patronens vrede - Riotminds

Patronens Vrede
Kapitel 2. Den sista färden
Att inleda en rollspelsafton brukar ofta vara det svåraste.
Spelledaren känner sig lite nervös, ute på gatan skäller en
hund och spelarna verkar mest intresserade av att sitta och
skämta om något man just sett på tv. Därför kan det kännas
tryggt om spelledaren kan inleda kvällens spelsession med
en färdigskriven text, en inledningstext som i detta äventyr
exempelvis skulle kunna vara:
Det är snart två dagar sedan ni köpte kanoten av den
girige köpmannen i Kardiff. Han hade bedyrat att det
enklaste sättet att nå Malttjuga var att färdas längs älven
Storforsa. Kanske hade han rätt men efter två dagars
kanotpaddlande börjar ni känna er aningen uttråkade.
Dessutom känns det inte lika angeläget att beskåda Ators
stenar när ni just njutit av Soltemplet i Kardiff. Trots den
tillfälliga mattheten njuter ni av vetskapen om att er
föresats att beskåda Trudvangs tolv underverk inom en
treårsperiod med all säkerhet kommer att lyckas.
Landskapet som älven passerar genom består i huvudsak
av tät granskog som med jämna mellanrum öppnar upp sig
8
till förmån för vidsträckta slättlandskap. Norr om älven
ligger det fruktade Lorenzien, ett land styrt av en ond och
nyckfull konung ständigt beredd att gå ut i krig för att
vidga sitt lands gränser. Ni tackar Storme för att ni inte
behöver passera gränsen till denne vansinnige konungs
land utan lugnt kan stanna i det trygga Valucien för att
åtnjuta storheten av Ators stenar.
Under er färd efter älven har ni hela tiden uppmärksammat
stora timmerstockar som i sakta mak passerat er kanot.
Det är mycket tydligt att Storforsa är en viktig del av
timmerverksamheten i detta område.
Älven blir hastigt mycket snävare, det börjar bli trångt att
ta sig fram bland stockarna och ni förstår att ni närmar
er den del av älven som fungerar som uppsamlingsplats
för timmerverksamheten. Mycket riktigt möts ni av en
älv där vattnet knappt kan ses på grund av det skikt av
timmerstockar som ligger och vaggar mot varandra.
På denna massa av trä kämpar ett tiotal män, rustade