Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Barbi Esco<br />
Barbara Escobar var tolv år när hon upptäckte r’n’b<br />
genom Toni Braxtons You’re Makin Me High. Idag är<br />
hon 19 och håller på att spela in sitt debutalbum. Det<br />
innehåller bland annat samarbeten med Timbuktus<br />
gamle vapendragare Obi och producentduon Breakmecanix,<br />
som producerat hennes nyutkomna debutsingel<br />
Fairytale. Artistnamnet Barbi Esco fick hon från Obi<br />
som inte orkade säga hela hennes namn.<br />
Och Sverige kan behöva en ny r’n’b-stjärna. I alla fall<br />
om vi får tro Barbi själv.<br />
– Jag tycker inte det finns så många, säger hon. Jag tycker<br />
egentligen inte att det finns någon alls. Ingen som utmärker<br />
sig. Pauline är jättebra, men det hon gör är ju mer åt<br />
rockhållet än r’n’b. Messiah gillar jag också. Finns det<br />
några fler?<br />
Awa Manneh.<br />
– Ja, just det, henne glömde jag bort. Hon är jättebra.<br />
Robyn.<br />
– Nej, inte längre. Jag lyssnade på första skivan när den<br />
kom men hennes andra skivor berör mig inte.<br />
Barbi är född i Chile och uppvuxen med chilenska<br />
folksånger. När hon var två år flyttade hennes pappa,<br />
som var politiskt aktiv, med familjen till Sverige och<br />
Barbi fann sin första idol i Carola. Numera räknar hon i<br />
första hand Beyoncé och Lauryn Hill till sina förebilder.<br />
– Beyoncé sjunger så jävla grymt, hon har en fantastisk<br />
teknik. Och hon är en jätteduktig performer. Men hennes<br />
texter är rätt ytliga, dom handlar mest om kärlek<br />
och utseende. Lauryn är däremot verkligen en poet. Jag<br />
gillar dom budskap hon försöker få fram i sina texter.<br />
Om samhället, om vad som är rätt och fel, om hur människor<br />
borde vara. Hon är väldigt djup.<br />
Har du skrivit några texter själv?<br />
– Jag har försökt, men jag har det inte i mig. Det kommer<br />
inte naturligt för mig. Det har aldrig riktigt tilltalat<br />
mig att få ner känslor på papper. Jag vill skriva låtar<br />
själv i framtiden, men då måste jag träna på det och hittills<br />
har jag bara tränat på min röst.<br />
Fairytale har varit med i JC-reklam. Du är inte rädd för<br />
att bli kallad för JC-soul?<br />
– Nej, det har jag aldrig fått höra. Inte alls.<br />
Man kan även höra Barbi på Don’t Hurt Yourself, en<br />
dubplate hon gjort tillsammans med ADL. När fullängdsalbumet<br />
släpps är dock ännu hemskt oklart.<br />
Thomas Nilson<br />
Mia Carlsson<br />
Firestone<br />
Finns det ingen färdig stig att vandra får man trampa<br />
upp en själv.<br />
Efter denna devis verkar Örebro-baserade Firestone<br />
arbeta. Trots idogt turnerande under sina fyra år tillsammans,<br />
som bland annat resulterat i förbandsspelningar<br />
till Alice Cooper och utnämnandet till Årets Demoband<br />
på fjolårets Kalas-turné, fanns inga skivbolag villiga att<br />
signa dem. Något de inte direkt blev nedslagna av.<br />
– Vi har ju aldrig jagat skivkontrakt, för det känns lite<br />
överskattat. Spelningar har vi fått hela tiden ändå, så vi<br />
startade eget istället. Vi har ju spelat in demos helt själva<br />
tidigare och kan ju allt med studioteknik och produktion,<br />
säger Oskar Cedermalm, gitarrist i Firestone –<br />
tillika initiativtagare till Fuzzorama Records som såg<br />
dagens ljus under fjolåret.<br />
Första släppet, en splitskiva där Firestone tillsammans<br />
med bandet Truckfighters bidrar med vardera fem<br />
spår, kom i januari. Planer finns på fler releaser under<br />
2004 – bland annat en samlingsskiva med en mängd<br />
olika band Fuzzorama vill knyta till sig.<br />
Firestone står med vardera benet i skitig sjuttiotalsrock<br />
och tung stoner. Bandet har ofta placerats i stonergenren,<br />
vilket Oskar tröttnat på. Speciellt sedan Firestone<br />
under det gångna året reducerats från kvintett till en<br />
kvartett när ena gitarristen hoppade av.<br />
– Vi bytte dessutom basist förra året, och nu känner vi<br />
att det funkar grymt bra. Soundmässigt låter Firestone<br />
bättre än någonsin. Sjuttiotalsrock med mycket fuzz, om<br />
man måste kategorisera, för i stonerkretsar blir det lätt<br />
mossigt med gamla trista Black Sabbath-plagiat i all<br />
evighet, säger Oskar Cedermalm.<br />
Enligt honom har bandet aldrig behövt jaga spelningar,<br />
erbjudanden har ständigt rullat in. I dagsläget har de<br />
avverkat ett 100-tal, så rutinen finns där redan. Förutom<br />
det nationella kringkuskandet har turnébussen tagit en<br />
sväng till Finland tre gånger – där de blivit varmt bemötta.<br />
– Att spela där är helt galet kul. Där tror folk verkligen<br />
att vi är rockstjärnor och ska bli nästa svenska rockexport.<br />
Finnarna tror oss inte när vi sagt att vi inte ens<br />
har skivkontrakt, skrattar Oskar.<br />
Niklas Simonsson<br />
Massgrav<br />
Deras EP Hatfylld och nerpissad varar bara i drygt tio<br />
minuter men innehåller ändå elva spår. Men Massgrav<br />
behöver inte längre tid på sig för att välta dig.<br />
– Dom bästa låtarna är bara 40 sekunder långa. Det är<br />
den ultimata längden för en punklåt. Annars blir det tråkigt,<br />
säger sångaren och gitarristen Johan Norsebäck.<br />
Blåst på konfekten, Jävla smörande och Spräckt skita i<br />
piketen är bara några av låtarna som spyr ut hat och<br />
uppror mot det rådande samhället. En manglande<br />
råpunk, med en mörbultande kraft, där texterna är mer<br />
slagkraftiga än finurliga.<br />
– Allt handlar om att förmedla en känsla, fortsätter<br />
Johan Norsebäck. Vi vill inte predika något speciellt<br />
budskap. Var och en får se till att samhället förändras på<br />
sitt eget sätt, sätta det i sitt eget system. Våra låtar handlar<br />
mer om hat som känsla. En känsla som blir positiv<br />
genom musiken. Det är ett sätt att avreagera sig på.<br />
Trots att ni inte har något direkt budskap är era texter<br />
väldigt samhällskritiska. Hur ser ett bra samhälle ut?<br />
– Jag vet inte riktigt. Sverige har egentligen ett bra samhälle,<br />
men det finns ändå mycket skit. Det räcker att slå<br />
upp en tidning så blir man förbannad.<br />
Massgrav bildades i början av nittiotalet. Johan och<br />
basisten Ola Ekstrand brukade sitta och lyssna på Mob<br />
47 i kassettbandspelaren, på vinylspelaren gick det bara<br />
att spela A-sidan på Disharges Why. Ola hade nämligen<br />
limmat fast skivan under en fest.<br />
Efter ett tag var det dags för Johan och Ola att själva<br />
mangla sönder lyssnarna. Två avhoppade trummisar<br />
samt ett uppehöll på fyra år senare är det Mattias<br />
”Indy” Pettersson som numera bankar på trumskinnet.<br />
EP:n är deras första skivsläpp och även om den har en<br />
betonghård yta och ett stort allvar bakom finns det<br />
utrymme för komiska inslag. I avslutande låten I maskopi<br />
finns det ett citat från en av de manliga personerna i den<br />
gamla åttiotalsdokumentären Snickeriet som handlar<br />
om några udda och utsatta personer som gavs möjlighet<br />
att arbeta i ett snickeri. Ett oväntat avbrott som blåser in<br />
en frisk vind i den kompakta tyngden.<br />
– Vi tog med citatet som en bonus. Han är en skön kille,<br />
samplingen är en hyllning till honom. Snickeriet är något<br />
vi dyrkar och dom flesta i Sverige har någon form av<br />
relation till dokumentären, säger Johan.<br />
Andreas Eriksson<br />
www.groove.se 11
Change language