26.09.2013 Views

svensk-finland

svensk-finland

svensk-finland

SHOW MORE
SHOW LESS

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.

pA vXG<br />

ATT FÖLJA<br />

OLYMPIERNA


ARSBOK<br />

1952<br />

fÖI"<br />

FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUND<br />

och dess medlemsförbund<br />

SVE SKA FINLANDS lDROTTSFÖRBU D<br />

FI LA DS SVE SKA SKIDFÖRBU D<br />

FI LANDS SVE SKA ORIE TERI GSFÖRBU D<br />

OGYM ASTIKFÖRBU D<br />

SVE SKA FI LA DS SKOLIDROTTSFÖRBU D<br />

FI LA DS SVE SKA GYM ASTIKFÖRBU D<br />

CE TRALIDROTTSFÖRB DETS FRILUFTSRAD


Redigera,d av<br />

STIG HÄGGBLOM<br />

Omslaget planerat av Thor Fredric<br />

H ELSINGFO RS 1953. OY TlLGMANN AB<br />

INrE HALLSFÖRTECKNIN G<br />

A rtiklar sido<br />

Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat, av Caj Linden ......... ... 5<br />

Svenska Filllands Idrottsförbund 40 år ....... . .... ....... . .. 0 • 9<br />

Brinn fackla, brirm . .. , av Anders Stenman<br />

11<br />

1,0 år SFI, av Enzio Sev6n ................... 0 0 ••••••• • ••••••• 17<br />

Skidsport och friluftsliv, av I var Ståhle . . . . ............ .. .. . . . . 29<br />

6 december 1951, av Tor Lindemark .. . ........... . .. . 0 •• •• ••• 33<br />

Ett fynd i Olympiastadion, av Stig Häggblom . .................. . 35<br />

Fullträffell i Tervakoski, av Birger L önnberg .. . ......... . ...... . 39<br />

Förtjällt idrottsarbetare jubilerar, av Rabbe Schauman . .......... . 47<br />

Löften vid ett jubileum, av Stig Häggblom .... . . . .. ... . ... . .. .. . 49<br />

Solvalla och framtidell, av Raymond Sell ..................... . 53<br />

Finlands<strong>svensk</strong>a landslagsspelare, av Torsten Lindholm .... . . ... . 59<br />

Fotopristävlingell ... .................... ...... . .. . . ... .... . 64<br />

Vad spelen gay oss, av Stig Häggblom .. ........... . .. 0 ••• •••••• 67<br />

Med ett landslag i Paris, av Anders Stenman . .. .. ... . .......... . 77<br />

Kallotkung med mersmak, av H-j. Sjöstedt ... ... 0 • •• • ••••••••• 81<br />

Tankar efter OS-simmet, av J ooP van der R eyden ...... . ... . .... . 85<br />

Skolidrottsförbnndets kontakt med folkskolorna, av Nils Luukkonen 89<br />

Se och lysslla i skog och mark, av fil.dro Göran Bergman. . . . . . . . . . 91<br />

Några ord om rodd, av B. Björnström . . . . . . .. . . .. . . .. . . . . . . . . . . 95<br />

Den <strong>svensk</strong>a kraftidrottens möjligheter, av Börje Forsten . .. ..... 99<br />

1 högan Nord .... , av Eduard V. Veh ... . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .. '101<br />

Tenalakavlens färd genom minnesrik <strong>svensk</strong>bygd, av C-H . Fager 1.1 3<br />

Distriktens avsnitt<br />

Komplex som försvinner i nejderna kring Vasa, av Gunnar Haga 123<br />

NID-idrotten i rampljuset, av 1(. G. A. .. ... .......... .. . . ..... 127<br />

Orienteringsåterblick i NID, av Fritjoj Slotte . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 131<br />

Tor Korsman - bra på skidor och kompass, av 1(. G. A. .. . ..... 135<br />

Skidåkning i Abo skärgård, av Stig Henriksson. . . . . . . . . . . . . . . . .. 138<br />

Varför simsporten ligger nere i Abo, av Bertel Widen . . . . ........ 139<br />

Svårighet erna bör övervinnas i Aboland, av Nils Söderström .... . . 143<br />

UPI och andra faror i Mellersta distriktet , av T . Fagerholm . .... . 149<br />

Idrottsåret på Aland, av Armas H olmström . ........ ........ ... 153<br />

Ge oss idrottsplaner i Öster, av Claes Ström .. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154<br />

Cyklillgen inom ÖD, av Arthur Eriksson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15 5<br />

Oriellteringen inom Östra Distriktet, av Harry Blåjield ...... . ... 157<br />

Helsingfors distrikt av FSG, av Nils Luukkonen ....... . ..... .. . 159


A rsberäUelser<br />

Finlands Svenska Centralidrottsförbund (CIF) ... . .. . ... . .. . ... .<br />

Svenska Finlands Idrottsförbund (SFI) ................. . ..... .<br />

Finlands Svenska Orienteringsförbund (FSO) ................. .<br />

Finlands Svenska Skidförbund (FSS) ........ . ................ .<br />

Finlands Svenska Gymnastikförbund (FSG) ................... .<br />

Friluftsrådet .... .. ...... . ..... . ... . ....... . ........ . ....... .<br />

163<br />

171<br />

237<br />

251<br />

271<br />

281.<br />

Svenska Finlands Skolidrottsförbund ............. . ... . ...... . . 285<br />

Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund (FSKG) ............ 291<br />

Finlands Svenska Centralidrottsförhund<br />

Svenska Finlands Idrottsförbund Finlands Svenska Gymnastikförhund<br />

Finlands Svenska Skidförhund Svenska Finlands Skolidrottsförhund<br />

Finlands Svenska Orienteringsförhund Solvalla Stiftelsen<br />

Kan s li<br />

Högbergsgatan :10 A 12, Helsingfors - Telefon 11116<br />

H elsingfors ID<br />

Gustav Karlberg, Gengatan 2 A,<br />

Helsingfors<br />

Mellersta Nylands ID<br />

Torsten Fagerholm, Niekby<br />

Norra ID<br />

Georg Klemets, Källby<br />

Vasa ID<br />

Gunnar Haga, Vörä, Lälax<br />

Västra Nylands ID<br />

Erik Franeke, Dragsvik, JR 4<br />

Di s t r ikt<br />

Syd-Österbottens ID<br />

Åke Ålgars, Lappfjärd<br />

Åbolands ID<br />

ils Söderström, Pargas,<br />

Pargas Kalk<br />

Ålands ID<br />

Armas Holmström, Mariehamn,<br />

Ålandsvägen 59<br />

Östra ID<br />

P -O Lassas, Lovisa<br />

Finlands Svenska!( vinnogymnastikförhund<br />

Nylandsgatan 21, Helsingfors - Telefon 21112<br />

Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat<br />

Av Caj Linden<br />

Motto: Det är inte en själ och inte en<br />

kroppsdel, det är människan som<br />

utvecklas.<br />

I drottsrörelsen är numera en av samhällets viktigaste och mäktigaste<br />

funktioner. Praktiskt taget dagligen måste den ge korgen åt friare av alla<br />

de slag, politiker och klerker för att nämna två av de enträgnaste. Ingen<br />

förmår rycka ungdomen - framtidshoppet! - med sig på samma sätt<br />

som idrotten. Troligt är också att massorna fortsätter att växa i samma<br />

mån som penningvärdet stiger och det fysiska förvärvsarbetet minskar.<br />

Skall idrotten emellertid förmå fylla sin samhälleliga mission - att<br />

upprätthålla jämvikt mellan psyke och fysik - så krävs det ett fastare<br />

underlag att stå på än det nuvarande. Den halvofficiella stjärnkult som<br />

håller på att växa sig stark på i smyg betalda pengar är ett farligt gift,<br />

som redan har den grekiska idrottens död p å sitt konto. Eller bör man<br />

i de romerska gladiatorspelen se en antik parallell tilI den moderna idrotten<br />

om tjugo, femtio eIler hundra år?<br />

Idrotten är ingen gudomlig instiftelse som kan göra anspråk på oantastlighet.<br />

Kulturella, politiska och ekonomiska problem debatteras varenda<br />

dag i skolan, i hemmen och på arbetsplatserna, i radion och pressen.<br />

Fastän meningarna ofta är mycket delade så är vinsten ändå alltid fral11-<br />

5


för allt objektets. Men tillåter sig llågon att på ett enligt idrottsledarnas<br />

mening negativt sätt, kritisera deras skötebarn - då är man en ogin<br />

idrottshatare.<br />

För min del anser jag sportidioten vara betydligt farligare för idrotten<br />

än någonsin den s.k. idrottshataren, vars kritik tvärtom bör betraktas<br />

som ett mycket glädjande bevis på att sporten verkligen lever. Kritik<br />

o ch disk ussion visar intresse, ett verkligt intresse som inte tillåter ett<br />

vanemässigt och likgiltigt accepterande utan kräver debatt och utredning<br />

av problEmel1. Och idrottsrörelsen är för stark och för mäktig för<br />

att behöva kringgå en fördomsfri och impulsgivande kritik. Att göra<br />

det yore att förneka ett ay idrottel1s innersta väsen: kampglädjen.<br />

Idrotten är en folkrörelse och som sådan en folktjänare. Man skall<br />

inte dyrka idrotten men väl ta till vara de möjligheter den erbjuder att<br />

omvandla överloppskrafterna till livsglädje och harmoni.<br />

'åra dagars idrottsplatser har emellertid för många blivit ett nytt<br />

jäktområde i stället för en plats för avkoppling. Det är klart att tävlingsmomentet<br />

måste bevaras men instruktionsarbetet och penningmedlen<br />

kunde kanske fördelas jämnare mellan bredd och topp.<br />

Stjärnorna - låt vara att deras förtjänster som gaIjonsbilder är stora<br />

- får inte bli nägra bortklemade drivhuspIantor som tränas och tri=as<br />

med alla möjliga (inte minst penning-) medel, för att vid ett visst tillfälle<br />

- exempelvis Olympiska Spel - föra klubbens eller förbundets, nationens<br />

eller rasens embIem.<br />

Först och främst är det inte bra för idrottaren när idrotten blir vardag.<br />

Det behövs alltid en ...-iss portion inspiration för varje tävling och den<br />

får man endast genom att låta tävlingt:n bryta raden av vardagar. Och<br />

för det andra blir reklamkontot oproportionerligt stort när man skickar<br />

en handfull av dessa galjonsbilder på veckolånga internatsträningar<br />

(utrikes!) för pengar som förvaltats bättre i idrottsanläggningar och -redskap<br />

för tusentals av dem som låter idrotten vara sig själv nog och inte<br />

ger tävlingen ett själyändam 1.<br />

Och i fotspåren på denna stjärndyrkan går chauvinismen, 10kaIpatriotismen<br />

och klubbfanatismen som endast allt för ofta överdimensionerar<br />

det syrliga i nederIagets bägare. J ag tror att det faktum aldrig kan påpekas<br />

för ofta att idrotten inte är enbart Veikko Hakulinen och Heikki<br />

Hasu, ToiYO Hyytiäinen och Thorvald Strömberg. Idrotten omfattar<br />

också dej och mej, din granue och min granne, oss alla som i den finner<br />

en känsla av spänning och glädje i medvetandet om att den inte tillhör<br />

det vanliga livet.<br />

Man glömmer allt för ofta att idrotten är och bör vara lek. En lek som<br />

ligger ytterom nyttosfären men som kan tas allvarligt. Engelsmännen<br />

säger ofta att cricket är det enda som tas riktigt p ä allvar i England.<br />

6<br />

1 detta - iute det engelska men väl det allmänna - allvar ligger ocksä<br />

en av idrottens största risker: den att Iåta otränade tävla. För att komplettera<br />

ett Iag eller för att vinna en futtig poäng övertalar man en gammal<br />

klubbkamrat att delta - och så förivrar han sig en skada för resten<br />

av livet.<br />

Obligatorisk läkarundersökning borde vara påbjudet för alla tävlingsidrotter<br />

i såna grenar där riskerna är störst: boxning och brottning, fotboll<br />

och ishockey, friidrott osv. osv. Och lagIedarna borde förbjudas att<br />

ta med sådana i hårda tävlingar som inte tränat tillräckligt. Fastställ<br />

ett visst antal normgivande träningstimmar per idrottsgren och utfärda<br />

förbudet! Fastän det är omöjligt att granska i vilken män förbudet följs<br />

sa träder i varje fall ledarnas hittills tungt sovande samvete småningom<br />

i funktion. Och så ger det den motvillige en ypperlig försvarschans!<br />

Överhuvlld borde vetenskaparna - läkare, psykologer och sociologer<br />

- i större grad intressera sig för det stora outforskade fält som idrotten<br />

fortfarande är.<br />

----- - -- -<br />

7


Stark SFI-insats i skarp lOO-metersjinal vid FM på Di'Urgårdens sportplan 1931.<br />

Bengt Siöstedt (innerbanan) vann, Akilles Järvinen (2:a banan) var tvåa, Börie<br />

Strandvall trea. prdningstöliden blev klar törst ejter della jotos jramkallning.<br />

Svenska Finlands Idrottsförbund 40 år<br />

»)För mycket kar brustit och brunnit,<br />

för mycket blev koi och blev grus<br />

i år, som i vånda förrunnit<br />

i krigets dånande brus.<br />

M en nu ha de kommit de tider,<br />

som låta oss bygga igen<br />

allt det, som i rasande strider<br />

har härjats av hatande män.<br />

Det biod, som på lälten låti rinna,<br />

den kraft, som blev tröttad ock stel,<br />

mä äter svälla och brinna<br />

i festliga idrottsspel.<br />

Och dock - vi alla som stredo,<br />

tills landet blev rensat och frälst,<br />

må se, att geväret står redo<br />

att lattas var timme som helst.»)<br />

Orden är .drtur Eklunds. Han, pennans och florettens mästare, en<br />

hövding, en siare i värt Svenska Finlands Idrottsförbund, skrev dem till<br />

Abo-Karnraternas tioärsfest den 21. 12. 1918. Intrycken frän frihetskriget<br />

stod levande inom honom, han ville n ä en avspänning genom idrotten,<br />

utan att dock slappas i vaksamhet kring det som är honom värdefu1last<br />

- Finland och dess frihet.<br />

Vårt Svenska Finlands Idrottsförbund, som i dag högtidlighäller sin<br />

!"O-åriga verksarnhet, kan högt och klart sjunga den <strong>svensk</strong>a ungdomens<br />

höga visa. 1 en ungdomsrörelse vigd åt idrotten, skiftar årgängarna<br />

snabbt. Stjärnskott tändes, lyser i en brant bäge, för att snart slockna<br />

och överglänsas av nya fynd. De skänker glansen, som lockar och fängslar.<br />

Men det är dock sist de trägna arbetarna, de sammanhållande' krafterna,<br />

hövdingagestalterna, som låter oss se t ägan som binder samman<br />

och håller i alla skiften, ljusa eller mörka. Så är även vårt /örbunds historia<br />

dess hövdingars, ofta nog stjärnor, som haft övernog 'av sprakande energi<br />

för något ärtiondes oförtrutet arbete och t ändande ledning.<br />

(1 nledningen idI' I


Facklan förs Iram över land och vatten - -<br />

Brinn fackla , brinn<br />

Av Anders S tenman<br />

För mången var åsynen av olympiajacklan den enda glimt av Olympiska<br />

spelen i F inland 1952. Det starkt rotade idrottsintresset i bygderna gay sig<br />

också till känna, då elden jrån Olympos av löpare jördes jram genom landet<br />

fr dn Torneå ned tiU Stadion i Helsingfors . Endast en liten del av det <strong>svensk</strong> a<br />

Österbotten, d.v.s. kommunerna i Karleby-nejden, blev belysta av jacklans<br />

sken, och det var därför naturligt att åskådare strömmade tiU även från andra<br />

orter. Man kan säga att fackelstajetten gay en utmärkt jörsmak av vad Olym­<br />

piaden skulle bjuda på nere i Helsingfors.<br />

De tre centralförbunden i landet FGlF, AlF och ClF hade tillsatt ett<br />

specialorgan med general Martola som ordf. för fackelstafetten. Som<br />

ClF:s representant fungerade dir. P. E. Nordström och som distriktschef<br />

i Gamlakarleby (landet var delat i 9 distrikt) prokurist Hugo Hallman,<br />

som hade att ordna detaljerna på sträckan Pyhäjoki-Kyyjärvi. Ordf. i<br />

de lokala fackelstafettorganen i kommunerna i Karleby-nejden var för<br />

Gamlakarleby (0. Karleby) Henry Slotte, Kronoby Sven Storbjörk ,<br />

Nedervetil Jarl Holmström och Terjärv Åke Storrank. Dessa hade att i<br />

samråd med kOmmtUlens representanter utse löpare, anordna ev. mottagningsfester<br />

och i övrigt ansvara för att allt löpte enligt fastställd tidtabell.<br />

Om man i centralkommitten hyst en liten tanke på att det skulle bliva<br />

besvärligheter med att få tillräckligt med villiga löpare för stafetten, så<br />

visade sig ett sådant tvivel synnerligen omotiverat. Uttagningen av<br />

löpare bley en mycket känslig sak. Man ville hedra gamla trotjänare<br />

bland såväI aktiva idrottsmän som ledare samtidigt som nuets män skulle<br />

få utföra ett hedersuppdrag. N ågon plats i stafettlaget fanns icke ledig för<br />

morgondagens män, för skarorna av barn och ungdom. - Olympiafacklan<br />

kom under sin färd genom bygderna att skriva ett stycke idrottshistoria<br />

och det måste därför anses väl motiverat att just i denna årsbok återge<br />

namnen på de löpare som utvalts, ty de har alla på olika sätt gagnat sin<br />

förening och idrotten inom Svensk-Finland. Att n ågon trogen 'och god<br />

arbetare av en eller annan orsak var förhindrad att deltaga är naturligt.<br />

Man saknade b1.a. Bebbe Storskrubb, Thor Porko och Jussi Björk i<br />

Gamlakarleby.<br />

1'1


Fritfof Slotte fa ckelvakt i T erjärv.<br />

Som GIF:s första representant tog Runar Haals hand om stafetten<br />

som fördes vidare av Gösta Hagström. Ruben Casen löpte in på idrottsplanen<br />

i Gamlakarleby och tände eI den i skålen, varefter en utomordentligt<br />

stämningsfull fest i strålande kvällssol begynte. Gamlakarleby hornorkester<br />

spelade olympiafanfaren, varefter Olympiakommittens i Helsingfors<br />

hälsning framfördes av kanslichef Raymond Sell, som framhöll att den<br />

olympiska elden bör vara en symbol inte bara för lh-ets ljusa förutsättningar<br />

utan även för broderskap och vänskap mellan all världens ungdom,<br />

en symbol för det som förenar och binder samman människor av olika<br />

språk, ras, religion och världsåskådning, en fredsfackla med hellenernas<br />

idrottsideal: Stort är att segra, större är ädel tävlan. Efter det guldsmed<br />

nto Kantola framfört stadens hälsning uppträdde KV:s och Jymys<br />

kvinnliga gymnaster och stadsdirektör Järventaka höll ett av olympisk<br />

anda buret festtal på <strong>svensk</strong>a och finska. Föreningen Nordans gymnaster<br />

framförde under Agnes Slottes ledning ögonfägnande gymnastik till musik<br />

av Ellen' Nyberg. De blåklädda vältrimmade flickorna på den sommargröna<br />

gräsmattan applåderades livligt för sitt olympiaprogram av den<br />

tusenhövdade festpubliken. Gamlakarleby manskör och Kokkolan Lauluveikot<br />

utförde gemensamt Sibelius Finlandia-hymn och efter folkdans-<br />

12<br />

uppvisning och hornmusik sjöng publiken Vårt Land. Det var mE.d en<br />

odefinierbar känsla av jublande sommarafton, som publiken tveksamt<br />

lämnade idrottsplanen, och olympiaelden, som fördes vidare klo 6 följande<br />

morgon av Frej Asplund och J OM Corin som GIF:s representanter till<br />

Kronoby rå, där den på morgonen den 13 juli kl. 7 överlämnades till Lennart<br />

Riska. Den fördes vidare av Runar Riska, Viktor Myrskog, Ener Dahlsten,<br />

Per Strandvall, T . A. Strandvall, Henrik Forss och Börje Strandvall,<br />

som överlämnade den vid Samlingshuset för en 5 min. paus tili Marian<br />

Aminne. Under uppehållet hölllärare Valter Jungner ett kort taI, efter<br />

det Kronoby hornorkester framfört olympiafanfaren och Raymond Sell<br />

framfört Olympiakommittens hälsning. Morgonen var mulen och regndroppama<br />

hängde i luften. Dock kantades vägama av stora skaror intresserade<br />

idrotts- och olympiavänner, då facklan efter den stämningskoncentrerade<br />

högtidsstunden i Kronoby fördes vidare av Kurt Riska,<br />

Helge Strandvall, O. Lyttbacka, Börje Torrkulla, Runar Aminne, A.<br />

Storbjörk, Elis Backnäs, Erik Kirsilä, Bertel Byskata, Sigurd Björklund<br />

Teodor Brörklund och Helge Nylund.<br />

Rudolf Casen kommer med elden tiU Gamlakarleby.<br />

13


I<br />

Hangö nya idrottsplan öppnas solenl vid förbundsmästerskapen 1931.<br />

Lasse B exar, stabil kastare , t,yogen<br />

sin klubb, Sundom IF.<br />

20<br />

J ussi Lundmark vandrar omkring i skjortärmarna<br />

under soliga SFI-mästerskapen i<br />

Gamlakarleby 1935.<br />

Det är icke här avsikten att i detalj följa Svenska Finlands idrottsförbunds<br />

- det nya llamnet tillko=et på årsmötet 1917 - öden gellom<br />

de fyra decennierna, Sllarare då att tecklla några konturer. Det bör vara<br />

rätt och billigt att disponera denna kria så, att ledarna för förbundet ges<br />

en första rangplats. De har satt sin särprägel på verksamheten, envar på<br />

sitt sätt och på sin tid, kompletterande varann, efterföljaren byggande<br />

på företrädarnas erfarenheter.<br />

Kommerserådet J. F. Hackman var mannen, som sarnlade de spridda<br />

skarorna och oröt väg för iden. Han efterföljdes redan två år senare, 1914,<br />

av den m ångkullniga, klartänkta och av alla respekterade riddersmannen<br />

Arthur Eklttnd, som på ett märkligt sätt kunde ingjuta sin anda i hela<br />

förbundet, som än i dag och även under 30-talets språkpolitiska ofärdsår<br />

a,- den Hnlands<strong>svensk</strong>a idrottens vedersakare hyllades som vår idrottsrörelses<br />

klart lysande symbol. 1916 trädde Uno Westerholm till, den kanske<br />

störste ledare <strong>finland</strong>s<strong>svensk</strong> idrott någonsin har haft, en entusiast,<br />

en arbetsmyra, organisatör och de stora linjernas man, outtröttlig och<br />

med en enastående förmåga att hinna med allt. Westerholm beklädde<br />

ordförandeposten till '1923, elå Arthur Eklund gjorde come back för att<br />

Ake Storrank, 10-kampare ocll<br />

och rllångdrig T erjärvbas.<br />

2 l


S F 1 :<br />

J(ollllllerserddet J. F. Hackman<br />

Ordf. 1912 - 1913.<br />

Direktör UIIO W esterholm<br />

Ordf. 1916- 1922.<br />

ordförand e n<br />

Fil. lIlag. A. Eklund<br />

Ordf. 1914-1915. 1923- 1925.<br />

K amrer Runar Granholm<br />

Ordf· l.')2fi - lfl3'2.<br />

Doktor K. J. Lundmark<br />

Ordf. 1933 - 1942<br />

1 9 1 2 --- 1 952<br />

Direktör Erik Aström<br />

Ordf. 1947-<br />

Professor Bo Palmgren<br />

Ordf. 1942- 1947


K natig men stark i /jällvinden.<br />

(1 nlöst tävlingsbild) .<br />

Skidsport och friluftsliv<br />

Av Ivar Ståhle<br />

D et finnes väl knappast någon idrottsgren som ligger friluftslivet närmare<br />

än skidsporten. Inte ens orienteringen, som ändå borde ligga så<br />

nära tili hands, anser jag här kunna mäta sig med skidningen. Det är<br />

närnligen så få människor som enbart för sitt nöje går ut en vacker dag för<br />

att orientera och sällan med hela sin familj. Däremot hän der det mycket<br />

ofta att hela familjen går ut på skidor. T.ex. i Norge är det vanligt att man<br />

packar sin ryggsäck och åker upp tili fjälls en vacker morgon. Och skidor<br />

kan man vanligen bruka som barn. Skidsporten är utan tvivel en star<br />

idrottsgren, därtili en sådan som endast kan bedrivas ute i den vackra vinterterrängen.<br />

Nu är ju friluftslivets främsta uppgift att få ut människorna tili den<br />

stora naturen. Sak sa=a på vilka vägar man försöker nå fram tili detta<br />

må!. Målets huvudsak är ändå klart. Kan skidsporten samarbeta med friluftsarbetet?<br />

Vili man få den stora massan med så måste man alltid ha<br />

något mål som man kan utpeka. Så har t .ex. CIFs Friluftsråd senaste höst<br />

gjort en vacker början genom att dra upp den ena rutten efter den andra<br />

och samlat deltagare. Kan nu denna början sprida sig runt landet och man<br />

på varje liten ort kunde få ett litet »råd.) som sköter organisationen så<br />

kommer de goda uppslagen att få många efterföljare. Och på samma sätt<br />

som man på höst och sommar begett sig ute i terrängen så bör man då<br />

snön kommer dra upp spår - men alla med något mål som man vili nå.<br />

Ett utmärkt sätt är enligt min åsikt att friluftsrådet tar förbindelse med<br />

skidsporten och dess samlingsplatser. Som ett första mål kan Solvalla välj as.<br />

Det ligger på lämpligt avstånd från staden och det är ett verkligt mål att<br />

ko=a tili. u vet jag att m ånga tänkt på samma sak så det är ingenting<br />

nytt. Men vad man kanske inte tänkt på är att det finns många sådana<br />

platser inom vårt verksamhetsområde. Vi har Öjbergsbacken med sin stuga<br />

i Vasa skidstugan invid den nya skidbacken i Gamlakarleby o.s.v. Vi<br />

bör söka upp dessa platser och ge direktiv. Gör upp en lista och sätt i gång.<br />

På alla dessa ställen har skidsporten god fart på vintern. Men den är mera<br />

tävlingsbetonad, man strävar att nå goda resultat. Nu finns det i alla fall<br />

många som inte ger sig tävlingshetsen i våld, folk om gärna är med på ett<br />

lugnare och fridfullare sätt, många som är utpräglade friluftsmänniskor och<br />

önskar ta saker och ting på ett annat sätt. Det är dessa personer som vi<br />

29


Monark,<br />

det<br />

moderna<br />

Segrarmärket<br />

Ab Cykelfabri ken Monark<br />

VARBERG<br />

Alvar Kronqvist i kretsen av sina adepter i gymnastiklägret<br />

i H elsingfors .<br />

Ett fynd i olympiastadion<br />

Av Stig Häggblom<br />

D et är fullt motiverat att till Finlands <strong>svensk</strong>a gyrnnastikförbund<br />

överräcka en liten ros för gott arbete under det olympiska året. Överhuvudtaget<br />

har det yngsta förbundet inom CIF under sina t vå verksamhetsår<br />

visat en livaktighet, som inte inger n ågra farhågor evad beträffar<br />

förbundets möjligheter att hävda sig även i framtiden. Efter det<br />

verksamhetsår som kulminerade i den sällsynt lyckade gyrnnastikfesten<br />

i Borgå i juni 1951, gick gyrnnastikförbundet med stor energi in för att<br />

även dra sitt strå till den olympiska stacken. Resultatet blev en fin uppvisning<br />

i Olympiastadion onsdagen den 30 juli. Nu har gyrnnastikförbundet<br />

ställt in Gyrnnaestrada i Rotterdam i siktet och förberedelsema är<br />

redan j full gång med tanke på att få i väg ett möjligast gott ungdomslag<br />

till den holländska metropolen.<br />

35


En efter en kallas löparna fram tili tartstrecket , kloekan klämtar<br />

och med tre minuters intervaller rusar de ut längs snitzlingen för att 300<br />

meter längre fram få kartan och dagens svåra uppgift i sin hand ...<br />

Litet pa sidan om det hela står en kort men välväxt löpare iförd den<br />

finska landslagsoverallen, tankfullt blickande upp mot skogshöjderna i<br />

nordväst . Han har smort in sin vältränade kropp mot väta och k yla,<br />

han har joggat sig varm och står nu bidande sin tid _ liksom försänkt<br />

i bön. Var är hans tankar i denna stund? Tänker han tillbaka på<br />

den dag för fem år sedan, då han som debutant i landslaget _ efter ett<br />

ypperligt lopp i den svårforcerade t errängen vid Randsfjorden _ p å grund<br />

av ett missförstånd med sista kontrollen fick se sig struken ur prislistan.<br />

Eller på de tjugo meter han strök förbi nästsist a kontrollen senaste höst<br />

vid 3-1andskampen och från en klar ledning ramlade ner tili andra plats.<br />

EIler tänker han på löftet som h an och nio kamrater gett sig själva och<br />

varandra - löftet att KÄMP A.<br />

1 varje fall har han I1U klippt av trådarna tili yttervärlden. Han samlar<br />

sig som för ett spr ng . Han vet att h an är i form, han känner sin<br />

styrka. Men han vet även att den uppgift som ligger framför honom är<br />

oerhört svår. Han har med framgång kört i otaliga skidspår, han har<br />

kämpat och gett sitt ytterst a. Men dock har de uppgifterna väsentligen<br />

skilt sig från dagens. Varje skidlopp kräver sin speciella t aktik beroende<br />

på sträckans längd, på terrängens svårighetsgrad, p å konkurrens och på<br />

föret. Konsten att valla ett par skidor är en heI vetenskap ... Men där<br />

har dock funnits ett spår att följa, efter varje tio meter en flagga som<br />

visat vägen mot må!. Där har han kuunat »haka p å» en medtävlare eIler<br />

ligga som en rem i spåret m ed en enda t anke - framåt . . .<br />

Men idag är uppgiften en aunan __ _<br />

Någon har sagt: »Den vinner som mest vilho Han vill vinna __ _<br />

och han är beredd att offra varje uns av sin inneboende styrka för att nå<br />

detta mål. Men han vet likafullt att hans kondition och h ans löpförmåga<br />

båt ar honom föga om han icke idag kan fullfölja sin uppgift med en k allhamrad<br />

hjärna. Han vet att det nu gäller att kuuna fatta snabba och riktiga<br />

beslut. Oavbrutet kommer nya problem att rullas upp framför honom<br />

- inte ett ögonblick får han släppa kontakten mellan karta och t erräng.<br />

Att här följa en medtävlare kan betyda att han är ur spel _ definitivt.<br />

Själv skall han välja sin väg i det stycke okänd terräng som ligger<br />

framför honom, ensam skall han kämpa mot markernas hinder och den<br />

lust att lägga av på farten som en begynnande trötthet för med sig, tankeskärpan<br />

m åste bibehållas ända till slutet även i en av kroppslig möda<br />

tröttnande hjärna . ..<br />

Detta är orientering _ _ _<br />

40<br />

*<br />

Segraren stormar i mdl.


Men vi skall nu närmast h ålla oss tili fotbollen. Ännu för 20 år sedan<br />

rekryterades de bästa finländska fotbollsspelarna i H elsingfOl;s och Abo<br />

och det var därför också naturligt, att våra <strong>svensk</strong>talande landslagsspelare<br />

kom från dessa orter. Nu är förhållandet ett annat. Huvustaden har<br />

detroniserats som fotbollsmetropol och landslagsmaterialet hämtas från<br />

landsortsklubbarna. På <strong>svensk</strong>t h åll har H elsingfors IFK:s roll övertagits<br />

av Vasa IFK, som under de senaste åren har bidragit med en stark fyrväppling.<br />

Under det olympiska året uppenbarade sig även Lovisa som<br />

landslagsspelarleverantör och tidigare h ar Borgå bidragit med en bra representant.<br />

Ekenäs var en gång på god väg, men odrägliga planförhållanden<br />

har gjort, att ingen västnylänning ännu har fått ikläda sig landslagströjan.<br />

Under de sen aste åren har en ekenäsbo nämnts i sammanhanget<br />

- Chappe Lindqvist. Han har blivit jakobstadsbo och representerar<br />

numera en AIF-klubb.<br />

Nils Ri//berg konkurrerade med Rytkönen<br />

Det olympiska året s stjärnskott på den finländska fotbollsfronten var<br />

Nils Rikberg, f.d. SFI-mästare i spjutkastning. Rikbergs karriär som fotbollsspelare<br />

har varit mera kometlik än måhända någon annan finländsk<br />

spelares. Han slog igenom i sin första stormatch - Pressen mot landslaget<br />

på Stadion i maj - och vid det här laget är han given i landslaget.<br />

Att det är någonting extra med denna välväxta, urstarka svarvare från<br />

Lovisa bevisar hans insats i den nordiska fotbollsturneringen, där Finland<br />

utgick som segrare. Av Finlands fem mäl insköt Rikberg fyra. Riks<strong>svensk</strong>a<br />

fotbollsexperter ansåg honom vara ett verkligt fynd och varnade<br />

Finland för italienska värvare. Vi vet inte, vad Rikberg tänker om ett<br />

dylikt resonemang, men det finns också finska bedömare, som anser<br />

honom h a pengar i sina stadiga fotbollsben. Vid nomineringen av årets<br />

bästa finländska fotbollsspelare konkurrerade Rikberg starkt med Aulis<br />

Rytkönen.<br />

Som fotbollsspelare är den gode Nisse ingen bländande tekniker. Han<br />

imponerar främst genom sin friska gåpåaranda och sin skottvillighet. Hårdare<br />

än Rikberg har ingen annan finländsk fotbollsspelare skjutit, förklarade<br />

vicehäradshövding Yrjö Tornivuori - chef för uttagningskommitten<br />

- en gång senaste höst. Rikberg är ocksä en ovanligt läraktig<br />

adept , inflickade rikstränaren Aatos Lehtonen. Stjärnskottet från<br />

LOvisa, som representerar Jäntevä i Kotka, har ännu inte nått toppen<br />

av sin utvecklingskurva.<br />

»Spanioren» Stig-Göran<br />

En av stöttepelarna i landslaget var också under det olympiska året<br />

Stig-Göran Myntti, adress: Vasa IFK. Det har alltid funnits spelare,<br />

60<br />

som uttagningskommitten har använt som försökskanin vid komponerandet<br />

av landslaget. En sådan »försökskanim har Myntti varit så länge<br />

han har tillhört landseliten. Än h ar han prövats i anfallskedjan, än som<br />

centerhalv, men sina bästa insatser har han ändå gjort på sin ordinarie<br />

plats, som vänsterback.<br />

Myntti skiljer sig i en väsentlig punkt från alla andra finländska fotbollsspelare.<br />

Han gör semestertripper tili Spanien. 1 slutet av året fick han<br />

följa med ett danskt fotbollslag på turne i Spanien. Han kom hem utan<br />

att ha behövt spela en enda match.<br />

»Spanjorem Stig-Göran är en driven tekniker och besitter en utmärkt<br />

blick för situationerna. Egenskaper, som är nödvändiga för en så kortväxt<br />

backspelare som Myntti. Han kan också vara frän så det förslår. Myntti<br />

är byggrnästare till yrket. En bra fotbollsspelare och gedigen människa.<br />

Erik Beiiar hade nöjet att avsluta (?) sin vackra landslagsspelarkarriär<br />

med en olympisk match, där han skötte sig med den äran. På 30-talet<br />

bakades de bästa halvbackarna av f.d. forwardsspelare (Jalle Malmgren,<br />

Leo Karjagin, William Kanerva). Beijar är en representant för denna<br />

gamla skola. 1 de första landskamperna efter kriget sågs han som vänsterytter<br />

i landslaget, men sedan började han spela halvback och på denna<br />

plats har han gjort flere uppmärksammade matcher i landslaget. Han<br />

har i regel haft en utmärkt kondition, har matat bra och överhuvudtaget<br />

väl passat in i det permanenta försvarssystemet i landslaget, där han har<br />

haft gode vännen Stig-Göran bakom sig.<br />

Kurt Martin - tillhör Vasa IFK såsom de två föregående - har varit<br />

landets bästa högerback i flere års tid. Efter en något svävande start<br />

fann han till slut sin egen stil och blev bofast i landslaget. En rätlinjig<br />

backtyp med utmärkt huvudspel och en fin spark. Gent1eman på planen<br />

och utanför densamma.<br />

Ole Stolpe, Vasa IFK, var Stadions populäraste person den 19 juli på<br />

kvällen, då hall tämligen ofint prickade in två bollar i följd på Österrike.<br />

Det var då hoppet tändes bland publiken. Det har sagts, att Stolpes spel<br />

syns mera än vad det är värt. Huru som helst, åtminstone i den olJ?llpiska<br />

matchen var hans insats värd högsta beröm. Det är sådant frejdigt humör<br />

som Stolpes, som är en tiligång i ett landslag. Det är inte den lille sockerbagarens<br />

fel, att han har ett par trumpinnar tili ben, och inte alltid gör<br />

sig som huvudspelare. Men en festlig syn är han, när han kommer kilande<br />

på sitt eget finurliga sätt. Stolpe hör på samma sätt som Myntti tili mängfrestarna<br />

i bollsport. Han har varit landslagsspelare också i bandy och<br />

han är en god ishockeyspelare.<br />

61


Problembarllet Ake Lindman<br />

Helsingfors har under de tv senaste åren haft två spelare, som gan ka<br />

flitigt har anlitats i landslaget. Den ena är Åke Lindman, som fått hoppa<br />

in i laget, när Kurt Martin har varit skadad eller också har han setts<br />

som vänsterback. Han är känd för sitt orädda, temperam entsfulla spelsätt,<br />

som tyvärr stundom tar sig mindre lämpliga uttryck. Men ingen kan<br />

beskylla Åke för att han inte skulle uppoffra sig. 1 det fallet likrlar han<br />

inte så litet Frans Karjagin, när denne var SOlU bäst. Lindman är h ård<br />

som flinta i sina brytningar, men något farlig på grund av sma konstiga<br />

krumsprång, som lätt kan rendera laget straffsparkar. Han var lagkapten<br />

för Helsingfors IFK:s fotbollslag, när fotbollssäsongen var till ända.<br />

Nu går han omkring med transferspappren i fickan .<br />

En annan Åke s gs under det olympiska ret i det finländska landslaget.<br />

Åke Forsberg, Kiffens h yggliga och svajiga center, debuterade mot<br />

verige i säsongens sämsta landskamp. 1 sanning otursamt att debutera<br />

i en dylik match. Forsberg lyckades mindre väl, men så blev han inte<br />

heller bortskämd med n ågra kala passningar från kamraternas sida. Forsberg<br />

lever högt p å sitt fina huvudspel och sin målfarlighet. 1 Kiffens kedja<br />

har han alltid varit en tillgång.<br />

Sju <strong>finland</strong>s<strong>svensk</strong>a fotbollsspelare har alltså medverkat i Finlands<br />

landslag under det gångna året. Samtliga har kämpat väl och gjort sitt<br />

bästa i den blå-vita dressen. Precis som deras föregångare på 20- och 30talen.<br />

Daglig, tidtabellsenlig, tillförlitlig trafik<br />

på linjerna<br />

V ASA-NYKARLEBY -J AKOBSTAD-GAMLAKARLEBY<br />

GAMLAKARLEBY-TERJ ARV • GAMLAKARLEBY- SEINAJOKI<br />

SEINAJOKI- ORAVAIS- VASA- KAUHA VA<br />

62<br />

AB. HALDIN &; ROSE OY.<br />

JAKOBSTAD - Telefon namnanrop: "Haldin & Rose"<br />

EN ED, ETT LÖFTEI<br />

N är S-F stiftades för 27 år sedan<br />

fick <strong>svensk</strong>folket det löftet, att<br />

bolagets premier skulle bE låga.<br />

DET LÖFTET H.4LLER ALLTJAMTI<br />

H. Savolainen I vdr OS-eden.<br />

Ömsesidiga Försäkringsbolaget<br />

SVENSK-FINLAND<br />

Huvudkontor i Helsingfors Mannerheirnvägen 12<br />

Tel. växel 10075 Styr. dir, 54566<br />

Kontor i Borgå telefon 936, Ekenäs 1401, Vasa 2656.<br />

Ombud överallt i <strong>svensk</strong>bygderna.<br />

Bil-, brand-, skogsbrand-, inbrotts-, rån-,<br />

obI. & friv. olycksfalls- m.fl. försäkringar.<br />

S-F = SÄKERHET och FÖRTROENDE.


Depooera skatteCritt i hnvnd­<br />

stadeos äldsta privata pennio&;'iostitut<br />

Inlånade medel utlånas främst för<br />

bostadsbristens avhjälpande.<br />

Ge penningplaceringen social syftning!<br />

HELSINGFORS SPARBANK<br />

GRUN DAD 1825<br />

Vad Spelen gay oss<br />

1 ntervjuer sammanställda av Stig Häggblom<br />

Olympiska Spelen var allting annat överskuggande i idrott 1952. Det var<br />

vinterspelen i Oslo och det var framför allt Sommarolympiaden i Helsingfors.<br />

De <strong>svensk</strong>a idrottsmännen i F inland slog sig i hårda uttagningar fram till<br />

många representationsuppdrag. Det var fallet i friidrott och /otboll, paddling<br />

och rodd, segling och fäktning, boxning och cykling. » V år 1 drott» sam ju skall<br />

skildra den <strong>svensk</strong>a idrottens verksamhet i Finland under ett år, kan givetvis<br />

inte lämna den olympiska idrotten okommenterad. V åra idrottsmäns insatser<br />

i och /ör sig har gjort att OS /ramskymtar i många avsnitt av boken. Men Vår<br />

1 drott önskar dessutom genom en rundfråga till några personer inom vår<br />

idrottsrörelse ulröna vad de anser att OS har skänkt oss i djupare bemärkelse.<br />

67


De frågor interviuobiekten haft att svara på har varit två, 1) Vad var det<br />

bästa och minnesrikaste vid Spelen (Oslo alternativt H elsingfors), det högtidligaste<br />

ögonblicket?<br />

Fråga 2 lydde: Tror Ni och i vad mån att årets Spel har förmått närma<br />

världens nationer tili varandra och eventuellt påverkat framridens idrotlskontakter<br />

länderna emellan?<br />

Och här har vi svaren:<br />

I var Ståhle,'<br />

DE STRALANDE ARRANGEMANGE<br />

är man efter att ha sett på vilket förnämligt sätt norrmännen genomförde<br />

vinterolympiaden, var det åtminstone för mig mest spännande att<br />

se hur vi organisatoriskt skulle klara det hela. Detta är minst lika intressant<br />

som någon tävlan, och det betyder oerhört mycket för det arrangerande<br />

landet. Det är på grund av det sätt som vår Olympiad genomfördes<br />

som vi har rätt att vara glada. Och vi skall oförbehållsamt ge erkännande<br />

åt den ledning som så lyckligt genomförde densa=a. När man från många<br />

idrottsledare och journalister, grånade i idrottens tjänst, får höra de vackraste<br />

lovord, då kan man inte annat än av fullaste hjärta glädjas och vara<br />

stolt över sitt land.<br />

- Arets Olympiska Spel förde folken samman m era än n ågonsin tidigare<br />

vid liknande ,)speh därför att man formligen ,)såg') hur man på flere<br />

h åll sökte nå samförstånd bland nationer som tidigare stått frä=ande för<br />

varandra. 1 söndringens och det kalla krigets dagar finns det ibland ett behov<br />

hos den enskilda individen att söka förståelse och sympati hos andra<br />

människor. Det gavs så många bevis under OS att s å var fallet. 1 detta<br />

teeken måste vi se en vilja tili större idrottsligt utbyte och samarbet e i framtiden<br />

mellan all världens länder.<br />

Lars Eklund:<br />

JOSEPH BARTHEL<br />

- Det bästa jag såg och därför också minnesrikast, var utan tvivel<br />

finalen p å 1 500 m. , där lille Luxemburgaren Joseph Barthel så eftertryckligt<br />

slog de ,)stora kanonerna,). Aldrig har jag sett ett bättre upplagt lopp,<br />

lugnt och behärskat, avvaktande i början, systematisk upphämtning,<br />

aldrig stängd och när de stora, Luege & C:o i den rasande spurten lurpassade<br />

p å varandra och ,)löpte ub kom Barthel utan respekt för sina namnkunnigare<br />

motståndare och löpte i m ål kortaste vägen, p å innerbanan.<br />

68<br />

I var Stdhle. Lars Eklund.<br />

Man hade knappt hämtat sig från den beundran och högaktning man<br />

kände för denna olympiska segrare, förrän han uppenbarade sig på prispallen,<br />

glad, anspråkslös och djupt rörd. När Luxemburgs nationalhymn<br />

spelades och dess flagga gick i topp i segrarmasten, var ögonblicket så<br />

högtidligt, att även den mest garvade kände en klump i halsen.<br />

- För vår egen del har årets Spel varit av stor betydelse. Folk från olika<br />

världsdelar och förhållanden, som säkerligen inte vetat mycket om vårt<br />

land och vårt folk, har fått den rätta bilden av oss och våra förhållanden.<br />

Om Spelen däremot förmått närma världens nationer tili varandra i annat<br />

än idrottsligt hänseende tror jag näppeligen , trots att den olympiska<br />

tanken går ut p å fred och förbrödring.<br />

Ola Dyhr:<br />

F ANBORG OCH EDENS A VLÄGGANDE.<br />

Helhetsintrycket av deltagarna i Olympiska spelen tyckte jag var en<br />

glanspunkt i det hela. D et gavs så m ånga bevis p å gott kamratskap mellan<br />

deltagare från olika h åll av världen. Detta kamratskap tycktes befästas<br />

och breda ut sig mera för varje dag under spelen. Ungdomarna samlades,<br />

som sig bör, som goda kamrater till den knivskarpa kampen på tävlingsbanorna.<br />

69


Ola Dykr.<br />

Det högtidligaste ögonblick var för mig samlingen vid fanborgen pa<br />

Stadion vid edens avläggande.<br />

De Olympiska spelen har säkerligen även denna gång fört åtminstone<br />

världens idrottsutövande lager närmare varandra och redan nu har man<br />

läst om tävlingsinbjudningar från ett land tili ett annat. Impulsen till<br />

dessa har troligtvis i många fall utgått från Spelens tävlingar och stora möjligheter<br />

finnes väl att dessa gästspel skall ge upphov till mera utvidgat<br />

samarbete i framtiden.<br />

Lennart Lindberg:<br />

BÄSTA OLYMPIADEN?<br />

Lennart Lindberg, häckstjärna som låg i intensiv träning för Spelen men<br />

som på grund av skada aldrig fick vara med, säger:<br />

- Det minnesrikaste och högtidligaste ögonblicket i Stadion under<br />

sommarspelen var finalen på 1.500 meter. Just därför att den okände<br />

Barthel gick segrande fram. Och prisceremonin, ja, det var ett ögonblick<br />

som länge stannar kvar i minnet.<br />

- J ag tänker mig att Spelen i Helsingfors verkligen färde nationerna<br />

närmare varandra. Det var ju första gången Sovjet var med, aldrig kan<br />

man glömma den jättelika poängkampen mellan 'Sovjet och USA. Spelen<br />

betydde antagligen oerhört mycket för alla framtida Olympiader. Nog<br />

70<br />

Lennart Lindberg.<br />

hade det varit värdefullt att få vara med på annat vis än som läktaråskådare.<br />

Gertrud Wickmann:<br />

VI B ÖR LÄRA OSS SpRAK<br />

Det starkaste och oförglömligaste intrycket gjorde på mig öppningshögtidligheten<br />

eller egentligen publikens hållning under densamma. Publiken<br />

var i detta fall vårt folk. Det var ju den stund vi väntat på i över 10<br />

år, stunden då den olympiska elden skulle tändas i vårt vita stadion och<br />

olympia-flaggan hissas mellan vårt eget lands och Greklands - olympialandet<br />

framom andra. Men regnet kom och förtog mycket av den festivitas<br />

som annars kunnat vila över festöppningen. Men allvarliga och högtidliga<br />

vällde massorna in genom portarna och fyllde stadion tili sista plats. Man<br />

kände vad var och en kände - besvikelsen över att stunden icke blev det<br />

som vi drömt och hoppats att den skulle bli. Kanske fanns i människornas<br />

uttryck något av detta patos som man brukar beskylla oss finländare<br />

för att gå omkring med. Men också något a'J" detta - vanan att bära motgång,<br />

detta »trots allb, som så mången gång förut fått vårt folk att bära<br />

motgångarna och växa sig över svårigheterna. Vi hade ju gått in för spelen<br />

icke blott som inför ett stort idrottsevenemang, utan för något som var av<br />

långt större bärvidd för oss och landet i sin helhet. Såväl publikens som<br />

71


Gertrud Wichmann.<br />

organisatörernas och funktionärernas behärskning och värdighet gjorde<br />

större intryck på rnig än jublet över de skilda segrarna i olika grenar de<br />

senare dagarna.<br />

Det högtidligaste ögonblicket - det var när elden fla=ade upp i<br />

Stadiontornet.<br />

Det är en stor och positiv tillgång att ungdom kan mötas, utbyta åsikter,<br />

få upplysningar om varandras länder och levnadsförhållanden och<br />

knyta vänskapsband. Otvivelaktigt bidrar dessa olympiska spel liksom<br />

varje annat sammanförande av ungdom från skilda länder till att jämna<br />

vägen för den förbrödring folken emellan vi alla drömmer om. Men om vi<br />

i framtiden skall kunna uppehålla denna kontakt måste också vår idrottsungdom<br />

vinnlägga sig om utvidgad språkkunskap. Det är inte nog med<br />

att man ler vänligt och förståelsefullt mot varandra eller klappar varandra<br />

i ryggen, man måste få den direkta kontakt som språket ger. Först det<br />

föder ett närmande, som består också efter det man skiljts åt på tävlingsbanan.<br />

Harald Blomqvist:<br />

EN JÄRNRIDA BRÖTS 1 RÄTT TID<br />

- Det bästa? Undrar just om jag anses jävig att säga: ),g eno mb<br />

r 0 t te t i v a t t e n s p 0 r h , d .v.s. kanot och rodd, som det varit<br />

?2<br />

Harald Blomqvist.<br />

så svårt att få vederbörande att förstå att är idrottsgrenar som speciellt<br />

lämpar sig för våra förhållanden och som det lönar sig att omhulda. - Varför?<br />

Jo, för att uppkomsten av nya toppgrenar i vårt land lockar nya skaror<br />

med i idrotten, sålunda stärkande grunden för vårt folks fysiska hälsa<br />

och breddande ytterligare basen för världens redan tidigare mest utbredda<br />

ungdomsrörelse.<br />

- Att det högtidligaste ögonblicket för mig personligen var, då Thorvald<br />

Strömberg gick i mål som ohotad segrare i kajakpaddlingens 10.000<br />

m :s lopp, efter en kamp med ),kanotkungem Gert Fredrikson och hela världens<br />

kanotelit, säger sig själv, enär jag i två år följt Thorvalds noggranna<br />

förberedelser och många försakelser, för att vinna just det loppet.<br />

- Att OS i Helsingfors i högre grad än tidigare spel varit ägnade att<br />

förbrödra världens idrottsungdom, och därmed tjäna fredens ide är jag<br />

övertygad om. Genom sitt geografiska läge mellan väst och öst var Helsingfors<br />

rätta orten för en olympiad, som samlade hela världens idrottselit,<br />

oberoende av politisk åskådning och tänkesätt, vid en tidpunkt då det<br />

bäst behövdes. Sovjetunionens deltagande var i detta avseende av största<br />

betydelse. Om en gång en ),järnridå), kan genombrytas av idrottens sunda<br />

tanke skall väl även samförstånd och ömsesidig uppskattning kunna använda<br />

kanaler och slutligen nedbryta de murar av rnisstro, som fortfarande<br />

skilja så m ånga nationer och raser. Början är gjort. Låt oss fortsätta<br />

på denna linje.<br />

73


Börje Strandvall:<br />

MYCKET UTOM IDROTTEN V AR BETYDELSEFULLT<br />

- Man brukar säga att det bästa kommer tili sist , men när det blir taI<br />

om 08 kommer nog det bästa först. Jag avser invigningshögtidligheten<br />

som hos rnig kvarlämnade det vackraste och säkert också varaktigaste<br />

minnet av 08 1952. Att se världens ungdomselit försarnlad på det gröna<br />

klädet i vårt vackra Stadion var en syn. Kulmen nåddes när Heikki Savolainen<br />

trädde fram för att med lugn stämma svära eden. De jättelika tävlingarna<br />

alla dagar veckan ut, kunde inte överskugga öppningsdagens högtidsstämning.<br />

- Att de olympiska spelen kUllde sarnla så många nationer tili ädel<br />

kamp, så många olika raser, är bevis llOg för att 8pelen har stor betydelse<br />

för det mellanfolkliga samarbetet. Under de olympiska veckoma knöts<br />

många väuskapsband mellan både aktiva, ledare och åskådare från världens<br />

olika höm. Banden kommer i de flesta fall att hålla livet igellom.<br />

Det är väl riktigt att det närmast var de idrottsliga kontaktema som fördjupades,<br />

men även på många andra ornråden knöts värdefulla förbindelser.<br />

Börje Strandvall.<br />

Som<br />

en 'dans<br />

på rosor<br />

är tipparens steg då han går att avhämta sin miljonvinst ...<br />

Samma chans har också Ni!<br />

Redan medvetandet härom får<br />

Er att se Ijusare på fi llvarons<br />

mångahanda bekymmer - livet<br />

ter sig som ett spännande även­<br />

tyr. ba ra N i kommer ihåg att<br />

tippa -<br />

regelbundet<br />

varje vecka !<br />

·;· ... };;;.l.·. /,<br />

.":{;::c


OLYMPIA<br />

GÄSTERNAS<br />

FAVORIT<br />

Lever eras numer a<br />

över h e I alandet.<br />

RETTIG<br />

-{;:s {;:{ {;:{ Följer förnämlig Klubb-tradition '1:l 't? "tl<br />

Leveranskraftigt<br />

TRVCKERI<br />

som betjänar landets kultur- och<br />

näringsliv med behövliga tryck­<br />

och bokbinderiarbeten<br />

MERCATORS TRY_CKERI<br />

H ELS I NGFORS - GEORGSGATAN 27<br />

K A SS A o ch BO KFÖ R I NG ANNEGATAN 1 8 VI<br />

Anders Stenman beundrar P aYis-utsikten med kritisk min.<br />

Med ett landslag i Paris<br />

Av A nders Stenman<br />

E fter den m ycket strålande - men hu så kalla - Olympiaden trodde<br />

v i oss ha fått nog för i år av idrott. Det var d ärför m ärkligt att det kun de<br />

jubla inom ens idrottshjärta, då det blev klart att P aris stod på lut i<br />

programmet, sommarsäsongen var slut. Den 'J 0 september vrålade det<br />

flygplan bort ur diset på Malm flygfält, som skulle föra landslagets huvudtrupp<br />

via Stockholm tili P aris.<br />

Det är underbart vad m an k änner sig h a en dyrbar last , då m an - om<br />

o ckså som en m ycket liten ledare - för en idrottstrupp över tilI främmande<br />

land. Om än st atistiken och erfarenhet en m ed visar att flyget är<br />

ett säkert färdmedel, känner man en ansvarsfull ängslan, då säkerhet sbältet<br />

spännes om m agen och man ankras fast i den darriga alurnirllumf<br />

ågeb1s innandöme. Det är intressant att sitta och jämföra denna parisr<br />

esa m ed en idrottsresa 1937 över Bottenviken i m ot orbåt. Båda gångerna<br />

var ett trettiotal pojkar m ed. u : topptrimmad pilot med guldknappar och<br />

topptrimmade motorer; kaffe, kakor och frukter på bricka tilI var och en ,<br />

d agens tidningar, cigarretter, tuggumrni ... Då: topptrimmad botten ­<br />

h avsfiskare m ed öppen b åt , 12 hästkrafters mot or, vars svänghjul ilsket<br />

II


Ekenäs simsällskaps simskola sommaren 1952, som synes ingen brist på gott material.<br />

84<br />

Segerrika Anneli H aaranen motlar<br />

sitt pris.<br />

Tankar efter OS-simmet<br />

Av J oop van der Reyden<br />

»O lympiska Iärdoman är en sats man funnit i många sporttidningar<br />

dessa dagar. Författare av populära och vetenskapliga artiklar visar på<br />

olika sätt sitt godkännande eller ogiliande av sina olympiska Iags resultat<br />

under den senaste Olympiaden. De bedömer och avgör så många saker<br />

att man inte Iängre kan veta vad som är trovärdigt och vad som är<br />

otroligt. På mitt bord ligger en inbjudan att skriva någonting för CIF-årsboken,<br />

n ågonting som behandlar det olympiska året och då passar ju<br />

ingenting bättre än att skriva n ågonting Ol;n Olympiska speIen.<br />

1 Holland (och jag tror att fallet är detsamma i Finland) är allmänheten<br />

och kritiken inte särskilt nöjd med de egna insatsema i Spelen. Inte så att<br />

de ens skulle våga diskutera organisationen (den var perfekt), men de kritiserar<br />

våra idrottsmän, våra ledare, våra organisationer eller någon annan<br />

som eventuellt kunde ha påverkat resultaten. Man får höra att våra<br />

idrottsmän var för vek a. Dessa kommentan;r har gjorts långt efter Olympiska<br />

spelen. Den första reaktion en gällde den ökade professionalismens<br />

förhallande till den reJativa amatörismen i vårt Iand. - Ack, huru många<br />

amatörer det finnes i Holland järnfört med andra Iän der! - Som jag sade,<br />

har denna slutsats ersatts med rådet »var hård», men som diskussionen<br />

redan n ågra veckor har visat, är intressegruppema inte själv säkra på vad<br />

var och en av dem menar med hårdhet. Nu försöker de hitta på andra<br />

orsaker tili våra nederIag i de Olympiska speIen. FeI har bl. a . funnits i<br />

uppfostran av ungdomarna.<br />

Det mest underliga i dessa diskussioner är, att alla har rätt, eller deIvis<br />

rätt.<br />

Det finnes utan tviveI nuförtiden mera ren amatörism i de mindre länderna<br />

än i de större.<br />

Det finnes ingen orsak att ha överseende med skillnaden i uppfostran<br />

t .ex. av den amerikanska och den holländska ungdomen; den fysiska<br />

uppfostran, som i Amerika är mycket viktigare än i det »gaJ.n.!nalmodiga»<br />

Holland.<br />

Det finns sanning i påståendet att holländska idrottsmän är vekare än<br />

t .€X. amerikanska eller ungerska idrottsmän.<br />

]ag vill bara säga några ord om hårdhet; inte för att jag tror att den<br />

är en avgörande faktor i idrott, men därförinnan:<br />

85


1.) ] ag är ingen expert på amatörism.<br />

2) ]ag tror inte på att vårt undervisningsministerium är villig att ändra<br />

uppfostringssystemet p grund av de svaga resultaten i Olympiska spelen.<br />

Varlör vili vi att våra idrottsmän skall bli hårdare? För att vi vilI ha<br />

bättre resultatl Men huru få goda resultat?<br />

Tre antagliga orsaker varför man kan anses vara en bra idrottsman:<br />

1. Man kan vara ett maturbarn,), det är möjligt, om man av naturen<br />

har styrka (t.ex. AIne Borg, när man tänker på hur han slog rekord under<br />

förhållanden i vilka en normalt byggd kropp med norrnal kondition skulle<br />

ha vägrat funktionera).<br />

2. Man kan ha en tekniskt god stH; man är en tränad idrottsman (som<br />

t.ex. den holländska ryggcrawlflickan som kom på fjärde plats i den Olympiska<br />

finalen).<br />

3. Man kan vara mycket hård; man har en god kondition, som det<br />

kallas i Finland.<br />

Svårighefen med detta schema är att det inte är lätt att skilja den ena<br />

orsaken frän den andra.<br />

När man t.ex. tänker pä Zatopek, gäller den första tanken hans kondition,<br />

men vid närmare eftertanke att han är av naturen begåvad. Men det<br />

finnes mänga som säger att han har en bra stil och lika många att hans<br />

til inte är bra.<br />

Alla tre egenskaperna har här förenats i en enda idrottsman. Men vad<br />

är det viktigaste? Ingen framgång i de moderna Olympiska spe1en utan<br />

dessa egenskaper, inga medaljer utan stil, utan en viss naturlig kondition<br />

·eller utan hårdhet?<br />

För att besvara fr gan "vad som är det viktigaste,), skulle jag vilja gå<br />

,en omväg.<br />

Man kunde dela idrottsmänl1en i tre grupper:<br />

a.) den medelmåttiga idrottsmannen<br />

b .) den goda idrottsmannen<br />

c.) idrottsmannen av toppklass<br />

Den första gruppen består av idrottsmän som utövar en sportgren<br />

de 2.r intresserade av på grund av att de anser sig ha fallenhet iör den.<br />

Här förutsätter vi endast pojkar och flickor som har vissa naturliga förutsättningar<br />

för en viss idrottsgren. En sådan förutsättning utesluter å ena<br />

sidan dem som slagit sig på fel idrottsgren; t.ex. typiska tyngdlyftare som<br />

försöker bli världsmästare i simning, å andra sidan sädana som AIne<br />

Borg som har mera än naturliga förutsättningar för en speciell idrottsgren.<br />

Den andra gruppen bildar de som har lite me ra än den llförutsatta<br />

konditionem; d .v.s. de som kan komma tili goda resultat utan regelbunden<br />

träning, de som har fått en stH genom träningen och de som har<br />

86<br />

bara den normala förutsättningen, men en sådan andlig härdhet att de<br />

kan göra mera av den .förutsatta konditionem än en normal person.<br />

För att göra historien enklare lärnna vi bort de särskilt lämpade och<br />

de med särskild mentalitet, den senaste gruppen, för att vi finner dem<br />

mest i verksamhet i lagsport, inte inom simningen.<br />

Då ha vi kvar den normalt begåvade idrottsmannen som kan komma<br />

upp tili god klass genom träning, god och regelbunden träning förenad<br />

med en normallivsföring som borde utmärka varje idrottsman.<br />

Vi kunde ha slutat detta utkast här om vi inte hade för avsikt att säga<br />

nägot om lärdomen av Olympiska Spelen 1952: llhårdhetem. Men denna<br />

faktor är just vad som behöves för den goda klassens idrottsmän för att<br />

komma upp tili den lilla gruppen av toppklass idrottsmän.<br />

Endast den hårdaste av de vältränade idrottsmännen som deltar i OS<br />

kan komma tili stjärnklass och vinna en guldmedalj.<br />

Vad menar jag då med hårdhet, med "konditiom som det vanligen<br />

kallas i de finländska idrottskretsarna?<br />

]o,inte endast den fysiska hårdheten,kraften o.s.v., utan också den andliga<br />

styrkan; nerver, som möjliggör sådant som under träningen är alldeles<br />

normalt, men under trycket av en viktig tävling ofta är mycket svårt.<br />

Två exempel: Duncan, som före OS var en ganska okänd simmare,<br />

hade nerver att börja (,00 m frisimning med den strålande tiden av 1.01<br />

på den första hundra metern. De stora stjärnorn.a som t.ex. Konno, började<br />

inte snabbare än 1.0(, i semifinalen. En pojke frän Syd-Afrika berättade<br />

oss att detta var normalt för Duncan. Han brydde sig inte om stjärnorna,<br />

utan simmade p sitt eget vis. Det behöves andlig styrka utom<br />

fysisk kondition förenat med den nödvändiga energin för att göra detta.<br />

Ett annat exempel: Finalen på 200 m . bröstsimning för män. Klein<br />

ledande följd av Davies 2-3 meter efter. Den sistnärnnda har alltid en<br />

långsammare utgångsfart. Visar icke det hans inre kraft, att låta Klein,<br />

världsmästaren, leda de första hundra meterna, medan han simmade sitt<br />

eget lopp.<br />

Ett exempel av raka motsatsen: Cleveland, som säkert skuUe vara<br />

i stånd att göra samma tid som segraren Scholes (Cleveland är innehavare<br />

a,- världsrekordet på 100 yards). Ni skulle ha sett honom före tävlingen.<br />

Han såg inte åt någon, bara gick fram och åter hypernervös. Det blev<br />

ingen finalplats för honom.<br />

Detta var också orsaken tili att det holländska laget i allrnänhet rnisslyckades.<br />

Holländarna var andligt för svaga.<br />

Var det inte på samma sätt med de finländska simmarna? Före OS<br />

fina . tider och högre hastigheter överallt, men under Spelen rädsla för<br />

konkurrenterna. Utom brist på andlig kondition, precis som hos holländarna,<br />

frånvaro av fysisk kondition.<br />

87


88<br />

Sammandrag: Det behöves stil för att komma från medelklass tili en<br />

högre klass; hårdhet för att komma upp till stjärnklass.<br />

Dessa fakta är välkända. Men det man vet från förut, uppfattar man<br />

inte alltid förrän det är inpräntat .<br />

. Efter-Olympiska tankar huvudsakligen koncentrerat på den Olymplska<br />

lärdomen: frånvaron av h årdhet i ordets varje bemärkelse. Det är<br />

någonting att minnas de närmaste fyra åren.<br />

JooP vau der R eyden i kretsen av sina adepter.<br />

Skolidrottsför bundets<br />

kontakt med folkskolorna<br />

Av Nils Luukkonen<br />

Svenska Finlands Skolidrottsförbund, som under sin mer än 2S-åriga<br />

verksamhet för skolidrott i Svenska Finland haft sitt arbete förlagt enbart<br />

tililärdomsskolorna, har under den gångna sommaren gjort det första försöket<br />

att utvidga sin verksamhet så, att den även skulle komma att ornfatta<br />

folkskolorna.<br />

Då ett upptagande av folkskolorna i förbundet genom bildande av<br />

folkskolidrottsföreningar knappast skulle gå att förverkligas och då förbundet<br />

kände sig rätt främmande för folkskolidrotten, beslöts att den<br />

första kontakten skulle tagas genom kursverksamhet.<br />

Efter att ha stått i förbindelse med Samfundet Folkhälsan och Svenska<br />

Finlands Idrottsförbunds si=åd beslöt förbundet planera och sköta denna<br />

kursverksamhet i egen regi.<br />

Väl medvetet om det betydande arbete Sarnfundet Folkhälsan och<br />

Finlands Röda Kors nedlägger för befrämjande av simkunnigheten ute<br />

i landsbygden och för att undvika intrång på deras verksamhetso=åde,<br />

gjorde SFSI sina kurser tilllek- och idrottskurser, vilka skulle ge eleverna<br />

undervisning i bollspel, friidrott, lek- och gymnastik, orientering, sirnning<br />

och hygien. Dessa kurser ha dessutom så vitt möjligt placerats på orter,<br />

där närnnda organisationer ej anordnat kurser under sommaren. Sålunda<br />

har dessa kurser, vars längd fastställts till 10 dagar och för vilka främst<br />

gyrnn.stud. verkat som ledare, hållits på följande orter: Malax (kursledare:<br />

gymn.lär. B. Eklund), Terjärv (folkskollärarinnan Margit Högnäs), Pedersöre<br />

(gymn.kand. N. Luukkonen), Stor-Pellinge och Emsalö (gyrnn. kand.<br />

S. Andersson), Marudd (gymn.kand. C. Stålström), Kimito (folkskolIärarinnan<br />

Gretel Sommardahl), Degerby (gyrnn.kand. S. Nummelin) samt<br />

Tenala, där kursen gjordes till ett 6-dagars läger i sa=åd med Tenala I.F.<br />

och med gymn.stud. Kerstin Lundmark och gymn.kand S. Nummelin som<br />

ledare.<br />

Vid undervisningen ha ledarna så vitt möjligt följt samma linje. En del<br />

avvikelser beträffande undervisningen i de olika idrotterna ha gjorts beroende<br />

på elevmaterialet, kursplatserna och till inte ringa del på väderleken.<br />

Ett sammandrag ur kursrapporterna ger i medeltal följande antal<br />

89

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!