september till 

början av oktober, vilket är 3-4 veckor tidigare 

är under pappa Bernard Baudrys vinmakardagar 

ett halvt decennium tidigare (that’s 

global warming för you!). Chaptalisering är 

tillåten, men har inte gjorts de senaste åren. 

Vinet lagras endast på gammal ek för att får 

en långsam oxidation, vilket befrämjar lagringsdugligheten. 

Tunnorna byts ut efter 5-15 

år. 

Man är inte uttalat biodynamisk, men vissa 

”månsekteristiska” drag fanns, t ex buteljerar 

man vid nedåtgående månfas och drar 

om vid nymåne. Något lite koppar sprutas 

och vinet svavlas försiktigt. Man kokar på 

månsektvis dekokter på vissa örter och sprutar 

i vingården. 

Baudrys viner har den typiskt rena friska 

stjäkligheten som en bra Cabernet Franc ska 

ha. Den stora variationen i jordmån och odlingslägen 

gör att man kan göra en hel drös 

helt olika cuvéer, alla bra och några riktigt 

bra (t ex La Croix Boisée). 

Rosé 2006 

jordgubbssaft 

torr, syrlig, lite tunn, ganska god med eftersmak 

av jordgubbssaft med någon sötma 

sida 21


Le Domaine 2004 

ung, stjälkig, nässlor, gräsighet, åt Bordeauxhållet 

torr, syrlig, relativt fyllig, med stjälkighet, 

god eftersmak 

(70% slättvin, 30% sluttningsvin) 

Les Grezeaux 2004 

stor, örtig (mynta), fruktig (sv vinbär), 

rökig, något svavel, viss oxidation 

torr, syrlig, tanninrik, bra kropp, fin körsbärsfrukt, 

syrlig eftersmak av blåbär 

(slättvin, 50-60-åriga stockar) 

Le Clos Guillot 2004 

rökighet, frukt (sv vinbär, körsbär) 

torr, syrlig, grön stjälkighet, grässmak, 

bra tanniner, lite tunn avslutning 

(sluttningsvin, unga stockar) 


ung, bläckig, stjälkig, varm frukt (grapefrukt), 

litet återhållen 

syrlig, fyllig, ganska sträv, viss fruktsötma, 

tanninrik, fruktsötma i eftersmaken 

La Croix Boissée Rouge (fatprov) 2005 

mineral, grön frukt, något svaveldoft, jordighet, 

lite gödsel 

fyllig, ganska sträv, kritaktig 

(30-åriga stockar,) 

Les Granges (tankprov) 2006 

grönaktig frukt, frisk blåbärsdoft 

syrlig, grön stjälkighet, tanniner, bra eftersmak 

Chenin Blanc 2005 

aprikos, stor frukt 

(nyplanterade stockar) 

fruktig, relativt mild syra, minerlig, ung 

fruktsmak 

La Croix Boissée Blanc Sur Lie (fatprov) 2005 

mineral, jäst, något fat, lite frukt 

fyllig, mineralig, fet, krita, lång smak 

CHAMPALOU 

Hos familjefirman Champalou i Vouvray 

välkomnades vi glatt av dottern i huset, trots 

att lördagseftermiddagen var långt framskriden. 

Firman har existerat under tjugotalet år 

och har idag 21 ha under odling. Man odlar 

uteslutande chenin blanc. 

Man iakttar måncykeln i odling och vinifiering, 

utan att fördenskull vara helt biodynamiska. 

Liten eller ingen besprutning, och 

man gödslar försiktigt. Odlingarna ligger på 

platån ovanför staden Vouvray (~30 meter 

över flodens nivå) och jordmånen är mest 

lera och krita. 

Snällt nog skriver man ut ”Brut” på etiketten 

på sitt sprudlande vin och det nästan 

torra heter pedagogiskt nog ”Sec Tendre”. Ett 

smart marknadsföringsdrag, för annars är 

det lätt att gå på pumpen när det gäller 

Vouvrayviner, som kan vara stilla eller sprudlande, 

söta eller torra – alltefter årgång och 

vinmakarens kynne – utan att detta behöver 

annonseras på etiketten. 

Champalou gör en Brut för att man anser 

att den ger en bättre frukt och mer talar terroirens 

språk. Första jäsningen görs i ståltank 

och andra jäsningen i flaska. Lagras 18 

månader på flaska före försäljning. Spruttlet 

utgör 20 % av hela gårdens produktion. 

Det icke sprudlande vinet Sec Tendre 

(”Torr Mjuk”) är ett rent ståltanksvin, som 

svarar på hälften av gårdens produktion. Le 

Portail, som kommer från en liten plätt om en 

halv hektar, däremot, lagras och jäses på 

100 % nya fat. Les Fondraux, som kommer 

från kalkstensjord, har en nästan tanninaktig 

strävhet i sin syra, och görs på 100 % gamla 

fat (alltså ettårsfaten från Le Portail). La Moelleuse 

är ett mycket sött vin, som bara görs 

vissa år och som kommer från vingården Les 

Fondraux, och det är uteslutande jäst och 

lagrat på gamla fat och dessutom handskördat. 

Les Tries, som är gårdens ”pièce de résistance”, 

kommer från samma vingård, men 

är skördat bär för bär, och är naturligtvis helt 

oemotståndligt. 

Det som överraskade oss mest med dessa 

välgjorda viner var att det var så svårt att 

gissa rätt restsockerhalt. Vi gissade på mycket 

lägre restsockerhalter än de verkliga, vilket 

beror på den rena och klara syran i dessa 

viner. Detta bådar för ett långt liv för dessa 

viner i källaren (Olle W tycker att det är bara 

att lägga ner dem och glömma dem i 20 år). 

Kan man boka in en provning med så långt 

varsel, provningsledare? 

Brut (NV) 

mineral , äpple 

fyllig, god mousse, brödig, mineralig, lång 

smak 

sida 22


Vouvray Sec Tendre 2005 

liten doft av äpple och mineral 

någon sötma, mineral, syrlighet, beska, 

sötma i eftersmaken 


Le Portail 2004 

liten söt doft, ananas, något jäst 

fyllig, bra beska, syrlighet, nästan med 

tanniner, sötma 


Les Fondraux 2005 

exotisk frukt (mango, ananas) 

sötma, fyllig, syrlig, sträv, viss mineralbeska, 

balanserad 


La Moelleuse 2003 

stor tropisk frukt (passionsfrukt), söt 

doft, blomsteräng, honung 

mycket söt, finlemmad syrlighet, fylligt, 

hög viskositet, balanserat 


Les Tries 2003 

ganska sluten, frisk doft med tropisk frukt 

(ananas) och päron 

fyllig, oljig, bra syrlighet, mineral, lång 

söt eftersmak 


LUCIEN CROCHET 

Så hade vi kommit till vägs ände på denna 

resa, d v s till Sancerre. Den firma vi valt 

att besöka var Lucien Crochet, som har 38 ha 

under odling. Man köper även in litet druvor 

från andra odlare. Naturligtvis görs de vita på 

100 % sauvignon blanc och rosén och de röda 

på 100 % pinot noir. 

Odlingstätheten för de vita druvorna är 

högre än i nedre Loire, ca 8 500 stockar per 

hektar. Man plöjer mellan rankorna och planterar 

örter mellan raderna och använder undantagsvis 

besprutning (bara om det är nödvändigt). 

En släng av månsekten har alltså 

även drabbat övre Loire. Man handplockar 

sina druvor och jäser på ståltank, men de 

lagras på stora träfat av ek. 

Lucien Crochets viner är rena och välgjorda 

exemplar från den kritbemängda sancerreterroiren. 

Frånvaron av ny ek förhöjer 

den friska fruktkaraktären. Han gör också 

ibland ett ovanligare vin, en sent skördad 

Sancerre. Eftersom Alsace har monopol på 

uttrycket ”Vendange Tardive” kallar han viner 

”Vendange du … (skördedagen)”. Det vi provade 

och köpte var från 2002 med en strålande 

koncentration. 

Crochets Rosé på pinot noir hade en läcker 

rosa färgton, som bara kommer från 

pressningen (här macereras inte!). En mycket 

god rosé, tillstod även Olle W, som annars 

anser roséviner vara en grav förolämpning 

mot gommen. 

De röda vinerna görs dels i ståltank, dels i 

ekfat (hälften av faten är nya och hälften är 

ettåtsfat). Normalcuvéen La Croix du Roy är 

hälften ståltanksvin och hälften ekfatsvin, 

medan prestigecuvéen Cuvée Prestige görs 

till 2/3 på ekfatsvin och 1/3 ståltanksvin. 

Crochets röda viner var lätta exemplar 

med fin pinotfrukt. De frälser knappast någon 

som inte redan tillhör pinotfalangen, men är 

rena och välgjorda exemplar (dock var prestigecuvéen 

klart sämre än den enklare och 

mindre ekade normalcuvéen) – ett exempel 

så gott som något på att inte mixtra för 

mycket med den naturliga frukten hos de 

mest delikata druvorna. 

Cuvée de Chêne 2005 

stor doft av fläder och mineral 

mycket god fruktig, välgjord, med honung 

och mineral i eftersmaken 

Le Chêne Marchand 2005 

lätt mineralig, viss frukt av fläder och 

äpple 

mineralig smak av skolkrita, mycket torr, 

någon frukt i eftersmaken 

Cuvée Prestige (Vielles Vignes) 2003 

lätt frukt av kokt frukt (äpple) och tropisk 

frukt (ananas och litchi), 

fyllig, ganska fet, med mineralbeska, hög 

alkohol och någon sötma i avslutningen 


rökighet, frukt (sv vinbär, körsbär) 

torr, syrlig, grön stjälkighet, grässmak, 

bra tanniner, lite tunn avslutning 

Vendange du 19 Octobre 2002 

mycket stor doft med söt, övermogen 

frukt (kanderad ananas) 

torr, fyllig, mineralig, fin koncentration, 

nästan alkoholsötma i eftersmaken 

sida 23


Pinot Rosé 2005 

läcker, blommig pinotfrukt 

ganska syrlig, liten kärvhet, bra frukt 

La Croix du Roy 2004 

klassisk skogbacke, rökighet 

medelfyllig, litet kylig på tungan, viss syrlighet 

och grön stjälkighet 

Cuvée Prestige (Vielles Vignes) 2002 

stor rökighet, kokta rotfrukter, jordgubbar 

medelfyllig, bra strävhet, jordgubbsfrukt, 

viss koncentration 

Jo Pithon 2006 Les Pepinières 10€ 14p 

Jo Pithon 2005 Les Pepinières 12p 

Jo Pithon 2005 Les Bergères 12€ 15p 

Jo Pithon 2005 Les Treilles 18€ 17p 

Jo Pithon 2005 Savennières La Croix Picot 14p 

Jo Pithon 2005 Cabernets 13p 

Jo Pithon 2006 Cabernets (fatprov) 12p 

Jo Pithon 2004 Côteaux du Layon 18€ 15p 

Château Villeneuve 2005 Saumur Blanc 12p 

Château Villeneuve 2004 Saumur Blanc Les Cormiers 13p 

Château Villeneuve 2002 Saumur Blanc Les Cormiers 12p 

Château Villeneuve 2005 Saumur-Champigny 14p 

Château Villeneuve 2005 Saumur-Champigny Vielles Vignes 16p 

Château Villeneuve 2003 Côteaux de Saumur 14p 

Bernard Baudry 2006 Rosé 12p 

Bernard Baudry 2004 Le Domaine 13p 

Bernard Baudry 2004 Les Grezeaux 12p 

Bernard Baudry 2004 Le Clos Guillot 8,90€ 12p 

Bernard Baudry 2005 Le Clos Guillot 14p 

Bernard Baudry 2005 La Croix Boissée Rouge (fatprov) 16p 

Bernard Baudry 2006 Les Granges (tankprov) 13p 

Bernard Baudry 2005 Chenin Blanc 12p 

Bernard Baudry 2005 La Croix Boissée Blanc Sur Lie (fatprov) 16p 

Champalou N/A Brut 8€ 12p 

Champalou 2005 Vouvray Sec Tendre 8€ 14p 

Champalou 2004 Le Portail 12,50€ 14p 

Champalou 2005 Les Fondraux 9,5€ 16p 

Champalou 2003 La Moelleuse 18€ 18p 

Champalou 2003 Les Tries 35€ 18p 

Lucien Crochet 2005 Cuvée de Chêne 11€ 12p 

Lucien Crochet 2005 Le Chêne Marchand 15€ 14p 

Lucien Crochet 2003 Cuvée Prestige (Vielles Vignes) 23,50€ 12p 

Lucien Crochet 2004 Le Clos Guillot 12p 

Lucien Crochet 2002 Vendange du 19 Octobre 26€ 17p 

Lucien Crochet 2005 Pinot Rosé 10,50€ 15p 

Lucien Crochet 2004 La Croix du Roy 12,50€ 14p 

Lucien Crochet 2002 Cuvée Prestige (Vielles Vignes) 25€ 12p 

sida 24


GYLLENE FLASKAN 2007 (ANMODAN FRÅN AS) 

Det är snart dags att rösta fram årets intressantaste provning och årets bästa vin och jag 

vill verkligen uppmana alla som varit på minst tre provningar att rösta! Målet med den här utmärkelsen 

är ju i första hand inte att nå hundraprocentig rättvisa utan att uppmuntra de som 

håller lyckade provningar. Jag tror alla som får röster blir glada, så ju fler som röstar ju fler blir 

glada. Om ni har glömt vad ni druckit så kolla upp i gamla AuZine. 

Min egen favoritprovning hittills är Olles vita bordeauxer, jag har dock inte bestämt mig för 

om jag skall rösta på hela provningen eller på 1994 Ch Haut-Brion som suveränaste vin, båda 

tycker jag leder sin klasser, men jag tänker inte rösta på båda. På provningen förekom klagomål 

om att HB nästan var för perfekt, men det stör inte mig det minsta, utan jag ger vinet klara 19 

poäng. Sherryprovningen har jag också som en stark kandidat. 

Partiskt inlägg: Själv skulle jag bli uppmuntrad om jag fick någon ströröst antingen på 1985 

Clos des Mouches, som var en riktigt läcker premierer cru-bourgogne, eller på provningen där 

jag lärde mig känna igen becksvarta viner med bra fruktsyra och lite eller ingen strävhet (teroldego 

och lagrein). 

sida 25


Konspirationen sprider sig 

“Det märks lite överallt.” sade ‘B’. “Det liksom går inte att 

få tag i godsakerna längre. Jag vet att det görs, gubbarna på 

F12 och Edsbacka verkar ha tillgång, men hur katten skall jag 

göra för att få tag i några?”. 

‘U’ såg upprörd ut när han lyssnade på ‘B’s malande, upprörd 

och frustrerad. Själv hann jag precis inte ducka bakom 

dörren och smita, jag hade ingen lust att dras in in den eviga 

diskussionen som alltid mynnar ut i ‘Jag vill köpa DRC billigare, 

varför får jag inte det?’. Tyvärr hann jag bli iakttagen, sittande 

lite skevt på huk i dörren till Sosta, svårt kaffesugen 

men oändligt trött på gubbarnas eviga prat. 

“Vad gör du där?? Kom in bjuder jag på en dubbel.” sade 

‘B’, “Jag vill höra din åsikt i frågan...”. “Tack för kaffet, men 

DRC är utagerat.” svarade jag. “DRC?!, skit i DRC, det har jag 

tröttnat på, det här är viktigt! Det rör sig om något som måste 

få än ändring innan det blir revolt.”, ‘U’ ekade gällt, “Revolt!!”. 

Jag smuttade på kaffet, lysande som vanligt, avvaktade, 

knasbollarnas sammansvärjning... 

“Tomaterna!!” sade ‘U’ med emfas, “Tomaterna??” svarade 

jag, “TOMATERNA!” nästan skrek ‘B’, “Det bara går inte att 

få tag i bra tomater. Du odlar ju själv, men jag kan knappast 

bryta upp golvet i lyan. Fan, de enda tomater som går att äta 

är de jag smakat av din skörd.”. Jag skänkte ‘C’ en varm tanke, 

de tomater hon odlat, som jag sedan langat som om de 

var mina, var utsökta. Tyvärr är det svårt att köpa bra tomater, 

lite konstigt med tanke på att det finns konsumenter som 

‘U’ och ‘B’ (och ‘B’s dyra fru som glatt skulle spendera mycket 

av ‘B’s pengar på bra råvaror om de fanns tillgängliga), det 

borde finnas en marknad för annat än de smaklösa ting som 

går att köpa idag. Jag vill tro att tomaterna i alla fall var bättre 

förr, liksom mer seriösa och mindre vattniga. 

“Det är dessutom inte bara tomaterna.” sade ‘U’, “Mondovino, 

kassa jordubbar, slak sparris och trist djävla durumvete, 

det är liksom slut på allt gott. Som om EU eller någon beslutat 

att kvaliteten skall läggas på ‘lagom’ nivå”. Typiskt att EU 

skulle dras in i diskussionen, de är alltid ansvariga på något 

konspiratoriskt plan enligt ‘U’. 

Tyvärr är detta inte bara fantasier som ‘U’ och ‘B’ pladdrar 

om, tomaterna och jordgubbarna är ett problem. Jag hade 

själv nästan förträngt att jordgubbar kunde smaka bra innan 

-Erik Heimdahl, Redaktören 

‘C’ lurade med mig på en weekend-resa till Riga. På marknaden 

köpte vi ett kilo, “for eating”, enligt babuschkan, dubbla 

priset mot de som var “for jam”. Lysande, saftiga, rena, massor 

Redaktionen 

Erik Heimdahl, Chefsred och ansvarig 

(redaktor@auzone.org) 

Johan Jeansson 

Percy Hartoft 

Johan Tuvstedt 

Eric Teneberg 

Jack Jacobson 

Anders Bruun 

Ansgar Simonsson 

forts. från första sidan 

Jag envisas med att konsekvent 

reklamera alla viner jag 

kan, eller skicka ‘tydliga’ brev till 

producenter och importörer när 

något är knas. Svaren är ofta 

förstående, men tyvärr ibland lite 

ointresserade. 

Bäst svar har jag fått från 

Mitolo i McLaren Vale, “We’re sorting 

it out mate, no worries...” 

var svaret, med Stelvin för att 

vara exakt. De hade allvarliga 

problem för några år sedan men 

buteljerar nu allt på skruvkapsyl. 

Inte en reklamation sedan övergången 

tydligen, runt 5% var 

defekt tidigare, även om inte allt 

reklamerades. Beslutet var lätt 

när det visade sig att konsumenterna 

inte direkt brydde sig om 

förslutningen heller. De som störs 

mest av annan förslutning än 

kork är ängsliga restauratörer, 

portugiser och vin-kritiker 

(-snobbar). 

Kort sagt, Frank tjänar runt 

3% extra på sin förslutning, trots 

en dyrare flaska och lite ökad 

buteljeringskostnad. “Only idiots 

and portugese will use cork beyond 

2020!” som en anonym aussie 

utryckte det. Det börjar dessutom 

‘ta skruv’ i Frankrike också, 

lite smått i alla fall. Jean-Claude 

Boisset levererar numera sin 

Chambertin Grand Cru med 

skruvkapsyl. 

Jag längtar efter den dag det 

säger ‘kritsch’ när jag öppnar en 

La Tâche... 

av allt, en slags fruktens Grand-Cru. Kvalitet av den klassen går 

helt enkelt inte att få tag i här hemma. Rationaliteten har helt 

enkelt dödat kvaliteten. Krav på transporttålighet har konkurrerat 

ut de saftiga men känsliga sorterna som finns, men inte produceras 

i ett överindustrialiserat samhälle. 

Det är dags för en konsumetrevolt mot räknenissarna i jordbruksindustrin. 

Utnyttja din makt och köp bara riktiga saker. När 

‘C’s tomater tar slut blir det annat i salladen. Jag är trött på medelmåttans 

diktatur, finns inga goda tomater blir det inga alls. 

Redaktören 

sida 26

AuZine #3, december 2007

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?