26.09.2013 Views

svensk-finland

svensk-finland

svensk-finland

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

pA vXG

ATT FÖLJA

OLYMPIERNA


ARSBOK

1952

fÖI"

FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUND

och dess medlemsförbund

SVE SKA FINLANDS lDROTTSFÖRBU D

FI LA DS SVE SKA SKIDFÖRBU D

FI LANDS SVE SKA ORIE TERI GSFÖRBU D

OGYM ASTIKFÖRBU D

SVE SKA FI LA DS SKOLIDROTTSFÖRBU D

FI LA DS SVE SKA GYM ASTIKFÖRBU D

CE TRALIDROTTSFÖRB DETS FRILUFTSRAD


Redigera,d av

STIG HÄGGBLOM

Omslaget planerat av Thor Fredric

H ELSINGFO RS 1953. OY TlLGMANN AB

INrE HALLSFÖRTECKNIN G

A rtiklar sido

Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat, av Caj Linden ......... ... 5

Svenska Filllands Idrottsförbund 40 år ....... . .... ....... . .. 0 • 9

Brinn fackla, brirm . .. , av Anders Stenman

11

1,0 år SFI, av Enzio Sev6n ................... 0 0 ••••••• • ••••••• 17

Skidsport och friluftsliv, av I var Ståhle . . . . ............ .. .. . . . . 29

6 december 1951, av Tor Lindemark .. . ........... . .. . 0 •• •• ••• 33

Ett fynd i Olympiastadion, av Stig Häggblom . .................. . 35

Fullträffell i Tervakoski, av Birger L önnberg .. . ......... . ...... . 39

Förtjällt idrottsarbetare jubilerar, av Rabbe Schauman . .......... . 47

Löften vid ett jubileum, av Stig Häggblom .... . . . .. ... . ... . .. .. . 49

Solvalla och framtidell, av Raymond Sell ..................... . 53

Finlandssvenska landslagsspelare, av Torsten Lindholm .... . . ... . 59

Fotopristävlingell ... .................... ...... . .. . . ... .... . 64

Vad spelen gay oss, av Stig Häggblom .. ........... . .. 0 ••• •••••• 67

Med ett landslag i Paris, av Anders Stenman . .. .. ... . .......... . 77

Kallotkung med mersmak, av H-j. Sjöstedt ... ... 0 • •• • ••••••••• 81

Tankar efter OS-simmet, av J ooP van der R eyden ...... . ... . .... . 85

Skolidrottsförbnndets kontakt med folkskolorna, av Nils Luukkonen 89

Se och lysslla i skog och mark, av fil.dro Göran Bergman. . . . . . . . . . 91

Några ord om rodd, av B. Björnström . . . . . . .. . . .. . . .. . . . . . . . . . . 95

Den svenska kraftidrottens möjligheter, av Börje Forsten . .. ..... 99

1 högan Nord .... , av Eduard V. Veh ... . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .. '101

Tenalakavlens färd genom minnesrik svenskbygd, av C-H . Fager 1.1 3

Distriktens avsnitt

Komplex som försvinner i nejderna kring Vasa, av Gunnar Haga 123

NID-idrotten i rampljuset, av 1(. G. A. .. ... .......... .. . . ..... 127

Orienteringsåterblick i NID, av Fritjoj Slotte . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 131

Tor Korsman - bra på skidor och kompass, av 1(. G. A. .. . ..... 135

Skidåkning i Abo skärgård, av Stig Henriksson. . . . . . . . . . . . . . . . .. 138

Varför simsporten ligger nere i Abo, av Bertel Widen . . . . ........ 139

Svårighet erna bör övervinnas i Aboland, av Nils Söderström .... . . 143

UPI och andra faror i Mellersta distriktet , av T . Fagerholm . .... . 149

Idrottsåret på Aland, av Armas H olmström . ........ ........ ... 153

Ge oss idrottsplaner i Öster, av Claes Ström .. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154

Cyklillgen inom ÖD, av Arthur Eriksson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15 5

Oriellteringen inom Östra Distriktet, av Harry Blåjield ...... . ... 157

Helsingfors distrikt av FSG, av Nils Luukkonen ....... . ..... .. . 159


A rsberäUelser

Finlands Svenska Centralidrottsförbund (CIF) ... . .. . ... . .. . ... .

Svenska Finlands Idrottsförbund (SFI) ................. . ..... .

Finlands Svenska Orienteringsförbund (FSO) ................. .

Finlands Svenska Skidförbund (FSS) ........ . ................ .

Finlands Svenska Gymnastikförbund (FSG) ................... .

Friluftsrådet .... .. ...... . ..... . ... . ....... . ........ . ....... .

163

171

237

251

271

281.

Svenska Finlands Skolidrottsförbund ............. . ... . ...... . . 285

Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund (FSKG) ............ 291

Finlands Svenska Centralidrottsförhund

Svenska Finlands Idrottsförbund Finlands Svenska Gymnastikförhund

Finlands Svenska Skidförhund Svenska Finlands Skolidrottsförhund

Finlands Svenska Orienteringsförhund Solvalla Stiftelsen

Kan s li

Högbergsgatan :10 A 12, Helsingfors - Telefon 11116

H elsingfors ID

Gustav Karlberg, Gengatan 2 A,

Helsingfors

Mellersta Nylands ID

Torsten Fagerholm, Niekby

Norra ID

Georg Klemets, Källby

Vasa ID

Gunnar Haga, Vörä, Lälax

Västra Nylands ID

Erik Franeke, Dragsvik, JR 4

Di s t r ikt

Syd-Österbottens ID

Åke Ålgars, Lappfjärd

Åbolands ID

ils Söderström, Pargas,

Pargas Kalk

Ålands ID

Armas Holmström, Mariehamn,

Ålandsvägen 59

Östra ID

P -O Lassas, Lovisa

Finlands Svenska!( vinnogymnastikförhund

Nylandsgatan 21, Helsingfors - Telefon 21112

Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat

Av Caj Linden

Motto: Det är inte en själ och inte en

kroppsdel, det är människan som

utvecklas.

I drottsrörelsen är numera en av samhällets viktigaste och mäktigaste

funktioner. Praktiskt taget dagligen måste den ge korgen åt friare av alla

de slag, politiker och klerker för att nämna två av de enträgnaste. Ingen

förmår rycka ungdomen - framtidshoppet! - med sig på samma sätt

som idrotten. Troligt är också att massorna fortsätter att växa i samma

mån som penningvärdet stiger och det fysiska förvärvsarbetet minskar.

Skall idrotten emellertid förmå fylla sin samhälleliga mission - att

upprätthålla jämvikt mellan psyke och fysik - så krävs det ett fastare

underlag att stå på än det nuvarande. Den halvofficiella stjärnkult som

håller på att växa sig stark på i smyg betalda pengar är ett farligt gift,

som redan har den grekiska idrottens död p å sitt konto. Eller bör man

i de romerska gladiatorspelen se en antik parallell tilI den moderna idrotten

om tjugo, femtio eIler hundra år?

Idrotten är ingen gudomlig instiftelse som kan göra anspråk på oantastlighet.

Kulturella, politiska och ekonomiska problem debatteras varenda

dag i skolan, i hemmen och på arbetsplatserna, i radion och pressen.

Fastän meningarna ofta är mycket delade så är vinsten ändå alltid fral11-

5


för allt objektets. Men tillåter sig llågon att på ett enligt idrottsledarnas

mening negativt sätt, kritisera deras skötebarn - då är man en ogin

idrottshatare.

För min del anser jag sportidioten vara betydligt farligare för idrotten

än någonsin den s.k. idrottshataren, vars kritik tvärtom bör betraktas

som ett mycket glädjande bevis på att sporten verkligen lever. Kritik

o ch disk ussion visar intresse, ett verkligt intresse som inte tillåter ett

vanemässigt och likgiltigt accepterande utan kräver debatt och utredning

av problEmel1. Och idrottsrörelsen är för stark och för mäktig för

att behöva kringgå en fördomsfri och impulsgivande kritik. Att göra

det yore att förneka ett ay idrottel1s innersta väsen: kampglädjen.

Idrotten är en folkrörelse och som sådan en folktjänare. Man skall

inte dyrka idrotten men väl ta till vara de möjligheter den erbjuder att

omvandla överloppskrafterna till livsglädje och harmoni.

'åra dagars idrottsplatser har emellertid för många blivit ett nytt

jäktområde i stället för en plats för avkoppling. Det är klart att tävlingsmomentet

måste bevaras men instruktionsarbetet och penningmedlen

kunde kanske fördelas jämnare mellan bredd och topp.

Stjärnorna - låt vara att deras förtjänster som gaIjonsbilder är stora

- får inte bli nägra bortklemade drivhuspIantor som tränas och tri=as

med alla möjliga (inte minst penning-) medel, för att vid ett visst tillfälle

- exempelvis Olympiska Spel - föra klubbens eller förbundets, nationens

eller rasens embIem.

Först och främst är det inte bra för idrottaren när idrotten blir vardag.

Det behövs alltid en ...-iss portion inspiration för varje tävling och den

får man endast genom att låta tävlingt:n bryta raden av vardagar. Och

för det andra blir reklamkontot oproportionerligt stort när man skickar

en handfull av dessa galjonsbilder på veckolånga internatsträningar

(utrikes!) för pengar som förvaltats bättre i idrottsanläggningar och -redskap

för tusentals av dem som låter idrotten vara sig själv nog och inte

ger tävlingen ett själyändam 1.

Och i fotspåren på denna stjärndyrkan går chauvinismen, 10kaIpatriotismen

och klubbfanatismen som endast allt för ofta överdimensionerar

det syrliga i nederIagets bägare. J ag tror att det faktum aldrig kan påpekas

för ofta att idrotten inte är enbart Veikko Hakulinen och Heikki

Hasu, ToiYO Hyytiäinen och Thorvald Strömberg. Idrotten omfattar

också dej och mej, din granue och min granne, oss alla som i den finner

en känsla av spänning och glädje i medvetandet om att den inte tillhör

det vanliga livet.

Man glömmer allt för ofta att idrotten är och bör vara lek. En lek som

ligger ytterom nyttosfären men som kan tas allvarligt. Engelsmännen

säger ofta att cricket är det enda som tas riktigt p ä allvar i England.

6

1 detta - iute det engelska men väl det allmänna - allvar ligger ocksä

en av idrottens största risker: den att Iåta otränade tävla. För att komplettera

ett Iag eller för att vinna en futtig poäng övertalar man en gammal

klubbkamrat att delta - och så förivrar han sig en skada för resten

av livet.

Obligatorisk läkarundersökning borde vara påbjudet för alla tävlingsidrotter

i såna grenar där riskerna är störst: boxning och brottning, fotboll

och ishockey, friidrott osv. osv. Och lagIedarna borde förbjudas att

ta med sådana i hårda tävlingar som inte tränat tillräckligt. Fastställ

ett visst antal normgivande träningstimmar per idrottsgren och utfärda

förbudet! Fastän det är omöjligt att granska i vilken män förbudet följs

sa träder i varje fall ledarnas hittills tungt sovande samvete småningom

i funktion. Och så ger det den motvillige en ypperlig försvarschans!

Överhuvlld borde vetenskaparna - läkare, psykologer och sociologer

- i större grad intressera sig för det stora outforskade fält som idrotten

fortfarande är.

----- - -- -

7


Stark SFI-insats i skarp lOO-metersjinal vid FM på Di'Urgårdens sportplan 1931.

Bengt Siöstedt (innerbanan) vann, Akilles Järvinen (2:a banan) var tvåa, Börie

Strandvall trea. prdningstöliden blev klar törst ejter della jotos jramkallning.

Svenska Finlands Idrottsförbund 40 år

»)För mycket kar brustit och brunnit,

för mycket blev koi och blev grus

i år, som i vånda förrunnit

i krigets dånande brus.

M en nu ha de kommit de tider,

som låta oss bygga igen

allt det, som i rasande strider

har härjats av hatande män.

Det biod, som på lälten låti rinna,

den kraft, som blev tröttad ock stel,

mä äter svälla och brinna

i festliga idrottsspel.

Och dock - vi alla som stredo,

tills landet blev rensat och frälst,

må se, att geväret står redo

att lattas var timme som helst.»)

Orden är .drtur Eklunds. Han, pennans och florettens mästare, en

hövding, en siare i värt Svenska Finlands Idrottsförbund, skrev dem till

Abo-Karnraternas tioärsfest den 21. 12. 1918. Intrycken frän frihetskriget

stod levande inom honom, han ville n ä en avspänning genom idrotten,

utan att dock slappas i vaksamhet kring det som är honom värdefu1last

- Finland och dess frihet.

Vårt Svenska Finlands Idrottsförbund, som i dag högtidlighäller sin

!"O-åriga verksarnhet, kan högt och klart sjunga den svenska ungdomens

höga visa. 1 en ungdomsrörelse vigd åt idrotten, skiftar årgängarna

snabbt. Stjärnskott tändes, lyser i en brant bäge, för att snart slockna

och överglänsas av nya fynd. De skänker glansen, som lockar och fängslar.

Men det är dock sist de trägna arbetarna, de sammanhållande' krafterna,

hövdingagestalterna, som låter oss se t ägan som binder samman

och håller i alla skiften, ljusa eller mörka. Så är även vårt /örbunds historia

dess hövdingars, ofta nog stjärnor, som haft övernog 'av sprakande energi

för något ärtiondes oförtrutet arbete och t ändande ledning.

(1 nledningen idI' I


Facklan förs Iram över land och vatten - -

Brinn fackla , brinn

Av Anders S tenman

För mången var åsynen av olympiajacklan den enda glimt av Olympiska

spelen i F inland 1952. Det starkt rotade idrottsintresset i bygderna gay sig

också till känna, då elden jrån Olympos av löpare jördes jram genom landet

fr dn Torneå ned tiU Stadion i Helsingfors . Endast en liten del av det svensk a

Österbotten, d.v.s. kommunerna i Karleby-nejden, blev belysta av jacklans

sken, och det var därför naturligt att åskådare strömmade tiU även från andra

orter. Man kan säga att fackelstajetten gay en utmärkt jörsmak av vad Olym­

piaden skulle bjuda på nere i Helsingfors.

De tre centralförbunden i landet FGlF, AlF och ClF hade tillsatt ett

specialorgan med general Martola som ordf. för fackelstafetten. Som

ClF:s representant fungerade dir. P. E. Nordström och som distriktschef

i Gamlakarleby (landet var delat i 9 distrikt) prokurist Hugo Hallman,

som hade att ordna detaljerna på sträckan Pyhäjoki-Kyyjärvi. Ordf. i

de lokala fackelstafettorganen i kommunerna i Karleby-nejden var för

Gamlakarleby (0. Karleby) Henry Slotte, Kronoby Sven Storbjörk ,

Nedervetil Jarl Holmström och Terjärv Åke Storrank. Dessa hade att i

samråd med kOmmtUlens representanter utse löpare, anordna ev. mottagningsfester

och i övrigt ansvara för att allt löpte enligt fastställd tidtabell.

Om man i centralkommitten hyst en liten tanke på att det skulle bliva

besvärligheter med att få tillräckligt med villiga löpare för stafetten, så

visade sig ett sådant tvivel synnerligen omotiverat. Uttagningen av

löpare bley en mycket känslig sak. Man ville hedra gamla trotjänare

bland såväI aktiva idrottsmän som ledare samtidigt som nuets män skulle

få utföra ett hedersuppdrag. N ågon plats i stafettlaget fanns icke ledig för

morgondagens män, för skarorna av barn och ungdom. - Olympiafacklan

kom under sin färd genom bygderna att skriva ett stycke idrottshistoria

och det måste därför anses väl motiverat att just i denna årsbok återge

namnen på de löpare som utvalts, ty de har alla på olika sätt gagnat sin

förening och idrotten inom Svensk-Finland. Att n ågon trogen 'och god

arbetare av en eller annan orsak var förhindrad att deltaga är naturligt.

Man saknade b1.a. Bebbe Storskrubb, Thor Porko och Jussi Björk i

Gamlakarleby.

1'1


Fritfof Slotte fa ckelvakt i T erjärv.

Som GIF:s första representant tog Runar Haals hand om stafetten

som fördes vidare av Gösta Hagström. Ruben Casen löpte in på idrottsplanen

i Gamlakarleby och tände eI den i skålen, varefter en utomordentligt

stämningsfull fest i strålande kvällssol begynte. Gamlakarleby hornorkester

spelade olympiafanfaren, varefter Olympiakommittens i Helsingfors

hälsning framfördes av kanslichef Raymond Sell, som framhöll att den

olympiska elden bör vara en symbol inte bara för lh-ets ljusa förutsättningar

utan även för broderskap och vänskap mellan all världens ungdom,

en symbol för det som förenar och binder samman människor av olika

språk, ras, religion och världsåskådning, en fredsfackla med hellenernas

idrottsideal: Stort är att segra, större är ädel tävlan. Efter det guldsmed

nto Kantola framfört stadens hälsning uppträdde KV:s och Jymys

kvinnliga gymnaster och stadsdirektör Järventaka höll ett av olympisk

anda buret festtal på svenska och finska. Föreningen Nordans gymnaster

framförde under Agnes Slottes ledning ögonfägnande gymnastik till musik

av Ellen' Nyberg. De blåklädda vältrimmade flickorna på den sommargröna

gräsmattan applåderades livligt för sitt olympiaprogram av den

tusenhövdade festpubliken. Gamlakarleby manskör och Kokkolan Lauluveikot

utförde gemensamt Sibelius Finlandia-hymn och efter folkdans-

12

uppvisning och hornmusik sjöng publiken Vårt Land. Det var mE.d en

odefinierbar känsla av jublande sommarafton, som publiken tveksamt

lämnade idrottsplanen, och olympiaelden, som fördes vidare klo 6 följande

morgon av Frej Asplund och J OM Corin som GIF:s representanter till

Kronoby rå, där den på morgonen den 13 juli kl. 7 överlämnades till Lennart

Riska. Den fördes vidare av Runar Riska, Viktor Myrskog, Ener Dahlsten,

Per Strandvall, T . A. Strandvall, Henrik Forss och Börje Strandvall,

som överlämnade den vid Samlingshuset för en 5 min. paus tili Marian

Aminne. Under uppehållet hölllärare Valter Jungner ett kort taI, efter

det Kronoby hornorkester framfört olympiafanfaren och Raymond Sell

framfört Olympiakommittens hälsning. Morgonen var mulen och regndroppama

hängde i luften. Dock kantades vägama av stora skaror intresserade

idrotts- och olympiavänner, då facklan efter den stämningskoncentrerade

högtidsstunden i Kronoby fördes vidare av Kurt Riska,

Helge Strandvall, O. Lyttbacka, Börje Torrkulla, Runar Aminne, A.

Storbjörk, Elis Backnäs, Erik Kirsilä, Bertel Byskata, Sigurd Björklund

Teodor Brörklund och Helge Nylund.

Rudolf Casen kommer med elden tiU Gamlakarleby.

13


I

Hangö nya idrottsplan öppnas solenl vid förbundsmästerskapen 1931.

Lasse B exar, stabil kastare , t,yogen

sin klubb, Sundom IF.

20

J ussi Lundmark vandrar omkring i skjortärmarna

under soliga SFI-mästerskapen i

Gamlakarleby 1935.

Det är icke här avsikten att i detalj följa Svenska Finlands idrottsförbunds

- det nya llamnet tillko=et på årsmötet 1917 - öden gellom

de fyra decennierna, Sllarare då att tecklla några konturer. Det bör vara

rätt och billigt att disponera denna kria så, att ledarna för förbundet ges

en första rangplats. De har satt sin särprägel på verksamheten, envar på

sitt sätt och på sin tid, kompletterande varann, efterföljaren byggande

på företrädarnas erfarenheter.

Kommerserådet J. F. Hackman var mannen, som sarnlade de spridda

skarorna och oröt väg för iden. Han efterföljdes redan två år senare, 1914,

av den m ångkullniga, klartänkta och av alla respekterade riddersmannen

Arthur Eklttnd, som på ett märkligt sätt kunde ingjuta sin anda i hela

förbundet, som än i dag och även under 30-talets språkpolitiska ofärdsår

a,- den Hnlandssvenska idrottens vedersakare hyllades som vår idrottsrörelses

klart lysande symbol. 1916 trädde Uno Westerholm till, den kanske

störste ledare finlandssvensk idrott någonsin har haft, en entusiast,

en arbetsmyra, organisatör och de stora linjernas man, outtröttlig och

med en enastående förmåga att hinna med allt. Westerholm beklädde

ordförandeposten till '1923, elå Arthur Eklund gjorde come back för att

Ake Storrank, 10-kampare ocll

och rllångdrig T erjärvbas.

2 l


S F 1 :

J(ollllllerserddet J. F. Hackman

Ordf. 1912 - 1913.

Direktör UIIO W esterholm

Ordf. 1916- 1922.

ordförand e n

Fil. lIlag. A. Eklund

Ordf. 1914-1915. 1923- 1925.

K amrer Runar Granholm

Ordf· l.')2fi - lfl3'2.

Doktor K. J. Lundmark

Ordf. 1933 - 1942

1 9 1 2 --- 1 952

Direktör Erik Aström

Ordf. 1947-

Professor Bo Palmgren

Ordf. 1942- 1947


K natig men stark i /jällvinden.

(1 nlöst tävlingsbild) .

Skidsport och friluftsliv

Av Ivar Ståhle

D et finnes väl knappast någon idrottsgren som ligger friluftslivet närmare

än skidsporten. Inte ens orienteringen, som ändå borde ligga så

nära tili hands, anser jag här kunna mäta sig med skidningen. Det är

närnligen så få människor som enbart för sitt nöje går ut en vacker dag för

att orientera och sällan med hela sin familj. Däremot hän der det mycket

ofta att hela familjen går ut på skidor. T.ex. i Norge är det vanligt att man

packar sin ryggsäck och åker upp tili fjälls en vacker morgon. Och skidor

kan man vanligen bruka som barn. Skidsporten är utan tvivel en star

idrottsgren, därtili en sådan som endast kan bedrivas ute i den vackra vinterterrängen.

Nu är ju friluftslivets främsta uppgift att få ut människorna tili den

stora naturen. Sak sa=a på vilka vägar man försöker nå fram tili detta

må!. Målets huvudsak är ändå klart. Kan skidsporten samarbeta med friluftsarbetet?

Vili man få den stora massan med så måste man alltid ha

något mål som man kan utpeka. Så har t .ex. CIFs Friluftsråd senaste höst

gjort en vacker början genom att dra upp den ena rutten efter den andra

och samlat deltagare. Kan nu denna början sprida sig runt landet och man

på varje liten ort kunde få ett litet »råd.) som sköter organisationen så

kommer de goda uppslagen att få många efterföljare. Och på samma sätt

som man på höst och sommar begett sig ute i terrängen så bör man då

snön kommer dra upp spår - men alla med något mål som man vili nå.

Ett utmärkt sätt är enligt min åsikt att friluftsrådet tar förbindelse med

skidsporten och dess samlingsplatser. Som ett första mål kan Solvalla välj as.

Det ligger på lämpligt avstånd från staden och det är ett verkligt mål att

ko=a tili. u vet jag att m ånga tänkt på samma sak så det är ingenting

nytt. Men vad man kanske inte tänkt på är att det finns många sådana

platser inom vårt verksamhetsområde. Vi har Öjbergsbacken med sin stuga

i Vasa skidstugan invid den nya skidbacken i Gamlakarleby o.s.v. Vi

bör söka upp dessa platser och ge direktiv. Gör upp en lista och sätt i gång.

På alla dessa ställen har skidsporten god fart på vintern. Men den är mera

tävlingsbetonad, man strävar att nå goda resultat. Nu finns det i alla fall

många som inte ger sig tävlingshetsen i våld, folk om gärna är med på ett

lugnare och fridfullare sätt, många som är utpräglade friluftsmänniskor och

önskar ta saker och ting på ett annat sätt. Det är dessa personer som vi

29


Monark,

det

moderna

Segrarmärket

Ab Cykelfabri ken Monark

VARBERG

Alvar Kronqvist i kretsen av sina adepter i gymnastiklägret

i H elsingfors .

Ett fynd i olympiastadion

Av Stig Häggblom

D et är fullt motiverat att till Finlands svenska gyrnnastikförbund

överräcka en liten ros för gott arbete under det olympiska året. Överhuvudtaget

har det yngsta förbundet inom CIF under sina t vå verksamhetsår

visat en livaktighet, som inte inger n ågra farhågor evad beträffar

förbundets möjligheter att hävda sig även i framtiden. Efter det

verksamhetsår som kulminerade i den sällsynt lyckade gyrnnastikfesten

i Borgå i juni 1951, gick gyrnnastikförbundet med stor energi in för att

även dra sitt strå till den olympiska stacken. Resultatet blev en fin uppvisning

i Olympiastadion onsdagen den 30 juli. Nu har gyrnnastikförbundet

ställt in Gyrnnaestrada i Rotterdam i siktet och förberedelsema är

redan j full gång med tanke på att få i väg ett möjligast gott ungdomslag

till den holländska metropolen.

35


En efter en kallas löparna fram tili tartstrecket , kloekan klämtar

och med tre minuters intervaller rusar de ut längs snitzlingen för att 300

meter längre fram få kartan och dagens svåra uppgift i sin hand ...

Litet pa sidan om det hela står en kort men välväxt löpare iförd den

finska landslagsoverallen, tankfullt blickande upp mot skogshöjderna i

nordväst . Han har smort in sin vältränade kropp mot väta och k yla,

han har joggat sig varm och står nu bidande sin tid _ liksom försänkt

i bön. Var är hans tankar i denna stund? Tänker han tillbaka på

den dag för fem år sedan, då han som debutant i landslaget _ efter ett

ypperligt lopp i den svårforcerade t errängen vid Randsfjorden _ p å grund

av ett missförstånd med sista kontrollen fick se sig struken ur prislistan.

Eller på de tjugo meter han strök förbi nästsist a kontrollen senaste höst

vid 3-1andskampen och från en klar ledning ramlade ner tili andra plats.

EIler tänker han på löftet som h an och nio kamrater gett sig själva och

varandra - löftet att KÄMP A.

1 varje fall har han I1U klippt av trådarna tili yttervärlden. Han samlar

sig som för ett spr ng . Han vet att h an är i form, han känner sin

styrka. Men han vet även att den uppgift som ligger framför honom är

oerhört svår. Han har med framgång kört i otaliga skidspår, han har

kämpat och gett sitt ytterst a. Men dock har de uppgifterna väsentligen

skilt sig från dagens. Varje skidlopp kräver sin speciella t aktik beroende

på sträckans längd, på terrängens svårighetsgrad, p å konkurrens och på

föret. Konsten att valla ett par skidor är en heI vetenskap ... Men där

har dock funnits ett spår att följa, efter varje tio meter en flagga som

visat vägen mot må!. Där har han kuunat »haka p å» en medtävlare eIler

ligga som en rem i spåret m ed en enda t anke - framåt . . .

Men idag är uppgiften en aunan __ _

Någon har sagt: »Den vinner som mest vilho Han vill vinna __ _

och han är beredd att offra varje uns av sin inneboende styrka för att nå

detta mål. Men han vet likafullt att hans kondition och h ans löpförmåga

båt ar honom föga om han icke idag kan fullfölja sin uppgift med en k allhamrad

hjärna. Han vet att det nu gäller att kuuna fatta snabba och riktiga

beslut. Oavbrutet kommer nya problem att rullas upp framför honom

- inte ett ögonblick får han släppa kontakten mellan karta och t erräng.

Att här följa en medtävlare kan betyda att han är ur spel _ definitivt.

Själv skall han välja sin väg i det stycke okänd terräng som ligger

framför honom, ensam skall han kämpa mot markernas hinder och den

lust att lägga av på farten som en begynnande trötthet för med sig, tankeskärpan

m åste bibehållas ända till slutet även i en av kroppslig möda

tröttnande hjärna . ..

Detta är orientering _ _ _

40

*

Segraren stormar i mdl.


Men vi skall nu närmast h ålla oss tili fotbollen. Ännu för 20 år sedan

rekryterades de bästa finländska fotbollsspelarna i H elsingfOl;s och Abo

och det var därför också naturligt, att våra svensktalande landslagsspelare

kom från dessa orter. Nu är förhållandet ett annat. Huvustaden har

detroniserats som fotbollsmetropol och landslagsmaterialet hämtas från

landsortsklubbarna. På svenskt h åll har H elsingfors IFK:s roll övertagits

av Vasa IFK, som under de senaste åren har bidragit med en stark fyrväppling.

Under det olympiska året uppenbarade sig även Lovisa som

landslagsspelarleverantör och tidigare h ar Borgå bidragit med en bra representant.

Ekenäs var en gång på god väg, men odrägliga planförhållanden

har gjort, att ingen västnylänning ännu har fått ikläda sig landslagströjan.

Under de sen aste åren har en ekenäsbo nämnts i sammanhanget

- Chappe Lindqvist. Han har blivit jakobstadsbo och representerar

numera en AIF-klubb.

Nils Ri//berg konkurrerade med Rytkönen

Det olympiska året s stjärnskott på den finländska fotbollsfronten var

Nils Rikberg, f.d. SFI-mästare i spjutkastning. Rikbergs karriär som fotbollsspelare

har varit mera kometlik än måhända någon annan finländsk

spelares. Han slog igenom i sin första stormatch - Pressen mot landslaget

på Stadion i maj - och vid det här laget är han given i landslaget.

Att det är någonting extra med denna välväxta, urstarka svarvare från

Lovisa bevisar hans insats i den nordiska fotbollsturneringen, där Finland

utgick som segrare. Av Finlands fem mäl insköt Rikberg fyra. Rikssvenska

fotbollsexperter ansåg honom vara ett verkligt fynd och varnade

Finland för italienska värvare. Vi vet inte, vad Rikberg tänker om ett

dylikt resonemang, men det finns också finska bedömare, som anser

honom h a pengar i sina stadiga fotbollsben. Vid nomineringen av årets

bästa finländska fotbollsspelare konkurrerade Rikberg starkt med Aulis

Rytkönen.

Som fotbollsspelare är den gode Nisse ingen bländande tekniker. Han

imponerar främst genom sin friska gåpåaranda och sin skottvillighet. Hårdare

än Rikberg har ingen annan finländsk fotbollsspelare skjutit, förklarade

vicehäradshövding Yrjö Tornivuori - chef för uttagningskommitten

- en gång senaste höst. Rikberg är ocksä en ovanligt läraktig

adept , inflickade rikstränaren Aatos Lehtonen. Stjärnskottet från

LOvisa, som representerar Jäntevä i Kotka, har ännu inte nått toppen

av sin utvecklingskurva.

»Spanioren» Stig-Göran

En av stöttepelarna i landslaget var också under det olympiska året

Stig-Göran Myntti, adress: Vasa IFK. Det har alltid funnits spelare,

60

som uttagningskommitten har använt som försökskanin vid komponerandet

av landslaget. En sådan »försökskanim har Myntti varit så länge

han har tillhört landseliten. Än h ar han prövats i anfallskedjan, än som

centerhalv, men sina bästa insatser har han ändå gjort på sin ordinarie

plats, som vänsterback.

Myntti skiljer sig i en väsentlig punkt från alla andra finländska fotbollsspelare.

Han gör semestertripper tili Spanien. 1 slutet av året fick han

följa med ett danskt fotbollslag på turne i Spanien. Han kom hem utan

att ha behövt spela en enda match.

»Spanjorem Stig-Göran är en driven tekniker och besitter en utmärkt

blick för situationerna. Egenskaper, som är nödvändiga för en så kortväxt

backspelare som Myntti. Han kan också vara frän så det förslår. Myntti

är byggrnästare till yrket. En bra fotbollsspelare och gedigen människa.

Erik Beiiar hade nöjet att avsluta (?) sin vackra landslagsspelarkarriär

med en olympisk match, där han skötte sig med den äran. På 30-talet

bakades de bästa halvbackarna av f.d. forwardsspelare (Jalle Malmgren,

Leo Karjagin, William Kanerva). Beijar är en representant för denna

gamla skola. 1 de första landskamperna efter kriget sågs han som vänsterytter

i landslaget, men sedan började han spela halvback och på denna

plats har han gjort flere uppmärksammade matcher i landslaget. Han

har i regel haft en utmärkt kondition, har matat bra och överhuvudtaget

väl passat in i det permanenta försvarssystemet i landslaget, där han har

haft gode vännen Stig-Göran bakom sig.

Kurt Martin - tillhör Vasa IFK såsom de två föregående - har varit

landets bästa högerback i flere års tid. Efter en något svävande start

fann han till slut sin egen stil och blev bofast i landslaget. En rätlinjig

backtyp med utmärkt huvudspel och en fin spark. Gent1eman på planen

och utanför densamma.

Ole Stolpe, Vasa IFK, var Stadions populäraste person den 19 juli på

kvällen, då hall tämligen ofint prickade in två bollar i följd på Österrike.

Det var då hoppet tändes bland publiken. Det har sagts, att Stolpes spel

syns mera än vad det är värt. Huru som helst, åtminstone i den olJ?llpiska

matchen var hans insats värd högsta beröm. Det är sådant frejdigt humör

som Stolpes, som är en tiligång i ett landslag. Det är inte den lille sockerbagarens

fel, att han har ett par trumpinnar tili ben, och inte alltid gör

sig som huvudspelare. Men en festlig syn är han, när han kommer kilande

på sitt eget finurliga sätt. Stolpe hör på samma sätt som Myntti tili mängfrestarna

i bollsport. Han har varit landslagsspelare också i bandy och

han är en god ishockeyspelare.

61


Problembarllet Ake Lindman

Helsingfors har under de tv senaste åren haft två spelare, som gan ka

flitigt har anlitats i landslaget. Den ena är Åke Lindman, som fått hoppa

in i laget, när Kurt Martin har varit skadad eller också har han setts

som vänsterback. Han är känd för sitt orädda, temperam entsfulla spelsätt,

som tyvärr stundom tar sig mindre lämpliga uttryck. Men ingen kan

beskylla Åke för att han inte skulle uppoffra sig. 1 det fallet likrlar han

inte så litet Frans Karjagin, när denne var SOlU bäst. Lindman är h ård

som flinta i sina brytningar, men något farlig på grund av sma konstiga

krumsprång, som lätt kan rendera laget straffsparkar. Han var lagkapten

för Helsingfors IFK:s fotbollslag, när fotbollssäsongen var till ända.

Nu går han omkring med transferspappren i fickan .

En annan Åke s gs under det olympiska ret i det finländska landslaget.

Åke Forsberg, Kiffens h yggliga och svajiga center, debuterade mot

verige i säsongens sämsta landskamp. 1 sanning otursamt att debutera

i en dylik match. Forsberg lyckades mindre väl, men så blev han inte

heller bortskämd med n ågra kala passningar från kamraternas sida. Forsberg

lever högt p å sitt fina huvudspel och sin målfarlighet. 1 Kiffens kedja

har han alltid varit en tillgång.

Sju finlandssvenska fotbollsspelare har alltså medverkat i Finlands

landslag under det gångna året. Samtliga har kämpat väl och gjort sitt

bästa i den blå-vita dressen. Precis som deras föregångare på 20- och 30talen.

Daglig, tidtabellsenlig, tillförlitlig trafik

på linjerna

V ASA-NYKARLEBY -J AKOBSTAD-GAMLAKARLEBY

GAMLAKARLEBY-TERJ ARV • GAMLAKARLEBY- SEINAJOKI

SEINAJOKI- ORAVAIS- VASA- KAUHA VA

62

AB. HALDIN &; ROSE OY.

JAKOBSTAD - Telefon namnanrop: "Haldin & Rose"

EN ED, ETT LÖFTEI

N är S-F stiftades för 27 år sedan

fick svenskfolket det löftet, att

bolagets premier skulle bE låga.

DET LÖFTET H.4LLER ALLTJAMTI

H. Savolainen I vdr OS-eden.

Ömsesidiga Försäkringsbolaget

SVENSK-FINLAND

Huvudkontor i Helsingfors Mannerheirnvägen 12

Tel. växel 10075 Styr. dir, 54566

Kontor i Borgå telefon 936, Ekenäs 1401, Vasa 2656.

Ombud överallt i svenskbygderna.

Bil-, brand-, skogsbrand-, inbrotts-, rån-,

obI. & friv. olycksfalls- m.fl. försäkringar.

S-F = SÄKERHET och FÖRTROENDE.


Depooera skatteCritt i hnvnd­

stadeos äldsta privata pennio&;'iostitut

Inlånade medel utlånas främst för

bostadsbristens avhjälpande.

Ge penningplaceringen social syftning!

HELSINGFORS SPARBANK

GRUN DAD 1825

Vad Spelen gay oss

1 ntervjuer sammanställda av Stig Häggblom

Olympiska Spelen var allting annat överskuggande i idrott 1952. Det var

vinterspelen i Oslo och det var framför allt Sommarolympiaden i Helsingfors.

De svenska idrottsmännen i F inland slog sig i hårda uttagningar fram till

många representationsuppdrag. Det var fallet i friidrott och /otboll, paddling

och rodd, segling och fäktning, boxning och cykling. » V år 1 drott» sam ju skall

skildra den svenska idrottens verksamhet i Finland under ett år, kan givetvis

inte lämna den olympiska idrotten okommenterad. V åra idrottsmäns insatser

i och /ör sig har gjort att OS /ramskymtar i många avsnitt av boken. Men Vår

1 drott önskar dessutom genom en rundfråga till några personer inom vår

idrottsrörelse ulröna vad de anser att OS har skänkt oss i djupare bemärkelse.

67


De frågor interviuobiekten haft att svara på har varit två, 1) Vad var det

bästa och minnesrikaste vid Spelen (Oslo alternativt H elsingfors), det högtidligaste

ögonblicket?

Fråga 2 lydde: Tror Ni och i vad mån att årets Spel har förmått närma

världens nationer tili varandra och eventuellt påverkat framridens idrotlskontakter

länderna emellan?

Och här har vi svaren:

I var Ståhle,'

DE STRALANDE ARRANGEMANGE

är man efter att ha sett på vilket förnämligt sätt norrmännen genomförde

vinterolympiaden, var det åtminstone för mig mest spännande att

se hur vi organisatoriskt skulle klara det hela. Detta är minst lika intressant

som någon tävlan, och det betyder oerhört mycket för det arrangerande

landet. Det är på grund av det sätt som vår Olympiad genomfördes

som vi har rätt att vara glada. Och vi skall oförbehållsamt ge erkännande

åt den ledning som så lyckligt genomförde densa=a. När man från många

idrottsledare och journalister, grånade i idrottens tjänst, får höra de vackraste

lovord, då kan man inte annat än av fullaste hjärta glädjas och vara

stolt över sitt land.

- Arets Olympiska Spel förde folken samman m era än n ågonsin tidigare

vid liknande ,)speh därför att man formligen ,)såg') hur man på flere

h åll sökte nå samförstånd bland nationer som tidigare stått frä=ande för

varandra. 1 söndringens och det kalla krigets dagar finns det ibland ett behov

hos den enskilda individen att söka förståelse och sympati hos andra

människor. Det gavs så många bevis under OS att s å var fallet. 1 detta

teeken måste vi se en vilja tili större idrottsligt utbyte och samarbet e i framtiden

mellan all världens länder.

Lars Eklund:

JOSEPH BARTHEL

- Det bästa jag såg och därför också minnesrikast, var utan tvivel

finalen p å 1 500 m. , där lille Luxemburgaren Joseph Barthel så eftertryckligt

slog de ,)stora kanonerna,). Aldrig har jag sett ett bättre upplagt lopp,

lugnt och behärskat, avvaktande i början, systematisk upphämtning,

aldrig stängd och när de stora, Luege & C:o i den rasande spurten lurpassade

p å varandra och ,)löpte ub kom Barthel utan respekt för sina namnkunnigare

motståndare och löpte i m ål kortaste vägen, p å innerbanan.

68

I var Stdhle. Lars Eklund.

Man hade knappt hämtat sig från den beundran och högaktning man

kände för denna olympiska segrare, förrän han uppenbarade sig på prispallen,

glad, anspråkslös och djupt rörd. När Luxemburgs nationalhymn

spelades och dess flagga gick i topp i segrarmasten, var ögonblicket så

högtidligt, att även den mest garvade kände en klump i halsen.

- För vår egen del har årets Spel varit av stor betydelse. Folk från olika

världsdelar och förhållanden, som säkerligen inte vetat mycket om vårt

land och vårt folk, har fått den rätta bilden av oss och våra förhållanden.

Om Spelen däremot förmått närma världens nationer tili varandra i annat

än idrottsligt hänseende tror jag näppeligen , trots att den olympiska

tanken går ut p å fred och förbrödring.

Ola Dyhr:

F ANBORG OCH EDENS A VLÄGGANDE.

Helhetsintrycket av deltagarna i Olympiska spelen tyckte jag var en

glanspunkt i det hela. D et gavs så m ånga bevis p å gott kamratskap mellan

deltagare från olika h åll av världen. Detta kamratskap tycktes befästas

och breda ut sig mera för varje dag under spelen. Ungdomarna samlades,

som sig bör, som goda kamrater till den knivskarpa kampen på tävlingsbanorna.

69


Ola Dykr.

Det högtidligaste ögonblick var för mig samlingen vid fanborgen pa

Stadion vid edens avläggande.

De Olympiska spelen har säkerligen även denna gång fört åtminstone

världens idrottsutövande lager närmare varandra och redan nu har man

läst om tävlingsinbjudningar från ett land tili ett annat. Impulsen till

dessa har troligtvis i många fall utgått från Spelens tävlingar och stora möjligheter

finnes väl att dessa gästspel skall ge upphov till mera utvidgat

samarbete i framtiden.

Lennart Lindberg:

BÄSTA OLYMPIADEN?

Lennart Lindberg, häckstjärna som låg i intensiv träning för Spelen men

som på grund av skada aldrig fick vara med, säger:

- Det minnesrikaste och högtidligaste ögonblicket i Stadion under

sommarspelen var finalen på 1.500 meter. Just därför att den okände

Barthel gick segrande fram. Och prisceremonin, ja, det var ett ögonblick

som länge stannar kvar i minnet.

- J ag tänker mig att Spelen i Helsingfors verkligen färde nationerna

närmare varandra. Det var ju första gången Sovjet var med, aldrig kan

man glömma den jättelika poängkampen mellan 'Sovjet och USA. Spelen

betydde antagligen oerhört mycket för alla framtida Olympiader. Nog

70

Lennart Lindberg.

hade det varit värdefullt att få vara med på annat vis än som läktaråskådare.

Gertrud Wickmann:

VI B ÖR LÄRA OSS SpRAK

Det starkaste och oförglömligaste intrycket gjorde på mig öppningshögtidligheten

eller egentligen publikens hållning under densamma. Publiken

var i detta fall vårt folk. Det var ju den stund vi väntat på i över 10

år, stunden då den olympiska elden skulle tändas i vårt vita stadion och

olympia-flaggan hissas mellan vårt eget lands och Greklands - olympialandet

framom andra. Men regnet kom och förtog mycket av den festivitas

som annars kunnat vila över festöppningen. Men allvarliga och högtidliga

vällde massorna in genom portarna och fyllde stadion tili sista plats. Man

kände vad var och en kände - besvikelsen över att stunden icke blev det

som vi drömt och hoppats att den skulle bli. Kanske fanns i människornas

uttryck något av detta patos som man brukar beskylla oss finländare

för att gå omkring med. Men också något a'J" detta - vanan att bära motgång,

detta »trots allb, som så mången gång förut fått vårt folk att bära

motgångarna och växa sig över svårigheterna. Vi hade ju gått in för spelen

icke blott som inför ett stort idrottsevenemang, utan för något som var av

långt större bärvidd för oss och landet i sin helhet. Såväl publikens som

71


Gertrud Wichmann.

organisatörernas och funktionärernas behärskning och värdighet gjorde

större intryck på rnig än jublet över de skilda segrarna i olika grenar de

senare dagarna.

Det högtidligaste ögonblicket - det var när elden fla=ade upp i

Stadiontornet.

Det är en stor och positiv tillgång att ungdom kan mötas, utbyta åsikter,

få upplysningar om varandras länder och levnadsförhållanden och

knyta vänskapsband. Otvivelaktigt bidrar dessa olympiska spel liksom

varje annat sammanförande av ungdom från skilda länder till att jämna

vägen för den förbrödring folken emellan vi alla drömmer om. Men om vi

i framtiden skall kunna uppehålla denna kontakt måste också vår idrottsungdom

vinnlägga sig om utvidgad språkkunskap. Det är inte nog med

att man ler vänligt och förståelsefullt mot varandra eller klappar varandra

i ryggen, man måste få den direkta kontakt som språket ger. Först det

föder ett närmande, som består också efter det man skiljts åt på tävlingsbanan.

Harald Blomqvist:

EN JÄRNRIDA BRÖTS 1 RÄTT TID

- Det bästa? Undrar just om jag anses jävig att säga: ),g eno mb

r 0 t te t i v a t t e n s p 0 r h , d .v.s. kanot och rodd, som det varit

?2

Harald Blomqvist.

så svårt att få vederbörande att förstå att är idrottsgrenar som speciellt

lämpar sig för våra förhållanden och som det lönar sig att omhulda. - Varför?

Jo, för att uppkomsten av nya toppgrenar i vårt land lockar nya skaror

med i idrotten, sålunda stärkande grunden för vårt folks fysiska hälsa

och breddande ytterligare basen för världens redan tidigare mest utbredda

ungdomsrörelse.

- Att det högtidligaste ögonblicket för mig personligen var, då Thorvald

Strömberg gick i mål som ohotad segrare i kajakpaddlingens 10.000

m :s lopp, efter en kamp med ),kanotkungem Gert Fredrikson och hela världens

kanotelit, säger sig själv, enär jag i två år följt Thorvalds noggranna

förberedelser och många försakelser, för att vinna just det loppet.

- Att OS i Helsingfors i högre grad än tidigare spel varit ägnade att

förbrödra världens idrottsungdom, och därmed tjäna fredens ide är jag

övertygad om. Genom sitt geografiska läge mellan väst och öst var Helsingfors

rätta orten för en olympiad, som samlade hela världens idrottselit,

oberoende av politisk åskådning och tänkesätt, vid en tidpunkt då det

bäst behövdes. Sovjetunionens deltagande var i detta avseende av största

betydelse. Om en gång en ),järnridå), kan genombrytas av idrottens sunda

tanke skall väl även samförstånd och ömsesidig uppskattning kunna använda

kanaler och slutligen nedbryta de murar av rnisstro, som fortfarande

skilja så m ånga nationer och raser. Början är gjort. Låt oss fortsätta

på denna linje.

73


Börje Strandvall:

MYCKET UTOM IDROTTEN V AR BETYDELSEFULLT

- Man brukar säga att det bästa kommer tili sist , men när det blir taI

om 08 kommer nog det bästa först. Jag avser invigningshögtidligheten

som hos rnig kvarlämnade det vackraste och säkert också varaktigaste

minnet av 08 1952. Att se världens ungdomselit försarnlad på det gröna

klädet i vårt vackra Stadion var en syn. Kulmen nåddes när Heikki Savolainen

trädde fram för att med lugn stämma svära eden. De jättelika tävlingarna

alla dagar veckan ut, kunde inte överskugga öppningsdagens högtidsstämning.

- Att de olympiska spelen kUllde sarnla så många nationer tili ädel

kamp, så många olika raser, är bevis llOg för att 8pelen har stor betydelse

för det mellanfolkliga samarbetet. Under de olympiska veckoma knöts

många väuskapsband mellan både aktiva, ledare och åskådare från världens

olika höm. Banden kommer i de flesta fall att hålla livet igellom.

Det är väl riktigt att det närmast var de idrottsliga kontaktema som fördjupades,

men även på många andra ornråden knöts värdefulla förbindelser.

Börje Strandvall.

Som

en 'dans

på rosor

är tipparens steg då han går att avhämta sin miljonvinst ...

Samma chans har också Ni!

Redan medvetandet härom får

Er att se Ijusare på fi llvarons

mångahanda bekymmer - livet

ter sig som ett spännande även­

tyr. ba ra N i kommer ihåg att

tippa -

regelbundet

varje vecka !

·;· ... };;;.l.·. /,

.":{;::c


OLYMPIA

GÄSTERNAS

FAVORIT

Lever eras numer a

över h e I alandet.

RETTIG

-{;:s {;:{ {;:{ Följer förnämlig Klubb-tradition '1:l 't? "tl

Leveranskraftigt

TRVCKERI

som betjänar landets kultur- och

näringsliv med behövliga tryck­

och bokbinderiarbeten

MERCATORS TRY_CKERI

H ELS I NGFORS - GEORGSGATAN 27

K A SS A o ch BO KFÖ R I NG ANNEGATAN 1 8 VI

Anders Stenman beundrar P aYis-utsikten med kritisk min.

Med ett landslag i Paris

Av A nders Stenman

E fter den m ycket strålande - men hu så kalla - Olympiaden trodde

v i oss ha fått nog för i år av idrott. Det var d ärför m ärkligt att det kun de

jubla inom ens idrottshjärta, då det blev klart att P aris stod på lut i

programmet, sommarsäsongen var slut. Den 'J 0 september vrålade det

flygplan bort ur diset på Malm flygfält, som skulle föra landslagets huvudtrupp

via Stockholm tili P aris.

Det är underbart vad m an k änner sig h a en dyrbar last , då m an - om

o ckså som en m ycket liten ledare - för en idrottstrupp över tilI främmande

land. Om än st atistiken och erfarenhet en m ed visar att flyget är

ett säkert färdmedel, känner man en ansvarsfull ängslan, då säkerhet sbältet

spännes om m agen och man ankras fast i den darriga alurnirllumf

ågeb1s innandöme. Det är intressant att sitta och jämföra denna parisr

esa m ed en idrottsresa 1937 över Bottenviken i m ot orbåt. Båda gångerna

var ett trettiotal pojkar m ed. u : topptrimmad pilot med guldknappar och

topptrimmade motorer; kaffe, kakor och frukter på bricka tilI var och en ,

d agens tidningar, cigarretter, tuggumrni ... Då: topptrimmad botten ­

h avsfiskare m ed öppen b åt , 12 hästkrafters mot or, vars svänghjul ilsket

II


Ekenäs simsällskaps simskola sommaren 1952, som synes ingen brist på gott material.

84

Segerrika Anneli H aaranen motlar

sitt pris.

Tankar efter OS-simmet

Av J oop van der Reyden

»O lympiska Iärdoman är en sats man funnit i många sporttidningar

dessa dagar. Författare av populära och vetenskapliga artiklar visar på

olika sätt sitt godkännande eller ogiliande av sina olympiska Iags resultat

under den senaste Olympiaden. De bedömer och avgör så många saker

att man inte Iängre kan veta vad som är trovärdigt och vad som är

otroligt. På mitt bord ligger en inbjudan att skriva någonting för CIF-årsboken,

n ågonting som behandlar det olympiska året och då passar ju

ingenting bättre än att skriva n ågonting Ol;n Olympiska speIen.

1 Holland (och jag tror att fallet är detsamma i Finland) är allmänheten

och kritiken inte särskilt nöjd med de egna insatsema i Spelen. Inte så att

de ens skulle våga diskutera organisationen (den var perfekt), men de kritiserar

våra idrottsmän, våra ledare, våra organisationer eller någon annan

som eventuellt kunde ha påverkat resultaten. Man får höra att våra

idrottsmän var för vek a. Dessa kommentan;r har gjorts långt efter Olympiska

spelen. Den första reaktion en gällde den ökade professionalismens

förhallande till den reJativa amatörismen i vårt Iand. - Ack, huru många

amatörer det finnes i Holland järnfört med andra Iän der! - Som jag sade,

har denna slutsats ersatts med rådet »var hård», men som diskussionen

redan n ågra veckor har visat, är intressegruppema inte själv säkra på vad

var och en av dem menar med hårdhet. Nu försöker de hitta på andra

orsaker tili våra nederIag i de Olympiska speIen. FeI har bl. a . funnits i

uppfostran av ungdomarna.

Det mest underliga i dessa diskussioner är, att alla har rätt, eller deIvis

rätt.

Det finnes utan tviveI nuförtiden mera ren amatörism i de mindre länderna

än i de större.

Det finnes ingen orsak att ha överseende med skillnaden i uppfostran

t .ex. av den amerikanska och den holländska ungdomen; den fysiska

uppfostran, som i Amerika är mycket viktigare än i det »gaJ.n.!nalmodiga»

Holland.

Det finns sanning i påståendet att holländska idrottsmän är vekare än

t .€X. amerikanska eller ungerska idrottsmän.

]ag vill bara säga några ord om hårdhet; inte för att jag tror att den

är en avgörande faktor i idrott, men därförinnan:

85


1.) ] ag är ingen expert på amatörism.

2) ]ag tror inte på att vårt undervisningsministerium är villig att ändra

uppfostringssystemet p grund av de svaga resultaten i Olympiska spelen.

Varlör vili vi att våra idrottsmän skall bli hårdare? För att vi vilI ha

bättre resultatl Men huru få goda resultat?

Tre antagliga orsaker varför man kan anses vara en bra idrottsman:

1. Man kan vara ett maturbarn,), det är möjligt, om man av naturen

har styrka (t.ex. AIne Borg, när man tänker på hur han slog rekord under

förhållanden i vilka en normalt byggd kropp med norrnal kondition skulle

ha vägrat funktionera).

2. Man kan ha en tekniskt god stH; man är en tränad idrottsman (som

t.ex. den holländska ryggcrawlflickan som kom på fjärde plats i den Olympiska

finalen).

3. Man kan vara mycket hård; man har en god kondition, som det

kallas i Finland.

Svårighefen med detta schema är att det inte är lätt att skilja den ena

orsaken frän den andra.

När man t.ex. tänker pä Zatopek, gäller den första tanken hans kondition,

men vid närmare eftertanke att han är av naturen begåvad. Men det

finnes mänga som säger att han har en bra stil och lika många att hans

til inte är bra.

Alla tre egenskaperna har här förenats i en enda idrottsman. Men vad

är det viktigaste? Ingen framgång i de moderna Olympiska spe1en utan

dessa egenskaper, inga medaljer utan stil, utan en viss naturlig kondition

·eller utan hårdhet?

För att besvara fr gan "vad som är det viktigaste,), skulle jag vilja gå

,en omväg.

Man kunde dela idrottsmänl1en i tre grupper:

a.) den medelmåttiga idrottsmannen

b .) den goda idrottsmannen

c.) idrottsmannen av toppklass

Den första gruppen består av idrottsmän som utövar en sportgren

de 2.r intresserade av på grund av att de anser sig ha fallenhet iör den.

Här förutsätter vi endast pojkar och flickor som har vissa naturliga förutsättningar

för en viss idrottsgren. En sådan förutsättning utesluter å ena

sidan dem som slagit sig på fel idrottsgren; t.ex. typiska tyngdlyftare som

försöker bli världsmästare i simning, å andra sidan sädana som AIne

Borg som har mera än naturliga förutsättningar för en speciell idrottsgren.

Den andra gruppen bildar de som har lite me ra än den llförutsatta

konditionem; d .v.s. de som kan komma tili goda resultat utan regelbunden

träning, de som har fått en stH genom träningen och de som har

86

bara den normala förutsättningen, men en sådan andlig härdhet att de

kan göra mera av den .förutsatta konditionem än en normal person.

För att göra historien enklare lärnna vi bort de särskilt lämpade och

de med särskild mentalitet, den senaste gruppen, för att vi finner dem

mest i verksamhet i lagsport, inte inom simningen.

Då ha vi kvar den normalt begåvade idrottsmannen som kan komma

upp tili god klass genom träning, god och regelbunden träning förenad

med en normallivsföring som borde utmärka varje idrottsman.

Vi kunde ha slutat detta utkast här om vi inte hade för avsikt att säga

nägot om lärdomen av Olympiska Spelen 1952: llhårdhetem. Men denna

faktor är just vad som behöves för den goda klassens idrottsmän för att

komma upp tili den lilla gruppen av toppklass idrottsmän.

Endast den hårdaste av de vältränade idrottsmännen som deltar i OS

kan komma tili stjärnklass och vinna en guldmedalj.

Vad menar jag då med hårdhet, med "konditiom som det vanligen

kallas i de finländska idrottskretsarna?

]o,inte endast den fysiska hårdheten,kraften o.s.v., utan också den andliga

styrkan; nerver, som möjliggör sådant som under träningen är alldeles

normalt, men under trycket av en viktig tävling ofta är mycket svårt.

Två exempel: Duncan, som före OS var en ganska okänd simmare,

hade nerver att börja (,00 m frisimning med den strålande tiden av 1.01

på den första hundra metern. De stora stjärnorn.a som t.ex. Konno, började

inte snabbare än 1.0(, i semifinalen. En pojke frän Syd-Afrika berättade

oss att detta var normalt för Duncan. Han brydde sig inte om stjärnorna,

utan simmade p sitt eget vis. Det behöves andlig styrka utom

fysisk kondition förenat med den nödvändiga energin för att göra detta.

Ett annat exempel: Finalen på 200 m . bröstsimning för män. Klein

ledande följd av Davies 2-3 meter efter. Den sistnärnnda har alltid en

långsammare utgångsfart. Visar icke det hans inre kraft, att låta Klein,

världsmästaren, leda de första hundra meterna, medan han simmade sitt

eget lopp.

Ett exempel av raka motsatsen: Cleveland, som säkert skuUe vara

i stånd att göra samma tid som segraren Scholes (Cleveland är innehavare

a,- världsrekordet på 100 yards). Ni skulle ha sett honom före tävlingen.

Han såg inte åt någon, bara gick fram och åter hypernervös. Det blev

ingen finalplats för honom.

Detta var också orsaken tili att det holländska laget i allrnänhet rnisslyckades.

Holländarna var andligt för svaga.

Var det inte på samma sätt med de finländska simmarna? Före OS

fina . tider och högre hastigheter överallt, men under Spelen rädsla för

konkurrenterna. Utom brist på andlig kondition, precis som hos holländarna,

frånvaro av fysisk kondition.

87


88

Sammandrag: Det behöves stil för att komma från medelklass tili en

högre klass; hårdhet för att komma upp till stjärnklass.

Dessa fakta är välkända. Men det man vet från förut, uppfattar man

inte alltid förrän det är inpräntat .

. Efter-Olympiska tankar huvudsakligen koncentrerat på den Olymplska

lärdomen: frånvaron av h årdhet i ordets varje bemärkelse. Det är

någonting att minnas de närmaste fyra åren.

JooP vau der R eyden i kretsen av sina adepter.

Skolidrottsför bundets

kontakt med folkskolorna

Av Nils Luukkonen

Svenska Finlands Skolidrottsförbund, som under sin mer än 2S-åriga

verksamhet för skolidrott i Svenska Finland haft sitt arbete förlagt enbart

tililärdomsskolorna, har under den gångna sommaren gjort det första försöket

att utvidga sin verksamhet så, att den även skulle komma att ornfatta

folkskolorna.

Då ett upptagande av folkskolorna i förbundet genom bildande av

folkskolidrottsföreningar knappast skulle gå att förverkligas och då förbundet

kände sig rätt främmande för folkskolidrotten, beslöts att den

första kontakten skulle tagas genom kursverksamhet.

Efter att ha stått i förbindelse med Samfundet Folkhälsan och Svenska

Finlands Idrottsförbunds si=åd beslöt förbundet planera och sköta denna

kursverksamhet i egen regi.

Väl medvetet om det betydande arbete Sarnfundet Folkhälsan och

Finlands Röda Kors nedlägger för befrämjande av simkunnigheten ute

i landsbygden och för att undvika intrång på deras verksamhetso=åde,

gjorde SFSI sina kurser tilllek- och idrottskurser, vilka skulle ge eleverna

undervisning i bollspel, friidrott, lek- och gymnastik, orientering, sirnning

och hygien. Dessa kurser ha dessutom så vitt möjligt placerats på orter,

där närnnda organisationer ej anordnat kurser under sommaren. Sålunda

har dessa kurser, vars längd fastställts till 10 dagar och för vilka främst

gyrnn.stud. verkat som ledare, hållits på följande orter: Malax (kursledare:

gymn.lär. B. Eklund), Terjärv (folkskollärarinnan Margit Högnäs), Pedersöre

(gymn.kand. N. Luukkonen), Stor-Pellinge och Emsalö (gyrnn. kand.

S. Andersson), Marudd (gymn.kand. C. Stålström), Kimito (folkskolIärarinnan

Gretel Sommardahl), Degerby (gyrnn.kand. S. Nummelin) samt

Tenala, där kursen gjordes till ett 6-dagars läger i sa=åd med Tenala I.F.

och med gymn.stud. Kerstin Lundmark och gymn.kand S. Nummelin som

ledare.

Vid undervisningen ha ledarna så vitt möjligt följt samma linje. En del

avvikelser beträffande undervisningen i de olika idrotterna ha gjorts beroende

på elevmaterialet, kursplatserna och till inte ringa del på väderleken.

Ett sammandrag ur kursrapporterna ger i medeltal följande antal

89

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!