svensk-finland

pA vXG
ATT FÖLJA
OLYMPIERNA

ARSBOK
1952
fÖI"
FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUND
och dess medlemsförbund
SVE SKA FINLANDS lDROTTSFÖRBU D
FI LA DS SVE SKA SKIDFÖRBU D
FI LANDS SVE SKA ORIE TERI GSFÖRBU D
OGYM ASTIKFÖRBU D
SVE SKA FI LA DS SKOLIDROTTSFÖRBU D
FI LA DS SVE SKA GYM ASTIKFÖRBU D
CE TRALIDROTTSFÖRB DETS FRILUFTSRAD

Redigera,d av
STIG HÄGGBLOM
Omslaget planerat av Thor Fredric
H ELSINGFO RS 1953. OY TlLGMANN AB
INrE HALLSFÖRTECKNIN G
A rtiklar sido
Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat, av Caj Linden ......... ... 5
Svenska Filllands Idrottsförbund 40 år ....... . .... ....... . .. 0 • 9
Brinn fackla, brirm . .. , av Anders Stenman
11
1,0 år SFI, av Enzio Sev6n ................... 0 0 ••••••• • ••••••• 17
Skidsport och friluftsliv, av I var Ståhle . . . . ............ .. .. . . . . 29
6 december 1951, av Tor Lindemark .. . ........... . .. . 0 •• •• ••• 33
Ett fynd i Olympiastadion, av Stig Häggblom . .................. . 35
Fullträffell i Tervakoski, av Birger L önnberg .. . ......... . ...... . 39
Förtjällt idrottsarbetare jubilerar, av Rabbe Schauman . .......... . 47
Löften vid ett jubileum, av Stig Häggblom .... . . . .. ... . ... . .. .. . 49
Solvalla och framtidell, av Raymond Sell ..................... . 53
Finlandssvenska landslagsspelare, av Torsten Lindholm .... . . ... . 59
Fotopristävlingell ... .................... ...... . .. . . ... .... . 64
Vad spelen gay oss, av Stig Häggblom .. ........... . .. 0 ••• •••••• 67
Med ett landslag i Paris, av Anders Stenman . .. .. ... . .......... . 77
Kallotkung med mersmak, av H-j. Sjöstedt ... ... 0 • •• • ••••••••• 81
Tankar efter OS-simmet, av J ooP van der R eyden ...... . ... . .... . 85
Skolidrottsförbnndets kontakt med folkskolorna, av Nils Luukkonen 89
Se och lysslla i skog och mark, av fil.dro Göran Bergman. . . . . . . . . . 91
Några ord om rodd, av B. Björnström . . . . . . .. . . .. . . .. . . . . . . . . . . 95
Den svenska kraftidrottens möjligheter, av Börje Forsten . .. ..... 99
1 högan Nord .... , av Eduard V. Veh ... . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .. '101
Tenalakavlens färd genom minnesrik svenskbygd, av C-H . Fager 1.1 3
Distriktens avsnitt
Komplex som försvinner i nejderna kring Vasa, av Gunnar Haga 123
NID-idrotten i rampljuset, av 1(. G. A. .. ... .......... .. . . ..... 127
Orienteringsåterblick i NID, av Fritjoj Slotte . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 131
Tor Korsman - bra på skidor och kompass, av 1(. G. A. .. . ..... 135
Skidåkning i Abo skärgård, av Stig Henriksson. . . . . . . . . . . . . . . . .. 138
Varför simsporten ligger nere i Abo, av Bertel Widen . . . . ........ 139
Svårighet erna bör övervinnas i Aboland, av Nils Söderström .... . . 143
UPI och andra faror i Mellersta distriktet , av T . Fagerholm . .... . 149
Idrottsåret på Aland, av Armas H olmström . ........ ........ ... 153
Ge oss idrottsplaner i Öster, av Claes Ström .. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154
Cyklillgen inom ÖD, av Arthur Eriksson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15 5
Oriellteringen inom Östra Distriktet, av Harry Blåjield ...... . ... 157
Helsingfors distrikt av FSG, av Nils Luukkonen ....... . ..... .. . 159

A rsberäUelser
Finlands Svenska Centralidrottsförbund (CIF) ... . .. . ... . .. . ... .
Svenska Finlands Idrottsförbund (SFI) ................. . ..... .
Finlands Svenska Orienteringsförbund (FSO) ................. .
Finlands Svenska Skidförbund (FSS) ........ . ................ .
Finlands Svenska Gymnastikförbund (FSG) ................... .
Friluftsrådet .... .. ...... . ..... . ... . ....... . ........ . ....... .
163
171
237
251
271
281.
Svenska Finlands Skolidrottsförbund ............. . ... . ...... . . 285
Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund (FSKG) ............ 291
Finlands Svenska Centralidrottsförhund
Svenska Finlands Idrottsförbund Finlands Svenska Gymnastikförhund
Finlands Svenska Skidförhund Svenska Finlands Skolidrottsförhund
Finlands Svenska Orienteringsförhund Solvalla Stiftelsen
Kan s li
Högbergsgatan :10 A 12, Helsingfors - Telefon 11116
H elsingfors ID
Gustav Karlberg, Gengatan 2 A,
Helsingfors
Mellersta Nylands ID
Torsten Fagerholm, Niekby
Norra ID
Georg Klemets, Källby
Vasa ID
Gunnar Haga, Vörä, Lälax
Västra Nylands ID
Erik Franeke, Dragsvik, JR 4
Di s t r ikt
Syd-Österbottens ID
Åke Ålgars, Lappfjärd
Åbolands ID
ils Söderström, Pargas,
Pargas Kalk
Ålands ID
Armas Holmström, Mariehamn,
Ålandsvägen 59
Östra ID
P -O Lassas, Lovisa
Finlands Svenska!( vinnogymnastikförhund
Nylandsgatan 21, Helsingfors - Telefon 21112
Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat
Av Caj Linden
Motto: Det är inte en själ och inte en
kroppsdel, det är människan som
utvecklas.
I drottsrörelsen är numera en av samhällets viktigaste och mäktigaste
funktioner. Praktiskt taget dagligen måste den ge korgen åt friare av alla
de slag, politiker och klerker för att nämna två av de enträgnaste. Ingen
förmår rycka ungdomen - framtidshoppet! - med sig på samma sätt
som idrotten. Troligt är också att massorna fortsätter att växa i samma
mån som penningvärdet stiger och det fysiska förvärvsarbetet minskar.
Skall idrotten emellertid förmå fylla sin samhälleliga mission - att
upprätthålla jämvikt mellan psyke och fysik - så krävs det ett fastare
underlag att stå på än det nuvarande. Den halvofficiella stjärnkult som
håller på att växa sig stark på i smyg betalda pengar är ett farligt gift,
som redan har den grekiska idrottens död p å sitt konto. Eller bör man
i de romerska gladiatorspelen se en antik parallell tilI den moderna idrotten
om tjugo, femtio eIler hundra år?
Idrotten är ingen gudomlig instiftelse som kan göra anspråk på oantastlighet.
Kulturella, politiska och ekonomiska problem debatteras varenda
dag i skolan, i hemmen och på arbetsplatserna, i radion och pressen.
Fastän meningarna ofta är mycket delade så är vinsten ändå alltid fral11-
5

för allt objektets. Men tillåter sig llågon att på ett enligt idrottsledarnas
mening negativt sätt, kritisera deras skötebarn - då är man en ogin
idrottshatare.
För min del anser jag sportidioten vara betydligt farligare för idrotten
än någonsin den s.k. idrottshataren, vars kritik tvärtom bör betraktas
som ett mycket glädjande bevis på att sporten verkligen lever. Kritik
o ch disk ussion visar intresse, ett verkligt intresse som inte tillåter ett
vanemässigt och likgiltigt accepterande utan kräver debatt och utredning
av problEmel1. Och idrottsrörelsen är för stark och för mäktig för
att behöva kringgå en fördomsfri och impulsgivande kritik. Att göra
det yore att förneka ett ay idrottel1s innersta väsen: kampglädjen.
Idrotten är en folkrörelse och som sådan en folktjänare. Man skall
inte dyrka idrotten men väl ta till vara de möjligheter den erbjuder att
omvandla överloppskrafterna till livsglädje och harmoni.
'åra dagars idrottsplatser har emellertid för många blivit ett nytt
jäktområde i stället för en plats för avkoppling. Det är klart att tävlingsmomentet
måste bevaras men instruktionsarbetet och penningmedlen
kunde kanske fördelas jämnare mellan bredd och topp.
Stjärnorna - låt vara att deras förtjänster som gaIjonsbilder är stora
- får inte bli nägra bortklemade drivhuspIantor som tränas och tri=as
med alla möjliga (inte minst penning-) medel, för att vid ett visst tillfälle
- exempelvis Olympiska Spel - föra klubbens eller förbundets, nationens
eller rasens embIem.
Först och främst är det inte bra för idrottaren när idrotten blir vardag.
Det behövs alltid en ...-iss portion inspiration för varje tävling och den
får man endast genom att låta tävlingt:n bryta raden av vardagar. Och
för det andra blir reklamkontot oproportionerligt stort när man skickar
en handfull av dessa galjonsbilder på veckolånga internatsträningar
(utrikes!) för pengar som förvaltats bättre i idrottsanläggningar och -redskap
för tusentals av dem som låter idrotten vara sig själv nog och inte
ger tävlingen ett själyändam 1.
Och i fotspåren på denna stjärndyrkan går chauvinismen, 10kaIpatriotismen
och klubbfanatismen som endast allt för ofta överdimensionerar
det syrliga i nederIagets bägare. J ag tror att det faktum aldrig kan påpekas
för ofta att idrotten inte är enbart Veikko Hakulinen och Heikki
Hasu, ToiYO Hyytiäinen och Thorvald Strömberg. Idrotten omfattar
också dej och mej, din granue och min granne, oss alla som i den finner
en känsla av spänning och glädje i medvetandet om att den inte tillhör
det vanliga livet.
Man glömmer allt för ofta att idrotten är och bör vara lek. En lek som
ligger ytterom nyttosfären men som kan tas allvarligt. Engelsmännen
säger ofta att cricket är det enda som tas riktigt p ä allvar i England.
6
1 detta - iute det engelska men väl det allmänna - allvar ligger ocksä
en av idrottens största risker: den att Iåta otränade tävla. För att komplettera
ett Iag eller för att vinna en futtig poäng övertalar man en gammal
klubbkamrat att delta - och så förivrar han sig en skada för resten
av livet.
Obligatorisk läkarundersökning borde vara påbjudet för alla tävlingsidrotter
i såna grenar där riskerna är störst: boxning och brottning, fotboll
och ishockey, friidrott osv. osv. Och lagIedarna borde förbjudas att
ta med sådana i hårda tävlingar som inte tränat tillräckligt. Fastställ
ett visst antal normgivande träningstimmar per idrottsgren och utfärda
förbudet! Fastän det är omöjligt att granska i vilken män förbudet följs
sa träder i varje fall ledarnas hittills tungt sovande samvete småningom
i funktion. Och så ger det den motvillige en ypperlig försvarschans!
Överhuvlld borde vetenskaparna - läkare, psykologer och sociologer
- i större grad intressera sig för det stora outforskade fält som idrotten
fortfarande är.
----- - -- -
7

Stark SFI-insats i skarp lOO-metersjinal vid FM på Di'Urgårdens sportplan 1931.
Bengt Siöstedt (innerbanan) vann, Akilles Järvinen (2:a banan) var tvåa, Börie
Strandvall trea. prdningstöliden blev klar törst ejter della jotos jramkallning.
Svenska Finlands Idrottsförbund 40 år
»)För mycket kar brustit och brunnit,
för mycket blev koi och blev grus
i år, som i vånda förrunnit
i krigets dånande brus.
M en nu ha de kommit de tider,
som låta oss bygga igen
allt det, som i rasande strider
har härjats av hatande män.
Det biod, som på lälten låti rinna,
den kraft, som blev tröttad ock stel,
mä äter svälla och brinna
i festliga idrottsspel.
Och dock - vi alla som stredo,
tills landet blev rensat och frälst,
må se, att geväret står redo
att lattas var timme som helst.»)
Orden är .drtur Eklunds. Han, pennans och florettens mästare, en
hövding, en siare i värt Svenska Finlands Idrottsförbund, skrev dem till
Abo-Karnraternas tioärsfest den 21. 12. 1918. Intrycken frän frihetskriget
stod levande inom honom, han ville n ä en avspänning genom idrotten,
utan att dock slappas i vaksamhet kring det som är honom värdefu1last
- Finland och dess frihet.
Vårt Svenska Finlands Idrottsförbund, som i dag högtidlighäller sin
!"O-åriga verksarnhet, kan högt och klart sjunga den svenska ungdomens
höga visa. 1 en ungdomsrörelse vigd åt idrotten, skiftar årgängarna
snabbt. Stjärnskott tändes, lyser i en brant bäge, för att snart slockna
och överglänsas av nya fynd. De skänker glansen, som lockar och fängslar.
Men det är dock sist de trägna arbetarna, de sammanhållande' krafterna,
hövdingagestalterna, som låter oss se t ägan som binder samman
och håller i alla skiften, ljusa eller mörka. Så är även vårt /örbunds historia
dess hövdingars, ofta nog stjärnor, som haft övernog 'av sprakande energi
för något ärtiondes oförtrutet arbete och t ändande ledning.
(1 nledningen idI' I

Facklan förs Iram över land och vatten - -
Brinn fackla , brinn
Av Anders S tenman
För mången var åsynen av olympiajacklan den enda glimt av Olympiska
spelen i F inland 1952. Det starkt rotade idrottsintresset i bygderna gay sig
också till känna, då elden jrån Olympos av löpare jördes jram genom landet
fr dn Torneå ned tiU Stadion i Helsingfors . Endast en liten del av det svensk a
Österbotten, d.v.s. kommunerna i Karleby-nejden, blev belysta av jacklans
sken, och det var därför naturligt att åskådare strömmade tiU även från andra
orter. Man kan säga att fackelstajetten gay en utmärkt jörsmak av vad Olym­
piaden skulle bjuda på nere i Helsingfors.
De tre centralförbunden i landet FGlF, AlF och ClF hade tillsatt ett
specialorgan med general Martola som ordf. för fackelstafetten. Som
ClF:s representant fungerade dir. P. E. Nordström och som distriktschef
i Gamlakarleby (landet var delat i 9 distrikt) prokurist Hugo Hallman,
som hade att ordna detaljerna på sträckan Pyhäjoki-Kyyjärvi. Ordf. i
de lokala fackelstafettorganen i kommunerna i Karleby-nejden var för
Gamlakarleby (0. Karleby) Henry Slotte, Kronoby Sven Storbjörk ,
Nedervetil Jarl Holmström och Terjärv Åke Storrank. Dessa hade att i
samråd med kOmmtUlens representanter utse löpare, anordna ev. mottagningsfester
och i övrigt ansvara för att allt löpte enligt fastställd tidtabell.
Om man i centralkommitten hyst en liten tanke på att det skulle bliva
besvärligheter med att få tillräckligt med villiga löpare för stafetten, så
visade sig ett sådant tvivel synnerligen omotiverat. Uttagningen av
löpare bley en mycket känslig sak. Man ville hedra gamla trotjänare
bland såväI aktiva idrottsmän som ledare samtidigt som nuets män skulle
få utföra ett hedersuppdrag. N ågon plats i stafettlaget fanns icke ledig för
morgondagens män, för skarorna av barn och ungdom. - Olympiafacklan
kom under sin färd genom bygderna att skriva ett stycke idrottshistoria
och det måste därför anses väl motiverat att just i denna årsbok återge
namnen på de löpare som utvalts, ty de har alla på olika sätt gagnat sin
förening och idrotten inom Svensk-Finland. Att n ågon trogen 'och god
arbetare av en eller annan orsak var förhindrad att deltaga är naturligt.
Man saknade b1.a. Bebbe Storskrubb, Thor Porko och Jussi Björk i
Gamlakarleby.
1'1

Fritfof Slotte fa ckelvakt i T erjärv.
Som GIF:s första representant tog Runar Haals hand om stafetten
som fördes vidare av Gösta Hagström. Ruben Casen löpte in på idrottsplanen
i Gamlakarleby och tände eI den i skålen, varefter en utomordentligt
stämningsfull fest i strålande kvällssol begynte. Gamlakarleby hornorkester
spelade olympiafanfaren, varefter Olympiakommittens i Helsingfors
hälsning framfördes av kanslichef Raymond Sell, som framhöll att den
olympiska elden bör vara en symbol inte bara för lh-ets ljusa förutsättningar
utan även för broderskap och vänskap mellan all världens ungdom,
en symbol för det som förenar och binder samman människor av olika
språk, ras, religion och världsåskådning, en fredsfackla med hellenernas
idrottsideal: Stort är att segra, större är ädel tävlan. Efter det guldsmed
nto Kantola framfört stadens hälsning uppträdde KV:s och Jymys
kvinnliga gymnaster och stadsdirektör Järventaka höll ett av olympisk
anda buret festtal på svenska och finska. Föreningen Nordans gymnaster
framförde under Agnes Slottes ledning ögonfägnande gymnastik till musik
av Ellen' Nyberg. De blåklädda vältrimmade flickorna på den sommargröna
gräsmattan applåderades livligt för sitt olympiaprogram av den
tusenhövdade festpubliken. Gamlakarleby manskör och Kokkolan Lauluveikot
utförde gemensamt Sibelius Finlandia-hymn och efter folkdans-
12
uppvisning och hornmusik sjöng publiken Vårt Land. Det var mE.d en
odefinierbar känsla av jublande sommarafton, som publiken tveksamt
lämnade idrottsplanen, och olympiaelden, som fördes vidare klo 6 följande
morgon av Frej Asplund och J OM Corin som GIF:s representanter till
Kronoby rå, där den på morgonen den 13 juli kl. 7 överlämnades till Lennart
Riska. Den fördes vidare av Runar Riska, Viktor Myrskog, Ener Dahlsten,
Per Strandvall, T . A. Strandvall, Henrik Forss och Börje Strandvall,
som överlämnade den vid Samlingshuset för en 5 min. paus tili Marian
Aminne. Under uppehållet hölllärare Valter Jungner ett kort taI, efter
det Kronoby hornorkester framfört olympiafanfaren och Raymond Sell
framfört Olympiakommittens hälsning. Morgonen var mulen och regndroppama
hängde i luften. Dock kantades vägama av stora skaror intresserade
idrotts- och olympiavänner, då facklan efter den stämningskoncentrerade
högtidsstunden i Kronoby fördes vidare av Kurt Riska,
Helge Strandvall, O. Lyttbacka, Börje Torrkulla, Runar Aminne, A.
Storbjörk, Elis Backnäs, Erik Kirsilä, Bertel Byskata, Sigurd Björklund
Teodor Brörklund och Helge Nylund.
Rudolf Casen kommer med elden tiU Gamlakarleby.
13

I
Hangö nya idrottsplan öppnas solenl vid förbundsmästerskapen 1931.
Lasse B exar, stabil kastare , t,yogen
sin klubb, Sundom IF.
20
J ussi Lundmark vandrar omkring i skjortärmarna
under soliga SFI-mästerskapen i
Gamlakarleby 1935.
Det är icke här avsikten att i detalj följa Svenska Finlands idrottsförbunds
- det nya llamnet tillko=et på årsmötet 1917 - öden gellom
de fyra decennierna, Sllarare då att tecklla några konturer. Det bör vara
rätt och billigt att disponera denna kria så, att ledarna för förbundet ges
en första rangplats. De har satt sin särprägel på verksamheten, envar på
sitt sätt och på sin tid, kompletterande varann, efterföljaren byggande
på företrädarnas erfarenheter.
Kommerserådet J. F. Hackman var mannen, som sarnlade de spridda
skarorna och oröt väg för iden. Han efterföljdes redan två år senare, 1914,
av den m ångkullniga, klartänkta och av alla respekterade riddersmannen
Arthur Eklttnd, som på ett märkligt sätt kunde ingjuta sin anda i hela
förbundet, som än i dag och även under 30-talets språkpolitiska ofärdsår
a,- den Hnlandssvenska idrottens vedersakare hyllades som vår idrottsrörelses
klart lysande symbol. 1916 trädde Uno Westerholm till, den kanske
störste ledare finlandssvensk idrott någonsin har haft, en entusiast,
en arbetsmyra, organisatör och de stora linjernas man, outtröttlig och
med en enastående förmåga att hinna med allt. Westerholm beklädde
ordförandeposten till '1923, elå Arthur Eklund gjorde come back för att
Ake Storrank, 10-kampare ocll
och rllångdrig T erjärvbas.
2 l

S F 1 :
J(ollllllerserddet J. F. Hackman
Ordf. 1912 - 1913.
Direktör UIIO W esterholm
Ordf. 1916- 1922.
ordförand e n
Fil. lIlag. A. Eklund
Ordf. 1914-1915. 1923- 1925.
K amrer Runar Granholm
Ordf· l.')2fi - lfl3'2.
Doktor K. J. Lundmark
Ordf. 1933 - 1942
1 9 1 2 --- 1 952
Direktör Erik Aström
Ordf. 1947-
Professor Bo Palmgren
Ordf. 1942- 1947

K natig men stark i /jällvinden.
(1 nlöst tävlingsbild) .
Skidsport och friluftsliv
Av Ivar Ståhle
D et finnes väl knappast någon idrottsgren som ligger friluftslivet närmare
än skidsporten. Inte ens orienteringen, som ändå borde ligga så
nära tili hands, anser jag här kunna mäta sig med skidningen. Det är
närnligen så få människor som enbart för sitt nöje går ut en vacker dag för
att orientera och sällan med hela sin familj. Däremot hän der det mycket
ofta att hela familjen går ut på skidor. T.ex. i Norge är det vanligt att man
packar sin ryggsäck och åker upp tili fjälls en vacker morgon. Och skidor
kan man vanligen bruka som barn. Skidsporten är utan tvivel en star
idrottsgren, därtili en sådan som endast kan bedrivas ute i den vackra vinterterrängen.
Nu är ju friluftslivets främsta uppgift att få ut människorna tili den
stora naturen. Sak sa=a på vilka vägar man försöker nå fram tili detta
må!. Målets huvudsak är ändå klart. Kan skidsporten samarbeta med friluftsarbetet?
Vili man få den stora massan med så måste man alltid ha
något mål som man kan utpeka. Så har t .ex. CIFs Friluftsråd senaste höst
gjort en vacker början genom att dra upp den ena rutten efter den andra
och samlat deltagare. Kan nu denna början sprida sig runt landet och man
på varje liten ort kunde få ett litet »råd.) som sköter organisationen så
kommer de goda uppslagen att få många efterföljare. Och på samma sätt
som man på höst och sommar begett sig ute i terrängen så bör man då
snön kommer dra upp spår - men alla med något mål som man vili nå.
Ett utmärkt sätt är enligt min åsikt att friluftsrådet tar förbindelse med
skidsporten och dess samlingsplatser. Som ett första mål kan Solvalla välj as.
Det ligger på lämpligt avstånd från staden och det är ett verkligt mål att
ko=a tili. u vet jag att m ånga tänkt på samma sak så det är ingenting
nytt. Men vad man kanske inte tänkt på är att det finns många sådana
platser inom vårt verksamhetsområde. Vi har Öjbergsbacken med sin stuga
i Vasa skidstugan invid den nya skidbacken i Gamlakarleby o.s.v. Vi
bör söka upp dessa platser och ge direktiv. Gör upp en lista och sätt i gång.
På alla dessa ställen har skidsporten god fart på vintern. Men den är mera
tävlingsbetonad, man strävar att nå goda resultat. Nu finns det i alla fall
många som inte ger sig tävlingshetsen i våld, folk om gärna är med på ett
lugnare och fridfullare sätt, många som är utpräglade friluftsmänniskor och
önskar ta saker och ting på ett annat sätt. Det är dessa personer som vi
29

Monark,
det
moderna
Segrarmärket
Ab Cykelfabri ken Monark
VARBERG
Alvar Kronqvist i kretsen av sina adepter i gymnastiklägret
i H elsingfors .
Ett fynd i olympiastadion
Av Stig Häggblom
D et är fullt motiverat att till Finlands svenska gyrnnastikförbund
överräcka en liten ros för gott arbete under det olympiska året. Överhuvudtaget
har det yngsta förbundet inom CIF under sina t vå verksamhetsår
visat en livaktighet, som inte inger n ågra farhågor evad beträffar
förbundets möjligheter att hävda sig även i framtiden. Efter det
verksamhetsår som kulminerade i den sällsynt lyckade gyrnnastikfesten
i Borgå i juni 1951, gick gyrnnastikförbundet med stor energi in för att
även dra sitt strå till den olympiska stacken. Resultatet blev en fin uppvisning
i Olympiastadion onsdagen den 30 juli. Nu har gyrnnastikförbundet
ställt in Gyrnnaestrada i Rotterdam i siktet och förberedelsema är
redan j full gång med tanke på att få i väg ett möjligast gott ungdomslag
till den holländska metropolen.
35

En efter en kallas löparna fram tili tartstrecket , kloekan klämtar
och med tre minuters intervaller rusar de ut längs snitzlingen för att 300
meter längre fram få kartan och dagens svåra uppgift i sin hand ...
Litet pa sidan om det hela står en kort men välväxt löpare iförd den
finska landslagsoverallen, tankfullt blickande upp mot skogshöjderna i
nordväst . Han har smort in sin vältränade kropp mot väta och k yla,
han har joggat sig varm och står nu bidande sin tid _ liksom försänkt
i bön. Var är hans tankar i denna stund? Tänker han tillbaka på
den dag för fem år sedan, då han som debutant i landslaget _ efter ett
ypperligt lopp i den svårforcerade t errängen vid Randsfjorden _ p å grund
av ett missförstånd med sista kontrollen fick se sig struken ur prislistan.
Eller på de tjugo meter han strök förbi nästsist a kontrollen senaste höst
vid 3-1andskampen och från en klar ledning ramlade ner tili andra plats.
EIler tänker han på löftet som h an och nio kamrater gett sig själva och
varandra - löftet att KÄMP A.
1 varje fall har han I1U klippt av trådarna tili yttervärlden. Han samlar
sig som för ett spr ng . Han vet att h an är i form, han känner sin
styrka. Men han vet även att den uppgift som ligger framför honom är
oerhört svår. Han har med framgång kört i otaliga skidspår, han har
kämpat och gett sitt ytterst a. Men dock har de uppgifterna väsentligen
skilt sig från dagens. Varje skidlopp kräver sin speciella t aktik beroende
på sträckans längd, på terrängens svårighetsgrad, p å konkurrens och på
föret. Konsten att valla ett par skidor är en heI vetenskap ... Men där
har dock funnits ett spår att följa, efter varje tio meter en flagga som
visat vägen mot må!. Där har han kuunat »haka p å» en medtävlare eIler
ligga som en rem i spåret m ed en enda t anke - framåt . . .
Men idag är uppgiften en aunan __ _
Någon har sagt: »Den vinner som mest vilho Han vill vinna __ _
och han är beredd att offra varje uns av sin inneboende styrka för att nå
detta mål. Men han vet likafullt att hans kondition och h ans löpförmåga
båt ar honom föga om han icke idag kan fullfölja sin uppgift med en k allhamrad
hjärna. Han vet att det nu gäller att kuuna fatta snabba och riktiga
beslut. Oavbrutet kommer nya problem att rullas upp framför honom
- inte ett ögonblick får han släppa kontakten mellan karta och t erräng.
Att här följa en medtävlare kan betyda att han är ur spel _ definitivt.
Själv skall han välja sin väg i det stycke okänd terräng som ligger
framför honom, ensam skall han kämpa mot markernas hinder och den
lust att lägga av på farten som en begynnande trötthet för med sig, tankeskärpan
m åste bibehållas ända till slutet även i en av kroppslig möda
tröttnande hjärna . ..
Detta är orientering _ _ _
40
*
Segraren stormar i mdl.

Men vi skall nu närmast h ålla oss tili fotbollen. Ännu för 20 år sedan
rekryterades de bästa finländska fotbollsspelarna i H elsingfOl;s och Abo
och det var därför också naturligt, att våra svensktalande landslagsspelare
kom från dessa orter. Nu är förhållandet ett annat. Huvustaden har
detroniserats som fotbollsmetropol och landslagsmaterialet hämtas från
landsortsklubbarna. På svenskt h åll har H elsingfors IFK:s roll övertagits
av Vasa IFK, som under de senaste åren har bidragit med en stark fyrväppling.
Under det olympiska året uppenbarade sig även Lovisa som
landslagsspelarleverantör och tidigare h ar Borgå bidragit med en bra representant.
Ekenäs var en gång på god väg, men odrägliga planförhållanden
har gjort, att ingen västnylänning ännu har fått ikläda sig landslagströjan.
Under de sen aste åren har en ekenäsbo nämnts i sammanhanget
- Chappe Lindqvist. Han har blivit jakobstadsbo och representerar
numera en AIF-klubb.
Nils Ri//berg konkurrerade med Rytkönen
Det olympiska året s stjärnskott på den finländska fotbollsfronten var
Nils Rikberg, f.d. SFI-mästare i spjutkastning. Rikbergs karriär som fotbollsspelare
har varit mera kometlik än måhända någon annan finländsk
spelares. Han slog igenom i sin första stormatch - Pressen mot landslaget
på Stadion i maj - och vid det här laget är han given i landslaget.
Att det är någonting extra med denna välväxta, urstarka svarvare från
Lovisa bevisar hans insats i den nordiska fotbollsturneringen, där Finland
utgick som segrare. Av Finlands fem mäl insköt Rikberg fyra. Rikssvenska
fotbollsexperter ansåg honom vara ett verkligt fynd och varnade
Finland för italienska värvare. Vi vet inte, vad Rikberg tänker om ett
dylikt resonemang, men det finns också finska bedömare, som anser
honom h a pengar i sina stadiga fotbollsben. Vid nomineringen av årets
bästa finländska fotbollsspelare konkurrerade Rikberg starkt med Aulis
Rytkönen.
Som fotbollsspelare är den gode Nisse ingen bländande tekniker. Han
imponerar främst genom sin friska gåpåaranda och sin skottvillighet. Hårdare
än Rikberg har ingen annan finländsk fotbollsspelare skjutit, förklarade
vicehäradshövding Yrjö Tornivuori - chef för uttagningskommitten
- en gång senaste höst. Rikberg är ocksä en ovanligt läraktig
adept , inflickade rikstränaren Aatos Lehtonen. Stjärnskottet från
LOvisa, som representerar Jäntevä i Kotka, har ännu inte nått toppen
av sin utvecklingskurva.
»Spanioren» Stig-Göran
En av stöttepelarna i landslaget var också under det olympiska året
Stig-Göran Myntti, adress: Vasa IFK. Det har alltid funnits spelare,
60
som uttagningskommitten har använt som försökskanin vid komponerandet
av landslaget. En sådan »försökskanim har Myntti varit så länge
han har tillhört landseliten. Än h ar han prövats i anfallskedjan, än som
centerhalv, men sina bästa insatser har han ändå gjort på sin ordinarie
plats, som vänsterback.
Myntti skiljer sig i en väsentlig punkt från alla andra finländska fotbollsspelare.
Han gör semestertripper tili Spanien. 1 slutet av året fick han
följa med ett danskt fotbollslag på turne i Spanien. Han kom hem utan
att ha behövt spela en enda match.
»Spanjorem Stig-Göran är en driven tekniker och besitter en utmärkt
blick för situationerna. Egenskaper, som är nödvändiga för en så kortväxt
backspelare som Myntti. Han kan också vara frän så det förslår. Myntti
är byggrnästare till yrket. En bra fotbollsspelare och gedigen människa.
Erik Beiiar hade nöjet att avsluta (?) sin vackra landslagsspelarkarriär
med en olympisk match, där han skötte sig med den äran. På 30-talet
bakades de bästa halvbackarna av f.d. forwardsspelare (Jalle Malmgren,
Leo Karjagin, William Kanerva). Beijar är en representant för denna
gamla skola. 1 de första landskamperna efter kriget sågs han som vänsterytter
i landslaget, men sedan började han spela halvback och på denna
plats har han gjort flere uppmärksammade matcher i landslaget. Han
har i regel haft en utmärkt kondition, har matat bra och överhuvudtaget
väl passat in i det permanenta försvarssystemet i landslaget, där han har
haft gode vännen Stig-Göran bakom sig.
Kurt Martin - tillhör Vasa IFK såsom de två föregående - har varit
landets bästa högerback i flere års tid. Efter en något svävande start
fann han till slut sin egen stil och blev bofast i landslaget. En rätlinjig
backtyp med utmärkt huvudspel och en fin spark. Gent1eman på planen
och utanför densamma.
Ole Stolpe, Vasa IFK, var Stadions populäraste person den 19 juli på
kvällen, då hall tämligen ofint prickade in två bollar i följd på Österrike.
Det var då hoppet tändes bland publiken. Det har sagts, att Stolpes spel
syns mera än vad det är värt. Huru som helst, åtminstone i den olJ?llpiska
matchen var hans insats värd högsta beröm. Det är sådant frejdigt humör
som Stolpes, som är en tiligång i ett landslag. Det är inte den lille sockerbagarens
fel, att han har ett par trumpinnar tili ben, och inte alltid gör
sig som huvudspelare. Men en festlig syn är han, när han kommer kilande
på sitt eget finurliga sätt. Stolpe hör på samma sätt som Myntti tili mängfrestarna
i bollsport. Han har varit landslagsspelare också i bandy och
han är en god ishockeyspelare.
61

Problembarllet Ake Lindman
Helsingfors har under de tv senaste åren haft två spelare, som gan ka
flitigt har anlitats i landslaget. Den ena är Åke Lindman, som fått hoppa
in i laget, när Kurt Martin har varit skadad eller också har han setts
som vänsterback. Han är känd för sitt orädda, temperam entsfulla spelsätt,
som tyvärr stundom tar sig mindre lämpliga uttryck. Men ingen kan
beskylla Åke för att han inte skulle uppoffra sig. 1 det fallet likrlar han
inte så litet Frans Karjagin, när denne var SOlU bäst. Lindman är h ård
som flinta i sina brytningar, men något farlig på grund av sma konstiga
krumsprång, som lätt kan rendera laget straffsparkar. Han var lagkapten
för Helsingfors IFK:s fotbollslag, när fotbollssäsongen var till ända.
Nu går han omkring med transferspappren i fickan .
En annan Åke s gs under det olympiska ret i det finländska landslaget.
Åke Forsberg, Kiffens h yggliga och svajiga center, debuterade mot
verige i säsongens sämsta landskamp. 1 sanning otursamt att debutera
i en dylik match. Forsberg lyckades mindre väl, men så blev han inte
heller bortskämd med n ågra kala passningar från kamraternas sida. Forsberg
lever högt p å sitt fina huvudspel och sin målfarlighet. 1 Kiffens kedja
har han alltid varit en tillgång.
Sju finlandssvenska fotbollsspelare har alltså medverkat i Finlands
landslag under det gångna året. Samtliga har kämpat väl och gjort sitt
bästa i den blå-vita dressen. Precis som deras föregångare på 20- och 30talen.
Daglig, tidtabellsenlig, tillförlitlig trafik
på linjerna
V ASA-NYKARLEBY -J AKOBSTAD-GAMLAKARLEBY
GAMLAKARLEBY-TERJ ARV • GAMLAKARLEBY- SEINAJOKI
SEINAJOKI- ORAVAIS- VASA- KAUHA VA
62
AB. HALDIN &; ROSE OY.
JAKOBSTAD - Telefon namnanrop: "Haldin & Rose"
EN ED, ETT LÖFTEI
N är S-F stiftades för 27 år sedan
fick svenskfolket det löftet, att
bolagets premier skulle bE låga.
DET LÖFTET H.4LLER ALLTJAMTI
H. Savolainen I vdr OS-eden.
Ömsesidiga Försäkringsbolaget
SVENSK-FINLAND
Huvudkontor i Helsingfors Mannerheirnvägen 12
Tel. växel 10075 Styr. dir, 54566
Kontor i Borgå telefon 936, Ekenäs 1401, Vasa 2656.
Ombud överallt i svenskbygderna.
Bil-, brand-, skogsbrand-, inbrotts-, rån-,
obI. & friv. olycksfalls- m.fl. försäkringar.
S-F = SÄKERHET och FÖRTROENDE.

Depooera skatteCritt i hnvnd­
stadeos äldsta privata pennio&;'iostitut
Inlånade medel utlånas främst för
bostadsbristens avhjälpande.
Ge penningplaceringen social syftning!
HELSINGFORS SPARBANK
GRUN DAD 1825
Vad Spelen gay oss
1 ntervjuer sammanställda av Stig Häggblom
Olympiska Spelen var allting annat överskuggande i idrott 1952. Det var
vinterspelen i Oslo och det var framför allt Sommarolympiaden i Helsingfors.
De svenska idrottsmännen i F inland slog sig i hårda uttagningar fram till
många representationsuppdrag. Det var fallet i friidrott och /otboll, paddling
och rodd, segling och fäktning, boxning och cykling. » V år 1 drott» sam ju skall
skildra den svenska idrottens verksamhet i Finland under ett år, kan givetvis
inte lämna den olympiska idrotten okommenterad. V åra idrottsmäns insatser
i och /ör sig har gjort att OS /ramskymtar i många avsnitt av boken. Men Vår
1 drott önskar dessutom genom en rundfråga till några personer inom vår
idrottsrörelse ulröna vad de anser att OS har skänkt oss i djupare bemärkelse.
67

De frågor interviuobiekten haft att svara på har varit två, 1) Vad var det
bästa och minnesrikaste vid Spelen (Oslo alternativt H elsingfors), det högtidligaste
ögonblicket?
Fråga 2 lydde: Tror Ni och i vad mån att årets Spel har förmått närma
världens nationer tili varandra och eventuellt påverkat framridens idrotlskontakter
länderna emellan?
Och här har vi svaren:
I var Ståhle,'
DE STRALANDE ARRANGEMANGE
är man efter att ha sett på vilket förnämligt sätt norrmännen genomförde
vinterolympiaden, var det åtminstone för mig mest spännande att
se hur vi organisatoriskt skulle klara det hela. Detta är minst lika intressant
som någon tävlan, och det betyder oerhört mycket för det arrangerande
landet. Det är på grund av det sätt som vår Olympiad genomfördes
som vi har rätt att vara glada. Och vi skall oförbehållsamt ge erkännande
åt den ledning som så lyckligt genomförde densa=a. När man från många
idrottsledare och journalister, grånade i idrottens tjänst, får höra de vackraste
lovord, då kan man inte annat än av fullaste hjärta glädjas och vara
stolt över sitt land.
- Arets Olympiska Spel förde folken samman m era än n ågonsin tidigare
vid liknande ,)speh därför att man formligen ,)såg') hur man på flere
h åll sökte nå samförstånd bland nationer som tidigare stått frä=ande för
varandra. 1 söndringens och det kalla krigets dagar finns det ibland ett behov
hos den enskilda individen att söka förståelse och sympati hos andra
människor. Det gavs så många bevis under OS att s å var fallet. 1 detta
teeken måste vi se en vilja tili större idrottsligt utbyte och samarbet e i framtiden
mellan all världens länder.
Lars Eklund:
JOSEPH BARTHEL
- Det bästa jag såg och därför också minnesrikast, var utan tvivel
finalen p å 1 500 m. , där lille Luxemburgaren Joseph Barthel så eftertryckligt
slog de ,)stora kanonerna,). Aldrig har jag sett ett bättre upplagt lopp,
lugnt och behärskat, avvaktande i början, systematisk upphämtning,
aldrig stängd och när de stora, Luege & C:o i den rasande spurten lurpassade
p å varandra och ,)löpte ub kom Barthel utan respekt för sina namnkunnigare
motståndare och löpte i m ål kortaste vägen, p å innerbanan.
68
I var Stdhle. Lars Eklund.
Man hade knappt hämtat sig från den beundran och högaktning man
kände för denna olympiska segrare, förrän han uppenbarade sig på prispallen,
glad, anspråkslös och djupt rörd. När Luxemburgs nationalhymn
spelades och dess flagga gick i topp i segrarmasten, var ögonblicket så
högtidligt, att även den mest garvade kände en klump i halsen.
- För vår egen del har årets Spel varit av stor betydelse. Folk från olika
världsdelar och förhållanden, som säkerligen inte vetat mycket om vårt
land och vårt folk, har fått den rätta bilden av oss och våra förhållanden.
Om Spelen däremot förmått närma världens nationer tili varandra i annat
än idrottsligt hänseende tror jag näppeligen , trots att den olympiska
tanken går ut p å fred och förbrödring.
Ola Dyhr:
F ANBORG OCH EDENS A VLÄGGANDE.
Helhetsintrycket av deltagarna i Olympiska spelen tyckte jag var en
glanspunkt i det hela. D et gavs så m ånga bevis p å gott kamratskap mellan
deltagare från olika h åll av världen. Detta kamratskap tycktes befästas
och breda ut sig mera för varje dag under spelen. Ungdomarna samlades,
som sig bör, som goda kamrater till den knivskarpa kampen på tävlingsbanorna.
69

Ola Dykr.
Det högtidligaste ögonblick var för mig samlingen vid fanborgen pa
Stadion vid edens avläggande.
De Olympiska spelen har säkerligen även denna gång fört åtminstone
världens idrottsutövande lager närmare varandra och redan nu har man
läst om tävlingsinbjudningar från ett land tili ett annat. Impulsen till
dessa har troligtvis i många fall utgått från Spelens tävlingar och stora möjligheter
finnes väl att dessa gästspel skall ge upphov till mera utvidgat
samarbete i framtiden.
Lennart Lindberg:
BÄSTA OLYMPIADEN?
Lennart Lindberg, häckstjärna som låg i intensiv träning för Spelen men
som på grund av skada aldrig fick vara med, säger:
- Det minnesrikaste och högtidligaste ögonblicket i Stadion under
sommarspelen var finalen på 1.500 meter. Just därför att den okände
Barthel gick segrande fram. Och prisceremonin, ja, det var ett ögonblick
som länge stannar kvar i minnet.
- J ag tänker mig att Spelen i Helsingfors verkligen färde nationerna
närmare varandra. Det var ju första gången Sovjet var med, aldrig kan
man glömma den jättelika poängkampen mellan 'Sovjet och USA. Spelen
betydde antagligen oerhört mycket för alla framtida Olympiader. Nog
70
Lennart Lindberg.
hade det varit värdefullt att få vara med på annat vis än som läktaråskådare.
Gertrud Wickmann:
VI B ÖR LÄRA OSS SpRAK
Det starkaste och oförglömligaste intrycket gjorde på mig öppningshögtidligheten
eller egentligen publikens hållning under densamma. Publiken
var i detta fall vårt folk. Det var ju den stund vi väntat på i över 10
år, stunden då den olympiska elden skulle tändas i vårt vita stadion och
olympia-flaggan hissas mellan vårt eget lands och Greklands - olympialandet
framom andra. Men regnet kom och förtog mycket av den festivitas
som annars kunnat vila över festöppningen. Men allvarliga och högtidliga
vällde massorna in genom portarna och fyllde stadion tili sista plats. Man
kände vad var och en kände - besvikelsen över att stunden icke blev det
som vi drömt och hoppats att den skulle bli. Kanske fanns i människornas
uttryck något av detta patos som man brukar beskylla oss finländare
för att gå omkring med. Men också något a'J" detta - vanan att bära motgång,
detta »trots allb, som så mången gång förut fått vårt folk att bära
motgångarna och växa sig över svårigheterna. Vi hade ju gått in för spelen
icke blott som inför ett stort idrottsevenemang, utan för något som var av
långt större bärvidd för oss och landet i sin helhet. Såväl publikens som
71

Gertrud Wichmann.
organisatörernas och funktionärernas behärskning och värdighet gjorde
större intryck på rnig än jublet över de skilda segrarna i olika grenar de
senare dagarna.
Det högtidligaste ögonblicket - det var när elden fla=ade upp i
Stadiontornet.
Det är en stor och positiv tillgång att ungdom kan mötas, utbyta åsikter,
få upplysningar om varandras länder och levnadsförhållanden och
knyta vänskapsband. Otvivelaktigt bidrar dessa olympiska spel liksom
varje annat sammanförande av ungdom från skilda länder till att jämna
vägen för den förbrödring folken emellan vi alla drömmer om. Men om vi
i framtiden skall kunna uppehålla denna kontakt måste också vår idrottsungdom
vinnlägga sig om utvidgad språkkunskap. Det är inte nog med
att man ler vänligt och förståelsefullt mot varandra eller klappar varandra
i ryggen, man måste få den direkta kontakt som språket ger. Först det
föder ett närmande, som består också efter det man skiljts åt på tävlingsbanan.
Harald Blomqvist:
EN JÄRNRIDA BRÖTS 1 RÄTT TID
- Det bästa? Undrar just om jag anses jävig att säga: ),g eno mb
r 0 t te t i v a t t e n s p 0 r h , d .v.s. kanot och rodd, som det varit
?2
Harald Blomqvist.
så svårt att få vederbörande att förstå att är idrottsgrenar som speciellt
lämpar sig för våra förhållanden och som det lönar sig att omhulda. - Varför?
Jo, för att uppkomsten av nya toppgrenar i vårt land lockar nya skaror
med i idrotten, sålunda stärkande grunden för vårt folks fysiska hälsa
och breddande ytterligare basen för världens redan tidigare mest utbredda
ungdomsrörelse.
- Att det högtidligaste ögonblicket för mig personligen var, då Thorvald
Strömberg gick i mål som ohotad segrare i kajakpaddlingens 10.000
m :s lopp, efter en kamp med ),kanotkungem Gert Fredrikson och hela världens
kanotelit, säger sig själv, enär jag i två år följt Thorvalds noggranna
förberedelser och många försakelser, för att vinna just det loppet.
- Att OS i Helsingfors i högre grad än tidigare spel varit ägnade att
förbrödra världens idrottsungdom, och därmed tjäna fredens ide är jag
övertygad om. Genom sitt geografiska läge mellan väst och öst var Helsingfors
rätta orten för en olympiad, som samlade hela världens idrottselit,
oberoende av politisk åskådning och tänkesätt, vid en tidpunkt då det
bäst behövdes. Sovjetunionens deltagande var i detta avseende av största
betydelse. Om en gång en ),järnridå), kan genombrytas av idrottens sunda
tanke skall väl även samförstånd och ömsesidig uppskattning kunna använda
kanaler och slutligen nedbryta de murar av rnisstro, som fortfarande
skilja så m ånga nationer och raser. Början är gjort. Låt oss fortsätta
på denna linje.
73

Börje Strandvall:
MYCKET UTOM IDROTTEN V AR BETYDELSEFULLT
- Man brukar säga att det bästa kommer tili sist , men när det blir taI
om 08 kommer nog det bästa först. Jag avser invigningshögtidligheten
som hos rnig kvarlämnade det vackraste och säkert också varaktigaste
minnet av 08 1952. Att se världens ungdomselit försarnlad på det gröna
klädet i vårt vackra Stadion var en syn. Kulmen nåddes när Heikki Savolainen
trädde fram för att med lugn stämma svära eden. De jättelika tävlingarna
alla dagar veckan ut, kunde inte överskugga öppningsdagens högtidsstämning.
- Att de olympiska spelen kUllde sarnla så många nationer tili ädel
kamp, så många olika raser, är bevis llOg för att 8pelen har stor betydelse
för det mellanfolkliga samarbetet. Under de olympiska veckoma knöts
många väuskapsband mellan både aktiva, ledare och åskådare från världens
olika höm. Banden kommer i de flesta fall att hålla livet igellom.
Det är väl riktigt att det närmast var de idrottsliga kontaktema som fördjupades,
men även på många andra ornråden knöts värdefulla förbindelser.
Börje Strandvall.
Som
en 'dans
på rosor
är tipparens steg då han går att avhämta sin miljonvinst ...
Samma chans har också Ni!
Redan medvetandet härom får
Er att se Ijusare på fi llvarons
mångahanda bekymmer - livet
ter sig som ett spännande även­
tyr. ba ra N i kommer ihåg att
tippa -
regelbundet
varje vecka !
·;· ... };;;.l.·. /,
.":{;::c

OLYMPIA
GÄSTERNAS
FAVORIT
Lever eras numer a
över h e I alandet.
RETTIG
-{;:s {;:{ {;:{ Följer förnämlig Klubb-tradition '1:l 't? "tl
Leveranskraftigt
TRVCKERI
som betjänar landets kultur- och
näringsliv med behövliga tryck­
och bokbinderiarbeten
MERCATORS TRY_CKERI
H ELS I NGFORS - GEORGSGATAN 27
K A SS A o ch BO KFÖ R I NG ANNEGATAN 1 8 VI
Anders Stenman beundrar P aYis-utsikten med kritisk min.
Med ett landslag i Paris
Av A nders Stenman
E fter den m ycket strålande - men hu så kalla - Olympiaden trodde
v i oss ha fått nog för i år av idrott. Det var d ärför m ärkligt att det kun de
jubla inom ens idrottshjärta, då det blev klart att P aris stod på lut i
programmet, sommarsäsongen var slut. Den 'J 0 september vrålade det
flygplan bort ur diset på Malm flygfält, som skulle föra landslagets huvudtrupp
via Stockholm tili P aris.
Det är underbart vad m an k änner sig h a en dyrbar last , då m an - om
o ckså som en m ycket liten ledare - för en idrottstrupp över tilI främmande
land. Om än st atistiken och erfarenhet en m ed visar att flyget är
ett säkert färdmedel, känner man en ansvarsfull ängslan, då säkerhet sbältet
spännes om m agen och man ankras fast i den darriga alurnirllumf
ågeb1s innandöme. Det är intressant att sitta och jämföra denna parisr
esa m ed en idrottsresa 1937 över Bottenviken i m ot orbåt. Båda gångerna
var ett trettiotal pojkar m ed. u : topptrimmad pilot med guldknappar och
topptrimmade motorer; kaffe, kakor och frukter på bricka tilI var och en ,
d agens tidningar, cigarretter, tuggumrni ... Då: topptrimmad botten ­
h avsfiskare m ed öppen b åt , 12 hästkrafters mot or, vars svänghjul ilsket
II

Ekenäs simsällskaps simskola sommaren 1952, som synes ingen brist på gott material.
84
Segerrika Anneli H aaranen motlar
sitt pris.
Tankar efter OS-simmet
Av J oop van der Reyden
»O lympiska Iärdoman är en sats man funnit i många sporttidningar
dessa dagar. Författare av populära och vetenskapliga artiklar visar på
olika sätt sitt godkännande eller ogiliande av sina olympiska Iags resultat
under den senaste Olympiaden. De bedömer och avgör så många saker
att man inte Iängre kan veta vad som är trovärdigt och vad som är
otroligt. På mitt bord ligger en inbjudan att skriva någonting för CIF-årsboken,
n ågonting som behandlar det olympiska året och då passar ju
ingenting bättre än att skriva n ågonting Ol;n Olympiska speIen.
1 Holland (och jag tror att fallet är detsamma i Finland) är allmänheten
och kritiken inte särskilt nöjd med de egna insatsema i Spelen. Inte så att
de ens skulle våga diskutera organisationen (den var perfekt), men de kritiserar
våra idrottsmän, våra ledare, våra organisationer eller någon annan
som eventuellt kunde ha påverkat resultaten. Man får höra att våra
idrottsmän var för vek a. Dessa kommentan;r har gjorts långt efter Olympiska
spelen. Den första reaktion en gällde den ökade professionalismens
förhallande till den reJativa amatörismen i vårt Iand. - Ack, huru många
amatörer det finnes i Holland järnfört med andra Iän der! - Som jag sade,
har denna slutsats ersatts med rådet »var hård», men som diskussionen
redan n ågra veckor har visat, är intressegruppema inte själv säkra på vad
var och en av dem menar med hårdhet. Nu försöker de hitta på andra
orsaker tili våra nederIag i de Olympiska speIen. FeI har bl. a . funnits i
uppfostran av ungdomarna.
Det mest underliga i dessa diskussioner är, att alla har rätt, eller deIvis
rätt.
Det finnes utan tviveI nuförtiden mera ren amatörism i de mindre länderna
än i de större.
Det finnes ingen orsak att ha överseende med skillnaden i uppfostran
t .ex. av den amerikanska och den holländska ungdomen; den fysiska
uppfostran, som i Amerika är mycket viktigare än i det »gaJ.n.!nalmodiga»
Holland.
Det finns sanning i påståendet att holländska idrottsmän är vekare än
t .€X. amerikanska eller ungerska idrottsmän.
]ag vill bara säga några ord om hårdhet; inte för att jag tror att den
är en avgörande faktor i idrott, men därförinnan:
85

1.) ] ag är ingen expert på amatörism.
2) ]ag tror inte på att vårt undervisningsministerium är villig att ändra
uppfostringssystemet p grund av de svaga resultaten i Olympiska spelen.
Varlör vili vi att våra idrottsmän skall bli hårdare? För att vi vilI ha
bättre resultatl Men huru få goda resultat?
Tre antagliga orsaker varför man kan anses vara en bra idrottsman:
1. Man kan vara ett maturbarn,), det är möjligt, om man av naturen
har styrka (t.ex. AIne Borg, när man tänker på hur han slog rekord under
förhållanden i vilka en normalt byggd kropp med norrnal kondition skulle
ha vägrat funktionera).
2. Man kan ha en tekniskt god stH; man är en tränad idrottsman (som
t.ex. den holländska ryggcrawlflickan som kom på fjärde plats i den Olympiska
finalen).
3. Man kan vara mycket hård; man har en god kondition, som det
kallas i Finland.
Svårighefen med detta schema är att det inte är lätt att skilja den ena
orsaken frän den andra.
När man t.ex. tänker pä Zatopek, gäller den första tanken hans kondition,
men vid närmare eftertanke att han är av naturen begåvad. Men det
finnes mänga som säger att han har en bra stil och lika många att hans
til inte är bra.
Alla tre egenskaperna har här förenats i en enda idrottsman. Men vad
är det viktigaste? Ingen framgång i de moderna Olympiska spe1en utan
dessa egenskaper, inga medaljer utan stil, utan en viss naturlig kondition
·eller utan hårdhet?
För att besvara fr gan "vad som är det viktigaste,), skulle jag vilja gå
,en omväg.
Man kunde dela idrottsmänl1en i tre grupper:
a.) den medelmåttiga idrottsmannen
b .) den goda idrottsmannen
c.) idrottsmannen av toppklass
Den första gruppen består av idrottsmän som utövar en sportgren
de 2.r intresserade av på grund av att de anser sig ha fallenhet iör den.
Här förutsätter vi endast pojkar och flickor som har vissa naturliga förutsättningar
för en viss idrottsgren. En sådan förutsättning utesluter å ena
sidan dem som slagit sig på fel idrottsgren; t.ex. typiska tyngdlyftare som
försöker bli världsmästare i simning, å andra sidan sädana som AIne
Borg som har mera än naturliga förutsättningar för en speciell idrottsgren.
Den andra gruppen bildar de som har lite me ra än den llförutsatta
konditionem; d .v.s. de som kan komma tili goda resultat utan regelbunden
träning, de som har fått en stH genom träningen och de som har
86
bara den normala förutsättningen, men en sådan andlig härdhet att de
kan göra mera av den .förutsatta konditionem än en normal person.
För att göra historien enklare lärnna vi bort de särskilt lämpade och
de med särskild mentalitet, den senaste gruppen, för att vi finner dem
mest i verksamhet i lagsport, inte inom simningen.
Då ha vi kvar den normalt begåvade idrottsmannen som kan komma
upp tili god klass genom träning, god och regelbunden träning förenad
med en normallivsföring som borde utmärka varje idrottsman.
Vi kunde ha slutat detta utkast här om vi inte hade för avsikt att säga
nägot om lärdomen av Olympiska Spelen 1952: llhårdhetem. Men denna
faktor är just vad som behöves för den goda klassens idrottsmän för att
komma upp tili den lilla gruppen av toppklass idrottsmän.
Endast den hårdaste av de vältränade idrottsmännen som deltar i OS
kan komma tili stjärnklass och vinna en guldmedalj.
Vad menar jag då med hårdhet, med "konditiom som det vanligen
kallas i de finländska idrottskretsarna?
]o,inte endast den fysiska hårdheten,kraften o.s.v., utan också den andliga
styrkan; nerver, som möjliggör sådant som under träningen är alldeles
normalt, men under trycket av en viktig tävling ofta är mycket svårt.
Två exempel: Duncan, som före OS var en ganska okänd simmare,
hade nerver att börja (,00 m frisimning med den strålande tiden av 1.01
på den första hundra metern. De stora stjärnorn.a som t.ex. Konno, började
inte snabbare än 1.0(, i semifinalen. En pojke frän Syd-Afrika berättade
oss att detta var normalt för Duncan. Han brydde sig inte om stjärnorna,
utan simmade p sitt eget vis. Det behöves andlig styrka utom
fysisk kondition förenat med den nödvändiga energin för att göra detta.
Ett annat exempel: Finalen på 200 m . bröstsimning för män. Klein
ledande följd av Davies 2-3 meter efter. Den sistnärnnda har alltid en
långsammare utgångsfart. Visar icke det hans inre kraft, att låta Klein,
världsmästaren, leda de första hundra meterna, medan han simmade sitt
eget lopp.
Ett exempel av raka motsatsen: Cleveland, som säkert skuUe vara
i stånd att göra samma tid som segraren Scholes (Cleveland är innehavare
a,- världsrekordet på 100 yards). Ni skulle ha sett honom före tävlingen.
Han såg inte åt någon, bara gick fram och åter hypernervös. Det blev
ingen finalplats för honom.
Detta var också orsaken tili att det holländska laget i allrnänhet rnisslyckades.
Holländarna var andligt för svaga.
Var det inte på samma sätt med de finländska simmarna? Före OS
fina . tider och högre hastigheter överallt, men under Spelen rädsla för
konkurrenterna. Utom brist på andlig kondition, precis som hos holländarna,
frånvaro av fysisk kondition.
87

88
Sammandrag: Det behöves stil för att komma från medelklass tili en
högre klass; hårdhet för att komma upp till stjärnklass.
Dessa fakta är välkända. Men det man vet från förut, uppfattar man
inte alltid förrän det är inpräntat .
. Efter-Olympiska tankar huvudsakligen koncentrerat på den Olymplska
lärdomen: frånvaron av h årdhet i ordets varje bemärkelse. Det är
någonting att minnas de närmaste fyra åren.
JooP vau der R eyden i kretsen av sina adepter.
Skolidrottsför bundets
kontakt med folkskolorna
Av Nils Luukkonen
Svenska Finlands Skolidrottsförbund, som under sin mer än 2S-åriga
verksamhet för skolidrott i Svenska Finland haft sitt arbete förlagt enbart
tililärdomsskolorna, har under den gångna sommaren gjort det första försöket
att utvidga sin verksamhet så, att den även skulle komma att ornfatta
folkskolorna.
Då ett upptagande av folkskolorna i förbundet genom bildande av
folkskolidrottsföreningar knappast skulle gå att förverkligas och då förbundet
kände sig rätt främmande för folkskolidrotten, beslöts att den
första kontakten skulle tagas genom kursverksamhet.
Efter att ha stått i förbindelse med Samfundet Folkhälsan och Svenska
Finlands Idrottsförbunds si=åd beslöt förbundet planera och sköta denna
kursverksamhet i egen regi.
Väl medvetet om det betydande arbete Sarnfundet Folkhälsan och
Finlands Röda Kors nedlägger för befrämjande av simkunnigheten ute
i landsbygden och för att undvika intrång på deras verksamhetso=åde,
gjorde SFSI sina kurser tilllek- och idrottskurser, vilka skulle ge eleverna
undervisning i bollspel, friidrott, lek- och gymnastik, orientering, sirnning
och hygien. Dessa kurser ha dessutom så vitt möjligt placerats på orter,
där närnnda organisationer ej anordnat kurser under sommaren. Sålunda
har dessa kurser, vars längd fastställts till 10 dagar och för vilka främst
gyrnn.stud. verkat som ledare, hållits på följande orter: Malax (kursledare:
gymn.lär. B. Eklund), Terjärv (folkskollärarinnan Margit Högnäs), Pedersöre
(gymn.kand. N. Luukkonen), Stor-Pellinge och Emsalö (gyrnn. kand.
S. Andersson), Marudd (gymn.kand. C. Stålström), Kimito (folkskolIärarinnan
Gretel Sommardahl), Degerby (gyrnn.kand. S. Nummelin) samt
Tenala, där kursen gjordes till ett 6-dagars läger i sa=åd med Tenala I.F.
och med gymn.stud. Kerstin Lundmark och gymn.kand S. Nummelin som
ledare.
Vid undervisningen ha ledarna så vitt möjligt följt samma linje. En del
avvikelser beträffande undervisningen i de olika idrotterna ha gjorts beroende
på elevmaterialet, kursplatserna och till inte ringa del på väderleken.
Ett sammandrag ur kursrapporterna ger i medeltal följande antal
89