1. Förintelsen - översikt - Malaxedu.fi

Förord
Vid Gymnasiet i Petalax har det blivit en tradition att ordna ett förintelseprojekt varje år.
Under detta läsår 2007-2008 ordnades kursen liksom tidigare år under vecka 8. Under kursen
har eleverna fått ta del av förintelsens historia samt granskat ämnet utifrån en psykologisk och
religiös synvinkel. Kursen har förutom föreläsningar, diskussioner och filminslag omfattat
självständigt arbete som utmynnat i denna skrift.
Simon Hansell har haft huvudansvaret för projektet. Till sin hjälp har han haft Mikaela
Sigfrids som också kommer att delta i resan till Polen under april månad 2008. Vi vill tacka
eleverna för deras intresse och goda arbetsinsats.
Följande elever har deltagit i förintelsekursen:
Ahläng Christian Lundegård Zandra
Back Anna-Lena Lönnvik Hanna
Balagic Aida Mann Maria
Blomqvist Sharon Mannfolk Jan
Fogde Christoffer Nygren Linus
Finnäs Ida Saarela Sandra
Genberg Tom Simons Niklas
Granqvist Anna Vesterback Lukas
Granqvist Staffan Vith Martina
Klemt Birger Westerback Alexandra
Lagerström Jessica Åbacka Hannah
Lindh Anna-Sofia Österbro Anton
Petalax 22.02.2008

Innehållsförteckning
1) Förintelsen – Översikt
2) Nazityskland och dess ideologi
3) Judendomen – Lära och riter
4) Hitlers bödlar
• Karl Dönitz
• Heinrich Himmler
• Hermann Göring
• Albert Speer
• Adolf Eichmann
• Josef Mengele
• Baldur von Schirach
• Joachim von Ribbentrop
5) Förintelseläger
• Majdanek
• Auschwitz-Birkenau
• Chelmno
• Treblinka
• Belzec
• Sobibor
6) Den onda människan
7) Om detta må ni berätta
• Hitlerjugend
• Nürnberglagarna
• Kristallnatten
• Ghetton
• Deportationen och selektionen
• Nürnbergrättegångarna
8) Folkmord i nutid
• Tjetjenienkrigen
• Folkmordet i Rwanda
• Kinesiska invasionen av Tibet

1. Förintelsen - översikt
1933
1934
1936
1938
1939
1940
1941
1942
1943
1944
1945
19 augusti - Tyskarna
godkänner förslaget om att
Hitler skall bli deras ledare
1 augusti – olympiska
spelen i Berlin
10 november –
Kristallnatten,
startskottet för
Förintelsen
30 januari - Adolf Hitler utnämns till
tysk rikskansler
September – Hitler gör nya lagar,
han startar ungdomsorganisationen
Hitlerjugend
13 mars - Hitler förenar Österrike och
Tyskland till ett stort rike
23 augusti – Stalin och Hitler
delar upp Östeuropa mellan sig
genom Molotov-Ribbentrop
pakten
1 september- Hitler invaderar
Polen. Storbritannien och Frankrike
förklarar krig. Andra världskriget
bryter ut Maj - Blixtkrig
utbryter i Väst
Polen – Hitler kräver att alla
judar skall märkas och samlas
ihop i ghetton. Warszawa
20 januari -
Wannseekonferensen
Det slutgiltiga beslutet
om judefrågan bekräftas
20 juli – Tyskar
försöker mörda
Hitler. Röda armén
befriar
förintelselägret i
Majdanek
7-8 maj –
Tyskland
kapitulerar och
kriget i Europa är
slut
27 januari -
Röda armén
befriar
Auschwitz
Juni – Tyskarna
överger Storbritannien
och 3 milj. tyskar går
över Sovjetunionens
gränser. Tyska armén
lyckades inte besegra
röda armen
Warszawaupproret
– polsk
motståndsrörelse
för att befria
staden
30 april –
Hitler och
hans fru
begår
självmord
och brittiska
armén besegras.
Frankrike
kapitulerar en
månad efter
24 juli –
Hamburg
bombarderas med
brittiska bomber
6 juni – Dagen D.
Västallierade styrkor
landsätts i Normandie
Nürnbergrättegången 1945-1949
Rättegång som fällde de som låg bakom
förintelsen

2. Nazityskland…
Tyskland kallas ibland för Nazityskland när det
gäller åren 1933 - 1945, då nationalsocialisterna
under Adolf Hitler hade makten. Kallas ofta
också för Tredje Riket. Man räknade det Tysk-
Romerska riket som första. Andra riket kallas
kungariket under Wilhelm I och hans
premiärminister Bismarck. Andra riket tog slut i
och med bildandet av Weimarrepubliken.
Senare hälften av denna tid (1939-1945) utgörs
av andra världskriget som startades av
Nazityskland och slutade med dess totala
nederlag.
Tyskland under mellankrigstiden
Nazitysklands stadsvapen

… och dess ideologi
Nazism är en förkortning för nationalsocialism, ursprungligen en politisk rörelse som kom till
makten i Tyskland år 1933 och behöll den fram till andra världskrigets slut år 1945. Dess
politiska organisation (NSDAP) grundades år 1919. År 1921 blev Adolf Hitler dess
ordförande och han gjorde sig till Tysklands diktator år 1933. Dess läror ledde till dyrkan av
våldet och till andra världskriget, samt medförde svåra övergrepp mot andra folk och grupper.
Främst den systematiska förintelsen av ca 6 miljoner judar och 100 000-tals krymplingar,
handikappade, homosexuella, Jehovas vittnen, zigenare och andra för nazismen misshagliga
personer. Nazismen förbjöds av de allierade ockupationsmakterna i oktober 1945.
Nazistiska ideologins grund ligger i begreppet "folk" eller "ras". Staten skall underordnas
folket eller rasen, liksom individen och samhällsgruppen skall underordnas staten. Enligt
Hitler är staten ett medel, inte ett mål. Det mål, som staten skall tjäna, är att bevara rasen. Den
tyska staten skulle alltså bevara den ariska rasen. Han ansåg också att människans historiska
utveckling är en biologisk utveckling, präglad av naturligt urval eller kamp för tillvaron. "Den
starkares uppgift är att härska och inte att smälta samman med den svagare och därigenom
offra sin egen storhet." (Socialdarwinism.)
Hitler menade att raserna inte är lika utan av högre och lägre värde. Han slår vidare fast att i
"enlighet med den eviga vilja som behärskar universum" är det en plikt att främja den bättres,
den starkares, seger och kräva den svagares underordning (rashygien). Denna plikt gäller för
både raser och enskilda människor. Kampen för tillvaron är enligt nazisterna en kamp mellan
raser, inte mellan individer eller samhällsklasser. Politikens uppgift är att underlätta och
påskynda kampen, inte att skydda den svagare.
Enligt nazisterna är emellertid raskampen inte nog för att garantera en sund och positiv
utveckling. Staten måste också åta sig att reglera fortplantningen inom den ariska rasen, så att
endast psykiskt och fysiskt fullgoda arier får möjlighet att fortplanta sig. Denna tanke ledde
till Lebensborn-projektet där man bedrev avel av människor med utvalda föräldrar.
Nazitysklands flagga

3. Judendomen
Lära
Judendom, judarnas religion, räknas som en världsreligion och en
av de äldsta kända monoteistiska religionerna, vilket betyder att de
tror på en gud. Den kallas ibland för moderreligion till kristendom
och islam. Deras heliga bok är Tanak som motsvarar de kristnas
gamla testamente. Den skriftliga lagen, Toran, som är en del av
Tanak, betraktas som Guds uppenbarelse på jorden. De har en
lagreligion, vilket betyder att de blir frälsta genom att följa Toran.
Judendom är en abrahamitisk religion och symboliseras av
Davidsstjärnan. De talar en speciell dialekt som kallas jiddisch,
men en mycket stor del av jiddischkulturen dog ut under det andra
världskriget.
Deras guds heliga namn är JHWH, men kallas oftast Adonai, Elohim
eller Gud. Icke-judar använder även namnet Jahve. Trosbekännelsen
lyder; Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.
Kult och rit
Bar Mitzvah – En judisk
pojke läser högt ur Toran.
DenkSjuarmade
ljusstaken,kMenorah,
är judarnas vanligaste
symbol.
Olika ritualer inom judendomen förekommer i samband med födelse, ungdom, äktenskap och
död.
På varje judiskt gossebarns åttonde levnadsdag skall barnet omskäras, vilket betyder att man
avlägsnar en del av barnets förhud, denna födelseritual kallas också Brit Milah. Nuförtiden
görs omskärelsen ofta av en läkare, men enbart detta gör dock inte ceremonin giltig. Man bör
också följa Toran i detta, genom att anordna en festmåltid.
En ungdomsritual är Bar Mitzvah för pojkar och Bat
Mitzvah för flickor. För pojkar sker detta vid 13-årsåldern
och för flickor vid 12-årsåldern. Vid denna tidpunkt uppnår
de sin religiösa myndighetsålder, genom en festlighet då de
läser högt ur Toran. Eftersom Toran är helig får den inte
röras med händerna, utan därför används en pekpinne vid
läsningen. Pojken skall läsa de välsignelser som hör till
Toraläsningen, samt ett stycke ur de tillhörande profettexterna.
Vigselceremonin hålls i hemmet, synagogan eller ute
under bar himmel och den utförs i regel under en baldakin,
huppa, som får symbolisera hemmet. Baldakin är liksom
synagogan vänd mot Jerusalem. Vigseln fullbordas genom
att brudgummen ger sin brud en ring och uttalar på
hebreiska: "Du skall helgas åt mig efter Mose och Israels
lag" och att han krossar ett glas med foten som avslutning,
detta till minne av de båda templens förstörelse.

Vigselringen är vanligen av guld,
men bör inte var försedd med någon
ädelsten. Den var tidigare ofta
försedd med en borg eller ett hus
som symboliserar det blivande
gemensamma hemmet. Ringen har
ofta texten "Mazal tov", lycka till.
Äktenskapskontrakt upprättas i Judiskt bröllop.
många fall där mannen bland annat
lovar att försörja sin hustru och har till uppgift att värna om kvinnan och hennes rättigheter i
äktenskapet och vid en eventuell skilsmässa.
När en person har dött förbereder man kroppen genom att tvätta och klä den i en enkel vit
linneklädnad inför begravningen, som enligt Toran skall ske inom ett dygn. Sen utförs en
sorgeritual vilket är ett religiöst sätt att uttrycka sin sorg genom att göra en reva i sitt
klädesplagg som bärs under hela sorgeveckan, vilken kommer direkt efter begravningen.
Anhöriga och vänner tar hand om den dödes familj som inte lämnar hemmet. Vanligen reses
en gravsten efter ett år, vilket är en urgammal tradition. När man besöker en grav är det
vanligt att man lägger en liten sten på gravstenen för att visa sin vördnad, istället för blommor
som vissnar.
Synagogan i Sarajevo.
En synagoga är en judisk samlingslokal avsedd
för tillbedjan och religiösa studier. Den är inte
någon nödvändighet för en judisk gudstjänst,
som kan hållas nästan varsomhelst, bara en
minjan - 10 vuxna judar (judiska män i ortodoxa
församlingar) – finns närvarande.
Sabbaten, även shabbos eller shabbes, är
namnet på den judiska helgen, då man skall
avstå från arbete. Den infaller på fredagskvällen
och slutar på lördagskvällen. Den inleds med att
husets fru tillsammans med den övriga familjen
tänder sabbatsljusen, sedan välsignar husfadern
vinet och skär upp sabbatsbrödet och så kan
måltiden börja. Sabbaten har mycket stor
betydelse i den judiska religionen, vilket gör den
till den näst viktigaste högtiden efter Jom
Kippur, som infaller tio dagar efter det judiska
nyåret.
Skäktning är en religiös slaktmetod som används av judar och muslimer. Enligt judiska
källor sker skäktning genom att luftstrupen och halsstrupen skärs av djuren. Samtidigt skärs
halspulsådern av och djuret hamnar i medvetslöst tillstånd, men hjärtat fortsätter att slå.
Handlingen har en stor betydelse för judar och muslimer.
Koscher mat är tillåten, ren mat. Enligt Tredje Mosebok är det förbjudet att äta vissa djur
som anses som orena, såsom svin och skaldjur. Inte heller blodmat är tillåten och man får inte
äta rätter med både mjölk och kött i. Man måste således ha dubbla uppsättningar grytor
tallrikar och bestick.

4. Hitlers bödlar
Karl Dönitz (16 September 1891–24 December 1980)
Karl Dönitz var chef för det tyska ubåtsvapnet 1935-1943 och blev storamiral 1943 när han
efterträdde Erich Raeder som chef för den tyska flottan.
Han var senare Tysklands president från 1 maj till 20
maj 1945. Han mottog Riddarkorset med eklöv av
Järnkorset 1943.
Karl Dönitz föddes 16 September
1891 i Grünau utanför Berlin,
han tog värvning i flottan 1911.
Han tjänstgjorde vid marinflyget
under första delen av första
världskriget, sedan var han vid
ubåtsflottan. Hans ubåt sänktes,
1918, utanför Malta av Britterna
som tog besättningen till fånga,
han släpptes dock 1920 och tog
sig omgående till Tyskland där
han blev torpedbåtsinspektör. Dönitz mötte sedan Hitler
och blev imponerad av denna och hans nazistiska
politik, Dönitz gick dock aldrig med i Hitlers parti
NSDAP.
1936 fick Dönitz ansvaret för Nazitysklands nya ubåtsvapen, där steg han snabbt i graderna
(konteramiral 1939, viceamiral 1940, amiral 1942 och slutligen storamiral 1943). Under andra
världskriget ägnade han sig helt åt Ubåtsvapnet och lade upp olika strategier, ju längre kriget
framskred desto hårdare blev slagen. Dönitz gav även ordern om att alla neutrala fartyg som
vistades inom Nazitysklands operationszoner skulle sänkas utan förvarning.
Dönitz blev efter Hitlers död Tysklands president.
Han upprättade ett högkvarter i Flensburg där han
försökte organisera motståndet mot de allierade, men
tvingades att tillkännage Tysklands villkorslösa
kapitulation den 7 maj 1945.
I Nürnbergrättegångarna dömdes Dönitz till 10 års
fängelse. Han släpptes ur Spendaufängelset i Berlin
1956 och utgav sina memoarer, Mein wechselvolles
Leben (handlar om hans liv innan Andra
Världskriget) samt Zehn Jahre und Zwanzig Tage (10
år och 20 dagar, syftar på hans 10 år som
ubåtskommendör och hans 20 dagar som president).
Karl Dönitz dog av en hjärtattack på julafton 1980,
han var då 89 år gammal.

Heinrich Himmler (1 Oktober 1900 – 23 Maj 1945)
Heinrich Himmler var en tysk nazistisk politiker,
chef för Schutzstaffeln (SS) 1929-1945,
Riksdagsledamot 1930-1945, statssekreterare i
inrikesministeriet 1936-1945 och inrikesminister
1943-1945. Som chef för SS var Himmler ansvarig
för Nazisternas koncentrations- och förintelseläger.
Heinrich Luitpold Himmler föddes i München i en
sträng katolsk familj. Himmler gick på olika
gymnasier i München och Landshut, studierna
dominerades av klassisk litteratur. År 1918 inledde
Himmler sin skolning till officer vid 11:e bayerska
regementet, men när första världskriget tog slut
krossades hans drömmar om att bli yrkesmilitär.
Han studerade sedan agronomi. Den 23 november
1923 deltog Himmler i Hitlers ölkällarkupp i
München, vid detta tillfälle gick han även med i
NSDAP, han gifte sig med Margarete Siegroth den
3 juli 1928, och fick sitt enda barn, dottern Gudrun, den 8 augusti 1929.
Himmler gick med i SS 1925 och utsågs till Vice
Reichsführer-SS två år senare. När hans överordnade
Erhard Heiden avgick blev han Reichsführer-SS,
högsta chef inom SS, som vid den tiden endast hade
280 medlemmar. När NSDAP tog makten uppgick
SS till 52 000 medlemmar. SS utvecklade under
1930-talets andra hälft sin egen militära gren, SS-
Verfügungstruppe, som senare kom att kallas
Waffen-SS.
Himmler öppnade ett av Tysklands första
koncentrationsläger Dachau i södra Tyskland.
Himmler kom att bli en av Förintelsens främsta
organisatörer, och stödde sig i detta på bland annat
mysticism och en fanatisk tro på den nazistiska
rasideologin. Till skillnad från Adolf Hitler besökte
Himmler koncentrationsläger och krigsfångeläger.
Under vårvintern 1945 hade Himmler förlorat hoppet om en tysk seger i kriget och börjat
förhandla om fred med Storbritannien och USA för att försäkra att det tredje riket skulle
överleva. När Hitler fick veta detta sparkades Himmler från sin post som chef för SS, han
uteslöts ur partiet och ströks ur Hitlers politiska testamente som förrädare. Efter Tysklands
villkorslösa kapitulation, den 7 maj 1945, bytte Himmler om till vanlig uniform, rakade av sig
sin mustasch och satte en lapp för en ögat. Den 12 maj sattes han i brittisk fångenskap där han
satt under falsk identitet som Heinrich Hitzinger, han upptäcktes dock och arresterades den 22
maj, dagen därpå tog han självmord genom att bita sönder en cyanidkapsel han haft i munnen.
Han begravdes i en anonym grav i Lüneburgheden i norra Tyskland.

Hermann Göring
Hermann Wilhelm Göring föddes 12 januari 1893 i Rosenheim, Bayern, Tyskland. Hans far
Heinrich Ernst Göring var vid den tiden generalkonsul på Haiti och hans mor Franziska
Tiefenbrunn återvände omedelbart efter födseln till sin make i Västindien, Göring
omhändertogs och uppfostrades därför av en guvernant i Tyskland. Göring blev tidigt
intresserad av friluftsliv och kom så småningom in på en kadettskola. Under första
världskriget gjorde sig Göring inom kort känd som en av de främsta tyska stridsflygarna. År
1916 blev han nedskjuten, men återhämtade sig snabbt och var vid krigsslutet chef för den
tyska flygskvadronen Richthofeneskadern. Under sin aktiva
tid som stridspilot lyckades Göring skjuta ned 22 fientliga
flygplan och för det belönades han i maj 1918 med den
preussiska hedersorden Pour le Mérite. Åren efter kriget
vistades Göring i bland annat Sverige och Danmark och
försörjde sig som pilot. I Sverige träffade han på den svenska
adelsdamen Carin von Kantzow (f. friherrinna Fock), som
han gifte sig med den 3 januari 1923. Göring behandlade sina
smärtor från kriget med morfin och utvecklade med tiden ett
morfinberoende som gjorde honom psykiskt instabil. I
München kom Göring i kontakt med Adolf Hitler, vars
politiska idéer tilltalade honom. Göring anslöt sig till
NSDAP i slutet av 1922 och år 1928 blev han
riksdagsledamot. Den 30 augusti 1932 valdes han till
riksdagens talman. År 1931 avled hans fru Carin efter en tids
sjukdom men år 1935 gifte han om sig med den tyska skådespelerskan Emmy Sonnemann,
med vem han fick dottern Edda. Vid nazisternas maktövertagande den 30 januari 1933
utnämndes Göring till preussisk inrikesminister samt chef för Reichsluftfahrtministerium. År
1935 utsåg Hitler honom till överbefälhavare för det tyska flygvapnet Luftwaffe, och året
därpå till chef för den så kallade femårsplanen, vilket innebar att han fick kontroll över den
tyska ekonomin. Vid andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 var Görings gunst hos
Hitler som allra störst och Hitler utsåg honom till sin närmaste efterträdare. I egenskap av
chef för Luftwaffe ledde Göring flyganfallen mot Polen och senare mot Storbritannien. År
1940 utnämndes Göring till riksmarskalk och stod nu på toppen av sin makt. Men i och med
att den tyska krigslyckan vände 1943, började även Görings motgångar. Enligt Hitler hade
Göring misslyckats med att slå ut det engelska flygvapnet, RAF, och även varit oförmögen att
förhindra de allierades bombningar över Tyskland. Hitlers bristande förtroende för Göring
utnyttjades av bland andra Bormann, Himmler, Goebbels och Speer, vilka nu börjad tävla om
Hitlers gunst. Dessa försökte i slutet av kriget framställa Göring som en förrädare. Detta
lyckades, och Hitler uteslöt Göring ur partiet och lät arrestera honom. Kort efter Tysklands
kapitulation 1945 greps Göring av amerikanska soldater och i augusti fördes han till
Nürnbergs stadsfängelse. Göring åtalades 1945 vid Nürnbergprocessen som den främste av de
anklagade. Han gjorde till en början ett skärpt intryck och kunde framgångsrikt argumentera
mot den amerikanske huvudåklagaren Robert Jackson, men tvingades på defensiven när
bevisen mot honom blev alltför överväldigande. Entydiga bevis om Görings utnyttjande av
slavarbetare, plundring av judisk egendom och framför allt hans delaktighet i Förintelsen
ledde fram till att domstolen fällde honom på alla fyra åtalspunkterna och den 1 oktober 1946
dömde honom till döden genom hängning. Den dödsdömde Göring undgick dock galgen
genom att svälja en cyankaliumampull drygt två timmar innan avrättningen skulle verkställas
natten till den 16 oktober 1946. Görings kropp och de tio avrättades kroppar kremerades, och
deras aska ströddes i floden Isar.

Albert Speer
Berthold Konrad Hermann Albert Speer föddes 19 mars 1905 i Mannheim, Baden-
Württemberg, Tyskland. Han hade enligt sig själv en olycklig barndom, trots att hemmet var
välbärgat och familjen klarade sig bättre än de flesta. Speer var mycket intresserad av
matematik, men efter påtryckningar från sin far började han 1923 studera arkitektur vid
Universität Karlsruhe, år 1924 bytte han studieort till München. År 1931 blev Speer medlem i
NSDAP efter att ha hört ett av Hitlers tal. Han anlitades
under de närmast följande åren av partiet för ett antal
mindre ombyggnadsuppdrag. Efter nazisternas
maktövertagande 1933 blev han uppmärksammad av
Hitler som började ge honom prestigefyllda uppdrag. År
1935 fick han ansvaret att organisera partidagarna i
Nürnberg och två år senare fick han i uppdrag att planera
ombyggnaden av Berlin och planlägga den nya tyska
huvudstaden Germania, som skulle stå färdig 1950. Efter
andra världskrigets utbrott den 1 september 1939 blev
Speer alltmer involverad i Tredje rikets politiska affärer.
År 1941 invaldes Speer i den tyska riksdagen och
utnämndes till chef för den tyska arbetsfrontens
avdelning Kraft durch Freude. Därtill utnämndes Speer i
september 1943 till Tysklands rustningsminister.
Arbetsledaren Fritz Sauckel, Speers underordnade,
ansvarade för rekryteringen av arbetskraft från länder som Nazityskland ockuperat. De
arbetare som Sauckel tillhandahöll, utnyttjades skoningslöst av Speer i den tyska
rustningsindustrin. I slutet på andra världskriget, när även Hitler började tvivla på tysk seger,
beordrade han att alla viktiga tyska industrier och fabriker skulle förstöras i en "brända
jorden"-taktik. Speer var dock ytterst skeptisk gentemot ordern och obstruerade den med
ansenlig risk för sitt liv. Den 23 maj 1945 arresterades Speer av allierade soldater i Flensburg
och ställdes inför rätta vid Nürnbergprocessen 1945-1946. Där anklagades Speer enligt
samtliga fyra åtalspunkter. Han hade varit ansvarig för utnyttjandet av utländsk arbetskraft
och det kunde bevisas att han haft kännedom om arbetarnas usla förhållanden. Men att han
skulle ha beordrat inhuman behandling på arbetarna kunde inte bevisas, istället sköt han över
skulden på Sauckel, SS och de enskilda fabriksägarna. Speers försvarsadvokat dr. Hans
Flächsner, försökte påvisa förmildrande omständigheter i sin klients agerande under kriget.
Speer hade nämligen istället för att deportera utländska arbetare från ockuperade områden till
det tyska riket utnyttjat arbetskraften på platsen. När tribunalens fyra huvuddomare skulle
överlägga om sin dom i målet mot Speer uppstod problem. Den franske och den brittiske
huvuddomaren förordade fängelsestraff, medan den ryske och den amerikanske ville döma
Speer till döden. Läget var alltså låst, tills den amerikanske huvuddomaren ändrade inställning
och förordade fängelsestraff. Den 1 oktober 1946 dömde tribunalen Speer till 20 års fängelse
för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Under sin tid i Spandaufängelset i Berlin
började Speer arbeta på en bok om sin inblandning i Nazitysklands politik. Efter sin frigivning
den 1 oktober 1966 fortsatte han med sitt skrivarbete. Resultatet blev bland annat den mycket
uppmärksammade Tredje riket inifrån (1969). Speer förnekade under hela sin livstid att han
vetat något om nazisternas systematiska folkmord på "oönskade individer". Albert Speer
avled den 1 september 1981 på ett hotellrum i London.

Adolf Eichmann
Adolf Eichmann föddes den 19 mars 1906 i Solingen, Nordrhein-Westfalen, Tyskland och
han dog den 1 juni 1962 i Ramleh, Israel där han blev
avrättad. Han var en tysk SS-officer; överstelöjtnant i
armén. Eichmann blev i december 1939 chef för en
avdelning som bland annat handhade deportationer av judar.
Han var med i utrotandet av judar, politiskt oliktänkande
och andra oönskade minoriteter i Europa. Han blev ansvarig
för deportationerna av miljontals judar från Europas alla
hörn till förintelseläger som till exempel Auschwitz och
Treblinka. Han besökte detta läger ett flertal gånger.
Efter Tysklands inmarsch i Ungern i mitten av mars 1944
organiserade Eichmann deportationen av omkring 500 000
ungerska judar till förintelselägren. De ungerska politikerna
Ferenc Szálasi, László Baky och László Endre var
Eichmanns villiga medhjälpare. Efter kriget bodde
Eichmann kvar i Tyskland i fem år innan han flydde till Argentina. Där bodde han under
falskt namn i tio år. År 1960 hittade israeliska agenter honom. Mellan april och december
1961 pågick rättegången mot Eichmann. Han befanns vara skyldig till massmord och brott
mot mänskligheten och dömdes till döden genom hängning. Domen verkställdes den 1 juni
1962. Det var den enda gången någon blev avrättad i Israel. Hans enda försvar var att han bara
följde order.
Josef Mengele
Josef Mengele var mest känd som Dr. Död eller dödsängeln. Han var en tysk nazistisk läkare
och SS-man. Han föddes den 16 mars 1911 i Gunzburg, Bayern, Tyskland och dog den 7
februari 1979 i Brasilien.
Tidigt bestämde sig Mengele för att studera till läkare
och blev intresserad av rashygien. Efter en avlagd
examen tog han värvning i SS och placerades på
östfronten. Efter en skottskada belönades han med
järnkorset för "hjältemodig insats". Efter skottskadan
förflyttades han till koncentrationslägret Auschwitz-
Birkenau. Där utförde Mengele mycket grymma
experiment på lägerfångarna. Bland annat hade han en
förkärlek för dvärgar och tvillingar vilka han bl.a. bytte
blod på. Under sin karriär experimenterade han med ca
3000 tvillingar, alla barn, varav endast 100 tvillingpar
överlevde. Ytterligare utfördes experiment på ögon där
Mengele genom olika metoder försökte ändra ögonfärg
från brun till blå, bl.a. med bläckinjektioner, han
injicerade till exempel kloroform direkt in i hjärtat, så att
han kunde utföra försök med färska lik. Många av de
patienter som överlevde Mengeles experiment blev svårt
skadade och led av invalidiserande smärtor. Vid ett
tillfälle drog han en linje över en vägg, 156 cm från

golvet, och de vars huvuden inte nådde upp till linjen skickades genast till gaskammaren för
att dö. Mengele var även fascinerad av psykologiska experiment. Han lär ha isolerat barn i så
små lådor att de tvingades att ligga i fosterställning. Lådorna var ljud- och ljusisolerade och
barnen lämnades i flera dagar. Ett av Dr. Mengeles mål var att skapa biologiska slavar som
Tyskland sedan skulle kunna nyttja som arbetskraft eller i stridande förband. Mengele
återvände till Günzburg efter krigsslutet som en fri man, då han släpptes av amerikanerna,
som inte kunnat identifiera honom som SS-man, då han inte hade sin blodgrupp tatuerad. I
slutet på 1940-talet började rättvisan hinna ikapp honom och Mengele flydde till Argentina.
Under större delen av 1970-talet levde Mengele i Brasilien. Under en dag vid havet 1979 fick
Mengele troligen en hjärtinfarkt medan han badade och drunknade som följd. År 1985
grävdes hans grav upp och de skelettdelar som togs tillvara genomgick DNA-testning och
jämfördes med sonens DNA. Universitetet i Leicester, England, har intygat att den som avled
på stranden 1979 med full säkerhet var den nationalsocialistiske läkaren Josef Mengele
En brasiliansk tidning uppgav i november 2004 att de hade fått i sin ägo 85 sidor noteringar
av Mengele, som han skrev tre år före sin död. Dessa noteringar ska styrka att han in i döden
var en fanatisk nationalsocialist.
Baldur von Schirach
Baldur von Schirach föddes den 9 maj 1907 i
Weimar och dog den 8 augusti 1974 i Kröv,
Tyskland. Han var tysk nazistisk politiker.
Von Schirach träffade Adolf Hitler när han var
inbjuden på middag hos Schirachs far. Schirach
blev starkt påverkad av Hitler och redan vid 18
års ålder blev han medlem i
Nationalsocialistiska Tyska Arbetspartiet
(NSDAP). Tre år senare fick Schirach till
uppgift att propagera över partiet och år 1933 blev han utsedd som
riksungdomsledare över Hitlerjugend.
Baldur von Schirach gifte sig med Henriette Hoffmann år 1932.
Henriette var dotter till Hitlers personliga fotograf, Heinrich Hoffmann.
Schirach och Heinrich Hoffmann gav tillsammans ut några bildband,
bland annat Hitler som ingen känner honom. Han skrev också boken
Revolution inom utbildningen.
Baldur von Schirach anslöt sig till tyska armén år 1940 och senare utnämndes han som
riksståthållare i Wien. Därmed var han ansvarig för att ha deporterat 185 000 judar från
Österrike till Polen. Eftersom Schirach styrde i Wien ansågs han inte tillräckligt partitrogen
och blev 1943 portförbjuden på Berghof och i högre partikretsar. Schirach behöll sin post
fram tills Röda Armén befriade Wien i april 1945.

Därefter fångades Schirach av de allierade och ställdes inför Nürnbergprocessen 1945-1946.
Schirach dömdes till 20 års fängelse för brott mot mänskligheten. Han avtjänade sitt straff i
Spandau i Berlin och skiljde sig från sin fru 1950. Efter att han frigetts år 1966 bodde han på
pensionat i Kröv an der Mosel där han dog i sömnen år 1974.
Baldur von Schirach utgav år 1967 memoarerna Ich glaubte an Hitler (Jag trodde på Hitler)
där han erkände sig skyldig att ha vilselett en hel generation ungdomar och hoppades att
historien inte skulle upprepa sig. Han ansåg att hans störta uppgift var att se till att nazismen
aldrig skulle inträffa i Tyskland igen.
Joachim von Ribbentrop
Joachim von Ribbentrop föddes den 30 april 1893 i Wesel och dog den
16 oktober 1946 i Nürnberg, Tyskland. Han var en tysk nazistisk
politiker och diplomat.
Ribbentrop var officer under första världskriget och under
mellankrigstiden ägnade han sig åt vinhandel. Han gick med i NSDAP
år 1932, i augusti 1936 blev han ambassadör i Storbritannien och år
1938 blev han utrikesminister för Tyskland.
Ribbentrop kom att spela stor roll för ockupationen av Tjeckoslovakien
1938 och i den tysk-sovjetiska Molotov-Ribbentroppakten, ett
nonaggressionsavtal från 1939. Han var även aktiv i invasionen av Polen
år 1939 och deporteringen av judar österut. När han senare avrådde från
invasion av Sovjetunionen år 1941 förlorade han gradvis sitt inflytande.
Ribbentrop arresterades i juni år 1945 och ställdes senare inför Nürnbergprocessen som
inleddes i november samma år. Ribbentrop hade haft en hög ställning i Nazityskland och varit
närvarande vid många av Hitlers avgörande konferenser samt medverkat i den brottsliga
politik som företagits i de tyskt ockuperade områdena.
I Nürnberg kom Ribbentrop att påstå sig inte ha kontroll över alla brott som hade begåtts och
att det var Hitler som hade tagit alla viktiga beslut och haft allt ansvar. Ribbentrop förnekade
också att han hade kännedom om koncentrationslägrens existens. Domstolen dömde honom
till döden, han ströps långsamt och dödsförklarades efter 20 minuter.
De anklagades bänk i Nürnberg:
Första raden: Hermann Göring, Rudolf Hess,
Joachim von Ribbentrop och Wilhelm Keitel.
Bakom: Karl Dönitz, Erich Raeder,
Baldur von Schirach och Fritz Sauckel.

5. Förintelseläger
Nazityskland hade förintelse-, arbets- och
koncentrationsläger. I förintelselägren förintades
fångarna direkt, medan de som fanns i
koncentrationslägren var tvungna att arbeta och
vara med på experiment. Alla förintelseläger fanns i
Polen och de hette Auschwitz, Treblinka, Sobibor,
Majdanek, Chelmno och Belzec. Fångarna var
tvungna att arbeta hårt samtidigt som de blev brutalt
misshandlade, fick för lite mat och man sov sex
personer på samma brits, vilket ledde till att
sjukdomar spreds lätt.
Majdanek
Majdanek är en kombination
av ett förintelse-, arbets- och
koncentrationsläger. Lägret
konstruerades 1941 och var
till för sovjetiska krigsfångar.
Mellan åren 1942 och 1944
gasades ungefär 250 000
personer ihjäl och i samband
med Aktion Erntefest, en
slags skördefest där flera
tusen SS-soldater lyssnade
till musik och sköt ihjäl ca 30
000 personer. I april 1944
evakuerades Majdanek och
det enda som de hann
spränga var ett krematorium,
vilket gör att Majdanek är det
mest välbevarade lägret.
Auschwitz-Birkenau
Auschwitz-Birkenau var det största
lägret av dem alla. Lägret bestod av
tre mindre läger som var: Auschwitz
I, den administrativa delen, Birkenau
som var ett förintelseläger och
Monowitz som var ett arbetsläger.
Auschwitz I var mest ett läger för
politiska fångar och de som motsatte
sig Hitler. Det hårda arbetet

kombinerat med dålig näring från den knappa maten och dålig hygien ledde till höga
dödssiffror mellan fångarna. Nere i en byggnads källare fanns det så kallade ”fängelse i ett
fängelse” där de som bröt mot fängelsets regler hamnade. Några fångar kunde få spendera
natten stående i en cell som var 1.5m x 1.5m med fyra andra. De kunde inte göra något annat
än stå. En annan tortyrcell var ”svält-cellen” där fångar lades in och fick varken mat eller
vatten tills de dog. Ännu en annan cell som fanns där var ”mörk-cellen” som innehöll ett
väldigt litet fönster och en tät dörr. Där lät man fångarna ligga tills de hade förbrukat all
möjlig syre och dog av kvävning. Ibland kunde även fångvaktarna lägga dit ett ljus för att få
syret att ta slut snabbare. Här dödades ungefär 70 000 personer.
Auschwitz II: Birkenau var konstruerat i slutet av 1941 för att förenkla förintelsen och
Himmlers förberedningar för att ta itu med judefrågan. Här dödades ungefär 1 000 000
personer, mest judar men även polacker och romare. I Birkenau kom personer från alla de
tysk-ockuperade länderna. När de kom med tåg till Birkenau, delades de upp i fyra olika
grupper. Den första gruppen som bestod av kvinnor, barn, åldringar och de som inte kom
igenom doktorgranskningen. Det fanns fyra gaskammare, designade att föreställa duschar och
fyra krematorier för att göra sig av med kroppar. I gaskamrarna användes en cyanidgas som
kallades Zyklon B och fanns i små kulor. Varje dag kunde ungefär 20 000 personer dödas.
Den andra gruppen bestod av slavar som arbetade vid fabriker som IG Farben och Krupp. Det
fanns omkring 405 000 slavar varav ca 340 000 dog p.g.a. bestraffning, svältning,
avrättningar och sjukdomar. I den tredje gruppen fanns t.ex. dvärgar och tvillingar som fick
genomgå medicinska experiment som leddes av Josef Mengele. Den fjärde gruppen bestod av
kvinnor som hade som uppgift att sortera ägodelar som fångarna hade så att tyskarna kunde
återanvända och sälja vidare. Monowitz, som fungerade som arbetsläger, hade omkring
12 000 fångar som arbetade i fabriker som IG Farben. De flesta dog av uttröttning och svält.
Monowitz var också det enda lägret i Auschwitz-Birkenau-komplexet som blev bombat av de
Allierade.
Chelmno
Chelmno fungerade som ett förintelseläger från
den 7:e december 1941 till april 1943. När man
stängde förintelselägret 1943 så brände man också
ner ”huvudhuset”. När man sedan restaurerade
lägret kunde man återuppta verksamheten i juli
1944. Lägret stängdes igen i januari 1945.

Chelmno var det första förintelselägret som nazi-tyskland öppnade med Hitler i spetsen.
Meningen med lägret var att förinta judar, men i Chelmno mördades även polacker, tjecker
och ryska krigsfångar. Chelmno var också det första lägret att använda giftgas för att förinta
fångarna. Gasen var lagrad i små kulor som släpptes in i gaskamrarna, och som sedan smalt
bort av värmen från människorna. Under den första tiden av lägrets verksamhet, fördes
judarna till lägret från närliggande bostadsområden med lastbilar, som SS och polisen körde.
Från mitten av januari 1942 kom judarna till lägret i överbelastade tåg. Många av de 5 000
romerna som fördes dit från Österrike var bland de första fångarna som förintades i Chelmno.
Allt som allt förintades minst 153 000 personer i Chelmno.
Treblinka
Treblinka öppnades i juli
1942 och var i första
hand menat för att ta
emot judar från
Warszawas ghetto. Den
första transporten med
judar till Treblinka kom
den 22 juli 1942. I
november 1943 hade
Treblinka gjort sitt som
förintelseläger och SS rev
det och försökte förstöra
alla bevis för att det
skulle ha funnits ett
förintelseläger där. Tillsammans med Belzec och Sobibor ingick Treblinka i Operation
Reinhard, som gick ut på att man inte använde sig av gasen Zyklon B som man gjorde i t.ex.
Auschwitz-Birkenau, utan man tog kolmonoxid från dieselmotorer i bruk. I Treblinka fanns
också en sjukhusbyggnad med ett rött kors på, men detta var inget sjukhus, utan en del av
förintelsen. När fångarna kom in till ”sjukhuset” beordrades de att ta av sig kläderna och sätta
sig på en jordvall, där de sköts ihjäl. Under den första tiden i Treblinkas historia fördes cirka
13 000 judar från Warszawas ghetton per dag till förintelselägret. Den 2 augusti 1943 gjordes
ett uppror mot fångvaktarna. På den tiden fanns det cirka 1 000 fångar kvar i Treblinka, och
man räknar att ungefär 600 lyckades ta sig ut ur lägret. Totalt mördades drygt 900 000 judar i
Treblinka.
Belzec
Belzec var grundat i april 1940, först
som ett arbetsläger, men man började
senare bygga om det till ett
förintelseläger i november 1941. Belzec
var ett av de tre lägren som ingick i
Operation Reinhard. Lägrets egentliga
förintelseverksamhet inleddes i mars
1942, och den pågick till slutet av året.
När lägret hade stängt försökte man
radera ut alla spår i början av 1943.
Man grävde upp alla lik som man hade

egravt i massgravar, och brände upp dem på stora bål. Cirka 600 000 judar och 15 000
zigenare mördades i Belzec. Endast två fångar lyckades fly från Belzec.
Sobibor
Sobibor var ett av de sex tyska förintelselägren, och det var också med i Operation Reinhard.
Förintelseprocessen gick till på följande sätt: först överlämnade fångarna sina ägodelar som
blev tyska riksbankens nya egendom. Efter att fångarna överlämnat sina ägodelar, klädde de
av sig, och nazisterna sökte genom kläderna efter smycken och andra värdesaker. Sedan
marscherade de iväg till gaskamrarna och packades ihop tätt för att minimera mängden
tillgänglig frisk luft. En maskin producerade kolmonoxid som sedan leddes genom rör och
dödade fångarna. Sobibor var indelat i fyra sektioner: ett område där SS-trupperna var, där
fanns också en järnvägsanhalt. Fångarna hölls i tre olika områden, i det första bodde de och
det var flyktsäkert med extra taggtrådsstaket. I det andra lägret arbetade ca 400 fångar, på det
området fanns också lagringslokaler, på det tredje området förintades fångarna i gaskamrarna.

6. Den onda människan
Utifrån ett kristet perspektiv är ondska det som skiljer människan
från gud. Gamla testamentet berättar om syndafallet, då Adam
och Eva åt av den förbjudna frukten. Genom syndafallet föds
ondskan i världen. Enligt nya testamentet är synd en gärning som
människan är ansvarig för och som hon själv är orsak till.
Ondska kan ses på flera olika sätt; något som är moraliskt ont är
något som människan själv har valt, t.ex. Förintelsen. Naturlig
ondska är t.ex. naturkatastrofer och med metafysisk ondska
menar man att om det inte fanns något ont skulle man inte känna
igen det goda i världen. Det onda är ett lika stort mysterium som
Guds fördolda väsen. Enligt Bibeln är Gud god och allsmäktig,
men hur kan det då komma sig att han tillåter så mycket ondska i
världen? Detta kallas för Teodicéproblemet.
Varför gjorde ingen motstånd? Hur kunde nazisterna få hålla på så länge? Varför dog
miljontals människor utan att någon ingrep? Socialpsykologin ger en del svar på den här
frågan. Trycket på en människa kommer delvis utifrån men också inifrån.
Det yttre trycket på en människa handlar i stora drag om
människans roll i samhället. Människan har en mycket stor
benägenhet att lyda order, så länge ansvaret ligger hos
någon annan, vilket Milgram bevisade genom sitt
lydnadsexperiment. Nazisterna påstår ofta att de ”bara
lydde order” då de dödade miljoner människor. Inom
socialpsykologin talar man om inne- och utegrupper i
samhället. Då nazisterna tog makten blev de innegruppen,
dit alla ville höra, och alla andra gjordes till utegrupper.
Det fanns de som var emot nazismen men de flesta vågade
inte säga emot. Antingen trodde man att de andra visste
bättre och gjorde likadant eller så vågade man helt enkelt
inte komma i konflikt med nazisterna. Då Hitler sade att
Syndafallet. Adam och Eva
äter av den förbjudna frukten
Milgrams experiment. Läraren
uppmanas av experimentledaren att ge
elstötar åt eleven då denna svarar fel på
en fråga. Milgram ville veta hur långt
läraren var beredd att lyda order och hur
starka stötar denna var villig att ge.
judar inte var något värda blev judarna mer eller mindre stigmatiserade, brännmärkta, och
man började se ned på dem. Redan vid ung ålder uppfostrades tyska barn till att undvika judar
och att dessa inte var värda något. Hitlerjugend var en ungdomsorganisation för 14-18-åriga
tyska män och att vara medlem var nästan ett måste om man ville ha en hög utbildning.
Det inre trycket på människor utgörs av bland annat förväntningar på beteendet,
identitetssökande och en människas maktposition. Hitler hade fysisk, psykisk, ekonomisk och
laglig makt. Eftersom han hade en stark arme hade han fysisk makt, han var manipulativ,
vilket gav honom psykisk makt. Eftersom han dessutom var en diktator och hade tillgång till
mycket pengar gav detta honom både laglig och ekonomisk makt. Beträffande
rollförväntningar fick nazisterna nya roller. Då de gick till jobbet blev de helt andra
människor. De iklädde sig en ny roll och det förväntades ett visst beteende från dem. De
kanske dödade eller misshandlade några judar, men då de kom hem och tog av sig uniformen
gick de in i sina vardagliga roller. Vanliga människor kanske hittade sin identitet genom att gå
med i NSDAP, ungdomar genom att gå med i Hitlerjugend. En typ av inre tryck är
projicering, man överför egna negativa känslor på någon annan eller något annat. I Hitlers fall
var det hatet gentemot sin fader han projicerade på judarna.

7. Om detta må ni berätta…
Hitlerjugend
Många frågar sig hur Hitler kunde få så många tyskar med sig i andra världskriget. En viktig
del av detta var nazisternas ungdomsförbund, Hitlerjugend, som fanns mellan åren 1926 och
1945. Hitler insåg att det var Tysklands ungdomar som var framtiden för det tredje riket.
Därför bildade han Hitlerjugend.
Hitlerjugend var en scoutliknande rörelse vars syfte var att likrikta ungdomarna efter
nazistiska ideal och förbereda dem för det kommande soldatlivet. De lärde sig att dyrka Hitler
och att de tillhörde en bättre nation. Man lärde barnen att t.ex. skjuta med gevär, kasta
granater, marschera och gräva skyttegravar.
Ett medlemskap i Hitlerjugend var frivilligt men nästan ett måste för att senare kunna söka till
en högre utbildning. Medlemmarna uppmuntrades av ledarna för Hitlerjugendledarna att
mobba de barn som inte var med i organisationen. Detta ledde till att många tyska ungdomar
valde att gå med. Även grupptrycket hade en stor inverkan på ungdomarna. Många som var
emot Hitler vågade inte hålla sina barn borta från organisationen eftersom föräldrarna då
kunde skickas till koncentrationsläger.
I skolorna ”hjärntvättades” eleverna med nazistiska idéer och de uppmuntrades till att på
fritiden ägna sig åt Hitlerjugend. Barnen räknade stormtrupper, sydde figurer som föreställde
SA-män, och gjorde hakkorsflaggor. När de tyska pojkarna var tio år gamla började de i
Deutsches Jungvolk, tysklands ungdomar. Vid tretton års ålder övergick de till Hitlerjugend.
Medlemmarna i Hitlerjugend klädde sig mycket likt stormtruppmännen. De bar bruna byxor
och brun skjorta. Man hade även en röd armbindel med ett hakkors på.
När Andra Världskriget bröt ut var de tyska soldaterna, som tränats i Hitlerjugend under hela
sin ungdomstid, ofta överlägsna sina motståndare både vad gällde motivation, träning och
förmågan att kunna ta egna initiativ. När tyskarna slutligen visste att de skulle förlora kriget
sände de ut de tyska ungdomarna från Hitlerjugend att strida. Många av dessa dog i ruinerna
av Berlin.
Det fanns även en motsvarande organisation för Tysklands flickor. Dessa lärde sig bl.a. att
sköta om hushållet.

Nürnberglagarna
Nürnberglagarna antogs på den nationalsocialistiska partidagen i Nürnberg, Tyskland år 1935.
Nürnberglagarna bestod av tre anti-judiska lagar.
Den första lagen, lagen till skydd för det "tyska blodet”, förbjöd äktenskap och även
utomäktenskapliga förbindelser mellan judar och tyskar. Man skiljde mellan "heljudar",
"halvjudar" och "kvartsjudar". Som heljude räknades en person som helt eller till tre
fjärdedelar hade "judiskt blod". "Halvjudar" kunde, men endast med tillstånd från Hitlers
ställföreträdare, ingå äktenskap med personer av tyskt blod. Heljudar och kvartsjudar fick inte
gifta sig med varandra. Kvartsjudarna fick ändå ingå äktenskap med tyskar. Meningen var att
kvartsjudarna skulle uppgå i det "tyska folket".
Med den andra lagen, lagen om medborgarskap, förlorade judarna sitt tyska medborgarskap
och sin rösträtt. De fick inte heller inneha offentliga tjänster. Den förbjöd även anställning av
tyska kvinnor under 45 år till judiska hem.
Den tredje lagen som behandlade tyska rikets flagga, förbjöd judarna att använda den tyska
flaggan och dess färger. Det blev också förbjudet att göra bilder på judar om dessa inte var
propaganda mot det judiska folket.
Efter hand antogs det fler Nürnberglagar och sammanlagt stiftades hundratals anti-judiska
lagar i Tyskland. Om man stred mot dessa lagar fick man olika straff som t.ex. fängelse.
Bilden nedan föreställer ett klassificeringssystem för heljudar, halvjudar och kvartsjudar.

Kristallnatten
Kristallnatten var natten mellan den 9 och 10
november 1938. Då förstörde nazisterna hundratals
synagogor, tusentals judiska affärer vandaliserades
och plundrades och judiska begravningsplatser
attackerades över hela Tyskland. Ett hundratal judar
mördades och tiotusentals fördes till
koncentrationslägret Buchenwald. Kristallnatten var
början till förintelsen av judar, zigenare,
homosexuella, handikappade, utvecklingsstörda och
kommunister m.fl.
Det nazistiska styret gav judarna skulden för händelserna och
tvingade de judiska organisationerna att betala skadestånd på en
miljard mark till staten. Judarna tvingades också städa upp
glassplittret på gatorna av de judiska affärerna som förstördes på
natten, för att återställa gatubilden. Kristallnatten började kallas
”Det krossade glasets natt” för att alla nazisterna gick och slog
sönder skyltfönster till judarnas affärer.
Orsak till kristallnatten
17 åriga Herschel Grynzspan var en polsk jude som
utvisats från Tyskland tillsammans med sin familj.
Han blev arg och begav sig den 7 november 1938
till tyska ambassaden i Paris, där han sköt den
första tyska tjänsteman han såg. Det var
legationssekreteraren Ernst Von Rath han sköt. När
han senare på kvällen dog av sina skador gav
propagandaministern Joseph Goebbels instruktioner
till pressen att ge de tyska judarna skulden för
mordet.

Ghetto
Efter andra världskrigets utbrott 1 september
1939 införde nazisterna snabbt bestämmelser
som tvingade judar att lämna sina hem och
flytta till ghetton som fanns i särskilda
områden i städerna. De första ghettona
bildades i början av år 1940, det tog inte länge
före det fanns hundratals ghetton runt om i
Polen och östra Europa. Ghettona gjordes för
att man skulle samla ihop alla judar och räkna
dem, för att sedan deportera dem till
koncentrationslägren för att förintas.
Livet i ghettona
Judarna deporterades av nazisterna med tåg till ghettona.
Flera överlevde inte den långa tågfärden p.g.a. svält och
sjukdomar. Det var trångt i ghettona och också brist på mat
som ledde till sjukdomar och svåra epidemier, framför allt
tyfus. Trots de svåra omständigheterna försökte man hela
tiden leva ett ”normalt” liv. De kom på aktiviteter för barn
som t.ex. dockteater, barnkör m.m.
Fast tyskarna brände ner hundratals synagogor efter ockupationen av Polen fortsatte judarna
sitt religiösa liv. Men de religiösa aktiviteterna var ofta förbjudna, om Gestapo eller SS
upptäckte deras gudstjänster förödmjukades judarna på olika sätt. Om de inte sköts så klipptes
deras skägg och de tvingades att urinera på bönböcker och torarullar.
I ghettona fanns det människor som insåg att det var viktigt att anteckna allt som hände.
Några började skriva dagbok, andra organiserade grupper som samlade in vittnesmål och
dokument om livet i ghettot.
Övergångsställe
för judar. Visar
tydligt
separationen
mellan judar och
”vanliga
människor”.

Deportationen och selektionen
För att förintelsen skulle kunna genomföras var deportationerna av de miljontals judar
nödvändiga. Därför bestämdes att de judar som tillfångatogs inte skulle dödas direkt utan
istället transporteras till de specialbyggda dödslägren i Polen. Det välutvecklade europeiska
järnvägsnätet gjorde det möjligt för nazisterna att transportera judar från Europas alla hörn till
Polen. För att kunna bokföra antalet judar ville man samla alla på samma ställe, dvs. i olika
ghetton. Av alla ghetton var Warszawaghettot det största.
Massdeportationerna från Warszawa till
Treblinka inleddes den 23 juli år 1942.
Umschlagplatz var en omlastningsplats i
närheten av ghetton, där det avgjordes
vilka människor som skulle föras iväg
för att dö direkt och vilka som
fortfarande var ”användbara” inom
arbetet. Från Umschlagplatz
transporterades sedan judarna i
tågvagnar till lägren. Varje dag
transporterades tusentals judar från
ghettona till koncentrationslägren. När
människorna kom fram till
koncentrations- eller förintelselägren samlades först deras väskor och ägodelar in, därefter
började selektionen, dvs. urvalet. En SS-läkare stod vid ändan av perrongen och dirigerade de
trötta och förtvivlade människorna till höger eller vänster. Ett finger som pekade till vänster
eller höger betydde liv eller död. De friska och starka fick leva och användes som arbetskraft
medan de gamla och sjuka samt kvinnor och barn skickades direkt till gaskamrarna.
Fram till mitten av september fördes mer än 260 000 människor till förintelselägren från
Umschlagplatz. De sista transporterna från Umschlagplatz till Treblinka och andra läger ägde
rum i samband med ghettoupproret i april och maj år 1943, Warszawa hade då tömts på sin
judiska befolkning. Zigenarna utgjorde även en del av de människor som blev transporterade
till koncentrationslägren. SS-chefen Heinrich Himmler var dock av den uppfattningen att det
existerade s.k. ”renrasiga” zigenare som var släkt med den ariska rasen och skulle därför
bevaras. ”Rasforskarnas” uppgift blev då att granska vilka zigenare som inte kunde tas för
arier, de flesta visade sig vara av denna art. Zigenarna fördes till judiska ghetton och därefter,
på samma sätt som judarna, till förintelselägren. De ökända medicinska experimenten i
Auschwitz bedrevs inte bara på judiska utan även på zigenska barn. Mer än 20 000 zigenare
mördades där. Minimiantalet mördade judar beräknas till 200 000. Judar från nordiska länder
blev även hämtade, bland dessa många norska judar. Tidigt på morgonen den 26 november år
1942 fördes 532 norska judar ombord på den tyska båten SS Donau, som lämnade Oslo
samma dag. Gruppen anlände till koncentrationslägret Auschwitz den 1 december. Alla
gamla, kvinnor och barn gasades omedelbart ihjäl medan männen sattes i slavarbete. År 1944
hade totalt 770 norska judar deporterats till Auschwitz, endast 24 överlevde.

Nürnbergrättegångarna
Nürnbergrättegångarna var en serie rättegångar mellan 1945 och 1949, varav
Nürnbergprocessen utgör den första och mest kända, andra rättegångar var t.ex.
läkarrättegången, domarrättegången och Milchrättegången. Rättegångarna behandlade olika
delar av Tredje rikets brott under Andra Världskriget.
Nürnbergprocessen varade mellan 20 november 1945 och 1 oktober 1946.
De allierade segrarmakterna i andra världskriget ställde 24 militära och politiska ledare från
det besegrade Nazityskland inför rätta.
Åtalspunkterna var :
1. Planerande av anfallskrig
2. Brott mot freden
3. Krigsförbrytelser (dvs. brott mot lagar och seder i krig. Detta inkluderar, mord, dålig
behandling av och deportation av civilbefolkning på ockuperat område till slavläger,
mord och dålig behandling av krigsfångar o s v).
4. Brott mot mänskligheten
Några av de åtalade och dömda var Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess, dömd till livstids
fängelse. Utrikesministern Joachim von Ribbentrop, dömd till döden, avrättad.
Rustningsminister Albert Speer, dömd till 20 års fängelse.
Joachim von Ribbentrop Albert Speer Rudolf Hess

Läkarrättegången
Rättegången varade mellan 9 december 1946 och 20 augusti 1947.
Rättegången riktade sig mot 23 åtalade, de flesta av dessa läkare.
Åtalspunkterna var:
1. Planering av att begå krigsförbrytelser och brott mot
mänskligheten.
2. Krigsförbrytelser
3. Brott mot mänskligheten
4. Medlemskap i en kriminell organisation, SS.
Några av de åtalade var ;
Chefen för Aktion T4, Karl Brandt, dömd till döden, avrättad.
Chefläkare vid Buchenwald, Waldemar Hoven, dömd till döden,
avrättad. Enda kvinnliga åtalade och läkare vid Ravensbrück,
Herta Oberheuser, dömd till 20 års fängelse, senare omvandlat
till 10 år. Läkare inom Luftwaffe, Gerhard Rose, dömd till
livstids fängelse, senare omvandlat till 20 år.
Karl Brandt
Sammanlagt fälldes 7 dödsdomar, vilka verkställdes natten till den 2 juni år 1948. Flera av
fängelsestraffen kom dock att mildras.
Herta Oberheuser
Många av de människor som stod ansvariga för de mest brutala ting under förintelsen
lyckades ändå fly, eller undkomma de straff de dömts till. Exempelvis den så kallade ”doktor
död”, Josef Mengele, lyckades fly till Sydamerika och dog där till sist i ett slaganfall. En
annan som lyckades fly var Hermann Göring, han blev dömd till döden under
Nürnbergprocessen men innan han skulle hängas tog han själv sitt liv.

8. Folkmord idag
Första Tjetjenienkriget
Dudajev blev president efter ett folkval, och
förklarade landet självständigt. I juni 1992
delades Tjetjenien-Ingusjien i två, och Ingusjien
blev en del av Ryssland. Mellan 1991 och 1994
flydde 300 000 människor som var icke-tjetjener
ur landet, och tusentals mördades. År 1994
inleddes ett inbördeskrig i Tjetjenien p.g.a. att
rebeller försökte störta president Dudajev.
Ryssland stödde rebellerna bl.a. genom att de
försökte erövra och avrätta den tjetjenska
regeringen.
Det första Tjetjenienkriget utbröt då ryska styrkor
försökte återerövra utbrytarrepubliken Tjetjenien i
Nordkaukasien under 1994-1996. Efter att
Sovjetunionen fallit så ställde Tjetjenien ett
självständighetskrav på Ryssland. I september 1991
avgick regeringen för den autonoma republiken
Tjetjenien-Ingusjien efter påtryckningar från den
tjetjenska självständighetsrörelsen, vars ledare var
Dzjochar Dudajev, en tidigare general i det
sovjetiska-flygvapnet.
Men de misslyckades och 60 ryska soldater tillfångatogs och visades upp i tv. I december
enades Dudajev och den ryska försvarsministern om att de inte skulle använda mer väpnat
våld, men bara fem dagar senare invaderade ryska trupper Tjetjenien. Boris Jeltsin hoppades
på hårda framryckningar som snabbt skulle tvinga Tjetjenien att dra sig tillbaka, men kriget
blev istället mycket utdraget och blodigt. Ryssland har kritiserats för att ha begått många
förödande fel, bl.a. använt dålig taktik och för att ha skickat värnpliktiga istället för
professionella soldater.
I januari 1995 anföll Ryssland Groznyj och det dog flera tusen ryska soldater och uppemot
25 000 civila. En rysk taktik var att använda sig av artilleri och luftanfall, medan tjetjenerna
använde sig av gerillataktik och minerade vägar samt organiserade kidnappningar för att sätta
press på den ryska ledningen. Många blev missnöjda med regeringen och president Jeltsin.
Jeltsin fick en ensidig vapenvila 1995 och började dra sig tillbaka med trupper ett år senare.
Jeltsin mötte tjetjenska rebelledare för första gången den 27 maj 1996 och förhandlade fram
en vapenvila med dem. I augusti 1996 förhandlade Jeltsins nationella säkerhetsrådgivare
Aleksandr Lebed ett avtal om vapenvila med de tjetjenska ledarna, och ett fredsavtal
undertecknadesjikmajp1997.
Ryska siffror för döda ryska soldater är 5500, men andra uppskattningar säger 14 000. Civila

döda beräknas vara mellan 50 000 och 200 000, tjetjenska rebeller beräknas ha förlorat mellan
11 000 och 30 000 man.
Andra Tjetjenienkriget
Det andra Tjetjenienkriget bröt ut
1999, strax efter att Vladimir
Putin blivit Rysslands
premiärminister och pågår ännu.
I kriget står tjetjenska
gerillakrigare, så kallade rebeller
mot rysk militär.
1999 gick Sjamil Basajev,
tidigare kommendör för de
tjetjenska trupperna 1996 och
premiärminister i den tjetjenska
regeringen, in med 1200 – 2000
militanta tjetjener, i den
angränsande delrepubliken Dagestan. Anledningen var att understöda islamistiska
fundamentalister som var under attack av ryska trupper, och flera hundra dödades i aktionen.
Ryssland svarade med att bomba de sydöstra delarna i Tjetjenien som sågs som grogrund för
militanta organisationer, och 23 september 1999 bombade ryska plan mål i och utanför
Tjetjeniens huvudstad Groznyj. Samtidigt sprängdes flera bomber runt om i Ryssland, och
tjetjenerna fick skulden. Den 29 september krävde Ryssland att tjetjenerna skulle överlämna
de skyldiga för bombdåden, och en dag senare inledde Ryssland en stor markoffensiv mot
Tjetjenien. I mitten av januari 2000 inledde Ryssland en offensiv mot Tjetjeniens huvudstad
Groznyj.
Ett mycket långt och utdraget
gerillakrig följde, med en lång
rad attacker, självmordsbombare
och höga dödstal. Högt uppsatta
rebelledare har genom mord och
sprängdåd blivit ersatta av
mycket mer radikala ledare på
senare tid, och därmed får
rebellerna egenskapen av att vara
mer islamistiskt övertygade än
nationalistiska.

Folkmordet i Rwanda
År 1994 mördades omkring 800 000 människor i
Rwanda som är en stat i Centralafrika. Det var
folkgruppen tutsier som mördades av hutuer.
Morden skedde under endast 100 dygn, världen
har sällan upplevt en så omfattande och blodig
massaker på så kort tid.
Spänningen mellan tutsierna och hutuerna startade
då Belgien 1916 gjorde Rwanda till sin koloni.
Belgarna pekade ut tutsierna som överlägsna och gav dem både chans till utbildning och till
bättre jobb. Detta gjorde hutuerna mycket arga och de kom senare att mörda en hel del tutsier.
När Rwanda några år senare, 1962, befriades från den belgiska kolonialmakten och blev
självständigt, tog hutuerna över ledningen. Nedskjutningen av presidenten Juvenal
Habyarimanas plan den 6 april 1994 blev startskottet för folkmordet. Mycket kort därefter
inleddes en brutal våldskampanj. Hutuextremister tog kontrollen över armén, upprättade
vägspärrar och började attackera tutsier och moderata hutuer, som var öppna för att dela
makten med tutsier. På löpande band avrättades premiärministern, tio belgiska fredsbevarande
soldater, oppositionspolitiker, människorättsaktivister, präster och andra inflytelserika
personer. Morden utfördes kallblodigt och ofta synnerligen brutalt med machete. Tusentals
kvinnor våldtogs och barn dödades eller förlorade sina familjer.
Kinesiska invasionen av Tibet
RPF lyckades ta makten i Rwanda och
hutuextremisterna flydde från landet. Många av
hutuerna har under åren återvänt, men
spänningarna lever vidare. Rwanda har sedan
folkmordet ända fram till förra året styrts av en
övergångsregering.
Tibet är en mycket gammal nation. Det är jordens högst belägna höglandsområde och till
största delen en bergsöken, på samma breddgrad som Sahara. Landet är mycket glest befolkat
och tibetanerna tillhör den mongoliska folkgruppen
År 1949 började den kinesiska invasionen av Tibet, som kulminerade den 7 oktober 1950 då
ca 40 000 kinesiska soldater trängde in i landet på åtta olika platser. I mars 1959 gjorde
tibetanerna uppror mot kineserna i Lhasa vilket resulterade i att landets andlige och politiske
ledare Dalai Lama, tillsammans med 80 000 tibetaner, tvingades fly. Sedan upproret har det
kinesiska förtrycket varit hårt och brutalt mot tibetanerna och deras kultur.
Dalai Lama har sedan sin påtvingade exil kämpat för ett fritt Tibet. År 1989 belönades hans
kamp med Nobels Fredspris

Landets gränser har bara varit öppna av och till för turister varför det är förhållandevis få som
ännu besökt landet.
Tibet utgör ungefär en åttondel av Kinas yta.