Välfärd i Norrköping - Samtal med Norrköpingsbor

Välfärd i Norrköping 

Välfärd i Norrköping 1

2 Välfärd i Norrköping

Välfärd i Norrköping 

Samtal med norrköpingsbor 

Slutrapport för Projekt Välfärd - Gamla och nya färdvägar möts 

1999- 2001 

NORRKÖPINGS 

KOMMUN 

Av Berit Sundgren Grinups 


Utgiven av Norrköpings kommun 

Grafisk form Jan Kalmermo, informationskontoret 

Foto Per Wichmann, Anneli Hedlund, Jan Kalmermo 

Tryck Trycksaker AB, Norrköping, 2001 


Förord 

Det är något visst med Norrköping, säger många och efter drygt två års projektarbete 

i Norrköping är jag benägen att hålla med. Det sociala patoset, det demokratiska 

intresset och engagemanget i samhällsfrågor skapar ett spännande och dynamiskt 

klimat. För mig har det varit ett privilegium att få arbeta i Norrköpings 

kommun i samarbete med politiker, kommunal personal och norrköpingsbor. 

Med ett förflutet inom socialtjänsten har välfärdsfrågor varit ett återkommande 

tema i mitt yrkesverksamma liv. Till mina tidigare erfarenheter kan jag nu lägga 

Norrköpingsprojektet som, så vitt jag vet är unikt i Sverige. Arbetet har varit 

roligt från första till sista dagen. Som alltid spelar arbetskamrater och arbetsmiljö 

stor roll för trivsel och motivation i arbetet. Det är många som jag har att tacka för 

att tiden i Norrköping blivit till ett så positivt minne. Inte minst den politiska 

referensgruppen, med Rita Eklund som ordförande, som aktivt deltagit i kunskapsprocessen 

och genom sin öppenhet skapat en känsla av brobyggande mellan 

forskning och politik. Välfärdsaktörerna som ingått i den andra referensgruppen 

har följt projektet och utifrån sina respektive perspektiv lämnat konstruktiva synpunkter 

på uppläggning och resultat. Kollegorna i Rådhuset, min tidigare chef 

Per-Olof Strandberg och Veronica Pettersson som efterträtt honom, medarbetarna 

på Berednings- och planeringskontoret och ”grannarna” på våning tre i Rådhuset, 

vill jag tacka för gott samarbete, professionella och stimulerande samtal. 

Seminarierna och kontakterna med kollegor vid Karlstads och Linköpings universitet 

Campus Norrköping har fungerat som den akademiska plattform som 

behövs i ett FoU-arbete. 

Gunilla Lindoff och Birgitta Wadström kräver ett särskilt omnämnande. De har 

inte bara skrivit ut de bandinspelade diskussionerna, utan gjort det med lust och 

tålamod, vilket jag uppskattar mycket. Min mor Sylvia Sundgren har, som så 

många gånger tidigare, korrekturläst. Slutligen ett stort tack till de 104 norrköpingsborna 

och de tio intervjupersonerna, för att ni generöst delat med er av 

synpunkter och erfarenheter. Utan er hade det inte blivit någonting. 

Norrköping i oktober 2001 

Berit Sundgren Grinups 


Innehåll 

Sammanfattning......................................... 7 

Introduktion och syfte ............................. 13 

Metod ........................................................ 23 

Resultat ..................................................... 41 

Inledning till diskussion ......................... 152 

Diskussion och förslag ........................... 168 

Referenser ............................................... 194 

Bilaga 1: 

Sammanfattning av ”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen 

i Norrköping under 1990-talet” .......................... 198 

Bilaga 2: 

Telefonintervju i augusti .......................................................... 203 


Sammanfattning 

”Projekt Välfärd. Gamla och nya färdvägar möts” har pågått i drygt två år. Rapporten 

”Kalla fakta - välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköping” (augusti 

2000) redovisar i kvantitativa mått utvecklingen av strukturella förutsättningar 

och kommunala verksamheter. Den här rapporten, som också är projektets 

slutrapport, ägnar mest utrymme åt att redovisa arbetet med den kvalitativa 

delen av projektet. Drygt 100 norrköpingsbor, såväl producenter som mottagare 

av välfärd, har i arton grupper diskuterat välfärdsteman. De har samtalat om begreppet 

välfärd, 1990-talets välfärd och framtida välfärd. Dessutom har vissa 

formuleringar i dokumentet ”Målbild 2010”, som anger inriktningen för kommunens 

framtida förändringsarbete, konkretiserats och deltagarna har funderat 

över hur de skulle satsa respektive genomföra besparingar i välfärden på 100 miljoner 

kronor. Som komplement till gruppdiskussionerna har tio representanter 

för viktiga aktörer från offentlig och privat sektor i Norrköping intervjuats. Syftet 

med välfärdsprojektet var att lägga förslag på inriktning av välfärdspolitiken i 

Norrköpings kommun, med målet att uppnå visionen om det goda livet för alla i 

Norrköping år 2010. 

Efter de båda inledande kapitlen om bakgrund, organisation, metod och genomförande 

m m, följer resultatredovisningen. Den är medvetet omfattande för att 

kunna tjäna som inspirationskälla för diskussioner i olika sammanhang. I resultatkapitlet 

går det också att finna många spännande förslag som skulle kunna 

utvecklas vidare. 

Först i resultatkapitlet presenteras gruppdeltagarnas diskussion om vad ett välfärdssamhälle 

är och vad välfärd betyder. I gruppdeltagarnas perspektiv karakteriseras 

ett välfärdssamhälle av fred och jämlikhet. Där ska beredas förutsättningar 

för individerna att kunna leva självständiga liv och ta ansvar för sig själva. Det 

rådde enighet om det offentligas ansvar för den grundläggande välfärden, att tillgodose 

basala materiella och fysiska behov samt ett visst mått av trygghet. Oenigheten 

handlade om finansieringen av t ex kulturutbud och människors möjligheter 

till självutveckling. Det ömsesidiga i relationen mellan välfärdsstat/kommun 

och individen betonades i grupperna. Det handlar bl a både om individens rättigheter 

och skyldigheter, menade deltagarna. Där den ömsesidigheten inte är up- 


penbar, frodas lätt fördomar och misstänksamhet. Välfärden tas vidare lätt för 

given, sades det, och välfärd är både relativt och subjektivt. 

En fungerande barnomsorg, en skola med kvalitet och en bra äldreomsorg har det 

gemensamt enligt gruppdeltagarna, att det finns tillräckligt med och kompetent 

personal. Individen i centrum med sina behov och resurser går som en röd tråd i 

samtalen om kvalitet i verksamheterna. Verksamhetsområdena och professionerna 

knutna till dem, behöver uppvärderas i samhället och av arbetsgivaren. 

Samtalen i grupperna om 1990-talet kretsade framför allt kring försämringarna i 

offentliga verksamheter, arbetslösheten, den ökade stressen på arbetsmarknaden, 

ekonomismens och individualismens genombrott. Det har funnits en tendens till 

att fokusera på det negativa, sannolikt som ett sätt att skaffa extra resurser när den 

generella nivån reducerats. Men det finns också förändringar i Norrköping som 

det stora flertalet ansåg vara positiva, t ex universitetets etablering, den ökade 

valfriheten och att centrala miljöer rustats upp. Under 1990-talet fick svensken 

vänja sig vid väntetider till olika vårdresurser och prioriteringarna blev synliga, 

menade gruppdeltagarna vidare. De ökade klyftorna mellan människor blev också 

mer synliga. Händelserna under det senaste decenniet har lämnat efter sig känslor 

av förvirring och osäkerhet. Inget är sig längre likt. Och personal i välfärdsverksamheter 

talade om hur konflikten, mellan att se behov och sakna resurser att 

tillgodose dem, blivit till ett dilemma för den enskilde arbetstagaren. 

Gruppdeltagarna spådde att framtiden blir en fortsättning av 1990-talets förändringar. 

Utvecklingen inger gruppdeltagarna både förhoppningar och oro. I tider 

med krympande ekonomi finns incitament till att medmänskligheten får ett uppsving. 

Och enskilda individers kompetens att göra val och kritiskt granska både 

verksamheter och beslutsfattare sågs som positivt. Tekniska och medicinska landvinningar 

i form av nya hjälpmedel och behandlingsmetoder betyder mycket för 

hur människors välfärd kommer att utvecklas. Uppdelningen mellan resursstarka 

och resurssvaga personer i olika avseenden upplevdes som det största hotet inför 

framtiden. Rekryteringsproblemen inom den s k mjuka sektorn, oron för de framtida 

pensionerna och för demokratin är ytterligare orosmoln på den framtida välfärdshimlen. 

Friskolor och privata utförare inom vården och omsorgen sågs både 

som ett hot och en möjlighet. Entusiastisk personal försvinner dit och risken finns 


för uppdelning i en bättre och en sämre verksamhet. Anhöriga och frivilligorganisationer 

förväntades öka i betydelse. Att bistå anhöriga ansåg deltagarna var självklart 

men villkorat, så till vida, att det egna livsprojektet med arbete och familj 

inte får påverkas. Även frivilligt arbete har sina begränsningar, menade gruppdeltagarna. 

Våra barn och ungdomar är vår framtid och därför var enigheten stor om att satsa 

eventuella extra kommunala medel till att förbättra förskola/skola, att stödja föräldrar 

och stimulera till utbildning. Att fånga upp sociala problem såsom t ex 

drogmissbruk och ensamhet i ett tidigt skede ansågs vidare viktigt för att öka 

chanserna för människor att återgå till ett ordnat liv. Besparingsförslagen riktades 

främst till den kommunala administrationen, politikerorganisationen, Symfoniorkestern 

och ombyggnationer på gator och torg. 

I diskussionskapitlet slutligen presenteras globala, nationella och lokala sammanhang 

som har betydelse för förståelsen av resultaten. Betoningen på individen 

som konsument och inte som arbetskraft, ekonomisk och social globalisering, 

den tekniska revolutionen samt Norrköpings historia är sådant som diskuteras. 

Ett antal områden, oftast av kommunövergripande karaktär, lyfts därefter fram 

som särskilt angelägna att uppmärksamma de kommande decenniet. Att aktivt 

arbeta för mångfald i boendet, på arbetsmarknaden och i utbildningen är angeläget 

för att motverka klasskillnader och motsättningar mellan grupper av människor 

p g a etnisk tillhörighet, ålder, kön eller utbildningsnivå. Språkets betydelse 

för etnisk integration och fler naturliga mötesplatser i kommunala miljöer är några 

konkreta förslag som förs fram. Kvalitetsfrågor kommer att få en framskjuten 

position i framtiden. Konkurrensen i utbud ökar liksom kompetensen hos de som 

ska välja produkt, tjänster, bostadsort etc. I människovårdande arbete framstår 

disponibel tid och ett respektfullt bemötande som särskilt centrala för kvaliteten. 

Skolan är det verksamhetsområde, som enligt gruppdeltagarna behöver prioriteras 

när det gäller kvalitetsmässig upprustning. Kommunens roll som arbetsgivare har 

stor betydelse för hur kommunen ska klara de framtida utmaningarna med att 

rekrytera och behålla personal inom vården, skolan och omsorgen. Innehållet i 

politikeruppdraget är ytterligare ett område som lyfts fram i diskussionen. Ett 

prövande förhållningssätt och mer samverkan över parti- och organisationsgrän- 


ser föreslås. Samverkan ses som ett vidare framtidskoncept och diskuteras därför 

under ett särskilt avsnitt. Slutligen förs utvecklingen av det sociala arbetet i Norrköping 

fram som ett område att uppmärksamma det närmaste decenniet. Nya 

brukar- och anhöriggenerationer och det ökade egenansvaret för välfärden, motiverar 

att utveckla metoder att stödja den enskilde, hans eller hennes nätverk samt 

organisationer i syfte att mobilisera kommunens totala resurser. 


Introduktion och syfte 

Projekt Välfärd handlar 

om välfärdens förändringar .................... 13 

Bakgrunden - varför togs 

initiativ till projektet? .............................. 13 

Vilka frågor skulle besvaras? .................. 15 

Projektorganisationen ............................. 17 

Projektets uppläggning 

och ambitioner ......................................... 19 

Projektets aktualitetsvärde ..................... 20 



Introduktion och syfte 

Projekt Välfärd 

handlar om välfärdens förändringar 

”Välfärd i Norrköping. Samtal med norrköpingsbor” är slutrapporten i det projekt 

som gått under namnet ”Projekt 

Välfärd - gamla och nya färdvägar 

möts”. Projektet startade i september år 

1999 och planerades för en tid av två 

år. Syftet med projektet var att ta fram 

ett bättre beslutsunderlag för att möjliggöra 

en mer långsiktig planering av 

den kommunala välfärdspolitiken. 

Visionen om det goda livet i Norrköping 

fanns formulerad i dokumentet 

”Målbild 2010”, som samtliga partier 

med undantag av miljöpartiet stod 

bakom och som antagits i Kommunfullmäktige 

hösten 1997. Frågan 

som projektet skulle ge svar på, var 

vilken välfärdspolitisk inriktning 

som bäst skulle främja möjligheterna 

att nå målbild 2010? 1 Arbetet i 

projektet koncentrerades på att i siffror beskriva välfärdsutvecklingen 

i Norrköping under 1990-talet samt att studera norrköpingsbornas 

erfarenheter av 1990-talet och deras reflektioner om den framtida välfärden 

i kommunen. I introduktionskapitlet beskrivs bakgrunden till projektet, vilka 

frågor som skulle besvaras, projektets organisation, uppläggning, ambitioner 

och aktualitetsvärde. 

Bakgrunden – varför togs initiativ till projektet? 

Besparingar i kommunala verksamheter präglade 1990-talet. Norrköpings kommun, 

liksom många andra kommuner, klarade utmaningarna i form av ökade 


ehov och minskade resurser genom omorganisationer, ändrade taxekonstruktioner, 

avgiftshöjningar och restriktivare biståndsbedömningar. 2 I Norrköping fick 

detta konsekvenser både för personalen och brukarna. Personal avskedades, andra 

fick nya arbetsuppgifter eller kom att byta organisation och arbetskamrater. Kvarvarande 

personal fick i vissa fall utföra mer omfattande arbetsuppgifter med färre 

anställda. Detta på grund av att bemanningen minskade, samtidigt som t ex fler 

barn fick en förskoleplats och de äldre krävde mer kvalificerad och volymmässigt 

mer omfattande vård och omsorg. I Norrköpings kommunala ledning antog både 

politiker och tjänstemän att de ekonomiska åtstramningarna under 1990-talet 

hade fått effekter både för kvantiteten, d v s storleken, omfattningen på den kommunala 

verksamheten och antalet personal liksom för kvaliteten i innehåll, tillgänglighet 

etc. 

Flera politiska beslut, som fattades under 1990-talet föregicks av en kort utrednings- 

och handläggningstid. Många menade att den var för kort, men att den 

ekonomiskt besvärliga situationen krävde handlingskraft och därför snabba beslut. 

I slutet av det gångna decenniet fanns bland politiker i Norrköping en genuin 

oro för hur norrköpingsborna påverkats av 1990-talets förändringar. Idén föddes 

att stanna upp och inför det nya årtusendet samla kunskap om erfarenheterna 

av Norrköpings kommunala välfärdspolitik under 1990-talet, för att få ett bättre 

underlag inför kommande beslut. Initiativet till ”Projekt Välfärd – gamla och nya 

färdvägar möts” togs våren 1999 av politikerna i kommunstyrelsen. Projektet planerades 

för en tid av två år och med en heltids utredare/forskare att leda projektet. 

3 Tidigare under året hade regeringen tillsatt en välfärdskommitté med uppdraget 

att beskriva utvecklingen av den svenska välfärden under 1990-talet, att 

göra ett slags välfärdsbokslut. Norrköpings politiker hämtade viss inspiration från 

detta initiativ. 4 

Under projekttiden har ytterligare besparingsbeslut fattats och den ljusning i ekonomin 

som många hoppats på har inte infunnit sig. Att under sådana omständigheter 

arbeta med framtidsfrågor, som delvis är beroende av ekonomiska resurser, 

är inte lika lätt som om situationen hade varit en annan. Intresset för och tiden till 

att engagera sig i dessa frågor blir lidande av en tuff vardag och kortsiktiga beslut. 

Samtidigt är det under sådana förhållanden kanske viktigare än någonsin att lyfta 

blicken och se nuet i ett längre tidsperspektiv och det akuta i vardagen i ett större 

sammanhang. 


Vilka frågor skulle besvaras? 

Inledningsvis var politikerna mest intresserade av det decennium som varit. De 

politiska diskussionerna handlade inte så sällan om vad som egentligen hade hänt 

under 1990-talet? Det fanns olika föreställningar om konsekvenserna av kommunens 

välfärdspolitik inom de kommunala vård-, skol- och omsorgsverksamheterna 

samt för norrköpingsborna. Meningarna var delade om åtstramningarna varit 

mer omfattande inom någon verksamhet jämfört med någon annan och/eller om 

vissa grupper i samhället drabbats mer än andra etc. Likaså diskuterades om den 

senaste tioårsperiodens förändringar enbart varit av ondo eller om de hade fört 

med sig också något positivt. Förenklat kan politikernas inriktning av projektuppdraget 

formuleras i följande övergripande fråga; ”Vad har hänt i de kommunala 

verksamheterna under 1990-talet och hur har det känts för norrköpingsborna?” 

I rapporten ”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköpings 

kommun”, publicerad i augusti år 2000, beskrivs med hjälp av nationell och kommunal 

statistik förändringarna i verksamheten i kvantitativa mått t ex nettokostnader, 

personal och kunder inom olika verksamheter, institutionsboende etc (bilaga 

1). Rapporten visade att åtstramningarna i kommunen gått hårt åt verksamhet 

inom skola, barn- och äldreomsorg. Ökningen av behoven och kostnaderna 

inom individoch familjeomsorg, särskilt under senare hälften av 1990-talet, sågs 

av många som ett resultat av nedskärningarna inom kommunens övriga verksamheter. 

Samtidigt var arbetslösheten och ohälsan i Norrköping under 1990-talet 

högre än riksgenomsnittet. 5 

Hur talar norrköpingsbor, och strategiska personer i Norrköping, om utvecklingen i 

kommunen under 1990-talet? Vilken bild av 1990-talet i Norrköping artikuleras 

på arbetsplatser och privat? Är uppfattningen om Norrköping annorlunda bland 

personer som innehar inflytelserika positioner i kommunen? Norrköpings politiker 

och tjänstemän menar att Norrköping, som gammal industristad, av tradition 

har en låg självkänsla t ex i förhållande till universitetsstaden Linköping. Genom 

industrilandskapets omvandling och arbetsmarknadens omstrukturering i Norrköping 

pågår en förändring, som kommunledningen hoppas ska vända det här 

synsättet. Det finns en oro för att den omvandlingsprocessen kan ha bromsats av 

1990-talets ”stålbad”. Av den anledningen är det intressant att lyssna till hur norrköpingsborna 

talar om sin kommun. 


Vilka är norrköpingsbornas erfarenheter av utvecklingen i kommunen under 1990talet? 

Har de erfarit förändringar i kvaliteten i utbildningen och omsorgen och i så 

fall på vilket sätt? Hur har deras egna liv och livsvillkor förändrats under decenniet? 

Vilken roll spelar kön, ålder, utbildningsnivå och etnisk tillhörighet för dessa 

erfarenheter? Med referens till det nationella välfärdsbokslutet är sannolikheten 

större att kvinnor, unga, lågutbildade och personer födda utomlands ”drabbats” 

mer än andra och därmed kan ha mer negativa erfarenheter. 6 Kvinnors och mäns 

olika relation till välfärdsstaten har beskrivits i flera av den s k ”Kvinnomaktsutredningens” 

volymer. 7 

Projekt Välfärd ska besvara frågan om vilken välfärdspolitisk inriktning som bäst 

främjar möjligheterna att nå målbild 2010. Målbilden är beskriven i abstrakta 

formuleringar såsom t ex ”en väl fungerande barnomsorg”, ”en skola som präglas 

av fysisk och pedagogisk kvalitet” etc. En central frågeställning är därför vilken 

konkret innebörd norrköpingsborna lägger i dessa formuleringar. Vad innebär ”en 

väl fungerande barnomsorg”, ”en skola som präglas av fysisk och pedagogisk kvalitet”, 

”kärleksfull vård och omsorg om de äldre” och ”att inte hamna vid sidan av samhällsgemenskapen” 

för norrköpingsborna? 

Ett sätt att diskutera framtiden, utan att skapa för stora förväntningar, kan vara att 

samtala om vilka föreställningar människor har, istället för att formulera önskemål, 

om det framtida välfärdssamhället. Dvs Vilka föreställningar har norrköpingsborna 

om individens, kommunens och övriga samhällets ansvar för den enskildes och 

kommunens framtid? Hur tror norrköpingsbor att det ekonomiska och praktiska 

ansvaret för människors välfärd kommer att fördelas mellan individ, familj, kommun, 

stat, frivilligsektor m fl det kommande decenniet. Och vad tycker de om 

den utvecklingen? Känner de oro eller tillfredsställelse? På vilka grunder byggs 

dessa föreställningar? Frågor av det här slaget ger förhoppningsvis kunskap om 

hur norrköpingsborna uppfattar förutsättningarna för att forma sina liv i kommunen. 

Det kan även ge viss information om hur de kommer att handla och 

agera. Det kan antas att vissa ser positivt på den förskjutning av ansvaret för delar 

av välfärden som pågår från stat och kommuner till övriga samhället och till individen, 

8 medan andra oroas inför framtiden. De individer och grupper som har 

negativa erfarenheter från 1990-talet, antas ha en mindre positiv inställning till en 


fortsättning av 1990-talets välfärdspolitik än vad de övriga antas ha. Spelar det 

någon roll för dessa föreställningar om personen är man eller kvinna, ung eller 

gammal, har mer eller mindre utbildning och i vilket land personen är född? 

Forskning om attityder till att betala skatt t ex visar att kön och arbetsmarknadsstatus 

inte spelar någon roll för resultatet, medan däremot klass, ålder och yrkessektor 

gör det. 9 Kvinnors och mäns åsikter i frågor om vilken instans som ska 

sköta social service och hur offentliga tjänster och socialförsäkringar ska finansieras 

skiljer sig åt. Kvinnor är mer positiva till den offentliga sektorns ansvar i dessa 

fall än män. Individer anställda i offentlig sektor är också mer positiva än anställda 

i privat sektor. 10 

Projektorganisationen 

Projektet var organisatoriskt placerat inom kommunstyrelsens berednings- och 

planeringskontor. En politisk referensgrupp har kontinuerligt följt arbetet och 

har sammanträtt 13 gånger under projekttiden. 11 . Gruppens uppgift har varit att 

etablera kontakter ut från och in till projektet, sprida information om projektets 


utveckling och resultat, ge återkoppling och ansvara för hur projektet och dess 

resultat tas tillvara efter projekttidens utgång. Diskussionerna i gruppen har fyllt 

funktionen att successivt förankra sådant som framkommit i projektet och stämma 

av tolkningen av uppdraget. Det har i praktiken inneburit att t ex viss statistik 

och vissa jämförelser gjordes i delrapporten ”Kalla fakta…” som annars inte hade 

kommit till stånd. För mig som projektledare fungerade mötena som milstolpar i 

det pågående arbetet och hade betydelse genom sin politiska återkoppling. 

Ytterligare en referensgrupp fanns i projektet, med representanter för olika s k 

välfärdsaktörer, såsom olika kommunala förvaltningar och externa organisationer 

i kommunen. 12 Gruppen har träffats sju gånger och har haft uppgiften att förmedla 

information, ge synpunkter på arbetet samt bistå med upplysningar och 

data från sina respektive verksamhetsområden. Välfärdsaktörernas referensgrupp 

hade inledningsvis svårigheter att finna sin uppgift i projektet. Så här i efterhand 

kan konstateras att gruppen var för stor från början (24 personer). Det gjorde att 

den enskilde representanten hade svårt att uppfatta sin speciella betydelse för projektet. 

Arbetsbelastningen för många har också inneburit att man tvingats prioritera 

bort allt som inte varit för stunden nödvändigt. 

Efterhand som arbetet fortskridit och dokumenterats har referensgruppens funktion 

successivt tydliggjorts. Genom att diskutera vad som känns igen och vad som 

saknas i resultaten utifrån de olika deltagarnas respektive verksamheter vidgas perspektiven 

och gemensamma problem blir mer synliga. Samverkansfrågor har återkommande 

diskuterats i den här referensgruppen. Gruppens arbete skulle kunna 

ses som förberedande samtal inför framtida samverkan. 13 

Vid vissa av referensgruppernas möten har föredragshållare bjudits in för att informera 

om pågående projekt och inspirera till diskussion. 14 

Fysiskt fanns jag som projektledare i Rådhuset, där all kommunledningspersonal 

har sina tjänsterum. Att arbeta i Rådhuset har inneburit en närhet till personer 

med samordnande och planerande uppgifter och därmed till lätttillgängliga samtal 

om välfärdsverksamheterna överhuvudtaget och om dessa verksamheters utmaningar. 

Samtidigt representerar politiker och tjänstemän i Rådhuset makten i 

kommunen och hur objektiv och fri från maktens påverkan kan man vara i en 

sådan miljö? Den begränsade projekttiden och den tydligt avgränsade arbetsupp- 


giften har varit förutsättningar för att bedriva arbetet självständigt, även om tjänsten 

som projektledare administrativt ingått i ett arbetslag. Personal på enheten 

Mimer 15 har bidragit till projektet dels med sina erfarenheter av forskning och 

utvecklingsarbete och dels med sin lokala kompetens. Det har skett i regelbundna 

informella seminarier, där metodfrågor, problem i projektarbetet etc kunnat diskuteras. 

Dessutom kan de kontinuerliga universitetskontakter som jag som projektledare 

haft, ytterligare garantera objektivitet i projektarbetet. 16 

Projektets uppläggning och ambitioner 

Ambitionen i projektet var att stimulera till samtal och engagemang för välfärdsfrågor 

i kommunen. Under arbetet har information om projektet, projektarbetets 

fortskridande och kunskap med anknytning till projektområdet kommunicerats 

brett. Sedan våren år 2000 har projektets samtliga dokument och inbjudningar 

funnits tillgängliga på kommunens intranät. Via länken till projektet har läsaren 

även kunnat ta del av Regeringens Välfärdskommittés publikationer. När projektplanen 

publicerades i november 1999 och då den kvantitativa sammanställningen 

offentliggjordes i augusti 2000 uppmärksammades detta och projektet i sig i lokala 

nyhetsmedierna. 17 Hösten 1999 presenterades 

projektet i en rad kommunala nämnder och styrelser, 

personalgrupper, politiska partier etc. Rapporten 

”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen i Norrköping 

under 1990-talet” kom på samma sätt att redovisas 

och diskuteras i många politiska församlingar, personalgrupper 

etc under hösten 2000. Också i samband 

med bildandet av diskussionsgrupperna spreds 

information om projektet. 

Under projekttiden har ett antal föreläsningar arrangerats 

i samarbete mellan kommunstyrelsen, socialnämnden 

och arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden. 

18 Syftet med föreläsningarna har 

varit att inspirera till reflektion och diskussion kring 

aktuella välfärdsteman. Föreläsningarna har varit 

gratis och vänt sig till både personal och allmänhet 


och därför marknadsförts både inåt i den kommunala organisationen och utåt till 

en bred allmänhet. Mellan 25 till 60 personer har besökt föreläsningarna. 

Konferensen ”Kunskap i samverkan - lokalt, nationellt och europeiskt.” på Arbetets 

museum i Norrköping genomfördes den 19 januari 2001 i samarbete med 

Socialstyrelsen. Till konferensen inbjöds representanter från såväl vissa europeiska 

som nationella organisationer och institutioner, dock företrädesvis regionala, med 

intresse för utveckling av kunskaper om välfärdssystem och välfärdsverksamheter. 

Konferensen var ett resultat av en kontinuerlig kontakt med utredaren och författaren 

till rapporten ”Social rapport 2001” på Socialstyrelsen. Både Norrköpingsprojektet 

och Socialstyrelsens arbete med social rapport väckte frågor om på vilket 

sätt EU:s välfärdspolitik hade effekter för nationell och kommunal socialpolitik 

och hur de tre organisatoriska nivåerna skulle kunna samverka omkring kunskapsutvecklingen 

och kunskapsförmedlingen på området. 

Projektets aktualitetsvärde 

I en översikt över svensk forskning om välfärd19 redovisas flera områden där det 

vore önskvärt att mer forskning bedrevs. Dit hör, enligt i stort sett enstämmiga 

utvärderaromdömen, studier av ”effekter av offentliga åtgärder och av andra strukturella 

villkor.” Det ger en fingervisning om den här redovisade studiens aktualitetsvärde 

för kunskapsutvecklingen. Regeringens Välfärdskommitté har försett 

Sverige med en ovärderlig, bred och omfattande nationell kunskap om 1990talets 

förändringar och konsekvenser av svensk välfärdspolitik för olika grupper. 20 

Socialstyrelsens Social rapport som ges ut vart fjärde år kompletterar den nationella 

kunskapen om tillståndet i landet. 21 Till detta kommer kommunala s k Välfärdsbokslut, 

Hälsokonsekvensbeskrivningar och studier med Folkhälsoperspektiv. 

22 

Norrköpingsstudiens unikhet torde vara den omfattande kvalitativa undersökningen, 

som också kan ses som ett demokratiskt projekt. Den bidrar till att fördjupa 

kunskapen om hur samtida samhällsförändringar tas emot och bemöts av 

invånarna i en kommun. Det som många talar om, nämligen att den lokala historiska 

och sociala kontexten har betydelse för utvecklingen, och därmed bör förstås 

som en del i beslutsunderlagen, berörs bl a i rapportens avslutande kapitel. 


Fotnoter detta kapitel 

1 För ytterligare läsning om bakgrunden till projektet och planeringen av detsamma hänvisas till Projektplanen, 

daterad 1999-12-09, Berednings- och planeringskontoret, Norrköpings kommun. 

2 T ex SOU 2000:3. 

3 I fortsättningen kallad projektledare. 

4 Regeringens Dir. 1999:7, Kommittédirektiv Välfärdsbokslut över 1990-talet. 

5 Rapporten finns att få i Norrköpings kommun, kommunstyrelsens kontor, berednings- och planeringskontoret. 

6 SOU 2000:3. 

7 T ex SOU 1997:115 och SOU 1998:3 

8 T ex lägre ersättningsnivåer i sjukförsäkring och arbetslöshetskassa, restriktivare bedömningar av behov inom 

äldre och handikappomsorgen, högre avgifter för daghemsplats och social hemtjänst m m 

9 Forskning presenterad muntligen av Edlund, J. (2001) vid seminarium på Stockholms universitet 2001-02- 

07. 

10 Svallfors, S. (1998). 

11 I den politiska gruppen var socialdemokraterna, vänsterpartiet, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna 

och moderaterna representerade. Samtidigt representerade de olika nämnder, nämligen socialnämnden, omsorgsnämnden, 

humanistiska nämnden, arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden och kommundelsnämnderna. 

12 I gruppen fanns företrädare för försäkringskassan, arbetsförmedlingen, polisen, Svenska kyrkan, universitetet, 

landstinget, fastighetsbolag och kommunala förvaltningar såsom socialförvaltningen, arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen, 

kommundelskanslierna, fritidsförvaltningen etc. 

13 Christina Kjellgren Petersson, projektledare för SOCSAM i Finspång jämförde vid sitt besök i gruppen 

referensgruppens arbete med det inledande arbete som skett i Finspång i samverkansprojektet. 

14 I den politiska referensgruppen har interna kommunala projekt inom personalområdet och inom det sociala 

området presenterats. I välfärdsaktörernas referensgrupp har externa samverkansprojekt presenterats och diskuterats. 

15 Mimer har under projekttiden omvandlats från en FoU-enhet till en verksamhets- och kompetensutvecklingsenhet. 

16 Kontakterna har framför allt upprätthållits med Karlstads universitet, där projektedaren har sin akademiska 

hemvist och ett brett kontaktnät. 

17 Artiklar har varit införda i Norrköpings Tidningar 99-09-10, 00-08-15, i Folkbladet den 99-09-09, 00-08-15 

samt i kommunens tidning Vårt Norrköping nr 1/2000. Projektledaren har medverkat i Radio Östergötland 

vid tre tillfällen och 00-01-14 i Östnytt 24. Projektet har även rapporterats i Östnytt 00-08-15. I Kommunaktuellt 

nr 1/2001 fanns en debattartikel införd, skriven av projektledaren Berit Sundgren Grinups tillsammans 

med Socialstyrelsens Martin Börjeson. 

18 Fyra föreläsningar har ägt rum: Ulla Rantakeisu (Karlstads universitet) föreläste om ”Ungdomar, kön och 

arbetslöshet”, Kristina Larsson-Sjöberg (Örebro universitet) om ”Barn i ombildade familjer”, Sofia Kälvemark 

(f d Institutet för framtidsstudier) föreläste om ”Ungas värderingar förr och nu” och slutligen presenterade 

Martin Börjeson (Socialstyrelsen) Social rapport 2001. 

19 Socialvetenskapliga forskningsrådet (1996) 

20 Välfärdskommitténs arbete finns t o m oktober 2001 publicerat i 14 volymer. Se www.sou.gov/valfard. 

21 Socialstyrelsen (2001) 



Metod 

Flera metoder har använts ...................... 24 

Sammanställning av statistik .................. 24 

Telefonintervjuer ...................................... 25 

Gruppdiskussioner ................................... 25 

Urvalet av grupper.............................................. 26 

Gruppdeltagarna................................................. 27 

De arton grupperna ............................................ 30 

Heterogena och 

homogena grupper ............................................. 34 

Diskussionsteman och 

diskussionsordning ............................................. 35 

Samtalsmiljö ........................................................ 37 

Bearbetning och analys 

av datamaterialet ..................................... 38 


Metod 

Flera metoder har använts 

För att få svar på frågeställningarna har flera 

metoder använts. Dels gjordes en kvantitativ 

kartläggning av förändringen inom 

välfärdsverksamheterna i kommunen under 

1990-talet med hjälp av sekundärstatistik. 

Dels har en ny datainsamling genomförts i 

en kvalitativ studie med gruppdiskussioner 

som metod. Slutligen har ett antal telefonintervjuer 

genomförts för att komplettera 

gruppdiskussionerna. Gruppdiskussionerna 

utgör den ojämförligt mest omfattande delen 

i projektet, både avseende tidsåtgång, 

antalet informanter 1 och mängden datamaterial. 

Det innebär att i den följande redovisningen 

dominerar beskrivningen av grupperna 

och metodfrågor i anslutning till 

gruppdiskussionerna. Först en kort redogörelse 

för varför och hur de två övriga metoderna 

använts. 

Sammanställning av statistik 

För att få kunskap om utvecklingen under 1990-talet i de kommunala välfärdsverksamheterna 

i Norrköpings kommun påbörjades ganska tidigt i projektet en 

sammanställning av vissa uppgifter från befintlig nationell och kommunal statistik 

som fanns och som var jämförbar över hela årtiondet. Kartläggningen besvarade 

frågan om vad som hänt, i siffror räknat, under det gångna decenniet. Resultaten 

dokumenterades i rapporten ”Kalla fakta”, som förutom att belysa förändringen 

i kvantitativa mått också var tänkt att fungera som en plattform från vilken 

det är möjligt att bättre förstå resultaten av den kvalitativa undersökningen. Rapporten 

offentliggjordes i augusti år 2000. 2 


Telefonintervjuer 

Projekt Välfärd syftade till att utmynna i förslag till välfärdspolitisk inriktning i 

Norrköpings kommun. Förutom kommunen finns andra aktörer i det lokala välfärdssamhället 

Norrköping, som påverkar kommunens framtid på olika sätt. Det 

gäller andra offentliga organisationer, stora industrier och mindre företag och 

privata näringsidkare. Deras syn på Norrköpings kommuns förändring under 1990talet 

och hur de skulle önska att kommunledningen agerade de kommande åren 

ansågs vara ytterligare en pusselbit för att nå projektets syfte. Frågorna hade mindre 

av diskussionskaraktär och kunde alltså besvaras mer kortfattat. De aktuella 

informanterna var per definition sannolikt mycket upptagna personer. Detta tillsammans 

med att tiden för den här delstudien var begränsad gjorde att valet föll 

på intervjuer per telefon. 

Tio personer utsågs efter förslag från kommunens informationschef och näringslivsdirektör 

samt efter diskussion i den politiska referensgruppen. De tio personerna, 

som alla skulle inneha betydelsefulla positioner i kommunen och därmed i 

viss utsträckning ha inflytande över utvecklingen i Norrköpings kommun, kom 

att bli följande; kommundirektören Björn Johansson, landstingsdirektören Arne 

Johansson, centrumledaren köpcenter Roger Ekström, dekanus på tekniska fakulteten 

Mille Millnert och dekanus på filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet, 

Campus Norrköping Bengt Sandin, ordföranden i Pronova Science Park 

Mattias Trygg, verkställande direktören på Whirlpool Sweden AB Ola Carlsson, 

vice verkställande direktören på Holmen AB Göran Lundin, verkställande direktören 

på Henry Ståhl Fastigheter AB Jan Linderoth samt bibliotekschefen i Norrköpings 

kommun Conny Äng. Ett brev med förfrågan om telefonintervjun skickades 

ut före midsommar år 2001 (bilaga 2). Av brevet framgick vilka frågor som 

skulle komma att ställas under intervjun. En av frågorna rörde deras inställning 

till ett antal pågående trender i samhället och var samma fråga som ställdes till 

gruppdeltagarna. Intervjuerna genomfördes i augusti och i början av september år 

2001. Varje intervju tog ungefär 10-15 minuter. Det fann sig mest naturligt att 

genomföra intervjun med Björn Johansson vid ett personligt möte eftersom han 

liksom projektledaren hade sina tjänsterum i Rådhuset. 

Gruppdiskussioner 

Den andra delen i arbetet med Projekt Välfärd syftade till att studera några mänskliga 

erfarenheter som döljer sig bakom de redovisade siffrorna i ”Kalla fakta”. 


Valet av gruppdiskussioner som metod motiverades bl a av att flera i ett samtal om 

hur det varit och hur man ser på framtiden, bidrar till att minnas, rekonstruera 

och ge en nyanserad bild av vad som förevarit. Samtidigt kan en diskussion med 

andra inspirera till kreativa tankar. 3 I gruppdiskussioner finns också förutsättningar 

för att varierande berättelser får utrymme och på så sätt kommer resultaten 

närmare verklighetens variationsrikedom. De frågeställningar som studien ska 

besvara kräver att man får del av människors tankar, i syfte att bättre förstå nutiden, 

genom att samtala om det förflutna och reflektera om framtiden. En alternativ 

kvalitativ undersökningsmetod hade varit intervjuer. Med intervjuer går de 

fördelar som gruppdiskussionerna har i form av minneshjälp och inspiration förlorad. 

Dessutom hade det som kommit fram under intervjuerna enbart delats av 

intervjuperson och intervjuare. Genom gruppdiskussionerna har fler personer 

involverats i samtal om välfärd och diskussionerna har lett till något mer än svar 

på frågor. Diskussonerna har kunnat läggas till deltagarnas erfarenhetssfär och på 

så sätt bevarats. Den första gruppdiskussionen ägde rum i februari 2000 och de 

fortsatte sedan under hela året 2000 och avslutades i januari 2001. 

Urvalet av grupper 

Urvalet av diskussionsgrupper var strategiskt. Ambitionen var att identifierbara 

grupper av välfärdsproducenter och välfärdsmottagare skulle finnas representerade. 

Producenter av välfärdstjänster är de flesta kommunalt anställda och då särskilt 

personal inom skola, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg, individoch 

familjeomsorg liksom omsorgspersonal från privata utförarenheter. Till denna 

grupp hör också personer som arbetar avlönat eller ideellt inom frivilligsektorn. 

Grupper av norrköpingsbor som kan identifieras som vanliga välfärdsmottagare 

är elever, flyktingar/invandrare, missbrukare, äldre och handikappade. 4 

Vidare var ambitionen att motivera personer från så kallade framtidsbrancher i 

Norrköping, personer med facklig erfarenhet och övriga ”vanliga norrköpingsbor” 

att delta. Ytterligare en målsättning var att ha gruppdeltagare av båda könen, 

i olika åldrar och med olika utbildnings- och etnisk bakgrund. Var och en av de 

18 grupperna bildades på sitt unika sätt. Hur det gick till framgår av nästa avsnitt. 

Ibland misslyckades försöken att bilda grupper, som t ex att samla socialsekreterare, 

ensamstående mammor och deltagare med facklig erfarenhet. En eller ett par 

individer med dessa respektive erfarenheter ingick dock i någon av de tre blanda- 


de grupper som tillkom mot slutet av datainsamlingen. Dessa svårigheter har inte 

närmare analyserats, men för vissa handlade det sannolikt om tidsbrist och i andra 

fall om ointresse. Det kan också vara så att arbetet med att motivera till deltagande 

var otillräckligt. Det slutliga urvalet innebar förstås att några personers erfarenheter 

kommit till uttryck medan andras inte gjort det. 

Varje enskild individ i studien tillfrågades om att deltaga med hänsyn till hans 

eller hennes specifika erfarenhet. Dessa personer hade samtidigt andra erfarenheter 

i livet som kom att inrymmas i deras bidrag till diskussionerna. De flesta som 

arbetar inom skolan och omsorgen var också mottagare av välfärdstjänster genom 

att t ex ha sina barn i förskolan eller skolan eller så hade de en äldre anhörig med 

hemtjänst. Vid första diskussionsträffen informerades deltagarna om, att deras 

medverkan inte innebar att de skulle representera någon grupp eller kollektiv, 

även om de var utvalda utifrån en specifik erfarenhet. Den enda de representerade 

var sig själv med sina samlade erfarenheter från livet. 

Gruppdeltagarna 

Totalt bestod grupperna av 104 personer. Kvinnor som gruppdeltagare dominerade 

och i åtta av grupperna var deltagarna enbart kvinnor. Av de som medverka- 


de var 82 kvinnor och 22 män. Kvinnodominansen var att vänta med hänsyn till 

att välfärdstjänster av alla slag oftast utförs av kvinnor. 5 Likaså visar oftast kvinnor 

ett större både praktiskt och socialt engagemang för familjemedlemmars och anhörigas 

omsorg och kontakter med välfärdsverksamheter. 

I gruppernas första diskussionsmöten deltog totalt 98 personer och vid tillfälle två 

82. I fyra grupper bestämdes om en tredje träff och det berörde 20 personer. I 

samband med den sista gruppdiskussionen ombads deltagarna att individuellt 

fylla i en enkät som innehöll frågor om deras personliga förhållanden. I flera fall 

önskade deltagaren få fylla i enkäten hemma. Av dessa inkom 16 personer aldrig 

med sina enkätsvar. 

De 86 ifyllda enkäterna ger följande information om deltagarna: 68 är kvinnor 

och 18 är män. Nästan hälften av deltagarna är i medelåldern. Fem individer är 

under 25 år och åtta är över 75 år. I den s k elevgruppen är alla unga och i de två 

pensionärsgrupperna är samtliga 66 år och äldre. 

Elva deltagare är födda i något annat land varav två i annat nordiskt land, fem i ett 

europeiskt land och fyra deltagare är födda i något land utanför Europa. Övriga 

75 deltagare är födda i Sverige. Bland deltagarna är 27 ensamstående och övriga 

58 gifta eller sammanboende (för en person saknas uppgift). 33 individer har 

hemmavarande barn medan övriga 53 inte har det. Flertalet, 44 personer, bor i 

villa eller radhus 6 . Bland de övriga bor 30 personer i hyreslägenhet och 12 i bostadsrättslägenhet. 


Tabell 

Bakgrundsförhållande Kategori Antal personer 

Kön kvinna 68 

man 18 

Ålder < 25 år 5 

26-35 år 9 

36-45 år 16 

46-55 år 25 

56-65 år 18 

66-75 år 4 

>75 år 8 

uppg saknas 1 

Födelseland Sverige 75 

annat nordiskt land 2 

annat europeiskt land 5 

land utanför Europa 4 

Civilstånd ensamstående 27 

gift/sammanboende 58 

uppgift saknas 1 

Hemmavarande barn ja 33 

nej 53 

Boende villa/radhus 44 

bostadsrättslägenhet 12 

hyresrättslägenhet 30 

Högsta utbildning folkskola 11 

grund-/enhetsskola 14 

gymnasium/yrkesutb 13 

akademisk utb eller motsv 48 

Sysselsättning yrkesarbete heltid 51 

yrkesarbete deltid 7 

arbetslös/ams-åtgärder 6 

studerar 5 

pensionär 15 

annat 1 

Bruttoinkomst kr/mån < 10 000 22 

10 - 15 000 5 

15 - 20 000 23 

20 - 25 000 17 

> 25 000 14 

studiebidrag 2 

uppgift saknas 3 

Drygt hälften av deltagarna har högskoleutbildning eller motsvarande, vilket innebär 

en överrepresentation av akademiskt skolade personer i grupperna i förhållande 

till Norrköpings totala befolkning med sina 23 procent med högskoleutbild- 


ning eller motsvarande (år 1999). Folkskola/grund- eller enhetsskola som högsta 

utbildning har 30 procent och gymnasium som högsta utbildning har 14 procent. 

Skillnaden i förhållande till hela kommunen ligger mellan andelen med gymnasieutbildning 

respektive högskoleutbildning. Dessa båda kategorier har bytt plats 

bland deltagarna i jämförelse med befolningen i sin helhet i kommunen. 

De allra flesta, 51 deltagare yrkesarbetar heltid. Sju yrkesarbetar deltid, sex personer 

är arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och fem personer studerar. 

Ungefär en fjärdedel av deltagarna tjänar under 10 000 kr i månaden brutto, 

33 procent mellan 10 och 20 000 kr i månaden och 36 procent har en bruttoinkomst 

på över 20 000 (varav 16 procent har en bruttoinkomst på över 25 000 kr). 

De arton grupperna 

I sex av grupperna var samtliga deltagare kommunalt anställda inom företrädesvis 

vård och omsorgsarbete, med ett undantag där en person hade anställning utanför 

kommunen men inom samma verksamhetsområde. Ytterligare sex grupper identifierades 

som mottagargrupper; elever, pensionärer, invandrare, arbetslösa. I en 

grupp arbetade alla med omsorg hos privata utförarenheter. I en annan grupp 

fanns personer som var verksamma i olika privata företag inom IT/teknik och 

media/marknadsföring, brancher på uppgång i Norrköping. I en grupp hade alla 

deltagare någon anknytning till frivilligt socialt arbete och slutligen var tre grupper 

s k blandade grupper. Nedan beskrivs i korthet hur varje enskild grupp bildades 

och något om de medverkandes bakgrundsförhållanden. Gruppens namn bestämdes 

av deltagarna gemensamt vid första träffen, de flesta gånger efter förslag 

från mig som projektledare. 

Förskolegruppen 

Bildades på initiativ från en i gruppen som hört talas om projektet. De var 12 till 

antalet och en redan befintlig grupp. Företrädesvis ingick arbetsledare från den 

kommunala barnomsorgen men även personer med andra arbetsuppgifter inom 

området barn och ungdom (t ex inom utbildning). Gruppen organiserade själva 

två extra sammankomster för att diskutera projektets frågor. Diskussionerna ägde 

rum i enheten Mimers lokaler. 7 

Rektorsgruppen 

Bildades på samma sätt som förskolegruppen efter ett initiativ från en person som 


kände till den redan befintliga rektorsgruppen. I gruppen deltog fem kvinnor som 

var anställda av kommunen som arbetsledare inom skolan. Gruppdiskussionerna 

skedde i Biblioteket på våning tre i Rådhuset. 

Framtidsgruppen 

De var sju till antalet, enbart kvinnor, och gruppen tillkom på förfrågan från 

produktionskontorets personal. Verksamhetsdirektörerna på produktionskontoret 

har regelbundna träffar med biståndshandläggare och enhetschefer inom sitt 

respektive verksamhetsområde. Vid en sådan träff informerades om projektet och 

de som kunde tänka sig att ingå i en grupp hörde senare av sig antingen till produktionskontoret 

eller direkt till mig som projektledare. Diskussionerna ägde rum 

i Biblioteket på våning tre i Rådhuset. 

Vårdbiträdesgruppen 

I gruppen ingick fem kvinnor och dessa hade tillfrågats och givits tillstånd att 

närvara av de arbetsledare som ingick i den s k Framtidsgruppen. Alla var med 

andra ord kommunalt anställda och arbetade på enheter som fanns både i stad 

och på landsbygd. Gruppen träffades i Biblioteket i Rådhuset. 

Planergrupp 1 och 2 

Inom kommunens stadsplaneringskontor visades tidigt ett intresse att delta i arbetet. 

Det fanns också en vilja att ingå i grupper tillsammans med personer med 

erfarenhet från den s k ”mjuka sektorn”. Via socialförvaltningen nåddes jag av 

information om att en grupp socialsekreterare hade gått en utbildning i samhällsplanering. 

Samtliga dessa tillskrevs och kontaktades därefter per telefon. Slutligen 

kunde två grupper tillskapas av personer med kompetens antingen inom teknisk 

eller inom social planering. I planergrupp 1 ingick fem kvinnor och två män och 

i planergrupp 2 deltog fem kvinnor och en man. Samtliga i dessa grupper var 

anställda inom Norrköpings kommun. De första träffarna i båda grupperna ägde 

rum i Biblioteket i Rådhuset medan den sista i de båda grupperna skedde i mitt 

tjänsterum i Rådhuset. Planergrupp 1:s tredje diskussion hölls i Biblioteket. 

Privata gruppen 

Via produktionskontoret erhölls en lista på alla privata utförarenheter i kommunen 

inom äldre- och handikappområdet. Till dessa 25 enheter sändes ett brev 


ställt till chefen/föreståndaren med information om projektet och en förfrågan 

om deras eventuella medverkan. En tid efter utskicket kontaktades de tillskrivna 

personerna och en grupp om sju personer kom att skapas. Dessa fem kvinnor och 

två män förestod olika typer av äldre- och handikappboenden och några hade 

tidigare varit anställda inom kommunens omsorgsverksamhet. Diskussionerna i 

gruppen ägde rum i Torgrummet i Rådhuset. 

Utvecklingsgruppen 

Genom Utveckling Norrköping 8 erhölls en förteckning över ca 15 företag som 

bedrev verksamhet inom media/kommunikation, marknadsföring och inom IT 

och teknikområdet. På samma sätt som med den s k Privata gruppen skickades ett 

brev ut med information och förfrågan om intresse fanns, adresserat till den högste 

chefen på företaget. Senare kontaktades densamme per telefon och efter ett 

antal påstötningar formades en grupp av två män och en kvinna. Den första diskussionen 

ägde rum i Biblioteket, den andra i projektledarens tjänsterum. Båda 

lokalerna finns i Rådhuset. 

Frivilliggruppen 

Frivilliggruppen var den första gruppen som bildades och initiativet togs av en 

person med anknytning till flera frivilligorganisationer verksamma i Norrköping. 

Här ingick personer inom BRIS (Barnens rätt i samhället), Svenska Missionsförbundet, 

Marieborgs folkhögskola och organisationen ”Hela Människan”. Gruppen 

hade tre möten där det första delvis användes till att informera om projektet 

och vad medverkan skulle innebära. I gruppen ingick fyra kvinnor och fem män. 

Gruppen träffades i en sammanträdeslokal (Gull-Olle) i Rådhuset. 

Elevgruppen 

Genom verksamhetssamordnarna i Rådhuset togs kontakt med en elev inom elevorganisationen 

på DeGeergymnasiet. Han åtog sig att samla ihop en grupp elever. 

I gruppen ingick slutligen två män och två kvinnor, varav tre studerade på gymnasienivå 

och en på högstadiet. Alla gick inte på samma skola. Båda träffarna ägde 

rum i projektledarens tjänsterum i Rådhuset. 

Kvinnlig pensionärsgrupp 

Via produktionskontoret och beställare på kommundelskanslierna inbjöds jag som 


projektledare till några pensionärsrådsträffar för att berätta om projektet. I samband 

med dessa träffar fick intresserade anteckna sig. Anmälan var inte bindande 

utan innebar endast att jag senare skulle ta kontakt med dem. Vid en sådan information 

tipsades om intresse från en studiegrupp med pensionerade kvinnor som 

träffades regelbundet för att diskutera aktuella samhällsfrågor. Efter kontakt per 

telefon besöktes gruppen för att ge information om projektet. Den kvinnliga pensionärsgruppen 

träffades ytterligare två gånger för att samtala om välfärdsteman. 

De var sju till antalet och kände varandra sedan lång tid tillbaka. Mötena ägde 

rum hemma hos en av kvinnorna som var rullstolsburen. 

Vångagruppen 

Vångagruppen bestod av sex pensionärer, fyra kvinnor och två män, som redan 

kände varandra och som är bosatta i eller omkring Vånga. En kvinna i gruppen 

deltog i ett av de pensionärsråd som besöktes under våren och samlade sedan ihop 

några pensionärer i området till ett informationsmöte hemma hos sig. Där gavs 

tillfälle att beskriva målet med projektet och gruppens uppgift. Gruppen träffades 

sedan två gånger under hösten i några av deltagarnas hem i Vånga. 

Internationella gruppen 1 och 2 

Efter ett antal misslyckade försök att få invandrare i arbetsmarknadsåtgärder representerade 

i grupperna hörde ordförande för Internationella Kvinnoföreningen 

(IKF) av sig och ville veta mer om projektet. Jag inbjöds att vid ett medlemsmöte 

berätta om projektets syfte och intresset från föreningens medlemmar att delta var 

stort. De intresserade delades upp i två grupper beroende på vilka kvällar de kunde 

komma. Båda grupperna hade sina diskussioner i projektledarens tjänsterum i 

Rådhuset under hösten. Det är fem respektive fyra deltagande kvinnor i grupperna 

med olika nationaliteter. 

Trozelligruppen 

Det fanns en ambition att tillskapa en grupp med erfarenhet av arbetslöshet, och 

kontakt togs med arbetsmarknads- och vuxenutbildningskontoret och ett antal 

personer med ansvar för olika arbetsmarknadsprojekt. Till en början riktades intresset 

till arbetslösa ungdomar och invandrare eftersom dessa kategorier visat sig 

vara särskilt utsatta under 1990-talet. De var dock svårt att motivera dem att 


medverka. I samband med projektets första föreläsning, som ägde rum i Trozellihuset, 

knöts kontakt med en person som ledde vissa av husets arbetsmarknadsprojekt. 

Efter ett antal kontakter och besök på Trozellihuset tillskapades en grupp 

om tre personer, två män och en kvinna, alla verksamma i pågående arbetsmarknadsprojekt. 

9 Gruppen hade sina diskussioner i Trozellihuset. 

Minigruppen, Blandgruppen och Novembergruppen 

Dessa tre grupper var ”blandgrupper”. De tillkom som ett resultat av att mer 

homogena grupper inte kom till stånd av olika skäl och genom att enskilda personer 

visat intresse att delta. Här fanns deltagare med synliga och osynliga fysiska 

handikapp, studenter från Campus Norrköping, socialbidragstagare, arbetslösa, 

och personer med facklig erfarenhet och erfarenhet av privata näringslivet. I minigruppen 

ingick tre män och en kvinna, i Blandgruppen fyra kvinnor och en man 

och i Novembergruppen fem kvinnor. Vilka tider som passade deltagarna vid 

gruppernas första diskussionsträff styrde sammansättningen av grupperna. Samtliga 

gruppdiskussioner i blandgrupperna ägde rum i projektledarens tjänsterum i 

Rådhuset. 

Heterogena och homogena grupper 

På detta sätt blev de flesta grupperna i någon mening homogent sammansatta. 

Deltagarna i respektive grupp hade något gemensamt, som också var känt för alla 

i gruppen. Det som band dem samman var också skälet till att de kontaktats för 

att delta. De var t ex yrkesaktiva inom samma verksamhet, pensionärer, elever, 

arbetslösa, aktiva i frivilligsektorn etc. Åtta grupper var även könshomogena genom 

att det enbart var kvinnor i gruppen. Trots detta fanns många olikheter deltagarna 

emellan, såsom olika ålder, familjesituation och privata erfarenheter. Andra 

grupper var mer uppenbart heterogena. Där fanns inte någonting känt som 

förenade deltagarna. Det gällde i högsta grad de så kallade blandgrupperna (Minigruppen, 

Blandgruppen och Novembergruppen). Men även i de två internationella 

grupperna fanns en självklar olikhet i det som förenade dem, nämligen att de 

var födda i olika länder. De båda planergrupperna med sin unika sammansättning 

10 hade ett gemensamt intresse för planeringsfrågor men med vitt skilda perspektiv 

och synsätt som mer präglades av deltagarnas olika professionella bakgrund. 

I de homogena grupperna kunde oftast urskiljas en gemensam värdegrund och 


deltagarna tycktes dela många erfarenheter. Det föreföll som om man med lätthet 

förstod varandra och i mindre omfattning ifrågasatte varandras berättelser och 

synpunkter jämfört med i de heterogena grupperna. I de blandade grupperna 

noterades ett visst avvaktande förhållningssätt inför varandra, som kunde noteras 

som en försiktighet i vad man kunde säga respektive inte säga. Det tolkades som 

en osäkerhet som berodde på livsformskulturella olikheter. Kanske man som deltagare 

inte kände igen samtalsordning och samtalsinnehåll och tryggheten infann 

sig inte så snabbt och självklart. Viss frånvaro vid det andra diskussionstillfället 

kan ha sin grund i den här känslan av främlingsskap inför andra i gruppen. 

Diskussionsteman och diskussionsordning 

Vid första diskussionstillfället introducerades projektet i sin helhet och i vilket 

sammanhang gruppens bidrag skulle komma in. Gällande etiska regler gicks också 

igenom innan diskussionen startade. Vilka som deltog och det som skulle komma 

att sägas i gruppen fick inte spridas utanför lokalen utan tillåtelse från de som 

medverkat. Gruppen erbjöds att träffas vid två eller tre tillfällen, två timmar varje 

gång. Det var projektledarens uppgift att hålla tiden och se till att alla teman 

behandlades. Vidare låg det på min lott att avbryta för paus och se till att tid fanns 

den sista gången för att fylla i den enkät, som de redan vid första mötet fått veta 

var en del i deras medverkan. 

Grupperna förde sina diskussioner utifrån fyra teman som sänts ut till dem före 

första diskussionstillfället. Frågorna växlade mellan generellt och subjektivt och 

antogs ge intressanta spänningar i resultatet, vilket det också gjorde. Det uppfattades 

som nödvändigt, för att inte under de fortsatta samtalen fastna i definitionsfrågan, 

att låta grupperna inleda diskussionerna med att samtala om begreppet 

välfärd. Vad är välfärd för dig? Hur skulle du vilja beskriva målet för ett lokalt välfärdssamhälle? 

Därefter fick grupperna diskutera 1990-talet. Hur tror du att norrköpingsborna 

i allmänhet har upplevt 1990-talets förändringar i välfärden? Hur har 

ditt eget liv och livsvillkor förändrats under 1990-talet? Vilka kommunala verksamheter 

skulle de prioritera respektive inte prioritera om dom fick bestämma? Om 

du hade t ex 100 miljoner för att förbättra välfärden i Norrköpings kommun, vad 

skulle du då satsa på? Om du istället ställs inför att spara t ex 100 miljoner, vad skulle 

du i så fall spara in på? Hur föreställde de sig att det framtida välfärdssamhället 

kommer att utvecklas och särskilt då det lokala samhället Norrköping? Vilket ans- 


var tror du att du själv, kommunen och samhället i övrigt kommer att ha för din 

välfärd och för Norrköpings framtida välfärdssamhälle? Det här temat förtydligades 

med följande formulering; Vilket arbete behöver utföras i vårt framtida välfärdssamhälle 

Norrköping, vem ska utföra det och hur ska det finansieras? Vilket praktiskt och 

ekonomiskt stöd förväntade de sig att få och varifrån i så fall? 

Temana introducerades ordagrant som de formulerats på det papper som deltagarna 

hade fått utsänt före första diskussionstillfället. Dessutom hade jag, som 

skulle fungera som samtalsledare, ett antal redan formulerade följdfrågor under 

varje tema att ställa om diskussionen skulle avstanna eller hamna långt bort från 

ursprungstemat. Mina repliker under diskussionerna visade sig bli få och då oftast 

för att få förtydliganden om vad någon menade eller för att leda tillbaka diskussionen 

till pågående tema. 

Kortfattade minnesanteckningar fördes som hade karaktären av punkter under 

varje tema. Dessa sändes ut samtidigt med en påminnelse om kommande träff 

respektive ett tack efter avslutade samtal. Deltagarna ombads läsa igenom anteckningarna 

och kommentera sådant som de ansåg hade missuppfattats vid diskussionen 

eller om de önskade komplettera det som sagts vid det aktuella mötestillfället. 

Proceduren med minnesanteckningarna fungerade som en kontroll av reliabiliteten 

och samtalsledarens förmåga att uppfatta det som deltagarna avsett i sina 

utsagor. 

Samtliga gruppdiskussioner spelades in på band och har skrivits ut i sin helhet. 

Deltagarna tillfrågades vid första mötestillfället om de hade några invändningar 

mot att samtalen spelades in. Närvaron av bandspelare och mikrofon kan ha inverkat 

på öppenheten i diskussionerna. Dels av rädsla för att det man sagt ordagrant 

kommer att finnas bevarat och skulle kunna ifrågasättas. Dels om man inte 

känt tillit till att bandet och utskrifterna skulle förvaras säkert och oåtkomligt för 

obehöriga. Före diskussionen delgavs gruppdeltagarna hur inspelningarna skulle 

komma att tas om hand. De tre personer förutom jag själv som skulle komma att 

hantera band och utskrifter har tystnadsplikt. Band och utskrifter har under datainsamlingsperioden 

förvarats i låsta skåp. Därefter hanteras materialet som övrigt 

sekretessskyddat material i Stadsarkivet. Vid enstaka tillfällen har inspelningen 

kommenterats när bandet stängts av i samband med paus eller vid avslutad diskussion. 

Någon deltagare har då uttryckt en lättnad att inte längre bli inspelad. 


Den intensitet och engagemang som präglat de flesta diskussioner tolkas som att 

deltagarna inte störts av inspelningen. 

Samtalsmiljö 

Varje grupp skapade sin egen miljö för diskussionen. Som samtalsledare hade jag 

givetvis också betydelse för utvecklingen av diskussionen. Ambitionen från min 

sida var att inte lägga mig i diskussionen eller föra fram egna synpunkter. Istället 

såg jag som min uppgift att påannonsera aktuellt tema, föra tillbaka diskussionen 

till temat om den hamnade för långt bort, se till att samtliga teman hann diskuteras 

inom tidsramen och ta initiativ till kaffepausen. Trots föresatsen att inte lägga 

sig i gruppernas diskussioner fanns tillfällen när jag t ex hade kunskap om det som 

diskuterades och valde då att framföra den. Mina nickanden och hummanden 

hade naturligtvis också betydelse, genom att de oftast kan uppfattas som bekräftelser 

på det som sagts. 

Strävan var att skapa en atmosfär där deltagarna kunde känna sig trygga i att tala 

öppet om erfarenheter och föra fram synpunkter på välfärdsfrågorna. Det fanns 

inte heller något krav på enighet eller lösning på några problem, utan deltagarna 

kunde reflektera fritt. Förhoppningen var att på detta sätt skapa en så kreativ 

miljö som möjligt. En märkbart icke dömande samtalsmiljö kunde noteras i de 

grupper där deltagarna anförtrodde varandra personliga erfarenheter av känslig 

karaktär. I flera grupper kommenterades diskussionen som ovanlig, i den meningen 

att man kunde reflektera kring frågor, som man annars inte gör eller tar sig tid 

att göra. En kvinna sade, efter att ha medverkat i en första diskussionträff, att det 

varit så intressant bland annat att höra sig själv uttala vissa saker, för ”inte visste 

jag att jag tyckte allt det här”. 

Med några få undantag 11 har diskussionerna förts i lokaler i Rådhuset. Rådhuset 

är en symbol för makten i Norrköpings kommun och är därför inte en neutral 

plats. Flera av deltagarna har spontant uttryckt det som positivt att få komma till 

Rådhuset, vilket har uppfattats som att de känt sitt deltagande som viktigt. Platsen 

bedöms inte ha påverkat t ex vilja och kurage att kritisera politiker och högre 

tjänstemän i kommunen. Det är istället något som ofta återkommit i diskussionerna. 


När datainsamlingen inleddes, ägde de flesta diskussionerna rum i Biblioteket på 

tredje våningen i Rådhuset. Några diskussioner skedde i andra lokaler i Rådhuset 

(lokalerna Gull-Olle och Torgrummet). Lokalerna är alla traditionella sammanträdesrum, 

biblioteket omodernt, medan de båda andra är nyrenoverade. Av inspelningstekniska 

skäl kom diskussionerna att flyttas till ett runt bord i mitt tjänsterum 

på tredje våningen i Rådhuset. 12 I rummet fanns böcker och annat material 

liksom en stor anslagstavla där artiklar på välfärdstemat fanns uppsatta. Där fanns 

också löpsedelsrubriker och artiklar som skrivits när rapporten ”Kalla fakta….” 

offentliggjorts. Några av deltagarna kommenterade den negativa bild av Norrköping, 

som på det sättet förmedlats via media och via denna anslagstavla. Med 

största sannolikhet var dessa artiklar redan lästa av de flesta gruppdeltagarna, men 

intrycket av ”elände” under 1990-talet kan ha försträkts när artiklarna sågs samlade 

på det här sättet. 

Bearbetning och analys av datamaterialet 

De tre olika datamaterialen har bearbetats på olika sätt. Som tidigare har framgått 

är det nyinsamlade kvalitativa datamaterialet det mest omfattande i projektet. 

Men först några ord om arbetet med det övriga datamaterialet. 

Sammanställningen av statistik krävde endast marginell statistisk bearbetning. Vilka 

uppgifter som bearbetats och hur detta gjorts framgår av text i anslutning till de 

olika tabellerna och figurerna i rapporten ”Kalla fakta….”. 

Under telefonintervjuerna antecknades informanternas svar, såsom jag som intervjuare 

uppfattade det som sades. För varje enskild fråga skrevs samtliga svar ut. 

Detta har sedan legat till grund för resultatredovisningen. I analysarbetet har telefonintervjuerna 

huvudsakligen tjänat som kompletterande informationsunderlag 

inför den avslutande diskussionen med förslag till välfärdspolitisk inriktning. De 

telefonintervjuades svarsfördelning på den s k trendfrågan har jämförts med diskussionsdeltagarnas 

svar på samma fråga. 13 

Inspelningarna från gruppdiskussionerna har skrivits ut ordagrant. Därefter har 

textavsnitt från grupperna samlats tema för tema i nya dokument. Den första 

analysen av texterna gjordes med hjälp av Grounded theory-analysens tekniker 14 , 

även om studien i övrigt inte vilar på en sådan metodisk grund. Arbetssättet innebar 

att texterna kodades öppet utifrån vad varje utsaga eller avsnitt handlade om. 


Därefter identifierades mönster i texterna och dessa nämndes vid olika begrepp, 

kategorier. Innehållet sorterades efter dessa kategorier och citat som gav stöd för 

det som sagts sparades. Detta ledde fram till den temavisa beskrivningen av resultaten. 

Tillvägagångssättet inkluderade på detta sätt en förutsättningslös sökning 

på varje tema utifrån en given struktur som temaindelningen gav upphov till. 

Enkäterna med gruppdeltagarnas bakgrundsuppgifter och inställning till ett antal 

pågående trender i samhället har databearbetats. Den s k trendfrågan kan bara 

knytas till övriga individdata i 50 fall eftersom frågan till en början var skild från 

den i övrigt ihopnitade enkäten. 15 Samtliga gruppdeltagares inställning till olika 

trender i samhället har dock kunnat jämföras med hur strategiska personer i kommuner 

ser på samma utvecklingstendenser. 

Under bearbetningen av enkäterna har ett antal sammanslagningar av svarsalternativ 

gjorts. Åldern har delats in i yngre (-35), medel-ålders (36-55) och äldre 

(56-). Utbildningsfaktorn har grupperats i gymnasium eller lägre respektive akademisk 

utbildning. Variabeln födelseland är indelad i de som är födda i Sverige 

respektive de som är födda i annat land. 

Det interna bortfallet på den s k trendfrågan, där tolv trender räknas upp och 

respondenten ska ange om hon eller han är mer positivt inställd än negativt eller 

tvärtom till respektive samhällstrend, ligger mellan 6 och 22 procent. Det visar 

svårigheten att med på förhand givna svarsalternativ besvara en så komplex fråga 

som utvecklingstrender handlar om. Många har skrivit eller kommenterat under 

ifyllandet att ”det beror ju på” om det är under nu givna förutsättningar eller helt 

förutsättningslöst. Den trend där flest har avstått från att ange sin inställning 

handlar om kapitalinkomsternas ökade andel av människors inkomster. Vad som 

avses med kapitalinkomster har inte varit allmänt känt och någon exempliering 

gjordes inte i den skriftliga frågan. Däremot gavs exemplet ”aktievinster” muntligen 

om någon av deltagarna frågade när de fyllde i enkäten. 

Med hänsyn till det stora interna bortfallet och till de få svar som går att hänföra 

till individ, behandlas resultatet på ”trendfrågan” med försiktighet. Det ger ändå 

en fingervisning om hur positivt respektve negativt inställd gruppdeltagarna är 

till olika förändringar i samhället och kompletterar därmed diskussionsresultatet. 

Det är också intressant att jämföra gruppdeltagarnas svar på den här frågan med 


hur de tio personerna med betydelsefulla positioner i Norrköpings kommun ser 

på samma trender. 

Analysarbetet kan varken anses vara hypotesprövande eller förutsättningslöst. Snarare 

har teorier och perspektiv prövats mot det empiriska arbetet och dess resultat 

i en ständigt pågående process. 16 

Fotnoter i detta kapitel 

1 Informanterna är deltagarna i gruppdiskussionerna liksom de personer som telefonintervjuades. 

2 En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 1. 

3 Halvorsen, K. (1992). 

4 Yngre barn än i högstadieåldern dvs under 13 år uteslöts. 

5 SCB 2000. 

6 Av de fem som angivit att de bor i radhus har några samtidigt nämnt att det är en bostadsrätt. Dessa har 

inkluderats i kategorin villa/radhus. 

7 Mimer är en verksamhetsenhet i kommunen med lokaler i huset Strykbrädan inom det ombyggda gamla 

Industrilandskapet. 

8 Utveckling Norrköping AB startade 1996 och avvecklades vid årsskiftet 2000/2001, syftade dels till att 

verka för näringslivets utveckling, dels marknadsföra Norrköping i generell mening. 

9 Vid första träffen i Trozelligruppen närvarade också en ung man som invandrat till Sverige under 1990talet. 

Han försvann efter pausen och hade inte sagt något under diskussionen varför han inte räknas med 

bland deltagarna. 

10 Se ovan sid 31 

11 De båda pensionärsgrupperna har träffats i hemmiljöer och arbetslöshetsgruppen på Trozellihuset. 

12 I biblioteket stördes inspelningen t ex av förbipasserande som smällde i dörrar, regnande etc 

13 Trendfrågan handlar om informantens inställning till tolv pågående samhällstrender. Dessa framgår av 

diagram på sid 46. 

14 Starrin, B, m fl (1991). 

15 Bakgrunden var en ambition att deltagarna skulle förmedla en gemensam inställning från respektive 

grupp i dessa frågor åt det positiva eller det negativa hållet. Efter en tids arbete i projektet framstod det 

som mer intressant att se eventuella skillnader i inställning utifrån individernas bakgrundsdata. 

16 Med andra ord har den analysmetod som präglat projektarbetet varken varit induktiv eller deduktiv utan 

snarare abduktiv. 


Resultat 

Samtalet med norrköpingsborna 

är centralt.................................................. 43 

Vad tycker tio ”betydelsefulla” personer 

om Norrköpings utveckling? ................... 43 

Inställningen till pågående 

samhällstrender ........................................ 45 

Norrköpingsbor samtalar om välfärd ..... 47 

Välfärdsbegreppet .............................................. 48 

Målbild 2010 ........................................................ 65 

Berättelsen om 1990-talet .................................. 91 

Reflektioner om framtida välfärd.................... 119 

Hur rikta satsningar respektive 

besparingar av 100 miljoner kronor? .............. 137 



Resultat 

Samtalet med norrköpingsborna är centralt 

Den statistiska kartläggningen är som sagts tidigare redan avrapporterad i dokumentet 

”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköping”. I det 

följande kapitlet redovisas inledningsvis resultaten från telefonintervjuerna med 

representanter för betydelsefulla aktörer i Norrköpings kommun. Därefter resultatet 

av den s k trendfrågan, eftersom den förbinder dessa tio informanter med 

deltagarna i gruppdiskussionerna. I övrigt handlar kapitlet om vad som kommit 

fram i de samtal som ägt rum med norrköpingsbor. Detta resultat är utan tvekan 

mest centralt i studien och därmed även i den här rapporten. Redovisningen från 

gruppdiskussionerna är omfattande, framför allt av det skälet att värdet av det 

som sagts i grupperna är mycket mer än ett underlag för den diskussion och de 

förslag som förs fram i det avslutande kapitlet. Avsikten med den utförliga beskrivningen 

är att ge förutsättningar för ytterligare bruk av resultaten, t ex som 

inspirationskälla för diskussioner i olika sammanhang. I redovisningen går det 

också att hitta spännande förslag som kan utvecklas vidare. 

Vad tycker tio ”betydelsefulla” personer 

om Norrköpings utveckling? 

Samtliga dessa tio personer var strategiskt utvalda för att medverka med sina respektive 

perspektiv på Norrköpings kommun och dess framtid. Samtliga var män. 

På frågan om vad som bidragit till deras syn på Norrköping, framhöll tre av de 

intervjuade att de bor i Norrköping och en fjärde att han tidigare bott i kommunen. 

I övrigt hänvisade flera av dem till sina kontakter med kommunala politiker 

och tjänstemän föranledda av den position i företaget/organisationen som de innehade. 

De tio intervjuade männen beskrev den pågående transformationen i Norrköping 

som det mest karakteristiska för Norrköpings utveckling under 1990-talet. Slutet 

på industriepoken och början på en utveckling av Norrköping som kunskaps- och 

kulturstad präglade det gångna decenniet. I denna omvandlingsprocess har universitetet 

fungerat som en hävstång in i det nya. Med Campus Norrköpings etablering 

har följt en ny befolkningsstruktur med bl a fler unga och som en effekt 

därav förändrade köpmönster, sade informanterna vidare. 


Omvandlingsprocessen beskrevs av flera som två parallellt verksamma trender, 

den ena nedåtgående för tillverkningsindustrin där bl a Ericssons nedläggning 

nämndes och den andra uppåtgående trenden med universitetsetableringen, upprustningen 

av stadsmiljön och en ökad stolthet över sin stad. Det har funnits en 

förmåga till nyorientering och gryende vilja att söka samverkan för Norrköpings 

bästa. De flesta av de intervjuade tycktes vara överens om att kommunen klarat 

omställningen ”hyggligt” men det uttrycktes samtidigt en oro för att kommunledningen 

inte orkar driva utvecklingen vidare. 

Kommunens roll har under 1990-talet förändrats, menade kommundirektören. 

Från att ha varit en dominerande aktör i kommunen, som tog hand om mycket, 

till att vara en part av flera. Han härledde kommunens många stora egna åtaganden 

idag till den bakgrunden. 

Samstämmigheten var nära nog total bland de tio intervjuade männen om att 

marknadsföringen av Norrköping är den fråga som Norrköpings kommunledning 

ska prioritera de kommande åren. Att ”göra Norrköping attraktivt” för företag, 

studerande och boende, ”stärka varumärket Norrköping”, skapa en bra näringslivsstruktur 

och goda kommunikationer nämndes av informanterna. I arbetet 

med att attrahera nya industrier, företag och boende pekades särskilt på betydelsen 

av att det finns bra utbildning på alla nivåer och att bostadspolitiken prioriteras. 

Landstingsdirektören menade att kommunen förutom näringslivsutveckling behöver 

prioritera äldreomsorgen genom att bli en attraktiv arbetsgivare och ge äldre 

en värdig miljö. Representanten för Whirlpool delade övrigas uppfattning om 

prioritering, men lägger till vikten av att Norrköping allierar sig med Linköping i 

en gemensam marknadsföring. 

Förhoppningar sätts till att kommunen lyckas att attrahera de nya människorna 

och den nya industrin. Här hoppades universitetets båda dekanus att universitetet 

ska föra med sig positiva sociala och kulturella effekter och att företagsetableringar 

följer i spåren av den utvecklingen. De orosmoln inför framtiden, som de intervjuade 

såg, var att den påbörjade positiva utvecklingen inte lyckas, att kommunens 

ekonomi blir kraftigt försämrad och att Norrköping blir en polariserad stad. 

Informanterna ombads vidare att ge sin bild av hur kärnverksamheterna fungerar 


i Norrköping. Många avstod från att svara då de saknade egen erfarenhet från 

verksamheterna. Av de svar som avgavs kan följande summering göras; förskolan 

fungerar ganska bra och socialtjänsten likaså. Däremot kom två motsatta bilder 

att beskrivas om skolan och äldreomsorgen. Skolan beskrevs som allt från ”i kris” 

till ”bibehållen bra kvalitet” med en dominans av negativa omdömen. Äldreomsorgen 

bedömdes som ”dålig, en rysare i hela landet” till att den fungerar ”jättebra”. 

Flera av de tio intervjuade männen talade om den kraft som kännetecknar Norrköping 

och som har bidragit till att kommunen klarat många kriser och står väl 

rustad inför framtiden. Bland övriga kommentarer kan noteras två helt olika synsätt 

på kommunen som organisation. En av de intervjuade ansåg att politikerna 

hade för mycket makt i Norrköpings kommun, medan en annan menade att Norrköping 

är tjänstemannastyrt. Den första talade om en möjlig professionalitetskris 

medan den andra om en icke fungerande politisk organisation. Landstingsdirektören 

pekade också på värdet av Norrköpings strategiska position i Östersjöregionen 

och närheten till Stockholm. 

Inställningen till pågående samhällstrender 

Den s k trendfrågan är den del i datamaterialet som knyter samman de tio betydelsefulla 

männen med deltagarna i gruppdiskussionerna. Av diagrammet på nästa 

sida framgår vilka trender som informanterna fick ta ställning till och hur svaren 

fördelar sig bland de telefonintervjuade och bland gruppdeltagarna. Svarsalternativen 

var antingen ”mer positivt än negativt” eller ”mer negativt än positivt”. 

Som svarande behövde man alltså inte ta direkt ställning till om man var för eller 

emot utan istället ange vilken av den positiva respektive negativa inställningen 

som övervägde. 1 

Nästan två tredjedelar av gruppdeltagarna ansåg att sex eller fler av de tolv trenderna 

är mer positiva än negativa. Gruppdeltagare yngre än 36 år var mer positiva än 

medelålders och äldre. En tydlig majoritet bland gruppdeltagarna var mer positiva 

än negativa till Norrköpings utveckling från arbetarstad till utbildningsstad. 

De var nästan lika positiva till den ökade etniska mångfalden, att det ställs högre 

utbildningskrav på arbetsmarknaden och till Sveriges närmande till övriga medlemsländer 

i EU. Även förändringen till ökat distansarbete sågs som mer positivt 

än negativt liksom diskussionen om skatteavdrag för hemnära tjänster. Föränd- 


ingen mot ökat antal friskolor, ökad andel privata vård- och omsorgsgivare och 

att fler människor tar initiativ till köp av privata försäkringar ansåg ungefär fyra 

av tio deltagare vara mer positivt och övriga mer negativt. När det gäller privata 

försäkringar och privata vård- och omsorgsgivare framträdde kvinnornas inställning 

som mer positiv än männens. Nästan samtliga svaranden var mer negativt 

inställda till ökade inkomstskillnader och en majoritet såg även ökningen av tillfälliga 

anställningsformer och att kapitalinkomster är en större andel av människors 

inkomster än tidigare som mer negativt än positivt. 

I jämförelse med gruppdeltagarna är de tio männen (nedan kallad telefongrupp) 

som representerar viktiga aktörer i samhället, som framgår av diagrammet, betydligt 

mer positiva till nio utav de tolv uppräknade trenderna i samhället. När det 

gäller övriga tre är de ungefär lika positiva eller negativa som gruppdeltagarna. 

Andel positiva till ett antal trender i samhället fördelade 

efter diskussionsgrupperna och telefongruppen 

1 Diskussion om hemnära tjänster 

2 Norrköpings utveckling 

från arbetar- till utbildningsstad 

3 Högre utbildningskrav på arbetsmarknaden 

4 Ökad etnisk mångfald 

5 Sveriges närmande till EU 

6 Distansarbetet ökar 

7 Kapitalinkomsternas andel ökar 

8 Tillfälliga anställningsformer ökar 

9 Ökade inkomstskillnader 

10 Fler köper privata försäkringar 

11 Ökad andel privata vård- och omsorgsgivare 

12 Ökat antal friskolor 


Norrköpingsbor samtalar om välfärd 

Resultaten från gruppdiskussionerna presenteras temavis och varje tema avslutas 

med en kort sammanfattning. Redovisningen inleds med att låta Norrköpingsborna 

i studien beskriva vad välfärd är för dem och hur dom skulle vilja karakterisera 

ett lokalt välfärdssamhälle. Därefter presenteras resultaten från diskussionerna 

om innebörden i de olika formuleringarna i Målbild 2010. Det efterföljande 

kapitlet handlar om gruppdeltagarnas diskussioner om det gångna decenniet. 

Det följs av en redovisning av det som framkom när deltagarna konfronterades 

med att behöva göra en besparing respektive en extra satsning på 100 miljoner i 

den kommunala budgeten. Slutligen redogörs för hur de norrköpingsbor som 

deltagit i diskussionerna funderar över frågor förknippade med framtida välfärd. 

I gruppdiskussionerna blir det uppenbart att den enskilde gruppdeltagaren ser 

den offentliga sektorn som en helhet trots att den organisatoriskt och ekonomiskt 

är uppdelad mellan statlig, regional, landstingskommunal och primärkommunal 

verksamhet. I fortsättningen refereras därför till offentlig sektor som all verksamhet 

som helt eller delvis är finansierad av offentliga medel. Där gruppdeltagarna 

särskilt avser någon del av den offentliga verksamheten skrivs det ut. 

Presentationen är uppbyggd som en berättelse från diskussionerna såsom jag förstått 

dem. Som stöd för den uppfattningen finns rikligt med citat. Dessa är redigerade, 

så till vida att bindeord har lagts till, för att få texten i citaten att flyta 

bättre, ordföljder kan ha justerats och upprepningar tagits bort. I de fall hela 

meningar i en och samma deltagares utsaga har hoppats över när han eller hon 

citeras har det markerats med följande tecken; …//…. Där enstaka ord eller bisatser 

inte finns med i citatet är detta angivit med tre punkter (…). 

I texten finns inte utskrivet från vilken grupps diskussioner citaten är hämtade. 

Den främsta anledningen till det är att det förelåg en liten, men dock en risk, att 

personer på så sätt kunde bli igenkända. Grupperna består i vissa fall av endast tre 

personer och skulle då kunna identifieras med hjälp av övrig information om 

gruppbildande etc. Ur etisk synvinkel framstod valet att i första hand skydda 

informanterna som självklart. 


Välfärdsbegreppet 

Grundläggande välfärd... ................................... 49 

...och annan välfärd ............................................ 50 

En grundläggande välfärd 

är samhällets uppgift ......................................... 52 

Vem ska betala välfärden? ................................. 52 

Har alla grundläggande välfärd? ....................... 53 

Mycket av välfärden tas för given .................... 54 

Välfärdskontraktet.............................................. 55 

Lättare att beskriva vad välfärd inte är ............ 59 

Välfärd är relativt................................................ 60 

Välfärd är subjektivt ........................................... 61 

För mycket välfärd .............................................. 61 

Välfärd som slår tillbaka på individen .............. 62 

Sammanfattning ................................................. 63 


Välfärdsbegreppet 

Grundläggande välfärd… 

Välfärd kan jämföras med livskvalitét, menade många gruppdeltagare. I diskussionerna 

om välfärd särskiljdes innehåll och kvaliteter hos begreppet välfärd från 

vem som har praktiskt och finansiellt ansvar för den. 

Det rådde en stor överensstämmelse i grupperna om att grundläggande välfärd är 

tillgång till materiella resurser, som tillgodoser basala fysiska behov, och en känsla 

av trygghet i att det finns hjälp, när man behöver. En kvinna med personliga 

erfarenheter av att leva i ett land i krig beskrev hur de materiella tillgångarnas 

betydelse bleknar i förhållande till att känna sig trygg under sådana omständigheter. 

Det hjälpte inte att ha vatten och el som hon säger. Det fattades något väsentligt 

ändå. 


- Man tänkte Gud vad bra vi hade det. Vi hade vatten och el och allt annat. 

Men sen det där materiella man har runt omkring sig, det har inget värdeliksom. 

Då kan man inte prata om välfärd…//… Det är svårt att förklara så det är 

mera liksom att man har den där trygghetskänslan inom sig själv, att man är 

trygg i sig själv och frisk om vi säger så. 

- Jag tänkte också på det om trygghet som första ord man tänker på. 

- Men välfärd är på nåt vis någonting att falla tillbaka på ifall det skulle hända 

någonting som gör att man inte klarar sig, att man gör sig illa. 

Till den grundläggande välfärden räknades följande; säkerhet på gator och torg, 

arbete/försörjning, föräldraledighet, pension, ren miljö och tillgång till vatten, 

luft, värme etc. Sjukvård, medicin, tandvård, glasögon, äldre- och handikappomsorg, 

barnomsorg ansågs också höra till välfärden och slutligen grundläggande 

utbildning och infrastruktur såsom kollektivtrafik, post, sophämtning etc. 

… och annan välfärd 

Men välfärd är också något mer, menade det stora flertalet. Att ha kontakt med 

andra och göra saker tillsammans med andra, dvs ingå i en social gemenskap, är 

välfärd. Att känna sig behövd och delaktig i samhället, ha kontroll över sitt eget 

liv, ha tillgång till kulturoch fritidsaktiviteter samt utvecklingsmöjligheter nämndes 

också som betydelsefulla delar i välfärden. Balansen i livet t ex mellan arbete och 

vila framhölls som ytterligare en väsentlig del i en människas välfärd. 

- …men jag tror att en viktig del är att vara behövd också, oavsett i vilket 

sammanhang. Att känna, jag behövs, min del är viktig. Att bli sedd, från det 

lilla barnet till oss äldre. Inte bara vara någon som ingen behöver. 

- Okay, du blir mätt av att äta gröt varje dag, men det är inte roligt. Man blir 

ganska trött på det. Nån gång vill du ha nånting annat också. Det är väl det som 

är …. Där kommer livskvaliteten in, men du överlever på gröt. 

- Att leva är inte att bara gå till jobbet och äta. Det är lite mer. Man måste ge 

mat till själen också. Man måste ha ett kulturellt liv också, det är inte bara ett 

arbetsliv. 


- Det är inte välfärd om det innebär att större delen av befolkningen måste jobba 

16 timmar för att uppnå det. …//… Vilan får väl också ingå i basnivån. 

Välfärd hör vidare ihop med den egna värdigheten, sade flera. Det handlar om 

den enskildes anseende och värde i samhället i jämförelse med andra. Du-reformens 

genomförande på 60-talet betydde ett jämlikare samhälle och att ingen ansågs 

förmer än någon annan. De kvinnliga pensionärerna med erfarenhet före och 

efter du-reformen hävdade att jämlikhet är en väsentlig faktor i ett välfärdssamhälle 

och i en annan grupp lyftes jämställdhetens betydelse fram. 


- Och det som ger oss värdighet är väl flera olika saker, men en, tycker jag för egen 

del, det är ju min egen livsstil naturligtvis och det andra är ju att jag har ett 

kunnande som är av betydelse för andra framför allt – att jag får uppskattning 

för det jag kan – det ger mig också en värdighet. 

- Tänk att jag tycker att genom att dureformen trädde i kraft så vart det ett helt 

annat samhälle. 

En grundläggande välfärd är samhällets uppgift 

Principen som gällt i Sverige om att den grundläggande välfärden sköts på de 

allmännas uppdrag är viktig, ansåg de flesta gruppdeltagare. Den ska dessutom 

vara ”lika för alla” oavsett ekonomiska och andra sociala förutsättningar. Till den 

basala välfärden som ska handhas, och helt eller delvis finansieras, via offentlig 

sektor hör rätten till en egen bostad, mat, kläder samt vård, omsorg och stöd vid 

behov. 

- Jag tycker nog att det ska vara en samhällsuppgift alltså, sjukvård och tandvård 

och det här, det ska vara lika. 

I vissa grupper vidgades det offentligas uppgift till att också skapa en bra miljö för 

människor och verksamheter. I en grupp talades om välfärdssamhällets uppgift 

som att skapa en ”god jordmån för plantorna” (individerna) att växa i. Där ska 

förutom grundläggande fysiska förutsättningar finnas frihet, delaktighet och utmaningar. 

I en annan grupp talades om att välfärdssamhället bör bistå med förutsättningar 

för individerna att kunna leva ett självständigt liv och kunna ta ansvar 

för sig själva. 

Vem ska betala välfärden? 

Vem som ska finansiera den välfärd som, så att säga, ligger utanför den mest 

grundläggande välfärden diskuterades livligt i grupperna. Några menade att så 

länge de basala behoven av vård och omsorg inte kan tillgodoses ska inte kulturoch 

fritidsevenemang vare sig betalas med eller subventioneras av gemensamma 

medel. Andra såg i stället att välfärdssamhällets ekonomiska ansvar inkluderar ett 

viss mått av utbud i syfte att stimulera och bidra till individernas utveckling. 

Meningarna var som sagt delade i finansieringsfrågan och en deltagare menade att 

varje åtagande som bekostas med offentliga medel bör ifrågasättas. 


- Men jag känner så här, man ska inte satsa på det kulturella när det är såna hål 

i det basala … i den basala välfärden. 

Har alla grundläggande välfärd? 

Om grundläggande välfärd är tillgång till materiella resurser som tillgodoser basala 

fysiska behov och en känsla av trygghet i att det finns hjälp när man behöver, så 

gavs flera exempel i grupperna på att frågan i rubriken måste besvaras negativt. 

Alla har inte grundläggande välfärd! 

Kommuner och landsting erbjuder generellt en god fysisk omvårdnad och god 

materiell standard, även om inte alla får lika mycket av den. Den psykiska omvårdnaden 

är däremot eftersatt menade många gruppdeltagare. Det handlar om 

att få ett värdigt bemötande, att bli sedd och genom det uppleva en känsla av 

trygghet. ”Det mänskliga” i verksamheterna och i samhället i stort har ”man glömt 

bort”, som en deltagare uttrycker det.. 

- Jag kan säga på ett sjukhem idag lika väl som på 80-talet, 70-talet, jag började 

71, så har vi en fantastisk fin fysisk vård. …//…Man är ren jämt. Kläderna byts 

varenda dag. Man får god mat om man nu vill ha den, det är ju däremot lite si 

och så med det. Men den psykiska vården är under alla kritik som jag kan 

känna. 

- Landet har utvecklats jättemycket, tekniken har utvecklats jättemycket, men 

mänskligheten har man glömt bort. 

I en av grupperna konstaterades att utvecklingen i Sverige och i Norrköping lett 

till att vi har mindre välfärd nu än före 1990 och man ställde sig frågan; Vad är det 

som egentligen gått förlorat? En del av förlusten är trygghetskänslan, menade 

man. Tilliten till att få hjälp när vi behöver brister. 

- Det som vi förlorar är tilliten till att alla vill oss väl alltså. Vi känner oss inte 

trygga eller tror inte, att om inte jag betalar min egen pensionsförsäkring ska väl 

ingen annan ta hand om mig. Då är det väl något annat man förlorar än det 

materiella om välfärden är det. 

Samhället brister år 2000 i att ge grundläggande välfärd menade deltagare med 

erfarenhet från socialtjänstarbete. T o m socialförvaltningen sätter gränser och 


kräver motprestationer från enskilda för att de ska få behandling etc. Man måste 

helt enkelt kvalificera sig för olika rättigheter som t ex att komma in i socialförvaltningens 

stödboende. Det hela leder till en paradox, att man som klient måste 

vara behandlingsmotiverad och nykter trots att den sociala problematik som orsakat 

biståndet från samhället avser t ex alkoholmissbruk. Man har skapat verksamheter 

utifrån en verklighet som inte existerar och låtsas då som om det är fel på 

verkligheten, sades t ex av en deltagare i samtalet. 

- Det är en felplanering. Man gör en verksamhet utifrån en verklighet som inte 

existerar och så låtsas man att dom här människorna inte finns. I stället för att 

titta på de här hemlösa - vilka kategorier är det? - Hur kan man liksom tillgodose 

behovet utav någon form av trygghet, någon form av sängplats eller boende? 

- Är dom kapabla att laga sin mat själv och hur ska dom i annat fall få den 

maten? Sen kanske verkligheten ser ut så, att det är en grupp av dom här människorna 

faktiskt som inte har möjlighet att bryta sitt missbruk. Men dom existerar 

ju. Dom finns och dom är kommuninnevånare. 

Flera deltagare med invandrarbakgrund poängterade det starka behov av trygghet 

och säkerhet som nyinflyttade flyktingar och invandrare har. Varje enskild invandrare 

behöver bemötas utifrån sin unika situation. Integrationen bör om den 

ska lyckas, genomföras i den enskildes takt. Förståelse från omvärlden i det nya 

landet, för dessa mänskliga behov, har brustit, sades bl a i de båda internationella 

grupperna som var mycket kritiska till svensk integrationspolitik. Den passiviserar 

människorna och ser inte till den individuella invandrarens behov av stöd i 

första hand, menade dessa kritiker. 

Mycket av välfärden tas för given 

Jämför vi svensk välfärd med andra länders så framstår de stora skillnaderna. Mycket 

av det som man tar för givet är inte alls självklart i andra länder och på andra 

kontinenter. I en av grupperna försiggick en längre diskussion om den svenska 

välfärden i ett globalt perspektiv. Bl a diskuterades om det över huvud taget är 

meningsfullt att göra den jämförelsen. Hur långt sträcker sig vår solidaritet och 

vårt ansvar. Är vi giriga i ett globalt perspektiv när vi vill förbättra välfärden i 

Norrköping eller är det ens skyldighet att förbättra det man har möjlighet att 

påverka. 


- Mycket av det som vi inte säger nu om man pratar om välfärd, det är sånt som 

man på något sätt tar för givet. Hade du suttit i något annat land, med helt 

andra förhållanden så hade man säkert sagt väldigt många av dom sakerna, som 

vi inte säger nu, som ändå är välfärd så att säga. Om man bortser från basbehov 

så har vi ju liksom möjligheten att förflytta oss och det är mycket…//… För det 

är ju så, tittar man i vidare perspektiv skulle man liksom säga att vi lever i fred 

och ett mål måste vara att vi ska leva i fred och att man är frisk. Frågar man en 

som är sjuk så är det att man är frisk eller att man har möjligheter att få hjälp 

om man blir sjuk, det är också en typisk välfärds grej. Så det finns väldigt mycket 

som man skulle säga är välfärd förutom basbehoven. 

Välfärdskontraktet 

Ett ofta återkommande tema i gruppdiskussionerna var ömsesidigheten i välfärdssamhällets 

konstruktion. Individen bidrar genom arbete, eller på annat sätt, med 

skattemedel till den gemensamma ”kassan” vars syfte är att omfördela medlen 

över individernas livscykel och mellan individer. Man kan tänka sig ett välfärdskontrakt 

mellan individen och de offentliga välfärdsorganisationerna, inkluderat 

kommunerna, förenat med skyldigheter och rättigheter för båda parter. Utvecklingen 

under 1990-talet har skapat en osäkerhet om staten och kommunerna följer 

sin del av avtalet. Staten har t ex begränsat personkretsen och sänkt ersättningsnivåer 

i olika försäkringar. 2 De dramatiska nedskärningarna i de kommunala verksamheterna 

som förskola/skola och äldreomsorg har inte kunnat genomföras utan 

att ge effekter på kvaliteten. Individen upplevs inte längre erhålla samma service 

och återbäring på sina investerade medel till det allmänna. Många har redan kompletterat 

de generella försäkringarna med privata försäkringar, och i grupperna 

talade man om att fler sannolikt kommer att finna det nödvändigt i en framtid. 

Det fanns en uttalad oro i många grupper för att den utveckling som det instabila 

välfärdskontraktet leder till, bidrar till ökade klyftor mellan människor. 

Skattebetalande individer och företag är de indirekta välfärdsproducenterna uttryckte 

sig en gruppdeltagare. Det är de som finansierar välfärden genom att ge 

stat och kommuner mandat att ta hand om de ekonomiska medlen och förvalta 

och fördela dem på sätt ”som vi anser va riktigt”. Vad som anses vara riktigt varierar 

dock mellan olika individer, som bl a framgår av den här studien. 


I diskussionerna märktes en uppenbar osäkerhet över hur välfärdssamhällets institutioner 

agerar och hur de kommer att handla i framtiden. 3 Staten, det offentliga, 

har svikit, menade många deltagare och individens motivation att bidra till det 

gemensamma upplevs inte längre som lika stor. Legitimiteten för välfärdssystemet 

är i fara. I flera grupper uttalades en beredvillighet i att betala skatt, om man var 

säker på att t ex barnen skulle få en bra skolgång och att man blir omhändertagen 

vid behov, dvs att försäkringen utfaller när den kan komma att behövas. I annat 

fall söks alternativa vägar såsom friskolor och privata försäkringar. Det är inte 

bara statens skyldigheter i kontraktet, som sätts under lupp, utan även andra individers 

avtal med staten. Det uppmärksammas t ex om någon enskild person får 

mycket från det gemensamma utan att ha bidragit med sin beskärda del till systemet. 

Det är inte alltid så lätt att veta, om och i så fall med vad och när, en individ 

har så att säga fullgjort sina skyldigheter att betala in skatt till systemet. Det hänger 

samman med att en grundläggande avsikt i förvaltandet av gemensamma skattemedel 

är att omfördela dessa över en individs livscykel. Det krävs god kännedom 

om en person för att kunna säga att han eller hon ”skött” sin del av avtalet 

eller inte. I brist på den kunskapen blir ofta yttre faktorer såsom ålder och utseende 

istället underlag för personliga tyckanden, vilket lämnar rum för fördomar. 

- Jag är glad över att betala mycket i skatt för att se till att mina barn får en bra 

start i livet i en god skola. 

Pensionärer är en grupp som de allra flesta tyckte samhället självklart skulle ta 

ansvar för, när det gäller deras försörjning och behov av vård och omsorg. Deras 

rättigheter ifrågasattes inte av gruppdeltagarna. I flera grupper var man bekymrad 

över att gamla människor inte kan gå till läkare eller köpa ut recept när dom 

behöver, efter att dom har tjänat samhället i 30-40 år. Det sågs som exempel på att 

välfärdssamhället inte fullgör sina skyldigheter gentemot medborgarna. 

Det finns många citat som ger stöd för den här tesen om det ömsesidiga i välfärdskontraktet. 

I en pensionärsgrupp sades t ex så här om välfärd; 

- Det blir inte bara serverat utan det gäller ju att ge och ta där va. 

Samtalen om välfärd kom också in på frågan om inte omfördelningen av resurser 

mellan människor har gränser. Känsligheten för vad andra får tycks ha ett samband 

med vad man personligen upplever sig få ut av att betala skatt. Det måste 


med andra ord gagna individen personligen, för att denne ska vara generös mot 

andra. Ska t ex en invandrare som inte hunnit bidra till välfärdssystemet och som 

är i stort behov av både tandvård och sjukvård få sina behov tillgodosedda eller 

inte? Det menade en deltagare är att gå för långt i omfördelning. Mannen antydde 

att det skulle kunna innebära att resurserna inte räcker till andra som genom 

arbete och inbetalning av inkomstskatt har en, som han menar, given plats i välfärdssystemet. 

- …vi har ju fått mycket invandrare som har väldigt dåliga tänder. Och har haft 

också dålig sjukvård…. Och har ett stort behov av vård, tandvård och även 

annan sjukvård. Det är väl dom som inte har några pengar, dom utnyttjar ju då 

det välfärdssystem som är byggt då, och skuffar undan andra som har varit med 

och byggt upp det här samhället. 

En annan deltagare i samma grupp påminner omedelbart om invandrares bidrag 

till Sveriges utveckling och nämner bl a industrimannen de Geer, som betytt så 

mycket för Norrköping. 4 Det aktualiserar frågan om hur långt tillbaka man är 

beredd att gå, för att se att flödet mellan individ och stat är i balans. 

- …speciellt här i staden, de Geer och så vidare. Han var ju inte alls svensk. Det 

är tack vare honom som vi har det som vi har det eller hade det i Norrköping. 

Och tittar man på varje gång som det har blivit ett lyft för Sverige som nation, 

välfärd på något sätt, så har det varit tack vare utlänningar. 

I flera grupper diskuterades konsekvenserna av att olika välfärdskulturer möts. 

Svenskar är uppvuxna i en kultur med ett stort kollektivt ansvar, medan många 

invandrare har erfarenheter från samhällen där individen och familjen är de största 

välfärdsgivarna. 

- Det är en kulturkrock. Vi har det här inbyggt i oss att vi ska ta ansvar, vi ska 

hjälpas åt och vi sköter mycket via skatten va. Sen kommer man från en annan 

kultur där man har ett annat sätt att se på det. Man ser liksom, man är smart 

om man kan hitta vägar,… för grejen går ju ut på att man ska få så mycket som 

möjligt för så lite energi som möjligt. 

Dessa olika synsätt kan skapa konflikter och utgöra grogrund för rasism, sades i 

någon grupp. Det åvilar oss som svenskar att förklara bättre hur vårt system är, 


menade man vidare i gruppen. Alternativet är att svenskar och Sverige är öppna 

för förändringar. Gruppdeltagarna uppmanade till ökad diskussion om solidaritet 

och demokrati, då dessa värden är redskap i det svenska välfärdssystemet. Har 

innebörden i dessa ord förändrats i takt med att det tidigare slutna och jämlika 

samhället Sverige blivit mer heterogent sammansatt undrade man i en grupp. 5 

I vissa grupper fördes samtal om vem som har ansvar i ett välfärdssamhälle. Hur 

långt sträcker sig mitt personliga ansvar? Låter alltid välfärdssamhället individer 

ta ansvar om och när de så önskar? Nej, sade deltagarna i några grupper och 

nämnde exemplet med invandrare som inte tas emot på arbetsmarknaden. I en 

grupp säger en kvinna att hon ställer krav på människor att de tar det ansvar de 

förmår. Och att hon har svårt att stå ut med de som smiter ifrån sitt ansvar. 

- …då ska man nyttja dom gåvorna man har fått på ett bra sätt. Man ska inte 

smita undan utan man ska ta det egna ansvaret det kräver jag av varje människa. 

Varför tar inte alla sin del av ansvaret? Åsikterna om orsaken gick isär vilket framgår 

av nedanstående citat. Där är det en annan kvinna i samma grupp (som den 

kvinna som citeras ovan) med andra erfarenheter, bl a från nedläggningen av det 

företag hon arbetade på. Hon såg då hur olika arbetskamraterna reagerade. Det 

var svårt att på förhand veta hur de enskilda individerna skulle klara den då aktuella 

krisen. Hon sade sig ha förstått efteråt att var och en hade sina skäl för sin 

specifika reaktion. En person som inte orkar med att ta ansvar för sitt liv ”får må 

väldigt dåligt innan man kommer till det stadiet”, uttryckte sig kvinnan bl a i det 

här citatet. 

- Det är något som klickar där alltså. Det är någonting som har gått fel för dom 

från det att dom var små. …Man bara inte blir sån rakt upp och ner, tror jag, 

utan det är något. Det är en process alltså. Man får må så väldigt dåligt först 

innan man kommer till det stadiet och då har man den här attityden för att 

skydda sig själv i den situation man är, tror jag. 

Den som inte förmår bryta en ond cirkel behöver hjälp. Men det finns gränser för 

hjälpen, menade en annan kvinna. 


- Men det är ju det, om man gör det tre, fyra gånger, och det ändå inte blir något 

resultat. Ja, jag har svårt för det. 

Lättare att beskriva vad välfärd inte är 

I stort sett alla som på något sätt studerar välfärd hamnar i svårigheter att definiera 

vad man då menar. Det gemensamma kan dock tolkas som en önskan om att nå 

ett samhälle som är bra för alla ”det goda samhället”. I politiska målbeskrivningar 

används inte sällan formuleringar som dessa. Samma gäller i Norrköpings kommuns 

Målbild 2010 där målet beskrivs i termer av att Norrköping ska kunna 

erbjuda ”det goda livet” … Så snart begrepp som välfärd och ”det goda samhället” 

ska konkretiseras visar det sig vara olika uppfattningar om innebörden. Några har 

funnit det lättare att ta avstamp i ofärd och det som kan sägas om ”onda samhällsförhållanden”. 

Det kan bestämmas genom att studera faktiska förhållanden, medan 

välfärd och ett gott samhälle kan betyda ett idealtillstånd som är svårt att 

beskriva. 6 

Även informanterna i den här studien hade ibland svårigheter att beskriva välfärd. 

Det var därför inte ovanligt att de istället talade om vad välfärd inte är. Som t ex 

att behöva vänta på att få hjälp inom sjukvården är inte välfärd, menade en deltagare. 

Krigstillstånd gavs som exempel på ofärd då den grundläggande tryggheten 

i att över huvud taget överleva saknas. Den utbredda ensamheten var ytterligare 

ett exempel på vad välfärd inte är. Amerika framstår för många som ett avskräckande 

exempel och man uttryckte en oro för att utvecklingen i Sverige är på väg åt 

samma håll. 7 

- Alla är uppe till frukost och sitter i matsalen och så där. Och när maten är klar, 

så sitter man där, och så sitter man där, och sitter hela tiden och stirrar in i en 

vägg…//…Och så sitter dom gamla där och strirrar i en vägg och det tycker jag 

inte är välfärd alls. 

- Ja, annars får vi samhällsklimat som i USA och där är det ju bara ett fåtal av 

dom som har det väldigt bra. Men dom allra flesta har det för djävligt. Nåt sånt 

ska vi inte ha. Det är inte välfärd det. 

- Ja men förra året var det ju katastrof…man skicka ju hem människor som dör 

samma timme som dom är hemskickade. Är det välfärd för våra äldre? Nä, jag 

tycker inte det. 


I många grupper diskuteras de ökade klasskillnaderna i samhället och man menar 

att det inte hör ett välfärdssamhälle till. 

- Jag tycker inte om klasskillnader. Det är för mig också ett välfärdssamhälle, att 

det ska inte finnas klyftor i samhället när det gäller det ekonomiska. 

Välfärd är relativt 

Det är vanligt att man beskriver en individs, grupps eller samhälles välfärd i relation 

till andra individer, grupper eller samhällen i samma tid. Eller så relaterar 

man samtida välfärd till andra tiders eller andra generationers välfärd. Innebörden 

i välfärd varierar alltså historiskt, rumsligt/geografiskt och över livscykeln. 

En gruppdeltagare beskrev sin egen upplevelse av välfärd förr och nu på följande 

sätt; 

- Förr mådde man bra trots att det var fattigt. Så det handlar inte bara om att 

man ska ha, tror jag i alla fall, alla dom här pengarna, men man ska klara sig. 

- I början på 1900-talet, då var det inte självklart, att man hade kläder på 

kroppen, hade mat i magen, hade varmt och skönt, hade möjlighet att bo någorlunda 

hyggligt. 

I en av grupperna diskuterades välfärd i ett globalt perspektiv och någon framförde 

att vår välfärd är på bekostnad av andras ofärd. I jämförelse med andra länder 

i världen och även i Europa, framstår Sverige som ett mycket bra välfärdsland. 

Samtalet väckte känslor av dåligt samvete blandat med tacksamhet över vad vi har 

i Sverige. 

- Jag får lite dåligt samvete när man tänker globalt, för att vi har det så fruktansvärt 

bra ordnat runt omkring. Vi har ofta skyddsnät även om inte alla människor 

har det. Vi har bra ordnat för gamla, bra ordnat för barn om man nu jämför 

med utanför Sveriges gränser. 

En gruppdeltagare som varit mycket ute och rest i världen och därmed hade reflekterat 

över skillnaderna mellan länder säger. 

- Jag menar vi har det helt underbart här i Sverige och så jättebra … 


Välfärd är subjektivt 

Vad som är välfärd för en individ behöver inte vara det för någon annan. Det har 

att göra med personliga preferenser och värden, men också i vilken fas i livet man 

är. Välfärd för en småbarnsförälder är inte detsamma för samma individ senare i 

livet. Under de familjebildande åren betyder sannolikt sådant som en tillgänglig 

och kvalitativt bra barnomsorg liksom grönområden med lekplatser mycket, medan 

det för en äldre eller en ensamstående är andra saker som t ex ett anpassat boende 

och närhet till kultur etc 

- Tittar man på sig själv, så kanske jag just nu inte är behov av sjukvård. Barntillsyn 

och sånt där är jag inte alls intresserad av, inte alls annat än för mina 

barnbarn. Det är just det här att man har dräglig bostad, att man har försörjning, 

att man har ett rikt friluftsliv eller fritidsliv eller rik fritid osv. Det är ju 

det som ligger mig nära då. 

Flera exempel togs upp på det här temat. Man kan känna sig trygg, utan att för 

den skull varken äga mycket eller känna sig nöjd. Eget boende kan betyda välfärd 

för en individ och leda till ofärd för någon annan som saknar nätverk och stöd. 

- Sen kan man ha dåligt ekonomisk ställt, men kanske inte bryr sig så mycket om 

det, så att man ändå upplever att man trivs med tillvaron, så måste det räknas 

som välfärd, tycker jag. 

- Det är en väldigt individuell upplevelse. Som dom som säger att man kan 

känna sig trygg och tillfredsställd i en väldigt torftig miljö, som någon annan 

tycker är torftig. Men själv tycker jag inte det, utan jag får vad jag behöver här i 

den här miljön. 

För mycket välfärd 

I några grupper talade man om att det kan bli för mycket välfärd i meningen att 

man tar ifrån individen det egna ansvaret. Med ansvar växer och mognar människan, 

vilket kan innebära att enskilda individer utvecklas och kan bryta ett negativt 

socialt arv. Balansen mellan individens respektive välfärdssamhällets skyldigheter 

återfinns i det här resonemanget. Välfärd ska inte vara något man bara får utan att 

ta något ansvar själv. 


- Jag tycker inte att det ska vara, jo, det ska vara välfärd, men det ska inte vara 

för mycket välfärd heller. Man ska kämpa lite själv också. 

- Samtidigt som jag inte tycker att välfärd ska vara en mamma som sitter och 

matar barnen liksom. 

- Det ska inte fungera så att man tänker; att man inte behöver bry sig, dom tar 

ändå hand om mej. 

Ett samhälle som levererar för mycket välfärd kan leda till att enskilda människor 

släpper ansvaret för sin egen situation. Flera gruppdeltagare som var födda utomlands 

ansåg att det svenska samhället skapat en vana hos individen, att det alltid är 

någon annan som tar ansvar. Det har hämmat initiativ och eget ansvar, menade de 

- Det finns ju en baksida tycker jag också av välfärdens land, på det sättet att 

välfärden blir någonting som jag har rätt till, som jag vill utnyttja, som jag så att 

säga ska använda. Och därmed kanske lite grand av det här med ansvar kan 

komma lite på kant, därför att välfärden gör att man kan släppa ansvar. 

- Nånting som jag tycker… i sverige blir man bara omhändertagen. Att samhället 

tar hand om väldigt mycket, som vi själva kunde göra. Och man är så van, att 

nu när man måste göra saker själv, så klarar man inte det, utan man väntar att 

andra ska göra det. 

Välfärd som slår tillbaka på individen 

Välfärd innebär vissa rättigheter, men vem lägger sig i när en rättighet får negativa 

konsekvenser för enskilda individer. Den personliga integriteten skyddas, men till 

vilket pris, frågade man sig i en grupp. För det stora flertalet fungerar lagarna 

sannolikt som åsyftats, men det uppstår situationer som gruppdeltagarna fann 

absurda. 

Förr låstes personer med psykiska problem in på mentalsjukhus, medan det ”normala” 

i dagens svenska samhälle är att man ska leva så självständigt som möjligt 

dvs helst i egen bostad. En schizofren person t ex som går in i ett sjukdomsskov 

kommer att sträva efter isolering. Ju djupare den isoleringen blir ju starkare fäste 

får sjukdomen. I ett sådant fall kan lagen försvåra ett ingripande, som skulle kunna 

bryta isoleringen och leda till att personen kom under vård i tid. 


- Man gör en psykiatrireform. Där människor som är jättesjuka ska bestämma 

över sina egna liv, som slår tillbaks på dom med förnedring. Alltså! Dom får så 

lite hjälp för att lagen säger att man får inte gå in och störa när det är så… 

katastrof. Och där dom får hålla på att förnedra sig och gå under isen så dant, 

att det blir vårdtider på flera år efteråt. Så, välfärd, ja, man ger alla grupper i 

samhället rättigheter men ingen tar ansvar för vad som sker. 

- Om man tänker tillbaka historiskt så är det ju många som har suttit inlåsta på 

våra mentalsjukhus på papper, som det hette förr i tiden, som inte skulle ha varit 

där. Om man ser lagen utifrån det perspektivet så kan man ju ändå säga att det 

var lite på rätt väg. 


I gruppdeltagarnas perspektiv karakteriseras ett välfärdssamhälle av fred och 

jämlikhet.”Ingen ska hamna utanför, så kan man kort sammanfatta.”, sade t ex en 

gruppdeltagare. Ett välfärdssamhälles uppgift är vidare att skapa förutsättningar 

för individerna att kunna leva självständiga liv och ta ansvar för sig själva. 

Allardts klassiska indelning av välfärden i ”att ha”, ”att älska” och ”att vara” får 

hjälpa till att sammanfatta diskussionerna i grupperna om vad välfärd är. 8 ”Att 

ha”-dimensionen inbegriper det som behövs för att tillgodose fysiologiska behov 

samt ett elementärt mått av trygghet. ”Att älska” handlar om behovet av gemenskap 

med andra och ”att vara” om individens anseende och vara i samhället. Alla 

tre dimensionerna finns rikligt beskrivna i de samtal som fördes i grupperna. Det 

rådde enighet om det offentligas ansvar för att tillgodose den grundläggande välfärden, 

dvs ”att ha” dimensionen. Oenigheten handlade om finansieringen av de 

övriga delarna av välfärden. Gruppdeltagarna gav exempel på att inte alla har en 

grundläggande välfärd år 2000. 

Gruppdeltagarna betonade i hög grad det ömsesidiga i relationen mellan välfärdsstat/kommun 

och individen. Var och en måste ta sitt ansvar och bidra efter förmåga, 

för att få del av den gemensamma välfärden. Där den ömsesidigheten inte 

är uppenbar, frodas lätt fördomar och misstänksamhet. 

Slutligen talades om att välfärden lätt tas för given och att välfärdsbegreppet är 

både relativt och subjektivt. Hur man ser på välfärd har att göra med vad man 


jämför med och vem man är. Alla tyckte inte att välfärd alltid bara är något gott. 

Det kan bli för mycket välfärd, som resulterar i att människor släpper det egna 

ansvaret och stannar i sin utveckling. Välfärd i meningen att leva självständigt kan 

också för vissa sjuka och handikappade snarare leda till ofärd genom att samhället 

inte ingriper i tid. 

Fotnoter detta avsnitt 

1 För diskussion om bortfall m m se under metodkapitlet sid 39. 

2 Taket i sjukförsäkringen är på en nivå som innebär att 30 procent av arbetskraften har inkomster över ersättningstaket. 

3 Se diskussionen om framtiden sid 119 och framåt. 

4 Österberg, T (2000). I sin doktorsavhandling skriver hon att de flesta invandrare bidrar mer till den svenska 

ekonomin än vad de kostar under sina liv. Hon drar slutsatsen att Sverige tjänar inte bara kulturellt utan också 

ekonomiskt på invandringen. 

5 Se vidare under rubriken ”Berättelsen om 1990-talet;” solidaritet sid 106. 

6 Att utgå från ofärden gjorde t ex Sten Johansson i 1970-års levnadsnivåundersökning. 

7 Ytterligare diskussion om amerikaniseringen förs i kapitlet ”Reflektioner om framtida välfärd” 

8 Allardt, E (1981). 


Målbild 2010 

Målbild 2010 ................................................................. 66 

Vad innebär en väl fungerande barnomsorg? ........... 67 

Tillgänglig för alla till en acceptabel kostnad....................67 

Tillräckligt med personal och kompetent personal ...........68 

Verksamhetens och yrkets låga status .............................69 

Privata förskoleformer skapar klasskillnader ....................69 

Vad innebär en grundskola som präglas 

av fysisk och pegagogisk kvalitet? ............................. 71 

Fysisk kvalitet uppfattas som idrott och gymnastik ...........71 

Respektlösheten i skolan ett 

dominerande diskussionsämne........................................ 72 

Mer personal och kompetent personal är nödvändigt ......74 

En skola som möter upp den individuella eleven ..............74 

Pegagogiken präglas av miljön ........................................ 76 

Skolans betydelse undervärderad ....................................77 

Vad innebär en kärleksfull 

vård och omsorg om de äldre? ................................... 78 

Ordet kärleksfull ............................................................. 78 

Ett värdigt bemötande och tillräckligt 

med tid är centrala kriterier ............................................78 

Mer personal och kompetent personal viktigt ..................80 

Flexibel personal betyder 

också flexibla biståndsmottagare ....................................81 

Bra arbetsledning och tydlig kommunikation är viktig ......81 

Bättre samarbete mellan landsting 

och kommun efterlyses ...................................................82 

Anhöriga självklara inom äldreomsorgen ......................... 83 

Synen på äldre och åldrandet..........................................84 

Vad innebär det att vara en del 

i den sociala gemenskapen?........................................ 86 

Att ha någon sysselsättning och ha en uppgift centralt .... 86 

Varierande syn på gemenskap.........................................86 

Exempel på hur samhället genom 

beslut medverkar till utanförskap ....................................87 

Ömsesidigt givande och tagande 

mellan individen och samhället .......................................88 

Sammanfattning .......................................................... 89 


Målbild 2010 

Målbild 2010 

Kommunfullmäktige i Norrköpings kommun antog 1997 ”Målbild 2010 – en 

ledstjärna för framtidens Norrköping.” 1 Det är ett partiövergripande dokument 

som anger inriktningen för kommunens framtida förändringsarbete. Visionen av 

Norrköping år 2010 formuleras på följande sätt i Målbild 2010: 

”Det goda livet med livskvalitet och trygghet för alla åldrar finns i Norrköping. 

Det goda livet kännetecknas av en trygghet som ligger i en väl fungerande barnomsorg, 

en grundskola som präglas av fysisk och pedagogisk kvalitet samt en 

kärleksfull vård och omsorg om alltfler äldre i kommunen. Det goda livet innebär 

också att det finns plats för alla i Norrköping, oavsett förutsättningar, och att 

ingen tillåts hamna vid sidan av samhällsgemenskapen.” 

Under den här rubriken ska några formuleringar från visionen få ett mer konkret 

innehåll. Gruppdeltagarna gavs nämligen i uppdrag att beskriva innebörden i en 

väl fungerande barnomsorg, en grundskola som präglas av fysisk och pedagogisk 

kvalitet, en kärleksfull vård och omsorg om alltfler äldre och vad det innebär att 

vara en del i samhällsgemenskapen. 

Kanske p g a att ungefär hälften av gruppdeltagarna var anställda i kommunen var 

det relativt många som kände till att dokumentet Målbild 2010 finns. Däremot 

var innehållet inte lika känt. Några gruppdeltagare som i annat forum diskuterat 

målbilden efterlyste mer realistiska mål. De menade att det var svårt att förverkliga 

Målbild 2010 efter 1990-talets nedskärningar. 

På samma sätt som i samtalen om välfärd talades ibland om situationer som inte 

hade fungerat så bra eller verksamheter med dålig kvalitet. Detta hjälpte till att 

ringa in vad som skulle varit en fungerande barnomsorg, en grundskola med kvalitet 

osv. 


Vad innebär en väl fungerande barnomsorg? 

Tillgänglig för alla till en acceptabel kostnad 

Faktorer med anknytning till organisation och administration dominerade när 

gruppdeltagarna beskrev innebörden i en väl fungerande barnomsorg. Det handlade 

t ex om tillgänglighet i meningen att alla ska kunna få barnomsorg oavsett 

arbetstider, arbetslöshet, ekonomi och barnens behov. Möjligheter att välja förskola 

ansågs vara viktigt och i en grupp menade man att det borde även finnas 

ekonomiska möjligheter att vara hemma med sitt barn. Avgiften för barnomsorgen 

ska inte ta för stor del av föräldrarnas inkomster och en plats i barnomsorgen 

skulle fungera som ett slags abonnemang dvs utan tidsbegränsning. Samtidigt 

nämnde några yngre deltagare att barnens dagliga närvaro på dagis bör begränsas 

för barnens skull. Det är tröttande att under en längre sammanhängande tid vara 

i grupp och i en ”stimmig” miljö, som det kan vara på ett dagis. 


Tillräckligt med personal och kompetent personal 

Det gångna decenniets nedskärningar inom barnomsorgen, och uppmärksamheten 

kring dessa, förmodas vara en del i bakgrunden till att så gott som samtliga 

grupper menade att mindre barngrupper och tillräckligt med personal är avgörande 

för en väl fungerande barnomsorg. För att bedriva en verksamhet med kvalitet 

får antal barn och antal personal bedömas utifrån de förutsättningar som är 

för handen i varje enskilt fall. Behoven ska vara styrande. Förskolan ska kunna 

erbjuda något mer än ”förvaring” av barn. God kvalitet i barnomsorgen är att 

personal på förskolan ser varje barn individuellt och bemöter barnet utifrån dess 

unika behov, menade det stora flertalet av deltagarna. Att kunna vara utomhus 

med barnen, erbjuda en lugn miljö och en pedagogisk verksamhet var andra kvalitetskriterier 

som nämndes. Barnomsorgen ska ge alla barn samma rättigheter 

och trygghet. Även föräldrarna till barnen ska kunna känna sig trygga med placeringen 

och bli väl bemötta av personalen. Det handlar om ett samarbete mellan 

personal och föräldrar för barnets bästa, betonades i flera grupper. 

- Dom skulle aldrig hinna om det skulle vara ett litet busfrö som bara hoppar ut. 

De hinner inte med - två personer kanske på 22 barn. 

- Som vi har det idag så är det så oerhört sårbart personalmässigt så det behövs 

bara att en person blir sjuk så rasar det hela. 

Integrationsfrågor blir en framtida kvalitetsfråga inom barnomsorgen, menade 

deltagare i flera grupper. Dels att främja utvecklingen till att ha både män och 

kvinnor i personalgrupperna och dels att utveckla integrationen mellan etniska 

kulturer, bostadsområden etc. Att åstadkomma etnisk mångfald kräver kompetens 

och planering. Två gruppdeltagare med egen erfarenhet av mindre lyckade 

integrationsambitioner menade att det annars t o m kan få motsatt effekt. 

- T ex jag som Bosnientalande hamnade hos småbarn som är på väg att lära sig 

språket. Så får dom en personal som inte kan språket eller pratar helt fel. 

- Kan du ta hand om den för att du är invandrare. Det är du som måste ta hand 

om det. Det är inte min sak alltså, det är allas ansvar och även ännu mera den 

svenska personalen att ta hand om det där barnet. För att barnet måste lära sig 

svenska. 


Under samtalen uttrycktes en övertygelse om, att det ökade antalet barn med 

särskilda behov och olika diagnoser är en konsekvens av att mängden vuxna i 

barngrupper och skolklasser minskat genom 1990-talets nedskärningar. Det säger 

med andra ord mindre om barnen och mer om samhället. Så här såg några av 

deltagarna på den utvecklingen. 

- Man tycker att det här är jobbigt som förälder alltså, att få ett barn som blir 

dömt att dom har särskilda behov. Och då tycker jag man har misslyckats lite 

med att få en väl fungerande barnomsorg. För man ska inte behöva ha, tycker 

jag, en massa olika bistånd beviljat och assistenter avsatta till vissa. Hade man 

tillräckligt med vuxna människor kring de här barnen så skulle det inte se ut på 

det här sättet. 

- Och sen, en undrar, för idag har man hittat nya sjukdomar bara för att ursäkta 

sig för att man inte hinner med barnen. Jaha, du visste inte att det barnet med 

Damp, de där barnen har Aschbergs sjukdom…. 

Verksamhetens och yrkets låga status 

Barnomsorgen som verksamhetsområde och yrket som förskollärare behöver få 

ökad status, för att klara rekryteringen av personal i framtiden. Lönen spelar en 

stor roll, menade många gruppdeltagare. Ordet dagis förminskar yrket och den 

personal som är verksam inom förskolan och i en grupp underströks vikten av att 

konsekvent tala om förskolan i stället. Inställningen till yrket skapas redan vid 

valet av gymnasieutbildning. Den som inte kommer in på någon annan gymnasiegren 

”tvingas” att gå barn och fritid, vilket därmed definierats som lågstatus. Så 

här kan det låta i skolan, berättade en deltagare. 

- Men vad ska du gå för program? -Jag har inte så bra betyg så jag går barn och 

fritid så blir jag dagisfröken. Det kanske man inte gör för man är intresserad. 

Privata förskoleformer skapar klasskillnader 

Till sist jämförde man kommunala förskolor med privata förskolor och föräldrakooperativ 

i två grupper. Privata förskoleformer skapar klasskillnader, menade 

några av deltagarna, och gav följande två exempel; Det finns inte ett enda invandrarbarn 

inskrivet på de privata förskolorna som de kände till. Likaså behöver föräldrarna 

till barn på föräldrakooperativ ha arbeten, som medger att de kan göra 


insatser på förskolan två dagar i månaden, vilket därmed utesluter vissa föräldrar 

och barn. 

- Dom här privata daghemmen, det finns inte ett enda invandrarbarn t ex på en 

del utav dom, utan det är väl fungerande föräldrar på dom här kollektiven. 

Dom jobbar ju två dagar i månaden och där blir klasskillnaden stor faktiskt 

mellan dom kommunala och föräldrakooperativen. 


Vad innebär en grundskola som präglas 

av fysisk och pedagogisk kvalitet? 

Fysisk kvalitet uppfattas som idrott och gymnastik 

Följande samtal, hämtat från en gruppdiskussion visar att vissa gruppdeltagare 

uppfattade ordet fysisk i formuleringen som fysisk träning i skolan dvs idrott och 

gymnastik. 

Diskussionsledaren: - Vad skulle det vara då om det är fysisk kvalité? 

Gruppdeltagare: - Ummm, men det är ju det med gympa då eller gymnastik. 

Det ledde till diskussioner om att den fysiska träningen borde få större utrymme 

i skolan. Många uppfattade att barn och ungdomar nuförtiden sitter mycket stilla 

framför tv-apparaten, videon och datorn. Dessutom skjutsas många med bil till 

olika aktiviteter. I en grupp föreslogs att integrera gymnastik i det övriga skolarbe- 


tet. Något i stil med pausgymnastik på arbetsplatser. I en annan grupp underströks 

behovet genom att deltagarna refererade till hur snabbt unga människor 

slås ut i arbetslivet p g a sin eftersatta fysiska kondition och styrka. Det ligger 

därför i samhällets intresse att verka för att skapa goda vanor vad gäller motion 

och kost. 

Respektlösheten i skolan ett dominerande diskussionsämne 

Det gavs uttryck för en förväntan, i flera av grupperna, om att skolan ska sätta 

gränser och se till att de efterlevs. Att visa respekt för varandra framstår som ett 

grundläggande krav i en skola med kvalitet. En allmän uppfattning bland gruppdeltagarna 

var att respekten och toleransen för olikheter och tillkortakommanden 

brister i skolan De vuxna måste ingripa när någon uppenbart bryter mot skolans 

och samhällets umgängesregler. Texterna i ungdomarnas rap-musik kan tas som 

intäkt för att de unga själva efterfrågar respekt i samhället, framhöll en gruppdeltagare. 

Diskussionerna i grupperna dominerades av frågan om vad som bidragit 

till den tilltagande respektlösheten, som också ansågs som en del i den allmänna 

samhällsutvecklingen. Samtalet rörde vidare var gränsen går mellan att visa för lite 

respektive för mycket respekt. En deltagare hänvisade till att skolagans borttagande 

kan ha bidragit till att respektlösheten brett ut sig. Hur man uppfostrar utan 

aga har inte förmedlats. Istället har vi ett tillstånd som mer liknar avsaknad av 

uppfostran, framkom i det fortsatta samtalet i ämnet. 

- Jag vet inte vad det beror på. Det är en kombination av föräldrar, lärare, 

lärarutbildning, media, TV. Jag vet inte vad det beror på. Inte riktigt bra, det 

vet jag. 

- Man hade mera respekt förr för lärare. Sa dom till; nu ska det va tyst, så var det 

tyst. Det var så. 

- Fast det tycker jag är bättre att det inte är så. 

- Ja, men det kan finnas en gyllene medelväg. Lite kanske att man ändå visar 

respekt. Det är väldigt respektlöst samhälle idag. 

Eleverna gav sin syn på respektlösheten i skolan och menade att bristande respekt 

för en eller flera individer kan vara grogrund till ett förakt för ett helt kollektiv. En 

elev berättade hur hon kom på sig själv med att vilja hämnas på några lärare som 


stod och pratade och avbryta dem mitt i pågående samtal. Detta för att två (andra) 

lärare tidigare under dagen avbrutit ett samtal mellan två elever. 

- Jag kom på mig själv med…att jag tänkte, när två lärare stod och pratade; Jag 

struntar i att vänta på lärarna. Men sen kom jag på att det är två helt andra 

lärare. Jag var på väg att göra det, men kom på mig själv…. Men det blir en ond 

cirkel och sen så säger lärarna; - Ja men, alla elever dom är ju…. 

- Jag tror inte att lärarna orkar hur länge som helst med elever som är så där 

respektlösa…. Då blir det att dom dömer ut alla, dom dömer ut sin nästa klass 

också. Så fast man faktiskt aldrig ens har pratat med dom . 

En skola med kvalitet ser inte bara som sin uppgift att förmedla teoretiska kunskaper, 

utan även bibringa eleverna en social kunskap i form av umgängesregler, 

värdegrund, samhällsengagemang etc. I så gott som alla grupper betonades föräldrarnas 

och skolans gemensamma ansvar i att fostra barn och ungdomar i vad 

det innebär att leva i ett demokratiskt samhälle med dess krav och rättigheter. Ett 

barns läroprocess inleds i hemmet och fortsätter därefter genom förskolan och 

skolans alla stadier med successivt ökade krav och svårighetsgrader. En deltagare 

uttryckte sig så här: 

…dom här grundreglerna ifrån förskolan. Så är man väl förberedd när man 

kommer till lågstadiet då. Där ska man lära sig och skriva och läsa och sen går 

man till nästa stadium. Då ska man börja och få ett innehåll också. 

Deltagarna i gruppdiskussionerna var överens om att målet för en grundskola 

med kvalitet är att ge barn och ungdomar den bästa möjliga start i livet och i och 

med det krävs samarbete mellan vuxna i ett samhälle. Brister föräldrarna i sin 

uppgift ska samhället och skolan, som representant för samhället, kunna träda in 

med en större insats. 

I några grupper undrade man vem som egentligen har makten i skolan. Är det de 

vuxna eller är det eleverna. Men i elevgruppen sade deltagarna att de upplevde sig 

ha mycket begränsade möjligheter att påverka vad som händer i skolan. De är 

välkomna att ha synpunkter och vara med i förberedande diskussioner, men har 

ingen beslutanderätt. De upplevde en maktlöshet som främst har att göra med det 

beroendeförhållande som de står i till de betygssättande lärarna. 


- I dagens samhälle så är det väldigt väldigt väldigt väldigt svårt för oss att 

påverka. Vi kan sitta i sådana här grupper, vi kan va med i partipolitiska ungdomsförbund, 

SSU eller ung vänster eller MUF eller vad som helst. Men vi kan 

inte sätta oss ner och bestämma någonting. 

Mer personal och kompetent personal är nödvändigt 

Mindre klasser och fler vuxna i skolan lyftes fram i diskussionerna som faktorer 

med betydelse för kvaliten. 1990-talets nedskärningar innebar att personella resurser 

togs bort, som tidigare fångat upp svaga och tysta elever. I grupperna beskrevs 

hur elever, som inte hänger med, kommer efter i sitt lärande, och hur elevdiagnostiserandet 

ökat. I bästa fall har dessa elever fått extra stöd eller placerats i 

särskoleklass. 

- Det finns inget särskolebarn som kan gå i dom här stora klasserna även om dom 

har assistenter …//… Det innebär ju inte att ungarna är dummare nu än för 

tio år sedan, men det innebär att dom som kunde hanka sig fram i grundskolan, 

dom gör ju det inte längre. Det går inte och därför får man diagnostisera dom. 

Jag menar det är många dom där gränsungarna som aldrig var diagnostiserade 

förut. 

Lärarnas kompetens och intresse för yrket framfördes som ytterligare kriterier på 

en kvalitativt bra skola. Den individuella lärarens betydelse poängterades. Elever 

som deltog i gruppdiskussionerna berättade att så gott som alla lärare de hade haft 

var i 50-60-årsåldern. Många verkade ha tappat lusten och engagemanget för sin 

gärning, sade de. Högre lön föreslogs som viktigt för att uppvärdera lärares betydelse 

och yrkets status. 

En skola som möter upp den individuella eleven 

I grupperna var man så gott som överens om att vår nuvarande kommunala skola 

inte fungerar som en skola för alla, dvs en skola med en sådan variation att det ges 

förutsättningar för en god framtid för alla barn. En skola för alla definierades 

vidare som en skola med alternativ till teoretiskt inriktade program och friheten 

att som elev välja studieinriktning och skola. Friskolorna sågs i grupperna både 

som en möjlighet och ett hot. Möjlighet, så tillvida att de kan inspirera till utveckling 

inom kommunala skolor. Hot i bemärkelsen att engagerad personal söker sig 

dit. På samma sätt trodde många gruppdeltagare att elever och föräldrar med 


intresse för utbildning är mer vakna för vad friskolorna kan erbjuda. En fråga som 

ofta dök upp i samtalen var om friskoleplatserna blivit lika efterfrågade om de 

kommunala skolorna visat sig mer benägna att utvecklas och anpassas till nya 

krav. Av följande citat framgår det motsägelsefulla i att inte förespråka friskolor 

som idé, men att valet, utifrån givna förutsättningar i de kommunala skolorna, 

ändå faller på den skolformen. 

- Ja är emot friskolesystemet i den omfattning som det är nu. Men om jag hade 

barn idag så skulle jag sätta dom i en friskola direkt. 

Gäller en skola för alla även elever med handikapp av olika slag? I en grupp samtalades 

om detta utifrån egna erfarenheter av integration respektive segregation av 

elever med olika handikapp. Fördelen av att gå i särskild skola är att förutsättningarna 

för att få det stöd man behöver är större. Risken att utpekas som annorlunda 

och på grund av det utsättas för olika former av mobbning, antas också vara 

mindre i en särskild skola. Å andra sidan kan det innebära en stämpling för livet 

att ha gått i särskild skola och man kan lätt hamna utanför den s k ”normala” 

gemenskapen. En rullstolsburen kvinna var glad över att hon fått gå i vanlig skola 

trots sitt handikapp. Där lärde hon sig att bemöta andras reaktioner. Erfarenheter 

av att bli mobbad för sitt handikapp har gjort henne starkare som vuxen, menade 

hon. Samtidigt hade hon gärna sett att skolan varit mer flexibel och tagit hänsyn 

till hennes förutsättningar i ökad utsträckning. T ex sådana enkla saker som att ge 

henne tillräckligt med tid för att skriva ett prov ordnades inte. 

- Alltså det var inte så att jag var extra trög eller nåt, men alltså, i och med min 

fysiska nedsättning så skulle jag skriva ett prov, så tog det längre tid än för dom 

övriga eleverna. Och den tiden fanns liksom inte. Det fick jag finna mig i bara. 

Det uttrycktes mycket negativ kritik i diskussionerna om hur skolan fungerar. De 

deltagande eleverna var näst intill uppgivna bl a över den tröghet som omgärdar 

skolans arbete. Det sitter i väggarna, sade de. Den fysiska miljön i sig hämmar 

kreativitet och förändring. Systemet med inrutade lektionstider är stelbent och 

bygger på att alla elevers inlärande fungerar på samma sätt. 

- Det är den där snigelfarten på det som finns nu liksom. Jag har ett jättebra 

exempel på det från min skola i låg- och mellanstadiet. I sexan fick vi fotbollsmål 

på skolgården. Då letade vi papper som fanns, gamla elevrådsprotokoll. Då hade 


dom hållit på och tjatat på det sedan -85 och det här var 94 om jag inte har helt 

fel. Alltså nästan 10 år för två ynka fotbollsmål på en skolgård. 

- Det viktigaste är ju inte timmarna. För nu sitter jag där i skolan och nu har jag 

rast i 20 minuter, sen måste jag jobba. Utan det viktiga är att man gör någonting 

och det är också kreativt. -Ja nu måste du gå ut på rast. -Ja, men jag har just 

börjat fatta det här. -Nehej, nu måste du gå ut på rast. -Nu ska du sätta dig ner 

här och… 

Pedagogiken präglas av miljön 

Pedagogik och skolutveckling engagerade deltagarna i elevgruppen mycket. Genom 

att förändra den fysiska miljön kan man bygga in förutsättningar för en 

annan pedagogik, menade de. Lokalerna begränsar till viss del utvecklingsmöjligheterna. 

I de traditionella klassrummen förväntar man sig att läraren ska stå i 

katedern och föreläsa och eleverna passivt ta emot. Korridorer har funktionen 

som transportsträckor mellan lektionerna, då lärarna går till sitt rum, dvs lärarrummet, 

och eleverna utomhus eller i andra klassrum. Det talades om förändrad 

pedagogik inspirerad bl a från friskolan Kunskapsskolan i Norrköping. Mindre 

skolenheter, fler grupprum i en inbjudande miljö och ett nytt arbetsätt. Elever 

som söker sin kunskap utanför skolan via internet, studiebesök, observation, allmänna 

bibliotek etc och lärare vars huvuduppgift är att hjälpa eleverna att söka 

kunskap, uttalades som ett pedagogiskt drömscenario. 

- Man borde ställa in alla 70-tals skolor som bygger på väldigt stora klassrum och 

sådana saker och dom säljer man …och så köper man små ställen här och var, 

lägenheter eller vad som helst liksom, som man kan ha grupprum i, som man 

kan ha någon föreläsningssal om man behöver det, som man kan inreda med 

mjuka fåtöljer, alltså ungefär som Kunskapsskolan har beslutat, alla har en egen 

arbetsplats. 

Skolan borde på ett bättre sätt än idag vara en del av samhället och inte som nu 

leva sitt eget liv. Gör skolan mer öppen för andra än skolelever och håll skolan 

öppen även utanför skoltid, var några förslag som kom fram i gruppdiskussionerna. 

- Det ska vara öppet i lokalen till 6-7-8 på kvällen liksom så att man kan gå dit. 

Det kanske kan finnas datorer, kanske finnas någon som är där liksom. 


En grundskola med kvalitet har en miljö som skapar arbetsro. Där finns också en 

utemiljö som inspirerar till lek och rörelse. En välskött inom- och utomhusmiljö 

bidrar till att alla som finns i skolan känner ansvar, vilket också betyder motsatsen, 

att en ostädad miljö och nedsliten utrustning påverkar elevernas ansvarstagande 

negativt. Samma gäller undervisningsmaterialet. Där efterlystes hela böcker och 

böcker istället för stenciler. 

- Det är ingen kreativ miljö - att sitta i hårda bänkar och betong och asfalt. 

- Dom tar inte ens bort ogräset som sticker upp i asfalten. Snacka om att det 

skulle kännas värdefullt som elev att komma dit liksom. Ingen gör iordning där 

vi ska vara. Så här viktiga är vi. Det är på något sätt det som förnedrar. 

Skolans betydelse undervärderad 

Skolan har en speciell plats i alla människors liv underströks i en grupp av deltagare 

med invandrarbakgrund. Den danar unga människor som ska bygga vidare i 

samhället. Skolans undervisning är som någon uttryckte sig en gåva till eleverna. 

Att driva den kostar pengar och man menade att det är ineffektivt och kostsamt 

att låta barn gå i skolan, utan att de uppnår de kunskapskrav som ställs på dem. 

KomVux används idag av många som inte tagit vara på den gymnasieutbildning 

som de fått. Det måste ställas tydligare krav på eleverna, samtidigt som skolan 

liksom läraryrket behöver återfå den status som de är värda. 

- Varför ska samhället ta så mycket pengar från dom andra som kanske behövts 

t ex för vård eller något sånt och betala för dem som har förlorat sin chans. Dom 

hade sin chans till skolutbildning om dom ville ha den. Dom ville inte ha den. 

- Men man har inte prioriterat lärarutbildningar heller, dåliga löner, folk har 

bränt ut sig, man har haft outbildad personal, jättestora klasser, alla extraresurser 

som fanns förr typ extralärare, speciallärare, kuratorer, allting har plockats 

bort ur skolan. …/… plus att nånstans måste det vara fel i läroplanen om man 

inte hinner med det man ska lära sig. 


Vad innebär en kärleksfull 

vård och omsorg om de äldre 

Ordet ”kärleksfull” 

Varför valet av ordet ”kärleksfull” undrade en man i en av grupperna. Han ifrågasatte 

varför inte övrig omsorg ska vara kärleksfull och vad det är för speciellt med 

omsorgen om de äldre. 

- Jag undrar varför man inte ska ha en kärleksfull vård av barn och bara av de 

gamla. Det ska va så gulligt när man pratar om äldre, det ska va kärleksfullt och 

så där. Det är väl överallt även inom sjukvården, varför ska det bara va för 

äldre….//… Man ska gulla till det på nåt sätt. 

Ett värdigt bemötande och tillräckligt 

med tid är centrala kriterier 

Gruppernas diskussioner på det här temat handlade i huvudsak om den psykiska 

omvårdnaden. Ett värdigt bemötande av de äldre ansågs centralt. För att åstadkomma 

det 

spelar personalensförmåga 

till inkännande 

och lyhördhet 

och 

samhällets intresse 

av de 

äldres kunskap 

stor roll. 

Ålderdomen 

ska vara en 

fortsättning 

på livet och 

inte innebära 

att man förpassas 

till en 

speciell grupp 


och en särskild plats. Att ofrivilligt isoleras i sitt rum eller lägenhet p g a att man 

inte kan få hjälp att ta sig ut och/eller träffa andra är ingen värdig vård och omsorg. 

Träffpunkter t ex dagcentraler fyller här en viktig funktion, menade deltagare 

i samtalen. 

Att personal har tillräckligt med tid är en förutsättning för en kärleksfull vård och 

omsorg.Det tyckte i stort sett samtliga gruppdeltagare. Först då kan man hinna 

lyssna, förklara, visa intresse och bry sig om varje individ. Tiden är med andra ord 

starkt förknippad med att visa respekt för de äldre. I dagens äldreomsorg upplever 

personal ofta att de har brist på tid. Samtidigt påpekades i en grupp att tiden var 

knapp redan före 1990-talet. Att ökningen av tempo och stress i äldreomsorgen 

får konsekvenser för de äldre, framgår av de äldre deltagarnas bidrag i samtalen. 

Någon sade att hon kände sig billig, dvs att personal inte har tid påverkade känslan 

av hennes värde. Andra talade om konflikten mellan arbetets tidsplanering 

och de äldres livsrytm. För många äldre tar det längre tid att förstå och att själv 

formulera sig. Man kanske också hör sämre. Det är inte otänkbart att många 

gamla avstår från att ställa frågor och kommentera beslut och information som de 

får under stressiga omständigheter. 

- Jag tycker en känner sig väldigt billig när det är så där brått. 

- Den här stressade personalen passar väl inte liksom äldres livsrytm så att säga. 

- Gamla människor behöver också säkert lite mera tid för att få fram sina önskemål 

och det tar lite längre tid att lyssna in vad de egentligen vill. Den tiden finns 

inte idag. 

Men brist på tid behöver inte alltid betyda mindre respekt erfor en deltagare som 

nyss hade kommit hem från en sjukhusvistelse. 

- Jag kände mig jäktat behandlad, det gjorde jag. Tidsbrist, men ändå respekten 

fanns ju där. 

Nedan refereras några konkreta exempel på hur bristen på tid visar sig i det dagliga 

arbetet för personalen och hur det kan förstås i relation till ett värdigt bemötande. 

Bistånd som benämns tillsyn kan inkludera t ex att titta in till biståndsmottagaren, 

växla några ord och uträtta någon småsak. Enligt arbetsledningen, såsom 


personalen tolkat det, ska de vid sådana besök inte ens ta av sig jackan. I en grupp 

med erfarenhet från vården framkom det att personalen hade svårt att leva upp till 

dessa rutiner, då det bedömdes som oartigt att gå in med ytterkläderna på. 

- Dom säger att man inte behöver ta av sig jackan. Det måste man nästan, det 

hör till. Man kan bara inte gå in och gå ut. 

Många gamla får färdiglagad mat en eller flera gånger i veckan. Den levereras i en 

engångsförpackad matkartong. Som exempel på kärleksfull vård och omsorg nämndes 

vikten av att personal har ”mänsklig känsla” för, och ges tid till, att lägga upp 

maten på en tallrik och skapa en aptitretande miljö vid bordet. 

- …att lägga upp maten snyggare och den vart mycket mer välkommen, tallriken 

då, än och bara ta den där burken och vända upp och ner på den. 

En del i att visa respekt för andra är att inte värdera eller bedöma dem efter en 

enstaka händelse eller utifrån en specifik situation. Flera deltagare som aktivt arbetade 

inom äldrevården betonade att gamla människor har ett långt liv bakom 

sig och har hunnit skaffa sig gott om erfarenheter och visdom. Att personal, och 

samhället i övrigt, visar intresse för helheten i en människas liv och lyfter fram 

både styrkor och svagheter hos den gamla kan bidra till ökad självkänsla hos den 

äldre. 

- Det här är en människa med mycket kunskap och känsla bakom sig och så 

- …visa att dom har en betydelse även om dom är gamla och inte orkar och kan 

så mycket. 

Mer personal och kompetent personal viktigt 

I alla grupper var man överens om att, förutom tillräckligt med personal, kompetent 

personal är ett viktigt kriterium för en kvalitativt bra äldreomsorg. I en pensionärsgrupp 

försvarade man personalen och menade att dom har en omänsklig 

uppgift som det är nu. De ska hinna med så mycket praktiskt och samtidigt vara 

engagerade och visa omtanke. De höga krav som ställs bör rimligen ha ett samband 

med både utbildning och lön. En uppvärdering av omsorgsyrken framstår 

som ett måste för framtiden, påpekade flera yngre deltagare i samtalen. I en grupp 

med pensionärer diskuterades också betydelsen av adekvat utbildning för uppgif- 


ten. De refererade till ett tillfälle när ingen av vårdpersonalen hade kompetens för 

att hjälpa de gamla med krånglande hörapparater. 

- Det är fel klang på hela yrket, för det handlar ju inte bara om att ta hand om 

ett kolli som ligger i en säng. 

- Det finns många av dom i alla fall som har hörapparater, som inte kan ställa in 

dom själva. Men det fanns inte, säger icke, någon som kunde hjälpa dom att 

ställa in dom där hörapparaterna. 

Flexibel personal betyder också flexibla biståndsmottagare 

Samtidigt som arbetsuppgifter styckas upp, dels för att tydliggöra kopplingen 

mellan insats och avgift, och dels för att effektivisera arbetet, har en viss flexibilitet 

byggts in i arbetet. Flexibiliteten berör personalen men också biståndsmottagaren, 

som vid ena tillfället solidariskt får dela med sig av sin beviljade insatstid för 

att någon annan kan behöva den bättre medan han eller hon vid något annat 

tillfälle kan få mer tid. 

Den ökade uppstyckningen av insatser kan lätt skapa konflikter när det kombineras 

med en ökad flexibilitet. Följande citat från en deltagare i vårdgruppen illustrerar 

den inre oro som personal kan känna under en inrutad arbetsdag, där de 

aldrig på förhand riktigt vet vilka reaktioner de möter när flexibiliteten ska praktiseras. 

- Man kanske inte behöver sitta hela kvarten eller halvtimman den där dan va. 

Men det är ju då jag är rädd att; ja, då kommer nån annan och säger så här att 

vi ska va här så länge. Det är så strikt på nåt vis. 

Bra arbetsledning och tydlig kommunikation är viktigt 

För att få en kvalitativt bra äldreomsorg behövs mycket och tillgänglig arbetsledning. 

Det behövs för att skapa en god anda bland personalen, vilket i sin tur är en 

förutsättning i arbetet med de äldre, menade deltagare. Det är viktigt att alla 

inblandade, dvs biståndsbedömare, arbetsledare, vårdpersonal och biståndsmottagare, 

har en öppen kommunikation för att klargöra motiven för biståndet och 

dess innehåll, ansvarfördelning etc. Det gavs exempel på situationer när de äldre 

känt sig kränkta och missförstådda och inte hunnit, vågat eller velat kommentera 

det som gjorts. 


- Det finns massor med gamla människor som blir kränkta dagligen på grund av 

till exempel att behöva säga till att dom ska ta bort luddet på dammsugaren…/ 

/……eller så säger dom någonting som kan bekymra dem i veckor efteråt alltså. 

Det är ett problem. 

Ytterligare ett exempel som motiverar behovet av en tillräcklig och öppen kommunikation 

var uttalanden från deltagande pensionärer om att de döljer sina förmågor. 

De vågar inte avsäga sig hjälp som beviljats, då det kan vara svårt att på 

nytt få samma insats beviljad om det skulle visa sig behövas. Det kan tolkas som 

att den äldre inte förstår varför biståndet beviljats eller också uppfattar han eller 

hon bedömningen som godtycklig. Så här förklarade en pensionär hur hon tänkte 

om den städhjälp som hon beviljats, trots att hon tyckte hon hade krafter nog att 

städa själv. 

- Jag tordes inte börja röra på det, för att jag åker på något annat då eller om jag 

blir mycket värre så jag inte klarar det. 

Att ha tid att prata och bry sig om de gamla är kriterier på en kärleksfull vård och 

omsorg om de äldre. I några grupper sade deltagare att tid att prata inte längre 

finns, medan deltagare i en grupp med erfarenhet från vårdyrket menade att det i 

många fall går att både prata och utföra sina arbetsuppgifter samtidigt. Det som 

personal istället främst saknar tid för, ansåg de, är att kunna gå ut med de gamla 

och följa dem till läkare och på sjukhusbesök. 

Bättre samarbete mellan landsting och kommun efterlyses 

I flera grupper uttrycktes negativ kritik mot politikers och högre tjänstemäns sätt 

att under det gångna årtiondet förvalta de offentliga medlen. När det gäller vård 

och omsorg om de äldre gavs exempel på hur anhöriga i slutskedet av livet tvingats 

åka mellan landstingets sjukvård och kommunens äldreomsorg. Det är ett 

ovärdigt slut på ett långt liv, ansåg man. Andra hade goda erfarenheter av anhörigas 

vård i livets slutskede. Det visade sig svårt för deltagarna i grupperna att förstå 

att inte samarbetet mellan landsting och kommun vidareutvecklats i syfte att nyttja 

gemensamma resurser mer effektivt. 

- Men man skulle börja när det gäller vård och omsorg över huvud taget tycker 

jag. Det är ju och titta på huvudmannaskapen. Det är ju inte klokt att man kan 


få sitta på lasarettet och säga att den här personen är färdigbehandlad alltså och 

ska hem och så vet man att dom hinner bara hem så ska dom tillbaka till lasarettet. 

Man måste ju lösa dom här bitarna tycker jag på ett bättre sätt än vad man 

har gjort. 

Anhöriga självklara inom äldreomsorgen 

Anhöriga nämndes som en viktig och självklar del av omsorgen om äldre. Samtidigt 

är det en hjälp som innebär en stor portion osäkerhet och kan därför aldrig 

ersätta den kommunala äldreomsorgen. Som äldre varken kan eller vill man ställa 

krav på sina anhöriga som har fullt upp med jobb och familj. Insatserna från 

anhöriga är vidare betingade av var man som anhörig bor i förhållande till den 

äldre eller sjuke. Anhöriga spelar en viktig roll för de flesta gamla och inte minst 

när det gäller kontakter med samhällets institutioner som t ex sjukvården och 

äldreomsorgen. Många gruppdeltagare gav uttryck för en påtaglig oro för de gamla, 

som inte har anhöriga eller anhöriga som bor långt bort. En stor andel av 

gruppdeltagarna var själva i övre medelåldern med erfarenheter av gamla föräldrar 

eller andra släktingar i behov av omsorg. Beroende av omständigheterna i sina 

personliga liv bidrog de flesta så mycket man förmådde. Insatserna var oftast av 

praktisk natur. Samma positiva inställning till att hjälpa sina anhöriga uttrycktes 

även bland de unga. Samtidigt gjorde flera av dem klart, att de inte är beredda att 

inskränka på sitt eget liv för att bistå en anhörig förälder t ex. Då köper de sig 

hellre fria, om de har ekonomiska möjligheter. 

- … liksom man har häcken full ändå. Däremot skulle jag haft ett sextimmarsjobb 

då skulle jag kunna ha lite mer utrymme. 

- Om man bor i samma stad det är självklart att man hälsar på mer och försöker 

å vara lite hjälp om det behövs men jag tror mer att jag skulle bidra mer ekonomiskt. 

Betala nån som kan hjälpa till alltså. 

I Norrköpings kommun finns ett antal anhörigvårdare med invandrarbakgrund 

som anställts för att ta hand om någon nära släkting. Det framfördes negativ 

kritik mot att dessa anhörigvårdare inte har adekvat utbildning, som t ex kunskaper 

i svenska språket, om äldre och åldrande och kunskaper om det svenska samhället. 

2 Resultatet blir, ansåg en deltagare med egen erfarenhet som invandrare, att 

många av dessa äldre invandrare inte får en kärleksfull vård och omsorg. Kraven 


på dessa anhörigvårdare är otydliga. För många av dem är det naturligt att hjälpa 

sina anhöriga och både den anställde och den vårdade får svårt att förstå den nya 

rollen som anhörig. 

- Vi har inte erfarenhet av anhörigvårdare. Vi tar hand om våra äldre hemma 

utan utbildning, utan att nån betalar till oss. Men när man kommer till Sverige 

blir det ett jobb. Man vet inte vilken roll man har. 

I en av grupperna nämns också behovet av att kommunen samarbetar med frivilligorganisationerna 

för att klara en bra vård och omsorg om de äldre. Dessa tankar 

kommer mer till uttryck i diskussionerna om den framtida välfärden. 

Synen på äldre och åldrandet 

Att åldras och bli gammal känner många en rädsla inför. Att förlora sina förmågor, 

bli svag och beroende av andras hjälp visade sig vara ett skräckfyllt scenario 

för flera av de som deltagit i diskussionerna. Den syn på äldre och åldrande som 

kom fram understöddes av beskrivningar om hur äldre segregeras från övriga samhället 

och på nåder får hjälp, trots att de bidragit till välfärdssamhället ett helt liv. 

Vidare hur de gamla på äldreinstitutioner görs i ordning för natten före kl fyra på 

eftermiddagen. En del i den ängslan inför åldrandet som förmedlades handlade 

om en oro inför den egna framtiden. Får man en pension som det går att överleva 

på? Kommer man att få den hjälp man behöver i framtiden? Flera deltagare uttryckte 

ett obehag inför att behöva ligga anhöriga och samhället till last. ”Ättestupan” 

som en utväg nämndes i två av grupperna. ”Evig ungdom” som något eftersträvandsvärt 

och människovärdets starka koppling till arbete/aktivitet kan antas 

vara en bidragande orsak till den skräckblandade bild av åldrande som framkom i 

gruppdiskussionerna. De äldre gruppdeltagarna utstrålade däremot det motsatta 

dvs engagemang, nyfikenhet och liv. 

- Jag tror inte att man ska ta bort dom från resten av samhället. Dom står 

utanför resten av världen liksom, dom är helt avskärmade från ……. 

- Och det enda dom får höra är att dom kostat staten en massa pengar liksom. 

Det är kul att känna att man sitter där och kostar en massa pengar. …//… Då 

dör jag hellre när jag inte kan ta vara på mig själv. Dom har inget liv, de sitter 

bara där och väntar på att dö. 


- När det gäller våra åldringar så tycker jag alltså att det är så förnedrande för 

dom här människorna. Dels om man försöker någonstans att tänka sig in i situationen. 

Det här med att man blir så att man inte klarar sig själv. Bara det är en 

förnedring i sig tror jag. Och sen komma på ett ställe där man behandlas som 

något paket mer eller mindre alltså. 

- Min man har sagt det, ganska drastiskt uttryck alltså; när jag blir gammal och 

börjar bli dålig, då vill ja hellre ta ättestupan själv alltså. Så resonerar jag också. 

Det vill jag. …för att han vill inte att barnen ska behöva bli belastade som en 

del blir 

- Ser som en skräck fram emot att bli gammal. 

Att synen på åldrandet och äldre präglas av den egna kulturens värderingar framgår 

av gruppdiskussionerna. Det innebär 

att många olika föreställningar om 

åldrandet och förhållningssätt gentemot 

äldre förekommer i samhället. Många 

gruppdeltagare pratade under samtalen 

om att äldres betydelse i vårt svenska samhälle 

behöver uppvärderas. I den processen 

sågs invandrargruppers varierande 

synsätt på den äldre generationen som 

en välkommen draghjälp. 

- Jag är uppfostrad i ett helt annat 

samhälle.Man ska ta hand om äldre 

och sina släktingar. Man visar största 

respekten för dom äldre, det gör 

man alltid. Dom har en speciell plats 

vid bordet, dom har en speciell plats 

i soffan, dom har en speciell plats i 

huset alltså och den ska dom ha alltid, 

för alltid. Det är så tills dom 

dör….//…så jag har väldigt svårt och 

förstå. 


Vad innebär det att vara en 

del i den sociala gemenskapen? 

Att ha någon sysselsättning och ha en uppgift centralt 

Arbete/studier/sysselsättning och en egen bostad är den materiella grunden för att 

känna sig som en del i den samhälleliga gemenskapen, ansåg gruppdeltagarna. 

Existentiellt handlar det om att känna sig behövd, ha en uppgift och veta att 

någon frågar efter en. I en av grupperna ifrågasattes att vår identitet är så starkt 

förknippad med vad vi gör istället för den vi är. Det gör det lätt att i vårt samhälle 

hamna utanför gemenskapen om man inte har ett arbete som med automatik ger 

en samhällelig tillhörighet. 

- …har man inget jobb så måste man någonstans få vara med och känna att 

man är viktig i alla fall, även om man är den här som sitter i Olaiparken. 

- Det första jag tänker på är de här människorna som ligger döda i sina lägenheter 

jättelänge och ingen märker något. Ingen saknar dom. Det tycker jag är 

beklämmande. Då kan man inte vara med i någon social verksamhet. 

- Det viktiga som jag ser det är ju att varje människa, tror jag, har ett behov av 

att man behövs. För är det ingen som frågar efter dig, ingen som bryr sig om dig, 

då är du förmodligen utanför. 

Varierande syn på gemenskap 

Gemenskapen kan se väldigt olika ut, konstaterades i samtalen. För någon kan det 

räcka att ingå i en gemenskap med sin familj, eller en enda person, medan någon 

annan behöver ingå i ett större nätverk eller vara medlem i en eller flera organisationer 

för att uppleva tillräckligt med gemenskap. Som individ känner man oftast 

gemenskap med de vars liv och livsvillkor liknar de egna. Att knyta kontakter över 

”naturliga” gruppgränser, med de som inte liknar oss, är svårare och kräver en 

större ansträngning. 

- Men att liksom vara med i en social gemenskap, bör ju inte vara lika med att 

det är många personer, utan… jag menar att man ingår i någon form av nätverk 

alltså. Det kan vara familjen, det kan vara arbetet, det kan vara vännerna 

liksom … kanske bara en vän. Vi lever i olika livsformer och går i och ur olika 

grupperingar och dom här suputarna i Hörsalsparken , dom tillhör inte mig 

liksom. 


Exempel på hur samhället genom 

beslut medverkar till utanförskap 

Att inte vara en del i gemenskapen är i hög grad en subjektiv känsla, sades i gruppdiskussionerna. 

Det kan t ex vara svårt att bryta det sociala arvet som fungerar 

som en slags självuppfyllande profetia. Man förväntar sig inte något bättre, eller 

omvänt, man förväntar sig att nå de mål man satt upp. Av det skälet framfördes 

hur viktigt det är att välfärdssamhället ställer krav på alla människor. Den enskilde 

ges då möjlighet att utmana sociala gränser och växa med sitt ansvar. 

Ett tema som ofta återkom i diskussionerna var exempel på hur förändringarna i 

samhället inneburit att vissa människor utesluts ur respektive innesluts i gemenskaper. 

Kulturen och dess samtida lagar, normer och värderingar gör att nya grupper 

trängs ut från en gemenskap, medan andra får tillträde till den. Efter 1990talets 

personalminskningar finns t ex inte längre utrymme för arbetskraft med 

begränsad arbetskapacitet. En av deltagarna gav vidare exempel på hur förståndshandikappade 

med hjälp av den nya LSS-lagen (lagen om stöd och service till 

vissa funktionshindrade) istället fått tillträde till den sociala gemenskapen. 


- Förr … fanns en slags tolerans för dom här som inte var hundraprocentigt 

effektiva, som inte alltid var jätteglada och pigga och så här … 

- Vi börjar få tillträde mer och mer till samhället. På ett vettigare sätt så att säga 

än att alltid gå ut i grupp tio och tio och släpa runt på stan…//… Så där känner 

jag, där är vi verkligen på väg nånstans. 

I en annan grupp togs frågan upp om hur konstruktionen av vårt välfärdssystem 

ibland kan ge upphov till att en människa blir kvar i ett utanförskap, för att det 

kortsiktigt är den mest ekonomiska lösningen. För vissa lönar det sig t ex bättre 

ekonomiskt att fortsätta i arbetslöshet än att ta ett arbete. Genom att tänka kortsiktigt 

hamnar dessa utanför en arbetsgemenskap, med dess ofta stora betydelse 

för känslan av tillhörighet i samhället. 

En gruppdeltagare hade egen erfarenhet av att vara ”kasserad”, som hon uttryckte 

det. Hon hade fått avslag på en, enligt hennes mening, nödvändig rehabilitering. 

Sedan dess hade hon inte funnit någon möjlig väg att få känslan av ”äkta” betydelse 

i samhället. Den, menade hon, hänger samman med att vara en del i en strukturerad 

verksamhet där den egna närvaron är nödvändig och en del i ett sammanhang. 

- Jag blev förtidspensionär vid 35 års ålder. Jag är kasserad. Jag är inte med i 

välfärden, jag räknas inte… in i välfärden, för att jag har inte rätt till rehabilitering. 

Man har inte samma rätt. Man är inte längre en del av samhället på 

samma sätt. 

Ömsesidigt givande och tagande mellan individen och samhället 

Det ömsesidiga mellan individen och samhället återkom i diskussionen under det 

här temat. För att vara en del i den samhälleliga gemenskapen bör den enskilde 

bidra till det gemensamma på något sätt. Problemet är att givandet och tagandet 

sällan sammanfaller i tid p g a välfärdsapparatens ambition att omfördela den 

enskildes ekonomiska bidrag över dennes livscykel och även omfördela resurser 

mellan människor. Kännedom om en individs tidigare insatser och livsvillkor kan 

skingra en föreställning om att denne inte håller sin del av kontraktet, och därför 

inte så självklart ingår i den sociala gemenskapen. Nedanstående citat illustrerar 

hur en A-lagare som visat sig ha haft ett ”vanligt” arbete inte längre kunde betraktas 

som en A-lagare i traditionell mening. 


- …och sen började han prata med mig ……jo men jag jobbade där och där, 

det var på någon bilfirma. Köpte inte du bil …och jag hade aldrig varit inne på 

den där bilfirman. Och så började han liksom, drog han igång ett samtal om 

vilken bil vi hade nu och så. Och då kände jag liksom; ja, stackarn, precis så 

tänkte jag liksom, vad sorgligt, han var inte som en A-lagare va… 

I prognoser inför framtiden och i planeringssammanhang i övrigt talas ofta om de 

äldre som många och kostsamma, menade flera gruppdeltagare. Detta kan ha 

påverkat synen på gruppen äldre i samhället. Av nedansstående citat framgår hur 

personal inom vården beskrev sin bild av hur man tror att andra ser på äldre idag. 

Det aktualiserar frågan om det ömsesidiga förhållandet mellan individ och samhälle 

i relation till tiden. 

- Dom har ju gjort sitt sin insats vad det gäller arbete och allt det här. Betalat 

skatt. Dom har gjort sin del där egentligen. Skatt betalar man hela tiden visserligen. 

Jag tror dom är lite på undantag. Dom drar inte in så mycket nu. Då är 

man inte så intressant. 

I samband med samtalet om mötet med den s k A-lagaren (se ovan), togs frågan 

upp om vem som har ansvaret för hur hans liv ter sig. Skulle den kvinnan han 

talade med känna sin del i ansvaret för att hjälpa denna för henne okända man? 

Vem som har ansvaret har betydelse för vem som ska agera. Det fanns genomgående 

i gruppdiskussionerna en inställning att man medelst sin inbetalning av skatt 

överlämnar ansvaret för de med svaga resurser till samhället och de professionella. 

Det uppfattades som en del i det kontrakt som finns mellan individen och samhället. 


Att ha tillräcklig grundbemanning och kompetent personal sades vara de främsta 

kriterierna för en verksamhet med kvalitet inom vård, skola och omsorg. Som en 

röd tråd i samtalen framförs vikten av att se varje individ som en unik person med 

sina specifika behov och resurser. Det gäller inte minst ett värdigt bemötande av 

de äldre. I flera av grupperna markerades nödvändigheten av att uppvärdera dessa 

verksamhetområden och professionerna som är knutna till dem, bl a genom att 

höja lönerna. 


Enligt det stora flertalet av gruppdeltagarna har rationaliseringarna inom offentlig 

sektor fått negativa konsekvenser för välfärdskvaliteten. Att döma av gruppdiskussionerna 

är skolan värst drabbad av kvalitetsförsämringar. Uppgivenhet, olust, 

bristande respekt, lågt engagemang och tröghet är ord som gruppdeltagare använde 

i samtalen om skolan. Det finns inte längre personella resurser att fånga upp 

elever som hamnar på efterkälken och diagnostiserandet har ökat. En upprustning 

av arbets- och studiemiljön i alla avseenden ansågs nödvändig. 

Privata förskolor och friskolor sågs både som ett hot och en möjlighet. Entusiastisk 

personal försvinner dit och risken finns för uppdelning i en bättre och en 

sämre förskola/skola. Å andra sidan ställde många deltagare sitt hopp till att privata 

utförare skyndar på utvecklingen av den kommunala förskolan/skolan. 

Inom äldreomsorgen påtalades vikten av en bra arbetsledning och tydlig kommunikation. 

Det blir särskilt märkbart i en verksamhet med många inblandade: brukaren, 

en eller flera vårdpersonal, biståndshandläggaren, anhöriga och många gånger 

både landsting och kommun. Samarbete är ett nyckelord som ofta återkommer i 

samtalen om välfärdsverksamheterna. 

Att bli gammal, och som flera av informanterna föreställde sig, ställd utanför det 

övriga samhället, oroade många. Att vara behövd, att ha en uppgift i samhället 

definierades som en väsentlig del i att räknas in i den sociala gemenskapen. Den 

rådande kulturen med sina lagar, normer och värderingar bidrar till att konstruera 

utanförskap och innanförskap. Personer med begränsad arbetskapacitet har t ex 

svårt att komma in på den högeffektiva arbetsmarknad, som blivit ett resultat av 

åtstramningar och omstruktureringar, medan handikapplagstiftningen möjliggjort 

att vissa personer mer än tidigare kan leva ett ”normalt” liv. 


1 Målbild 2010 utgör grunden för de inriktningsmål som antas av kommunfullmäktige och de delmål som 

beslutas i respektive nämnd. 

2 Enligt Birgitta Hasselrot, verksamhetssamordnare inom äldreomsorgen, har utbildning till denna grupp erbjudits 

men intresset har varit svalt. 


Berättelsen om 1990-talet 

En gemensam syn formad via media ......................... 92 

Förändringar i offentliga verksamheter ..................... 93 

Fokus på det negativa .....................................................93 

Men det finns sådant som många menade är positivt ......94 

Nedskärningar i offentlig sektor ......................................96 

Klasskillnaderna ökar ......................................................98 

Personalperspektiv och brukarperspektiv ......................... 99 

Förändringar på arbetsmarknaden ........................... 101 

Pågående samhällsförändringar ............................... 104 

Ekonomisk makt och marknadstänkande ...................... 104 

Snabb teknisk utveckling .............................................. 105 

Längtan efter solidaritet ................................................ 106 

Upplösning av samhällets normer .................................. 107 

Människors värde och värdet 

av människovårdande arbete ........................................ 107 

Psykologiska effekter ................................................ 108 

Personliga erfarenheter från 1990-talet ................... 109 

Att komma som invandrare till 

Sverige och Norrköping ................................................ 109 

Erfarenheter av arbetslöshet 

eller anställning på 1990-talet ....................................... 110 

Olika faser i livet ........................................................... 112 

Erfarenheter av förändringar 

i välfärdsverksamheterna .............................................. 114 

Sammanfattning ........................................................ 116 


Berättelsen om 1990-talet 

En gemensam syn formad via media 

När gruppdeltagarna gavs tillfälle att diskutera sin syn på vad som skett under 

1990-talet, visade sig mycket vara gemensamt i gruppernas beskrivningar. Samtal 

på arbetsplatser rör ofta sådant man hört och läst om i media, som sedan kryddas 

med enskildas personliga erfarenheter. Det man personligen varit med om uppfattas 

oftast som unikt och förändrar inte den mer allmänna bilden, som formats 

via media. I flera grupper kom man i det här sammanhanget att diskutera medias 

stora inflytande på vår syn på samhället och det som sker. Nyhetsförmedlare och 

informatörer av olika slag väljer vad de förmedlar, vilket samtidigt innebär att de 

väljer bort annat. Vidare är det mediarepresentanter som beslutar hur en nyhet 

eller ett budskap ska berättas, dvs det sker en värdering av det som ska förmedlas. 

En nyhet kan uttryckas i positiva eller negativa ordalag och skeenden kan dramatiseras 

eller tonas ned osv. 

Redovisningen inleds med gruppdeltagarnas beskrivningar av hur de uppfattat 

talet i allmänhet om vad som ägt rum under 1990-talet i Norrköping. Gruppdeltagarna 

berättade om 1990-talets förändringar i offentliga verksamheter, på arbetsmarknaden 

och i samhället i stort. Dessutom finns ett avsnitt om hur de tror 

att människor har reagerat känslomässigt på händelserna de senaste tio åren. Beskrivningen 

avslutas med att ge röst åt några deltagares personliga erfarenheter av 

invandring, av arbetslöshet eller för mycket arbete, av förändringarna i välfärden 

och slutligen av sådant som har att göra med livets olika skeden och personliga 

livskriser under 1990-talet. 

Jag vill påminna om att det som redovisas är min förståelse av vad gruppdeltagarna 

förmedlat på temat 1990-talet och inte mina personliga synpunkter eller resultat 

av någon forskning. Några citat som summerar välfärdssamhällets utveckling 

de senaste decennierna får avsluta den här introduktionen till 1990-talstemat 

- På 80-talet hade alla olja under skorna och bara gled omkring. Det var så här, 

man fick allt man ville ha, ville jag jobba där så var det bara gå in och snacka, 

så började jag på måndag eller tisdag. Världens flyt. Så på 90-talet - sand under 

skorna direkt. 


- Knapphetens kalla stjärna lyser nu. Hmmm det var glada tider förrr. Det är 

alltid svårt att dra åt svångremmen. 

- 90-talet, det var när svensken fick reda på att det går att försämra saker igen. 

Innan det så hade vi ju hela tiden känt att vi hade vingar någonstans. …//… Så 

många kände just det här, en frustration över att inte förstå vart vi var på väg. 

Förändringar i offentliga verksamheter 

Fokus på det negativa 

Människor tycks ha en benägenhet att fokusera på det negativa och i flera grupper 

ställde man sig frågan varför. Många upplevde att eländesbeskrivningarna dominerar 

bilden av 90-talet. Vilken roll spelar larmrapporter och andra kritiska nyheter 

i media t ex? Och vilken roll spelar det att vården och omsorgen är organiserad 

offentligt, med den öppenhet och insyn som råder inom den sektorn, frågades 

vidare. Genom att identifiera problem och därmed uppmärksamma att saker kan 

bli bättre skapas å andra sidan också drivkraft till utveckling och förändring. 

Det sades i grupperna att tendensen att fokusera på problem och peka ut ”behövande” 

har ökat under 1990-talet, vilket sågs som ett resultat av att den generella 

resursnivån hade sänkts. Särintressen har (tvingats) hävdats mer aktivt sedan 1990. 

Dels genom det ökande diagnostiserandet i förskola och skola och dels genom att 

lobbygruppers och intressegruppers arbete har intensifierats. Att t ex diagnostisera 

människor och lyfta fram problem för, och med, olika individer och grupper 

har varit ett sätt att skaffa extra resurser till en verksamhet eller en viss grupp 

människor, påpekades i samtalen. Det beskrevs inte heller som lätt att framföra 

åsikter som skiljde sig från den rådande normen om ”jämmerdal” och elände. 

- Tycker en att det är dåligt ska alla tycka det har det känts ibland va. Då får 

man liksom inte vara den som har en annan åsikt. 

I en grupp problematiserades den speciella handikapplagstiftningen. Som framgår 

av föjande citat får särbehandling av en grupp handikappade konsekvenser 

både för den specialbehandlade gruppen och för övriga handikappade. 

- Jag tycker det är bra med den här speciella handikapplagstiftningen. Den är 


inte fel. Men det har ju gjort att skillnaden mellan de svårast handikappade och 

dom med mindre handikapp har ju stigit. Därför att efterfrågan på specialinsatserna 

stiger när den allmänna nivån sjunker. Kan man inte få gå med till affären 

när man har hemtjänst så vill man ha ledsagarservice eller personlig assistans 

i stället. … och då har man rätt till det om man passerat tröskeln. Men alla i den 

stora gruppen får det sämre och det är inte bra va, det liksom blir en felaktig 

bild. Man ska inte behöva påvisa att man har så stort handikapp som möjligt för 

att få den hjälpen. …//… det är ungefär som att man måste va tillräckligt svag 

i huvudet för att platsa i särskolan och då får man en bra skola. Men om man 

ska gå i grundskolan så lär man sig inte läsa och skriva om man är precis på 

gränsen va liksom. Det blir lite fel. 

Men det finns sådant som många menade är positivt 

Förändringar kan upplevas som både positiva och negativa. Universitetets etablering 

i Norrköping, ökade möjligheter till jobb mot slutet av decenniet, den ökade 

valfriheten och internationaliseringen, talade många om som positiva förändringar, 

dock inte alla. När grupperna diskuterade 

eventuella besparingar, visade det sig 

att vissa kunde tänka sig att spara in på utsmyckningen 

i staden. Samtidigt berättade 

många deltagare med stolthet om att Norrköping 

har blivit en vackrare stad genom 

att hus och gator renoverats och dekorerats, 

industrilandskapet rustats upp och nya kulturella 

mötesplatser skapats. 

- Det märks att det är på gång nån stor 

förändring i Norrköpings kommun och 

i hela samhället. Det är en helt annan 

stad. Nu när man kommer så känner 

man sig lite trevligare och välkommen 

och vill gärna komma tillbaka. En helt 

annan stad med ett helt annat liv. 

- Men samtidigt så upplever man det 


här med egen valfrihet … det är inte så strikt längre. Man kan gå klädd som 

man vill, ingen s om bryr sig. Man kan gå ut och se ut i håret. Jag menar, man 

är inte så beroende av vad folk ska tycka och tänka. Man kan göra lite mer - 

vara lite mer naturlig - så det är en fördel. 

- Men det kommer aldrig att beröra alla människor, det är bara en del som kan 

dra nytta av Campus genom att det är så hög nivå i dom kraven som ställs för 

dom som studerar där. 

I flera grupper har man velat framhålla att det vid sidan av åtstramningar och 

avvecklingar på 1990-talet har fattats beslut om reformer som varit positiva för 

vissa grupper. Det har vidare skett en utveckling inom det tekniska och medicinska 

området. Bostadsstandarden på institutioner har successivt förbättrats t ex, och 

kanske vi inte är medvetna om att våra fordringar och krav har ökat, sades i diskussionerna. 

- Jag tänkte min mormor som på 60-talet låg på ett sånt där vårdhem. Jag tror 

dom låg 15-20 st på en sal där. Nu ligger dom i alla fall inte mer än 4-5 st. 

- Ja fast mitt i alltihopa så -99 kom det ju en tandvårdsreform som gjorde att alla 

människor med stora handikapp och boende på sjukhem och så fick nästan gratis 

tandvård… … gick in i den hära sjukvårdspengen som man betala till doktorn. 

Det har ju varit jättetyst om, det är ingen som ropa hurra vad det här va bra. 

- Allt har ju inte blivit sämre … vi får ganska mycket hjälp i alla fall. Det får 

vi ju från samhället i form av bostadsbidrag om vi är ensamma med barn. … 

Det är mycket, tror jag, som har blivit bättre med. 

- All utflyttning ifrån psykiatrin och så det tror jag för dom människorna som 

lämnade institutionerna så har det hänt jättemycket det har blivit väldigt positivt 

för många av dom, dom flesta. 

- Så tror jag många ungar skulle tycka ja det har blivit bättre. Vi har dator i 

skolan och vi har dator hemma och vi kan köpa dom här programmen Nintendo. 

Till och med av ”bantningen” i den kommunala verksamheten kunde följa något 

positivt, sades i flera grupper. Den växande ekonomiska medvetenheten innebar 


en mognad, som deltagarna, så här efteråt, inte vill vara utan. Att bli varse att all 

välfärd och samhällsservice inte kan tas för självklar, är också en värdefull insikt, 

menade många. 

De inledande besparingarna som bl a ledde till personalminskningar kunde i vissa 

fall resultera i en bättre verksamhetsstruktur och tydligare ansvarsfördelning än 

vad man hade haft tidigare. I grupperna var deltagarna dock noga med att också 

förmedla, att det positiva inte blev beständigt i och med fortsatta besparingar. 

Flera nämnde att vändpunkten kom, eller smärtgränsen nåddes, ungefär i mitten 

av decenniet. 

- Att det kanske var nödvändigt att göra vissa nerdragningar för att vi hade lite 

för mycket luft i systemet från början på 70- och 80-talen. Men vi nådde botten 

nånstans redan -95 och sedan har det liksom i alla fall ytterligare gått neråt. …/ 

/…. Det är väl de negativa bitarna. 

- Men jag tycker ändå att det är bättre verksamhet…//…det är en bättre och mer 

medveten och mer kompetent verksamhet nu även om det är mindre personal än 

det var på 70-80-talen. 

Nedskärningar i offentlig sektor 

Att man sparat inom den offentliga vården, skolan och omsorgen var alla rörande 

överens om. Det som dominerade diskussionerna i grupperna rör nedskärningarna 

inom sjukvården och inom den kommunala vården, skolan och omsorgen. 

Men också fördyringen av tandvård och mediciner, samt bristen i samhällets omhändertagande 

av människor med sociala problem, såsom hemlösa och missbrukare, 

gavs som exempel på nedskärningarna. 

Besparingarna har framför allt skett genom att personal har sagts upp. Lägre personaltäthet 

antogs få konsekvenser för kvaliteten i verksamheten. Färre personal 

ska ta hand om fler sjuka och äldre, ofta med mycket omfattande vård- och omsorgsbehov. 

I skolan har resurspersoner försvunnit, som tidigare fångade upp elever 

som på ett eller annat sätt hade svårigheter att hänga med i skolarbetet. Beroende 

på stegrad arbetsbelastning och ökad tidspress har den personliga kontakten mellan 

personal och elev/vårdmottagare minskat under 90-talet. Det finns helt enkelt 

inte lika mycket tid att bygga upp relationer. 


- Besparingar, besparingar, besparingar på allt. 

- … man har ju alla nedskärningar då inom vården. Det har ju gjort att det 

personalen har ju jobbigare, dom hinner inte med på samma sätt idag som man 

gjorde för fem år sedan. Och då, kontentan av det måste ju bli en påtaglig 

skillnad då för den som ska bli vårdad. 

- … att det är ganska så lika ändå för ungar att man tycker att det är sämre i 

skolan, tror jag. Man tycker rent allmänt att det finns inte så många fröknar som 

är lärare, dåliga böcker har man, kanske oftast sliten dålig miljö. Man har svårt 

att få vara med och påverka upplever man kring sin arbetsmiljö. 

Väntetider till operation, till läkare och andra vårdresurser, sågs som konsekvenser 

av nedskärningarna. Kallelser som kommer senare än överenskommet en annan. 

I en pensionärsgrupp kallade man lite humoristiskt ”taktiken” med att fördröja 

kallelser etc för GSG- går det så går det! 

- Alla våra barn som får stå i kö till talpedagog och dom får stå i kö till BUP och 

dom får stå i kö till HAB och det är ju en klar försämring alltså. Det gick ju 

ganska snabbt när vi upptäckte de här ungarna förut. 

Under knappa förhållanden tvingas vi att prioritera och några av gruppdeltagarna 

delade med sig av egna erfarenheter av prioriteringar inom vård och omsorg under 

1990-talet. Åldern och förmågan att ställa krav, pekades på som faktorer med 

betydelse för vilka vårdresurser som sätts in. I diskussionerna framkom en stor oro 

för vilken roll pengar kommer att ha för den enskildes tillgänglighet till välfärd 

framöver. Under rubriken ”Reflektioner om framtida välfärd” återkommer diskussionerna 

om framtiden mer utförligt. 

- Jag vet av personliga skäl att det är så. För att dom sa till mig när jag operera 

mig att du … det är en 7-8 år sen. Du är så ung så att dig satsar vi allting på, du 

ska få all behandling för du ska leva så många år till. 

- Nej - någon är gammal säger vi och inte har någon som pratar för sig. Och då 

tror jag inte man bryr sig så mycket om den personen, tycker jag att jag upplever. 

Men däremot om man kan prata för sig kanske och är lite yngre. Man har inte 

samma människovärde. 


Klasskillnaderna ökar 

Vilka är det då som drabbats? Alla, menade man i flera grupper och tyckte inte att 

1990-talet hade några vinnare, om man ser till människors livskvalitet i stort, och 

inte bara materiellt. Antingen har individen haft arbete och fått arbeta under ökad 

press det senaste decenniet, eller också har han eller hon saknat arbete och utsatts 

för en negativ stress av den anledningen. 

- Det finns ju fler olika stressar. Jag menar man hör ofta det här med att dom 

som har jobb har väldigt mycket att göra. Dom som inte har jobb, har väldigt 

svårt att få nåt, vilket också är en oerhörd stress. Jag menar stress åt båda håll. 

Många människor har under 1990-talet ökat sitt materiella välstånd noterades av 

gruppdeltagarna. Det gäller framför allt de som haft en stabil förankring på arbetsmarknaden 

och en positiv löneutveckling. De har fått det bättre ekonomiskt 

och materiellt. Å andra sidan har en stor grupp varit arbetslösa och sjukskrivna 

med sämre försäkringsvillkor än tidigare. Försämringarna i vissa generella trygghetsförsäkringar 

har inneburit att de som före krisåren uppbar någon försäkring, 

eller under perioden ansökt om försäkring, ekonomiskt känt av nivåsänkningar 

och ökade restriktioner. 

Större klyftor i samhället är en påtaglig förändring som ägt rum under 1990-talet 

menade gruppdeltagarna. De växande löneskillnaderna på arbetsmarknaden och 

den höga arbetslösheten under 1990-talet är två orsaker som ofta nämndes i sammanhanget. 

Ibland använde gruppdeltagarna termen tvåtredjedelssamhället 1 som 

beteckning för ökade klasskillnader och deras oro inför en fortsatt utveckling åt 

det hållet är inte att ta miste på. 

- Det har blivit väldigt uppdelat det här tror jag mellan dom svaga och dom 

starka dom som tar för sig och dom som ger upp. Det tror jag har hänt under 

nittiotalet mycket mera än förr. 

- Jag har bott här sen 70-talet och klasskillnader syntes inte då. Idag ser man den 

som är utstött från samhället, som är fattig och den som är välbärgad i samhället 

mycket mer och det är nästan så vi kan peka på folk. Den som är fattig blir 

fattigare. Den har inga möjligheter att utvecklas som man hade förr, för det 

finns inte resurser och inte pengar. 


- Frågar man barnfamiljer, ensamstående, ungdomar och invandrare. … Det 

har vart en oerhörd tillbakagång för dom materiellt sett …//…medan vi, några 

stycken, har oerhört mycket bättre, mycket mera pengar har vi idag än vi hade i 

början på åttiotalet kanske. 

I grupperna talades ofta om att 1990-talets kris drabbat de som redan tidigare 

hade det besvärligt t ex sjuka, handikappade, missbrukare, bidragstagare av olika 

slag, etc. Det ansågs dessutom ha blivit svårare för dem att ta sig ur en socialt 

besvärlig situation. I en grupp talade man om att social utsatthet har blivit något 

slags tillstånd. Samhällets skyddsnät är inte längre lika effektivt i att fånga upp 

personer i riskzonen, och har mindre resurser för stöd i olika former, rehabilitering 

och vård. 

- Mycket sånt just under dom här tio åren tycker jag då, att dom som redan har 

det sämre tar vi lite till ifrån, för att dom kanske inte säger så mycket. Dom orkar 

inte. 

- Nej, till slut så blir det att man liksom bara skiter i´t. 

Personalperspektiv och brukarperspektiv 

Bland de som arbetar med vård, skola och omsorg återkom flera i diskussionerna 

till den svårighet som uppstår när personaltätheten minskar. De kan inte på samma 

sätt som inom varuproduktionen tillverka färre varor. Antalet personer med 

behov av deras tjänster har inte minskat utan t o m i vissa fall ökat. Många vittnade 

om den konflikt som lätt uppstår inom den individuella arbetstagaren, mellan 

att stå ut med att inte svara upp mot behov de ser eller att öka arbetstempot 

ytterligare. Många ser i efterhand att deras försök att bedriva verksamheten på 

samma sätt som tidigare har tänjt på personalens krafter. Chef och personal gör 

oftast vad de kan, för att upprätthålla en bra verksamhet, vilket inte bara är av 

godo. Det ger samtidigt signaler uppåt i organisationen att verksamheten kan 

bedrivas med mindre medel utan att det märks. 

- …man har gett mer än vad man orkar. 

Det förefaller som om många uppfattat att besparingarna skulle vara tillfälliga för 

att lösa en akut ekonomisk kris, vilket är ett skäl till att många handlat såsom 


eskrivs ovan. Andra skäl har varit en vilja att ”skydda” tredje person, dvs barnen, 

de äldre, handikappade etc, och för att bevara sin yrkesidentitet och yrkesetik. 

Återkommande propåer om budgetminskningar upplevs av en del som ett svek 

från ledningen och har i vissa fall lett till en uttalad uppgivenhet och ett minskat 

engagemang. 

- Det vart mera jobb, mera, men sen kände jag att ja, -98, -99 började jag 

känna att jag skiter i det här. Jag bryr mig faktiskt inte alls lika mycket. Förut 

var jag så helengagerad och motiverad för det mesta och alltihopa. 

Personal från skolan och omsorgen berättade om att man trott att föräldrar och 

anhöriga skulle klaga och protestera mer än vad de gjort, och man spekulerade i 

vad det kan bero på. En anledning kan vara att brukarna inte märker så stor 

skillnad i verksamheten, dvs personalen har så att säga lyckats skydda tredje person. 

Larmrapporterna om äldreomsorgen kan göra att anhöriga istället blir positivt 

överraskade när de kommer i kontakt med hemtjänsten eller ett särskilt boende. 

Förskolepersonal sade, att t ex föräldrar till barn i förskolan/skolan sannolikt 

inte vet hur det är i verksamheten. De flesta har inte något att jämföra med. De 

berättade att föräldrar till barn i förskolan eller på fritidshem, som inte tidigare 

har haft kontakt med kommunens barnomsorg, inte uppfattar personalens ”kris” 

i verksamheten. Däremot ställer t ex föräldrar med sladdbarn oftare frågor om 

verksamheten, uttrycker oro över den låga bemanningen och lägger märke till att 

man inte besöker kulturaktiviteter längre etc. 

Kontakterna mellan hem och skola kan vara mycket oregelbundna, glesa och inte 

alltid personliga, berättade man vidare i grupperna. Föräldramöten är inte lika 

frekvent förekommande som de var tidigare och kontaktdagarna för föräldrar togs 

bort under 1990-talet (kontaktdagarna har återinförts fr o m 1 juli 2001 2 ). Föräldrars 

och anhörigas tid och ork att engagera sig uppfattade många som mindre 

än på 1980-talet, bl a som en effekt av den generellt ökande stressen i arbetslivet. 

- Det finns två bilder …//… dom som arbetar aktivt med verksamheten och 

dom som brukar verksamheten. Där har du ju egentligen två olika bilder. Dom 

som är brukare av verksamheten har inte reagerat …//… för nerdragningarna 

på det sättet som vi trodde. Personalen har ju däremot reagerat väldigt kraftigt, 

det kan jag inte sticka under stol med. 


- Vi brukar skämtsamt säga inom den verksamheten jag är inom. Dom beställer 

en Mercedes, men betalar för en Volks Wagen, men ändå försöker vi liksom hålla 

Mercedeskvalité. Och det har vi upptäckt att vi biter oss själva i svansen, det gör 

vi ju. Men det är svårt och tänka om, så därför är vi lite förvånade att det inte 

har blivit mer protester än vad det har blivit för det har skett ganska radikala 

förändringar. 

Det var inte ovanligt att man i grupperna uttryckte en beundran för den personal 

som arbetar inom vården och omsorgen. Ty trots beskrivningar av neddragningar 

och personalminskningar, sade deltagarna t ex att sjukvården är bra när man väl 

kommer dit. Det bekymmersamma är att få tillträde för icke akuta åkommor. 

Många tog också personalen i försvar och menade, att det är inte deras fel, att det 

blivit sämre i vården, om man nu tycker det. Personalen är oftast snäll och vänlig 

och gör så gott de kan. En anhörig maka har däremot funderat över, hur personalen 

kunde klara det höga tempot och kraven att sköta så många. Och t ex mata 

maken på ”nolltid”… 

- Och jag förstår inte hur di fick i S (maken; författarens kommentar) maten på 

nolltid för jag hade och göra en timme när jag skulle mata honom. 

Förändringar på arbetsmarknaden 

Ericssons nedläggning i Norrköping på 1990-talet har satt djupa spår. Några av 

deltagarna som drabbats beskrev händelsen som ett trauma, och en stor besvikelse, 

som gjort att man förlorat tryggheten i tillvaron och tappat tilltron till samhället. 

För andra har det inneburit nya möjligheter och ökad självkänsla. De stora 

flertalet av deltagarna ser positivt på arbetsmarknadens omställning i Norrköping 

från en dominans av industrijobb till en arbetsmarknad som kräver högre utbildning, 

men det får inte gå för långt. Vikten av att det finns jobb åt alla och inte bara 

för de som valt att studera vidare poängterades i flera sammanhang under diskussionerna. 

- Det är ju ett väldigt konstigt samhälle om allting ska vara på högskolenivå. 

Frågan är om ett sånt samhälle skulle fungera. Vem ska köra sopor och vem ska ut 

med posten? 


- Men nu när man söker jobb måste man ha utbildning. Även för att gå och 

städa… 

Ett ofta återkommande samtalsämne i grupperna under 1990-talstemat handlade 

om det hårdnande klimatet och det accelererande tempot i arbetslivet. Informationstekniken 

har skapat ett flöde av information som skiljer sig mycket från tiden 

före 1990-talet. Den tuffa arbetssituationen påverkar känslan av att inte räcka till 

privat, sade några deltagare. Det finns inte heller längre utrymme för arbetskraft, 

som av olika anledningar inte är hundra procent effektiv. De som finns i ett arbetslag, 

har svårare att acceptera någon med begränsad kapacitet, eftersom det i 

många fall innebär ytterligare belastning och stress för dem. En tillfällig krissituation 

kan innebära en positiv utmaning, där arbetstagare tvingas gå på ”toppvarv” 

och ta i bruk alla sina krafter och reservkrafter. Men en sådan period behöver 

avlösas av vila och återhämtning, och det har saknats under 1990-talet, menade 

diskussionsdeltagarna. Problem med negativ stress och utmattning uppstår när 

ett tillstånd av mycket hög arbetsbelastning blir långvarigt eller t o m permanent, 

såsom fallet är i många välfärdsyrken efter 1990-talets nedskärningar. 


- Under 90-talet har också fler blivit utbrända. 

- Idag finns inte utrymme att ta hand om människor som är lite udda …på 

arbetsplatser. Som inte är fullt kapabla och prestera liksom till 100 procent. Så 

är ju skolan också. 

För arbetsgivare underlättar sannolikt ”lösare” anställningsformer, t ex projektanställningar, 

arbetsmarknadsåtgärder och provanställningar, antog deltagarna. Bemanningsföretagen 

erbjuder också arbetsgivare, att under perioder med stor arbetsbörda 

tillfälligt hyra in personal. Tillfälliga anställningar kan upplevas bra av 

vissa anställda och mindre bra av andra. Det beror t ex på vilken livssituation den 

anställde befinner sig i. För de med försörjningsplikt kan tillfälliga anställningar 

betyda en tärande osäkerhetskänsla inför framtiden. 

- Dom här trygghetslagarna vi hade i arbetslivet, helt plötsligt, så gällde inte 

dom. Många har känt sig väldigt vilsna utav samhällsmedborgarna. 

- Många trivs väldigt bra med det här, dom har en tre månaders jobb och sen om 

tre månader så raggar dom nästa. Dom tycker det är jätteskönt. Det blir som en 

slags frihet. 

- De har hamnat på psyket för att dom har varit så oroliga för att deras praktiker 

har gått ut och hur ska det gå. 

Deltagare som anvisats arbete i form av någon arbetsmarknadsåtgärd berättade att 

de behövt arbeta extra hårt och effektivt, för att förstärka möjligheterna att få en s 

k vanlig anställning hos arbetsgivaren och på sikt höja sin lön. Lönebidragsanställda 

däremot, tillhör gruppen som är fångade i en fattigdomsfälla. Deras möjligheter 

att påverka sin arbetssituation och sin lön är så gott som obefintliga, och 

det spelar ingen roll hur kvalificerat arbete de utför. En rullstolsburen kvinna med 

lönebidrag berättar: 

- Det fanns ju jobb då, men det har ju alltid vart tillrättalagt då som passar mig. 

Det är ju ungefär som den där filmen som går, ”Livet är en schlager”. Dom sitter 

där på arbetsförmedlingen och tycker dom är så duktiga - handläggarna - och 

menar på ”Jag har ett jobb åt dig, vad säger du då liksom?” Det går ju ut på det 

att man ska vara så jävla tacksam va. Han skulle få sitta på nåt ställe och måla 

prickar på dominobrickor. 


Pågående samhällsförändringar 

Ekonomisk makt och marknadstänkande 

I grupperna talades om att ekonomins makt i människors liv ökat och troligen 

kommer att öka ytterligare. Pengar kommer att vara en avgörande faktor för människors 

tillgång till och möjligheter att välja olika varor och tjänster. Ekonominyheter 

och börsnoteringar har intagit en dominerande roll i alla nyhetsmedia, och 

vare sig vi vill eller inte, har vi tvingats ta ställning till placeringen av våra pensionspremier 

etc. Enskilda individer har därför kommit att vid sidan av organisationer, 

kapitalstarka företag , fonder etc. öka sitt privata riskkapital i den globala 

ekonomin. Alla deltagare uppfattade inte den utvecklingen som enbart positiv. 

Framför allt äldre har svårt att tänka sig ekonomiska värden på annat sätt än som 

fasta realiserbara tillgångar. 

Marknadens spelregler och vokabulär har under senare årtionden nått den offentliga 

sektorn. Det är vanligt att styra med mål, införa decentraliserat resultatansvar, 

tala om effektivitet osv. Norrköpings kommun införde under 1990-talet en organisation 

med beställare och utförare (köp och sälj), vilket innebar att utförarenheterna 

(i huvudsak kommunala) skulle konkurrera med andra (kommunala och 

privata) utförare om att få beställarnas (kommunens beställarnämnders) uppdrag 

under en avtalstid, oftast på ett år. Många gruppdeltagare hade synpunkter på den 

utvecklingen. Någon menade att det är omöjligt att överföra vinstgivande företags 

tänkesätt och metoder till offentlig verksamhet, som har andra syften och ett 

yttersta ansvar för medborgarna. En svårighet med köp- och sälj-konceptet, som 

nämndes i flera grupper, är otydligheten i ansvarsfrågan. Ärenden faller lätt mellan 

stolarna, menade man. Politikerna sätter målen och fördelar medlen. Beställarna 

och utförarna skriver avtal om att viss verksamhet ska ”levereras”. Konsekvensen 

kan bli att målen lever sitt liv, och verksamheten sitt. Skillnaden har ökat 

mellan politikernas ambitioner och utförarnas möjligheter att förverkliga dem 

under det senaste årtiondet, upplevde flera gruppdeltagare. 

- Men det är ju så obegåvat för jag menar är man ute efter rimliga kostnader då 

kan man ju lägga ner den kommunala omvårdnaden överhuvudtaget. Då kostar 

det noll. 

- Landstinget hade också ett mål …//…och det var något med hälsa åt alla år 


2000. Vi pratade om det här på jobbet, och vi sa det, att aldrig har det varit så 

många som har mått så dåligt som nu. 

Snabb teknisk utveckling 

Andra samhälleliga förändringar under 1990-talet, som det talades om i grupperna, 

handlade om tekniska landvinningar av stor betydelse för mänskligheten och 

för vårt vardagliga både arbets- och 

privatliv. Den sk IT-utvecklingen 3 

med datorer och mobiltelefoner har 

introducerats inom stora delar av 

arbetslivet och förkortat tiden för 

administration och kommunikation. 

Inställningen varierar till datorer 

och dess betydelse. Från att några 

gruppdeltagare tyckte att datorerna 

kunde tas bort helt inom vissa verksamheter, 

till att andra menade att 

IT och datorer har kommit för att 

stanna och är ett fantastiskt hjälpmedel i såväl arbetet som privat. Flera tyckte att 

den snabba utvecklingen var skrämmande. De talade vidare om hur lätt de personer 

slås ut, som inte vill, eller inte har möjlighet att lära sig den nya tekniken. 

Andra tyckte att datorer och tekniken är under av utveckling t ex när man har ont 

om tid. Det underlättar kontakterna med vänner. Men det finns också en risk att 

tekniken stressar fram beslut som inte är genomtänkta, menade man i en av grupperna. 

Vi hinner helt enkelt inte mentalt bearbeta situationer lika snabbt som 

tekniken medger. 

.. vi håller kontakten bättre än vad jag gjorde med dom som jag satt och ringde 

till förut. 

IT-samhället, nu går vi ifrån industrisamhället och går in i ett annat samhälle 

precis som vi gjorde för 100 år sedan - gick från lantbruk till industrisamhället. 

Nu kommer det att va ett glapp ganska länge innan det kommer ut fullt kompetenta 

människor som kan ta de här jobbena oavsett om de går på Campus eller 


på universitetet i Linköping eller va de nu gör, så tar det dock några år innan det 

blir fullkomligt. 

Längtan efter solidaritet 

En stor förändring som diskuterades livligt i flera av grupperna var känslan av att 

solidariteten minskat och att individualismen istället brett ut sig. Vem känner 

man sig solidarisk med eller mot idag? Alla i världen, de som bor i Sverige, de i 

mitt grannskap, min familj eller min yrkeskår? Många människor hade tidigare en 

tydlig grupptillhörighet och med den följde en stark känsla av solidaritet med 

gruppen t ex som medlem i arbetarrörelsen, akademikerkollektivet etc. I vår samtid 

går individen under sin livstid i och ur olika grupper, ibland med divergerande 

intressen. Det är inte längre säkert vilka vi är solidariska med och vilka som känner 

solidaritet med oss. Det uttrycktes en längtan efter uttryck för solidaritet i 

samhället med hopp om att återskapa en känsla av trygghet. 

- Det var väl sin egen grupp som man var solidarisk mot. För 50 år sedan fanns 

det väl inte någon solidaritetsgrupp mellan, det var ett klassamhälle. 

Ett mindre solidariskt samhälle ansågs vara hårt och hänsynslöst slå ut de individer 

som inte lever upp till de krav samhället ställer på dem i form av arbete, 

utbildning, etc. Solidariteten över generationer innebär t ex konkreta satsningar 

på miljöarbete och pensionsförsäkringar. Och solidariteten mellan olika grupper i 

samhället för med sig en generositet att hjälpa människor i svårigheter, med vetskap 

om att själv få bistånd när krisen är framme. 

Gruppdeltagarna uppfattade dock att solidariteten i samhället har urholkats och 

kortsiktiga intressen istället har fått råda. Flera gruppdeltagare tyckte att individen 

uppmuntras till att leva efter mottot ”Sköt dig själv och skit i andra”. Som 

brukare eller anhörig t ex är intresset för verksamheten ofta begränsat till det egna 

barnet eller den egna äldre. Klagar man på omsorgen eller vården tillrättaläggs det 

enskilda missförhållandet, utan att varken brukaren eller producenten av välfärdstjänsten 

tar itu med verksamheten i stort. 

- Jag tror ju att föräldrars engagemang i skolan idag inskränker sig till just det 

egna barnets situation i skolan. 

- Jo men alltså, hela samhället har ju blivit det här. Sköt dig själv och skit i 

andra. Bry dig inte om nån annan, rå dig själv bara. 


Upplösning av samhällets normer 

I en grupp talades om en pågående upplösning av samhällsnormer och att traditionellt 

starka normgivare såsom kyrkan, skolan, familjen och folkrörelsen har 

abdikerat. De sågs som bärare av grundläggande samhälleliga värderingar och regler 

för umgänget människor emellan. Via dessa traderades gällande normer och 

regler till yngre generationer. Idag saknas motkraft i samhället, sade deltagarna i 

gruppen, och pekade dels på de få uttryck för reaktioner på utvecklingen som 

märks och dels på bristen på ”nya” normgivare. 

- …men man blir ju alltså avtrubbad det gör att man är mera rädd och utelämnad 

… vi har en upplösning när det gäller våra normer … för att tidigare har 

det varit så här att det har funnits normgivare runt om oss som har varit väldigt 

betydelsefulla. Man vet väldigt noga om vad man fick och inte fick göra. Dom 

här finns ju inte som auktoriteter längre i uppfostran……utan alla har flyttats 

ut i periferin och har mindre betydelse. 

Människors värde och värdet av människovårdande arbete 

Människors värde avspeglas i hur ett samhälle tar hand om enskilda individer, 

sades i grupperna. Samtalen handlade bl a om hur prioriteringarna inom vården 

och omsorgen har synliggjorts under 1990-talet. Yngre personer prioriteras före 

äldre, de som är stökiga före de tystlåtna osv. 

Diskussionerna ledde ofta vidare till frågan om hur arbete med människor värderas 

i vårt samhälle. Kvinnor dominerar inom vård- och omsorgssektorn och yrket 

har låg status och dålig lön i jämförelse med andra yrken och i jämförelse med 

mansdominerade yrken. Hade dessa arbetsförhållanden varit inom metalls verksamhetsområde 

hade det varit storstrejk för länge sedan, sade en man som deltog 

i diskussionerna. 

Egenskaper som förknippas med kvinnor och mödrar dvs omtanke om andra, 

vänlighet, uppoffring och anpassning har kunnat utnyttjas inom vårdyrken. Några 

befarar, andra skattar sig lyckliga, att den yngre generationen sannolikt inte 

kommer att välja vårdyrken så länge det är underbetalt och har låg status. Även de 

många deltiderna inom sektorn bidrar till att yrket inte är så attraktivt. Enligt 

personal inom äldreomsorgen har nedskärningarna inom området tyvärr innebu- 


it fler deltidstjänster. Man måste ha så många ”huvuden” som möjligt för att få 

ihop scheman och få verksamheten att rulla. Samtidigt vet man att deltidsarbetslösheten 

inom omsorgssektorn är utbredd och att en utveckling mot fler deltidstjänster 

motverkar möjligheterna att rekrytera personal. 

- Hade dom varit organiserade utav metallfacket hade vi haft storstrejk. Bara för 

att det är ett kvinnoyrke så, dom tål mer. 

- Man måste kanske sätta krav på - och det är våra ungdomar bättre på - och det 

är ju rätt, det är ju rätt. Dom ska räcka, …det är vi som blir slutkörda när det 

är pension och det är inte meningen heller. 

- Vi hade en diskussion om att en som har jobb på Philips och gör nya TVapparater, 

dom tjänar mera än vi som vårdar deras föräldrar. …//…En TVapparat 

är mycket mera värt än att ta hand om föräldrarna. 

Psykologiska effekter 

Förvirring, smärta och frustration är känslor som deltagarna förknippade med 

händelserna under 1990-talet. Många känner en osäkerhet inför framtiden och 

det är mycket som inte längre är likt det man varit van vid. En stor omställning 

har ägt rum i samhället, som bl a innebär ett ökat eget ansvar. Det samhälleliga 

skyddsnätet har försvagats, och den som inte har familj och vänner som kan stötta 

vid behov slås lättare ut. Många menade därför att de som tidigare hade en problematisk 

social situation i många fall fått det ännu sämre. 

Rädsla och osäkerhet är känslor som spridit sig på arbetsplatserna, när man sett 

arbetskamrater och vänner förlora jobben. Oro för att ”det kan vara min tur nästa 

gång” bidrar till ett mer försiktigt förhållningssätt, dels till den egna ekonomin 

och dels gentemot arbetsgivaren, sades i grupperna. Ingen kan längre vara säker 

inför framtiden. 

- Att man har mycket, mycket större ansvar för sitt eget liv och det tror jag går 

upp långsamt för flertalet. Men att det är ganska smärtsamt att inse. 

- Man tog tillbaka reformer som hade varit och så här, så att många kände just 

den här frustrationen över att inte förstå vart vi var på väg 


Personliga erfarenheter från 1990-talet 

Att komma som invandrare till Sverige och Norrköping 

I en av de internationella grupperna berättade fyra kvinnor om hur deras liv totalt 

förändrades under 1990-talet. Två av dem fick lämna allt i sina hemländer och 

komma som flyktingar till Sverige. Berättelserna vittnar om den kris, som de med 

uppbådande av alla krafter och en stor portion uthållighet, tvingats ta sig igenom. 

Att kämpa och försöka se det positiva i det nya, är särskilt viktigt för att hos 

barnen skapa hopp om en bra framtid i Sverige. Kvinnorna har förlorat anhöriga, 

sitt arbete, sin trygghet etc. Men många har också hittat möjligheter här i Norrköping. 

Båda de kvinnor som citeras nedan har idag arbete och känner sig efter 

omständigheterna tillfreds med sina liv. Språket är dock en faktor som fortfarande 

påminner dem om det som varit. ”Det fattas en bit av mig” säger en kvinna och 

saknar förmågan att kunna tala och förstå svenska språket på samma sätt som ett 

hemspråk. 

När jag bad en kvinna summera sitt liv under 1990-talet svarade hon: 

- Vi lever…..Vi överlevde. 

Och hon berättade vidare så här: 

- Mitt liv har förändrats helt och hållet. …//…Jag kunde inte ett enda ord, 

kunde inte säga nånting…//…tänkte inte alls stanna här och jag visste inte vad 

är det som ska ge mig en framtid…. Sen börja man liksom vara här bara, ingenting 

annat. Då börjar man tänka. Jaha, är det nåt liv som är på gång. Vad gör 

jag med mig. Ska jag göra nånting, ska jag fungera. Är jag en människa, är jag 

en varelse? Sen självklart på första plats språket…//… och hade mycket huvudvärk 

under tiden för att kunna lyssna och förstå. Sen upptäckte man att det är 

liksom ingenting annat än att kämpa och ta sin egen plats här i det nya livet och 

försöka fungera som en vanlig människa som jobbar…//…. 

- Sen tänkte man så här. Okay, nu är det bra, familjen är ihop, vi överlevde, 

man måste tänka så. Vi måste gå vidare, vi ska kämpa, så det blev så bara. Man 

kämpade och kämpade. Nu är det lite bättre. Man kan säga lite bättre eftersom 

jag känner bara det är en brist med språket. 


En annan kvinna berättade så här om hur hennes liv har förändrats under 1990talet 

och den osäkerhet hon känner inför framtiden. 

- Jag förlorade min pappa, han vart mördad, sen min bror, sen … och sen min 

man också. …äktenskapet sprack. Allt som jag hade hade försvunnit. Jag hade 

förlorat, ja inte bara land, inte bara mitt säkra liv, trygghet, jag hade förlorat 

allt. Att komma hit så vidare, det fanns ingen återvändo. Det är bara att fortsätta 

vidare. I skolan, plugga, plugga, plugga, så mycket som man orkar. Ibland det 

var en väg att fly från verkligheten. Att man försöker att lära sig vissa ord, att 

bara inte tänka på det som var bakom. 

Erfarenheter av arbetslöshet eller anställning på 1990-talet 

Många deltagare vittnar om hur stress, hög arbetsbelastning och mer ansvar har 

präglat 1990-talets arbetsliv. Mycket blev annorlunda, vilket också medfört att 

flera deltagare upplevt att de skaffat sig nya kunskaper. Det ökande informationsflödet 

och rationaliseringar i övrigt ledde till att tempot skruvades upp. Några 

gruppdeltagare menade att arbetet har brett ut sig på privatlivets bekostnad. Även 

om många av deltagarna, som hade en anställning under 1990-talet, har fått det 

bättre ekonomiskt, finns inte alltid orken att njuta av den förbättrade situationen. 

- Stressen har ju ökat och arbetsbelastningen har blivit väldigt annorlunda, men 

har också varit positiv för att man har lärt sig väldigt mycket tycker jag. 

- Nej man är så djävla trött på kvällarna som man hinner ju inte förstöra så 

mycket pengar. 

- Jag känner att det är något slags ekorrhjul verkligen, som i varje fall jag går i 

alltså. 

Motivationen i arbetet har påverkats av 1990-talets förändringar. Deltagare med 

chefsansvar i kommunala verksamheter har upplevt lösningarna på de ekonomiska 

problemen som kortsiktiga. Det saknas framförhållning och ”morötter”. Cheferna 

berättade hur 1990-talet präglats av att ta hand om personal som ”gått på 

knäna”, varit ledsna över att ha förlorat arbetskamrater och som känt oro inför 

framtiden och det egna jobbet. 

Att göra sitt jobb lagenligt i tider av resursneddragningar frestar på chefers och 


handläggares arbetstillfredsställelse. Enligt lag har t ex personer med vissa funktionshinder 

rättigheter, som inte alltid kan tillgodoses när resurserna saknas. Det 

blir då personalen som får förmedla de svåra besluten. Ibland, som den här anställde 

sade, ”tvingas” hon att fördröja beslut och begränsa sin information till den 

sökande. 

- När man jobbar efter en lag, och sen att man inte ska ta beslut utan ligga på 

dom - ja hålla på och mörka. Det mår jag dåligt av. 

- Jag vill inte dagtinga med mitt samvete och det får man ju göra många gånger. 

Flera av gruppdeltagarna, många med lång erfarenhet från yrkeslivet, blev arbetslösa 

under 1990-talet. Några av dem sades upp från Ericsson och Stal Refrigeration. 

Deras berättelser är fulla av dramatik, chock och förvirring. För var och en 

av dem, liksom för de flesta av deras arbetskamrater, ledde händelsen till en personlig 

kris. Så här berättade en deltagare om sista tiden på Ericsson. 

-96 i alla fall, så flagga ju företaget för att man ville utvidga i Norrköping. Och 

den 25 mars-97 så kom man då och sa att man ville dra ner med 1700 personer. 

Och den 25 januari -99 kom man och sa att då skulle man ta resten av dom 

600. Så skulle man lägga ner verksamheten i Norrköping helt och hållet. 

Samtidigt framgår det av samtalen att det som hände också lett till en mognad, en 

växt och utveckling av dem som människor. De förmedlar erfarenheter av att en 

nedläggning också kan öppna nya möjligheter och leda till positiva förändringar. 

Vid tidpunkten för diskussionen hade inte arbetssituationen löst sig permanent 

för någon av deltagarna som sagts upp från Ericsson eller Stal Refrigeration. 

- Men det här har ju alltså vatt väldigt intressant ändå nånstans och ha varit 

med om, fast jag önskar inte min värsta fiende att behöva vara med om det. Det 

gör jag inte. 

- Hur man känner det? Det där är ju väldigt olika. Det finns ju dom som idag 

säger, tack gode gud att Ericsson gav sig iväg ifrån stan, så att jag fick möjligheter 

till det här andra. Det finns både och. Det finns alla, hela listan. 

Många unga gruppdeltagare saknade vid ingången till 1990-talet en fast förankring 

på arbetsmarknaden. Flera av dem har mellan perioder av arbetslöshet han- 


kat sig fram med olika arbetsmarknadsåtgärder – arbetspraktik (APR), arbetslivsutveckling 

(ALU), ungdomspraktik, söka-jobb kurser – och kortare anställningar. 

För de som gick ut gymnasiet i slutet av 1980-talet eller i början av 1990-talet 

förväntades en tids arbetslöshet. Då ansågs kamrater som lyckats få ett arbete ha 

turen på sin sida. En kvinna stimulerades till vidareutbildning p g a bristen på 

arbete. Före dess hade hon inga som helst planer på att studera vidare. Hon sade 

sig idag vara tacksam över utvecklingen. 

Hur är det då att vara nära anhörig till någon som blir arbetslös? För en ung 

kvinna kändes mammans arbetslöshet inte lika naturlig, som om den drabbat 

hennes jämnåriga kamrater. En medelålders man som blev arbetslös under 1990talet 

uppfattade, att sonen hade svårt att acceptera att pappan blivit utan jobb. 

Sonen gladdes överraskande mycket med honom, när han erbjöds ett projektarbete. 

En ung kvinna vars pappa förlorade arbetet upplevde, att det förutom ekonomiska 

svårigheter för familjen, också spreds en bitterhet i omgivningen. Men det 

berättades också ett exempel där dottern istället kände stolthet över att mamman 

klarat arbetslöshetskrisen. 

- Det var så jobbigt eftersom mamma var så ledsen. Det är väl aldrig roligt för ett 

barn att få trösta sin förälder. Det ska var tvärtom, men nu fick jag vara stark. 

- Hon har ofta då istället sagt just så här att hon är så stolt över att jag verkligen 

har klarat det här. Så att jag skulle bli arbetslös alltså, det vill hon inte att jag ska 

bli naturligtvis, men däremot så tror hon att; - du kommer alltid att klara dig 

morsan för du har blivit så stark och bra så här nu alltså. 

Olika faser i livet 

När diskussionen leddes in på hur gruppdeltagarnas egna liv och livsvillkor förändrats, 

handlade det oftast om sådant som har med själva livets utveckling att 

göra. Deltagarna hade blivit sambo, gift eller skiljt sig, bildat familj, bytt jobb, 

drabbats av sjukdom och/eller dödsfall i familjen, barnen hade slutat på dagis eller 

flyttat hemifrån etc. 

Bland de deltagare, som hade en stabil förankring på arbetsmarknaden hade deras 

ekonomiska situation förbättrats under 1990-talet. För deltagare som bildat familj 

var dock situationen en annan. Det gällde även deltagarna i vårdgruppen. De 


talade t o m om sin lön som bidrag 

och sitt arbete som frivilligt välfärdsarbete. 

Deras löneutveckling hade 

avstannat under 1990-talet. 

- Jag har personligen fått en 

mycket bättre välfärd. Jag är ju 

äldre. Jag är drygt tio år äldre 

… och ungarna har flyttat hemifrån 

…och man har färre 

som man ska försörja. 

- Ja, föräldrarna har gått bort. 

Det är sådana saker som händer 

i livet. Det är livets gång. 

- Fast ekonomiskt sätt så var det 

bättre under 80-talet (före familjebildningen, 

författarens 

kommentar) men sen är det 

ju… Man kanske mår bättre 

ändå under nutid när man har 

barn och familj.…//… Det är nåt annat som man värderar högre kanske än att 

ha bättre ekonomiskt. 

- Min lön skulle jag inte vilja tala om, så är det ju. Så jag kallar det för bidrag, 

jag kallar det inte för lön. 

Ökad ekonomisk medvetenhet och mer reflekterande över den egna framtiden 

hör till de personliga erfarenheter som deltagarna talade om. De har s a s mentalt 

höjt beredskapen om krisen skulle vara framme. 

- …dom där förbaskade breven som kommer hem i brevlådan om pension …det 

är ju rena rama skräcken…//…jag tänker mycket på ekonomi och hur det blir i 

framtiden alltså. För man ser ju hela tiden att det ska bort och det där ska bort 

och pengarna räcker inte till det och pengarna räcker inte till det. Hur blir det 

när vi blir gamla? Blir det någon vård över huvud taget? Får vi någon hjälp? 


Erfarenheter av förändringar i välfärdsverksamheterna 

Gruppdeltagarnas personliga erfarenheter av vården och omsorgen varierade mellan 

mycket goda och mycket dåliga. Den anhöriga har fått plats och trivts bra på 

hemmet, en annan har skjutsas fram och tillbaka mellan lasarettet och hemmet 

och hemtjänst, en tredje har fått en fantastisk terminalvård i hemmet osv. 

- Man blir lite frustrerad när dom precis var på benen: Jaha nu är du för bra för 

att vara här. Nu måste du hem. Och sen så vart hon sjuk igen, och då gick det 

några dar. Nähä, men nu är du på bena, nu måste du hem. Nu har vi inte plats 

för dig här längre, utan nu är du för bra för och va här. Så det känns lite otrevligt 

att det ska behöva va så. 

- Han fick faktiskt hemtjänst dygnet runt sista månaden, så att jag … min 

upplevelse är positiv just när det gäller hemtjänsten med äldreansvar. 

En kvinna beskrev sina erfarenheter från moderns fyra år på Sandbyhov. Hon 

använde ord som deprimerad och chockad, när hon berättade hur hon själv hade 

upplevt den tiden. I berättelsen betonades bristen på engagemang från personalen 

som ledde till passivitet hos de gamla. 

- På en månad, en och en halv månad så var dessa som var så pigga när dom 

kom dit, som var helt i botten efter en och en halv till två månader.…//… Och 

likadant så var dom sugna på nåt godis och dom hade sina pensioner. Men ingen 

av personalen iddes göra det. …//… Varje gång jag kom dit hade jag ett rånpaket 

med kex. Dom var så glada dessa gamla när man kom dit. Det räckte med 

detta lilla rånkex så var dom jätteglada….//… 

Det är troligt menade man i pensionärsgrupperna att omsorgskvaliteten varierar 

beroende på var man bor. Kanske den ofta mer personliga kontakten ute på landet 

är en fördel. Vem den anställde är och omsorgsmottagarens fordringar har också 

betydelse för upplevd kvalitet, menade dom. 

Flera av de äldre i grupperna hade erfarenhet av färdtjänst redan före 1990-talet. 

Tillsammans hade de både bra och mindre bra erfarenheter. En kännbar förändring 

för flera i den sk Vångagruppen, var att länsfärdtjänsten drogs in för dem, 

trots att det innebar stora olägenheter för dem, som har närmare till Finspång än 

till Norrköping. 


- Jag fick ingen länsfärdtjänst, men jag fick bussfärdtjänst om jag ville. Men det 

ville jag inte ha. Då skulle jag åka färdtjänst ifrån min bostad och till Skärblacka, 

och om jag skulle t ex till min dotter oppe i Falla, så skulle jag åka buss 

från Skärblacka och till Finspångs station. Där skulle stå en ny taxi och ta mig 

till Falla, som jag åkt förbi. Då tackade jag nej, så dum blir aldrig jag, sa jag, så 

jag åker så dumt. Det måste kosta mer. 

En rullstolsburen kvinna i en av pensionärsgrupperna berättade att hon inte längre 

kan få det som hon menade hör till ett hems skötsel, t ex tvätta fönster och städa 

ur garderober, utfört av hemtjänstpersonal. Istället ber hon någon annan i sin 

omgivning, men inte gärna sonen med familj eftersom både han och hans frun 

har heltidsarbete och barnen att ta hand om. 

- Som förut vet du, så när dom har gjort städningen, då har man ju kunnat sagt 

som så; - hör du vill du hjälpa mig opp och vädra ur garderoberna eller torka ur 

det och det, för det finns mycket i ett hem, som man måste göra. 

Deltagare som p g a sjukdom haft kontakter med sjukvården under i stort sett hela 

1990-talet talade om stora förändringar. Bl a berättades om ökad stress och minskade 

möjligheter till rehabilitering. 

- …så är det betydligt sämre för det är ju trångt och det märks på stressen på 

folket. Dom är väldigt stressade. 

- Ja, jag märkte en jättestor förändring, alltså. När jag blev sjuk och opererades 

så satsades väldigt mycket. …Jag fick rehabilitering måndag till fredag i Linköping 

…//… Så 1994 tog man ställning till att det var mycket billigare för samhället 

att kassera mig och faktiskt pensionera mig, mot min vilja egentligen. 

Om de ekonomiska neddragningarna i skolan sade eleverna först att ”man tänker 

inte på sånt när man växer upp”, men de kunde senare berätta om varierande 

erfarenheter av sin skolgång under 1990-talet. Det framkom, liksom tidigare, att 

det viktigaste kriteriet för positiva upplevelser handlade om att bli sedd som individ. 

Klimatet i den enskilda skolan och individuella lärare framstår i deras berättelser 

som det avgörande för deras erfarenheter. 

Om gymnasiet sade en elev att ”jag tycker det är ganska bra gradvis om man ser till 

dom resurser som finns.” 


En annan ung kvinna med egna erfarenheter av att gå i skolan under 1990-talet 

mindes tiden i förskolan och skolan som mer märkt av decenniets ekonomiska 

åtstramningar. Hon berättade så här; 

- Jag var inte så gammal då, 14 år någonting, fritidsgårdarna skulle dom skära 

ner på, skolan skar dom ner på, jag märkte ju barnomsorgen skar dom ner personal, 

och nu är det väl en fröken på tio barn eller någonting sånt. …//… det 

var så mycket nedskärningar så att det var ju otäckt åt det. Det var till och med 

så att en 14-årig liten flicka reagera. 

Övriga deltagare framförde i huvudsak negativa erfarenheter av skolans förändring 

under 1990-talet. I ansökningshandingar till omsorgen t ex märker personalen 

hur ungas språk har utarmats. Stavningen är ”bedrövlig” ansåg vissa deltagare 

och kallade skolan för ”nåt slags försöksprojekt hela tiden som ska ändras var och 

varannat år”. En deltagare som har haft barn i skolan under stor del av 1990-talet 

sade, att hon noterat hur skolan successivt har försämrats. Barnen har inga egna 

böcker utan får låna böcker. Möjligheterna att göra saker utanför skolan liksom 

att göra inköp till skolan har minskat. Det var t ex långa diskussioner innan man 

skaffade nya fotbollar. Omsättningen på personal p g a sjukskrivningar och rekryteringsproblem 

på hennes barns skola oroade henne. Hon beskrev sina farhågor 

för hur onda cirklar skapas med dålig kontinuitet bland vuxna på skolan, stökiga 

barn, dålig respekt för lärarna, otrivsam studie- och arbetsmiljö etc. 

- … att det är mer stökiga barn i skolan, dom kan inte sitta still, det är mycket 

svordomar, man har inte respekt för lärarna. 

Till sist berättade en kvinna som under lång tid haft kontakt med socialförvaltningen 

att det för varje år under 1990-talet blivit svårare och svårare att få stöd 

och hjälp för andra former av sociala problem än ekonomiska. Det kan gälla olika 

missbruksproblem t ex. 

- Ja, man får verkligen motivera varför man behöver det. Det får man verkligen 

göra i dagens läge. 


Samtalen i grupperna om 1990-talet kretsade framför allt kring försämringarna i 

offentliga verksamheter, arbetslöshet, ökad stress på arbetsmarknaden, ekonomi- 


seringens och individualismens genombrott. Denna s k gemensamma bild, menade 

gruppdeltagarna, härrör från den allmänna debatten och dess förmedling i 

media. Det har funnits en tendens till att fokusera på det negativa, sannolikt som 

ett sätt att skaffa extra resurser när den generella nivån reducerats. Men det finns 

också förändringar i Norrköping, som det stora flertalet ansåg vara positiva, t ex 

universitetets etablering, den ökade valfriheten och att centrala miljöer rustats 

upp. Nerdragningarna i den kommunala verksamheten i början av 1990-talet 

ansågs även ge vissa positiva effekter. Så t ex skapades en bättre verksamhetsstruktur 

med tydligare ansvarsfördelning och en ökad ekonomisk medvetenhet. 

Under 1990-talet fick svensken vänja sig vid väntetider till olika vårdresurser och 

prioriteringarna blev synliga, menade gruppdeltagarna vidare. De växande löneskillnaderna 

på arbetsmarknaden, den höga arbetslösheten och förändringarna i 

välfärdsverksamheterna har gjort att klyftorna mellan människor efter 1990-talet 

är märkbara i samhället. 

I grupperna talades om ett personalperspektiv och ett brukarperspektiv på välfärdsverksamheterna, 

och man diskuterade vad det kan bero på. Målet att skydda 

tredje person framträder som ett skäl, men också brukarnas/anhörigas bristande 

vetskap om hur det fungerar kan vara en orsak, sades det i grupperna. Många talar 

om att konflikten, mellan att se behov och sakna resurser att tillgodose dem, blir 

ett dilemma för den enskilde arbetstagaren. 

Bland gruppdeltagarna framkom synpunkter på att marknadens spelregler och 

vokabulär under senare årtionden har nått den offentliga sektorn. Skulle marknadsidén 

användas fullt ut ”kan man ju lägga ner den kommunala omvårdnaden 

överhuvudtaget”, sade bl a en deltagare. 

Händelserna under det senaste decenniet har lämnat efter sig känslor av förvirring, 

smärta, frustration, rädsla och osäkerhet, framkom i diskussionerna. Många 

känner en osäkerhet inför framtiden och det är mycket som inte längre är likt det 

man varit van vid. Berättelsen om 1990-talet avslutas med några gruppdeltagares 

personliga erfarenheter av invandring, arbetslöshet och kontakter med olika välfärdsverksamheter. 



1 Välfärdsforskaren Joakim Vogel skriver så här om tvåtredjedelssamhället: ”Termen hänför sig till en skräckvision 

av social nedrustning i tider av ekonomisk kris. Massarbetslöshet, massfattigdom, bostadslöshet och permanent 

utslagning leder till sådana påfrestningar på bidragssystemen att väljarna reagerar. Med formellt demokratiskt 

fattade beslut spärrar en välmående tvåtredjedelsmajoritet ut den drabbade tredjedelen genom nedrustning 

av bidragssystemen”. Socialstyrelsen (1992) 

2 Föräldrar har rätt till totalt sex kontaktdagar, en dag per år, under tiden barnet är 1-6 år. 

3 IT=informationstekniska 


Reflektioner om framtida välfärd 

Fortsättning på 1990-talets utveckling .................... 120 

Individen ”anpassar” sig till välfärdsutvecklingen .. 122 

Kommunens framtida uppgift .................................. 123 

Mer av medmänsklighet ............................................ 124 

Klyftorna ökar ............................................................ 124 

Anhöriginsatser med förhinder ................................ 127 

Frivilliginsatsers begränsningar ................................ 129 

Oro för de framtida pensionerna ............................. 130 

Hur ska det gå att rekrytera till vård och omsorg? . 131 

Demokratiproblem och förändrad politikerroll ....... 132 

Förändrade brukargrupper 

och nya anhöriggenerationer ................................... 133 



Reflektioner om framtida välfärd 

Fortsättning på 1990-talets utveckling 

Framtidstemat domineras av att det stora flertalet i grupperna trodde på en fortsättning 

av 1990-talets utveckling, med turbulens på arbetsmarknaden, i välfärdssystemen, 

i kommunala verksamheter och för den enskilde individen. Man pekade 

på att förskjutningarna i vem som ansvarar praktiskt och ekonomiskt för välfärden 

kommer att fortsätta i den riktning som påbörjats under det senaste decenniet. 

Individens eget ansvar, liksom familjens och anhörigas ansvar, förväntas fortsätta 

att öka. Deltagarna siade om fler friskolor, fler privata alternativ inom vården 

och omsorgen och att privata försäkringar för att komplettera sitt skydd vid 

sjukdom, arbetslöshet etc kommer att bli vanligare. 

Flera av deltagarna trodde att nedskärningarna i kommunen kommer att fortsätta 

och att kvaliteten inom kommunens verksamhet ytterligare försämras, medan andra 

menade att man redan nått botten och att verksamheten inte skulle fungera över 

huvud taget med mindre resurser. Eventuella framtida förändringar inom offentlig 

sektor trodde man snarare skulle beröra organisationen, där stora organisationer 

antas ersättas av mindre. 

- Jag tror att det kommer att fortsätta. …//…Allting talar ju för det liksom. Alla 

förslag som kommer pekar mot att den enskilde skall ta ett större ansvar för sig 

själv och kostnaderna skall ligga hos den enskilde i stället för på det gemensamma. 

Jag tror tyvärr att det blir ändå mera köp och sälj och ännu mera marknad 

och pengar som styr verksamheten tyvärr. 

- Det blir säkert mer och mer privata organisationer, privata dagis och skolor. 

Det blir nog så. Och då är det ju i första hand en fråga om pengar om man har 

pengar. Om man har det har man ju frihet att välja. 

På samma sätt som när gruppdeltagarna diskuterade 1990-talet talades också om 

framtiden som en utveckling mot ett samhälle som blir alltmer likt Amerika. Avgörande 

för människors tillgång till olika och alternativa välfärdstjänster inom 

vård, skola och omsorg kommer i högre utsträckning att vara den enskildes ekonomiska 

och sociala resurser. Den som är resursstark kommer att kunna försäkra 

sig till en god vård och omsorg, och också ha större möjlighet att köpa privata 

tjänster. 


- Jag tror att Sverige är lite inne på dom här tankarna, USA tankarna, att man 

då ska ha sin egen försörjning via försäkringar, sjukvårdsförsäkringar eller pensionsförsäkringar. 

Jag tror att det kommer att ta ett visst antal år. Det är många 

som måste liksom passera förbi först innan det kan tillfullo bli så. 

De flesta trodde att andra aktörer än de offentliga kommer att spela en större roll 

för människors välfärd i framtiden. Kyrkan har redan visat sig fylla en viktig funktion 

som mötesplats för människor i samband med kriser och olyckor och Frälsningsarméns 

soppkök har ökat i betydelse för utslagna människors grundläggande 

välfärd. Företagssponsring förekommer i olika sammanhang t ex vid jippon 

eller kulturevenemang. Kanske företag, arbetsgivare och eventuellt fackliga organisationer 

i framtiden kommer att erbjuda försäkringar, tjänster m m i ökad utsträckning. 

- Kyrkan har ju blivit en viktig del i krishantering vid stora olyckor. Det har dom 

inte alls varit förut, så nu plötsligen har dom funnit en roll där människor 

behöver en samlingslokal att vara i när det händer något och också stöttning och 

stöd. 

- Dom rika gör välgörenhetsgrejer och soppkök och så där. Det kommer att bli 

mer av det. 

- Nästa steg kan jag tänka mig då, är att man bygger upp ett samhälle där ett 

företag går in och har egen skola, eget dagis, egen sjukvård och ….. 

Det höga tempot i samhället bl a som ett resultat av den tekniska evolutionen 

kommer fortsättningsvis att trissas upp ytterligare trodde några gruppdeltagare. 

Teknisk och medicinsk forskning är en viktig del i hur människors välfärd kommer 

att utvecklas. Tekniken ökar sårbarheten i samhället, men tekniska framsteg 

utgör också potentiella lösningar på välfärdsproblem genom innovationer om hjälpmedel 

etc. Nya medicinska rön kan på motsvarande sätt komma att bidra till bot 

av vanliga ålderssjukdomar som t ex demens. 

- Även om dom gamla har blivit sämre så har vi fått så otroligt mycket hjälpmedel 

i dag mot för några år sen. 

Utbildningens betydelse i det framtida samhället förväntades att öka och en god 

utbildning kommer att vara en framgångsfaktor för individen på arbetsmarkna- 


den. Det fanns en oro bland gruppdeltagarna, för att den framtida arbetsmarknaden 

inte kommer att erbjuda arbeten för lågutbildade och på så vis utesluta vissa 

grupper. 

- Nu går vi in i ett nytt samhälle och det kräver en hel del. Både annan typ av 

människor som arbetar, men samtidigt så får vi ju inte förringa verkstadsjobbet. 

Det är väl också viktigt 

- Man måste inte gå i universitet om man inte vill…//… Det finns ju jättemånga 

som jag vet, kompisar som säger; - nej, läsa, aldrig i livet, nej, jag vill 

jobba med händerna. Då ska man inte behöva gå på högskola i tre år. 

Individen ”anpassar” sig till välfärdsutvecklingen 

De framtidsutsikter som siades om i gruppdiskussionerna är för många i grupperna 

inte de man skulle önska sig. Istället talade deltagarna om individernas utveckling 

av anpassningsstragier till det nya. På olika sätt tycks vi som individer förbereda 

den egna framtiden utifrån givna förutsättningar. Konsekvensen blir att den 

enskilde genom sina initiativ och handlingar blir medaktörer i en pågående samhällsförändring, 

som de inte alltid är så förtjusta i. Friskolorna utgör ett bra exempel 

på denna motsättning. Många av deltagarna hyser en negativ eller ambivalent 

inställning till friskolesystemet, men upplever att de under rådande omständigheter 

i den kommunala skolan så att säga ”tvingas” att välja friskoleformen. 

- Men samtidigt förstår man ju det eftersom skolorna… det blir färre lärare….de 

har mindre tid för elever. Det blir mer och mer problem i skolorna. Så man 

förstår ju varför det händer. Men det bästa vore om man kunde göra nånting nu 

liksom och att man inte väntar. 

Då försöker man anpassa sig till ett system även om man inte vill ha ett sånt 

system …//…det kan va bra att ha en privat sjukförsäkring i framtiden om man 

blir sjuk så att man får en bättre vård eller slipper köer eller vad det nu handlar 

om. 

- Jag måste nog förbereda min ålderdom på nåt sätt, så att jag vet att jag får 

hjälp när jag blir sjuk, att jag har nånstans att bo och att pengarna räcker till. 

Det är nog inte så självklart som det har varit. 


Kommunens framtida uppgift 

En gruppdeltagare trodde att utvecklingen kommer att gå så långt att kommunen 

i praktiken överger människorna och säljer ut alla verksamheter till privata utförare. 

Andra var inne på att kommunens uppdrag successivt kommer att förändras 

i det ”nya” samhället. Stora delar av verksamheten antogs komma att överlåtas till 

privata utförarenheter, och kommunen kommer att ha kvar myndighetsutövningen 

samt en kontrollerande, övervakande och reglerande funktion. Information och 

kunskap trodde några av deltagarna skulle komma att bli en del av kommunens 

framtida uppgifter. Dessutom var det många av informanterna, som var överens 

om att kommunen i framtiden kommer att erbjuda undervisning, vård, omsorg 

och socialt bistånd på basnivå för att garantera alla invånare en grundtrygghet. 

- Kommunens uppdrag i framtiden är att se till att inte dom boende i kommunen 

svälter ihjäl att dom har någonstans att bo. Dom sociala bitarna …//… 

men jag tror att skolan kan man frånsäga sig, barnomsorgen kan man frånsäga 

sig, och äldreomsorgen och sjukvården. 

- Dom som inte har råd att betala själva dom får komma till kommunen där det 

är sämre vård och mindre resurser. 

I en grupp menade man att frågan om vad kommunen ska göra är evig och kommer 

alltid vara föremål för diskussioner. I gruppen manades till ett kontinuerligt 

ifrågasättande av kommunens uppgifter, vilket kan leda till att vissa verksamheter 

säljs ut. Men fortsätter den generella marknadsanpassningen i den offentliga verksamheten, 

varnade deltagare i en grupp för att Norrköping förslummas med stora 

sociala problem som följd. De menade att offentlig verksamhet vilar på helt andra 

premisser än vad marknadsutsatta företag gör. 

- Ja, man kommer att ha ett evigt käbbel om det här. Eftersom det är svårt att 

enas om vilka saker som är prioriterade. Vad är välfärd för oss? Är en symfoniorkester 

välfärd eller är det nånting som vi ska låta marknadskrafterna råda över. 

Det är svårt. 

Slutligen sades i en grupp att kommunerna befinner sig i en omvandlingsprocess 

där de söker finna nya former och tydliggöra sina framtida åtaganden. Men kommunerna 

som institution är beständig. 


Mer av medmänsklighet 

Utvecklingen tros gynna medmänskliga handlingar. När resurserna krymper behöver 

människor hjälpas åt och man bryr sig mer om varandra. Som skattebetalare, 

i kombination med en väl utbyggd välfärd för alla, kan behovet av att bistå sin 

nästa uppfattas som mindre betydelsefullt. Det senaste decenniets åtstramningar i 

välfärden, ser dock ut att kunna förändra inställning och beteende när det gäller 

medmänsklighet, menade en deltagare. Vidare fanns deltagare som förmodade att 

människor vill ta mer ansvar både för sina arbetsuppgifter och för sin privata 

situation. 

- Under 90-talet har man börjat och bry sig lite mer om varandra…//… för att 

det är ju så att när resurserna krymper, då kommer den här mänskliga biten. Nu 

senast när det var snöoväder och kaos och allting, vad gjorde folk då? Jo dom 

började prata … 

- Det ligger något positivt i det här samtidigt…//…Det behövs ingen medmänsklighet 

om jag betalar min skatt. 

- Jag tror det beror mycket på hur ansvaret läggs ut och på vem. Jag tror att 

många vill ta mer ansvar än man får göra idag också. Kommun och andra 

institutioner i samhället behåller väldigt mycket. 

Klyftorna ökar 

Diskussionerna handlade om vad deltagarna tror om framtiden när det gäller vad 

som behövs av välfärdstjänster, vem som ska utföra dem och vem som ska finansiera 

dem. De allra flesta ville också förmedla vad de anser om den utvecklingen. 

Dessa samtal kom ofta in på det framtida samhället som mer uppdelat, mer ojämlikt 

och därför mer segregerat. Uppdelningen mellan fattiga och rika, mellan resursstarka 

och resurssvaga grupper trodde de stora flertalet skulle komma att bli 

den mest framträdande segregationen. 

Den utveckling som förutspås leder till att klyftorna mellan människor ytterligare 

kommer att öka, menade alltså många i samtalen. Man talade bl a om att vi är på 

väg att delas in i ett A- och B-lag efter våra ekonomiska och sociala resurser. De 

som har möjlighet att välja t ex barnomsorg eller skola, skiljer sig från de som p g 

a bristande resurser är hänvisade till ett ”icke” val. Minskade skatteintäkter inne- 


är, att den offentliga sektorn inte kommer att ha möjlighet att expandera eller 

utvecklas kvalitativt på samma sätt som verksamheter med tillgång till extra ekonomiskt 

eller annat stöd. 

- Risken är ju ganska överhängande att det blir ett A och ett B-lag 

- Jag tror att det kommer bli mer och mer privata skolor och privata sjukhem och 

så där. …//…Om det är så bra är frågan, eftersom det är ju inte alla som kan 

dra nytta av det. För dom som har pengar är det ju självklart bra. Det är ju det 

som är problemet, för det blir ju mer och mer klassamhälle då. 

I en sådan framtid ökar utslagningen och det fanns en rädsla bland informanterna, 

för att ett s k tvåtredjedelssamhälle ska få fäste. Vem kommer att bry sig om 

den tysta, den fattiga, den svaga? Klasskillnaderna märks idag men kommer att 

bli mer synliga i framtiden när ekonomin avgör t ex om du kan vårda dina tänder, 

ta körkort etc. 

- Jag glömmer väl aldrig första gången jag såg en man som gick och letade i 

sopptunnorna efter burkar va. Är det tio år sedan? Det var ju någonting man 

bara såg i andra länder. Man kunde ju inte tänka sig att det fanns i Sverige. 

- Ingen bryr sig och vem bryr sig om den lilla minsta människan i framtiden. 

Gör politikerna det? Gör dom här kunniga tjänstemännen det? Gör jag det? Gör 

enhetscheferna det? Vem gör det? Vem har ansvaret för dem… och det… Nej,det 

är inte mitt bord och så ramlar dom emellan. 

En ung kvinna i en av grupperna som lever på socialbidrag beskrev uppdelningen 

mellan de som bestämmer och den grupp som hon ansåg sig tillhöra så här; 

- Dom som är där uppe dom har ju inte varit där nere riktigt någon gång. Jag 

tror inte att dom ser eller känner eller märker hur det påverkar människorna. 

För trots allt är nästan alla i Norrköping negativa människor, nästan ingen ser 

positivt på framtiden. Jag kan inte nämna ett enda namn där man säger; Oh 

framtiden vad jag längtar dit utan det är nästan; O Gud jag vet inte om jag vill 

dit. Här är det ändå lite tryggt fortfarande, för att det har inte kommit så långt 

än att det har blivit den där superklyftan. 

I grupperna talades också om indelningar av människor efter andra kvaliteter. I en 


grupp målades ett scenario upp där befolkningen delats in efter livsval. De som 

fortsätter i högt tempo och blir en del i den fortsatta informationstekniska utvecklingen 

och de som väljer ett lugnare sätt att leva bortom storstad och stress. I 

andra grupper talades om polariseringen i den yngre generationen, mellan de med 

framtidstro och de som är uppgivna. Bland eleverna märktes en medvetenhet om 

vilken grupp de personligen tillhörde där föräldrarnas yrke och resurser var avgörande. 

- En grupp tror inte att det kan bli bättre för dom än för föräldrarna så varför 

ska jag satsa. För andra är det tvärtom. Man tror man har alla möjligheter i 

världen. 

- Jag har ganska bra möjligheter. Mina föräldrar är ganska välutbildade och 

såna grejer. Vi kommer från medelklass liksom. Det är klart att man tänker på 

det sättet också även om man inte vill det. 

Slutligen uppmärksammades en gryende motsättning mellan generationer i arbetslivet. 

Den äldre generationens kvinnor i vården uttryckte under samtalen en 

irritation över att de slits ut av hårt arbete, samtidigt som representanter för den 

yngre generationen har ett helt annat förhållande till arbetslivet. 

- Det finns ungdomar som är 25-30 år som aldrig har jobbat någonting och vi 

gamla vi sliter fast vi tycker det gör ont vartenda steg man tar. Man har hållit på 

med städningar på dan, man är precis slutkörd. Dom ligger hemma på soffan 

och är slutkörda för det. 

En kvinna berättade om hur ungas löften om att ta arbetspass inte alltid hålls och 

hur lättvindigt de ser på sin uppgift. Kommer roligare saker emellan väger inte 

alltid arbetet tyngst. De som deltog i samtalet undrade varifrån ungdomar får 

medel till sitt uppehälle och menade att en del i problemet är att vi har skämt bort 

dem. De äldre beskrev sig som ”fångna” i arbetet, trots att det gör ont överallt och 

man upplever sig utsliten. Höjd pensionsålder för att klara framtida arbetskraftsbehov 

upplevdes av dessa deltagare som en utopisk tanke och en förelämpning 

mot yrkesgruppen. 

Den här tjejen hon ringde; - nä, vi ska åka till Stockholm i helgen så jag måste 

nog säga ifrån om det där som jag lova dej. 


- När min chef säger till mig tror du att du kan ställa upp i helgen, vi har ingen. 

Jag orkar inte säger jag, men ring runt omkring och får du inte någon annan, så 

ställer jag upp. Jag gör det inte frivilligt. Mycket riktigt hon ringer och säger så 

försiktigt; - nej, jag har ringt överallt. Alla har en anledning. En ska på fest, en 

ska på födelsedag, en ska göra det. Det finns ingen. Då har jag dåligt samvete va, 

och ställer upp fast det gör ont överallt. 

- Det är inga dåliga ungdomar vi har egentligen det är bara det att vi har skämt 

bort dom. Det lönar sig att stanna hemma och inte gå till jobbet 

- Det känns ju som om man sliter ut en generation i taget liksom. …//…Vi 

brukar skämta på jobbet. Vi kommer väl att åka färdtjänst till jobbet och gå 

omkring med rullator och hjälpa dom. 

Privat vård och omsorg inger både förhoppningar och oro. Det som är positivt är 

att valmöjligheterna och det egna inflytandet antas öka. Flera gruppdeltagare talade 

om att det finns en övertro på att privatiseringar skulle vara så mycket bättre. 

Det finns exempel på motsatsen, menade man och hänvisade till tidningsskriverier 

om vanvård på äldreinstitutioner i Stockholm. 

- Har vi inte en övertro på privata alternativ t ex inom omsorgen? Jag vet inte om 

det blir bättre, det tror jag inte. Jag tror snarare att det liksom blir sämre 

- Vi kommer från ett land där dom har privatisering. De som har råd får vård 

och dom som inte har råd står i utkanten. Och det tycker jag inte är rättvist. 

Anhöriginsatser med förhinder 

Det stora flertalet såg det som en självklarhet att bistå sjuka och gamla anhöriga i 

den utsträckning som den egna livssituationen med arbete och familj tillåter. Yngre 

deltagare talade oftare än övriga om att bidra ekonomiskt till att föräldrarna vid 

behov får den hjälp dom behöver. Många av gruppdeltagarna hade egna erfarenheter 

av anhöriginsatser. Kraven i arbetslivet nämndes som en begränsande faktor 

för hur mycket anhöriga har krafter att bistå ”sina” äldre. Enskilda deltagare berättade 

hur de varit nära att slita ut sig, och inom kvinnodominerade vård- och 

omsorgsyrken märks effekterna av anhöriginsatser på jobbet. 

- Om man bor i samma stad är det självklart att man hälsar på mer och försöker 


och vara lite hjälp om det behövs. Men jag tror att jag skulle bidra mer ekonomiskt. 

Betala nån som kan hjälpa till alltså. 

- Jag har ju varit i den situationen, med min mor…. Hon bodde då i privatboende 

och hade inte hemtjänst eller nånting. Så jag höll på att slita ut mig själv 

totalt alltså. Så att det var ju en lisa när hemtjänsten började komma och hon 

fick ett serviceboende sen, det var jätteskönt. 

- Man ser på personal som jag har, som har gamla föräldrar, att tempot, arbetstempot 

är så högt att de har lite svårt och orka. Ibland så kommer dom och säger 

att man var tvungen att hjälpa sin mamma. Hon ringer och hon vill ha hjälp 

med att handla och hjälp med saker och ting. Och dom känner att dom orkar 

inte riktigt. Det har jag vart med om flera gånger. 

I en framtid är det tänkbart att man får ta ledigt från sitt jobb för att sköta en 

anhörig, på samma sätt som man får ta ledigt för att sköta barn, spådde några 

deltagare i en pensionärsgrupp. Flera deltagare efterlyste en ökad öppenhet om att 

anhörigas insatser måste öka framöver för att klara behoven. 

- Det är lite synd att dom inte går ut med att anhöriga får hjälpa till lite mer…. 

Nu pratar jag för hemtjänsten. Det finns ingen möjlighet att vi hinner allt….// 

…Jag går ju ut privat och handlar men det kanske inte alla har lust med….//… 

Och då tycker jag dom skulle gå ut med i radion till och med och säga att alla 

måste hjälpas åt för det går inte. 

Det vanligaste nu är att makar bistår varandra. I praktiken är det kvinnor som 

vårdar genom att de oftast överlever sina män. Men hur kommer det att bli i 

framtiden? Relationer är inte lika långvariga och man kanske har träffats på äldre 

dagar. Känner man likadant för en ny partner när han/hon börjar bli ”gaggig” och 

”gör både det ena och det andra” frågade deltagare med erfarenhet från äldreomsorgsarbete. 

- Vi har ju haft ett par som har gift sig på gamla dar och det var så kärt…//… 

och sen blev en sjuk. - Nu får dina barn ta hand om dig! 

Men som jag personligen känner det så tror jag inte att jag kommer att göra så. 

Inte för att jag vill skicka iväg min gubbe hur tidigt som helst alltså, men jag tror 


inte jag kommer att slita ut mig på honom, utan i så fall korttidsplats så fort som 

möjligt. 

De äldre deltagarna i diskussionerna såg inte odelat positivt på att beroendet av 

anhörighjälp ökar. Det är svårt att ställa krav på sina barn eftersom dom har så 

mycket omkring sig och har svårt att hinna med. Det är skillnad mellan att få 

hjälp med småsaker som kan vänta på att bli utförda och mer regelbundna, omfattande 

och ibland intimare bistånd. 

Och så är det just det här ordet ”Ja, det ordnar sig” och så ber man om en sak ja 

det ska vi ordna, det ordnar sig och så går det vecka för vecka och vecka för vecka 

och det där. Det ordnar sig aldrig. Nä. 

Deltagare som inte har ”alerta barn” eller anhöriga att förlita sig på reflekterade i 

diskussionen kring andra tänkbara alternativ. 

- Ja, jag lever ensam och vem ska ta hand om mig då. Då kanske jag får hyra in 

någon som kan ta hand om mig på ålderdomen eller hur jag ska göra. Eller ska 

jag sälja allting och gå ihop med några och bilda kollektiv på ålderns höst. 

Frivilliginsatsers begränsningar 

Även insatser från frivilligorganisationer har sina begränsningar menade deltagarna 

i grupperna. Det är tveksamt om deras betydelse verkligen kommer att bli 

större i framtiden, bland annat därför att det är svårt att rekrytera till ideella organisationer. 

I andra sammanhang i diskussionerna har talats om att man sannolikt 

kommer att bistå varandra vid behov inom pensionärskollektivet. Väntjänsten 

inom PRO är ett organiserat frivilligarbete som de äldre deltagarna trodde kommer 

att fungera även i fortsättningen. 

Stabiliteten i frivilliginsatserna och kontinuiteten bland de s k hjälparna riskerar 

av flera anledningar att bli svag. Uthålligheten tror många skulle svikta och ”På 

sommaren ska dom till landet”. De som söker sig till frivilligarbete har sina skäl för 

det, menade några deltagare, och dessa är oftast okända för de inblandade. En av 

deltagarna i diskussionerna beskrev sin drivkraft att arbeta ideéllt så här; 

- Jag möter människor i alla åldrar, av båda könen, med olika kulturer. Det är 

det som driver. Jag vill få ut någonting av mitt medhjälpande. 


Informanterna förordade frivilliginsatser för enklare uppgifter. De försvarade sin 

uppfattning utifrån erfarenhet om att, betydelsen av kännedom om den man hjälper 

eller om den grupp som den hjälpande tillhör, många gånger underskattas. 

Det gäller t ex när en frivillig följer en äldre på läkarbesök;. 

- Läkarn frågar ju många gånger då om de är så pass dåliga så de inte kan prata 

för sig själv och ge riktiga svar och så här. Och ta reda på vad som sagts och så. 

I en grupp oroades deltagarna för ett framtida scenario där frivilligarbetet får ett 

större utrymme. Det skrämmer att bli beroende av andras välvilja för att få hjälp, 

tyckte de. 

- Jag är rädd för det, faktiskt. Det tycker jag nog, det lutar lite däråt, men jag 

hoppas så mycket att det inte blir så, att man ska vara beroende av andras välvilja 

på det viset. Att det inte ska vara en självklar hjälp. Utan när min hjälp inte 

orkar eller har nåt annat för sig, då vill jag inte ha nåt. 

Ekonomiska bidrag till särskilda ändamål eller till frivilligorganisationer blir vanligare 

trodde några av deltagarna och exemplifierade med TV-galor för Cancerforskning 

etc. Stora företag kan skänka pengar för att öka sitt anseende och därmed 

indirekt öka sin profit. Enskilda betalar för att döva sitt samvete. 

- Det är väl så här också att det är ju pengar som styr allting. Det är ju profit. 

Det finns inte nån nästan som gör någonting ideellt, utan det ska alltid tjänas 

pengar. 

- Jag menar om människor får det bättre och bättre i form av monetära tillgångar 

och sämre och sämre med tid. Och då köper man sig det istället, man köper sig 

gott samvete. 

Oron för de framtida pensionerna 

Oron och osäkerheten för de framtida pensionerna var märkbar bland de som 

deltog i samtalen om framtiden. De med en nära förestående pensionering uppfattades 

som mer trygga än de yngre. Frågan om den allmänna pensionen kommer 

att räcka till andra generationer efter 40-talisterna diskuterades. Det rådde 

inte bara tveksamhet om framtida utbetalningar av den allmänna pensionen utan 

vissa deltagare kände sig även osäkra på ersättningen från den privat inbetalda 


pensionsförsäkringen. Att spara till sin ålderdom ansågs emellertid av i stort sett 

alla som en absolut nödvändighet. 

- Jag känner mig rätt så trygg ändå med det där. Det är väl kanske för att jag inte 

har så många år kvar. 

- När hela 40-talist gänget kommer att gå i pension. Det kommer att bli kris. 

- Nåt som dyker upp i huvet på mig direkt är att du måste spara till din egen 

pension, egna pengar. För det kommer du inte ha en spänn. Det kommer inte att 

finnas en spänn till mig annars om inte jag har egna pengar till mig alltså. Inte 

en krona det kan jag lova. 

Under samtalet om pensioner märktes en ilska över hur den äldre generationen 

har hanterat de gemensamma medlen. En deltagare ansåg att det som byggts upp 

är ett konkursbo. 

- Men jag tänker en annan sak, jag vågar knappt säga det här. Många säger så 

här att, våra äldre har byggt upp det här och vi ska vara tacksamma. Då undrar 

jag, vad är det de har byggt upp egentligen, vad är det vi har fått. Det är ju ett 

konkursbo vi har just nu, tycker jag. 

Hur ska det gå att rekrytera till vård och omsorg? 

Ett ofta återkommande tema i diskussionerna var de framtida rekryteringsproblemen 

inom vården, skolan och omsorgen. Som ett resultat av ökad ekonomisk 

medvetenhet förväntas den yngre generationen i hög grad välja bort yrkesområden 

med låg lön och låg status. Därför trodde många deltagare att det kommer att 

bli svårt att få hjälp när dom själva blir gamla. För de som själva arbetar inom 

vården och omsorgen är rekryteringsproblemen en extra press, och många oroas 

för hur verksamheten kommer att fungera när 40-talisterna successivt lämnar yrkeslivet. 

- Någon måste säga till de som är ansvariga; Vi kan inte fortsätta så här. …//… 

Varför ska min dotter välja att bli en lärare om hon vill plugga nånstans om hon 

ser sin lärare uppleva nånting som man inte vill. Man har ingen respekt, man 

har dålig lön, så är det. 


- Om vi går till oss, så blir det så, att vi kommer inte att kunna få så mycket 

hjälp, som finns nu. För det finns inget folk. 

För att hinna med sitt arbete är det många som arbetar obetalt på sin fritid, berättade 

de med erfarenhet från vården. Personalen tycker synd om de gamla och har 

svårt att säga nej. Det diskuterades vad som kommer att hända med det arbete 

som den äldre generationens personal utför vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter. 

Vem ska göra det i framtiden? Så här beskrev en kvinna i vården hur hon 

ofta går med pengar i fickorna för att uträtta olika ärenden till ”sina” vårdtagare: 

- Ja tänkte så här en dag. Vad har jag här? Jo, en farbror ville ha tvål, en tant 

ville ha underbyxor, en annan ville ha ost. Jag går alltid med en massa pengar 

och nu ska jag till apoteket innan jag börjar fyra. Det är ju så där. Vad ska man 

göra. 

- Det tar fruktansvärt mycket mer tid allt sånt här, småsaker, som ingen vet att 

vi gör…//… Sen kommer aldrig ungdomar att springa som vi har gjort. Det 

finns inte en möjlighet. 

Demokratiproblem och förändrad politikerroll 

I några grupper nämndes Europeiska Unionen som den politiska organisation 

som kan komma att förändra Sverige och vår välfärdspolitik. Kanske Östergötland 

blir en region inom centralmakten EU spådde någon och en annan reflekterade 

över om inte Sverige får ”rätta in sig i ledet” vad gäller organiserandet av 

omsorg, vård och pensioner. 

Flera uttryckte en oro för demokratin, bl a för att så få engagerar sig i samhället 

och istället ”tänker på sig själva”. Andra hot mot demokratin som nämndes i olika 

grupper var nynazismen och ekonomiseringens genombrott. Demokratiska värden 

måste upprepas och ständigt återerövras, sades i flera grupper. 1 Kan vi vara 

säkra på att ha yttrandefrihet och mötesfrihet om 10-20 år? I en grupp sades å 

andra sidan att demokrati är ”mer svenskt än sill och potatis”. Det finns självklara 

regler människor emellan som är väl förankrade. 

- Jag behöver inte tänka på samhället, jag tänker på mig själv, jag kan tänka på 

min egen utbildning och så här. …jag kan ställa mig ganska så utanför och 


ehöver inte ta del i vad som händer på Rosenbad eller i Regeringskansliet och 

mellan politikerna. Helt plötsligt så är man utanför och det känner jag, det är en 

jättefara att vi inte värnar om demokratin, det politiska systemet, demokratiska 

värden. 

- Jag är faktiskt lite oroad för demokratin. Som det är med politikerna alltså att 

det finns ett, ja vi säger ett politikerförakt och hur kommer det se ut om en tio 

femton år. Vad har politikerna för uppgift? 

Det råd som en ung ensamstående mamma gav inför framtiden är att samhällets 

ledare lyssnar på människorna. Hon hade i andra sammanhang under diskussionerna 

beskrivit sina i stort sett obefintliga möjligheter att påverka samhället och 

sitt eget liv. 

- För mej känns det helt frånvarande att kunna påverka samhället på något sätt. 

Det känns absolut inte som om jag, lilla jag, skulle kunna göra någonting. Nej, 

men det är sant det. Jag känner inte nåt hopp om att jag skulle kunna förändra 

nånting. Det har försvunnit för länge sen. När man var väldigt liten kanske 

man trodde det, men inte nu. 

Det stora flertalet av deltagarna var överens om att förtroendet för den offentliga 

sektorn och dess politiker och ledande tjänstemän har dalat under det senaste 

decenniet. Kanske det uppstår en renässans för förtroendet framöver. Med ett 

större egenansvar växer sannolikt enskildas intresse av och kompetens att kritiskt 

granska makthavare och deras gärning. 

- Jag tror inte att det blir så svårt i morgon att ha kollen på att det verkligen är 

personer som kan. Att det inte är munväder eller folk som har myglat sig in på 

svågerpolitik eller nånting sånt där. Utan jag tror att det är folk som är kunniga 

som kommer att få såna tjänster och som har ansvar för sånt. 

Förändrade brukargrupper och nya anhöriggenerationer 

Den kommande äldregenerationen, och då avses framför allt 40-talistgenerationen, 

har andra erfarenheter än tidigare generationer. De har växt upp under den 

svenska efterkrigsepoken, när den svenska välfärdsmodellen med omfattande generella 

förmåner successivt förverkligades. Många höga positioner i det svenska 


arbetslivet och politiska livet innehas av personer födda på 40-talet. Många är 

välmående, har höga krav på standard och stimulans, deras köpkraft är god och de 

är vana att arbeta och verka självständigt och att bygga nätverk. De har i jämförelse 

med tidigare generationer varit mer benägna att flytta geografiskt. Dessa faktorer 

tros komma att påverka den framtida vården och omsorgen om äldre på olika 

sätt. Så här sade några av deltagarna: 

- Men jag menar, en 40-talist nöjer sig inte med att bo på t ex ett fyrbäddsrum 

på Sandbyhov, eller så, de har ju mycket högre krav. Så att det kommer ju att bli 

helt annorlunda. 

- Många av oss kanske har skaplig ekonomi och vi kan köpa oss det vi behöver. 

Och så tror jag vi kan stötta varandra, vi är så många. 

Även kommande anhöriggenerationer tros bli mera aktiva och ställa krav på vården 

och omsorgen om sina föräldrar och övriga nära personer. Medvetenheten 


om kvalitetsskillnader, den tilltagande informationen och allmänna samtalet om 

välfärdssverige, bidrar till att öka behovet hos många av att granska alternativen 

före eventuella val, trodde informanterna. 

- Vi är vana vid en annan boendestandard och att vara själva, så länge man 

orkar det, va. Och är det så att inte jag själv pratar för mig, om jag inte orkar 

det, så vill mina barn att jag ska ha det. Det blir andra krav därifrån, tror jag. 


Gruppdeltagarna spådde att framtiden blir en fortsättning av 1990-talet med en 

osäker arbetsmarknad och förändringar i välfärden och för den enskilde individen. 

Andra aktörer än offentliga tros komma att spela en större roll för människors 

välfärd i framtiden. Utvecklingen inger gruppdeltagarna både förhoppningar 

och oro. I tider med krympande ekonomi finns incitament till att medmänskligheten 

får ett uppsving. Och enskilda individers kompetens att göra val och kritiskt 

granska både verksamheter och beslutsfattare sågs som positivt. Tekniska och 

medicinska landvinningar betyder mycket för människors framtida välfärd. Det 

handlar om att utveckla hjälpmedel av olika slag och att finna botemedel för 

vanliga åldersjukdomar som t ex demens. 

Uppdelningen, segregeringen, mellan resursstarka personer och de med bristande 

resurser upplevdes som det största hotet inför framtiden. Väsentliga resurser kommer 

att vara utbildning och ekonomiska medel och det finns en oro för att arbetsmarknaden 

inte kommer att erbjuda arbete för lågutbildade. Klasskillnaderna märks 

idag men kommer att bli än mer synliga , trodde många, när ekonomin avgör t ex 

om du kan vårda dina tänder, ta körkort etc. En polarisering i den yngre generationen, 

mellan de som har framtidstro och de uppgivna, är en utvecklingstrend 

som det samtalades om i grupperna. Av gruppdiskussionerna framgår vidare att 

det finns en gryende motsättning mellan olika generationer i arbetslivet, med 

exempel från vårdområdet och yngre medarbetares ibland mindre lojala förhållningssätt 

till arbetet än äldres. Rekryteringsproblemen inom den s k mjuka sektorn, 

oron för de framtida pensionerna och för demokratin är ytterligare orosmoln 

på den framtida välfärdshimlen, menade informanterna. 

Att bistå anhöriga är självklart men under förutsättning av att det egna livsprojektet 

med arbete och familj inte påverkas. Yngre deltagare talade oftare än övriga om 


att bidra ekonomiskt så att föräldrarna får den hjälp de behöver. De äldre deltagarna 

sade sig ha svårt att ställa krav på sina barn och vill inte att anhöriginsatser 

ska ersätta professionella hemtjänsten. Även frivilligt arbete har sina begränsningar, 

menade gruppdeltagarna. Det är svårt att rekrytera till ideella organisationer, 

engagemanget kan vara instabilt och många underskattar behovet av kunskap om 

den man ska hjälpa. 

Kommunens uppdrag kommer successivt att förändras och samtalen om vad kommunen 

ska göra kommer att vara föremål för ständiga diskussioner, trodde många. 

Förändrade brukargrupper och nya anhöriggenerationer är två faktorer bland 

många som kommer att påverka välfärdsutvecklingen och kommunens arbete i 

framtiden. 


1 Det berättades i en grupp om ett pågående projekt på ett antal förskolor i kommunen där man arbetar med de 

demokratiska värderingarna. 



besparingar av 100 miljoner kronor? 

Vad ska kommunen göra 

och hur ska man göra det? ........................................ 138 

Hur använda eventuella extra 

ekonomiska resurser? ................................................ 140 

Barn och ungdomar är vår framtid ................................ 140 

Sjukvård, äldre- och handikappomsorg ......................... 143 

Socialt arbete – värt att satsa på ................................... 144 

Övriga förslag ............................................................... 145 

Besparingsförslag ....................................................... 146 

Den kommunala ”kostymen” är för stor ........................ 146 

Kultur-, fritids-, gatu- och parkverksamhet .................... 148 

Övriga besparingsförslag............................................... 149 




besparingar av 100 miljoner kronor? 

Grupperna konfronterades med de båda konkreta situationerna att dels ha extra 

ekonomiska resurser och dels genomföra en besparing inom kommunen. Till vilka 

verksamheter skulle man rikta sina extrasatsningar respektive besparingskrav? 

Följande två frågor var utgångspunkten för diskussionen:”Om ni hade t ex 100 

miljoner för att förbättra välfärden i Norrköpings kommun, vad skulle ni då satsa 

på? och ”Om ni istället ställs inför att spara t ex 100 miljoner, vad skulle ni i så fall 

spara in på?”. 

Enskilda deltagare ville förstärka budgeten inom verksamhetsområden, som de av 

olika skäl var engagerade i t ex genom arbete, studier, fritidsengagemang eller 

p g a personlig erfarenhet. 

Det var många som diskuterade behovet av att utreda, analysera, planera och 

effektivisera kommunens verksamhet. Ibland nämndes det i besparingssammanhang 

och i andra grupper som något man ville utnyttja extra pengar till. Redovisningen 

av dessa synpunkter kommer därför före de specifika ”satsnings-” och 

”besparingsförslagen”. 

Vad ska kommunen göra och hur ska man göra det? 

Frågan om vad en kommun ska använda sina resurser till återkom med jämna 

mellanrum under samtalen i grupperna om kommunala verksamheter och dess 

finansiering. Det finns, menade deltagarna i en grupp, anledning att se över kommunens 

uppgifter. Välfärdspolitiken har efterhand som den byggts ut trissat upp 

krav och förväntningar på samhället. I en grupp aktualiserade en deltagare det 

ursprungliga syftet med att organisera sig i en kommun och jämförde det med 

kommuners verksamheter idag. 

- Man vill komma mer till dukat bord. Du ser bara på ungdomarna idag. Det 

ska va en väldigt bra idrottsanläggning och det ska vara väldigt bra engagemang 

för att man ska locka ungdomar idag. 

- Vad är en kommun för någonting? Var har den sina rötter? … istället för att se 

att det är människor som har gått samman för att lösa vissa gemensamma frågor 

demokratiskt, så tror man att marknaden, att man har kunder. 


Ska kommunen handha allt eller kan vissa uppgifter lämnas över till andra t ex 

företagen i kommunen? Vilka verksamheter kan säljas ut och ska kommunen göra 

det? Inom grupperna uttrycktes åsikter både för och emot. Norrköpings kommun 

behöver koncentrera sig på de viktigaste verksamheterna, var budskapet från en 

deltagare. En annan deltagare i samma grupp argumenterade för vikten av att 

kommunen har kvar ett visst ansvar för t ex kultur och parkförvaltning. Hon 

jämförde med kostcirkeln, något från varje tårtbit i kostcirkeln behövs. 

- Det är väl också så här att kommunen har väl tagit på sig väldigt mycket under 

dom senaste tjugo åren. 

- Norrköping vill va bra på allting och ha alla verksamheter igång och all service 

till allmänheten eller till dom boende. Jag tycker man har tänkt fel. Jag tycker 

när man har dåliga tider, tycker jag man koncentrerar sig på dom viktigaste 

bitarna som fortfarande är skola och omsorg och se till att dom verksamheterna 

fungerar. Och sen ser man hur mycket man har kvar, som man kan lägga på 

övrig verksamhet. 

- Jag håller med på ett sätt, fast på ett annat sätt kan man ju säga, att om man 

tittar på kostcirkeln så behöver man både mjölprodukter och så behöver man 

frukt liksom. Så kan man säga att man kanske behöver protein mest av allt. Men 

utan vissa viktiga spårämnen så klarar man sig inte. Man kan säga det är både 

och tycker jag. 

En deltagare i en annan grupp föreslog att kommunen ska rationalisera och sälja 

ut verksamheter som bostäder, energi, gatu- och parkverksamhet och låta företag 

vara mer aktiva som sponsorer inom idrotten och föreningslivet. En ung kvinna 

ifrågasatte om privata ägare kommer att sköta sina uppgifter på samma sätt som 

kommunen eller om andra intressen får ökad betydelse. 

- Då kanske det visar sig att det är väldigt lönsamt att bygga ut en jättebra väg 

till ett område där det bor rika människor. Men till ett område där det bara bor 

fattiga människor som inte äger nå´t, dit bygger man ingen väg. 

Många deltagare har synpunkter på den kortsiktighet som präglat 1990-talets 

kommunala verksamhet och efterlyser bättre planering och ett långsiktigt tänkande. 

Att långsiktigheten även gäller i besparingstider betonades i diskussionen. Det 

antyddes att det man spar kortsiktigt kostar i längden ofta mer. 


- Ska man spara då ska man tänka långsiktigt, inte kortsiktigt. 

- Om man drar in på barnomsorgen då det straffar det sig i längden, blir dyrare 

…om någon får problem osv det blir mycket dyrare. 

Svårigheten är att finna en balans mellan de långsiktiga satsningarna och det kortsiktiga 

akuta omhändertagandet. Att arbeta förebyggande är ett sätt att spara pengar 

menade man i en grupp. Samtidigt är det problematiskt att satsa profylaktiskt när 

pressen är stor både på politiker och tjänstemän att svara upp mot krav på akuta 

och näraliggande behov av insatser. Det kan t o m öka påfrestningarna i arbetet. 

Ett annat problem har att göra med mandatperioder och osäkerheten på arbetsmarknaden. 

Politiker vet inte om dom sitter kvar vid makten när mandatperioden 

är slut och ingen anställd kan längre känna sig helt säker på sin position. 

Kortsiktiga beslut kan bidra till att undergräva demokratin, genom att politiker 

inte hinner tala med dem det berör och förankra sina förslag. Ett exempel, som 

nämndes i ett par grupper, på att kortsiktiga beslut både kan fördyra verksamheten 

och innebära socialt lidande, är 1990-talets uppsägningar av personal inom 

offentlig sektor. Vissa av dessa kom senare att ersättas med inhyrd personal via 

bemanningsföretag till en högre kostnad. 

Därför menar flera att det behövs tid och personella resurser att analysera och 

utvärdera kommunens verksamhet. Gör vi rätt saker? Går verksamheter att samordna? 

Ska alla t ex inom förskolan hålla på med projekt och utveckling? 

- Det största sparandet ligger i bra planering. 

- Idag har jag en känsla av att många förvaltningar liksom gör saker som går lite 

stick i stäv med vart annat och så vidare. 

Ofta förordades att kommunen anlitar externa rådgivare och konsulter för att 

utvärdera och syna kommunala organisationer och verksamheter. Att ge kommunens 

ansvariga tid att göra analyser och föreslå nya modeller fördes också fram 

som alternativ. 

Hur använda eventuella extra ekonomiska resurser? 

Barn och ungdomar är vår framtid 

Satsningar på våra barn och ungdomar har högsta prioritet. Det handlar om att 

ge barnen en bra uppväxt, en slags grundtrygghet ”så att dom blir hela och bra 

barn” som man uttryckte sig i en grupp. Liksom i många andra grupper talade 


man om barnen som vår framtid. 

Det är dom som ska förvalta samhället 

i framtiden. Att satsa på barn 

och ungdomar är att höja grundbemanningen 

inom förskola och skola, 

stödja föräldrar och stimulera till 

utbildning. 

Barn och ungdomar med behov av 

särskilt stöd kan i de flesta fall få 

det med en ökad personaltäthet och 

därmed undviks att peka ut och/eller 

diagnostisera barn och ungdomar. 

Det ökade diagnostiserandet 

kopplades till att antalet vuxna i förskolan/skolan 

minskat dramatiskt. 

I en grupp ifrågasattes 1990-talets 

utbredda diagnostisering av barn 

och deltagarna i gruppen menade 

att man istället borde ställa diagnos 

på det samhälle, som ser barn som 

problem. 

- Vad är det som gör att Sverige idag diagnostiserar så mycket barn. Det är nåt fel 

nånstans allstå. Vilka krafter ligger bakom detta? Varför ser vi på barn som 

problem? 

Målet måste vara att öka antalet vuxna i förskolan och i skolan för att minska 

klyftorna mellan barnen, klara verksamhetsuppdraget och fånga upp barn med 

behov av särskilt stöd i ett tidigare skede. Som det är idag, sade eleverna, kommer 

stödundervisningen först sommaren efter att du redan fått betyget IG (Icke Godkänt) 

på en kurs. 

- Alltså både i skola och så här annan omsorg. Det handlar ju om att det är nån 

som ska hjälpa nån annan, alltså läraren som ska försöka hjälpa eleverna och ta 

fram det som dom tycker är intressant och det hinner man inte om man har 

alldeles för många. 


Det är förstås också viktigt att behålla och ta hand om den personal som redan 

finns. Sjukskrivningarna fortsätter att öka bland de offentliganställda och varje 

kommun har en framtida utmaning i att dels nyrekrytera personal och dels behålla 

befintlig personal. Det poängterades särskilt i en grupp som framgår av följande 

citat. 

- Och när det gäller folk ute i verksamheterna så måste de motiveras och premieras 

för att vi ska ha dom kvar, för att de ska orka. 

I konsekvens med tidigare diskussioner ville flera av deltagarna investera i kompetensutveckling 

för personalen. I en grupp talade man om behovet av ”suntförnuft-utbildning” 

som senare beskrevs som att lära ut ”att vara mänsklig och kunna 

ta barnen för vad dom är.” Även i andra grupper formulerades krav på att lyfta 

fram grundläggande demokratiska värderingar som ett kunskapsområde. Förutom 

att göra något för att förbättra situationen för de som redan finns i skolan, 

behövs krafttag för att sänka medelåldern i lärargruppen och för att höja yrkets 

status. Hur ska man annars kunna locka ungdomar till yrket, undrade deltagare i 

en grupp. 

- Jag har varit i vissa klasser, och om man skulle fråga ungdomarna idag oavsett 

om man är kille eller tjej: -Skulle du kunna tänka dig att jobba inom barnomsorg, 

äldreomsorg eller skolan? Ja, du kan inte få två stycken som räcker upp 

handen, som säger att jag skulle göra det jobbet helhjärtat. 

För att säkra barns och ungdomars framtid betonades vikten av att ge utbildningen 

en mer framskjuten plats i Norrköpings kommun, genom att bygga vidare på 

Campustanken och även utveckla andra typer av läro- och studerandecentra. 

Föräldrar kan också behöva stöd och hjälp i att utöva sitt föräldraskap och i några 

grupper var man beredd att investera lite av sina extra medel i föräldrautbildning. 

Det moderna föräldraskapet är svårt och stressande. I en grupp önskade man 

bygga upp stödet till föräldrar från grunden, genom att fråga dem vilket stöd dom 

skulle önska sig. Det antogs att behoven av stöd varierar mellan föräldrar och kan 

handla om både praktiskt och emotionellt stöd. 


Sjukvård, äldre- och handikappomsorg 

På samma sätt som inom förskolan/skolan förordades mer personal till vården bl 

a för att korta väntetider till operationer och undvika onödigt lidande. Men även 

för att avlasta den många gånger hårt belastade personalen. Förutom att bota 

redan uppkomna sjukdomar och tillgodose befintliga behov, pekade många även 

här på värdet av att satsa profylaktiskt. 

Fri sjukvård för dom med lägst inkomst. Det konkreta förslaget kom från en 

deltagare som i ord målade upp ett konsekvensscenario där personer som redan 

befinner sig på ”bottennivån” kan hamna i en ond cirkel och ha svårt att ta sig ur 

sin besvärliga situation och återfå livslusten. 

- Ofta kan ju inte dom ta sig ur dom här cirklarna va. Har dom hamnat i den 

här bottencirkeln då så blir dom ju sjuka, hamnar på sjukhuset eller vårdcentralen, 

betalar dyra avgifter, ekonomin går krassligt, kan inte betala räkningar 

hemma, hamnar på kronofogden och sen inkasso va, sen är cirkeln igång. 


Några deltagare ömmade särskilt för att öka tillgängligheten för rörelsehindrade. 

Att nå upp till facket för kortinsättning på bankomater och nå telefonluren i 

offentliga telefoner kan vara ett stort bekymmer för rullstolsburna, berättade en 

pensionär med egen erfarenhet av dessa svårigheter. 

Socialt arbete – värt att satsa på 

Att satsa pengarna på det sociala arbetet och på sikt sänka kostnaderna är ett 

förslag som fördes fram från flera grupper. I diskussionerna har deltagarna ofta 

återkommit till hur mycket mer synliga våra sociala problem blivit under 1990talet. 

Och man uttryckte bland annat kritik mot att låta människor ”gå ner sig” 

istället för att fånga upp dem i ett tidigare skede. 

- … att fånga opp dom här som är utslagna idag alltså. Den gruppen människor 

då. Såna människor som lever på socialen och såna människor som är missbrukare 

av tabletter eller nåt annat och andra utslagna som är alkoholister. 

- Vi kör spiralen ner va, innan du kan vända och gå upp igen. 

Kritik riktades också mot att invandrare ofta får vänta på besked om uppehållstillstånd 

och arbetstillstånd. Satsa på att påskynda den handläggningen föreslogs av 

flera deltagare. Det är ett sätt att spara offentliga medel och samtidigt bidra till 

ökad självkänsla hos individer. 

- En man som kommer hit och bara får socialbidrag och inte nåt jobb och inte 

självförtroende från arbetsgivare. Han kostar samhället! 

Flera gruppdeltagare ville satsa extra pengar på att få fler företag till Norrköping 

som genererar arbetstillfällen. Det ger positiva effekter både för den enskilde och 

för samhället i stort. För några av deltagarna hade grundtryggheten i form av ett 

arbete gått förlorad i 1990-talets kris och i Trozelligruppen ansåg man att kommunen 

med alla medel måste återställa den grundtryggheten. Fler seriösa arbetsmarknadsåtgärder 

som utvecklar den arbetslöse och som han eller hon lär sig nya 

saker av vore rätt satsning enligt dessa deltagare. 

- Jag tycker att vi ska använda alla pengarna till att se till att vi finge hit jobb. 

För får vi hit jobb, så får vi mera pengar, då förräntar sig pengarna så hela tiden. 

Vi får in mera skattemedel och dä. 


Den växande ensamheten var ytterligare ett område som förtjänade extrainsatser 

menade flera gruppdeltagare. Att verka för ökade kontakter över generationsgränser 

föreslogs t ex att arbetslösa ungdomar fungerar som extraresurs på förskolor 

och daglediga pensionärer involveras i barns och ungdomars vardag i förskolan/ 

skolan eller i föreningslivet. 

Drogmissbruket växer i Norrköping och drar till sig många unga. Ett konkret 

förslag kom fram i en av grupperna, nämligen att ett antal tjänster skulle inrättas 

med uppgift att informera om baksidorna med drogmissbruk. I det arbetet kunde 

f d drogmissbrukare få en chans till meningsfull sysselsättning. 

- Att annonsera efter dig som har levt i drogromantiken och ändå har lyckats 

komma igenom det, komma förbi det, men lever med de här frågorna och skulle 

ha ett intresse av att komma ut i våra skolor i Norrköping, bland ungdomar för 

att tala om, berätta om, vilket helvete det är med heroinmissbruk och droger som 

förekommer. 

Övriga förslag 

I några grupper väcktes ideér om hur man skulle få de fiktiva extra pengarna att 

växa. Bl a genom att investera dem på börsen men också genom att göra Norrköping 

attraktivt som stad och som man uttryckte sig i en grupp, att bli av med 

stämpeln som ”arbetarstad på dekis”. Den internationella skolan sågs som ett positivt 

steg i den riktningen, men mycket återstår för att klara konkurrensen från 

andra kommuner. 

- En stor del utav dom pengarna skulle jag satsa på att förbättra bilden av 

Norrköping nationellt och internationellt. Det här är ett ställe man kan bo och 

verka i. Förbättra möjligheterna för svenska företag att etablera sig här. På det 

sättet så kan man få tillbaks pengarna genom att Norrköpingsbor kommer att 

betala högre kommunalskatt ………//……man skapar en positiv spiral. 

Att använda extramiljonerna till att betala av på våra skulder som en långsiktig 

strategi föreslogs av en gruppdeltagare. Ökat samarbete med frivilligorganisationer 

från en annan. En ledig dag i veckan för alla att använda för att kunna engagera 

sig i samhället fördes också fram som idé, liksom att barn och ungdomar får 


förvalta en summa pengar i varje kommundel. Att med krafttag vårda kommunal 

personal var ytterligare ett uppslag. 

Behovet av att återerövra gemenskapen kring grundläggande demokratiska värderingar 

och respekt för alla individer var ett tema som diskuterades flitigt i flera 

grupper. En grupp tog konsekvenserna av detta och ville satsa resurserna på att 

förverkliga det initiativet. De förslog vidare en allmän samhällstjänsteplikt inom 

åldringsvård och barnomsorg. Dels för att lösa personalbehoven och dels för att 

få ungdomar och andra att upptäcka vården och omsorgen som yrkesområde. 

Besparingsförslag 

Den kommunala ”kostymen” är för stor 

Den kommunalpolitiska ”kostymen” är för stor och borde bantas. Så t ex föreslogs 

i flera grupper att lägga ner kommundelsnämnderna. De fyller inte den 

demokratiska funktion de var ämnade att göra. Det centrala beslutet om basvärden 

inom kommunens välfärdsverksamheter togs som intäkt för att kommundelsnämndernas 

politiska makt är satt ur spel. Istället diskuterades andra former 

av politiska ombud ute i kommundelarna. Färre politiker skulle dessutom tydliggöra 

ansvaret, sade man. 1 Med dagens politikerorganisation råder förvirring i ansvarsfrågan. 

Så här beskrivs ett möte som ägt rum i en skola under året 2000. 

- … dom svarade det var inte vårt fel. Vi får för lite pengar. Ja, vad är det för 

jävla larv. Dom liksom skyllde på Rådhuset som dom sa och Rådhuset skyllde på 

Persson. Så jag menar, ja , men då är det ju ingen mening. 

Flera grupper riktade sina besparingskrav till Rådhuset och till kostnaderna för 

den administration som finns där med politiker och tjänstemän. Höga löner, eventuella 

fallskärmar, konferenskostnader och studiebesök (särskilt besök utomlands) 

nämndes som sparobjekt. 2 Det fanns en irritation hos ett antal deltagare över 

politikernas höga löner i tider när andra har det svårt. Samtalet om lönenivåer 

föranledde i flera grupper en diskussion om hur olika arbeten värderas i vårt samhälle. 


- Man kan inte sänka 

alla andras, eller massans 

som dom säger när 

dom pratar, och höja 

sina egna. Det rimmar 

inte. Det är så dom jobbar. 

- …att dom gör mycket 

jobb alltså men … 

Det gör sjuksköterskorna 

också i så fall. 

Konsultarvoden, som en del 

av administrationen, kom 

att diskuteras under besparingstemat. 

Vid tillfälliga 

och speciella utredningar 

finns skäl att anlita konsulter, 

men i grupperna föreslogs 

en översyn av konsultverksamheten 

för att på så 

sätt spara en del resurser. 

Investeringar, t ex i datorer och ombyggnader av lokaler tyckte några deltagare 

kunde skjutas upp i väntan på bättre ekonomiska tider. Datorer är investeringar 

som inte alltid möts med så stor entusiasm som framgår av nedanstående citat. 

- Datorer fungerar lika bra även om dom är gamla. 

- Ja men personalen kan ju inte använda den datorn som vi har inne vid expedition 

för den sitter ju sköterskan bredvid hela tiden …//…. Då ska vi skaffa 

datorer då som står ute i personalrummen och då kan man inte ha dom stående 

hur som helst, utan då ska vi ha såna här hemdatorskåp som man kan låsa igen 

för det är ju sekretess i det här också. Och då måste man ju ha en sån på varje 

våning och det är fyra våningar hos oss. …//… Förut så hade vi ju alltså, vi 


skrev, vi hade journalblad och vi skrev och det gick jättebra och det gick fort …/ 

/… Jag skulle ta bort, jag skulle slänga ut datorna om jag fick och jag tror vi 

skulle tjäna jättemycket på det. 

I två grupper jämförde man standarden på svenska offentliga verksamhetslokaler, 

med förhållandena i andra europeiska länder. Har vi låtit den fysiska standarden 

få dominera över andra kvaliteter i verksamheten undrade en deltagare? Samtidigt 

framhölls vikten av att ställa krav på lokaler och god arbetsmiljö i kommunala 

verksamheter. Men kanske ”lyxar man till det för mycket” sades i en av grupperna. 

Även driftskostnader t ex energikostnader nämndes som tänkbara mål för 

besparingar i kommunen. 

Kultur-, fritids-, gatu- och parkverksamhet 

Har vi råd med Symfoniorkester i Norrköping (SON)? Det frågar sig det stora 

flertalet deltagare i grupperna. Kunde SON itället bli en Östergötlands symfoniorkester? 

Är kommunens ”skrytgrejer”,som en deltagare uttryckte sig, såsom SON 

och de Geer-hallen verkligen till för alla och därmed en kommunal angelägenhet? 

- Dom som nu går och lyssnar på symfoniorkestern, det är ju fortfarande en liten 

grupp som gör det och det kan ju hända att dom skulle ha råd att klara ut det lite 

till, för att dom tycker det är så värdefullt. För det är ju ingenting som är för alla 

i Norrköping. Det är ju inte alla som går. Dom flesta har aldrig varit i de Geerhallen. 

Jo, våra skolbarn har varit där för dom får gå på sina konserter dom, 

men den vuxna befolkningen tror jag det är en minoritet som har varit där. 

Samtidigt menade många deltagare att kultur är viktigt, men i valet mellan att 

spara på dessa poster eller på vård, skola eller omsorg är valet enkelt, sade man i en 

grupp. De jämförde hur många människors behov av vård och omsorg som skulle 

kunna tillgodoses med de pengar som satsas t ex på symfoniorkestern. 

- Då sätter jag det i relation till sjukvården där jag bl a legat i en kulvert, för att 

dom inte har plats till folk på avdelningarna. Jaa, det är svårt. Det är jättesvårt. 

Blomsterutsmyckningen i Norrköping uppskattas av många gruppdeltagare. De 

är stolta över att ”deras” stad har blivit vackrare. Alla var däremot inte lika förtjusta. 

Ute i kommundelarna sades det inte vara lika vackert. Förslag presenterades 

om att skära ned litet på blomsterutsmyckningen och även på utsmyckningen av 

konst i offentliga lokaler. 


Andra sparförslag rörde ombyggnationer av gator och torg. Många gupp, rondeller 

och fontäner liksom Skvallertorgets ombyggnad och Resecentrum ifrågasattes 

nödvändigheten av. Andra gruppdeltagare replikerade dock med att dessa ombyggnader 

kan vara viktiga i konkurrensen om företagsetableringar och invånare. 

Gupp och rondeller har också ett berättigande vid t ex skolor och platser, där 

barn rör sig frekvent. 

Jippon av olika slag såsom t ex drakbåtskarneval 

och nationaldagsfirande 

borde näringslivet i kommunen ha intresse 

av att arrangera och finansiera. 

Samma gäller tomteluvan på Rådhustornet 

och liknande spektakulära objekt. 

Övriga besparingsförslag 

De allmänna kommunikationerna 

inom kommunen diskuterades i grupperna. 

Vissa deltagare menade att sub- 


ventionerna av resekostnaden borde reduceras medan andra önskade öka subventioneringen 

av kollektivt resande. Att lägga ner spårvagnarna fanns också bland 

förslagen. 

Kritik mot svensk invandringspolitik kom fram i olika sammanhang, så även här. 

Sverige har varit dåligt på att ta tillvara invandrares kompetens och det har kostat. 

I en grupp talade man om invandringspolitiken som ”den heta potatisen” och 

föreslog att Sverige inför restriktioner för invandring i syfte att spara pengar. 

I några grupper förespråkades vidare omfördelning från andra delar av den offentliga 

sektorn, t ex från landstingen och staten, till kommunerna. Försvaret och 

kriminalvården hamnade i centrum för besparingsdiskussionerna i några grupper. 

- Skära ner … det vet jag att jag skulle göra på kriminalvården. Inte på själva 

vården i sig utan på alla … dom bor ju som på hotell. Det enda dom inte har är 

liksom friheten …. Dom sitter där och är straffade för brott dom har gjort, oftast 

grova brott och har det mycket bättre än vad jag har och kostar pengar för staten 

o s v. Då tycker jag dom ska skära ner mera på det. Och jag lovar att dom äter ju 

mycket bättre och finare mat än vad en annan någonsin kommer att kunna äta. 


Att planera långsiktigt och satsa på att noggrant utreda och analysera kommunens 

verksamhet var förslag som vissa deltagare diskuterade som besparingar medan 


andra nämnde dem som värda att satsa extra medel på. Välfärdspolitiken har efterhand 

som den byggts ut trissat upp krav och förväntningar på samhället. Det 

finns därför anledning att se över vad kommunen egentligen ska göra och hur det 

ska göras, menade flera deltagare. 

I de flesta grupperna hade man för övrigt lättare att föreslå områden som man 

ville satsa de fiktiva extra 100 miljonerna på. Våra barn och ungdomar är vår 

framtid och därför var enigheten stor om att ge detta område högsta prioritet. Att 

satsa på barn och ungdomar är att satsa på personal inom förskola och skola, 

stödja föräldrar och stimulera till utbildning. Gruppdeltagarna ansåg även att sjukvården 

behövde extra satsningar för att korta operationsköer och undvika onödigt 

lidande. Att fånga upp sociala problem såsom t ex drogmissbruk och ensamhet i 

ett tidigt skede ansågs vidare viktigt för att öka chanserna för människor att återgå 

till ett ordnat liv. Slutligen samlas några övriga förslag till satsningar under rubriken 

”Övrigt”, som t ex att göra Norrköping ännu mer attraktivt och att öka samarbetet 

mellan kommunen och frivilligorganisationerna. 

De ojämförbart oftast nämnda områden där man kunde tänka sig att skära ner 

rörde kostnader i den kommunala administrationen. Särskilt riktades intresset till 

Rådhusets personal, höga löner och den, som många ansåg, för stora politikerorganisationen. 

Symfoniorkestern, de Geer-hallen, utsmyckningar i staden och jippon 

diskuterades som möjliga besparingsobjekt, genom att minska biljettsubventioner 

och överlämna arrangemang och finansiering till t ex länsintressen eller 

näringslivet. För att spara pengar hade många utav de ombyggnationer på gator 

och torg som skett de senaste åren kunnat avvarats, menade deltagarna. I vissa 

grupper ifrågasattes hur mycket spårvagnarna egentligen får kosta och förslag på 

nedläggning framfördes. Subventionera det kollektiva resandet mer, föreslog några 

deltagare,medan andra sade tvärtom. Till sist såg några äldre deltagare omfördelning 

inom den offentliga sektorn som en lösning på kommunens ekonomiska 

problem. Överför pengar från landsting och stat till kommunerna, var deras budskap. 


1 Under år 2001 pågår ett utredningsarbete om kommunens styrprocess, dvs den politiska organisationen och 

tjänstemannaorganisationen utvärderas i syfte att bl a tydliggöra ansvar. Ordförande i gruppen är Rita Eklund 

(s). 

2 Med höga löner avsågs i en grupp löner över 20 000 kr i månaden medan gränsen låg vid 35 000 kr i månaden 

för en annan grupp. 


Inledning till diskussionen 

Reflektioner från 

gruppdiskussionerna.............................. 153 

Urvalet är inte representativt 

i den kvalitativa studien ........................ 155 

Välfärden förändras ............................... 156 

Från arbetsetik till konsumtionsetik ..... 157 

Globaliseringens närvaro 

i Norrköping............................................ 158 

Teknisk och medicinsk forskning 

förändrar vårt samhälle ......................... 159 

Vilken roll spelar 

Norrköpings historia .............................. 160 

Attityders beständighet......................... 161 

Pågående förändringsarbete/ 

framtidsarbete i kommunen.................. 163 


Inledning till diskussionen 

Reflektioner från gruppdiskussionerna 

”Hälsan tiger still” brukar man säga. Det är sannolikt bakgrunden till att deltagarna 

i den här välfärdstudien talat mindre om det som fungerar bra i Norrköpings 

välfärdsverksamheter och mer om upplevda och/eller uppfattade problem. Den 

under 1990-talet ökade tendensen att fokusera på problem utvecklades t o m till 

ett eget diskussionstema i grupperna. 1 Det underliggande budskapet, såsom jag i 

egenskap av projekt- och samtalsledare uppfattat det, är ändå att det finns en 

grundläggande nöjdhet 

med välfärdssystem 

och välfärdsverksamheter. 

Men försämringarna 

under 

1990-talet resulterade 

i mycket påtagliga 

konsekvenser och det 

är framför allt om 

dessa effekter samtalen 

handlade. 

Ett problem som säkerligen 

Norrköpings 

kommun delar med 

andra stora organisationer 

är svårigheten 

att hitta metoder för 

att sprida kunskap 

om goda exempel. 

Efter drygt två år i 

Norrköping, har jag 

sett, att det i många 

arbetsgrupper, på 

många arbetsenheter 

i kommunen pågår 


utvecklingsarbete. I den första delrapporten i projektet ”Kalla fakta…” redovisades 

i litteraturlistor efter varje kapitel, publikationer som alla hade det gemensamt, 

att de beskrev utvecklingsarbete och utredningar som skett i Norrköping 

och som jag vid det tillfället kände till. Ideér om hur goda exempel kan spridas, 

såsom via projektkataloger eller kontinuerligt återkommande presentationsdagar, 

skulle om de förverkligades, kunna leda till högre effektivitet i verksamheten och 

inte minst komplettera mer negativa beskrivningar av kommunalt välfärdsarbete. 

Mediabilder och personliga erfarenheter kan identifieras som två betydelsefulla 

källor, varifrån gruppdeltagarna och de tio telefonintervjuade männen hämtat 

material till sina utsagor och diskussionsinlägg. Uttryck som ”Det är svårt det 

här” återkom då och då under samtalen. Den offentliga organisationen och verksamheten 

är omfattande, komplex, varierande och därför svåröverskådlig. Att inte 

ha hela bilden klar för sig utgör s a s en förutsättning för diskussionen. Det som 

framstår som lika i gruppdeltagarnas berättelser förmodas vara färgat av medias 

konstruktioner av verkligheten/erna. Som några forskare uttrycker det ”Det är 

bilden – inte verkligheten – som människor ofta förhåller sig till, som styr människors 

tankar och i förlängningen människors politiska handlande.” 2 

De egna erfarenheterna avgör till stor del hur man uppfattar 1990-talet. Dessa är 

i sin tur beroende av sådant som kön, ålder, utbildning och etnisk bakgrund. 3 

Etnocentrismen, dvs oförmågan att se och förstå andra perspektiv än den egna 

gruppens, försvårar möjligheterna att se saker från olika håll. På arbetet och privat 

umgås vi oftast med människor som vi också i hög utsträckning är lika avseende 

ålder, utbildning, etnicitet etc och som vi delar sociala villkor och värderingar 

med. Våra erfarenheter tenderar vidare vara ganska samstämmiga i sådana grupper. 

För att skapa det goda livet i Norrköping för alla behöver olika perspektiv ges 

utrymme i arbetslivet, det politiska livet och i samhällslivet i övrigt. 

Människors erfarenheter påverkar engagemang och förslag. Det är utifrån egna 

erfarenheter man med emfas kan argumentera för olika förändringar och ståndpunkter. 

Nedan följer några exempel från gruppdiskussionerna. 

En kvinna med erfarenhet av eget handikapp och handikapprörelsen önskade satsa 

extramedel till handikappade barn och ungdomar.”… så är det ju handikappade 

barn och ungdomar som gäller för mig, för att så att säga stärka dom. 


En deltagare med arbetslöshetserfarenhet menade att samtliga (tänkta extra) 100 

miljoner skulle satsas på att skapa arbetstillfällen. ” Jag tycker att vi ska använda 

alla pengarna till och se till att vi finge hit jobb. För får vi hit jobb, så får vi mera 

pengar, då förräntar sig pengarna så hela tiden. Vi får in mera skattemedel och dä´.” 

Som ett sista exempel på betydelsen av egna erfarenheter citeras två utsagor från 

en diskussion om olika former av barnomsorg. I det här fallet spelade det inte 

heller någon roll hur gamla erfarenheterna var.”Jag har haft mina barn både hos 

dagmamma och dagis och då föredrar jag absolut dagis fast mina barn är så stora nu. 

Men när dom var små fanns det bättre resurser på dagis. Men jag tycker inte att det 

var något pedagogiskt liv hos dagmamma, så att jag skulle aldrig föredra dagmamma 

alltså.” ”Men jag tycker tvärtom. Jag hade alltid mina barn hos dagmamma och det 

föredrog jag.” 

Urvalet är inte representativt i den kvalitativa studien 

De drygt 100 personer som deltagit i gruppdiskussionerna är strategiskt utvalda. 

De tillfrågades för att de hade erfarenheter som var intressanta för projektets frågor. 

Bland de som tackade ja till att vara med, finns sannolikt personer med intresse 

och engagemang för samhällsfrågor, samt de som bedömt att de haft tid att 

delta. 4 De 10 personer som telefonintervjuades var likaså strategiskt utvalda utifrån 

sin position i en betydelsefull organisation i kommunen. 

Resultaten är därför inte generaliserbara. Det som framkommer i gruppdisussionerna 

och i telefonintervjuerna säger alltså, vad dessa personer berättat och inte 

något om vad t ex vårdpersonal, elever, yngre eller äldre i allmänhet tänker och 

tycker i dessa frågor. Det betyder att man inte kan dra några slutsatser i traditionell 

mening av resultatet från gruppdiskussionerna och telefonintervjuerna, dvs 

att x antal procent säger si eller så osv. Istället får resultaten betydelse, genom att 

de ger ett antal beskrivningar av vad välfärd är, ett antal bilder av hur 1990-talet 

upplevts och ett antal berättelser från norrköpingsbor om hur de föreställer sig 

den framtida välfärden i Norrköping. Det kan öka beslutsfattares och andras förutsättningar 

att förstå, vad kommunens välfärdspolitik och välfärdsverksamheter 

kan betyda för Norrköpingsbon. Det kan vidare öka förståelsen för, varför människor 

handlar och tänker som de gör. Intresset för kunskap om unika mänskliga 

handlingar och företeelser sedda i ett socialt sammanhang, bygger på ett antagan- 


de om att människor handlar meningsfullt och ändamålsenligt utifrån det egna 

perspektivet. 

Välfärden förändras 

Millenieskiftet 2000 karakteriseras av omvälvande förändringar i samhället. Sverige 

har några år tidigare (1994) blivit medlem i Europeiska unionen. Böcker och 

rapporter publiceras om ”Välfärd vid vägskäl” 5 , ”I vanmaktens spår” 6 , ”Frågor om 

framtida välfärd” 7 och ”Privatiseringens gränser, perspektiv på välfärdspolitiken” 8 

etc. Det gemensamma budskapet är att de svenska välfärdssystemen och den offentliga 

sektorn är mitt inne i en gigantisk omställning. I förhållande till 1970och 

80-talen har delar av välfärdssystemen och välfärdstjänsterna försämrats. Dock 

visas i Social Rapport 2001 9 att välfärdssystemen klarat 1990-talets kris på arbetsmarknaden 

och stora grupper har det senaste decenniet ökat sitt materiella välstånd. 

Människor som av olika skäl inte kommit in i arbetslivet och därmed inte 

kvalificerat sig till trygghetsförsäkringarna tillhör de som däremot fått en försämrad 

situation det senaste årtiondet. 

Det som jag kallar välfärdskontraktet är i gungning. 10 Det offentliga välfärdssamhället 

levererar inte längre samma trygghet som tidigare. Socialförsäkringssystemen 

utsattes för ideliga förändringar under 1990-talet. Mer än 300 regeländringar 

hade genomförts mellan 1990-1997. I motsats till tidigare årtionden har förändringar 

i negativ riktning för försäkringstagaren dominerat. 11 Individen fullgör 

fortfarande sitt åtagande genom att betala skatt. Mycket av det som kommer fram 

i resultaten från gruppdiskussionerna kan härledas till just denna uppluckring av 

den svenska välfärdsmodellen. Det försiggår en kontinuerlig konstruktion och 

rekonstruktion av relationen mellan individen och välfärdssamhället som innebär 

att banden stärks eller försvagas, vilket den svängande opinionen mot nedskärningar 

i offentlig sektor under 1990-talet kan vara ett tecken på. 12 Individens 

skyldigheter betonas framför hennes rättigheter och människans marknadsidentitet 

har förstärkts på bekostnad av hennes medborgaridentitet. 13 På marknaden ses 

individen som objekt för konsumtion av varor och tjänster, till skillnad från den 

identitet som formas av medborgarskapet med individen som ett subjekt. 14 Några 

av dessa tendenser och skeenden i det omgivande samhället beskrivs i de följande 

avsnitten för att skapa förutsättningar för att förstå resultaten i ett större sammanhang. 


Från arbetsetik till konsumtionsetik 

I samtalen i grupperna återkom deltagarna i många sammanhang till alla de olika 

val som människor förväntas (tvingas att) göra i vår tid. Det handlar om att välja 

elbolag, teleoperatör, premiepensionsplacering, etc. Mängden produkter och alternativa 

produkter blir en del av hushållens vardag genom reklam direkt i brevlådan 

eller via televisionen. Det kräver någon form av aktivitet från den enskilde - 

att slänga reklamen, bläddra i den, jämföra utbud och priser på olika varor, etc. 

Vare sig vi vill eller ej blir vi en del av det som Bauman 15 kallar konsumtionssamhället. 

I grupperna talade man om en utveckling där ekonomi och materiella tillgångar 

har brett ut sig på bekostnad av andra värden i livet. Att i Baumans perspektiv 

se utvecklingen från ett samhälle av producenter till ett samhälle av konsumenter, 

hjälper till att sätta in gruppdeltagarnas iakttagelser i ett större sammanhang 

och finna argument för hur förändringen ska bemötas. 

Produktionsprocesserna i arbetslivet har rationaliserats och kräver inte längre den 

omfattande arbetskraft som tidigare behövdes. Beroendet mellan kapital (arbetsmarknaden) 

och välfärdsstat har försvagats och som ett resultat därav arbetsetiken. 

Före maskinernas övertagande behövdes duglig arbetskraft till industrierna. 

Staten med hjälp av välfärdssystemen såg till att den arbetskraften fanns, och den 

enskilde hade sin arbetsförmåga som resurs i samhället. 

I konsumenternas samhälle kräver däremot massproduktionen inte längre massarbete 

utan istället konsumenter, villiga att köpa alla de varor som produceras. Att 

vara fattig i ett samhälle, där livsprojekten byggs kring konsumtionsval, är att vara 

otillräcklig (konsument), skriver Bauman. I ett produktionssamhälle kunde däremot 

de fattiga fylla en social funktion genom att faktiskt eller potentiellt tillhöra 

arbetskraften. 

”Nedskärningen av välfärdsstaten går hand i hand med ett sviktande och sjunkande 

politiskt engagemang från medborgarnas sida”, skriver Bauman vidare. 16 Bland unga 

och bland de med erfarenhet av långvarig arbetslöshet i grupperna uttrycktes en 

uppgivenhet omkring sina möjligheter att påverka sitt liv och samhället. För att 

motverka ett ytterligare svalnande intresse, bör välfärdssamhället försöka att tillgodose 

behov och förmedla service till en så stor andel medborgare som möjligt. 

Andra samhällsvetare talar om hur en elit av människor, som klarar sig utan väl- 


färdsstaten, tenderar att välja att stå utanför och därmed inte intressera sig för vad 

som försiggår inom politik eller inom den gemensamma sektorn. 17 En deltagare 

framförde sin oro för just en sådan utveckling. 

- Jag behöver inte tänka på samhället, jag tänker på mig själv, jag kan tänka på 

min egen utbildning och så här va. Jag behöver liksom inte, jag kan ställa mig 

ganska så utanför och behöver inte ta del i vad som händer på Rosenbad eller i 

Regeringskansliet och mellan politikerna. Helt plötsligt så är man utanför och 

det känner jag, det är en jättefara att vi inte värnar om demokratin, det politiska 

systemet, demokratiska värden. 

Globaliseringens närvaro i Norrköping 18 

Globalisering och individualism är två dilemman för det moderna samhället. Med 

globalisering menas i allmänhet ekonomisk sådan. 19 En annan dimension av globaliseringen 

är hur händelser långt borta påverkar det lokala och individen. På 

samma sätt som konsumtionssamhället trängt in i människors vardagsrum, flödar 

information om händelser från världens alla hörn via radio och TV innanför hushållens 

väggar. Revolutionen inom kommunikations- och informationsteknologin 

har betydelse för globaliseringens genomslagskraft. Medier, både tryckta och 

elektroniska, spelar en central roll i denna utveckling. På detta sätt blir de risker 

som tekniska framsteg bidrar till att skapa, t ex massförstörande krig, miljökatastrofer, 

uteslutning och marginalisering, närvarande i lokala sammanhang. 20 Under 

sådana villkor känner sig många människor förvirrade och vilsna och saknar 

den trygghetskänsla som den traditionella miljön kunde erbjuda. De känslor av 

vilsenhet, frustration, rädsla, osäkerhet etc, som erfarenheter under 1990-talet 

fört med sig diskuterades också flitigt i grupperna. 

Individualismen uppfattades av flera gruppdeltagare mer som uttryck för egoism 

och något negativt. Samhället uppmuntrar ibland till att leva efter mottot ”Sköt 

dig själv och skit i andra” sades bl a. Sociologen Giddens talar om att det s k ”jagförst-samhället” 

förklaras av vissa personer som konsekvenserna av att marknadskrafterna 

fått för stort spelrum, medan andra talar om effekterna av ett moraliskt 

förfall. 21 Båda dessa tänkbara perspektiv kom fram i samtalsgrupperna. Giddens 

ser däremot vår tid som en moralisk övergångstid och menar att unga istället visar 

stor känslighet för moraliska värden. 


Med världens händelser närvarande i enskilda människors vardag, i kombination 

med behovet av att utforska den egna identiteten för att skingra förvirringen i det 

moderna samhället, fyller reflekterandet en väsentlig funktion. Den s k tredje 

vägens politik ”bör vara att hjälpa medborgarna på traven när de skall lotsa sig 

igenom vår tids stora revolutioner”. 22 Att initiera, inspirera och skapa rum för reflektion 

är att i realiteten ge förutsättningar för nödvändig personlig mognad. För 

beslutsfattare och de som arbetar med människor föreslås i den följande diskussionen 

att tid avsätts, för att under organiserade former, ge möjligheter till reflektion 

i sin gärning. 

Teknisk och medicinsk forskning förändrar vårt samhälle 

Vid millenieskiftet är vi också med om en teknisk utveckling som saknar motsvarighet 

i historien. Tekniken får märkbara konsekvenser i människors vardags- och 

arbetsliv. Bl a genom rationaliseringar i industrin, nya hjälpmedel och behandlingsmetoder 

inom vården och omsorgen samt effektivare logistik och kommunikationer. 

Även den medicinska forskningen fortsätter att successivt göra framsteg 


i att bota och behandla sjukdomar. Det innebär att barn och vuxna med allt svårare 

handikapp överlever och behöver vård av anhöriga och från samhället. En 

effekt av att nya tekniska och medicinska landvinningar görs är att behov och 

brukargrupper förändras över tid. Ökningen av de riktigt gamla i befolkningen 

förväntas t ex leda till att behoven inom äldreomsorgen ökar, men p g a äldres 

bättre hälsa upp i höga åldrar växer inte behoven i den takt som befarats. 23 

Vilken roll spelar Norrköpings historia 

Norrköping har under lång tid haft en tydlig arbetarprägel. I relation till arbetarkulturen 

växte den borgerliga kulturen fram i Norrköping. 24 Den var mer officiell 

än arbetarkulturen och gestaltades bl a i stadens arkitektur och kultur. Som exempel 

kan nämnas Rådhuset som invigdes 1910 och Symfoniorkestern som gav konserter 

redan från år 1913. 25 Karakteristiskt för Norrköping är vidare det långvari- 


ga socialdemokratiska styret sedan år 1920 26 , med starka ledare i kommunalpolitiken 

och starka och faderliga företagsledare i industrier i kommunen. Det uppstod 

ett beroendeförhållande mellan arbetarkollektivet och direktörerna/företagsledarna. 

De senare var beroende av arbetstagarna för att kunna producera sina 

varor, och arbetarkollektivet var å sin sida beroende av industrin för sin försörjning. 

Kollektiven hyste respekt för varandra och varandras kulturer och det rådde 

sällan osäkerhet om gränserna mellan de båda klasskulturerna. Efter industriepokens 

slut i Norrköping har utvecklingen lett till en mer heterogen sammansatt 

befolkning. I det sedan århundraden väletablerade tvåkulturella samhället, såsom 

det skisserats ovan, är det inte otänkbart, att omställningen till en tillvaro som i 

många avseenden är mångkulturell, kräver särskilda ansträngningar. Norrköping 

karakteriseras å andra sidan som en invandrarstad under efterkrigstiden. Arbetskraftsinvandringen 

var särskilt stor decennierna efter kriget och till detta kom en 

invandring av flyktingar från mitten av 1970-talet. 27 

De kapitalstarka ledarna hade en näst intill faderlig omsorg om industriarbetarna. 

Den s k omhändertagandekulturen kan göra sig påmind även i dagens förväntningar 

från kommuninvånare, som framför allt betonar sina rättigheter. Den mycket 

höga ambitionen inom individoch familjeomsorgen i Norrköping, i förhållande 

till kommuner med motsvarande strukturella förutsättningar, kan också vara en 

kvarleva från den tiden. 28 En avhandling om den svenska äldreomsorgen stödjer 

den teorin. Där framgår nämligen att traditionen i en kommun styr hemhjälpstillgången 

i dagsläget, snarare än behoven och aktuella strukturella och politiska 

förhållanden. 29 

Den enskildes ansvar och skyldigheter förstärks i det välfärdssamhälle som håller 

på att ta form. För att leva upp till visionen om det goda livet för alla i Norrköping 

behöver kommunen verka för att alla resurser mobiliseras. I ett sådant arbete 

krävs en ”synvända”, en genomgående förändring av ett synsätt, där enskildas och 

gruppers resurser uppmuntras att frigöras och utvecklas, istället för att professio- 

30 31 

nella aktörer presenterar färdiga lösningar. 

Attityders beständighet 

Människors attityder och värderingar 32 styrs mer av omvärlden och tillvaron än 

styr densamma, skriver Österman 33 och polemiserar därmed med andra teorier 


som talar om mer beständiga värderingar. 34 I Östermans perspektiv ses attityder 

som processer och alltså inte som egenskaper. Det innebär att våra attityder ständigt 

förändras och påverkas av det omgivande samhället och våra personliga erfarenheter. 

Attityders beständighet blir därmed avhängigt omvärldens beständighet. 

Studien kan sägas vara ett nedslag i den processen. På frågan om deltagarnas inställning 

till ett antal pågående trender i samhället, var en majoritet mer positivt 

än negativt inställda till sex eller fler av de tolv uppräknade trenderna. 35 Inställningen 

bedöms som överraskande positiv, t ex till privata vård- och omsorgsgivare 

där hälften av gruppdeltagarna och sju av de tio telefonintervjuade männen var 

mer positivt än negativt inställda. Samma gällde inställningen till att högre utbildningskrav 

ställs på arbetsmarknaden, där sju av tio gruppdeltagare och nio av 

de tio telefoninformanterna svarade positivt. Frågan var konstruerad för detta 

ändamål och gruppdeltagarnas svar kan därför inte jämföras med hur personer i 

allmänhet ser på dessa trender. Däremot visar andra studier att missnöjet med 

kvaliteten på de kommunala välfärdstjänsterna ökat under senare delen av 1990talet, 

36 vilket skulle kunna påverkat acceptansen för privata verksamhetsalternativ 

positivt. Enligt gruppdeltagarna så betyder kvaliteten mycket för synen på t ex 

friskolor. 

- Ja är emot friskolesystemet i den omfattning som det är nu. Men om jag hade 

barn idag så skulle jag sätta dom i en friskola direkt. 

Det finns forskningsresultat 37 som kan tolkas som stöd för Östermans teori om 

att våra attityder snarare styrs av omvärlden och tillvaron än omvänt. Svenskarnas 

inställning till att reducera kostnaderna i offentlig sektor svängde 1993-1994 från 

en majoritet positiva till att majoriteten var negativt inställda till ekonomiska 

nedskärningar i offentlig sektor. Efter en toppnotering vad gäller negativt stöd för 

offentlig sektor 1996, ökar på nytt andelen positiva. Annan forskning inom området 

attityder till välfärdsstaten, visar å andra sidan att tilliten till och betalningsviljan 

till välfärdssystemen med smärre undantag var stabil under 1990-talet. 38 

Attityder, kan i detta perspektiv, ses som en färskvara liksom att hållbarheten i 

attityder bör bli kortare ju snabbare omvärlden förändras. Politiken, som vilar på 

mer generella förhållningssätt till olika företeelser, är vid millenieskiftet inte heller 


alltid igenkännbar vare sig den är socialistisk eller borgerlig. 39 Över politiska gränser, 

köns- generations- och andra gränser kan vi således påverkas mer av utvecklingen 

än vad vi påverkar den. Det väcker frågan, om vi i den snabbt föränderliga 

värld som vi är en del av, har mer gemensamt än vi i förstone kan tro, och därför 

skulle samarbeta mer. 

Pågående förändringsarbete/framtidsarbete i kommunen 

Norrköping är en kommun med mycket kraft och framåtanda. Där finns en förmåga 

att resa sig ur svåra situationer. De återkommande arbetsmarknadskriserna 

sedan textilindustrins nedläggning är goda exempel på detta. Utvecklingsambitioner 

och mod är emellertid inte alltid i nivå med tillgängliga ekonomiska resurser. 

Staden Norrköping genomgår en omdaning i många perspektiv. Stadens centrum 

har rustats upp, liksom Industrilandskapet, och det finns en gryende stolthet över 

staden som delas av gruppdeltagarna och telefoninformanterna. Skammen över 

de smutsiga industrierna och fattigdomen har vänts till en respekt för stadens 

historia. Arbetet med att marknadsföra kommunen och näringslivsfrågorna, har 

under år 2001 fått en ny organisation med ett särskilt bolag för marknadsföring 

under uppbyggnad och ett näringslivskontor. 40 Det tolkas som en markering av 

att ge arbetsområdet större tyngd i organisationen. 

Före projektets start pågick ett antal små och stora projekt i kommunen och under 

projektarbetstidens två år har flera utredningar/projekt med kommunövergripande 

betydelse startat, som ligger väl i linje med de förslag som förs fram i diskussionskapitlet. 

Agenda 21 är en handlingsplan för det 21:a århundrandet som 

beskriver hur vi ska få ett mer hållbart jordklot i framtiden. I Norrköping finns 

sedan 1998 en lokal Agenda 21 och ett förankringsarbete pågår för närvarande i 

olika geografiska områden. Arbetet bygger på engagemang från alla invånare i 

kommunen och samordnas via Agenda 21-kontoret. 41 Anhörig 300 startade år 

1998 med syftet att arbeta fram modeller och metoder för anhörigstöd. Demokratiutskottet 

är en politiskt sammansatt grupp som inledde sitt arbete år 2000 

under ledning av Louise Malmström (s). Utskottet har bl a engagerat norrköpingsborna 

i arbetet för ökad demokrati. 42 En översyn av styrprocessen pågår i en 

partipolitiskt blandad grupp med ordförande Rita Eklund (s). Målsättningen med 

översynen är att tydliggöra ansvar och befogenheter både i den politiska och ad- 


ministrativa organisationen. Norrköpings kommun har valts ut, som en av 34 

kommuner, att delta i projektet ”Attraktiv skola - en utvecklande organisation” 

som ska pågå i fem år. De övergripande målen är att skapa arbetsorganisationer 

som stödjer utvecklings- och kvalitetsarbete, finna nya utvecklings- och karriärmöjligheter 

för lärare samt främja skolutveckling genom samarbete med högskola 

och näringsliv. 43 

Våren 2001 såldes kommunens återstående aktier i energibolaget NME till Sydkraft 

som därmed blev ensam ägare. En engångssumma om ca 70 miljoner kunde 

lösgöras som destinerades till ett treårigt program, ”Rotkraft”, med syfte att minska 

beroendet av samhällets olika stödformer bland Norrköpings invånare. Efter 

ansökan fördelas medel till projekt som leder till ökad andel människor på arbetsmarknaden, 

eller till ökad andel elever med godkända betyg, som fullföljer gymasieutbildning 

och som söker vidare till högskola och universitet, eller slutligen till 

att bryta utanförskap hos familjer, barn och ungdomar. 44 

Ett annat övergripande verksamhetsområde inom kommunen är folkhälsa. Våren 

1995 beslutade kommunfullmäktige att anta ett handlingsprogram för folkhälsoarbetet 

i Norrköpings kommun. Lokala hälsoråd inrättades 1996 och har delvis 

utvecklat olika profiler beroende på hur behoven ser ut inom respektive kommundel. 

Det lokala hälsoarbetet fungerar bra men en samlad strategisk plan för 

folkhälsoarbetet har saknats. Sedan våren 2001 är den politiska referensgruppen 

för välfärdsprojektet också Folkhälsokommitté med ansvar för att utarbeta förslag 

till en sådan plan. Under tiden med välfärdsprojektet har parallellerna med folkhälsan 

blivit synliga och det upplevs därför som naturligt att i det fortsatta folkhälsoarbetet 

förvalta erfarenheterna och förverkliga intentionerna i det som projekt 

välfärd uppnått. 45 

Slutligen antogs i kommunfullmäktige den 15 juni 2000 ett integrationsprogram 

”Norrköping - en kommun för alla. Mål för integrationspolitiken”. Däri uppdras 

till alla nämnder, styrelser och förvaltningar att utarbeta egna tillämpningar av 

programmet. Ambitionen är att skapa mångfald i vid bemärkelse inom kommunens 

verksamheter både på personal- och brukarnivåer. Sedan tidig höst 2001 

finns en projektledare tillsatt som ska arbeta för att främja implementeringen av 


planen. 46 

Från och med våren 2001 samordnas de tre sistnämnda uppdragen och välfärdsprojektet. 

Gemensamt för dessa verksamheter är målet att främja det goda livet i 

Norrköping. Därmed inte sagt att andra verksamheter inte är kommunövergripande 

eller syftar till kommuninvånarnas välfärd. 


1 Se sid 93. 

2 Ahlström, B. M fl (2001) 

3 Den könsuppdelade arbetsmarknaden, med kvinnodominans inom vård- och serviceyrken bidrar t ex till olika 

erfarenheter. 

4 Kommunanställda kunde träffas på dagtid vilket också sammanföll med flera deltagares arbetstid. Övriga 

möten ägde rum på deltagarnas fritid/ledighet. 

5 SOU 2000:3 

6 Härenstam m fl (red) (1999) 

7 Svenska kommunförbundet (1999) 

8 SNS (2000) 


10 Se sid 55 ff. 

11 Salonen, T. (1998) 

12 Majoriteten var för nedskärningar i början av årtiondet medan majoriteten efter 1995 istället var emot 

reduceringar i offentlig sektor. Se Bergmark m fl, (2000). 

13 Hetzler, A. (1999) 

14 a.a. 

15 Bauman, Z. (1998) 

16 Bauman, Z. (1998) sid 74 ff 

17 T ex Giddens, A. (1999b) 

18 Avsnittet bygger på två publikationer av Anthony Giddens. Dels Modernitet och självidentitet. Självet och 

samhället i den senmoderna epoken (1999) och Tredje vägen. Om förnyelsen av socialdemokratin. (1999). 

19 Den finansiella handeln har de senaste femton åren vuxit fem gånger så mycket som handeln med varor och 

tjänster. Giddens, (1999b) Sid 40ff. 

20 Terrordåden i New York och Washington i september 2001 och efterföljande händelser har fått världsomfattande 

konsekvenser både vad gäller den globaliserade ekonomin och individens förhållningssätt till okontrollerbara 

risker. 

21 Giddens (1999b) 

22 a.a. sid 72 

23 Välfärdsbulletinen 2000:1. Referat från SCB:s äldrekonferens. 

24 För vidare läsning se Horgby, B. (2000) 

25 Nilsson, H. (red) (2000) sid 242 och 532. 

26 Med avbrott för mandatperioden 1991-1994 


27 Horgby, B. (2000). 

28 Kalla fakta... sid 18. 

29 Trydegård, G-B. (2000). 

30 Marielundsprojektet och projektet Ditt Nya Hageby i Norrköping är exempel på satsningar med syfte att 

mobilisera kraft och skapa utveckling. 

31 Att jämföra med formuleringar i socialtjänstlagen (1980:620) § 1; ”… under hänsynstagande till människans 

ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna 

resurser.” 

32 Attityder är ett förhållningssätt till en bestämd företeelse. Värderingar är mer generella förhållningssätt och 

för personligheten handlar det om mer centrala orienteringsriktningar. Österman, T. (1998) 

33 Österman, T. (1998) 

34 Jmf Ingelhart (1990) 

35 Se sid 45-46. 

36 Nilsson, (1999) 

37 Bergmark, Å. (2000) 

38 Svallfors, S. (2001) 

39 T ex moderaternas retorik om klassamhället och socialdemokraternas inställning till friskolor. 

40 Vid årsskiftet 2000-2001 avvecklades Utveckling Norrköping AB. Näringslivsfrågorna fördes över till ett nytt 

näringslivskontor. Marknadsföringen kommer under 2001-2002 att överföras till en ny marknadsföringsorganisation, 

gemensamt ägd av Norrköpings kommun och näringslivet. 

41 För ytterligare information kontakta Karin Faxér på Agenda 21-kontoret tfn 011-151974 eller via e-post 

karin.faxer@mail.nsb.norrkoping.se 

42 Norrköpingsbornas idéer för ökad demokrati finns samlade i en idébank ”Makt åt folk & folkvalda - norrköpingsbornas 

idébank för demokrati.”. Kan hämtas på Norrköpings kommuns hemsida www.norrkoping.se. 

43 Kontaktperson för projektet är Birgitta Heikne-Tegström, telefon 011-15 10 39 eller e-post birgitta.heiknetegstrom@norrkoping.se. 

44 I skrivande stund är projektet i fara p g a kommunens ekonomiska situation. Ansvarig tjänsteman är Ingvar 

Almrot, Kommunledningen, Norrköpings kommun, telefon 011-151200 eller e-postadress 

ingvar.almrot@norrkoping.se. 

45 Björn Claesson är kommunens folkhälsosamordnare. Han finns på kommunledningskontoret och kan nås på 

telefon 011-151489 eller e-postadress Bjorn.Claesson@norrkoping.se. 

46 För ytterligare information kontakta projektledaren Maria Essy Ehsing på Norrköpings kommun, Mimer, 

telefon 011-152233 eller e-postadress Maria.Essy-Ehsing@norrkoping.se. 



Diskussion och förslag 

Att ta vara på mångfalden .................... 169 

Kvalitetsfrågor 

Kvaliteten ökar i betydelse .............................. 174 

Tillräckligt med tid och respekt för individen 

är centralt i arbetet med människor ............... 175 

Behov av att satsa på en 

ren och respektfull skolmiljö ........................... 176 

Uppvärdera människovårdande arbete .......... 177 

Kommunen som arbetsgivare 

har en strategisk uppgift ................................. 179 

Behöver politikerrollen förändras? ....... 181 

Samverkan .............................................. 184 

Utveckla det sociala 

arbetet i Norrköping .............................. 188 

Avslutande kommentar ......................... 190 


Diskussion och förslag 

I kapitlet lyfts ett antal områden fram, som i studien identifierats som väsentliga 

att uppmärksamma, för att mobilisera gemensamma resurser, i syfte att nå närmare 

visionen om det goda livet för alla i Norrköping. 1 Många fler verksamheter än 

de som nämns är viktiga men avsikten med diskussionen och förslagen är att peka 

ut områden som är av särskild vikt. Ett område som möjligen skulle haft ett eget 

avsnitt är marknadsföringen av kommunen. Det är många utsagor som ger eftertryck 

åt behovet och värdet av att marknadsföra Norrköping. Förslagen som följer 

ses som förutsättningar för att skapa den attraktionskraft som behövs. De flesta 

diskussionsteman är av övergripande karaktär dvs överskrider verksamhetsgränser 

och organisationsstrukturer. 

I ett samhälle under omvandling kan ingenting om framtiden tas för givet och 

några lättfångade och enkla politiska lösningar för att nå målen finns inte. Politiska 

initiativ kommer fortsättningsvis att spela stor roll för hur t ex det lokala välfärdssamhället 

Norrköping klarar framtida utmaningar. Det nya handlar om att 

utveckla ett mer prövande förhållningssätt där omvärldsbevakning och kontinuerliga 

uppföljningar får ökad betydelse. Resultaten från välfärdsprojektet gör det 

möjligt att peka ut områden, som bedöms kräva särskild uppmärksamhet de närmaste 

åren. Varje diskussionsavsnitt avslutas därför med ett eller flera förslag till 

åtgärder. Diskussionen och de efterföljande förslagen till åtgärder är det samlade 

resultatet av hela välfärdsprojektet, vilket inkluderar beskrivningarna i rapporten 

”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet i Norrköpings kommun” samt 

redovisningen av Norrköpingsbornas gruppdiskussioner och resultatet från telefonintervjuerna 

med representanter för betydelsefulla aktörer i det Norrköpingska 

samhället. Det är med andra ord i dessa texter det finns empiriskt stöd för den 

argumentation som förmedlas i det följande. 

Att ta vara på mångfalden 2 

När vi talar om att mobilisera alla resurser i kommunen är utgångspunkten att 

samhällets institutioner liksom enskilda individer har inneboende krafter som av 

någon anledning hålls tillbaka. Det kan handla om hinder i organisationer, liksom 

förhållningssätt i relationer mellan människor i olika sammanhang. Integrationsarbete 

3 med siktet inställt på mångfald i välfärdssamhället Norrköping, torde 


locka fram outnyttjade resurser och dessutom motverka fördomsfullhet och framtida 

motsättningar mellan olika grupper. Därmed inte sagt att man ska motverka 

allt ”segregerat” beteende. 

I flera grupper förde deltagarna diskussioner, om t ex bostadssegregationen är ett 

resultat av myndigheters och hyresvärdars beslut eller om individer/familjer kunnat 

påverka sitt val av boende. Oavsett hur det förhåller sig visar forskning att 

människor med låga inkomster tenderar att välja (eller tvingas välja) vissa geografiska 

områden medan andra väljer (eller kan välja) andra. 4 Vidare framgår att den 

etniska segregationen ökade i Sverige under 1990-talets första hälft. 5 Det hävdas 

att etnicitet har ett samband med ekonomiska resurser och bidrar till en etnisk 

boendesegregationen. Det är inte ett givet samband, menar andra forskare och 


säger att personer med varierande etniskt ursprung gör andra än ekonomiska överväganden 

i valet av boendeform. 6 Att olika välfärdsproblem hänger samman, gör 

dock att skillnaderna mellan individer, grupper och geografiska områden blir påtaglig. 

7 Regeringens välfärdskommitté slår fast att en svag arbetsmarknadsförankring, 

stora ekonomiska svårigheter, svaga politiska resurser och nedsatt hälsa har 

starka samband och att det är vanligare idag att individer har mer än ett välfärdsproblem. 

8 

Arbetskraften och arbetsmarknaden kan differentieras utifrån olika kategoriseringar. 

Ur ett könsperspektiv är t ex arbetsmarknaden tudelad, i en kvinnodominerad 

offentlig sektor och en mansdominerad privat sektor. Den traditionella 

uppdelningen av arbetskraften går mellan ubildade yrkesarbetare och outbildad 

arbetskraft. Den har dock ersatts med en differentiering i tre grupper, en kärntrupp 

med högkompetent arbetskraft med stark arbetslivsanknytning, en perifer 

grupp med anställda med svagare koppling till arbetslivet, samt arbetslösa. 9 I 

förhållande till riket är utbildningsnivån i alla åldrar i Norrköping lägre än i riket, 

vilket bl a framgår av rapporten ”Kalla fakta…”. 10 Detta tillsammans med pågående 

omställning från industristad till utbildningsstad antas innebära att gruppen 

perifer arbetskraft i Norrköping under kommande decennium kan bli stor. I en 

uppsats vid ekonomiska institutionen om omvärldssberoende varnas för en ökad 

social segregering i Norrköping. 11 I kommunens arbete med att locka hit högutbildade 

och skapa en företagsvänlig struktur finns risk att glömma de lågutbildade 

och de som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden. Bland både äldre och 

yngre gruppdeltagare finns personer som uttrycker en bitterhet över att inte längre 

behövas. Det framkommer vidare att det finns en uppgivenhet inför framtiden 

i vissa grupper. Att främja en varierande arbetsmarknad med plats för både lågutbildad 

och högutbildad arbetskraft är en väsentlig del i ett sammanhållet samhälle. 

I gruppdiskussionerna märktes även tendenser till andra typer av åtskillnad mellan 

grupper av människor. Generationer lever många gånger i skilda världar, vilket 

bidrar till okunskap bl a om hur det är att bli gammal. I diskussionerna framkom 

en ängslan inför åldrandet och ålderdomen. Vissa deltagare hade erfarenheter 

från anhörigas sjuk- och ålderdom eller från arbete inom åldringsvården. Andra 

kände en oro för sin framtida pension och för möjligheterna att få vård och 


omsorg. Att hamna vid sidan om samhället, i en segregerad tillvaro tillsammans 

med andra gamla, uttrycktes som en del i rädslan. Flera deltagare uttryckte vidare 

ett obehag inför att behöva ligga anhöriga och samhället till last. 

Det noterades vidare att det finns en grogrund för konflikter mellan den äldre och 

den yngre generationen arbetstagare inom omsorgen. 12 Olika förhållningssätt till 

arbete och skilda synsätt och praktiker i vård- och omsorgsarbete finns skäl att 

uppmärksammas och låta mötas i samtal. Skilda kulturer på en arbetsplats, av 

vilket slag det än må vara, behöver integreras för att skapa en effektiv verksamhet 

och en bra arbetsmiljö. 

I flera grupper talades slutligen om en polarisering inom ungdomsgenerationen, 

mellan de som har framtidstro och de som känner sig uppgivna. 13 Skolan spelar 

en väsentlig roll för den grupp ungdomar som saknar mening i livet och i det 

arbetet är en förutsättning att skolans ledning och personal i övrigt har en tro på 

framtiden. Skolans och varje lärares sätt att hantera olikhet och mångfald har 

betydelse för framtida integrering/segregering. Att skapa förutsättningar för att 

varje elev uppmuntras till utveckling utifrån sina individuella förmågor, utan att 

dessa värderas och rangordnas i bra, mindre bra etc, kan inte nog understrykas. 

Pedagogisk och innehållslig mångfald i bl a undervisningen ses som ett verksamt 

medel för integration. 

Mångfaldsarbete är svårt. 14 I allmänhet ökar personalomsättningen i en blandad 

arbetsgrupp (t ex ålderblandad, etniskt blandad, könsblandad), och satsningar 

behövs för att stärka känslan av samhörighet och öka förståelsen för mänsklig 

mångfald. Att integrera t ex någon från en annan etnisk kultur i ett kollegium som 

domineras av svenskfödda, kräver både förberedelse och uppföljningar. Vidare 

framgår vikten av att anslå gott om tid, tillfälle och utrymme för kommunikation. 

Två av gruppdeltagarna med erfarenhet från förskolearbete vittnade om hur ogenomtänkt 

förskolepersonal kunde handla, när de tog hand om invandrarbarn. 

Den ena kvinnan fick ta sig an en grupp, där det fanns ett bosnisktalande barn, 

med motivet att hon kom från Bosnien. Hon ansåg sig inte vara till någon bra 

hjälp för det här barnet p g a bristen på kunskaper i svenska. Istället kunde placeringen 

bidra till att förstärka segregationen. Den andra kvinnan fick ta hand om, 

och skola in invandrarbarn, oavsett varifrån de kom. Skälet var hennes egen bakgrund 

som invandrare. 


En väsentlig del i ett integrationsarbete med människor från olika länder och 

etniska kulturer är språkutbildning och språkträning. I gruppdiskussionerna vittnade 

flera av de utlandsfödda deltagarna om det handikapp de upplever, p g a att 

de inte kan tala svenska så bra som de önskade. ”Det fattas en bit av mig” sa en 

kvinna t ex. Språket är en betydelsefull pusselbit i att vara en del i vårt samtida 

samhälle, där förmågan att kunna tillgodogöra sig information, kunna förmedla 

sig med omvärlden och delta aktivt i ett samhälle har stor betydelse. Diskussionerna 

förmedlar också beskrivningar av situationer, där människor inte vill lära 

sig svenska och kanske inte heller behöver svenskan i sin vardag. Språkutbildning, 

inte bara under en introduktionsperiod utan som återkommande erbjudanden, 

ses som ett möjligt framgångsrikt integrationsarbete mellan etniska grupper. 

Enligt en kommunintern studie 15 var 2 168 elever i årskurserna 1-9 (1998/99) 

berättigade till hemspråksundervisning, medan endast i genomsnitt 37 procent 

utnyttjade den möjligheten. Svenskbehärskning kopplas starkt till barnens chanser 

i livet och betraktas som nyckeln till utbildning och arbetsliv. 16 Därför bör det 

arbetet intensifieras eftersom barns och ungdomars integration i ett samhälle är 

avgörande, både för dem och deras familjer och för samhället, i ett längre tidsperspektiv. 

Av flera skäl spelar kommunen som arbetsgivare en central roll i arbetet för mångfald. 

Det är för det första positivt om kommunen kan framstå som en förebild för 

övriga arbetsgivare i kommunen. Genom egen erfarenhet av integrationsarbete 

kan man både förstå och stödja andra i deras motsvarande arbete. För det andra 

kan den ökande konkurrensen om arbetskraft till omsorgssyrkena vara en drivkraft 

för ett offensivt jämställdhetsarbete och ett offensivt mångfaldsarbete. 17 

Det är viktigt att identifiera och undanröja hinder för att förverkliga mångfalden 

inom alla områden i samhället. Skolan och utbildningsområdet ser jag ändå som 

en central arena. Ett aktivt integrationsarbete inom skolan är en investering för 

framtiden. I Norrköping har resurser samlats med intresse för integrationsfrågor 

och att utveckla samarbetet med dessa är en framkomlig väg. Integrationsverket 

och Migrationsverket har sitt säte i Norrköping. Linköpings universitets tema 

etnicitet har sin utbildnings- och forskningsverksamhet förlagd till Campus 

Norrköping och slutligen har Arbetslivsinstitutet ett forskningsprogram inom 

området etnicitet. 18 


Förslag: 

- Utveckla integrationsarbetet. 19 

- Uppmuntra och stöd arbete i heterogena grupper i alla sammanhang, arbetsgrupper, 

styrelser och brukargrupper. Där det är möjligt, ställ krav på 

mångfald. 

- Uppmuntra och stöd tillkomsten av mötesplatser för mångfald. T ex längre 

öppettider på kommunala skolor. 

- Öka hemspråksundervisningen i skolan och verka för återkommande utbildning 

i svenska språket för invandrare. 

Kvalitetsfrågor 

Kvaliteten ökar i betydelse 

Kvaliteter är mer svårfångade än kvantiteter. Det är lättare att tala om ett antal än 

att beskriva och bedöma innehåll och mänskliga värden. Kvalitet inom välfärdsverksamheterna 

handlar om faktorer som respekt, kompetens, delaktighet, miljö, 

trygghet, utveckling etc. Ett resultat av nedskärningarna under 1990-talet är att 

mindre tid finns till förfogande i kontakten med eleven, den sjuke, den äldre osv. 

Som någon säger i gruppdiskussionerna är det uteslutet att det inte påverkat kvaliteten. 

Tryggheten, som en viktig del i livskvaliteten har för många ersatts av en 

oro inför framtiden. För pensioner, för vården, skolan, omsorgen, bemötandet 

och respekten mellan människor etc. När gruppdeltagarna konkretiserade följande 

formuleringar i Målbild 2010; ”en väl fungerande barnomsorg”, ”en grundskola 

som präglas av fysisk och pedagogisk kvalitet” och ”en kärleksfull vård och omsorg om 

de äldre”, är tillräckligt med personal och kompetent personal samt respekt för 

individen och demokratiska värden det som dominerar. 

Vi kan på goda grunder anta att kvalitet blir ett av de viktigaste konkurrensmedlen 

i framtiden. Flera av deltagarna i gruppdiskussionerna återkom ofta till att de 

gärna betalade skatt om de var säkra på att få en god omsorg, en kvalitativt bra 

skola åt sina barn och känna sig säkra på gator och torg. Att kvaliteten i välfärden 

är betydelsefull för människors stöd till den gemensamma sektorn, har visats i 

aktuella studier. 20 Vidare att det är resultaten av välfärdsfördelningen snarare än 

lojaliteten med systemet, som är det mest angelägna för människor. 21 Kvaliteten i 


skolan ansågs vidare, av de som telefonintervjuades, som central för kommunens 

möjligheter att locka företag, industrier och invånare till Norrköping. 

Flödet av information om varor och tjänster innebär att den enskildes kompetens 

om olika alternativ och dess kvaliteter ökar snabbt. Anhöriga förväntas i ökad 

utsträckning t ex kritiskt granska särskilda boenden för äldre den dag anhöriga är 

i behov av plats, eller uppmärksamma hur barn bemöts på olika daghem och göra 

val med hänsyn till det. 

Tillräckligt med tid och respekt 

för individen är centralt i arbetet med människor 

Att disponera tid är avgörande för att bygga upp relationer och att skapa en respektfull 

och demokratisk miljö. I tidigare lokala studier i Norrköpings förskolor 

har personal lyft fram tiden som en viktig kvalitetsfaktor. 22 Personella resurser och 

därmed åtkomlig tid, är ingen garanti, men skapar goda förutsättningar för att 

individens behov och dennes egna resurser ska identifieras och bemötas på ett 


värdigt sätt. Utan tid till eftertanke är det vidare svårt att utveckla och förverkliga 

ett professionellt förhållningssätt. 

Den andra viktiga ingrediensen i kvaliteten handlar om bemötandet mellan människor. 

För en trivsam studie- och arbetsmiljö krävs respekt för varandras olikheter. 

En kvalitativt god verksamhet bygger på ett värdigt bemötande och god etik. 

I så gott som alla sammanhang främjas kvaliteten av öppenhet och samarbete och 

en vilja att hjälpa de som behöver stöd. 

Många deltagare i grupperna beskriver en utveckling mot ökad respektlöshet i 

samhället i allmänhet och i skolan i synnerhet. Rädslan för att röra sig ute på gator 

och torg breder ut sig. Det höga tempot och de slimmade organisationerna bidrar 

till ett hårdnande klimat i arbetslivet, där brist på tid och ork undergräver engagemanget 

för och förtroendet mellan människor. Det finns en oro för att respektlösheten 

i skolan leder till förakt för hela kollektiv. Elever i studien gav exempel på 

hur lärare dömer ut eleverna i en klass, innan de ens börjat på skolan. Särskild 

uppmärksamhet föreslås därför riktas till skolområdet 

Behov av att satsa på en ren och respektfull skolmiljö 

I gruppdiskussionerna talar man om vikten av en trivsam, ren och aktivitetsfrämjande 

yttre miljö i skolan liksom en städad och respektfull inre miljö. Till det kan 

man föra sådant som utveckling av verksamheten och läraryrket, samt ökade möjligheter 

för eleverna att påverka. Det framstår som trögt att förändra i skolan. Det 

var inte ovanligt att man i grupperna beskrev miljön som förlamande på kreativitet 

och förändring. Och exempel gavs på att frågor om att köpa in några bollar 

blir till långdragna byråkratiska ärenden. 

De mest betydelsefulla faktorerna för ett gott skolklimat är starka skolledare, engagerade 

lärare, samarbete mellan professionella grupper omkring barn och ungdomar 

och respekt för behoven av att diskutera, framgår av en amerikansk undersökning. 

23 För att uppnå ett gott skolklimat föreslås att ge skolor stor frihet att 

fatta beslut kombinerat med ett stort ansvar för sin skolas verksamhet. Resultatet 

från undersökningen antas kunna överföras till svenska förhållanden, medan däremot 

förslagen till åtgärder måste sättas in i landets historiska och politiska kontext. 


Samspelet mellan vuxna och elever i grundskolan är av stor betydelse för hur 

elever lyckas visas i en uppsats som gjorts i Norrköping. 24 Där beskriver eleverna 

på det individuella gymnasieprogrammet att lusten att lära försvinner ju högre 

upp i grundskolan de kommer. En del i arbetet med att underlätta omställningen 

från industristad till en utbildningsstad är att öka intresset för utbildning hos så 

många norrköpingselever som möjligt. Skolans och de individuella lärarnas roll i 

att skapa nyfikenhet och lust att lära kan inte överskattas och har en ojämförbart 

stor betydelse för Norrköpings framtid. 

Investeringar i humankapitalet, dvs utbildning och kompetensutveckling förväntas 

få ökad betydelse för individers och organisationers framgång. Norrköpings 

tillgång till Campus Norrköping utgör härvidlag en stor potential för individer 

såväl som företag och organisationer. En fortsatt utveckling av universitetet och 

tillströmningen av utifrån kommande studenter, bör gå hand i hand med att norrköpingsborna 

tar mer del i det som universitetet erbjuder. 

Kommunens kvalitetsarbete på alla nivåer inom utbildningen har ett starkt stöd 

från deltagarna i grupperna liksom från representanterna för betydelsefulla organisationer 

i det norrköpingska samhället. Ekonomiska satsningar på barn och 

ungdomar ansågs av det stora flertalet gruppdeltagare vara av högsta prioritet. 25 

Bland informanterna i den s k telefongruppen betonades vikten av att kunna 

erbjuda nyinflyttad arbetskraft en kvalitativt bra skola/utbildning som en av de 

viktigare faktorerna att räkna med i diskussionerna med företag som vill etablera 

sig i Norrköping. 

Uppvärdera människovårdande arbete 

Människovårdande arbete är kvinnodominerat och ger mindre pengar i lönekuvertet 

jämfört med de flesta andra yrken. I takt med ökade löneskillnader under 

1990-talet har dessa yrkesgrupper också generellt halkat efter i löneutvecklingen. 

En deltagare från omsorgsverksamheten betraktade sin lön snarare som ett bidrag 

och en annan deltagare med samma erfarenhet talade om sitt arbete som ett frivilligt 

bidrag till välfärden. I flera grupper talades om att den ökade ekonomiska 

medvetenheten påverkat dels självkänslan negativt hos många som arbetar inom 

yrkesområdet och dels försvårat rekryteringen till yrket. I elevgruppens diskussio- 


ner framfördes att gymnasieprogrammet förskola/fritid uppfattas som ett alternativ 

att välja, när man inte kommer in på något annat program. 

Statusen i ett yrke är beroende av samhällets värdering av yrket och de verksamma 

i yrket, av självkänslan hos de som arbetar inom området och av verksamhetens 

arbetsförhållanden. Det senaste decenniet har larmrapporter från vård, skola och 

omsorg avlöst varandra och sjukskrivningarna med symptom på överansträngning 

dominerat bland kvinnor i offentlig sektor. 26 Lärare liksom fler offentligt 

anställda såsom socialsekreterare, barnomsorgspersonal och sjuksköterskor, är särskilt 

utsatta yrkesgrupper när det gäller psykiskt påfrestande arbete framgår i en 

svensk undersökning som TCO har gjort. 27 Bland lärarna är det dubbelt så många 

(80 %) i jämförelse med genomsnittet i undersökningen, som anger att de har ett 

psykiskt påfrestande arbete. I kampen om framtida arbetskraft är det nödvändigt 

att den negativa bilden ersätts av något mer positivt. Att främja en höjd status 

inom vård, skola och omsorg är ett steg i rikting mot att nå närmare visionen om 

det goda livet för alla i Norrköping. 


Kommunen som arbetsgivare har en strategisk uppgift 

Kommunens verksamhet är personalintensiv och sker oftast i personliga möten 

mellan anställda och kommuninnevånare. De anställdas kompetens och engagemang 

i sitt arbete blir därför avgörande för kvaliteten i de tjänster som kommunen 

erbjuder. Av gruppdiskussionerna framgår att det finns en trötthet hos många 

efter 1990-talets nedskärningar som påverkat motivationen i arbetet negativt. 

Behovet av en långsiktig och offensiv arbetsgivarpolitik är stort och behöver få 

högsta prioritet, dels för att på nytt locka fram ev avtagande intresse för verksamheten 

och dels för att klara framtida utmaningar. 

Att kunna rekrytera och behålla personal är målet. Kommuner tenderar dock att 

inte ha så gott rykte som arbetsgivare. 28 Kommunala arbetsplatser och kommunal 

verksamhet torde förtjäna ett bättre anseende. Arbetsgivarens agerande spelar stor 

roll för hur personal uppfattar sitt arbete och hur det talas om kommunala verksamheter 

i samhället i stort. Både politiker och arbetsledare på olika tjänstemannanivåer 

är representanter för kommunen som arbetsgivare. Samarbete och tydlighet 

blir därför, liksom i många andra sammanhang, betydelsefullt för vilket 

intryck man vill ge som arbetsgivare. 

Norrköpings kommun har antagit planer för personalpolicy, jämställdhet och 

mångfald. Det kan behövas förstärkta insatser för att inspirera kommunens olika 

verksamheter till att förverkliga dessa planer. Seminarietillfällen, dialog och öppenhet, 

uppmuntran och stöd är utbud från det centrala personalkontoret som 

ytterligare kan driva på arbetet. Pågående rekryterings- och rehabiliteringsprojekt 

m m är betydelsefulla satsningar som kan skapa engagemang och utvecklingsanda. 

Att visa på goda exempel från andra arbetsgivare är vidare ofta en framgångsrik 

strategi. 

För att rekrytera för framtiden behövs analyser om morgondagens personalsituation, 

29 framtida ökade och minskade behov, nya brukar- och anhöriggrupper, utbildningsinstitutioners 

kapacitet etc. Många av dessa frågor diskuterades i grupperna, 

som framgår av resultatkapitlet. Förutom att påverka utbildare att anpassa 

antal platser och innehåll efter framtida behov, kan arbetsgivaren planera och organisera 

egna riktade utbildningar, t ex att med kompletterande utbildning ta 

tillvara en grundskollärare som gymnasielärare när behoven väntas skifta. Ett ur 


kvalitetssynpunkt mindre lyckat alternativ är att tvingas sänka kvalifikationskraven. 

En viktig beståndsdel i rekryteringsarbetet som Norrköpings kommun delar med 

andra arbetsgivare i människovårdande verksamhet är att höja statusen på arbetet, 

som diskuterats ovan. Lön har betydelse för hur man upplever sig vara uppskattad 

och låg lön är en av flera faktorer som spelar in vid utbrändhet. 30 Vilka arbetsförhållanden 

som erbjuds i övrigt har förstås också betydelse för rekryteringen, liksom 

för att behålla personal. Arbetsledningen är central för arbetsmiljön och för 

att skapa ett professionellt klimat och personal med självkänsla, vilket framgår av 

gruppdiskussionerna. 

Möjlighet till handledning och reflektion bör ses som ett instrument i en lärande 

organisation. Uppföljningar och utvärderingar likaså. För att locka yngre till kommunens 

välfärdsverksamheter är det utåtriktade arbete som bedrivs, t ex i form av 

utställningar och besök på skolor viktiga. En av deltagarna i diskussionerna framförde 

en idé med ”vårdotek istället för datortek”, ställen där man kan skaffa sig 

kunskap om vårdarbete. Samarbete med organisationer och enheter som arbetar 

med marknadsföring av Norrköping som kommun att verka och bo i, är ytterligare 

en idé. 

Stor arbetsbörda och bristande kontroll över sin arbetssituation är andra faktorer 

som leder till utbränning. 31 Redan på 1970-talet formulerades den s k krav-kontroll-modellen. 

32 Med krav avses både psykologisk och fysisk arbetsbelastning och 

med kontroll avses det beslutsutrymme individen har att fatta beslut i arbetet. Av 

figuren på nästa sida framgår samspelet mellan krav och kontroll i arbetet. I en 

arbetssituation med t ex stora krav och litet beslutsutrymme uppstår en hög stressnivå, 

medan för låga krav och små möjligheter till påverkan skapar passivitet etc. 

I en utveckling av krav-kontroll-modellen har stödet visat sig vara en buffert för 

att utveckla negativ stress. 33 Här spelar återigen arbetsledningen en central roll för 

att skapa ett stödjande klimat. Att utgå ifrån modellen med krav, kontroll och 

stöd i arbetet, kan vara en utgångspunkt när framtida arbetsvillkor i kommunen 

diskuteras. Om vi dessutom lägger till kunskap om hur livet gestaltar sig för de 

anställda utanför arbetslivet, finns förutsättningar för att organisera arbetet så att 

det motverkar sjukskrivningar och otillfredsställelse. Vilka krav ställs på individen 

som förälder, som anhörig etc och vilka är hans eller hennes möjligheter att påver- 


ka situationen och erhålla stöd? 34 Som framgår av gruppdiskussionerna finns indikationer 

på att de totala kraven på många kvinnor i människovårdande yrken är 

för höga, många gånger med sjukskrivning som följd. 

Ett långsiktigt personalarbete är en del i goda arbetsförhållanden. Att veta att 

arbetsgivaren tar ansvar för nödvändig återbesättning i verksamheten bidrar till 

att skapa arbetsro. 

Förslag: 

- Höja personaltätheten inom förskolan, grundskolan samt äldre- och handikappomsorgen. 

- Arbeta för en trivsam yttre och inre miljö i skolan. 35 

- Inom samtliga skolstadier aktivt verka för en positiv inställning till utbildning 

och lust att lära. 

- Verka för att höja statusen på människovårdande yrken inom kommunen. 

- Diskutera, kommunicera och dokumentera ett offensivt och långsiktigt personalarbete 

i samverkan med andra aktörer såsom utbildningsinstitutioner, 

marknadsförare, planerare, verksamhetsföreträdare, etc. 

Behöver politikerrollen förändras? 


Många av deltagarna i grupperna ifrågasatte hur politikerna förvaltat de gemensamma 

skattemedlen. En stor del av kritiken rör den bristande samverkan mellan 

olika delar i den offentliga sektorn, som har lett till att enskilda individer hamnat 

mellan stolarna t ex mellan landstingets medicinska vård och kommunens vård 

och omsorg. I ett föränderligt samhälle, och med korta mandatperioder i politiken, 

ger samverkan mellan politiker inom och mellan partier de bästa förutsättningarna 

för långsiktighet i planeringen och effektivt förvaltande av resurser. Den 

politiska styrningen riskerar i annat fall att bli kortsiktig och ryckig. Ju fler frågor 

politiker över partigränserna i Norrköping lyckas samarbeta kring, desto större 

möjligheter att närma sig visionen inför 2010. 

Forskning visar att missnöje får minst effekter för demokratin om det bemöts 

med tydlighet. 36 Att tydliggöra ansvar inom den kommunala organisationen, mellan 

olika politiska instanser, mellan politiker och tjänstemän och mellan tjänstemän, 

blir ur det perspektivet därför en viktig åtgärd. Men det kan också ses som ett led 

i att skapa motivation och lust i arbetet. För den enskilde arbetstagaren eller arbetslaget 

är engagemang avhängigt vetskap om vilka befogenheter och vilket ansvar 

man har. Kommer andra att lägga sig i det man gör, skapas osäkerhet i beslutsfattandet 

och ger grogrund för att inte ta ansvar. Kommundelsnämndsorganisationen 

har utvecklats till att vara en del i den politiska otydlighet som finns i 

Norrköping, genom att deras befogenheter satts ur spel t ex när basvärden för 

kärnverksamheterna infördes av kommunfullmäktige år 2000. 37 

Under 1990-talet har stora besparingar inom offentlig sektor genomförts. Samtidigt 

upprätthålls bland politiker och högre tjänstemän en retorik om välfärden 

som inte alltid överensstämmer med praktiken. En av gruppdeltagarna beskriver 

t ex hur verksamheter skapas utifrån en verklighet som inte existerar. 38 Det här 

gapet mellan politiska mål och den ”krassa verkligheten”, som deltagarna ofta 

återkom till i sina diskussioner, ses som ett växande problem av t ex Bergmark och 

Thorslund. 39 De menar att det finns risk för att detta ytterligare undergräver förtroendet 

för offentlig sektor och politiker och att det legitimerar framväxten av 

olika former av privata alternativ. Den här skillnaden mellan det tänkta och det 

gjorda blir en källa till en ”offentlig lögn”, där något sägs ha förändrats eller ska 

förändras utan att de inblandade själva märker något av det eller förbereds för en 

omställning till en förändring. Det är möjligt att den diskrepans som visar sig 


mellan de telefonintervjuade männen, alla med höga positioner i sina respektive 

verksamheter, och grupperna med norrköpingsbor avseende beskrivningen av 1990talet 

i Norrköpings verksamheter, kan vara ett utslag av detta. Dessa män blir s a s 

en del i att upprätthålla den ”offentliga lögnen”. Kommundirektören gav dessutom 

de mest positiva svaren på hur kommunens verksamheter fungerar. 

Visioner ska och kan skapa energi och lust, och mål är viktiga som styrmedel. De 

behöver dock kontinuerligt brytas ner i verklighetsförankrade delmål som är möjliga 

att följa upp. En nödvändig kunskap om utgångsläget blir ibland en eftersatt 

del i målarbetet. Nuläget behöver m a o kartläggas. Att känna till människors 

olika livsvillkor och möjligheter att gestalta sina liv blir därför viktiga beståndsdelar 

i arbetet med mål/delmål. Studier, som den här aktuella, ger indikationer på 

att vi inte kan tala om bara en eller två utan många olika verkligheter, som finns 

sida vid sida i Norrköping. 

I gruppdiskussionerna efterlyses en större ärlighet och öppenhet från politikerna. 

Att de är intresserade och nyfikna på vad människor tycker, att de står för sina 


eslut och kan argumentera för dem och är ärliga nog att t ex tala om för anhöriga 

att det kommer att krävas mer av dem i framtiden. Är det en politikers uppgift att 

förmedla kunskap om de stora samhällsförändringarna, som t ex globaliseringen 

av ekonomin och effekterna av avregleringarna på marknaden och rörlig valuta? 

Vissa forskare menar att politiska ledare har en uppgift i att s a s lotsa samhällets 

medborgare in i det nya. 40 Enligt Söderström 41 låter det politiska ledarskapet oss 

tro att vi är kvar i det gamla, och förklarar inte vad och varför det händer som 

händer. Situationen var densamma i mitten av 1900-talet, menar han, när politiker 

fortfarande kunde tala om jordbrukssamhället, trots att de flesta människor 

var verksamma i industrierna i städerna. 

Att vara politiker i ett sådant komplext och snabbt föränderligt samhälle är en svår 

uppgift. Det är också en särskild utmaning att vara en del i det politiska livet i en 

organisation med så varierande verksamheter som t ex en kommun bedriver. Det 

är kanske därför som det händer att politiska beslut ibland motverkar varandra. 

Olyckligtvis har resultatet av 1990-talets stålbad i Norrköpings kommun lett längre 

ifrån målet om det goda livet för alla i Norrköping. Att skapa heltidsanställningar 

är ett mål som motverkas av verksamhetens behov av flera ”huvuden” i tider av 

knappa resurser, såsom en deltagare uttryckte det. 42 Vidare är det sannolikt att 

maxtaxereformen inom barnomsorgen leder till att föräldrar ökar sin gemensamma 

arbetstid. Samtidigt som krafter verkar i riktning mot ökad tid i arbetslivet, 

höjs kraven från samhället på föräldrars och anhörigas praktiska ansvar för barnen 

samt äldre och handikappade anhöriga. 

Förslag: 

- Främja alla typer av politisk samverkan i syfte att uppnå långsiktighet. 

- Tydliggöra ansvar och befogenheter. 43 

- Se över mål och utvärdera delmål med särskild hänsyn tagen till nuvarande 

förhållanden för de kommunala välfärdsverksamheterna. 

- Diskutera politikeruppdragets innehåll. 

- Utveckla mentorskap mellan politiker och t ex forskare. 

Samverkan 

Samverkan är ett tema som återkommit ofta i gruppdiskussionerna. Det har rört 


samverkan inom respektive organisation/förvaltning, mellan offentliga organisationer, 

mellan offentlig och privat sektor, mellan brukare/anhöriga och välfärdsarbetare, 

mellan hem och skola osv. Min erfarenhet är att det ständigt försiggår ett 

mer informellt samarbete mellan människor i olika verksamheter, dvs kontakter 

som kan leda till bra och effektiva lösningar men som inte är systematiserade, och 

talas därför inte om som samverkan. Även ett omfattande formellt organiserat 

samarbete pågår internt i kommunen och mellan kommunala verksamheter och 

andra aktörer i samhället. Det finns sociala samverkansgrupper, lokala hälsoråd 

m fl grupper med representanter från många sektorer/organisationer i lokalsamhället. 

Förenade ansträngningar i syfte att uppnå gemensamma mål behöver förstärkas. 

I de flesta sammanhang finns en önskan från gruppdeltagarna om ökad 

samverkan, för att uppnå en ekonomiskt effektiv verksamhet och en kvalitativt 

bra välfärd för norrköpingsborna. 

Den offentliga sektorn uppfattas av det stora flertalet deltagare i studien, som en 

enhet med uppdrag att förvalta skattepengar för vårt gemensamma bästa och på 


det mest effektiva sättet. Synen på offentliga organisationer som en gemensam 

storhet bidrar till att många t o m tar samverkan inom sektorn för given. Följande 

citat från gruppdiskussionerna ger exempel på situationer, där samverkan inom 

delar av den offentliga sektorn och mellan offentlig sektor och andra aktörer skulle 

innebära något positivt för den enskilde och dennes anhöriga. I det senare citatet 

löses situationen genom samarbete med en anhörig. 

- Så finns fritidsgården där, och man kan ju se, hur många institutioner som är 

inkopplade på enskilda individer…//…Och inga sätter sig att göra en helhetsbild 

av familjens situationen, för att i det här nätverket göra en gemensam 

lösning som skulle kunna vara ganska enkel med alla kontakter som finns. …// 

…Samhället kunde fundera över hur ska det här se ut för att göra ett bra jobb 

tillsammans med individen. 

- Ja det är väl någonting som inte kostar så mycket pengar kanske men bättre 

samarbete mellan t ex hemtjänst och distiktssköterskeorganisation och lasarett…./ 

/…Jag vet inte var det var för fel om det var språksvårigheter men han kunde 

inte meddela sig, blev hemsänd klockan 10 på kvällen i taxi, och det visade sig 

att han hade inte nyckel till lägenheten där han skulle bo. Taxikillen fick ta 

hand om det och hitta ett telefonnummer i fickan på personen i fråga och ringde. 

Det var en son och han fick komma och ta hand om det där.Det kan ju bli 

väldigt stora problem, men det är bara att önska att det skulle bli bättre, bättre 

samarbete där emellan. 

Det kan vara svårt att förstå varför människor inte samarbetar. Det verkar så självklart 

när man betraktar en verksamhet utifrån. Samtidigt har nog många erfarenheter 

av hur svårt det kan vara att samverka i praktiken. Det gäller särskilt över 

yrkesgränser, sektorsgränser, etniska gränser och andra gränser, där en specifik 

kultur råder. Danermark m fl 44 har kommit fram till följande orsaker till svårigheter 

att samverka: 

- vagt formulerade mål 

- olika kunskapstraditioner och professionella mål 

- olika ekonomiska intressen 

- skilda organisatoriska strukturer, oklar ansvarsfördelning 

- assymetrisk relation mellan de samverkande 


- skild etisk praxis 

- dålig samordning 

- hög personalomsättning 

- stor arbetsbelastning. 

De skriver vidare att följande omständigheter underlättar samverkan: 

- verksamheterna är organiserade i gemensamma distrikt 

- huvudmannaskaps- och funktionsgränser har bestämts på ett lämpligt sätt 

- verksamheterna är samlokaliserade till ett gemensamt hus 

- den administrativa och politiska ledningen och finansieringen av verksamheten 

är samordnade 

- samarbetet innefattar alla nivåer i de organisationer som skall samverka 

- att man lyckas åstadkomma ett lagarbete vilket alla berörda organisationer är 

involverade i 

- att gemensamma utvecklingsprojekt bedrivs 

- att gemensam fortbildning bedrivs för all personal 

- att ekonomiska stimulanser erhålls eller att en tvingande lagstiftning föreligger. 

I Norrköpings omgivning pågår sedan några år mer formaliserade samverkansprojekt. 

Dels SOCSAM i Finspång och Frisam i Söderköping. Finspångsprojektet 

ingår i ett landsomfattande samverkansprojekt, där man förändrat strukturerna 

i den meningen att en ny organisation, ett beställarförbund, tillskapats med ett 

samordnande kansli, som har att ansvara för samverkansmedlen som tillförts från 

de ingående parterna socialtjänsten, försäkringskassan och arbetsförmedlingen (ingår 

ej centralt men avtal med arbetsförmedlingen är upprättat i Finspång). I Frisamförsöket 

å andra sidan byggs samverkan upp underifrån mellan socialtjänsten, 

försäkringskassan och arbetsförmedlingen med befintlig organisation och 

befintliga medel. 

Båda dessa projekt har utvärderats och följts upp kontinuerligt och skriftliga rapporter 

finns att ta del av. 45 SOCSAM projektet i Finspång har visat sig vara framgångsrikt 

genom att man totalt sett lyckats spara pengar, samtidigt som individer 

kunnat hjälpas snabbare och mer effektivt. Kommunens egen uppföljning från 

Frisamprojektet visar att i individernas perspektiv har projektet inte satt några 


tydliga spår. 46 Den slutsats man drar i Söderköping efter tre års samverkan, är att 

det är svårt, tar lång tid, att man ska börja samverka tidigare när det rör enskilda 

individer, att man internt var dåligt förberedd för samverkan och att man behöver 

förstå sig själv som individ för att förstå andra. 

I en kommun med Norrköpings storlek uppfattar jag det som lättare att påbörja 

ett samverkansprojekt i en ny organisation så som Finspång har gjort. Lokala 

samverkansgrupper kan bygga vidare på det man hittills har åstadkommit och 

kan förstärkas av en samordnande ny samverkansorganisation. 

Samarbete i olika konstellationer mellan generationer, anhöriga, brukare, frivilligorganisationer 

och professionella välfärdsarbetare är angeläget att utveckla för att 

mobilisera kommunens totala resurser i syfte att nå ett gott liv för alla i Norrköping. 

Att systematiskt samla och dokumentera vunna erfarenheter av samarbete, 

mellan och på olika nivåer, i skilda ärenden är betydelsefullt för en långsiktig 

verksamhetsutveckling. Det kan ses som en del i utvecklingen av det sociala arbetet 

som diskuteras nedan. 

Förslag: 

- Undersöka möjligheterna att starta ett formaliserat samverkansprojekt liknande 

SOCSAM i Finspång. 

- Utveckla samarbetsformer mellan brukare, anhöriga, frivilligorganisationer 

och professionella välfärdsarbetare och systematiskt samla in kunskap från 

arbetet. 

Utveckla det sociala arbetet i Norrköping 

Till det kommunala sociala arbetet räknas här vård och omsorg om äldre och 

funktionshindrade, ekonomiskt bistånd, barn- och ungdomsvård samt missbruksvård. 

Det är främst två faktorer som har betydelse för det framtida sociala arbetet. 

Dels kommer klientgruppen att förändras och dels påverkas arbetets innehåll, 

organisation och metoder av välfärdspolitiken. 

Forskare och professionella beskriver samstämmigt att äldre och funktionshindrade 

kommer att bli socialtjänstens utmaning framöver. 47 Vid Stockholms och Umeås 

universitet erbjuds redan utbildningar till socionom med äldreinriktning. Likaså 

ökar kostnaderna för vården och omsorgen för äldre och för personer med funk- 


tionshinder i landet och i Norrköping. 48 En anledning är dels att de äldre stadigt 

blir fler 49 och att såväl handikappreformen som psykiatrireformen, som några av 

de relativt få offensiva satsningarna inom socialpolitikens område under 1990talet, 

rör personer med funktionshinder. 50 

Ekonomiskt bistånd, socialbidrag, är i hög grad avhängigt t ex arbetsmarknaden 

och tillgängligheten i välfärdssystemen 51 och det finns de inom branschen, som 

tror att det ekonomiska stödet i framtiden kommer att hanteras av det allmänna 

försäkringssystemet. 52 

Insatserna till barn och unga ökar i landet och i Norrköping och det är särskilt den 

kvalificerade och kostsamma institutionsvården som växer. 53 Det finns inga entydiga 

belägg för att en speciell utredningsenhet för barnavårdsutredningar skulle 

påverka utredningsverksamheten eller klientkontakten. Däremot visar studier att 

utredningarna vid en sådan enhet, i förhållande till de traditionellt organiserade, 

åstadkommer snabbare utredningar, tydligare frågeställningar, mer källhänvisningar 

osv. 54 Att skydda barn och ungdomar från att fara illa kräver hög specialisering 


och kompetens. Det antas underlätta att upprätthålla den kunskapen i en miljö 

med samlade kvalifikationer och erfarenheter inom ett avgränsat fackområde. 

Omstruktureringen av välfärdspolitiken går i riktning mot att arbete och ansvar 

för delar av människors välfärd förskjuts från stat och kommun till den egna 

individen, anhöriga och frivilligsektorn. Det ställer stora krav på den enskilde att 

utveckla nya kompetenser och förhållningssätt till sig själv och det omgivande 

samhället. Att känna till sina rättigheter och skyldigheter, att veta vad man vill, ha 

förmåga att ta egna initiativ och att bygga upp relationer. Gruppdeltagarna uttrycker 

en stor oro inför att många människor inte kommer att klara den omställningen 

och att klyftorna i samhället riskerar att ytterligare förstärkas. Samhället 

behöver därför utveckla former för och erbjuda stöd till individer och grupper, 

och göra det i miljöer där behoven uppstår dvs ute i bostadsområden, på skolor, 

på vårdcentraler etc. Det talar för en öppen arbetsmetodik och en utåtriktad yrkeskår 

som ständigt utvärderar och granskar sig själva och sina egna metoder. 

Det är lätt att tyngas ner av att arbeta tillsammans med människor som t ex är i 

kris eller saknar framtidstro. I den s k parallellprocessen kan tid för reflektion 

liksom en bra arbetsledning innebära en möjlighet att iaktta sig själv och sitt arbete 

på avstånd och därmed utvecklas i sin profession. På senare år har bristen på 

forskningsanknuten praktik i det sociala arbetet och kunskap om effekterna av 

olika metoder uppmärksammats och Socialstyrelsen har initierat arbete för en 

”Kunskapsbaserad socialtjänst”. Erfarenheter i det arbetet kan nyttjas för att engagera 

och inspirera till förverkligande av en kunskapsbaserad socialtjänst i Norrköping. 

Förslag: 

- Inrikta personalförsörjningen mot generalister med specialistkompetens. 

- Utveckla det stödjande arbetet till kommuninnevånare och anhöriga i olika 

former. 

- Avsätta tid för organiserad reflektion i det egna arbetet. 

- Vidareutveckla samarbetet mellan forskning och praktik. 

Avslutande kommentar 

I diskussionskapitlet har jag pekat på ett antal områden som med hänsyn till vad 


som kommit fram i studien, framstår som särskilt angelägna att uppmärksamma 

det kommande decenniet. Inom varje verksamhetsområde finns professionell kompetens 

att omformulera de föreslagna välfärdspolitiska inriktningarna till konkreta 

åtgärder, anpassade till redan pågående arbete. 

Den ljusning i ekonomin som förväntades mot slutet av 1990-talet och in på 

2000-talet har ersatts av fortsatta ekonomiska problem i kommunen. I en sådan 

situation bedöms det som särskilt viktigt att lyfta blicken och planera långsiktigt. 

Det låter sig inte göras utan goda kunskaper om nuläget, öppenhet och dialog, 

utbyggd samverkan och en stor portion vilja och motivation. Förhoppningsvis 

kan välfärdsprojektets resultat vara ett bidrag i detta långsiktiga arbete. 


1 Se Målbild 2010 och syftet med Projekt Välfärd sid 13. 

2 Med mångfald avses här olikheter med avseende på ålder, kön och etnisk tillhörighet. 

3 Ordet integration kommer från latinets integrare – att göra något helt som är delat. Inom EU betyder integration 

ett sammanhållet samhälle. Här avses just detta, att hela något som är delat till ett sammanhållet samhälle. 

Ekonomisk segregation, boendesegregation, polariseringstendenser och konflikter mellan grupper ses som indikationer 

på att ett integrationsarbete behövs. 

4 Andersson, R. i SOU 2000:37. 

5 A.a. 

6 Andersson, R. (2001) 

7 I Norrköping finns en anhopning av individer med låg förvärvsfrekvens, högt ohälsotal etc i Hageby, Navestad 

och Marielund. (Se ”Kalla fakta… bilaga 2) 

8 SOU 2000:3 


10 Rapporten ”Kalla fakta…” sid 13-15 

11 Holmberg, E. (2000) 

12 Se sid 126. 

13 Se sid 126. 

14 Perspektiv på arbetslivet nr 1 2001. Referat från konferens i Norrköping. 

15 Hedby-Tägström, K. & Westlund, I. (1999) 

16 Runfors. A. (1996) 

17 Norrköpings kommuns personalkontor arbetar utifrån en Jämställdhetsplan och en Mångfaldsplan. 

18 Det s k Nätverket Brytpunkt är ett resultat av samarbete mellan dessa institutioner. Kommunen tillsammans 

med Arbetslivsinstitutet förvaltar nätverket. 

19 Att utveckla och förverkliga integrationsarbetet är målsättningen med kommunens integrationsprogram och 

det projektarbete som startat sommaren 2001. Se sid 164 

20 Edlund, J. (2000) 


21 Svallfors, S. (1999) 

22 Pettersson, V. m fl (1998) 

23 Chubbs och Moes. (1990) 

24 Grunnesjö och Holmfeldt (1999) 

25 Se sid 140 ff. 

26 RFV, www.rfv.se 

27 TCO (2000). 

28 Svenska kommunförbundet, (2001) 

29 De stora pensionsavgångarna t ex ställer kommunerna inför flera problem, dels att ersätta personal och dels 

att vidareföra nödvändig kompetens från äldre till yngre generationers anställda. 

30 Maslash & Leiter (1999) i Svenska Kommunförbundet (2001) 

31 A.a. 

32 Karasek (1979) 

33 Karasek & Theorell, (1990) 

34 Se Sundgren Grinups, B. (1998) 

35 Norrköpings kommun deltar i det nationella projektet ”Attraktiv skola 

– en utvecklande organisation”. Se sid 164. 

36 Kumlin, S (2001) 

37 I samband med översynen av styrprocessen i kommunen diskuteras kommundelsnämndernas framtid. 

38 Se sid 54. 

39 Bergmark, Å. (2000) 

40 Giddens, A. (1999b) 

41 Hans T son Söderström är professor i nationalekonomi och verkställande direktör på SNS. 

42 Se sid 107-108. 

43 Det pågående arbetet med styrprocessen har som sitt syfte att tydliggöra ansvar och befogenheter i den 

politiska organisationen och tjänstemannaorganisationen. 

44 Danermark, B & Kullberg, C. (1999) 

45 Kontakta Christina Kjellgren-Petersson i Finspångs kommun respektive Lena Skofia i Söderköping för ytterligare 

information. 

46 Inom Frisamförsöket som pågått i tre år har den mesta tiden gått åt för att bli överens om vilka människor 

man ska samverka om, när man ska samverka och om vad man ska samverka. Den egna sektorns vinning 

snarare än kommuninvånarnas behov visade sig vara i fokus för samarbetet. Att kommuninnevånarnas behov 

och krav på service är det som förenar parterna vid ett samarbete är sällan självklart när man börjar konkretisera 

uppfattningar om sin egen roll etc. 

47 T ex Gun-Britt Trydegård, Stockholms univerisitet, Inger Widén Cederberg, Socialstyrelsen och Lars Strid, 

Svenska kommunförbundet. I tidningen Socionomen 2000:1 framträder deras syn i diskussioner om socialt 

arbete i ett föränderligt samhälle. 

48 Jämförelsetal för socialtjänsten år 2000. Socialstyrelsen. 

49 År 2015 visar prognoser att var femte svensk är äldre än 65 år och år 2040 är det var fjärde. 

50 I Norrköping har t ex socialförvaltningens kostnader för funktionshindrade ökat från 40 miljoner år 1994 till 


280 miljoner år 2000. 

51 Under 1990-talets arbetslöshetskris och nedskärningar i välfärdssystemen skedde en dramatisk ökning av 

antal socialbidragshushåll och kostnaderna för socialbidrag steg. För uppgifter om Norrköping, se t ex Kalla 

fakta. 

52 Tidskriften Socionomen 2000:1 sid 4 

53 ”Kalla fakta” sid 38 ff. 

54 Sundell, K. och Egelund, T. (2001) 


Referenser 

Ahlström, B., Enlund, N., Hedman, L. & Hvitfelt, H. 2001. En föränderlig mediavärld 

– teknik, ekonomi och journalistik”. Vinnova-rapport VR 2001:13. 

Allardt, E. 1977. Att Ha Att Älska Att Vara. Om välfärd i Norden. Argos. 

Andersson, R. 2000. Etnisk och socioekonomisk segregation i Sverige 1990-1998 

i Välfärdens förutsättningar, SOU 2000:37. 

Andersson, R. 2001. Boende, segregation och integration, i Integration och segregation 

– i teori och praktik. LO Idédebatts skriftserie nr 2. Vadå klassamhälle? 

Bauman, Z. 1999. Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen. Daidalos. Göteborg. 

Bergmark, Å., Thorslund, M. & Lindberg, E. 2000. Beyond benevolence - solidarity 

and welfare state transition in Sweden, I International Journal of Social 

Welfare, volym 9 nr 4 år 2000. 

Chubb, J. & Moe, T. 1990. Politics, markets and America´s schools. Washington, 

D.C. 

Danermark, B. & Kullberg, C. 1999. Samverkan. Välfärdsstatens nya arbetsform. 

Studentlitteratur. 

Edlund, J. 2001. Föredrag vid seminarium ”Välfärdsopinion i förändring” på 

Stockholms universitet 2001-02-07. 

Giddens, A. 1999a. Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna 

epoken. Daidalos. Göteborg. 

Giddens, A. 1999b. Tredje vägen: om socialdemokratins förnyelse. Atlas. Stockholm. 

Grunnesjö, och Holmfeldt 1999. Grundskolan i backspegeln - tio elevröster från 

det individuella gymnasieprogrammet. C-uppsats i pedagogik. Linköpings universitet. 

Halvorsen, K. 1992. Samhällsvetenskaplig metod. Studentlitteratur. Lund. 


Hedby-Tägström, K. & Westlund, I.1999. Programöversikt. Förskoleklass och 

grundskola 1998. Norrköpings kommun. 

Hetzler, A. 1999. Att begå samhällsförändring. Välfärdsstatens sociologi och dess 

sociologer. I tidskriften Sociologisk Forskning. Tema välfärdssamhället nr 1/99. 

Holmberg, E. 2000. Kommunalt omvärldsberoende – en studie i Norrköpings kommun. 

Ekonomiska institutionen, Linköpings universitet. 

Horgby, B. 2000. Identitet och vardagsliv, i Nilsson, H. (red) Norrköpings historia. 

1900-talet. 

Härenstam, A. m fl (red) 1999. I vanmaktens spår. Boréa. 

Inglehart, R. 1990. Culture shift in advanced industrial society Princeton, N.J. 

Karasek, R. & Theorell, T. 1990. Healthy work. Stress, productivity, and the reconstruction 

of working life. Basic Books. 

Kumlin, S. 2001. Föredrag vid seminarium om ”Välfärdsopinioner i förändring” 

på Stockholms universitet 2001-02-07. 

Nilsson, L. 1999. Spara och slösa, i Holmberg, S m fl. (1999) Ljusnande framtid. 

SOM-undersökningen 1998. Rapport nr 22. SOM-institutet. Göteborgs universitet. 

Nilsson, H. 2000. Norrköpings historia.1900-talet. Centrum för lokalhistoria. Linköpings 

universitet. 

Norrköpings kommun. Projektplan (99-12-09) för ”Projekt Välfärd. Gamla och 

nya färdvägar möts.” Berednings- och planeringskontoret. 

Norrköpings kommun. 2000. Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen under 1990-talet i 

Norrköpings. Rapport inom Projekt Välfärd. Gamla och nya färdvägar möts. Berednings- 

och planeringskontoret. 

Perspektiv på arbetslivet. 2001:1. Nyhetsbrev från Arbetslivsinstitutet. 

Pettersson, V. m fl 1998. ”Plötsligt en dag…” Norrköpings kommun. 


Regeringens Dir. 1999:7. Kommittédirektiv Välfärdsbokslut över 1990-talet. 

Runfors, A. 1996. Skolan, mångfalden och jämlikheten i en ”bra” svenska? – om 

språk, kultur och makt. Mångkulturellt centrum. 

Salonen, T. 1998. Marginaliseringsmönster i nittiotalets Sverige, i Välfärden, verkan 

och samverkan. Rapport från forskarseminarie i Umeå januari 1998. Centralförbundet 

för socialt arbete. Socialvetenskapliga forskningsrådet, Riksförsäkringsverket, 

Försäkringskasseförbundet. 

SCB. Statistiska Centralbyrån. 2000. På tal om kvinnor och män. Lathund om 

jämställdhet 2000. 

SNS. 2001. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Privatiseringens gränser. 

Perspektiv på välfärdspolitiken. 

Socialstyrelsen. 1992. Välfärd i blåsväder? SoS-rapport 1992:6. 

Socialstyrelsen. 2001. Social rapport 2001. Socialstyrelsen. Epidemiologiskt centrum. 

Socialvetenskapliga forskningsrådet. 1996. Svensk forskning om välfärd En översikt. 

SOU 2000:3. Statens offentliga utredningar. Välfärd vid vägskäl, utvecklingen under 

1990-talet. Kommittén Välfärdsbokslut. 

SOU 1997:115. Statens offentliga utredningar. Ljusnande framtid eller ett långt 

farväl? Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. (red. Agneta Stark) 

SOU 1998:3. Statens offentliga utredningar. Välfärdens Genusansikte (red. Inga 

Persson & Eskil Wadensjö). 

Starrin, B. m fl (red). 1991. Från upptäckt till presentation - Om kvalitativ metod 

och teorigenering på empirisk grund. Studentlitteratur. Lund. 

Sundell, K. och Egelund, T. 2001. Barnavårdsutredningar - en kunskapsöversikt. 

Sundgren Grinups, B. 1998. Försörjning och omsorg i förändring. En jämförelse av 

sjuksköterskors arbete, familj och hälsa i Spanien och Sverige. Göteborgs universitet 


Institutionen för socialt arbete. Skriftserien 1998:4. 

Svallfors, S. ”Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten” i SOU 1998:3 Välfärdens 

genusansikte. 

Svallfors, S. 2001. Kan man lita på välfärdsstaten? - Risk, tilltro och betalningsvilja 

i den svenska välfärdsopinionen 1997-2000. I SOU 2001:57 Välfärdens finansiering 

och fördelning. 

Svenska Kommunförbundet. 1999. Frågor om framtidens välfärd. En idéskrift. 

Svenska Kommunförbundet. 2001. Arbetsgivarpolitik – en strategisk fråga. 

TCO. 2000. Välfärdsresan. Välfärdspolitiska utmaningar. 

Trydegård, G-B. 2000. Tradition, change and variation. Past and present trends in 

public old age care. Institutionen för socialt arbete. Stockholms universitet. 

Välfärdsbulletinen 2000:1. Referat från SCB:s äldrekonferens. 

Österberg, Torun. 2000. Economic perspectives on immigrants and intergenerational 

transmissions. Handelshögskolan i Göteborg. Nationalekonomiska institutionen. 

Österman, T. 1998 . Opinionens mekanismer. Om värderingar och Verklighet. Stockholms 

universitet. 


Sammanfattning av 

”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen i Norrköping 

under 1990-talet” 1 

Bilaga 1 

I ”Kalla fakta…” 2 framträder bilden av ett decennium med kraftiga ekonomiska 

åtstramningar inom den kommunala verksamheten i Norrköping med påtagliga 

effekter bland annat för antalet anställda. Samtidigt har behoven av kommunens 

välfärdstjänster ökat. Restriktivare bedömningar och avgiftsökningar inom vissa 

verksamheter är några förändringar under 1990-talet som inneburit att kostnadsökningarna 

begränsats trots de ökade behoven. År 1998 sker ett trendbrott genom 

att flera kurvor börjar vända uppåt igen såsom t ex antalet lediga arbeten, 

utbildningsnivån och satsningen i kronor per elev i grundskolan. Däremot ökar 

behoven av stöd- och behandlingsinsatser för barn och ungdom och marginaliseringen 

från arbetsmarknaden är fortsatt på en hög nivå. Effekterna av besparingar 

i den kommunala verksamheten år 2000 kommer att framgå först vid ett eventuellt 

nästa välfärdsbokslut. 

Sammanfattningen följer rapportens indelning i ett inledande avsnitt om de strukturella 

förutsättningarna i Norrköping, en diskussion om strukturernas betydelse 

i sammanhanget och därefter redovisningar från ett antal kommunala verksamhetsområden. 

3 Först alltså en resumé av de strukturella förutsättningarna. Folkmängden 

i Norrköping har ökat med 1,4 procent under 1990-talet där flyktingsströmmen 

från f d Jugoslavien åren 1994 och 1995 präglat det positiva flyttningsnettot 

första halvan av 1990-talet. Ökningen är dock mindre än rikets 3,2 procent. 

Sedan 1996 har Norrköping ett negativt flyttnings- och födelsenetto. Flyttningsströmmarna 

går mot storstadskommunerna. Liksom i riket minskar födelsetalen 

även i Norrköping efter 1992. Många blev arbetslösa under 1990-talet och 

sysselsättningen utvecklades sämre i Norrköping än i riket och i synnerhet för 

kvinnor. En förklaring kan vara att den kvinnodominerade vård- och omsorgssektorn 

varit den bransch som haft den kraftigaste nedgången i antalet sysselsatta 

fram till 1998, då trenden bryts och antalet sysselsatta istället ökar inom vård- och 

omsorg. Bland de yngre som drabbades hårt av lågkonjunkturen lyckades ändå 

antalet långtidsarbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år minska med två tredjedelar 


mellan 1994 och 1999 mycket tack vara utökade arbetsmarknadspolitiska program. 

Personer i arbetsför ålder i Norrköping har sämre inkomster än i genomsnitt i 

riket och sämst är det för kvinnorna. Skulle medelinkomsten i Norrköping nått 

upp till rikets nivå 1998 skulle kommuninvånarnas inkomster ökat totalt med ca 

932 miljoner kr. Inkomstutvecklingen 1991-1997 skiljer sig mellan olika hushållstyper 

och har varit avsevärt sämre för ensamståendehushåll än för hushåll där 

båda förvärvsarbetar, oaktat om det funnits barn i hushållet eller ej. Antalet hushåll 

som beviljats socialbidrag har ökat med över 50 procent under samma tid, 

men har därefter sjunkit och antalet bidragshushåll var 1999 på samma nivå som 

år 1994. Det vanligaste bidragshushållet är en ensamstående svensk medborgare 

och den största ökningen står unga kvinnor för. 

Utbildningsnivån i Norrköping är fortfarande 1998 lägre än i riket. För att Norrköping 

1998 ska nå upp till rikets nivå när det gäller andelen högskoleutbildade 

skulle antalet personer med högskoleutbildning behöva öka med ca 3100. Glädjande 

nog når Norrköping upp till rikets nivå 1998/99 avseende de som avslutade 

gymnasiet 1995/96 och som påbörjat högskolestudier inom 3 år dvs 1998/99. 

Det är sämre ställt med hälsan för både män och kvinnor i Norrköping i förhållande 

till riket och kvinnorna har ett betydligt högre ohälsotal än männen. 

Dessa strukturella förutsättningar som redovisas i det inledande avsnittet har givetvis 

betydelse för kommunens kostnader inom olika verksamheter vilket diskuteras 

i efterföljande kapitel ”Strukturella faktorers betydelse”. Utan den kunskapen 

är det omöjligt att jämföra övriga uppgifter i ”Kalla fakta” dels mellan Norrköping 

och andra kommuner och dels över tid i Norrköpings kommun. Tas hänsyn 

till de strukturella olikheterna visas att Norrköping har en relativt genomsnittlig 

ambitionsnivå år 1999 inom barnomsorgen och skolan medan den är låg 

inom äldreomsorgen. Individ- och familjeomsorgsverksamheten är å andra sidan 

”dyrare” i Norrköping än vad de strukturella omständigheterna motiverar år 1998 

(uppgift saknas för 1999). 

Norrköpings kommun har genomgått en dramatisk utveckling när det gäller personalminskningar 

under 1990-talet i relation till genomsnittet i landet som framgår 

av avsnittet om personal och kostnader. Antalet kommunanställda har mins- 


kat med 3000 personer fram till 1999. Nettokostnaderna har däremot ökat inom 

kärnverksamheterna i riket, såväl som i Norrköping. I jämförelse med riket låg 

Norrköping vid ingången av decenniet på höga kostnader inom flera verksamhetsområden, 

men relationen är det omvända för flera av verksamheterna år 1998. 

Det betyder att nettokostnaderna i riket har närmat sig Norrköpings nivåer genom 

betydande nettokostnadsökningar i genomsnitt i landet samtidigt som mindre 

kostnadsförändringar skett i Norrköping. 

Kapitlet som följer därefter behandlar utvecklingen inom förskolan och skolan. 

Förskoleverksamheten har präglats av stora förändringar under 1990-talet. År 1998 

övergick den från att vara en social- och familjepolitisk angelägenhet till att bli en 

utbildningspolitisk med Skolverket som tillsynsmyndighet. I samband därmed 

fick 6-åringar rätt till en plats i förskoleklass fr o m höstterminen det år barnet 

fyller 6 år. Förskolan och skolan i Norrköping är mångkulturell. Så t ex fanns barn 

med annat hemspråk än svenska på nästan 7 av 10 barnomsorgsenheter 1996 och 

50 olika modersmål fanns representerade i skolan läsåret 1998/99. Norrköping 

har i förhållande till riksgenomsnittet kunnat erbjuda fler en förskole- eller skolomsorgsplats. 

Täckningsgraden har varit högre i Norrköping men skillnaderna 

har planat ut under de senaste 10 åren. Mellan 1990 och 1995 fördubblades antalet 

platser per årsarbetare på daghem i Norrköping liksom i riket. De senare åren 

mäts personaltätheten omräknat i antalet heltidsbarn per årsarbetare och denna 

siffra visar sig vara relativt oförändrad fr o m 1996. 

Lärartätheten har minskat med 1,5 årsarbetande lärare per 100 elever i grundskolan 

och med 0,2 i gymnasieskolan mellan läsåren 1993/94 och 1998/99. Under 

åren i mitten av 1990-talet minskade kostnaden per elev i grundskolan från 55 

000 kr till 42 000 kr. År 1998 bröts trenden och kostnaden är 1999 drygt 51 000 

kr/elev. 

Antalet ärenden och insatser inom individoch familjeomsorgen har ökat under 

1990-talet, särskilt inom barn- och ungdomsvården och särskilt de senare åren. 

Det beskrivs i kapitlet med rubriken ”Individ och familjeomsorg”. Trots att de 

flesta insatser sker i öppenvård har antalet placeringar utanför det egna hemmet 

ökat med omkring en fjärdedel och var förra året 482 st. Problemen i familjer med 

barn som far illa är svårare än tidigare och missbruket av heroin och rökheroin 


ökar särskilt bland de i yngre åldrar. Utvecklingen leder till ett ökat behov av fler 

och mer kvalificerade insatser från samhället. 

Även bland vuxna ökar antalet placeringar på institution under decenniet med ca 

20 procent och uppgår 1999 till ca 600. Ärenden till länsstyrelsen som gäller 

tvångsvård av missbrukare visar en mycket markant ökning för Norrköpings del 

det senast rapporterade året 1998. 

År 1990 var det 11 procent av invånarna i åldern 16-64 år som fanns i utkanten av 

arbetsmarknaden p g a sjukdom eller arbetslöshet. Tio år senare är siffran 20 procent. 

I spåren av en svag arbetsmarknadsförankring följer inte sällan andra sociala 

problem som t ex en försämrad ekonomi och nedsatt hälsa, vilket i sin tur ofta ger 

effekter för övriga familjemedlemmar och andra anhöriga. 

Kostnaderna för individoch familjeomsorgen inklusive socialbidrag har under 

hela 1990-talet följt utvecklingen i riket men på en högre kostnadsnivå. 

Norrköpings kommun har prioriterat insatser i hemmet och de äldres- och funktionshindrades 

möjligheter till kvarboende före olika boendeformer. Det framgår 

av det sista kapitlet om ”Omsorger om äldre och funktionshindrade”. Volymen 

hemtjänst, dvs antalet hemtjänsttimmar, har successivt ökat under 1990-talet samtidigt 

som antalet personer med hemtjänst nästan halverats. Behoven är mer omfattande 

på grund av ett ökat kvarboende och kortare vårdtider. En restriktivare 

behovsbedömning från kommunens sida, ett nytt avgiftssystem och sannolikt också 

ett friskare pensionärskollektiv har också bidragit till att det är en mindre andel av 

invånarna 65 år och äldre som har hemtjänst. Även antalet färdtjänstlegitimerade 

har successivt minskat under 1990-talet från drygt 6000 till 4500 personer år 

1999. Införandet av central handläggning av ansökningar, fortsatt handikappanpassning 

av fordonen i kollektivtrafiken och en striktare bedömning är några förändringar 

som bidragit till utvecklingen. Antalet platser i särskilt boende för äldre 

har minskat med drygt 200 från 1695 platser år 1992 genom att rum på sjukhem 

och ålderdomshem har byggts om till servicelägenheter och två tredjedelar av de 

integrerade servicelägenheterna har tagits bort. Antalet personer som har trygghetslarm 

har i stort sett fördubblats och var 1999 ca 1200 och distribution av mat 

till det egna hemmet har också ökat. Dagcentralerna har däremot minskat i antal 

under 1990-tal från 37 till 29 stycken och några har ändrat inriktning på sin 


verksamhet. Äldreomsorgen står inför stora framtida utmaningar när pensionärskollektivet 

ökar och åldras samtidigt som personalrekryteringen försvåras p g a 

att antalet personer i arbetsföra åldrar är färre än tidigare. 

Fotnoter 

1 Rapporten skriven av Boo Kling och Berit Sundgren Grinups, Norrköpings kommun, Berednings- och planeringskontoret 

2 För källor och referenser till sammanfattningen hänvisas till rapporten. 

3 Rapportens kapitelrubriker framgår genom att dessa är skrivna med fetstil i sammanfattningen. 


Telefonintervju i augusti 

Jag som skriver det här brevet heter Berit Grinups och är sedan knappt två år 

anställd som utredare/forskare i Norrköpings kommun för att genomföra ”Projekt 

Välfärd - gamla och nya färdvägar möts”. 

Hösten år 2000 avrapporterades en kvantitativ beskrivning av den strukturella 

förändringen i kommunen liksom utvecklingen inom förskola/skola, omsorgsverksamheter 

etc. (”Kalla fakta. Välfärdsutvecklingen i Norrköpings kommun 

under 1990-talet”). Under förra året genomfördes ett antal gruppdiskussioner där 

deltagarna var Norrköpingsbor med varierande erfarenheter av 1990-talet. För 

närvarande pågår arbetet med att sammanställa resultaten från denna kvalitativa 

datainsamling. 

Dessa båda delar kommer att utgöra underlag för förslag till välfärdspolitisk inriktning 

i Norrköpings kommun under det kommande decenniet. 

Ambitionen i välfärdsstudien är vidare att även representanter för betydelsefulla 

aktörer i kommunen får möjlighet att ge sin syn på 1990-talet och på framtiden i 

Norrköping. Nedan följer ett antal frågor som jag därför hoppas få ställa till just 

Dig vid en telefonintervju efter semestrarna. Du får gärna skicka mig ett e-brev 

och tala om dag och tid som jag enklast kan nå Dig. Naturligtvis skickar jag gärna 

material från studien om det önskas. 

För övrigt får jag önska Dig en skön semester och på återhörande! 

Berit Sundgren Grinups 

Fil lic/utredare 

e-postadress Berit.Sundgren-Grinups@norrkoping.se 

Frågor 

Bilaga 2 

- Hur vill du beskriva utvecklingen under 1990-talet i Norrköpings kommun? I 

största allmänhet och i ditt verksamhetsperspektiv? 


- Vilken fråga anser du att Norrköpings kommunledning ska prioritera de kommande 

åren? 

- Vad känner du mest förhoppning respektive oro för inför framtiden i Norrköping? 

- Vilken är din bild av hur följande verksamheter fungerar i Norrköping? 

förskolan/barnomsorgen 

grundskolan 

gymnasieskolan 

äldreomsorgen 

socialtjänsten 

övrigt 

- Vad har bidragit till din syn på Norrköping? 

- Jag kommer också att fråga efter din inställning till ett antal trender i samhället. 

- Övriga kommentarer 

NORRKÖPINGS KOMMUN 

enligt uppdrag 

Birgitta Wadström

Välfärd i Norrköping - Samtal med Norrköpingsbor

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?