Nytt system-gamla brister? - Rädda Barnen

Nytt system
gamla brister?
Barns egna asylskäl efter ett år med den nya
instans- och processordningen

Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter.
Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer
– i Sverige och i världen.
Vår vision är en värld där alla barns rättigheter är tillgodosedda.
Det är en värld där varje barn uppskattas och respekteras,
där alla barn har inflytande och där alla barn har möjligheter och
framtidstro.
Rädda Barnen ger ut böcker och rapporter för att sprida kunskap om barns
förhållanden, ge vägledning och inspirera till nya tankar och diskussioner.
Du kan beställa våra publikationer genom att ta direktkontakt med oss,
eller genom att gå in på vår hemsida på Internet, www.bokhandel.rb.se
© 2008 Rädda Barnen
ISBN: 978-91-7321-270-0
Art nr: 10103
Projektet Barns egna asylskäl – uppföljande kartläggning 2007 är
med finansierat av Europeiska flyktingfonden
Tack till Migrationsverket och migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö
Författare: Lars Olsson
Projektledare: Kristina Swiech och Monica Jacobson
Layout: Ulla Ståhl
Omslag: Annelie Rehnström, annelie grafisk form
Tryck: Elanders 2008
Rädda Barnen
107 88 Stockholm
Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg
Telefon: 08-698 90 00
info@rb.se
www.rb.se

Innehåll
1. Inledning 5
2. Sammanfattning 7
3. Den nya instans- och processordningen och 2005 års utlännningslag 10
3.1 Reformens syfte 10
3.2 Ny instansordning 10
3.3 Ny processordning 11
3.4 Ny utlänningslag 11
4. Internationella regelverk 13
4.1 Flyktingkonventionen och UNHCR:s roll 13
4.2 EU:s fördrag och direktiv 14
4.3 Andra konventioner och regelverk 15
5. Flyktingrätten ur ett barnperspektiv 16
5.1 Flyktingkonventionen 16
5.2 Barnkonventionen och barnrättskommittén 18
5.3 EU-rätten 19
5.4 Svensk rätt 21
6. Ömmande omständigheter 26
6.1 Huvudbestämmelsen 26
6.2 Barns synnerligen ömmande omständigheter 27
6.3 Migrationsöverdomstolens praxis 29
7. Att utreda barns skäl 32
7.1 Svensk rätt om barnets rätt att höras 32
7.2 Barnkonventionen 32
7.3 UNHCR 33
7.4 EU-regler om utredning 35
8. Migrationsverkets sätt att utreda barns skäl för uppehållstillstånd 37
8.1 Kraven på Migrationsverket 37
8.2 Gällande riktlinjer 37
8.3 Biträdets ansvar 39
9. Kartläggningen av barns egna asylskäl 2007 41
9.1 Inledning 41
9.2 Andra studier 41
9.3 Ett dilemma i granskningen av en ny ordning 43
10. Om medtod och urval 44
10.1 Urvalsfrågor 44
10.2 Frågemall 47
10.3 Svårigheter och dilemman vid genomförande av kartläggningen 51
11. Redovisning av kartläggning 53
11.1 Beslut om barn i familj från Migrationsverket 53
11.2 Migrationsverkets beslut för ensamkommande barn 66
11.3 Migrationsdomstolarnas domar 67
12. Vad betyder kartläggningens resultat? 71
12.1 Kommentarer 71
12.2 Barnspecifika skäl i kartläggningen? 73
12.3 Lagstiftningsbehov 74

13. Rekommendationer 77
Till regeringen 77
Till Migrationsverket 77
Till offentliga biträden 78
14. Källor 79
UNHCR 79
Barnrättskommittén 79
EG/EU-rätt 79
Svensk rätt 79
Rättsfall 80
Litteratur 81
Läs mer 81

1. Inledning
Knappt hälften av världens runt 14 miljoner flyktingar är barn. 1 Anledningen till
att barn tvingas lämna sina hem, tillsammans med sin familj eller på egen hand,
kan vara krig, förföljelse, hot, trakasserier, fattigdom och förnekande av
rättigheter till utbildning och hälsovård. Ofta är det en kombination. Över 6 000
barn sökte asyl i Sverige under 2006, 7 605 barn under 2007. 2 Även om antalet
ensamkommande barn som söker asyl i Sverige har stigit dramatiskt under senare
år söker det stora flertalet barn asyl tillsammans med sina föräldrar eller
vårdnadshavare.
Enligt Barnkonventionens artikel 22 ska barn som är flyktingar eller söker asyl få
tillgång till lämpligt skydd. En förutsättning för att kunna bestämma vem som ska
få tillgång till skydd är att det finns en rättssäker asylprocess, både för de barn
som söker asyl på egen hand och de som söker tillsammans med sina föräldrar.
År 2003 publicerade Rädda Barnen Karin Juhléns rapport Barns egna asylskäl,
som var en genomgång av 87 barns asylärenden. 3 År 2005 gjorde Eva Rimsten en
uppföljning av 50 barns ärenden i ett samarbete mellan Rädda Barnen och
Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. 4
Den första rapporten innehöll en genomgång av rättsläget för bedömningar av
barns asylskäl och en kartläggning av hur de asylprövande myndigheterna hörde
barn. Rapporten visade på oroande brister i hur barn i asylprocessen hördes. Den
visade också att både Migrationsverket och Utlänningsnämnden visserligen kunde
beskriva barns skäl, exempelvis under yrkanden, men att man vid bedömningen
ofta enbart gjorde en generell hänvisning till portalparagrafen i utlänningslagen
om barnets bästa.
Resultatet av 2005 års uppföljande kartläggning tydde på att andelen barn som
hörs hade ökat, men i en del fall hade barnens asylskäl inte alls bedömts. I andra
fall hade skäl bedömts men det var oklart om beslutsmotiveringar gällt alla i
familjen eller bara de vuxna.
Efter genomförandet av dessa två studier har den svenska asylprocessen
förändrats på flera viktiga sätt. Den 31 mars 2006 ersattes 1989 års utlänningslag
(1989:529) med 2005 års utlänningslag (2005:716). De mest genomgripande
förändringarna har gjorts i instansordningen där särskilda migrationsdomstolar i
Stockholm, Göteborg och Malmö nu överprövar Migrationsverkets beslut i
1 Runt 45 % enligt UNHCR:s uppskattning, se 2006 Global Trends:Refugees, Asylum-seekers,
Returnees, Internally Displaced and Stateless Persons (rev. 16 July 2007). Siffran 14 miljoner kommer
från US Committee for Refugees, World Refugee Survey 2007. Denna uppskattning för den 31
december 2006 inkluderar också människor som söker asyl. FN:s flyktingkommissariat UNHCR
räknar med runt 10 miljoner flyktingar för slutet av 2006 och runt 740 000 personer var asylsökande
(UNHCR:s mandat inkluderar inte palestinska flyktingar).
2 Källa: Migrationsverket
3
Juhlén, Karin, Barns egna asylskäl 2003, Rädda Barnen 2003
4 Rimsten, Eva, Barns egna asylskäl 2005 – Uppföljande kartläggning, Rådgivningsbyrån för
asylsökande och flyktingar och Rädda Barnen 2005
5

asylärendet. Migrationsöverdomstolen i Stockholm är sista instans. Processen har
också gått från att vara en enpartsprocess till att bli en tvåpartsprocess, det vill
säga att om en sökande överklagar ett negativt beslut från Migrationsverket till en
migrationsdomstol blir Migrationsverket den klagandes motpart inför domstolen.
Förändringarna av den svenska asylprocessen gör det mycket intressant att
studera om den lett till förbättringar för barn. Hur och i vilken omfattning hörs
barn nu? Hur och i vilken omfattning tar Migrationsverket och migrationsdomstolarna
hänsyn till barns egna skäl?
Rädda Barnens tre studier har genomförts oberoende av varandra och av olika
personer. Förutsättningarna och urvalskriterierna för de ärenden som ligger till
grund för kartläggningarna är också olika. Detta gör det svårt att visa på trender
eller göra jämförelser mellan resultaten från 2003, 2005 och 2007 och denna
rapports resultat kan och bör läsas fristående. Rapporten innehåller ändå
referenser till de tidigare kartläggningarna där sådana är av särskilt intresse.
Denna rapport innehåller förutom en kartläggning av ett antal barns asylärenden
hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna en genomgång av reglerna för
barn i asylprocessen. I detta avseende följer rapporten i spåren av 2003 års
rapport om Barns egna asylskäl.
Rapporten behandlar inte prövningen av överföringar enligt Dublinförordningen
för barn eller prövningen av verkställighetshinder för barn.
6

2. Sammanfattning
I mars 2006 förändrades den svenska asylprocessen på flera sätt. En ny
utlänningslag gav nya kriterier för bedömning av asylsökande personers
flyktingskäl och skyddsskäl i övrigt. Instans- och processordningen gjordes om
och särskilda migrationsdomstolar inrättades, dit Migrationsverkets beslut kan
överklagas. Överklagandet behandlas i en tvåpartsprocess mellan den enskilde
och Migrationsverket.
Syftet med denna kartläggning är att granska hur dessa förändringar påverkat
bedömningen av barns egna asylskäl. Får barn komma till tals i ökad utsträckning,
och bedöms barnens egna skäl för asyl på ett mer kompetent och rättssäkert sätt?
Hur vanligt är det att man använder sig av information som specifikt berör barns
situation i det land barnen kommer ifrån?
Rädda Barnen har två gånger tidigare kartlagt myndigheters bedömningar av
barns egna asylskäl, år 2003 och 2005. Bakgrunden är naturligtvis det faktum att
barn är individer med egna rättigheter. De får inte betraktas som ett bihang till
föräldrarna eller som delar av ett diffust kollektiv, ”barnen” eller ”familjen”. Barn
kan utsättas för förföljelse av samma skäl som vuxna. Men de kan också förföljas
och kränkas av skäl och på sätt som är specifika för att de är just barn. Det kan
till exempel gälla risken att utestängas från skolan, risk för tvångsäktenskap, risk
att bli könsstympad eller att tvingas bli barnsoldat.
I kartläggningen har sammanlagt 107 barns ärenden granskats. De har alla
behandlats av myndigheterna under en och samma tidsperiod om några veckor
under våren 2007. Detta betyder att granskningen ger en ögonblicksbild av
situationen efter cirka ett år med det nya asylsystemet.
Ärendena är av tre kategorier.
Beslut av Migrationsverket om barn i familjer (71 barn)
Beslut av Migrationsverket om ensamkommande barn (nio barn)
Beslut av migrationsdomstolarna (27 barn).
Av de 71 barnen i familj som fått beslut av Migrationsverket hade de flesta
fått komma till tals på något sätt, men oftast indirekt, till exempel genom att
föräldrarna tillfrågats om barnets skäl, eller genom intyg från sjukvård eller skola.
Av barnen hade 19 hörts direkt av personal från Migrationsverket och ytterligare
ett antal barn hade själv talat med familjens offentliga biträde. För 13 av barnen
fanns inga uppgifter om att de hade hörts av Migrationsverket eller att de kommit
till tals på något annat sätt.
För 61 av barnen i familj hade någon form av skyddsskäl kommit fram, men för
mindre än hälften av barnen fanns utförliga motiveringar av dessa skäl.
Ett viktigt underlag för att bedöma om en person har flyktingstatus eller
skyddsskäl i övrigt är landinformation, det vill säga upplysningar om situationen i
det land och den region de tidigare bott i. När beslut ska fattas om barn, bör den
baseras på landinformation som är relevant för deras situation. De 71 barnen i
7

familj är fördelade på 34 ärenden, i bara fyra av dessa framgår det att barnspecifik
landinformation förekommit i ärendet.
Utöver barn i familj omfattar kartläggningen också ett mindre antal ärenden hos
Migrationsverket som rör ensamkommande barn. Alla de nio ensamkommande
barnen hade hörts av Migrationsverket.
För alla nio barnen kom det fram flyktingskäl, skäl för status som
skyddsbehövande i övrigt samt ömmande omständigheter. Tre barn fick en
utförlig motivering av sina flyktingskäl, och fem barn fick en utförlig bedömning
av sina skäl som skyddsbehövande i övrigt. För de sju barn som fick
uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter fick fyra barn en
utförligt motiverad bedömning.
Domarna i migrationsdomstolarna gällde 27 barn. Det framgår bara i ett fall
att ett barn hörts under den muntliga förhandlingen. Mer än hälften av barnen i
migrationsdomstolarna fick utförligt motiverade bedömningar av sina flyktingskäl
och skäl som skyddsbehövande i övrigt. Hälften av barnen fick utförligt
motiverade bedömningar av sina ömmande omständigheter. Barnrelevant
landinformation har bara aktualiserats i två domar.
Kartläggningen visar också att i över hälften av de ärenden och mål (30 av 58)
som ingick i undersökningen, aktualiserades någon form av barnspecifika skäl och
former av förföljelse, kränkningar som bara drabbar barn eller kränkningar som
drabbar barn för att de är barn. Inte i något fall har dessa barnspecifika skäl legat
till grund för flyktingstatus.
Att flertalet barn i undersökningen kommer till tals på något sätt är givetvis
glädjande. Men frågan är om det i den nya processordningen finns förutsättningar
och kompetens för att tillgodose detta. Det offentliga biträdet har inte
nödvändigtvis vare sig kompetens eller resurser för att kunna ta fram varje barns
individuella skäl, och det är oklart i vilken omfattning Migrationsverket på eget
initiativ ska tillgodose att alla barnen i en familj kommer till tals, och att deras skäl
lyfts fram.
En ytterligare källa till oro är de bristande beslutsmotiveringar som alltjämt
förekommer, särskilt hos Migrationsverket. Detta gäller även i fall där ytterst
allvarliga skyddsskäl för barn framkommit. Visserligen har en stor del av barnen i
kartläggningen beviljats uppehållstillstånd på någon grund, men oförmåga att
bemöta barnets samtliga skäl går stick i stäv med ambitionen att sätta
skyddsbehovet, och inte de ömmande omständigheterna, i fokus. Förklaringarna
till detta kan finnas på olika ställen, men att lagstiftning och förarbeten är mest
uttömmande beträffande barnets ömmande omständigheter snarare än gällande
barnets skyddsskäl spelar säkert roll.
Slutligen tyder kartläggningen på att barnspecifika asylskäl inte förefaller
förekomma som undantag i asylprocessen, utan är vanliga både i ensamkommande
barns ärenden och i ärenden som rör barn i familj. Många av de
barnspecifika skäl som kommit fram i kartläggningen är av ytterst allvarlig
karaktär, och det faktum att inget av dem legat till grund för ett uppehållstillstånd
8

på grund av flyktingskäl talar för att situationen för barn i den svenska
asylprocessen i centrala delar är oförändrad. Det grundläggande och kvarvarande
problemet är att barns rättigheter inte förstås och inte tas på allvar. Detta kan leda
till kränkningar av Sveriges internationella åtaganden, men också till katastrofala
konsekvenser för de barn som söker asyl i Sverige.
9

3. Den nya instans- och
processordningen och 2005 års
utlänningslag
3.1 Reformens syfte
Efter nära ett decenniums förberedelser trädde en ny instans- och processordning
samt en ny utlänningslag (SFS 2005:716) i kraft den 31 mars 2006. De problem i
asylprocessen och instansordningen som regeringen ville åtgärda sammanfattades
på detta sätt i regeringens proposition: 5
10
Muntlig förhandling hölls alltför sällan
Asylprocessen var inte i något skede en tvåpartsprocess
Insynen var dålig både för parter och allmänhet
Förtroendet och tilliten till Utlänningsnämndens beslut hade minskat
I samband med genomförandet av den nya instans- och processordningen samt
den nya utlänningslagen ställdes också krav på att handläggningen av ärenden
skulle vara skyndsam 6 och att tyngdpunkten också i fortsättningen skulle ligga i
första instans, det vill säga Migrationsverket. 7
En utvärdering av den nya instans- och processordningen ska göras. En
utredning har tillsatts som ska redovisa sitt uppdrag i februari 2009. 8
3.2 Ny instansordning
Den nya instansordningen innebar i korthet att ett beslut av Migrationsverket nu
överklagas till en av tre migrationsdomstolar i Malmö, Göteborg och Stockholm
(länsrätterna i Skåne län, Stockholms län och i Göteborg). Utlänningsnämnden,
den myndighet som tidigare var ansvarig för överprövning, lades ned den 31 mars
2006.
En ny slut- och prejudikatinstans infördes också, Migrationsöverdomstolen,
vilken är placerad i kammarrätten i Stockholm. Ett avgörande som överklagas
kommer inte automatiskt upp till prövning i Migrationsöverdomstolen utan ett
prövningstillstånd krävs.
Två typer av tillstånd kan meddelas. Prejudikatdispens i fall då en prövning är viktig
för rättstillämpningen, och extraordinär dispens om det finns synnerliga skäl för en
prövning. 9 Prejudikaten som Migrationsöverdomstolen skapar fungerar som
5
Prop. 2004/05:170 sid. 105
6
A.a. sid. 106
7
A.a. sid. 153 f.
8
Dir. 2007:119
9
Exempelvis om det begåtts grova handläggningsfel hos migrationsdomstolen.

vägledning för Migrationsverket och migrationsdomstolarna i
rättstillämpningen. 10
Ett avgörande av Migrationsöverdomstolen kan inte överklagas till den instans
som normalt är den högsta i förvaltningsärenden, Regeringsrätten. Regeringen
kan inte heller längre fatta vägledande beslut i enskilda ärenden. 11
3.3 Ny processordning
Den nya processordningens huvuddrag är huvudsakligen styrda av
förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt utlänningslagens 16 kapitel.
En migrationsdomstol är normalt domför, det vill säga behörig att avgöra ett mål,
med en domare och tre nämndemän. Mål av enkel beskaffenhet får dock avgöras
av en domare ensam. Migrationsöverdomstolen är normalt sammansatt av tre
lagfarna ledamöter. 12
När en enskild har överklagat ett beslut av Migrationsverket till en
migrationsdomstol möts Migrationsverket och den klagande inför domstolen som
två parter. Migrationsverkets talan förs av en av verkets fyra förvaltningsprocessenheter.
Processförare vid förvaltningsprocessenheten omprövar även alla
avvisnings- och utvisningsbeslut som överklagas.
Förfarandet i migrationsdomstolen är huvudsakligen skriftligt. Ett överklagande
skickas in till domstolen, och domstolen ser till att överklagandet delges
Migrationsverket. Migrationsverket redogör i sin tur för sin inställning. Dessa svar
skickas till den som överklagade, klaganden, som i sin tur redogör för sin
inställning. Skriftväxlingen pågår till dess att målet är tillräckligt utrett för
avgörande.
Möjligheten att få muntlig förhandling i utlänningsärenden är stor. En sådan ska
hållas ”om en utlänning som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte
är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det”. 13 Syftet med den
muntliga förhandlingen är att komplettera det skriftliga förfarandet. I många
asylärenden är det vanligt med helt eller delvis stängda dörrar vid den muntliga
förhandlingen för att skydda den enskilde.
Efter att målet är utrett, skriftligen och/eller med inslag av muntlig förhandling,
avgörs målet efter en överläggning.
3.4 Ny utlänningslag
Samtidigt som instans- och processförändringarna genomfördes trädde också en
ny utlänningslag i kraft. Ett av målen var att lagen skulle vara tydligare och ett
annat att skyddsgrunderna skulle vara mer framträdande.
10
Migrationsöverdomstolens referat återfinns på hemsidan http://www.rattsinfosok.dom.se/lagrummet
11
Men Migrationsverkets beslut i ett så kallat säkerhetsärende kan överklagas till regeringen.
12
Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
13
Utlänningslagens 16 kapitel 5 §
11

Några av de mer ingripande förändringarna skedde i bestämmelsen kring vem
som var skyddsbehövande i övrigt. Bland annat infördes skyddsgrunden
skyddsbehövande i övrigt på grund av svåra motsättningar i hemlandet där det
finns risk för allvarliga övergrepp. Denna bestämmelse syftade till att ersätta den
praxis som hade gällt så kallade politisk-humanitära skäl i 1989 års utlänningslag. 14
De som har en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön och sexuell
läggning ska enligt 2005 års utlänningslag få flyktingstatus, i stället för status som
skyddsbehövande i övrigt. 15
Begreppet humanitära skäl utmönstrades också och ersattes med begreppet
”synnerligen ömmande omständigheter” i utlänningslagens 5 kapitel 6 §.
Den förra ordningen innehöll en möjlighet att göra en ny ansökan om
uppehållstillstånd direkt till Utlänningsnämnden även om ett negativt beslut
vunnit laga kraft. Detta har ersatts av en prövning av verkställighetshinder av
Migrationsverket. I den del prövningen av verkställighetshinder avser skyddsskäl
kan de överklagas till domstol. 16
14
Wikrén, Gerhard och Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan,
Norstedts Juridik 2006, s. 153.
15
Se betänkandet Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse (SOU 2004:31) och propositionen
2005/06:6.
16
Utlänningslagens 12 kapitel paragraferna 18 och 19.
12

4. Internationella regelverk
4.1 Flyktingkonventionen och UNHCR:s roll
Den moderna flyktingrättens mest grundläggande regler och principer återfinns i
1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen).
Tillkomsten av detta fördrag är intimt förknippad med världssamfundets
ansträngningar att komma tillrätta med flyktingsituationen i Europa efter andra
världskriget, men den kan också ses som ett mänskliga rättigheters-fördrag som
följer i spåren av FN-stadgan och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna från 1948. Konventionen trädde i kraft 1954. 17
Tillämpningen av flyktingkonventionen skiljer sig från stat till stat. Det finns
ingen kommitté som öppet samlar in rapporter om flyktingkonventionens
genomförande (som Barnkonventionens barnrättskommitté) eller dit enskilda kan
vända sig med individuella klagomål (som exempelvis tortyrkonventionens
kommitté mot tortyr).
Vägledning i hur konventionen ska tolkas finns ändå att hämta från FN:s
flyktingkommissariat, UNHCR, som enligt flyktingkonventionens artikel 35 har
ett särskilt ansvar att ”vaka över efterlevnaden” (”supervising the application”) av
flyktingkonventionen. UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna för att
bestämma flyktingars rättsliga ställning 18 från 1977 används som en utgångspunkt
för lagstiftningsarbete och rättstillämpning i stora delar av världen. 19
Andra riktlinjer och rekommendationer från UNHCR har betydelse som
rättskälla i själva prövningen av ett ärende men också som vägledning för
prövande myndigheter. Med en viss regelbundenhet uttalar sig också UNHCR
om situationen i vissa länder och/eller för vissa grupper. 20 Likaså utfärdar
UNHCR:s exekutivkommitté – en samling av stater som fungerar som ett
styrorgan för UNHCR – vägledande rekommendationer vad gäller internationellt
skydd för flyktingar. 21
17
1951 års flyktingkonvention var ursprungligen inte ett universellt tillämpligt dokument utan syftade
till att komma tillrätta med de enorma flyktingproblemen som uppstått i Europa under och efter andra
världskriget. De tidsmässiga och geografiska begränsningarna i flyktingkonventionen togs bort i
samband med upprättandet av flyktingkonventionens tilläggsprotokoll från 1967.
18
UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna för att bestämma flyktingars rättsliga ställning,
andra tryckningen 1996
19
Se exempelvis Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2006:1.
20
En del av dessa uttalanden kan beskrivas som landinformation och/eller analys av sådan. En del
uttalanden har mer juridisk tyngd, exempelvis när UNHCR uttalar sig om att flyktingstatus som
huvudregel bör upphöra för en viss grupp av flyktingar då situationen i hemlandet varaktigt förändrats
till det bättre. Migrationsöverdomstolen har i ett avgörande som rörde etniska serber från Kosovo tagit
upp dokumentet UNHCR:s Position on the Continued Protection Needs of Individuals from Kosovo och
slår fast att ”Även om UNHCR:s riktlinjer är en viktig källa som vägledning för asylprövande stater
utgör rekommendationerna inte svensk lag”, MIG 2007:33 II.
21 Kommittén består för närvarande av 72 stater. Varje år antar kommittén slutsatser om
internationellt skydd, slutsatser som visserligen inte är bindande rätt men som ändå kan sägas vara en
vägledning till det världssamfundets åsikter i en viss fråga.
13

4.2 EU:s fördrag och direktiv
Den svenska utlänningsrätten är i hög grad influerad och styrd av utvecklingen
inom den Europeiska Unionen, EU. De kanske mest relevanta delarna för denna
studie har samband med upprättandet av rättsliga instrument som kan kopplas till
Amsterdamfördragets ikraftträdande och de så kallade Tammerforsslutsatserna
från 1999. 22
Vid EU:s toppmöte i Tammerfors 1999 kom EU:s medlemsstater överens om en
vägkarta för den fortsatta etableringen av ett gemensamt europeiskt asylsystem. 23
Det första steget handlade om att etablera gemensamma minimiregler. Det andra
steget var att på lång sikt arbeta för gemensamma regler på asylområdet och
avseende flyktingars ställning inom EU. Många aktörer, inklusive UNHCR, såg
Tammerforsslutsatserna som positiva då det stod klart att EU-staterna var ense
om att det gemensamma asylsystemet skulle vara ”grundat på en fullständig och
absolut tillämpning av Genèvekonventionen och på så sätt garantera att ingen
skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse”.
I det batteri av rättsakter som antagits efter Tammerfors ingår till exempel
Dublinförordningen (som ersatte Dublinkonventionen), direktivet om tillfälligt
skydd vid massflyktssituationer, direktivet om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare och direktivet om människohandel. De fyra tyngsta
direktiven, de som ibland kallas grunden för det gemensamma asylsystemet, är
14
direktivet om mottagande av asylsökande;
direktivet om familjeåterförening;
skyddsgrundsdirektivet; och
asylprocedursdirektivet.
Även om svensk lagstiftning inte till fullo har anpassats till direktivens krav har de
minimiregler som slagits fast betydelse den svenska asylprövningen och har
hänvisas till i praxis. 24
Trots de svårigheter som medlemsstaterna haft att förhandla fram och genomföra
minimiregler på asylområdet, lever visionen om ett gemensamt europeiskt
asylsystem kvar. Under 2007 har EU-kommissionen tagit fram en ”grönbok” 25
för nästa steg i utvecklingen av det gemensamma europeiska asylsystemet. Detta
steg ska enligt kommissionen innebära en högre gemensam skyddsstandard och
större likriktning av skyddet inom EU samt mer solidaritet mellan
22
För en utförlig genomgång av gemenskapsrätten före 1999 och dess betydelse för barn, se
exempelvis Ruxton, Sandy, Separated Children and EU Asylum and Immigration Policy, Separated
Children in Europe Programme, 2003.
23
Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999
24
Se exempelvis Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2007:37 där domstolen hänvisar till
skyddsgrundsdirektivets bestämmelse i artikel 4 punkten 4 om att tidigare förföljelse är en allvarlig
indikation på att den sökandes fruktan för förföljelse är välgrundad.
25
Grönbok om det framtid gemensamma europeiska asylstytemet, Bryssel 2007-06-06, KOM (2007)
301 slutlig.

medlemsstaterna än man ser idag. Bland annat eftersträvar kommissionen mer
samarbete över gränser och en mer likriktad beslutspraxis hos medlemsstaterna.
4.3 Andra konventioner och regelverk
Flyktingars och asylsökandes rättigheter återfinns inte enbart i flyktingkonventionen
och andra specialiserade texter. Andra universella rättighetsinstrument
är också tillämpbara på flyktingar, asylsökande och andra migranter.
Vad gäller barn innehåller konventionen om barnets rättigheter (Barnkonventionen)
från 1989 både specialregler rörande flyktingbarn och asylsökande
barn och allmänna principer som är centrala för exempelvis asylprocessen. Andra
FN-fördrag som tortyrkonventionen från 1984 innehåller också viktiga regler,
inte minst ett absolut förbud mot att sända en person till ett land där han eller
hon riskerar tortyr. Regionala instrument som Europakonventionen för
mänskliga fri- och rättigheter är också av betydelse för att bestämma vem som
bör åtnjuta skydd.
15

5. Flyktingrätten ur ett barnperspektiv
5.1 Flyktingkonventionen
5.1.1 Flyktingdefinitionen
Alla som anser sig tvungna att lämna sina hem för en kortare eller längre tid kan
sägas vara flyktingar i dagligt tal. Folkrättsligt är emellertid flyktingkonventionen
ett redskap som med ganska stor precision avgränsar en grupp av människor som
ska åtnjuta ett visst sorts skydd. Definitionen av vem som är flykting hittas i
Flyktingkonventionens artikel 1 (A) (2):
16
den som till följd av händelser, som inträffar före den 1 januari 1951,
och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin
ras, religion, nationalitet, till hörighet till viss samhällsgrupp eller
politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är
medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som
nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller som,
utan att vara medborgare i något land, vari han tidigare haft sin vanliga
vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som
nyss sagts, icke önskar att återvända dit.
Uppfyller man denna definition, ska det land man befinner sig i respektera ens
status och se till att de rättigheter som räknas upp i konventionen ges till
flyktingen (och hans eller hennes familj; i enlighet med principen om familjens
enhet ska i princip alla medlemmar i kärnfamiljen ges samma status. 26
Många länder har inrättat en speciell process, en asylprocess, för att kunna
bestämma huruvida en person är en flykting eller inte. Det är viktigt att ha i
åtanke att resultatet av själva asylprocessen rent folkrättsligt är en form av
förklaring: man är inte flykting för att man har fått ett papper på det, man är
flykting för att man uppfyller flyktingdefinitionens kriterier. Härav följer att stater
är skyldiga att respektera rättigheterna hos alla som söker skydd (asyl), tills man
gjort en bedömning att denne faktiskt inte är en flykting i konventionens mening.
Flyktingkonventionen sätter inte upp några åldersgränser för när man kan tänkas
vara flykting. I UNHCR:s handbok diskuteras frågan om barn och flyktingstatus
framför allt i delen om hur asylprocessen för ensamkommande barn ska gå till.
Där tar man upp frågan om barnets mentala utveckling och mognad. Som
huvudregel sägs att barn under 16 år inte kan antas vara nog mogna att ha en
välgrundad fruktan för förföljelse. Men barn under 16 kan ändå vara flyktingar på
egen hand enligt handboken: man behöver i sådana fall ta större hänsyn till
objektiva faktorer. I alla fall ska man vara generös med att tillämpa principen om
benefit of the doubt (ung. tvivelsmålets fördel). 27
26
UNHCR:s handbok, paragraferna 181-188.
27
UNHCR:s handbok, paragraferna 213-219.

5.1.2 En utvidgad flyktingdefinition och förbudet mot refoulement
Själva hörnstenen i flyktingkonventionen är förbudet mot att direkt eller indirekt
skicka personer till ett land där deras liv eller säkerhet är hotad. Detta kallas
förbudet mot refoulement och återfinns i konventionens artikel 33.
1. Fördragsslutande stat må icke, på vilket sätt det vara må, utvisa eller
avvisa flykting till gränsen mot område varest hans liv eller frihet skulle
hotas på grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss
samhällsgrupp eller politiska åskådning.
Detta förbud är den mest grundläggande skyldigheten som en konventionsstat
har gentemot en flykting. Principen om non-refoulement skyddar emellertid fler
personer än konventions-flyktingar.
Då inte alla länder har tillträtt flyktingkonventionen, och andra länder inte har
resurser att genomföra den, har flyktingkommissariatet en nyckelroll i att
identifiera flyktingar runt om i världen. UNHCR har därför ett begrepp som
kallas mandatflyktingar. Dessa är personer som är flyktingar i enlighet med
UNHCR:s åtagande, det vill säga de är utanför sitt hemland och oförmögna eller
ovilliga att återvända dit på grund av allvarliga och urskillningslösa hot mot liv,
fysisk integritet eller frihet vid en situation av utbrett våld och händelser som stör
den allmänna ordningen.
I situationer där kanske tiotusentals eller hundratusentals människor lämnar sitt
hemland under en relativt kort tidsram, kan det vara väldigt resurskrävande att
individuellt försöka bedöma vem som är flykting. Då görs ofta en preliminär
gruppbestämning att kalla en större grupp personer flyktingar (ibland används
uttrycket prima facie-bestämning). En majoritet av världens flyktingar har inte gått
igenom en asylprocess.
Även om flyktingkonventionen är ett flexibelt dokument, faller många grupper
av människor på flykt utanför dess tillämpningsområde, exempelvis många av de
som flyr väpnad konflikt och andra faror som inte nödvändigtvis har att göra
med till exempel en persons etnicitet, åsikt eller trosuppfattning. Man har därför i
olika regionala fora bestämt sig för att skapa folkrättsliga instrument för att
skydda dessa grupper. Utvidgade skyddsåtaganden återfinns i exempelvis OAU:s
flyktingkonvention från 1969, den latinamerikanska Cartagena-deklarationen från
1984, och EU:s skyddsgrundsdirektiv från 2004.
Det finns också personer som inte är förföljda på någon av grunderna som står
uppräknade i flyktingkonventionen eller andra regionala instrument. Det betyder
inte att Sverige eller något annat land kan avvisa eller utvisa dem till ett land där
de riskerar allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter.
Exempelvis är förbudet mot tortyr, vilket bland annat går att hitta i FN:s
konvention mot tortyr, absolut. 28 Förbudet innebär inte bara att stater är
förbundna att se till att ingen torteras inom landets gränser utan också att stater är
28
Förbudet mot tortyr brukar betecknas som jus cogens, det vill säga en norm som är bindande för
alla stater utan undantag.
17

förbjudna att direkt eller indirekt skicka en person till ett land där han eller hon
riskerar tortyr. 29
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen
om de mänskliga fri- och rättigheterna ska också tolkas som att det
är förbjudet att direkt eller indirekt skicka en person till ett land där han eller hon
riskerar grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 30
5.2 Barnkonventionen och barnrättskommittén
FN-kommittén som ger vägledning i hur Barnkonventionen ska tolkas,
barnrättskommittén, har i en vägledande kommentar beskrivit förhållandet mellan
principen om non-refoulement och Barnkonventionen. I en vägledande kommentar
understryker barnrättskommittén att barn inte kan skickas tillbaka till en situation
där det riskerar att utsättas skada som inbegrips i artikel 6 (rätten till liv och
utveckling) och artikel 37 (förbudet mot tortyr). 31 Kommittén tydliggör också att
det är irrelevant om kränkningarna hänför sig till icke-statliga aktörer eller om
kränkningar är en indirekt följd av statens agerande eller icke-agerande.
Riskbedömningen ska ta hänsyn till kön och ålder och bör exempelvis ta hänsyn
till de speciellt allvarliga konsekvenserna för barn av otillräcklig tillgång till mat
och hälsovård. 32
Barnrättskommittén framhäver också att skyddet mot refoulement också gäller barn
som riskerar att dras in i väpnade konflikter 33:
18
…States shall refrain from returning a child in any manner whatsoever
to the borders of a State where there is a real risk of under-age
recruitment, including recruitment not only as a combatant but also to
provide sexual services for the military or where there is a real risk of
direct or indirect participation in hostilities, either as a combatant or
through carrying out other military duties. 34
29
Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
(tortyrkonventionen), Artikel 3.1: Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till
en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för
tortyr.
30
Det finns också personer som riskerar förföljelse på en grund som anges i flyktingkonventionen men
som inte heller anses som flyktingar. Flyktingkonventionens och UNHCR:s skydd utsträcker sig enbart
till människor som anses förtjäna det. Personer som exempelvis varit individuellt ansvariga för brott
mot krigets lagar eller brott mot mänskligheten kan inte åtnjuta det internationella samfundets skydd
enligt flyktingkonventionen: de är exkluderade. Det faktum att en person inte ska tillerkännas de
rättigheter som finns i flyktingkonventionen innebär dock inte att stater kan behandla dessa människor
som det står dem fritt, utan de är också skyddade av refoulement förbudet i exempelvis
Europakonventionen och tortyrkonventionen.
31
Barnrättskommittén/Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 6 on treatment of
unaccompanied and separated children outside their country of origin, 1 september 2005
(CRC/GC/2005/6), paragraf 28.
32
A.a. paragraf 27.
33
Se barnkonventionens artikel 38 och det fakultativa protokollet till konventionen om barnets
rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter från 2000. Sverige ratificerade protokollet
2003.
34
General Comment No. 6 (2005), paragraf 28.

Barn som riskerar att direkt eller indirekt rekryteras och riskerar att dras in i
väpnade konflikter ska enligt barnrättskommittén ges flyktingstatus om det finns
en koppling till en av de uppräknade grunderna för skydd i flyktingkonventionen.
35
Barnrättskommittén talar också om behovet att tolka flyktingdefinitionen på ett
sätt som tar hänsyn till ålder och kön, och vikten av att ta hänsyn till
barnspecifika skäl för och former av förföljelse som förföljelse av släkt,
rekrytering av minderåriga och handel med barn för prostitution, sexuellt
utnyttjande och kvinnlig könsstympning:
[T]he refugee definition of the 1951 Refugee Convention must be
interpreted in an age and gender-sensitive manner, taking into account
the particular motives for, and forms and manifestations of,
persecution experienced by children. Persecution of the kin; under-age
recruitment; trafficking of children for prostitution; and sexual
exploitation or subjection to female genital mutilation, are some of the
child-specific forms and manifestations of persecution which may
justify the granting of refugee status if such acts are related to one of
the 1951 Refugee Convention grounds. 36
5.3 EU-rätten
5.3.1 En gemensam flyktingdefinition
Skyddsgrundsdirektivet 37 antogs 2004 och slår fast gemensamma regler för vem
som ska förstås som flykting eller alternativt skyddsbehövande i EU:s
medlemsstater. Direktivet har också karaktären av en minimistandard,
uttryckligen slås det fast i artikel 3 att:
Medlemsstaterna får införa eller behålla förmånligare bestämmelser för
att fastställa vem som skall betraktas som flykting eller som en person
som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande
och för att fastställa innebörden av internationellt skydd,
förutsatt att de är förenliga med detta direktiv.
Ett förslag om hur skyddsgrundsdirektivet ska genomföras i svensk rätt
presenterades av Skyddsgrundsutredningen i januari 2006. 38 Enligt direktivets
artikel 38 skulle direktivet ha varit införlivat i medlemsstaterna den 10 oktober
2006.
EU:s miniminormer om vem som ska förstås som flykting och skyddsbehövande
i övrigt är också viktiga för förståelsen av barnet som flykting. Den del av
35
A.a. paragraf 59.
36
A.a. paragraf 74
37
Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare
eller statslösa personer skall betraktas om flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver
internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade
skyddet.
38
Skyddsgrundsdirektivet och svensk rätt (SOU 2006:6)
19

skyddsgrundsdirektivet som kanske är viktigast för barn 39 (och för svensk rätt)
handlar om vad som kan utgöra förföljelse i flyktingkonventionens mening. I
artikel 9 sägs att:
20
1. Förföljelse enligt lydelsen i artikel 1 A i Genèvekonventionen
måste utgöras av handlingar som
a) är tillräckligt allvarliga till sin natur eller på grund av sin upprepning
för att innebära en allvarlig överträdelse av de grundläggande mänskliga
rättigheterna, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra
undantag enligt artikel 15.2 i Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, 40
eller
b) är en ackumulation av olika åtgärder, däribland sådana överträdelser
av de mänskliga rättigheterna som är tillräckligt allvarliga för att påverka
en individ på ett liknande sätt som i punkt a.
2. Förföljelse, enligt punkt 1, kan bland annat ta sig uttryck i
a) fysiskt eller psykiskt våld, inklusive sexuellt våld,
b) rättsliga, administrativa, polisiära och/eller judiciella åtgärder som i
sig är diskriminerande eller som genomförs på ett diskriminerande sätt,
c) åtal eller straff som är oproportionerliga eller diskriminerande,
d) ett avslag i fråga om rättsligt överklagande som resulterar i ett oproportionerligt
eller diskriminerande straff,
e) åtal eller straff för vägran att utföra militärtjänst i en konflikt om
fullgörandet av militärtjänst skulle innefatta brott eller handlingar som
omfattas av undantagsklausulerna i artikel 12.2,
f) köns- eller barnspecifika handlingar.
Barn kan naturligtvis utsättas för alla de former av förföljelse som räknas upp i
direktivet. Någon mer vägledning om vad som utgör barnspecifika handlingar
utgör kan inte utläsas av själva direktivet.
5.3.2 Alternativt skyddsbehövande
Den centrala bestämmelsen avseende vem som ska ha skydd som alternativt
skyddsbehövande enligt direktivet återfinns i artikel 15 och avser personer som
riskerar allvarlig skada:
39
Visserligen nämns principen om barnets bästa redan i direktivets preambel, den icke-bindande
inledningstexten på dokumentet. I den svenska översättningen står det att ”Medlemsstaterna bör i
första hand ta hänsyn till barnets bästa när de genomför detta direktiv.” Men det finns en skillnad mot
den svenska utlänningslagens portalparagraf om att man ”[i] fall som rör ett barn särskilt skall beakta
vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver”. Enligt direktivet
krävs alltså inte att principen om barnets bästa ska tillämpas i de enskilda fallen.
40
Rätten till liv, rätten till frihet från tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning, rätten till frihet från slaveri eller träldom och rätten att inte straffas utan stöd i lag.

Allvarlig skada utgörs av
a) dödsstraff eller avrättning,
b) tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
av en sökande i ursprungslandet, eller
c) allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på
grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern
väpnad konflikt.
5.4 Svensk rätt
5.4.1 Flyktingskäl
Bestämmelsen i 4 kapitlet 1 § utlänningslagen definierar vem som ska ses som
flykting. Som synes är den mycket lik flyktingdefinitionen i flyktingkonventionens
artikel 1A (2):
Med flykting avses i denna lag en utlänning som
- befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför
att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av
ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön,
sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och
- inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta
lands skydd.
Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är
ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa inte
kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.
Som flykting skall även anses en utlänning som är statslös och
som
- av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land
där han eller hon tidigare haft sin vanliga vistelseort, och
- inte kan, eller på grund av fruktan inte vill, återvända dit.
I sin kommentar till utlänningslagen delar Wikrén/Sandesjö upp rekvisiten för
flyktingskapet under fyra huvudsakliga rubriker. 41 För det första skall personen
vistas utanför hemlandet.
För det andra ska personen hysa en välgrundad fruktan. Denna sägs vanligtvis
innehålla både en subjektiv del (man känner fruktan) och en objektiv del (fruktan
har fog för sig). Flyktingkonventionen hänvisar till framtida förföljelse. Tidigare
förföljelse är, enligt Wikrén/Sandesjö, ett indicium på att en risk för framtida
förföljelse finns, men betyder inte automatiskt att risk föreligger.
Migrationsöverdomstolen har i avgörandet MIG 2007:37 hänvisat till EG:s
41 Wikrén/ Sandesjö, s.126-138. De rättskällor som Wikrén/Sandesjö lyfter fram som viktiga för den
svenska tillämpningen är EU:s gemensamma ståndpunkt från 1996, UNHCR:s handbok, UNHCR:s
exekutivkommittés slutsatser, skyddsgrundsdirektivet, förarbeten och kommentarer till
flyktingkonventionens artikel 1 A2, rättspraxis och doktrin.
21

skyddsgrundsdirektivs artikel 4 punkt 4 där det slås fast att tidigare förföljelse är
en allvarlig indikation på att en fruktan för förföljelse är välgrundad – ”såvida det
inte finns goda skäl till att anta att sådan förföljelse eller allvarlig skada inte
kommer att upprepas”.
För det tredje ska man hotas av förföljelse. För att förföljelse ska anses föreligga
måste åtgärderna man riskerar utsättas för vara av en viss intensitet. Hot mot liv
och frihet är alltid förföljelse, men också andra allvarliga kränkningar av de
mänskliga rättigheterna förstås vanligtvis kunna utgöra förföljelse. Kränkningar
av ekonomiska och sociala rättigheter kan också utgöra en form förföljelse. 42
För det fjärde måste grunden för förföljelse vara en eller flera av de i paragrafen
uppräknade grunderna: utlänningens ras, nationalitet, tillhörighet till viss
samhällsgrupp, exempelvis kön eller sexuell läggning, eller hans eller hennes
religiösa eller politiska uppfattning.
22
Migrationsöverdomstolen har i avgörandet UM 61-06 uttalat sig i frågor
om vad som utgör förföljelse, samt understrukit att förföljelse måste
kopplas till någon av de uppräknade förföljelsegrunderna.
En kvinna sa sig ha en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin
och familjemedlemmars politiska aktiviteter. Migrationsöverdomstolen
slog fast att husrannsakningar, bevakning och inskränkningar i rörelsefrihet
kan utgöra förföljelse om de är tillräckligt ingripande.
Kvinnan sa sig ha utsatts för en våldtäkt i samband med en husransakan.
Migrationsöverdomstolen fann att hennes berättelse inte gav stöd för att
våldtäkten hade ett samband med hennes egen eller hennes familjs
politiska uppfattning utan ansåg att övergreppet skulle betraktas som ett
brott utfört av enskilda myndighetspersoner. Underlåtenheten av
myndigheterna att utreda brottet hade inte heller med hennes politiska
uppfattning eller någon annan flyktinggrund att göra.
Kvinnan beviljades inte uppehållstillstånd.
Förföljelse behöver inte härstamma från staten. Även i fall när icke-statliga
aktörer utövar förföljelse kan en person erkännas som flykting. 43
Även om en person har en välgrundad fruktan för förföljelse eller allvarliga
övergrepp behöver han eller hon inte erkännas som flykting. Ett internflyktsalternativ
kan bli aktuellt, om det hade varit rimligt för den asylsökande att
42 I avgörandet UM 1344-06 påtalar Migrationsöverdomstolen att en prövning om en HIV-smittad
asylsökande riskerar att hindras att erhålla adekvat vård på grund av sin på grund av sin politiska
uppfattning ska vara en prövning av skyddsbehov, inte av synnerligen ömmande omständigheter.
43 Exempelvis då statsmakterna understöder enskilda grupper från vilka förföljelsen härstammar, eller
om statsmakten på grund av bristande vilja eller bristande förmåga inte bereder förföljda skydd.
Wikrén/Sandesjö s. 141.

söka tillflykt någon annanstans i hemlandet. 44 Migrationsöverdomstolen har
vidare diskuterat huruvida det är ”fullt möjligt, relevant och rimligt” för personer
som fått avslag på sina asylansökningar att återvända till hemlandet. 45 En
bedömning av möjligheten till ett internflyktsalternativ är överhuvudtaget inte
relevant om sökanden inte har flykting- eller skyddsskäl. 46
En asylsökande har bevisbördan för att visa att han eller hon är flykting, men ett
alltför starkt beviskrav bör inte ställas. Om det finns uppgifter som inte låter sig
bevisas tillämpas en bevisregel om benefit of the doubt, det vill säga att en
asylsökande som lämnat en trovärdig berättelse skall ha fördel av uppkommet
tvivelsmål i de fall de åberopade skälen i övrigt är tillräckliga för uppehållstillstånd.
47
Särskilda överväganden när det gäller barn
Migrationsöverdomstolen har i skrivande stund inte tagit upp något mål till
prövning där man utvecklar hur bedömningar av barns flyktingskäl ska göras.
En flyktingskapsbedömning som tydligt tog hänsyn till situationen för ett barn
gjordes av migrationsdomstolen i Stockholm i april 2007 och refereras nedan. 48
Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd till Migrationsverkets
överklagande av domen.
En 15-årig flicka från ett nordafrikanskt land sökte asyl i Sverige. Flickans
skäl för flyktingstatus grundade sig i en rädsla för att tvingas in i ett
äktenskap med en äldre man. I samband med avslagsbeslutet hävdade
Migrationsverket bland annat att risken att giftas bort inte självt kan
konstituera flyktingskap.
I behandlingen av överklagandet tar domstolen upp frågan om att flickan
inte sökte asyl förrän efter två månader i Sverige, och att uppgifterna inte
kom fram förrän efter ytterligare fem månader. Domstolen tar hänsyn till
att omständigheterna som det gäller kan vara svåra för en flicka från ett
muslimskt land i en låg ålder att berätta om. Dessutom hade flickan vid
utredningen, det vill säga samtalet med Migrationsverket, inte biträtts av en
god man. Hon hade också haft ett manligt offentligt biträde.
Migrationsdomstolen säger att hon har en godtagbar ursäkt för att hennes
44
UNHCR:s handbok paragraf 91.
45
MIG 2007:33 II. Jfr. UNHCR Guidelines on international protection: “Internal Flight or Relocation
Alternative” within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or 1967 Protocol relating
to the Status of Refugees, 2004. För att komma fram till att ett internflyktsalternativ är möjligt
förordar UNHCR en tvåstegsanalys med fem frågeställningar för att bestämma om alternativet är
relevant (a-d) och rimligt (e): a) Är det alternativa området praktiskt, säkert och juridiskt tillgängligt? b)
Härrör förföljelsen från staten? c) Härrör förföljelsen från en icke-statlig aktör? d) Riskerar sökanden
förföljelse eller annan allvarlig skada i det alternativa området? e) Kan sökanden leva ett relativt
normalt liv utan otillbörliga vedermödor? Jfr. också skyddsgrundsdirektivets artikel 8 som innehåller ett
rimlighetsrekvisit samt påtalar att beslutsfattaren skall ta hänsyn till omständigheterna i den alternativa
delen av landet samt sökandens personliga förhållanden.
46
MIG 2007:9.
47
UNHCR:s handbok paragraferna 203-204. Se också MIG 2006:1 och MIG 2007:12.
48
UM 721-07
23

24
huvudsakliga skyddsskäl kom fram sent i asylprocessen, och att detta inte
ska inverka negativt på hennes trovärdighet eller trovärdigheten i hennes
berättelse.
Flickan har berättat klart och tydligt om sin situation i hemlandet, varför
hon söker asyl och vad hon skulle riskera vid ett återvändande. Trots att
det finns landinformation som talar för att kvinnors och barns rättigheter
återfinns i lag i hemlandet, menar migrationsdomstolen att det knappast
går att utgå ifrån att sådan ”relativt ny lagstiftning till fullo efterlevs på alla
nivåer i rättsväsendet.”
Domstolen säger vidare att rätten att själv få välja äktenskapspartner och
endast ingå äktenskap med fritt och fullständigt samtycke är en mänsklig
rättighet som är grundläggande för kvinnans identitet.
Vad hon riskerar vid ett återvändande utgör sådana allvarliga kränkningar
av hennes mänskliga rättigheter att de är att anse som förföljelse i
utlänningslagens mening.
Domstolen konstaterar att hon kommer från en familj som sedan hennes
far dog varit i en svår ekonomisk situation. Modern har hittills avvärjt
äktenskap men hon har lovats bort till en äldre släkting. En av hennes
systrar har tvingats gifta sig vid femton års ålder. Detta är vanligt på
hennes hemort. Mot bakgrund av hennes personliga förhållanden och
hennes situation i hemlandet säger domstolen att hon med största
sannolikhet skulle vara tvungen att ingå äktenskap vid ett återvändande.
Hennes fruktan för förföljelse får därför anses välgrundad.
Förföljelsen som hon riskerar utgår från enskilda och domstolen överväger
om myndigheterna kan bereda henne skydd. Även om kvinnor och män
har samma rätt att ingå äktenskap av fri vilja, kan diskrepansen vara stor
mellan myndigheters och lagens intentioner och verkligheten. Hennes
särskilda situation som flicka och minderårig i en miljö där tvångsgifte i
vart fall lokalt tillåts i praktiken och där det är förenat med skam att
motsätta sig giftermål gör att det inte kan säkerställas att hon kan erhålla
trygghet från myndigheterna att undgå tvångsgifte.
Kvinnor/flickor som riskerar tvångsgifte kan, enligt domstolen, utgöra en
viss samhällsgrupp i flyktingkonventionens mening. Flickan har inte själv
behövt precisera denna samhällsgrupp som förföljelsegrund. Hon ska vara
att betrakta som flykting.
5.4.2 Skyddsbehövande i övrigt
Vem som ska ses som skyddsbehövande i övrigt i svensk rätt bestäms av
utlänningslagens 4 kapitel 2 §:
Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som i
andra fall än som avses i 1 § [flyktingparagrafen] befinner sig utanför
det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon

1. känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller att
utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning,
2. behöver skydd på grund av yttre eller inre väpnad konflikt eller på
grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad
fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp, eller
3. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof.
De grunder som för närvarande är vanligast förekommande i den svenska
asylprocessen rör personer som säger sig behöva skydd på grund av en väpnad
konflikt, eller säger sig riskera övergrepp på grund andra svåra motsättningar i
hemlandet.
Innebörden av de två skyddsbestämmelserna i andra punkten tydliggörs av
Migrationsöverdomstolen i avgörandet MIG 2007:9 som rör situationen i Irak.
Migrationsöverdomstolen finner att det inte råder en inre väpnad konflikt i
utlänningslagens mening. Däremot finner Migrationsöverdomstolen att det råder
svåra motsättningar i Irak. För den sökande krävs det emellertid att man visar på
ett orsakssamband mellan den välgrundade fruktan att utsättas för övergrepp och
motsättningarna för att ges uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt.
Skyddsgrundsdirektivets genomförande kan bland annat innebära att begreppet
skyddsbehövande utmönstras ur svensk rätt och ersätts med begreppet alternativt
skyddsbehövande. 49
49 Skyddsgrundsutredningen (SOU 2006:6) föreslår bl.a. följande förändringar i utlänningslagens
bestämmelser om vem som ska ses som skyddsbehövande i övrigt:
att begreppet skyddsbehövande i övrigt ersätts med begreppet alternativt skyddsbehövande;
att en särskild bestämmelse införs som ger rätt till uppehållstillstånd på grund av allvarligt
och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i
situationer av internationell eller intern väpnad konflikt;
att riskrekvisitet ”välgrundad fruktan” ersätts med ”grundad anledning att förmoda” och
”verklig risk att lida allvarlig skada” som uppfattas som mer förmånligt för den enskilde vid
bedömningen av hans eller hennes skyddsbehov;
att den nuvarande bestämmelsen om skydd på grund av miljökatastrof flyttas till en särskild
bestämmelse i utlänningslagens 5 kapitel eftersom den inte avser att skydda personer mot
staters eller andra aktörers handlande och därför faller utanför skyddsgrundsdirektivet
tillämpningsområde.
25

6. Ömmande omständigheter
6.1 Huvudbestämmelsen
I Utlänningslagens 5 kapitel 6 § återfinns bestämmelsen om att uppehållstillstånd
får beviljas om synnerligen ömmande omständigheter föreligger:
26
Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas
en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens
situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att
han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall
särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och
situation i hemlandet.
Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de
omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd
som krävs för att tillstånd skall beviljas vuxna personer.
Begreppet ”synnerligen ömmande omständigheter” infördes i och med 2005 års
utlänningslag. Enligt regeringen var begreppet ”humanitära skäl” så oprecist att
det tillät en diskretionär prövning av myndigheterna, och man ville med ett nytt
begrepp tydliggöra att lagrummet har karaktären av en undantagsbestämmelse.
Ordet ”synnerligen” är ett uttryck för att bestämmelsen är avsedd för att
användas i situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för
uppehållstillstånd. 50
Bestämmelsen om ömmande omständigheter är, liksom 1989 års lags
bestämmelse om humanitära skäl, inte knuten till Sveriges internationella
åtaganden om mänskliga rättigheter. Som framgår av bestämmelsens text ska en
prövning om synnerligen ömmande omständigheter föreligger först göras efter att
det konstaterats att uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund.
I propositionen 2004/05:170 preciseras hur de olika omständigheterna ska
förstås. Omständigheterna ska vara av personlig art och gälla situationen i Sverige
i relation till personens situation i hemlandet. 51 En sammantagen bedömning
ska göras av utlänningens situation – flera omständigheter tillsammans kan ge
uppehållstillstånd även om de var och en inte är tillräckliga.
Lagtexten pekar ut vissa omständigheter som särskilt ska tas hänsyn till. Den
första är hälsotillstånd, vilket innebär att uppehållstillstånd kan bli aktuellt vid
livshotande fysisk eller psykisk sjukdom eller ett synnerligen allvarligt
funktionshinder. 52
50
Prop. 2004/05:170 s. 185
51
A.a. s. 187
52
A.a. s. 190f. Vårdfrågan behandlas också på sidan 280 i propositionen: ”Det skall… beaktas om det
är rimligt att vården ges i Sverige. För det första måste det vägas in om vård över huvud taget kan ges
i Sverige i det enskilda fallet. Vården måste också förväntas leda till en påtaglig och varaktig förbättring
av utlänningens hälsotillstånd, alternativt vara livsnödvändig. För att det skall vara rimligt att Sverige
skall erbjuda vård i det enskilda fallet måste även vägas in om utlänningen kan få adekvat vård i
hemlandet eller annat land som utlänningen kan sändas till. Även om Sverige i ett enskilt fall skulle

Den andra är utlänningens anpassning till Sverige. För vuxna personer
understryker regeringen att lång vistelsetid bara ska tillgodoräknas om man vistats
legalt i landet (”vistelsen från dagen för asylansökan fram till dess frågan slutligt
prövats”) 53 och att en utdragen handläggningstid inte ska bero på utlänningen
själv. Längden på vistelsen har inte i sig någon självständig betydelse.
Ett verkställighetshinder som ligger utanför en utlännings kontroll och bedöms
bestå under lång tid kan göra att utlänningen får en särskild anknytning till
Sverige. 54
Slutligen pekas också situationen i hemlandet ut som en omständighet som ska
beaktas. Regeringen går i propositionen in på svårigheterna att göra avvägningar
mellan vad som är skyddsskäl och vad som är synnerligen ömmande
omständigheter. Svårt traumatiserande upplevelser eller social utstötning kan
utgöra grund för uppehållstillstånd om dessa inte är av tillräcklig tyngd för
uppehållstillstånd på skyddsskäl eller inte täcks av utlänningslagens
skyddsbestämmelser i 4 kapitlet 1 och 2 §. 55
6.2 Barns synnerligen ömmande omständigheter
År 1997 infördes ett lagrum i utlänningslagen som gjorde att principen om
barnets bästa kom till klart uttryck. 56 Resultatet står idag att finna i 1 kapitlet 10 §
i 2005 års utlänningslag.
I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets
hälsa och utveckling och barnets bästa i övrigt kräver.
I 2005 års utlänningslag slås fast i lagtext att barns humanitära skäl, eller
synnerligen ömmande omständigheter, inte behöver vara av samma allvar och
tyngd som för vuxna, för att uppehållstillstånd ska beviljas. Enligt propositionen
ska den nya bestämmelsen också fortsättningsvis ses som ett förtydligande av
principen om barnets bästa. 57
I praktiken innebär detta att man i bedömningen av synnerligen ömmande
omständigheter måste pröva barnets individuella skäl för uppehållstillstånd
särskilt och inte enbart som en del av föräldrarnas ärenden.
kunna erbjuda en betydligt bättre vård än vad som kan ges i utlänningens hemland, är det
ofrånkomligt att de sammantagna ekonomiska konsekvenserna för Sverige måste beaktas vid den
samlade bedömningen.”
53
A.a. s. 191
54 A.a. s. 280 och 283
55 A.a. s. 192.
56 Se betänkandet Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115) samt prop. 1996/97:25.
Uttalanden om innehållet i principen om barnets bästa i propositionen 1996/97:25 gjordes i samband
med kommentarer om humanitära skäl för uppehållstillstånd.
57
Lagrådet uttryckte oro över att portalparagrafen om barnet bästa i andra sammanhang riskerade att
urholkas genom att portalparagrafen bara erinrades om i sammanhanget uppehållstillstånd. Se
lagrådets protokoll 2005-05-09 i bilaga 17 i prop. 2004/05:170, s. 496.
27

Bedömningen av barns skäl för uppehållstillstånd skiljer sig från bedömningen av
vuxna på följande sätt enligt propositionen.
När frågan gäller anknytning/anpassning ska beslutsfattaren i högre grad väga
in ett barns anpassning till svenska förhållanden i den samlade bedömningen.
Barns anpassning till svenska förhållanden ska alltså inte ensamt ha en avgörande
betydelse. 58 Regeringen utesluter inte heller att vistelsetiden för barn som gömts
av andra under lång tid ska kunna vägas in (men vikten av att barn inte utnyttjas
för att få uppehållstillstånd betonas också). 59
I fråga om hälsotillstånd säger regeringen att för barn med funktionshinder ”bör
det likaså vara möjligt att ta större hänsyn till prognos, vårdbehov och psykosocial
utveckling liksom till stödmöjligheterna i såväl Sverige som i hemlandet än vad
man skulle göra för vuxna personer” i den samlade bedömningen. 60 Sjukdomar
behöver inte vara livshotande för barn, och avväganden ska göras av framtida
utveckling och livskvalitet samt vårdmöjligheterna i hemlandet och ekonomiska
åtaganden för Sverige som kan bli aktuella. 61
I propositionen till 2005 års lag hänvisar regeringen också till förarbetena från
införandet av portalparagrafen om barnets bästa (prop. 1996/97:25), och de
gränsdragningsprinciper som slagits fast där. Dessa inkluderar att barn inte
regelmässigt ska anses ha det bäst i Sverige, oavsett språklig, kulturell och
nationell bakgrund (ett avståndstagande från vad som kallas en ”etnocentrisk
grundsyn”) och att ett barns psykosociala utveckling kan inte generellt sägas
skadas om ett barn följer med sina föräldrar till ett annat land, i synnerhet
hemlandet. 62
Det är värt att notera Socialförsäkringsutskottets uttalande om förhållandet
mellan lagtextens innehåll och den praxis som utvecklats kring humanitära skäl i
1989 års lag:
28
Beträffande prövningen av ärenden som rör barn är syftet med
förslaget tvärtom, vilket regeringen särskilt anger, att mildra nuvarande
praxis så att portalparagrafen får det genomslag som avsågs redan när
bestämmelsen infördes. 63
58
Prop. 2004/05:170 s. 195
59
A.a. s. 191
60
A.a. s. 195
61
A.a. s. 281
62
Prop. 1996/97: 25 s. 249
63
Bet. 2004/05:SfU17 s. 36

Riskbedömningen av asylsökande barns psykosociala utveckling
Under hösten 2005 höll Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Svenska
Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn en utbildning för
Utlänningsnämnden. Den dokumenterades i skriften Barns psykosociala
utveckling – riskbedömningar i asylärenden. 64 Sex centrala frågeställningar
i riskbedömningen av barns psykosociala utveckling ställs upp:
1. Hur väl integrerat är barnet i sin svenska miljö?
2. Hur god är förutsättningen för att barnet rimligt snabbt ska bli integrerat
i relationer och aktiviteter i hemlandet så att det kan arbeta vidare med sina
utvecklingsuppgifter?
3. Finns det specifika positiva förutsättningar i den svenska miljön som
saknas i hemlandet?
4. Finns det specifika negativa förhållanden i den svenska miljön som
saknas i hemlandet?
5. Finns det specifika positiva förutsättningar i hemlandet som saknas i den
svenska miljön?
6. Finns det specifika negativa förhållanden i hemlandet som saknas i den
svenska miljön?
I skriftens sammanfattning understryks vikten av att ha en god kännedom
om barnets historia för att kunna bedöma barnets framtida psykosociala
utveckling.
6.3 Migrationsöverdomstolens praxis
Det finns en förhållandevis utförlig praxis från Migrationsöverdomstolen
avseende bedömningar om barn ska få uppehållstillstånd på grund av synnerligen
ömmande omständigheter. Nedan följer en genomgång av några viktiga
uttalanden av Migrationsöverdomstolen.
6.3.1 Barn som fyller 18 år under prövningens gång
Enligt Migrationsöverdomstolen ska den instans som prövar frågan om
uppehållstillstånd enbart ta hänsyn till barnets ålder vid själva prövningstillfället.
Det betyder att ett barn som fyller 18 år under tiden asylansökan behandlas
kommer att bedömas som en vuxen. 65
Som huvudregel ska exempelvis alltså vistelsetiden för ett barn som blir vuxet
under sin vistelse i Sverige tillgodoräknas på samma sätt som för andra vuxna. 66
Migrationsöverdomstolen har uttalat att en laglig vistelsetid som barn på två år
64
Malmström, Cajsa: Barns psykosociala utveckling - riskbedömningar i asylärenden, en utbildning med
Kjerstin Almqvist och Anders Broberg, Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Svenska Barnläkarföreningens
arbetsgrupp för flyktingbarn, 2006.
65
MIG 2007:43 och MIG 2007:5.
66
MIG 2007:15
29

och tre månader är alltför kort för att kunna beaktas i ett avgörande som rörde en
pojke som fyllt 18 efter sin ansökan om uppehållstillstånd. 67
6.3.2 Särskild prövning av barns ärenden
I avgörandet UM 1348-06 som rör två vuxna och ett barn uttalar
Migrationsöverdomstolen att kriterierna för vad som kan anses vara synnerligen
ömmande omständigheter inte är desamma för alla familjemedlemmarna.
Migrationsöverdomstolen gör således två bedömningar, en för föräldrarna och en
för barnet samt avslutningsvis en samlad bedömning för familjen i sin helhet.
6.3.3 Hälsotillstånd
I avgörandet UM 241-06 förelåg ett sakkunnigyttrande 68 avseende hälsotillståndet
för en elvaårig pojke. Där påpekades att pojkens tillstånd var allvarligt och kunde
betraktas som livshotande om han inte erhöll adekvat stöd och omsorg. En
avvisning skulle medföra påtagliga risker för liv och hälsa och medföra risk för
bestående skada i hans psykosociala utveckling. Migrationsverket anförde i
Migrationsöverdomstolen att det mot bakgrund av den sakkunniges yttrande
föreföll föreligga synnerligen ömmande omständigheter. Migrationsöverdomstolen
beviljade pojken och hans familj uppehållstillstånd på synnerligen
ömmande omständigheter. 69
I avgörandet UM 1348-06 uttalade Migrationsöverdomstolen att barns
hälsotillstånd inte behöver innebära livshotande sjukdom. Ett allvarligt
hälsotillstånd som barnet inte kan erhålla adekvat vård för i hemlandet kan vara
grund för uppehållstillstånd. Det faktum att ett barn är stressad och orolig för sin
familjs situation och inte mår bra kan emellertid inte ensamt ligga till grund för
uppehållstillstånd. Asylprocessen är, enligt Migrationsöverdomstolen, sådan att
det inte är ovanligt att barn i motsvarande situation inte mår bra.
I avgörandet UM 609-06 konstaterade Migrationsöverdomstolen att en nioårig
flickas epilepsiliknande anfall på goda skäl kunde antas vara psykogent betingade,
och att hon erhållit vård och medicin i hemlandet. Uppehållstillstånd beviljades
inte.
I avgörandet UM 663-06 rörde kvalitet av vård i hemlandet. Domstolen
konstaterade att det faktum att kvaliteten var sämre inte i sig kunde medföra
uppehållstillstånd, och att framtida utveckling och livskvalitet inte på ett
avgörande sätt skulle äventyras genom återvändande till hemlandet.
6.3.4 Anpassning till Sverige
I avgörandet MIG 2007:33 II som rörde en familj som vistats i Sverige i drygt två
år (inresa mars 2005, dom meddelad juni 2007) gjorde Migrationsöverdomstolen
en bedömning att detta var en relativt kort tid.
67
MIG 2007:43
68
Den sakkunnige var förordnad av Migrationsöverdomstolen.
69
Pojkens mors fall avgjordes särskilt, UM 245-06. Den sakkunnige uttalade sig i målet bl.a. om
moderns betydelse för pojkens liv och hälsa.
30

I avgörandet UM 1348-06 kallade Migrationsöverdomstolen en sammanlagd (inte
sammanhängande) vistelsetid på runt 5 år för relativt lång vistelse för en 14-årig
pojke. Migrationsöverdomstolen ansåg ändå inte att pojken anpassat sig till
Sverige på ett sätt som gjorde att grund för uppehållstillstånd förelåg.
I avgörandet UM 609-06 fann inte Migrationsöverdomstolen att en vistelsetid i
Sverige sedan 2002 (med två längre avbrott) samt skolgång under åtminstone en
termin utgjorde grund att bevilja uppehållstillstånd på grund av anpassning eller
anknytning. Att barnen inte haft tillgång till skolgång någon annanstans än i
Sverige tillmättes inte någon betydelse i bedömningen.
6.3.5 Situationen i hemlandet
Vad gäller barnets situation i hemlandet sägs i avgörandet UM 1348-06 att
förhållanden som att en pojke mobbas av elever och lärare och inte kommer att
få gå i en skolklass med jämnåriga kamrater inte utgör en sådan synnerlig
ömmande omständighet som kan göra att uppehållstillstånd beviljas.
Migrationsöverdomstolen förde inget resonemang om huruvida dessa
omständigheter kunde utgöra grund för uppehållstillstånd av skyddsskäl för
pojken (som tillhörde en etnisk minoritet).
31

7. Att utreda barns skäl
7.1 Svensk rätt om barnets rätt att höras
Bestämmelsen om barnets rätt att höras har precis som portalparagrafen om
barnets bästa sitt ursprung i det arbete som genomfördes under 1990-talet för att
se till att Barnkonventionen fick genomslag i utlänningsrätten. Tidigare stod den
att finna i 1989 års utlänningslags 11 kapitel 1 a §, men nu återfinns den i
utlänningslagens 1 kapitel 11 §:
32
När frågor om tillstånd enligt denna lag skall bedömas och ett barn
berörs av ett beslut i ärendet skall, om det inte är olämpligt, barnet
höras. Den hänsyn skall tas till det barnet har sagt som barnets ålder
och mognad motiverar.
En viktig förändring i 2005 års lag är att det inte längre handlar om att ”klarlägga
vad barn som berörs av ett beslut har att anföra”. Bestämmelsen, som nu också
språkligt korrelerar mot Barnkonventionens artikel 12, specificerar egentligen inte
vem som ska höra barnet.
Bestämmelsen ger inte mycket vägledning i vilka situationer barnet inte ska höras.
Wikrén/Sandesjö exemplifierar med ett litet barn eller ett barn vars psykiska hälsa
talar mot att det hörs. 70 I Migrationsverkets Utlänningshandbok 71 sägs det att kan
finnas fler orsaker, och som exempel anges situationer när barnet kan komma i en
lojalitetskonflikt eller om barnet tror att dess berättelse kan ha betydelse för en
negativ utgång av asylansökan.
7.2 Barnkonventionen
Barnkonventionen innehåller en specifik bestämmelse om barn som flyktingar
och asylsökande, artikel 22 (1).
Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att
ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med
tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden
och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina
föräldrar eller någon annan person, erhåller lämpligt skydd och
humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som
anges i denna konvention och i andra internationella instrument
rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater
tillträtt.
Det är värt att notera att barn som söker flyktingstatus, det vill säga asylsökande
barn, alltså jämställs med barn som är flyktingar, och att barn ses som enskilda
rättsinnehavare och inte som ett bihang till sin förälder.
70
Wikrén/Sandesjö, s. 59.
71
Migrationsverket, Utlänningshandboken kapitel 37.5 Att utreda barn, skapad 2006-03-13

Artikel 22 ska förstås läsas tillsammans med de andra bestämmelserna i
barnkonventionen, framför allt de fyra grundläggande principerna på vilka
konventionen vilar: principen om icke-diskriminering, principen om barnets
bästa, rätten till liv och utveckling, och rätten att höras.
Principen om barnets bästa, Barnkonventionens artikel 3:
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller
privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter
eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och
sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de
rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare
eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta
ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.
3. Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och
inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av
behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa,
personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn.
Barnets rätt att höras, Barnkonventionens artikel 12:
1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda
egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet,
varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder
och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras,
antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett
sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i
alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.
Barnrättskommitténs uttalanden om artikel 22 handlar mestadels om frågor som
rör situationen för ensamkommande barn och möjligheten att tillgodose familjeåterförening.
I Barnrättskommitténs kommentar om ensamkommande barn nämns en del
intressanta saker för ensamkommande barns asylprövning som också är relevanta
för barn i familj. Barnrättskommittén betonar bland annat att förutsättningarna
för att ett barn ska kunna ge uttryck för sin åsikt beror på barnets tillgång till
information om asylprocessen och situationen i hemlandet:
33

34
To allow for a well-informed expression of such views and wishes, it is
imperative that such children are provided with all relevant information
concerning, for example, their entitlements, services available including
means of communication, the asylum process, family tracing and the
situation in their country of origin. 72
I dokumentet kan också härledas vilka krav som ska ställas på asylprocessen
utifrån Barnkonventionen. Häri ingår krav på den kompetens som
myndigheternas handläggare i asylprocessen ska ha och krav på att
uppmärksamma barnspecifika former av förföljelse samt vad som krävs av staten
när landinformation ska inhämtas:
7.3 UNHCR
States should, therefore, give utmost attention to such child-specific
forms and manifestations of persecution as well as gender-based
violence in national refugee status determination procedures. Staff
involved in status determination procedures of children, in particular,
those who are unaccompanied or separated, should receive training on
adopting a child-, cultural-, and gendersensitive application of
international and national refugee law. To properly assess asylum claims
of children, information on the situation of children, including those
belonging to minorities or marginalized groups, should be included in
government efforts to collect country of origin information. 73
Flera av UNHCR:s riktlinjer har betydelse för hur barns skäl prövas. 1994 års
UNHCR riktlinjer om flyktingbarn 74 och 1997 års riktlinjer om ensamkommande
barn 75 handlar bara till viss del om själva processen att bestämma vem som är
flykting. Vad som sägs angående det ensamkommande barnet och asylprocessen i
dessa riktlinjer är ändå relevant även för utredning av barn i familj:
flyktingbestämning måste ske snabbt eftersom en utdragen process kan
ha negativa effekter för ett barns fysiska och psykologiska utveckling;
om ett barn inte är moget som en vuxen, behöver man ta större hänsyn
till objektiva faktorer avseende situationen i hemlandet och för barnets
familj;
vid flyktingbestämning av ett barn måste principen om benefit of the doubt
tillämpas i hög grad;
barn måste informeras om processen och konsekvenserna av den;
barns fruktan kan ta sig andra uttryck än den hos vuxna;
barn har särskilda rättigheter som kommit till uttryck i Barnkonventionen.
Kränkningar av dessa rättigheter och sättet de kränks på
kan vara annorlunda än kränkningar av vuxnas rättigheter;
72
General comment 6, paragraf 25.
73
A.a. paragraf 75
74
Refugee Children: Guidelines on Protection and Care, UNHCR, 1994
75
UNHCR Guidelines on Policies and Procedures in Dealing with Unaccompanied Children Seeking
Asylum, 1997.

vissa policys och sedvänjor som utgör grova kränkningar av ett barns
särskilda rättigheter kan ge upphov till situationer som täcks av
flyktingkonventionen. Exempel som ges är rekrytering av barn till
väpnade styrkor, tvångsarbete, människohandel för sexuella ändamål och
kvinnlig könsstympning.
UNHCR:s exekutivkommitté har antagit flera slutsatser om barn. En av de mest
intressanta slutsatserna, nummer 107, antogs 2007 och behandlar bland annat
barnet och asylprocessen. Där uppmanas stater att utveckla en barnvänlig
asylprocess och en ålderskänslig tolkning av flyktingkonventionen. 76
7.4 EU-regler om utredning
EU antog 1997 en rådsresolution om ensamkommande barn. 77 Där sägs bland
annat att alla barn (’underåriga’) bör ha rätt att ansöka om asyl, oavsett ålder
(artikel 4.1). Det ställs också krav på utredningarna av ensamkommande barn.
Intervjun ”bör ledas av tjänstemän som har nödvändig erfarenhet eller
utbildning” (artikel 4.5 b).
Hur det ensamkommande barnets asylansökan ska bedömas tas också upp, och
det står klart att man också vid bedömningen av skyddsskäl behöver ta hänsyn till
att det rör sig om prövning av ett barn, inte en vuxen:
Vid prövning av en asylansökan från en underårig utan medföljande
vuxen bör, utöver objektiva fakta och omständigheter, hänsyn tas till
den underåriges ålder, mognad och mentala utveckling samt till att
denne eventuellt har begränsad kunskap om förhållandena i sitt
ursprungsland. (Artikel 4.6)
Skyddsgrundsdirektivet som behandlats ovan innehåller också minimikrav som
är intressanta för utredningen av barnets skäl. Bestämmelsen i artikel 9
kompletteras av ett processuellt krav i direktivets preambel, visserligen inte
bindande, men en viktig tolkningsbas för direktivets genomförande:
När underåriga ansöker om internationellt skydd är det nödvändigt
att medlemsstaterna vid sin prövning beaktar typer av förföljelse som är
specifika för barn. 78
76
UNHCR Executive Committee, Conclusion on Children at Risk (No. 107 (LVIII) - 2007), punkt (g)(7).
Stater rekommenderas att “Develop child and gender-sensitive national asylum procedures, where feasible,
and UNHCR status determination procedures with adapted procedures including relevant evidentiary
requirements, prioritized processing of unaccompanied and separated child asylum-seekers, qualified
free legal or other representation for unaccompanied and separated children, and consider an age and
gender-sensitive application of the 1951 Convention through the recognition of child-specific
manifestations and forms of persecution, including under-age recruitment, child trafficking and female
genital mutilation.”
77
Rådets resolution av den 26 juni 1997 om underåriga medborgare i tredje land utan medföljande,
97/C 221/03.
78
Skyddsgrundsdirektivets preambel, paragraf 20.
35

För barn är bestämmelsen i direktivets artikel 4.3 också av stor vikt då det däri
utvecklas att barnets situation måste tas hänsyn till vid prövningen av en
asylansökan:
36
Bedömningen av en ansökan om internationellt skydd skall vara
individuell, och följande skall beaktas:
- - -
c) Sökandens personliga ställning och förhållanden, inklusive faktorer
som bakgrund, kön och ålder, så att det kan bedömas huruvida de
handlingar den sökande har blivit eller skulle kunna bli utsatt för, på
grundval av sökandens personliga omständigheter, skulle innebära
förföljelse eller allvarlig skada.
Barnets ställning i asylprocessen avhandlas inte på ett generellt plan i
asylprocedursdirektivets 79 text. De minimiregler som medlemsstaterna kunnat
enas om rör i princip bara ensamkommande barn och exempelvis principen om
barnets bästa nämns enbart i samband med garantier avseende ensamkommande
barn. 80 Beslut om en asylansökan från ett ensamkommande barn ska förberedas
av en tjänsteman med kunskap om barns behov. 81
Direktivet innehåller regler som inverkar på svensk rätt, exempelvis avseende en
del rättssäkerhetsgarantier (till exempel garantier i lag att avvisning eller utvisning
inte får verkställas innan ansökan prövats), regler om vilken information som
skall lämnas till sökanden, regler om protokoll och om instansordningen i
säkerhetsärenden. Mer om detta står att läsa i asylförfarandeutredningens
betänkande om genomförandet av direktivet. Detta lämnades till regeringen i juni
2006. 82
79
Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas
förfarande för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.
80
Artikel 17.6 ”Barnets bästa skall komma i första hand när medlemsstaterna genomför
bestämmelserna i denna artikel.” och paragrafen 14 i direktivets preambel, ”Dessutom bör det införas
särskilda rättssäkerhetsgarantier för ensamkommande barn på grund av deras sårbarhet. I detta
sammanhang bör medlemsstaterna i första hand ta hänsyn till barnens bästa.”
81
Art .17.4 (6)
82
Asylförfarandet – genomförandet av asylprocedurdirektivet i svensk rätt (SOU 2006:61)

8. Migrationsverkets sätt att utreda
barns skäl för uppehållstillstånd
8.1 Kraven på Migrationsverket
Migrationsverket är som andra statliga myndigheter styrt av ett regleringsbrev
från regeringen. Regleringsbrevet är ett regeringsbeslut som utfärdas årligen för
varje myndighet i syfte att styra myndighetens verksamhet utifrån myndighetens
budget och regeringens prioriteringar.
Under senare år har regeringens krav på Migrationsverkets utredning av barns
skäl skärpts. I 2007 års regleringsbrev till Migrationsverket 83 skriver regeringen:
Barns egna asylskäl skall alltid utredas och bedömas samt redovisas i
besluten. Särskild barnkompetens skall finnas vid de enheter som
handlägger ärenden rörande barn.
Svaret på regleringsbrevets instruktioner står bland annat att finna i
myndigheternas årsredovisningar. I Migrationsverkets årsredovisning för 2006
beskriver Migrationsverket sitt arbete med barn så här:
Migrationsverket utreder barns egna asylskäl på det sätt som bedöms
lämpligast med hänsyn till barnets ålder och mognad. Verket har
betonat för offentliga biträden i asylärenden vikten av att de samtalar
med barnen. En utredare med barnkompetens samtalar med barnet
eller frågar föräldrarna om barnets skäl. En beslutfattare med barnkompetens
fattar i regel beslutet. I de ärenden där barn har åberopat
särskilda skäl redovisar verket dessa skäl och gör en bedömning av dem
i sitt beslut. 84
Migrationsverket är skyldigt att utreda alla barns asylskäl. Barn som föds i Sverige
av föräldrar som genomgått hela asylprocessen har rätt till en fullständig egen
prövning av sina skäl, också i de fall då skälen är identiska med föräldrarnas.
8.2 Gällande riktlinjer
Migrationsverkets utlänningshandbok innehåller ett kapitel om att utreda barn.
Där tas också upp andra överväganden som skall göras av Migrationsverket i
samband med handläggningen av asylärenden för barn i familj.
Exempelvis understryks att barnets möjlighet att höras är en rättighet, inte en
skyldighet. Syftet med att höra barn är att förtydliga barnets situation och skäl för
att beviljas uppehållstillstånd, och man understryker också särskilt att syftet aldrig
får vara att försöka få fram information som strider mot föräldrarnas.
83 Regleringsbrev för budgetåret 2007 avseende Migrationsverket, Regeringsbeslut 2006-12-21
UD2006/53738/RIM, UD2006/60899/RIM (delvis)
84 Årsredovisning 2006, Migrationsverket
37

Migrationsverket sätter inte upp någon åldersgräns för när barn kan höras, utan
en enskild bedömning ska göras i varje fall.
Några grundförutsättningar för hörandet av barn slås fast i utlänningshandboken,
bland annat att barnet ska höras så tidigt som möjligt i processen och att
frågeställningar om resväg, viseringar etc. bör undvikas då de inte är relevanta för
barnets egna skäl för uppehållstillstånd.
Dokumentationskraven kring dessa överväganden är omfattande. Enligt
utlänningshandboken skall åtminstone följande dokumenteras:
38
Samtal med föräldrarna om de har en tveksam eller negativ inställning till
att barnet hörs av verket.
Överväganden och omständigheter som leder till att inte barnet hörs.
Förälders inställning till att barnet hörs.
Förälders närvaro vid barnets utredning.
Själva utredningen (samtalet) med barnet ska givetvis också protokollföras.
I utlänningshandboken betonas vikten av att utredaren har kompetens och stor
utredningserfarenhet, och att utredaren har genomgått Migrationsverkets
utbildningar i barns utveckling och att utreda barns skäl.
I Migrationsverket egna dokument om asylprövningsrutiner beskrivs
asylprocessens, och verkets ansvar steg för steg: 85
Migrationsverket förordnar offentligt biträde, ”om det inte är uppenbart
att behov av offentligt biträde saknas” (Utlänningslagen 18 kapitlet 1 §).
Det kan vara aktuellt att förordna olika biträden för olika medlemmar i
familjen, inklusive särskilda biträden för barn i familjen. 86
Biträdet informeras i samband med förordnandet att samtliga yrkanden
och grunder ska framgå i den skriftliga inlagan. Ärendet ska vara så
skriftligt förberett att den muntliga handläggningen kan genomföras.
Migrationsverket kallar sökande och biträde till muntlig handläggning
genom en komplettering eller genomgång. En muntlig genomgång ska ske
om oklara rätts- eller bevisfrågor finns eller om ärendet är av komplicerad
art. En muntlig komplettering ska ske vid mindre komplicerade ärenden.
Någon form av muntlig handläggning måste äga rum om det inte står klart
att uppehållstillstånd ska beviljas.
85 Från rutiner för handläggning av asylärenden vid ansökan och asylprövning daterade 2006-12-06,
publicerade i stystemstödet Skapa enligt Migrationsverkets beslut VC asyl 85/2006 (2006-11-27)
86 I denna kartläggning har jag inte noterat något sådant fall. I Migrationsverkets utlänningshandbok,
kapitel 37.5 diskuteras frågan under rubriken Sekretess mot barns vårdnadshavare. Då verkets
tjänstemän inte har någon tystnadsplikt gentemot föräldrarna bör man förordna ett separat offentligt
biträde till ett barn som vill lämna uppgifter som barnet inte vill att föräldrarna får kännedom om.

Både vid en muntlig genomgång och en muntlig komplettering ska alla
barn ges möjlighet att komma till tals. Åldern är inte avgörande, men
samråd med föräldrarna är nödvändigt för att kunna hålla ett samtal med
barn. Barnet ska också informeras om Migrationsverkets tystnadsplikt.
Biträdet kan i samband med den muntliga handläggningen slutföra sin
talan. Om det finns omständigheter som inte klarlagts under den muntliga
handläggningen kan biträdet skicka in ett slutyttrande.
Migrationsverket har under den muntliga handläggningen ett ansvar enligt
officialprincipen 87 att bistå både sökanden och ombudet under handläggningen.
Handläggaren ska efter muntlig handläggning och kompletterande åtgärder
(t.ex. ambassadförfrågningar och kontroller mot olika register) föredra
ärendet för en beslutsfattare. Vid föredragandet ska handläggaren
kontrollera att barn har fått komma till tals och beakta barnets bästa.
Därefter ska beslut fattas. Beslutsfattaren ska bland annat ”[k]ontrollera
att yrkanden bemöts och att relevanta grunder beaktas. Beslutet ska
motiveras och det bevismaterial som ligger till grund för beslutet ska
redogöras för”. Beslutsfattaren ska också ”se till barnets bästa”.
8.3 Biträdets ansvar
Migrationsverket utredningsansvar och biträdets ansvar i utredning av
barnfamiljer tas upp inte upp specifikt av regeringen i propositionen till 2005 års
utlänningslag. I stället sägs mer allmänt om utredningsansvaret följande:
En ansökan om asyl är en något speciell ärendekategori eftersom den
dels är ett ansökningsärende dels är ett ärende där ett skyddsbehov kan
föreligga. Följaktligen har myndigheten ett större utredningsansvar i ett
ärende som rör en ansökan om asyl än i många andra
ansökningsärenden. Enligt en internationellt accepterad princip har en
asylsökande bevisbördan för att han eller hon är flykting. I UNHCR:s
handbok par. 196 anges att ”Medan bevisbördan sålunda i princip ligger
på den sökande, delas skyldigheten att ta reda på och värdera alla
relevanta fakta mellan den sökande och utredaren”. I par. 197 anges
vidare att beviskravet inte bör tillämpas alltför strikt med tanke på
svårigheterna i bevishänseende som följer av den speciella situation den
sökande av flyktingskap befinner sig i.
Migrationsverkets utredningsskyldighet kvarstår alltså samtidigt som ett
stort ansvar läggs på den sökande och hans eller hennes biträde när det
gäller att tidigt presentera yrkanden, grunder och eventuell bevisning.
87 Det vill säga att ärendet blir utrett som dess beskaffenhet kräver.
39

40
Det övergripande ansvaret för att den sökandes skäl och grunder har
blivit tillräckligt utredda ligger alltjämt hos verket. 88
Något specifikt om de överväganden som biträdet respektive Migrationsverket
behöver göra för barnfamiljer återfinns inte i propositionen.
Visserligen ska biträdet enligt Migrationsverkets rutiner påminnas om att barnets
skäl ska redogöras för i inlagan, men det krävs inte att det offentliga biträdet har
en särskild kompetens i att höra barn eller resurser för att höra barn till sitt
förfogande.
För att kunna uppfylla sin utredningsskyldighet krävs det att Migrationsverkets
handläggare och beslutsfattare är särskilt lyhörda vad gäller situationen för
asylsökande barn i familj. Det är i nuläget oklart i vilka situationer
Migrationsverket ser sig föranledda att på eget initiativ se till att ett särskilt samtal
med barnet förs i samband med en muntlig handläggning.
88 Prop. 2004/05:170 s. 155

9. Kartläggningen av barns egna asylskäl
2007
9.1 Inledning
Rädda Barnens första särskilda studie av denna typ om barnet i asylprocessen
publicerades 2003. Organisationen kände till flera fall där barn exempelvis utsatts
för allvarligt våld i hemlandet, men ändå fått avslag på sin asylansökan eller där
uppehållstillstånd beviljats av humanitära skäl i stället för på grund av skyddsskäl.
För att få en bild av barnets situation i asylprocessen genomfördes en
kartläggning av 87 barns asylärenden under hösten 2002. 89 Ärenden valdes
slumpvis ut från Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Undersökningen
visade på brister både vad gällde omfattningen i vilken barn hördes och antalet
barn som fick en noggrann bedömning av sina skäl.
Den uppföljande kartläggningen, 90 utförd av Rådgivningsbyrån för asylsökande
och flyktingar i samarbete med Rädda Barnen 2005, rörde 50 barns ärenden och
ställde ungefär samma frågor som den tidigare. Vid denna tidpunkt hade flera
förändringar genomförts som berörde barnet i asylprocessen. Regeringen hade
ställt högre krav på Migrationsverket för att säkerställa att barn kom till tals och
för att barns utsaga och situation redovisades i asylärenden. Utredningsmetoder
hade tagits fram tillsammans med Barnombudsmannen och Linköpings
universitet. Migrationsverket hade fått som mål att ha handläggare med
kompetens att utreda barns ärenden vid varje enhet. Kartläggningen 2005 visade
på att barn i högre utsträckning hördes av Migrationsverket. Däremot var det
fortfarande ett stort antal barn som inte fick väl motiverade beslut efter sin
asylansökan, trots att egna skäl för uppehållstillstånd kommit fram.
9.2 Andra studier
Rädda Barnens två studier från 2003 och 2005 är inte de enda som har
genomförts i syfte att få grepp om barnets situation i asylprocessen under de
senaste åren.
Barnombudsmannen gjorde år 2000 en studie 91 av samtliga beslut rörande
barnfamiljer fattade av Migrationsverket region Stockholm, från den 1 juli till den
30 november 1999. Den huvudsakliga kritiken rörde Migrationsverkets brister
vad gällde att ta hänsyn till portalparagrafen om barnets bästa. I 69 fall av 88 hade
ingen bedömning av barnets bästa redovisats. Studien visade också på brister i att
redovisa barnets egna åsikter i besluten. I bara fyra beslut av 88 redovisades att
barnen hade fått komma till tals.
Johanna Schiratzki har genomfört två studier av Utlänningsnämndens
opublicerade beslut från 1997-1998 och 2004 där barnets bästa åberopats som
89
Juhlén, 2003
90
Rimsten, 2005
91
Barnets bästa i asylärenden. En studie av Migrationsverkets praxis i asylärenden med barnfamiljer,
Barnombudsmannen 2000.
41

skäl för uppehållstillstånd. I studien från 2004 som redovisas i boken Barnets bästa
i ett mångkulturellt Sverige 92 har hon gått igenom 95 ärenden från
Utlänningsnämnden. I studien noteras bland annat att ungefär en tredjedel av
besluten resulterade i bifall, och att bifallsfrekvensen för ärenden där barnets
bästa åberopats var högre både vad gäller beslut som överklagats och så kallade
nya ansökningar om uppehållstillstånd (NUT) där det fanns ett lagakraftvunnet
beslut.
Gemensamt för Schiratzkis bägge studier är att Utlänningsnämndens barnpraxis
så gott som helt följde de tolkningar som gjorts i förarbeten och prejudicerande
beslut. Detta trots att en tillämpningen av en öppen princip som barnets bästa
enligt Schiratzki borde gett upphov till ”nya” tolkningar av ett individualiserat
barnets bästa. 93
Migrationsverket gjorde hösten 2005 en utvärdering av huruvida barn i familj
kommit till tals. 94 I den gicks 31 barns ärenden igenom. 23 barn av 31 hade enligt
denna utvärdering kommit till tals i någon form. För de barn som inte hade hörts
riktades kritik mot att klargöranden varför barn inte hörts saknas, och att det
förefallit som det funnits en viss osäkerhet i syftet att höra barn hos
Migrationsverket.
Eva Nilsson, verksam som forskare och lärare vid Umeå universitet, disputerade i
maj 2007 med avhandlingen Barn i rättens gränsland. Om barnperspektiv vid prövning om
uppehållstillstånd. 95 I avhandlingen har bland annat ingått en analys av aktmaterial
från 184 personakter från åren 1999 och 2000. Undersökningen avsåg bland
annat att besvara frågan ”[h]ur, i vilken omfattning och på vilket sätt, tas hänsyn
till barn vid beslutet om uppehållstillstånd, och vilken betydelse har barnets ålder
och mognad respektive kön i detta sammanhang” 96?
Bland ärendena i undersökningen ingick 45 asylärenden. I en övervägande
majoritet av ärendena beviljades uppehållstillstånd av humanitära skäl. Ofta var
dessa skäl hänförliga till barnen. I själva prövningen av asylskäl saknades oftast ett
individuellt perspektiv och i stället gjordes generella bedömningar av hemlandsförhållanden.
Bedömningen av humanitära skäl var mer individualiserad, men det
var svårt att identifiera mönster för bedömning av de omständigheter som
kommit fram.
Nilsson reagerade också på att hörandet av barn haft liten betydelse för själva
prövningen och att barnet oftast hörts när det varit den enda eller huvudsakliga
kunskapskällan (t.ex. ensamkommande barn). Nilsson uttryckte att det är
”tveksamt om bestämmelsen om barnets bästa inneburit någon större förändring
i barnärenden.” 97 Propositionsuttalanden, också när de enbart ger exempel,
betraktas som slutgiltiga och uttömmande för tolkningen av bestämmelsen.
92
Schiratzki, Johanna, Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige, Iustus förlag, 2005, 2 uppl.
93
A.a. s.73
94
Migrationsverket Verksamhetsområde asyl, Utvärdering av asylärenden avseende barn i familj, har
barnen beretts möjlighet att komma till tals, 2005-10-25.
95
Nilsson, Eva, Barn i rättens gränsland, Iustus förlag, 2007
96
A.a. s. 199
97
A.a. s. 245
42

9.3 Ett dilemma i granskningen av en ny ordning
Att granska vad som händer efter en så ingripande processreform – av förra
migrationsministern Barbro Holmberg kallad ”den största reformen på
migrationsområdet någonsin” 98 – innebär att man ställs inför ett dilemma. Å ena
sidan behöver en viss tid förflyta för att myndigheter, domstolar och andra
aktörer ska finna sina roller i den nya ordningen. Å andra sidan är det viktigt att
så snabbt som möjligt påtala brister i den nya ordningen innan de blir till
strukturella hinder som inte kan avhjälpas med mindre än att regering och riksdag
genomför nya ingripande reformer.
Denna kartläggning är således både för tidig och för sen. Den ger en
ögonblicksbild av hur en ett år gammal reform fungerade i praktiken under en
kort period. Denna ögonblicksbild reflekterar inte nödvändigtvis hur läget är för
barn vilkas ärenden prövas i inledningen av år 2008, men kan förhoppningsvis
visa på förtjänster och brister i lagstiftning och lagtillämpning som är aktuella för
en tid framöver.
98
Utrikesdepartementet, Pressmeddelande 2005-05-26, Proposition om ny instans- och processordning
i utlännings- och medborgarskapsärenden.
43

10. Om metod och urval
Barns egna asylskäl 2003
Kartläggning av 87 barns asylärenden där beslut fattats andra kvartalet 2002.
Ärendena är slumpmässigt utvalda. Beslutsfattande myndighet var Migrationsverket
region Stockholm, Migrationsverket region väst eller Utlänningsnämnden.
Majoriteten av ärendena rörde barn i familj, men där inkluderades också ett fåtal
ärenden rörande ensamkommande barn samt ett antal så kallade Dublinärenden.
Frågeställningar som belystes i kartläggningen var
I ) Har barnet själv kommit till tals?
II) Har föräldrarna av myndigheterna tillfrågats om barnets egna skäl för
asyl/andra skäl?
III ) Har barnet egna skäl för uppehållstillstånd?
IV ) Vilka skäl har barnen åberopat?
V ) Har verket och nämnden tagit hänsyn till barnens skäl i besluten?
Barns egna asylskäl 2005
Kartläggning av 50 barns asylärenden, med beslut från januari till december 2004.
Ärendena var slumpmässigt utvalda. I kartläggningen eftersträvades samma
procentsats beträffande beslutsfattande myndighet, familjebarn respektive ensamkommande
barn och ärendetyp som i den tidigare kartläggningen. Det gick dock
inte helt att uppfylla på grund av myndigheternas registreringssystem samt
sekretessbestämmelser. Granskningen gjordes utifrån ett i förväg sammanställt
frågeformulär.
Frågorna var
I ) Har barnen själva kommit till tals?
II ) Har det framkommit egna grunder för uppehållstillstånd för barnen.
III ) Vilka problem och svårigheter har barnen berättat om?
IV ) Har Migrationsverket och Utlänningsnämnden tagit hänsyn till barnens skäl?
10.1 Urvalsfrågor
10.1.1 En fristående kartläggning
Redovisningen gör inte anspråk på att ge en heltäckande bild av hur barns
ärenden prövats i den svenska asylprocessen under 2006-2007. Det har inte heller
varit möjligt att göra en kartläggning helt i fotspåren av rapporterna från 2003
och 2005. Trots att Rädda Barnen som organisation stått bakom alla tre projekten
är det olika personer som medverkat. Förutsättningarna för att kunna följa
44

tidigare kartläggningars spår har också ändrats i och med ikraftträdandet av den
nya instans- och processordningen som bland annat inneburit att Utlänningsnämnden
lagts ned och ersatts av migrationsdomstolar.
Vad gäller frågeställningarna är de huvudsakligen desamma som vid de tidigare
två kartläggningarna, med fokus på hur och i vilken omfattning barn har kommit
till tals i asylprocessen, vad som framkommit avseende deras egna skäl för
uppehållstillstånd och hur och i vilken omfattning beslutsfattarna tagit hänsyn till
deras skäl för uppehållstillstånd. Jag avsåg också att titta närmare på specifika
frågeställningar rörande landinformation, bedömningar av barnets bästa, samt i
vilken omfattning ny och äldre praxis refereras till.
De fall som ingår i kartläggningen kan delas in i tre 99 kategorier:
Barn i familj som fått beslut av Migrationsverket
Ensamkommande barn som fått beslut av Migrationsverket
Barn i familj vars överklagande prövats av en migrationsdomstol
Mitt fokus låg – precis som i de första kartläggningarna – huvudsakligen på
ärenden som avgjorts av Migrationsverket som första instans och som avser barn
i familj. Som ett kompletterande material ville jag också se hur migrationsdomstolarna
behandlat samma frågeställningar. Studien av ensamkommande
barns ärenden är i första hand avsedd som ett jämförelsematerial för analys av
barnen i familj.
10.1.2 Beslut om barn i familj från Migrationsverket
Valet av geografiska regioner på Migrationsverket som gjordes i rapporterna från
2003 och 2005 hade inget egenvärde med tanke på de förändringar som skett
inom instans- och processordning, och inom Migrationsverkets egen
organisation. Jag ville ändå ha en viss geografisk spridning. Jag valde därför att
granska Migrationsverkets prövningsenheter i Malmö, Göteborg och Stockholm.
Detta korresponderar också med migrationsdomstolarnas domkretsar. 100
Ett annat avsteg från tidigare rapporter gällde Dublinbeslut, det vill säga frågor
om överföringar av asylsökande till andra länder i enlighet med reglerna i
Dublinförordningen eller Dublinkonventionen. Även om de tidigare rapporterna
hade inkluderat denna typ av ärenden, och även om dessa ärenden är av stort
intresse, inte minst vad gäller bedömningar av principen om barnets bästa, ansåg
jag att detta skulle flytta kartläggningens fokus från prövningen av barns asylskäl. I
en prövning om överföring enligt Dublinförordningen ingår ju inte en prövning
av sådana.
Jag har i kartläggningen inkluderat barn i alla åldrar upp till 18 år, också barn som
är födda i Sverige under asylhandläggningens gång. Även om väldigt små barn av
naturliga skäl inte kan höras, kan de ändå ha egna skäl för uppehållstillstånd vilket
99
En fjärde kategori var ensamkommande barn vilkas asylärende avgjorts av en migrationsdomstol.
Dessa fåtal ärenden redovisas emellertid inte särskilt.
100
Asylprövningsenheterna för Stockholm och Göteborg är geografiskt belägna i Solna respektive
Mölndal.
45

gör dem intressanta i en sådan här kartläggning. Där det är relevant att redovisa
särskilda åldersgrupper separat, exempelvis i vilken omfattning barnen hörs, görs
detta.
De två tidigare kartläggningarna eftersträvade att inkludera ett slumpvis urval av
ärenden från en längre tidsperiod. Då jag genomfört denna undersökning relativt
kort efter genomförandet av den nya instans- och processordningen, och
Migrationsverkets nya organisation för asylprövning 101 ville jag ha ett så sent urval
som möjligt, men samtidigt också i möjligaste mån inkludera ärenden vilka skulle
vara slutligt avgjorda. Urvalet har begränsats till en tidsperiod om några veckor
under våren 2007, och ger därmed en ögonblicksbild av asylprövningen.
Med hjälp av Migrationsverkets arkiv- och förvaltningsenhet kunde jag göra en
körning av Migrationsverkets databas som gjorde att jag kunde identifiera de
femton första ärendena som avgjorts mellan två bestämda datum vid
asylprövningsenheterna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Dessa utgjorde
basen för undersökningen.
Då närmare detaljer om hur urval gjorts kan medföra att enskilda barn direkt eller
indirekt skulle kunna identifieras eller känna igen sig avstår jag från att närmare gå
in på dessa. 102 Jag själv och projektledaren Monica Jacobson har undertecknat ett
sekretessförbehåll för de uppgifter jag fått tillgång genom Migrationsverket. Jag
får inte i denna rapport eller i andra sammanhang lämna ut uppgifter som är
sekretessbelagda och har i detta hänseende samma skyldigheter som anställda vid
Migrationsverket. 103 När exempel ur enskilda ärenden ges har uppgifter ändrats.
10.1.3 Domar om barn i familj
Parallellt med urvalet av fall från Migrationsverket har jag också försökt få fram
en mindre ärendemängd från migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och
Malmö. 104 Jag gjorde samma bedömning avseende tidsurval där som för
Migrationsverket och koncentrerade mig på att försöka få en ögonblicksbild
avseende samma tidsperiod som för Migrationsverket.
Jag gjorde urvalet genom att identifiera domar med hjälp av domstolens
domsböcker vid länsrätterna i Malmö och Göteborg, och genom att skicka in en
begäran till länsrätten i Stockholm om hjälp med urval. 105 Jag har därefter skickat
101
Denna var anpassad till den nya instans- och processordningen och utlänningslagen och infördes
den 4 september 2006.
102
För ytterligare frågor om hur urvalet gjorts var vänlig kontakta mig på lars.olsson@rb.se
103
Jag har också vid begäran av handlingar från migrationsdomstolarna fått underteckna ett
sekretessförbehåll avseende handlingar från Migrationsdomstolen i Göteborg. I begäran om att få
tillgång till handlingar från de övriga domstolarna har jag försäkrat att jag inte kommer att använda
uppgifter på ett sätt som gör att barn eller familjer kan identifieras.
104
Jag övervägde i inledningen av projektet att också göra en granskning av Migrationsöverdomstolens
behandling av ärenden som högsta instans, då jag tidigare gjort granskningar av Utlänningsnämnden.
Att försöka titta på liknande frågeställningar hade dock varit av litet värde i en undersökning som
denna, då Migrationsöverdomstolens roll är annorlunda jämfört med Migrationsverket och
migrationsdomstolarna, inte minst för att bara ett fåtal ärenden som överklagas till
Migrationsöverdomstolen får prövningstillstånd.
105
I Migrationsdomstolen i Stockholm kan man för ett stort antal domar i domsböckerna inte se några
som helst detaljer avseende vilken typ av dom det gäller, utan man är hänvisad till ett datum och ett
målnummer.
46

in begäran till respektive domstol om att få ut relevanta handlingarna i de fem
först avgjorda målen under den aktuella tidsperioden.
10.1.4 Beslut och domar om ensamkommande barn
Jag har också parallellt med ärenden rörande asylsökande barn i familj tittat på ett
mindre antal ärenden rörande ensamkommande barn. Här har jag också tittat på
beslut från samma tidsperiod, från enheterna i Malmö, Göteborg och Uppsala.
Ärendena identifierades efter en datakörning med hjälp av Migrationsverkets
arkiv- och förvaltningsenhet.
I domstolarna har jag försökt finna två domar avseende ensamkommande barn
från respektive domstol. Jag har bara lyckats identifiera två mål från aktuell
tidsperiod, båda från Göteborg, vilket gör att jag inte redovisar dessa separat. 106
10.2 Frågemall
Jag har arbetat med en relativt omfattande frågemall. En av anledningarna är att
jag vid granskningen av ärenden har läst många av dem vid Migrationsverkets
närarkiv i Norrköping och möjligheterna att gå tillbaka till ärendet för en andra
granskning har varit begränsade. En del frågor är också specifika för den här
undersökningen och inte inkluderade i tidigare kartläggningar. Frågorna i mallen
är uppdelade i fyra delar.
10.2.1 Grundläggande fakta
1. Asylprövningsenhet
2. Typ av ärende
3. Kön
4. Nationalitet och ålder
5. Medföljande familj som söker asyl och behandlas i samband med
denna ansökan
6. Datum för barnets ankomst till Sverige och ansökan om asyl
7. Migrationsverkets beslut
8. Grund för eventuellt uppehållstillstånd hos Migrationsverket
Mallen är i sig avidentifierad vad gäller dossiénummer, boendegruppsbeteckning,
personnamn, bostadsort, namn på biträde och andra detaljer. Vid kartläggningen
har jag givit varje enskilt barn som ingått i kartläggningen en unik beteckning
baserad på vilken enhet som fattat beslutet, vilken boendegrupp (familj) barnet
ingått i och vilket datum beslutet fattats.
De grundläggande fakta som jag har inhämtat rör barnets kön, ålder, nationalitet
och antalet familjemedlemmar som sökt asyl tillsammans med barnet.
106 I båda fallen fick barnet avslag på sitt överklagande. I båda målen hölls muntlig förhandling, och i
båda målen hördes barnet vid den muntliga förhandlingen.
47

Jag har också noterat datum för ankomst till Sverige, asylansökan och vilket
beslut Migrationsverket fattat. Informationen gör det möjligt att redovisa eventuella
mönster avseende exempelvis kön eller ålder.
10.2.2 ”Barnets rätt att höras”
48
1. Har barnet hörts av Migationsverket?
2. Om nej på fråga 1, har Migrationsverket motiverat varför man inte hört
barnet?
3. Har barnet samtalat direkt med biträde/ombud?
4. Har barnet kommit till tals på något annat sätt?
5. Har barnets föräldrar tillfrågats om barnet ska höras?
6. Har barnets föräldrar blivit tillfrågade om barnets skäl för
uppehållstillstånd av Migrationsverket?
Här har jag koncentrerat mig på frågan huruvida barnet hörts av Migrationsverket,
vid utredning eller muntlig handläggning.
Jag har också haft frågor som försöker följa upp närmare vad som hänt i de fall
där Migrationsverket inte hört barnet. Framgår det om Migrationsverket
motiverat varför barnet inte hörts? Framgår det om biträdet talat med barnet eller
om barnets föräldrar har tillfrågats om barnet ska höras? Framgår det om barnets
föräldrar tillfrågats om barnets skäl för uppehållstillstånd? Jag har också noterat
huruvida barnet kommit till tals på något annat sätt, exempelvis genom brev eller
olika former av intyg.
Jag har i mallen använt olika begrepp: ”hörts”, ”samtalat”, ”kommit till tals”, men
måttstocken är artikel 12 i Barnkonventionen.
10.2.3 ”Barnets egna skäl för uppehållstillstånd”
1. Har individuella skyddsskäl 107 kommit fram avseende barnet?
2. Har skyddsskäl för hela familjen eller familjemedlemmar kommit fram
som inbegriper barnet?
3. Har individuella ömmande omständigheter kommit fram avseende
barnet?
4. Har ömmande omständigheter för hela familjen eller familje-
medlemmar kommit fram som inbegriper barnet?
När jag har försökt få fram huruvida barnet har egna skäl för uppehållstillstånd
har jag inte varit begränsad av vad barnet, dess vårdnadshavare eller offentligt
biträde tydligt har anfört eller åberopat. Utifrån ett perspektiv grundat i
barnkonventionen, flyktingkonventionen och andra mänskliga rättigheter samt
107
I det här sammanhanget betyder detta flyktingskäl och/eller skäl som är relevanta för att bestämma
om barnet uppfyller definitionen som skyddsbehövande i övrigt.

den svenska utlänningsrätten, har jag försökt dokumentera vad som kommit fram
i målet rörande barnets skäl i inlagor, i protokoll från utredningar och de andra
handlingar som stått till mitt förfogande.
I frågeställningarna om barn i familj har jag försökt att dela upp beskrivningen av
barnets skäl i två delar. Den ena är huruvida individuella skyddsskäl för barnet
kommit fram, det vill säga skäl som tydligt härstammar från barnet eller bara
drabbar barnet. Den andra är om barnet har skäl för skydd som i princip omfattar
flera eller alla familjemedlemmar. Jag har gjort samma uppdelning avseende
ömmande omständigheter. Anledningen var att jag på detta vis kan få ännu ett
verktyg för att se om barnet behandlats som en individ i asylprocessen, eller som
en del av ett kollektiv. Det ger också ett verktyg att kunna bedöma om ett beslut
svarar på skälen som kommit fram på ett utförligt sätt eller bara delvis eller inte
alls.
I båda fallen kan man tala om ”barnets skäl för uppehållstillstånd”, och i båda
fallen är det nödvändigt att de skäl som framkommit bedöms och besvaras.
10.2.4 ”Migrationsverkets beslut”
1. Hur har Migrationsverket motiverat sin bedömning av barnets
flyktingskäl?
2. Hur har Migrationsverket motiverat sin bedömning av barnets skäl
som flyktingbehövande i övrigt?
3. Hur har Migrationsverket motiverat sin bedömning av barnets
synnerligen ömmande omständigheter?
4. Har barnspecifik landinformation använts i beslutet?
5. Har barnspecifika former av förföljelse eller barnrelaterad förföljelse
aktualiserats i fallet?
6. Har barnets psykosociala utveckling och tillgodogörande 108 av vård i
hemlandet aktualiserats?
7. Har en bedömning av principen om barnets bästa gjorts av
Migrationsverket?
8. Har Migrationsverket refererat till barnrelevant praxis från t.ex.
Utlänningsnämnden, regeringen eller Migrationsöverdomstolen?
Här har jag gått jag in på innehållet i Migrationsverkets beslut, och försökt svara
på frågan om hur Migrationsverket har motiverat sin bedömning: ”utförligt”,
”delvis” eller ”inte alls”. Min utgångspunkt för att bedöma Migrationsverkets
motivering vad gäller barnets skäl för uppehållstillstånd är vad som framkommit i
frågorna om barnets skäl för uppehållstillstånd. Om ett skäl som förts fram där
inte bemötts, är beslutet ofullständigt i denna del. Har samtliga barnets skäl
bedömts är beslutet ”utförligt”.
108 I regeringens vägledande beslut reg. 101-05 om ett barn med uppgivenhetssymtom säger
regeringen att det saknas skäl att anta att pojken inte skulle erhålla vård och behandling i hemlandet.
Däremot finns det skäl att beakta i vilken omfattning pojken skulle kunna tillgodogöra sig vården mot
bakgrund av barnets psykosociala utveckling – för pojken i fråga var möjligheten att tillfriskna
förknippad med den trygghet han upplevde i landet han bodde.
49

Avgränsningen i individuella skäl och gemensamma skäl blir inte relevant här. En
fullständig bedömning av flyktingskäl bör gå in på alla skäl som anförts. Om
Migrationsverket i en bedömning kommer fram till att barnet och familjen inte är
att betrakta som flyktingar efter att bara tagit upp till exempel två av tre skäl, har
jag klassat den bedömningen som inte fullständig, bedömningen är bara ”delvis
motiverad”. 109 I det fall skäl som rör ett barn kommit fram men inte bemötts,
utan har klumpats ihop med ”hela” familjens skäl, är beslutet inte heller
fullständigt.
Jag har inte använt samma benämningar som i kartläggningarna 2003 och 2005
avseende motiveringen. Det finns flera anledningar till detta. En är att
bedömningen av en motivering är subjektiv och att bedömningarna i de olika
kartläggningarna gjorts av olika personer. En annan anledning är att jag inte vill
lägga en värdering i bedömningen genom att kalla ett beslut för ”väl” motiverat –
en del utförliga motiveringar kan, enligt min subjektiva uppfattning, ha allvarliga
brister exempelvis i hur Migrationsverket tolkat rättsregler eller värderat
bevisningen i ett ärende.
Resultaten i denna del behöver läsas hierarkiskt. Migrationsverkets beslutsfattare
ska först bedöma huruvida barnet är flykting och skall beviljas uppehållstillstånd i
Sverige, därefter huruvida barnet är skyddsbehövande i övrigt och också skall
beviljas uppehållstillstånd. Allra sist görs bedömningen om det föreligger
synnerligen ömmande omständigheter. Om Migrationsverket till exempel funnit
att barnet är flykting är det inte relevant att göra en prövning av skälen som
skyddsbehövande i övrigt eller om synnerligen ömmande omständigheter
föreligger.
I kartläggningen har jag också försökt komplettera frågorna om motivering av
skäl med en del andra aspekter som ökat i betydelse de senaste åren. Här ingår
frågorna:
50
Har landinformation som rör barnets situation i ursprungslandet
använts? I den nya instans- och processordningen är Migrationsverkets
landinformationssystem Lifos öppet, och det är nu möjligt att i högre
grad än vid tidigare undersökningar se vilken information som ligger till
grund för ett beslut från Migrationsverket.
Har information om barnspecifika former av förföljelse/barnrelaterad
förföljelse kommit fram i ärendena?
Har man hänvisat till begrepp som barnets psykosociala utveckling och
tillgodogörande av vård i hemlandet?
Har Migrationsverket i beslutet beaktat principen om barnets bästa i
artikel 3 av Barnkonventionen och 1 kapitlet 10 § utlänningslagen?
109 Det finns undantag. Om Migrationsverket gör en bedömning att hela familjen hyser en välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av exempelvis deras etnicitet är det inte nödvändigt att göra en
fullständig prövning av skälen som talar för att ett av barnen skulle vara flykting på grund av sin
politiska åsikt.

10.2.5 Mallar för ensamkommande barn och för domar i
migrationsdomstolarna
För det lilla antal ensamkommande barn som jag studerat i samband med
kartläggningen har jag haft en särskild mall. Den skiljer sig från mallen ovan i
några avseenden. Fråga om datum för begäran samt förordnande av god man har
lagts till i den första delen. I den tredje delen av mallen om skälen har jag inte
gjort någon uppdelning i ”individuella skäl” eller ”skäl som rör familjen eller
andra familjemedlemmar som också inbegriper barnet”, eftersom en sådan
uppdelning varken är relevant för Migrationsverket vid en bedömning, eller för
den delen till nytta för denna undersökning. I den fjärde delen om
Migrationsverkets bedömning finns ytterligare två frågor som rör huruvida
Migrationsverket berört frågan om det är möjligt att verkställa en avvisning eller
utvisning till hemlandet samt huruvida Migrationsverket vid tidpunkten för
beslutet gjort försök att spåra barnets föräldrar eller vårdnadshavare.
Mallarna för barn i familj och ensamkommande barn vid migrationsdomstolarna
är snarlika dem för Migrationsverket. Frågor avseende Migrationsverkets
behandling kompletteras med frågor som rör vad som hänt i domstolen. I delen
om barnets rätt att höras har jag ställt frågor om en muntlig förhandling ägt rum,
och i så fall om barnet har hörts vid den muntliga förhandlingen.
10.3 Svårigheter och dilemman vid genomförande av
kartläggningen
10.3.1 Ofullständiga akter
Som nämnt ovan är besluten från Migrationsverket identifierade med hjälp av
datalistor. Jag fick tillgång till datalistor över beslut fattade i aktuell tidsperiod vid
asylprövningsenheter i Malmö, Göteborg och Stockholm. Genom att titta på
födelsedatum kunde jag identifiera dossiéer som rörde barn. Då datalistorna
också tog upp boendegrupper kunde jag från dessa identifiera hela familjer, och
begärde då att få tillgång till alla dossiéer för vad jag antog var en familjeenhet.
När jag fick tillgång till materialet uppdagade jag i ett litet antal fall att en del
familjemedlemmars dossiéer inte funnits med på våra datalistor. En anledning
kunde vara att medlemmar i samma familj fått sina ansökningar prövade vid olika
tillfällen. När jag upptäckt en sådan brist har jag inte tagit ut fallet från
undersökningen utan hellre markerat ”framgår ej” när informationen varit
ofullständig.
Det faktum att en saknad dossié för en familjemedlem kan ha inverkan på en
sådan här undersökning visar också på ett annat problem som var genomgående
vid undersökningen: ett barns dossié innehåller inte nödvändigtvis all information
som är relevant för prövningen av ett barns ärende.
Ett litet antal ärenden på våra listor hade inte att göra med en asylprövning av
Migrationsverket. Jag har tagit bort dessa från kartläggningen eftersom de inte
motsvarade de sökkriterier som lämnats till Migrationsverket.
Även i de fall när jag fått relativt fullständiga akter från domstolarna, har det
funnits brister främst vad gäller materialet som härstammar från handläggningen
51

vid Migrationsverket. Till exempel var protokoll från Migrationsverkets
fördjupade asylprövning ibland inte inkluderade bland domstolens handlingar.
Eftersom vi har en stor ärendemängd jag valt att avstå från att begära ut
kompletterande material som skulle ha kunnat finnas tillgängligt på någon av
Migrationsverkets enheter.
Vid genomgången av handlingarna har jag inte tittat på någon information i
dossiéerna som härrör sig från tiden efter Migrationsverkets beslut/dom från
migrationsdomstolarna.
10.3.2 Subjektiva bedömningar
Ett problem som redan har nämnts vid genomgången av frågemallen är det inslag
av subjektiv tolkning som görs av utredaren. Sådana inslag är ofrånkomliga vad
gäller att att bedöma vilka skäl som framkommit och hur utförlig motiveringen är.
Då jag vid genomgången av ärenden fört ganska utförliga anteckningar om skäl
och motiveringar har jag för de ärenden som gåtts igenom vid Migrationsverkets
närarkiv satt frågetecken och gått tillbaka till ett enskilt fall i stället för att frysa
bedömningen för att i möjligaste mån kategorisera lika ärenden lika. I en stor del
av ärendemängden har Rädda Barnen fått kopior av handlingar och där har jag
kunnat gå tillbaka till grundmaterialet för att ompröva en kategorisering.
Redovisningen i nästa del kommer att innehålla en del illustrativa exempel för hur
jag gjort gränsdragningen.
52

11. Redovisning av kartläggning
11.1 Beslut om barn i familj från Migrationsverket
11.1.1 Ärendenas karaktär
Jag hade identifierat 85 barns ärenden i ärendekategorin barn i familj som jag ville
inkludera i kartläggningen. Jag har inte fått svar på begäran om fyra barns
dossiéer. Av övriga 81 barns ärenden har 10 plockats bort då de varit beslut som
varit grundade på domar från migrationsdomstolarna och alltså inte innehåller en
egen prövning av Migrationsverkets asylprövningsenheter.
De 71 barnen kommer från 34 familjer. Antalet barn i familjeenheterna har
varierat från ett till sju. Barnen kommer från 15 olika länder. 110 Det största
ursprungslandet är Serbien och Montenegro 111 (26 barn), Afghanistan är näst
störst (11 barn) följt av Ryssland (5 barn).
Barnen är i åldrarna 0 till 17 år, 41 pojkar och 30 flickor.
Antal
25
20
15
10
5
0
23
16
Åldersfördelning
13
0-3 år 4-7 år 8-10 år 11-13 år 14-17 år
Fördelningen på asylprövningsenheter är som följer: 12 familjer och 27 barn från
Göteborg, 11 familjer och 27 barn från Malmö och 11 familjer och 17 barn från
Stockholm.
Av de 71 barnen har knappt hälften, 34, sökt asyl efter den 31 mars 2006, det vill
säga dagen för ikraftträdandet av den nya instans- och processordningen. De har
alltså i princip helt och hållet genomgått en prövning enligt den nya instans- och
processordningen.
Övriga 37 barn har ansökt om asyl någon gång mellan åren 2001 och 2006. 112
110
Fyra barn har haft dubbelt medborgarskap. Länderna är följande: Afghanistan, Angola, Armenien,
Bolivia, Irak, Iran, Jordanien, Kirgizistan, Libyen, Rumänien, Ryssland, Serbien, Ungern, Vitryssland och
Uzbekistan. En familj är statslös.
111
För 20 av 26 barn från Serbien och Montenegro i undersökningen har deras nationalitet angetts
som ”Serbien och Montenegro”, 6 barn har registrerats som medborgare i Serbien.
112
Anledningen till att lång tid förflutit mellan ursprunglig ansökan och nu aktuellt beslut varierar. En
del familjer har haft tillfälliga uppehållstillstånd. Andra har avvikit från verkställighet av avvisningsbeslut
11
8
53

Av de 71 barnen i kartläggningen har 46 fått beslut om permanenta
uppehållstillstånd. 25 barn har fått avslag på sin asylansökan.
54
Antal
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
25
Beslut om uppehållstillstånd
Avslag Permanent tillstånd
Grunderna för uppehållstillstånd fördelar sig på flyktingstatus, status som
skyddsbehövande i övrigt, synnerligen ömmande omständigheter och uppehållstillstånd
på anknytning.
Antal
35
30
25
20
15
10
5
0
8
Grund för beviljat uppehållstillstånd
6
Flykting Skyddsbehövande Synnerligen ömmande
omständigheter
29
46
3
Anknytning
Av de 38 barn som sökt asyl före den nya instans- och processordningens
ikraftträdande har 34 beviljats permanenta uppehållstillstånd. Bland de barn som
sökt asyl efter den 31 mars 2006 är fördelningen annorlunda. Ungefär en
tredjedel, 12 av 33 barn, har beviljats permanenta uppehållstillstånd efter
prövning av deras asylansökan.
och under åtminstone en period levt som gömda. Andra har haft tidigare fått avslag på sin asylansökan
enligt Dublinkonventionens eller Dublinförordningens regler men aldrig överförts till ett tredje land. När
en överföring inte verkställts inom en viss tidsram övergår ansvaret till att pröva asylansökan i sak till
Sverige.

Antal
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Avslag; 21
Tillstånd; 12
Före och efter den 31 mars 2006
Avslag; 4
Tillstånd; 34
"Nya"ansökningar "Gamla" ansökningar
25 av barnen har inte haft något offentligt biträde. Sex av dessa barn har fått
avslag på sin asylansökan. Gemensamt för dessa sex barn är att de alla är EUmedborgare.
11.1.2 Migrationsverkets beslut om barn i familj: Barnets rätt att höras
Kartläggningen 2003: Knappt 20 % av de barn i familj, vilkas ärenden
handlades av Migrationsverket, hade hörts om sina asylskäl.
Kartläggningen 2005: Mer än hälften, 53 %, av familjebarnen hade hörts
under asylutredningen hos Migrationsverket.
11.1.2.1 I vilken omfattning har barn kommit till tals?
Den nya instans- och processordningen innebär att Migrationsverkets
utredningsskyldighet består, men en stor del av ansvaret för att ta fram fakta i
ärendet ligger i praktiken på det offentliga biträdet. Även om biträdet har ett ökat
ansvar, finns det ändå många barn i kartläggningen som hörts direkt av
Migrationsverket i en fördjupad asylutredning eller en muntlig handläggning.
För 65 av kartläggningens 71 barn har det funnits dokumentation som gjort det
möjligt att avgöra om barnet hörts av Migrationsverket eller ej. Det är fler barn
som inte hörts av Migrationsverket än som hörts.
Många av barnen är väldigt unga och det kan vara missvisande att inkludera
åtminstone spädbarn i en redovisning av resultaten. Om man i stället tittar på
antalet barn som är 8 år eller äldre (vid tidpunkten för beslutet) som hörts är det
åtminstone hälften av barnen som hörts, 16 av 32 barn . Om man tittar på barnen
som är 12 år eller äldre är andelen än högre, åtminstone 11 av 17 barn.
55

56
Antal
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Framgår ej; 6
Nej; 46
Har barnet hörts av Migrationsverket?
Framgår ej; 4
Nej; 12
Ja; 19 Ja; 16
Har barnet hörts? Har barn från 8 år och uppåt
hörts?
Framgår ej; 2
Ja; 11
Nej; 4
Har barn från 12 år och uppåt
hörts?
För 25 av de barn som inte hörts av Migrationsverket har deras föräldrar fått
frågan om barnets egna skäl för uppehållstillstånd av Migrationsverket eller tydligt
till Migrationsverket berättat om barnets egna skäl för uppehållstillstånd. Vidare
har 11 av de 45 barn som inte hörts kommit till tals på annat sätt, exempelvis
genom läkarintyg och intyg från skola och förskola. 113
Frågan om barnets skäl kommer ofta upp i samtal med föräldrarna, också i fall
när barnet hörts av Migrationsverket. Föräldrarna till åtminstone 43 av 70 barn
har på något sätt berättat om barnens skäl för uppehållstillstånd vid en muntlig
handläggning hos Migrationsverket.
Migrationsverkets frågor till föräldrarna var av olika karaktär. Föräldrar till två
barn fick frågor om barnets hälsotillstånd men inte om skyddsskäl. För åtta barn
var frågan till föräldern bakåtsyftande, av typen ”Har det hänt barnen något i
hemlandet?”, alltså frågan rörde inte huruvida föräldern såg några framtida risker
för barnet vid ett återvändande. För åtta barn utgjorde barnens skäl en så cental
del av deras berättelse att behovet av en särskild fråga inte kan sägas ha förelegat
vid utredningen.
För 13 av de 71 barnen i undersökningen finns inga uppgifter om att de har hörts
av Migrationsverket, att de själva samtalat med ett offentligt biträde eller att
föräldrar blivit tillfrågade om skälen för uppehållstillstånd av Migrationsverket
eller att de kommit till tals på något annat sätt. Denna grupp är intressant att titta
närmare på.
113
Sammanlagt hade åtminstone 17 barn av 70 kommit till tals genom läkarintyg, utredningar från
socialtjänsten, intyg från skola och förskola eller, i ett fall, genom ett eget brev till Migrationsverket.

För tio av de 13 barnen är det tydligt att det offentliga biträdet ändå tagit fram
skäl som rör barnen, men det är oklart från handlingarna hur informationen
förmedlats till biträdet:
Sju barn tillhörde samma familj. I biträdets inlaga åberopades flyktingskäl
och skäl som skyddsbehövande i övrigt för föräldrarna och barnen
gemensamt. Man kan från handlingarna anta att åtminstone det äldsta
barnet i familjen hade kommunicerat med biträdet. Uppehållstillstånd
beviljades till familjen.
En fjortonårig pojke fick tillsammans med sin mamma uppehållstillstånd
på grund av de svåra motsättningarna i hemlandet och risken för
allvarliga övergrepp. Det hävdades bland annat att pojken hade utsatts
för övergrepp i hemlandet på grund av sin mammas aktiviteter.
För två barn från en annan familj, tre respektive ett år, har det offentliga
biträdet bland annat åberopat ömmande omständigheter som gäller
barnen. Familjen fick uppehållstillstånd på synnerligen ömmande
omständigheter efter en sammantagen bedömning. Det tyngsta skälet var
risken för familjesplittring vid ett återsändande av familjen.
Vad gäller de andra fallen har det faktum att prövningen gäller barn spelat in
direkt eller indirekt i asylprövningen:
En femårig flicka fick uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin
pappa som hade uppehållstillstånd i Sverige. Inga andra skäl var
åberopade.
I en familj hade två barn, fyra respektive två år, varken hörts eller nämnts
i asylutredningen. Deras 14-årige bror hade emellertid hörts av
Migrationsverket, och ömmande omständigheter (att familjen var fattig
och saknade bostad) hade kommit fram som kunde sägas inkludera hela
familjen, inklusive de två yngsta barnen. Familjen fick avslag på sin
asylansökan.
11.1.2.2 Hur hörs barnet av Migrationsverket?
Resultaten i kartläggningen varierar. En del barn har hörts tillsammans med sina
föräldrar och/eller tillsammans med syskon. I en del fall har offentligt biträde
närvarat.
I en del fall i kartläggningen har det varit oklart varför Migrationsverket valt att
höra barnet. Det yngsta barnet som hörts – och där det förts ett protokoll - var
fyra år vid utredningstillfället.
11.1.2.3 Motiveringar när barnet inte hörs av Migrationsverket
Det var sällsynt att det närmare motiverades varför Migrationsverket valt att inte
höra ett barn och det förekom bara tjänsteanteckningar om detta i enstaka fall.
Likaså var det bara i enstaka fall det framkom tydligt att barnets vårdnadshavare
tillfrågats om barnet borde höras.
Trots att det bara var i enstaka ärenden som tydliga tjänsteanteckningar
förmedlade i vilken mån föräldrar var tillfrågade om barnet ska höras, eller barnet
57

vägrat att höras, kan det mycket väl vara så att dessa överväganden ändå hade
gjorts av Migrationsverket.
11.1.3 Migrationsverkets beslut om barn i familj: Barnets skäl för
uppehållstillstånd
58
Kartläggningen 2003: För 33 % av barnen åberopas egna, självständiga
grunder (såväl asylskäl som humanitära skäl) för uppehållstillstånd.
Kartläggningen 2005: I 75 % av familjebarnens asylärenden har framkommit
asylskäl eller humanitära skäl som i någon mån berör det enskilda
barnet. 114
11.1.3.1 Skäl som flykting eller skyddsbehövande i övrigt
I kartläggningen har jag försökt dela upp frågan om barnet har egna skäl för
skydd, dvs. skäl som skulle kunna ligga till grund för flyktingstatus enligt 4
kapitlet 1 § utlänningslagen eller status som skyddsbehövande i övrigt enligt 4
kapitlet 2 § i samma lag.
Dels har jag försökt se huruvida barnet har tydligt individuella skäl för
flyktingstatus eller skydd. Det som är individuellt kan vara både att grunden till
kränkningarna är att hänföra till barnet självt (exempelvis att barnet sägs riskera
förföljelse eller övergrepp för sina egna politiska aktiviteter), eller att barnet
riskerar att utsättas för förföljelse eller övergrepp som inte exempelvis barnets
föräldrar skulle riskera (exempelvis ett barn som hindras att gå i skolan enbart på
grund av sin etnicitet). Ett och samma barn kan givetvis ha flera skäl för
flyktingstatus eller status som skyddsbehövande i övrigt.
Det är värt att understryka att jag använt mig av en generös definition av vad som
kan tolkas som skyddsskäl. När det kommit fram information som tyder på att
barnet kan riskera allvarliga kränkningar av sina rättigheter som skulle kunna bero
på barnets etnicitet eller åsikt eller trosuppfattning eller att barnet inte åtnjuter
skydd mot övergrepp på grund av sin identitet, åsikt eller trosuppfattning har jag
kategoriserat detta som flyktingskäl. När uppgifter om hot, trakasserier eller
rädsla för exempelvis urskillningslöst våld kommit fram har jag kategoriserat
dessa som skäl som skulle kunna ligga till grund för status som skyddsbehövande
i övrigt.
114
Observera att det föreligger en skillnad mellan de två kartläggningarna avseende vad som ses som
barns egna skäl och att en rak jämförelse mellan de två siffrorna inte kan göras.

Antal
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Framgår ej; 5
Individuella skäl
Framgår ej; 5
Nej; 48 Nej; 52 Nej; 45
Ja; 18 Ja; 14
För flyktingstatus? För status som
skyddsbehövande?
Framgår ej; 5
Ja; 21
Någon form?
Det är svårt att tydligt avgränsa huruvida de omständigheter som framförts bör
hänföras till flyktingskäl eller skäl som skyddsbehövande i övrigt, och i många fall
har jag placerat samma omständigheter som en möjlig grund för båda. 115
Migrationsverket gör ofta en samtidig och likalydande bedömning av barnets
flyktingskäl och barnets skäl som skyddsbehövande i övrigt.
Barnets skäl är ofta desamma som föräldrarnas eller ”familjens” som helhet. Skäl
som är att hänföra till en eller flera andra familjemedlemmar har jag också försökt
fånga upp. Detta är alltså också fall där barnet riskerar förföljelse eller övergrepp
på grund av sin identitet (till exempel tillhörighet till en etnisk minoritet) eller sitt
förhållande till andra familjemedlemmar (till exempel om en familj mottar hot på
grund av pappans politiska aktiviteter), eller för den delen där det finns en fara
som hotar i princip alla på hemorten (en väpnad konflikt eller urskillningslöst
våld).
Antal
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Framgår ej; 7
Nej; 14
Gemensamma skäl?
Framgår ej; 4
Nej; 12
Framgår ej; 2
Nej; 12
Ja; 50 Ja; 55 Ja; 57
För flyktingstatus? För status som
skyddsbehövande?
Någon form?
Ett och samma barn kan givetvis både ha individuella och gemensamma skäl för
flyktingstatus eller status som skyddsbehövande.
115
Ibland har sådana skäl också kunnat vara relevant för bedömningen av synnerligen ömmande
omständigheter.
59

60
Antal
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Skäl för status som flykting eller skyddsbehövande,
både individuella och gemensamma
Framgår ej; 5
Nej; 12
Ja; 54
Några skäl för flyktingstatus
som kommit fram?
Framgår ej; 2
Framgår ej; 2
Nej; 9 Nej; 8
Ja; 60 Ja; 61
Några skäl för status som
skyddsbehövande i övrigt
som kommit fram?
Någon form av flykting- eller
skyddsskäl som inbegriper
barnet?
11.1.3.2 Ömmande omständigheter
Vad gäller ömmande omständigheter gjorde jag samma uppdelning. En del
ömmande omständigheter kan tydligt röra det enskilda barnet. Exempelvis kan
det vara en allvarlig sjukdom som just det barnet lider av, eller så kan det vara just
det barnet som skaffat sig en särskild anknytning till Sverige.
Gemensamma ömmande omständigheter för hela familjen kan exempelvis vara
när en förälder har en bristande omsorgsförmåga vilket kan få effekter för hela
familjen, eller när det framförts att situationen i hemlandet för hela familjen är
svår, till exempel för att familjen säger att man tror att man blir hemlösa vid ett
återvändande.
Antal
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Framgår ej; 2
Nej; 35
Ja; 34
Ömmande omständigheter
Framgår ej; 7
Nej; 22
Ja; 42
Framgår ej; 2
Nej; 10
Ja; 59
Individuella? Gemensamma? Någon form?
Av de åtta barn som inte hade någon form av flykting- eller skyddsskäl hade det
kommit fram ömmande omständigheter avseende fyra barn. För ett av barnen
hade det egentligen inte framkommit att han led risk för förföljelse, men barnet
fick ändå uppehållstillstånd som flykting. Hans mammas flyktingskäl berodde på

hennes politiska aktiviteter, men risken för förföljelse kan sägas ha varit
begränsad till henne och omfattade inte hennes familj. 116
11.1.4 Migrationsverkets beslut om barn i familj: Bedömningar av barnets
skäl
Kartläggning 2003: Av de barn i familj som åberopat egna skäl för
uppehållstillstånd, vid Migrationsverket eller Utlänningsnämnden, har
32 % fått en noggrann bedömning av sina egna skäl i beslutet.
Kartläggning 2005: 21 % av familjebarnen för vilka framkommit egna
skäl, vid Migrationsverket eller Utlänningsnämnden, har fått välmotiverade
beslut. 117
11.1.4.1 Migrationsverkets bedömningar av flykting- och skyddsskäl
Vad gäller flyktingskälen så hade det kommit fram skäl som kan bedömas som
flyktingskäl för 54 barn. Av dessa var motiveringen i bedömningen av barnets
flyktingskäl utförlig i 23 fall. Nästan lika många, 22 barn, hade fått en delvis
motiverad bedömning av sina flyktingskäl. 9 barn hade inte fått någon
bedömning av sina flyktingskäl alls.
Antal
25
20
15
10
5
0
Hur har Migrationsverket motiverat sin bedömning av flyktingskälen?
23 22
Utförligt Delvis Inte alls
I kartläggningen har åtta barn i tre familjeenheter beviljats flyktingstatus. Ett av
barnen fick flyktingstatus på grund av principen om familjens enhet eftersom
hans mor beviljats flyktingstatus, övriga sju barn omfattades av familjens skäl.
I många ärenden har Migrationsverket gjort en samtidig bedömning av flyktingskäl
och skäl som skulle kunna ligga till grund för status som skyddsbehövande i
övrigt. I dessa fall har jag kategoriserat på samma sätt som Migrationsverket om
det finns en utförlig hänvisning till bestämmelsen i lagrummet 4 kapitlet 2 i
116 I det fall en familjemedlem, som en förälder, tillerkänns flyktingstatus beviljas i princip alla
medlemmar av kärnfamiljen samma status.
117 Som nämnts i del 10 ovan, har kartläggningarna skiljt sig åt vad gäller kategoriseringen av
bedömningar av barns egna asylskäl. Det är inte möjligt att göra en rak jämförelse mellan resultaten i
de olika kartläggningarna.
9
61

utlänningslagen i beslutet, och om det är samma omständigheter som ligger till
grund för bedömningen av status som skyddsbehövande i övrigt som för
flyktingskälen.
Knappt hälften, 21 barn av 50, fick utförliga bedömningar av sina skäl som
skyddsbehövande i övrigt. 27 barn fick delvis motiverade bedömning, medan två
barn inte fick någon bedömning alls. 118
Sex barn i kartläggningen har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande i
övrigt på grund av en inre väpnad konflikt i hemlandet. Ett barn beviljades
uppehållstillstånd på denna grund eftersom det råder svåra motsättningar i
hemlandet och risken för allvarliga övergrepp. Två barn fick ingen bedömning
överhuvudtaget av de asylskäl som kommit fram.
Det kan vara värt att titta närmare på dessa.
62
Hur har Migrationsverket motiverat sin bedömning av övriga skyddsskäl?
Antal
30
25
20
15
27
10
21
5
2
0
Utförligt Delvis Inte alls
Flickan x kommer från ett EU-land och söker asyl tillsammans med sin
mamma. Enligt flickan har hon flytt på grund av den misshandel och de
hot som hon utsatts för av sin styvfar. Kulmen på trakasserierna nås när
styvfadern klipper sönder foton på hennes nyligen avlidna morföräldrar.
Hemlandspolisen har inte kunnat skydda flickan och mamman.
Inget offentligt biträde förordnas. Migrationsverket prövar visserligen
ansökan mot EU-landet, men bedömer ansökan som uppenbart ogrundad
eftersom det rör sig om en EU-medlemsstat. En sådan är enligt verket
förpliktigad att garantera sådana grundläggande rättigheter och friheter att
landet kan betraktas som ett säkert ursprungsland. Migrationsverket
bemöter inte heller de ömmande omständigheter som kommit fram i fallet.
Flickan och hennes mor avvisas inte från Sverige då de som EUmedborgare
har uppehållsrätt i Sverige. 119
118
För de 60 barn där det kommit fram skäl som kunde ligga till grund för status som
skyddsbehövande i övrigt hade sju barn fått flyktingstatus och blir inte relevanta att redovisas i denna
del. I ett ärende rörande tre barn hade skäl för status som skyddsbehövande i övrigt åberopats, men
Migrationsverkets motivering hänvisade till ett tidigare beslut i samma ärende. Sammantaget blir det
alltså enbart 50 barns som blev aktuella för en bedömning av sina skäl som skyddsbehövande i övrigt.
119
En EU/EES-medborgare och hans eller hennes familjemedlemmar får vistas i Sverige mer än tre
månader utan uppehållstillstånd.

Det andra fallet grundar sig också i på våld i familjen.
Den 14-årige pojken y har också kommit med sin mamma till Sverige. Han
säger i utredningen att hans pappa behandlat honom på ett grymt och
föraktfullt sätt. Enligt mamman slog pappan honom. Pappan har också
ringt och hotat pojken efter ankomsten till Sverige. I inlagan hävdas det att
pojken har anammat en livsstil och umgänge som fadern inte kan
acceptera.
Då pojken och hans mamma har medborgarskap i ett annat land än
pappan prövas deras fall mot det landet i stället för landet de flytt ifrån,
pappans hemland. Det faktum att mamman säger att pappan kan nå dem i
det andra landet bemöts överhuvudtaget inte, i stället konstaterar
Migrationsverket att pojken varken har asyl- eller skyddsskäl mot det andra
landet.
I slutändan beviljades pojken uppehållstillstånd på synnerligen ömmande
omständigheter.
11.1.4.2 Migrationsverkets bedömningar av ömmande omständigheter
Synnerligen ömmande omständigheter har bedömts för sammanlagt 55 barn. 120
34 barn fick utförligt motiverade bedömningar av de ömmande omständigheter
som kommit fram, 12 barn fick en delvis motiverad bedömning medan åtta barn
inte alls fick någon bedömning av sina ömmande omständigheter.
Antal
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Hur har Migrationsverket motiverat sin bedömning av ömmande
omständigheter?
34
12
Utförligt Delvis Inte alls
De 29 barn som fick uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande
omständigheter fick alla utförligt motiverade bedömningar. Av de övriga 27
120 I 17 fall är bedömningen inte relevant, eftersom barnet antingen beviljats uppehållstillstånd som
flykting eller skyddsbehövande i övrigt eller på anknytning, eller några ömmande omständigheter ej
anförts. För tre barn i samma familj gör Migrationsverket en bedömning om ömmande omständigheter
trots att några sådana inte åberopats eller kunnat spåras i det skriftliga materialet i dossiéerna.
8
63

arnen fick bara fem utförligt motiverade bedömningar av varför det inte förelåg
synnerligen ömmande omständigheter för att bevilja dem uppehållstillstånd.
Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter ska ges
efter en samlad bedömning. I lagen sägs det att man vid bedömningen särskilt ska
beakta hälsotillståndet, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet.
Eftersom bestämmelsen säger att en sammantagen bedömning ska göras är det
inte helt enkelt att försöka identifiera den anledning som utgör huvudsaklig grund
till beslutet av bevilja uppehållstillstånd. Ofta är det dock en speciell
omständighet som lyfts fram i beslutet.
64
Antal beviljade uppehållstillstånd pga synnerligen ömmande
omständigheter
Barnets psykosociala utveckling
Förhållandet i hemlandet
Hälsotillstånd för familj
Hälsotillstånd för barn
Anpassning till Sverige
Sammantagen bedömning
1
0 1 2 3 4 5 6 7 8
Av de åtta barn som inte fått någon bedömning alls av sina ömmande
omständigheter fick samtliga avslagsbeslut. Fem av dessa kom från från EUländer.
121
Vid kartläggningen år 2005 gjordes urvalet av ärenden före det vägledande beslut
om barn med uppgivenhetssymtom som regeringen fattade i juli 2005 (reg. 101-
05), vilket följdes av ett flertal stornämndsbeslut från Utlänningsnämnden. Jag
ville i denna kartläggningen särskilt se i vilken omfattning detta beslut fortfarande
var relevant, och ställde alltså frågan om barnets psykosociala utveckling och
tillgodogörande av vård i hemlandet aktualiserats. I 20 barns ärenden hade
antingen Migrationsverket eller biträdet tagit upp den här frågan som ett led i
bedömningen av barnets synnerligen ömmande omständigheter.
11.1.4.3 Migrationsverkets användning av barnrelevant land-
information
Bara i nio barns ärenden har man i prövningen åberopat eller använt
landinformation (rapporter om eller analyser av situationen i ett land från
exempelvis FN-organ, frivilligorganisationer, stater eller media) som varit
barnrelevant. Med barnrelevant menar jag att informationen antingen behandlar
barnfrågor – exempelvis slutsatser från barnrättskommittén avseende situationen
i ett visst land – eller information från någon annan källa där biträdet eller
121 De tre övriga hade alla dubbla medborgarskap.
4
5
6
6
7
Antal

Migrationsverket särskilt lyft fram information om situationen för barn ur
dokumentet.
Även om nio barn berördes är det bara i fyra av 34 beslut som detta blivit
aktuellt. Det är därför möjligt att kort redovisa källorna.
I ett ärende rörande en afghansk familj lyfte biträdet fram Human Rights
Watch Annual Report 2006 för att visa på situationen i skolor i
Afghanistan.
I ett fall rörande en familj från Serbien och Montenegro lyfter
Migrationsverket fram information om tillgång till psykiatrisk vård i
Kosovo. Man refererar emellertid inte till källan.
I ett ärende om en familj från Serbien och Montenegro hänvisar
Migrationsverket till UD:s rapport om mänskliga rättigheter 2005 och
tillgången till utbildning för romska barn.
I ett ärende har biträdet hänvisat till en rapport från Länderkommittén
för forna Jugoslavien, som innehöll information om barn situation.
11.1.4.4 Migrationsverkets användande av barnrelevant praxis
En fråga som förmodligen skulle få ett annat svar om underlaget från
kartläggningen kom från andra hälften av 2007 är referenser till praxis från
exempelvis Migrationsöverdomstolen, eller för den delen regeringen eller
Utlänningsnämnden. I de fall från aktuell tidsperiod 2007 som jag gått igenom
har jag bara hittat referenser till vad som kan tolkas vara vägledande rättsfall i två
ärenden.
I ett fall rörande en familj från Serbien och Montenegro återfinns i akten
en dom från Migrationsdomstolen i Göteborg. På domen är antecknat
”Exempel länsrättsbehandling”. Det görs ingen referens till domen i
beslutet.
En uttrycklig referens till reg. 101-05 görs i ett beslut avseende två barn
som båda är traumatiserade och lider av psykisk ohälsa.
I övrigt kan alltså sägas att Migrationsverket vid denna tidpunkt i den nya instans-
och processordningens genomförande i hög utsträckning torde ha förlitat sig på
en egen uttolkning av lagtext och förarbeten. I de fall liknande bedömningar
gjorts för vissa grupper framgår inte annars vilken vägledning beslutsfattaren haft
vare sig i beslut eller akter.
11.1.4.5 Barnets bästa-bedömningar
En annan särskild fråga som inkluderats i denna kartläggning men inte beaktas i
de tidigare kartläggningarna gäller i vilken omfattning Migrationsverket tydligt
beaktar principen om barnets bästa, alltså hur Migrationsverket beaktar ”särskilt
vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver” i
enlighet med utlänningslagens 1 kapitel 10 §.
Rena referenser till lagrummets existens i ett beslut har jag inte noterat som en
bedömning av barnets bästa. I stället har jag försökt följa resonemangen i
besluten för att se om beslutsfattaren tagit hänsyn till barnets bästa. I en del fall
65

har enligt min åsikt resonemang förts som på ett mycket tydligt sätt tar hänsyn till
det enskilda barnets situation och konsekvenserna av beslutet för barnet, men
utan att man refererat till varken lagrummet eller till principen om barnets bästa. I
dessa fall har jag sagt att det är en bedömning av barnets bästa som inte är
explicit.
66
Antal
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Har bedömning av barnets bästa gjorts (som framgår av beslutet)?
17
10
Ja Ja, ej explicit Nej
I hög utsträckning är barnets bästa-resonemang inkluderade i resonemang om det
föreligger synnerligen ömmande omständigheter.
11.2 Migrationsverkets beslut för ensamkommande barn
I kartläggningen har jag också granskat nio beslut från Migrationsverket rörande
ensamkommande barn.
Dessa beslut är också från samma tidsperiod. Två av besluten är från Göteborg,
tre från Malmö och fyra från Uppsala. Handläggningstiden var runt sex månader
för alla barnen. Ursprungsländerna var Afghanistan (ett barn), Irak (fyra barn)
och Somalia (fyra barn). Ett barn var 17 år, fyra 16 år, ett 15 år, två 14 år och ett
barn var tio år. Några av barnen var syskon.
Alla nio barnen fick permanenta uppehållstillstånd av Migrationsverket: två som
skyddsbehövande i övrigt, sju barn på synnerligen ömmande omständigheter.
Alla nio barnen har hörts av Migrationsverket. Sex i närvaro av både det
offentliga biträdet och den gode mannen, två enbart i närvaro av det offentliga
biträdet och ett barn enbart tillsammans med den gode mannen.
För samtliga nio barn har det kommit fram flyktingskäl, skäl för status som
skyddsbehövande i övrigt samt ömmande omständigheter. Skälen som framförts
av de ensamkommande barnen handlar bland annat om tvångsäktenskap och
sexuellt slaveri, rädsla för att skadas eller dödas i väpnad konflikt, tvångsarbete,
rädsla för att leva som gatubarn, praktisk utestängning från att gå i skolan och
rädsla för att utsättas för kidnappning.
Vad gäller bedömningarna i besluten för de ensamkommande barnen fick tre en
utförlig motivering av sina flyktingskäl och sex barn fick en delvis motiverad
bedömning.
44

Bedömningarna av skyddsskäl var utförligt motiverade för fem barn, medan fyra
barn fick en delvis motiverad bedömning. Två barn fick uppehållstillstånd som
skyddsbehövande i övrigt, båda utifrån risken att utsättas för allvarliga övergrepp
på grund av svåra motsättningar i hemlandet.
Av de sju barn som fick uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter
fick fyra barn en utförligt motiverad bedömning och tre barn en delvis motiverad
bedömning. 122
Ett av barnen fick uppehållstillstånd efter en sammantagen bedömning. Övriga
sex barn fick uppehållstillstånd på grund av vad som kan kallas en framåtsyftande
anpassning till Sverige. Ett barn fick uppehållstillstånd eftersom det saknades
”förutsättningar inom rimlig tid ordna med ett mottagande i [barnets
hemland]”. 123 Fem barn fick uppehållstillstånd eftersom det förelåg
verkställighetshinder till deras hemländer under överskådlig tid. I ett fall nämnde
Migrationsverket att barnet kommer att vistas i Sverige så länge att barnet får en
särskild anknytning till Sverige.
För ensamkommande barn är frågan om var deras föräldrar finns viktigt. Av de
handlingar jag haft tillgång till syns det att Migrationsverket på något sätt
efterforskat barnets föräldrar eller vårdnadshavare i tre fall. I två fall går det att
sluta sig till att Migrationsverket inte gjort några efterforskningar, och i fyra fall
finns ingen information om efterforskning.
I åtta av nio fall görs tydliga barnets bästa-bedömningar. 124 I de flesta fall är de
inkluderade i resonemang om huruvida synnerligen ömmande omständigheter
föreligger. Vissa standardfraser återkommer i dessa beslut, bland annat av typen
att ”Migrationsverket finner att det inte framkommit några omständigheter som
medför att det strider mot ditt bästa att återvända till ditt hemland”. Detta
resonemang återfinns till och med i ett fall där Migrationsverket inte sagt emot en
flickas uppgifter om att han inte kunnat gå i skola i hemlandet, att hon blivit
slagen av familjen han bott hos och att hon tvingats till att arbeta.
I besluten som rör ensamkommande barn hänvisas till barnrelevant landinformation
i tre fall (UD:s rapporter om mänskliga rättigheter i Irak och i
Somalia 2005). Inte i något fall hänvisas till någon praxis.
11.3 Migrationsdomstolarnas domar
Kartläggningen har inte bara berört asylprövningen av barn hos Migrationsverket,
utan också asylprövningen hos de tre migrationsdomstolarna.
122
Till skillnad från barnen i familj fanns här motiveringar av synnerligen ömmande omständigheter
som resulterade i uppehållstillstånd men som jag ändå inte kallat utförliga.
123
Detta liknar den motivering som finns i Migrationsverkets vägledande beslut från 2006-05-30, Lifos
14778.
124
I det fall det inte går att spåra en bedömning av barnets bästa finns en hänvisning till lagrummet,
men det går inte att se att Migrationsverket tagit särskilda hänsyn till att det rör sig om en prövning av
ett barns asylärende. Barnet i fråga fick uppehållstillstånd på grund av det kunde antas att
verkställighetshinder till hemlandet skulle bestå.
67

Som nämnts ovan har det varit svårt att få alla handlingar från domstolarna.
Bristen på dokument gör att det är svårt att redovisa resultat från kartläggningen,
och än svårare att dra slutsatser.
I kartläggningen har ingått 15 domar från aktuell tidsperiod 2007, fem från var
och en av de tre migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Domarna har avsett 27 barn, 17 pojkar och tio flickor. Barnen har kommit från
nio ursprungsländer: Afghanistan, Albanien, Armenien, Bolivia, Colombia,
Demokratiska Republiken Kongo, Etiopien, Rumänien och Serbien och
Montenegro. I två domar har ursprungslandet och identiteten varit oklar. Flest
domar rörde barn från Serbien och Montenegro, därnäst Bolivia.
68
Antal
9
6
3
0
8
Åldersfördelning migrationsdomstolarna
5 5
0-3 år 4-7 år 8-10 år 11-13 år 14-17 år
Av domarna gällde 11 överklaganden av beslut från Migrationsverket som varit
fattade efter den 31 mars 2006, dagen för ikraftträdandet av den nya instans- och
processordningen. Fyra domar har gällt tidigare beslut, ett beslut från 2003, två
från 2005 och ett beslut från 2006.
I fyra av 15 domar (avseende sju barn) har migrationsdomstolarna bifallit
överklagandet av Migrationsverkets beslut. I tio domar har migrationsdomstolarna
avslagit överklagandet och låtit Migrationsverkets beslut ligga kvar. I
en dom (avseende två barn) avvisade migrationsdomstolen målet tillbaka till
Migrationsverket. 125
125
Anledningen till återvisningen var att migrationsdomstolen ansåg att familjen hade gjort sannolikt att
de var hemmahörande i ett annat land än det som Migrationsverket hade prövat asylansökan mot.
4
5

Antal
20
15
10
5
0
7
Domar i migrationsdomstolarna
18
Beviljade uppehållstillstånd Avslag av överklagande Beslut om återvisning till
Migrationsverket
Ett barn har fått uppehållstillstånd som flykting, fem barn på grund av
synnerligen ömmande omständigheter och ett barn på grund av anknytning.
I 18 barns ärenden har det hållits muntlig förhandling hos domstolen. Det
framgår bara i ett fall att ett barn hörts under den muntliga förhandlingen. Det är
svårt att dra slutsatser om i vilken mån barnen hade kommit till tals före
domstolshandläggningen då information om handläggningen hos Migrationsverket
saknas i flera ärenden. Det är intressant att notera att så många som 11
barn har kommit till tals på annat sätt genom läkarintyg och intyg från socialtjänst
och skola. I ett fall hördes en lärare vid domstolsförhandling för att visa på
barnens anpassning till Sverige.
I domstolsärendena kom det mer sällan fram individuella flykting- eller
skyddsskäl. Bara fyra barn (varav tre från samma familj) hade individuella
flyktingskäl och bara ett barn hade individuella skäl för att bedömas som
skyddsbehövande i övrigt. 126 Individuella ömmande omständigheter kom fram
för 17 barn.
20 barn hade flyktingskäl som var gemensamma för familjen, och 26 barn hade
gemensamma skäl för bedömning som skyddsbehövande i övrigt. 16 barn hade
gemensamma ömmande omständigheter.
Bedömningarna av flyktingskälen var utförligt motiverade för 13 barn, delvis
motiverade för ett barn och inte alls motiverade för två barn. 127 Bedömningarna
av skyddsskälen var utförligt motiverade för elva barn, delvis motiverade för sex
barn och inte alls motiverade för två barn. 128 Bedömningarna avseende ömmande
126
Anledningen till den stora skillnaden jämfört med barnen i familj som prövades av Migrationsverket
under urvalsperioden kan vara att materialet jag har fått ut från domstolarna inte alltid innehållit
protokoll från Migrationsverkets utredningar inte funnits tillgängliga i domstolens material.
127
20 barn hade flyktingskäl, men bara 16 bedömningar är redovisade ovan. Två barns ärenden
återvisades, och domen för två syskon hänvisade till ett tidigare beslut av Migrationsverket som jag inte
haft tillgång till.
128
26 barn hade skäl som skyddsbehövande, men bara 19 bedömningar är redovisade. Samma fyra
barn som hänvisas till i fotnoten ovan faller bort, liksom två barn vilka inte längre åberopade de
skyddsskäl som anförts vid handläggningen hos Migrationsverket, samt ett barn som erkänts som
flykting.
2
69

omständigheter var utförligt motiverade för 10 barn, delvis motiverade för 9 barn
och inte alls motiverade för två barn.
Det barn som gavs flyktingstatus fick det på gemensamma skäl med föräldrarna,
etnicitet. Barnet var fött i Sverige.
De fem barn från två olika familjer som fick uppehållstillstånd grundat på
synnerligen ömmande omständigheter fick det utifrån en sammantagen
bedömning. I båda familjerna hade mödrarna bristande omsorgsförmåga.
I domen för de två barn som inte fick någon motivering överhuvudtaget står
enbart följande att läsa: ”Vad som anförts föranleder inte migrationsdomstolen
att göra en annan bedömning.”
Barnrelevant landinformation har bara kommit fram i två domar. I en dom
refererar domstolen till UD:s rapport om mänskliga rättigheter för Serbien och till
en FN-rapport om tillgången till sjukvård. Landinformationen förefaller vara
avgörande i domstolens bedömning att synnerligen ömmande omständigheter
föreligger. I ett annat fall hänvisar biträdet till information från US State
Department om omfattningen av könsstympning.
Barnets psykosociala utveckling nämns i fyra domar. I sex domar görs tydliga
bedömningar av barnet bästa.
I två domar hänvisar domstolen till praxis som visserligen inte utgår från barn
men som är av betydelse för barn. I en görs en hänvisning till ett
regeringsavgörande om återreseförbud, reg. 92-01. I ett annat fall som rör en
ettårig flicka med en hiv-infekterad mamma, hänvisar domstolen till
Socialstyrelsens yttranden till Utlänningsnämnden om hiv från 1994 och 1998.
70

12. Vad betyder kartläggningens
resultat?
12.1 Kommentarer
12.1.2 Hur barnet hörts
Vid en första anblick ter det sig som om en liten andel av barn hörts i
asylprocessen. Vid en närmare belysning av de enskilda fallen ser man att många
barn kommit till tals, och att andelen barn som hörts av Migrationsverket ökar i
takt med ålder.
Resultatet som tyder på att de flesta barn som ingått i kartläggningen i princip har
givits möjlighet att komma till tals eller har fått sina egna möjliga skäl
uppmärksammade på något sätt är givetvis glädjande. Men utifrån denna studie
kan man inte dra några slutsatser om huruvida det enskilda barnet självt, eller för
den delen dess vårdnadshavare, känner att dess skäl kommit fram på bästa sätt
eller att tillfälle att föra fram samtliga skäl framkommit.
Vad som är anmärkningsvärt är att det bara i enstaka fall finns tjänsteanteckningar
från Migrationsverket som förklarar vilka överväganden man gjort
när man hör eller inte hör barnet.
I de fall där barn inte har hörts av Migrationsverket eller tydligt kommit till tals på
andra sätt eller genom andra aktörer, har barnens skäl ändå kommit fram i viss
mån. Det offentliga biträdet har en viktig roll att spela här. En framtida studie när
den nya instans- och processordningen i högre grad ”satt sig” kan möjligen i
högre grad påvisa vilken effekt det ökade ansvaret för offentliga biträden har för
att ta fram barns skäl.
I fallet som beskrivs ovan rörande familjen med en syskonskara på sju barn under
18 fick familjen uppehållstillstånd. Men är det rimligt att tro att ett offentligt
biträde ska kunna ”tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten
att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet” i en så stor familj? Kan det
offentliga biträdet i ett sådant fall räkna med att få kostnadsersättning för hela sitt
arbete i alla instanser? När ska Migrationsverket se till att barnen hörs
individuellt? Finns det en risk att prövningen hellre handlar om ömmande
omständigheter för hela familjen än skyddsskäl för ett eller två barn?
I diskussionen om hur barn hörs eller kommer till tals exempelvis genom
föräldrar bör man också tänka på vikten av att rätt frågor ställs rörande barnets
situation. När en mamma hävdar att man är hemlös i hemlandet, kan det vara
påkallat att följa upp ett sådant uttalande med frågor om hur detta påverkar barn i
familjen – kan det vara så att spädbarn är särskilt utsatta i jämförelse med äldre
barn? 129 Likaså bör det också ställas framåtsyftande frågor som behandlar risken
129 Jfr. fallet som refereras i del 11.1.2.1 där en familj hävdat fattigdom/hemlöshet som skäl
för uppehållstillstånd. En nylig studie om landinformation pekade på att Migrationsverkets
handläggares användning av landinformation ofta skedde sent i handläggningen av ett
71

för barnet vid ett återsändande och inte bara frågor om vad som tidigare hänt
barnet.
12.1.3 Bedömningarna av barnets skäl
Varför har bara hälften av barnen i kartläggningen fått utförliga bedömningar av
sina flykting- och skyddsskäl? Den kontext i vilken asylprövningen sker är
intressant för att förstå hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna gjort
sina bedömningar.
För det första används inte landinformation. Denna information är det
objektiva stödet för beslutsfattaren i asylärenden att stödja sig mot. I denna
undersökning hittas referenser till landinformation som är direkt relevant för
bedömningar av barnets skäl i endast sju av 43 beslut och i två av 15 domar. Det
torde av den sparsamma användningen av landinformation stå klart att det
antingen råder en brist på information om barnets mänskliga rättigheter i de
ursprungsländer som denna kartläggning gäller, eller så saknas förståelse, vilja och
kunskap om vikten av att använda sig av landinformation som en grund för
bedömningen av barns asylärenden.
För det andra saknas prejudikat. Migrationsverket hänvisar till ett tydligt relevant
prejudikat i ett fall av 43.
För det tredje så görs en bedömning av barnets bästa i mindre än hälften av alla
fall, och då huvudsakligen i samband med prövningen av om synnerligen
ömmande omständigheter föreligger.
Det är också tydligt att motiveringarna av barn i familjs synnerligen ömmande
omständigheter är mer utförliga. För dessa bedömningar finns det lagstöd,
utförliga förarbeten men också en jämförelsevis väl utvecklad rättspraxis, både
vad gäller 1989 års lag och 2005 års lag.
Kartläggningens resultat behöver inte betyda att skyddsbedömningarna för all
framtid kommer att hamna i bakvattnet. Även om domstolsmaterialet är mindre i
kartläggningen, är det anmärkningsvärt att Migrationsdomstolarnas bedömningar
av flyktingskälen i mycket hög utsträckning är utförligt motiverade. Detsamma
gäller för mer än hälften av skyddsskälsbedömningarna. Förhoppningsvis utgör
detta en indikation på att fokus kan komma att flyttas i framtiden.
Det lilla materialet om ensamkommande barn visar också på att det kan finnas
kvalitetsproblem i beslutsmotiveringar om synnerligen ömmande omständigheter
men som på ytan ser ut att gå i sökandens fördel men där man i själva verket valt
att hellre göra en allmän bedömning av förhållandena i hemlandet än av det
enskilda barnets situation. 130
ärenden, och ofta endast om sökanden redan visat sig trovärdig och om skälen skulle kunna ge rätt till
asyl. Se Flärd, Helge, The Use, Misuse and Non-Use of Country of Origin Information in the Swedish
Asylum Process, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar 2007, s. 36.
130 Se del 11.2.
72

12.2 Barnspecifika skäl i kartläggningen?
En av de mer intressanta sakerna i kartläggningen var att kunna följa upp frågan
om i vilken omfattning skäl som skulle kunna kallas barnspecifika eller
barnrelaterade kommit fram. Detta är en indikation på hur vanliga, eller ovanliga,
sådana här omständigheter är vid prövningen av barns asylärenden. I sammanlagt
30 av de 58 olika mål och ärenden som ingick i kartläggningen har barnspecifika
skäl och former av förföljelse – kränkningar av rättigheter som är unika för barn
eller som härrör från faror som drabbar barn på ett speciellt sätt – kommit fram.
Antal
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Nej; 18
Ja; 15
För barn i familj hos
Migrationsverket
Barnspecifika former eller skäl för förföljelse
Framgår ej; 1
Nej; 1
Nej; 9
Ja; 8 Ja; 6
För ensamkommande barn
hos Migrationsverket
Hos migrationsdomstolarna
Följande risker har åberopats eller på annat sätt kommit fram för barnen i
kartläggningens 4 beslut och 15 domar: 131
Risk för våld i hemmet: 5 fall av 58
Risk för kränkning av rätten till utbildning genom att vara utestängd från
skolan eller inte kunna ta sig till skolan: 10 fall
Risk för trakasserier i skola: 2 fall
Risk för kränkningar av barn från blandäktenskap 132: 1 fall
Risk för att bli barnsoldat: 1 fall
Risk för kidnappning: 6 fall
Risk för tvångsarbete: 1 fall
Risk för att bli gatubarn vid återvändande: 1 fall
Risk för könsstympning: 1fall 133
Riskerna förknippade med att vara barn till hiv-smittad förälder: 1 fall
Risk för ökad sårbarhet för barn som växer upp i kvinnostyrt hushåll: 2
fall
Risk för tvångsäktenskap: 1 fall
131
De berör såklart fler barn, men det illustrerar hur vanligt det är att frågor om de asylskäl som är
specifika för barn kommer upp i asylprövningen. I kartläggningen har jag inte kategoriserat alla dessa
risker som skyddsskäl. Exempelvis har inte argumentationen i ärendet rörande barnet till HIV-smittade
föräldern kopplats till skyddsskäl.
132
Dvs. barn vars föräldrar var av olika etnicitet eller religion.
133
I ett annat fall kom hälsokonsekvenserna av könsstympning upp som ett skäl.
73

Dessutom aktualiserades tidigare utsatthet för barn som varit vittne till våld i åtta
ärenden.
Vad som är mer anmärkningsvärt än omfattningen av barnspecifika skäl i en
sådan här kartläggning är att barnspecifika skyddsskäl inte låg till grund för
uppehållstillstånd som flykting för något enda av barnen i kartläggningen.
Visserligen kan det sägas att Sverige under en längre tid har haft en restriktiv
tolkning åtminstone av flyktingkonventionen, 134 men en restriktiv tolkning av
flyktingkonventionen kan inte vara den enda förklaringen till att barnets skäl inte
fått genomslag i skyddsprövningen.
Tyvärr behandlas barnspecifika skäl alltjämt mer ingående vid en prövning av
synnerligen ömmande omständigheter än vid prövning av skyddsbehov.
Barnspecifika skyddsomständigheter har betydelse för bedömningen av
synnerligen ömmande omständigheter, exempelvis kan ett barn som varit vittne
till våld lida av trauma på grund av upplevelsen som påverkar barnets
hälsotillstånd. Tillgång till skola eller risk för social utsatthet kan också ingå i den
sammantagna bedömningen av om synnerligen ömmande omständigheter
föreligger eftersom situationen i hemlandet särskilt skall beaktas enligt lagregeln.
Men en prövning av huruvida barnspecifika skäl utgör synnerligen ömmande
omständigheter ska givetvis först göras sedan en ingående prövning om de utgör
grund för skyddsbehov är avslutad.
12.3 Lagstiftningsbehov?
Ett avgörande från Migrationsöverdomstolen från april 2007 illustrerar väl
bristerna i fråga om att ta barns egna asylskäl på allvar.
Målet gäller en familj från Kosovo som flydde till Sverige 2004. De tillhörde
minoriteten ashkalier och kom från från byn Vushtrri i Kosovo. Familjen
hävdade att de utsatts för många attacker mellan 1999 och 2004 och att kulmen
nåddes när deras och många andra ashkaliers hus brändes ned i mars 2004.
Familjen hade fyra barn. I yrkandena till migrationsdomstolen i Göteborg
hävdade familjen bland annat följande:
”[…] gick alla i skolan i Kosovo innan kriget, men tvingades sluta 1999
då kriget bröt ut. Efter kriget gick […] och […] i skolan några dagar,
men vågade sedan inte återvända dit på grund av att de mobbades av
kompisar och lärare. […] blev slagen flera gånger och överfallen med
kniv vid ett tillfälle. Därefter vågade inget av barnen gå ut
överhuvudtaget, utan stannade hemma. De tänker mycket på
händelserna 17-18 mars 2004…”
Migrationsdomstolen i Göteborg bemötte först flyktingfrågan, det vill säga om
bedömningen om någon eller några medlemmar i familjen hade en välgrundad
134 Se exempelvis Flyktingstatus och alternativa skyddskategorier – en statistisk jämförelse och analys,
av Gregor Noll och Aleksandra Popovic, som ingår som del 21 i betänkandet SOU 2006:6.
74

fruktan för förföljelse av någon av grunderna i flyktingkonventionen.
Migrationsdomstolen pekade på att situationen generellt sätt blivit bättre:
[Migrationsdomstolen konstaterar att] förhållanden i Vushtrri, Kosovo,
i jämförelse med år 2004 successivt har förbättrats. Som framgår av
rapporterna har säkerhetssituationen för ashkalier generellt sätt blivit
bättre och deras rörelsefrihet i samhället har blivit större.
Migrationsdomstolen finner därmed att familjen […] inte kan anses ha
en välgrundad fruktan för förföljelse vid ett återvändande. (min
kursivering)
I frågan om familjen kunde ses som skyddsbehövande i övrigt gavs heller inget
utförligt svar:
Mot bakgrund vad som framkommit i målet anser migrationsdomstolen
inte heller att familjen […] är att anse som skyddsbehövande i övrigt”
(min kursivering)
Bedömningen av huruvida synnerligen ömmande omständigheter förelåg var inte
heller särskilt utförlig.
Migrationsdomstolen har vid sin bedömning särskilt beaktat de
omständigheter som ligger till grund för […] ansökningar och inte
funnit att hänsynen till barnens hälsa och utveckling samt barnets bästa
i övrigt med tillräcklig styrka talar för en annan utgång i målet (jfr 1 kap.
10 § UtlL)
Familjen överklagade domen och beviljades prövningstillstånd av
Migrationsöverdomstolen. Migrationsöverdomstolen instämde i migrationsdomstolens
bedömning utan att i sak avhandla de grunder som anförts i
överklagandet eller för den delen de skäl som anförts rörande barnen tidigare i
processen.
Varför är detta ett problem? När barnen säger att de inte kan gå i skolan har de
framfört argument om att deras rättighet till utbildning enligt bland annat
Barnkonventionens artikel 28 har kränkts. Rättigheten är inte kollektiv utan
specifik för barnet. Likaså kan barnens livssituation – upplevelse av förföljelse,
oförmåga att våga sig ut och avsaknad av skolgång – ses som inskränkningar av
rätten till utveckling i Barnkonventionens artikel 6.
Det är inte nödvändigtvis så att ett eller flera barn i målet skulle ha beviljats
uppehållstillstånd som flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller på grund av
synnerligen ömmande omständigheter. Fallet – liksom de fall jag sett i kartläggningen
som redovisats ovan – väcker ändå frågor som har med utredning och
bedömning av skäl och förståelse för det asylsökande barnets rättigheter att göra.
• Har Migrationsverket och domstolarna sett barnen i familjen som egna
individer, med egna skäl för uppehållstillstånd?
Om så är fallet, varför syns detta inte i beslut och domar?
75

76
Har Migrationsverket och domstolarna någon kunskap om och förståelse
för konsekvenserna av kränkningar av barnets rättigheter?
Om kunskapen om barnets rättigheter brister och om barnets skäl för
uppehållstillstånd inte bemöts, kan portalparagrafen om barnets bästa
beaktas?
Att Migrationsöverdomstolen har avgjort fler mål som är synnerligen ömmande
omständigheter än skyddsbehov för barn har möjligen sin grund i att lagstiftning,
förarbeten och tidigare praxis från utlänningsnämnden och regeringen är mer
utförlig.
Rädda Barnen har under 2007 påtalat behovet av att utreda frågan om
barnspecifika skäl för och former av förföljelse. I underlag till riksdagens
tvärpolitiska barngrupp har vi påtalat att barn kan utsättas för förföljelse som
riktas mot dem just på grund av att de är barn, så kallad barnrelaterad förföljelse,
och att en del former av förföljelse bara drabbar barn, den är barnspecifik. 135
Det är också viktigt att komma ihåg att upplevelsen och följderna av
rättighetskränkningar inte är desamma för barn och vuxna. Barns subjektiva
rädsla kan inte alltid kan bedömas på samma sätt som vuxnas och att vissa former
av förföljelse måste anses allvarligare när det är ett barn som utsätts.
Ett av kartläggningens ärenden illustrerar väl brister som föreligger vad gäller
bristerna i förståelsen för och hänsynen till barns upplevelser. I ett beslut
konstaterade Migrationsverket att den misshandel en tonårig pojke utsatts för i
hemlandet på grund av pappans politiska aktiviteter inte var så allvarlig eftersom
pappan sagt att han och pojken nu mådde fysiskt bra. Migrationsverket ansåg
därför att misshandeln inte kunde ha varit så allvarlig att den inneburit några
allvarligare bestående men för pojken. De hot och trakasserier pojken och hans
far utsatts för utgjorde, enligt Migrationsverket, därför inte förföljelse i
flyktingkonventionens mening. Pojken hade inte hörts av Migrationsverket. 136
135 Andra barnrättsaktör har också betonat vikten av att bättre ta hänsyn till barnspecifika skäl i den
svenska asylprocessen. Unicef Sverige (Dahl m.fl., Ändra lagen och skydda asylsökande barn, Svenska
Dagbladet 18 januari 2007) också framhållit ett lagstiftningsbehov:
Toleransnivån för vad ett barn ska behöva acceptera måste vara betydligt lägre
jämfört med vad vuxna kan behöva utstå. Handlingar mot barn som utgör allvarliga
övergrepp, trakasserier och exploatering kan innebära barnspecifik förföljelse.Det
är en konsekvens av det skydd som barn har rätt till enligt Barnkonventionen.
136 Pojken fick uppehållstillstånd på en annan grund.

13. Rekommendationer
Till regeringen:
Utlänningslagen behöver förtydligas vad gäller barnspecifika skäl för eller former
av förföljelse. Regeringen bör därför låta utreda förutsättningarna för att införa
ett särskilt lagrum om detta.
När Sverige nu ska införliva EG:s skyddsgrundsdirektiv 137 i lagstiftningen bör
regeringen föreslå särskilda bestämmelser rörande utredning av barnspecifika
handlingar för att uppfylla direktivets minimikrav.
Regeringen bör i sitt regleringsbrev uppmana Migrationsverket att särskilt
rapportera hur verket vid sin prövning beaktar typer av förföljelse som är
specifika för barn. 138
Till Migrationsverket:
Migrationsverket bör alltid redogöra för överväganden verket gör när barn inte
hörs. Migrationsverket bör speciellt uppmärksamma i vilken omfattning barn i
familj kommer till tals i ärenden där det offentliga biträdet har den huvudsakliga
kontakten med barnet. När Migrationsverket kan anta att barnet inte kommer till
tals, bör verket agera för att säkerställa att detta sker.
Migrationsverket måste i ärenden som rör barn i familj tillgodose att barnets skäl
till fullo blir utredda. Migrationsverket måste se till att verkets alla enheter och all
personal som medverkar i asylhandläggningen av barns ärenden har kunskap om
barnets rättigheter och de konsekvenser kränkningar av barnets rättigheter kan ha
för enskilda barn.
Migrationsverket bör se till att landinformation som rör situationen för barn och
barnets rättigheter aktivt samlas in och görs tillgänglig för verkets personal,
offentliga biträden och sökanden genom databasen Lifos. Vid användning av
landinformation bör Migrationsverket särskilt eftersträva att analysera
informationen utifrån barnets perspektiv.
Migrationsverket bör se till att skyddsskäl som framförs för föräldrar eller
familjemedlemmar men som också berör barn belyses ur ett barnperspektiv.
Konsekvenserna för det enskilda barnet vid ett återsändande måste alltid komma
fram. Detta kan ske genom att Migrationsverket uppmanar det offentliga biträdet
att skriftligen komplettera sin inlaga och/eller att Migrationsverket vid en muntlig
handläggning av ärendet hör barnet eller på annat sätt tar in sådan information.
Migrationsverket måste se till att allt som kommer fram rörande barns skäl
utförligt tas upp i verkets beslut. När barnspecifika skäl för eller former av
137
Se betänkandet Skyddsgrundsdirektivet och svensk rätt (SOU 2006:6)
138
Jfr Skyddsgrundsdirektivets preambel punkten 20
77

förföljelse aktualiseras måste Migrationsverket särskilt redogöra för sina
överväganden med anledning av dessa.
Till offentliga biträden:
För att fullgöra sina skyldigheter måste det offentliga biträdet särskilt
uppmärksamma barnets situation. Biträden som representerar asylsökande
barnfamiljer bör eftersträva att förkovra sig i frågor om barnets rättigheter och
barnspecifika skäl för och former av förföljelse, och hur man på bästa sätt kan
företräda ett barn.
Biträdet bör se till att varje barn i en familj får möjlighet att komma till tals,
antingen själv eller genom sina föräldrar, eller genom att Migrationsverkets
handläggare gör en särskild muntlig utredning av barnets skäl.
78

14. Källor
UNHCR
Handbok om förfarandet och kriterierna för att bestämma flyktingars rättsliga
ställning, andra tryckningen 1996
Refugee Children: Guidelines on Protection and Care, Genève, 1994
Guidelines on Policies and Procedures in Dealing with Unaccompanied Children
Seeking Asylum, februari 1997.
Guidelines on international protection: “Internal Flight or Relocation
Alternative” within the Context of Article 1A(2) of the 1951 Convention and/or
1967 Protocol relating to the Status of Refugees, 2004.
Guidelines on Formal Determination of the Best Interests of the Child, maj 2006.
Barnrättskommittén
Barnrättskommittén/Committee on the Rights of the Child, General Comment
No. 6 on treatment of unaccompanied and separated children outside their
country of origin, 1 september 2005 (CRC/GC/2005/6).
EG/EU-rätt
Grönbok om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet Bryssel den
2007-06-06, KOM(2007) 301 slutlig.
Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober
1999.
Rådets resolution av den 26 juni 1997 om underåriga medborgare i tredje land
utan medföljande, 97/C221/03
Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när
trejdelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller
som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa
personers rättliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet.
Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för
medlemsstaternas förfarande för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.
Svensk rätt
Offentligt tryck
Dir. 2007:119
SOU 1996:15 Barnkonventionen och utlänningslagen
SOU 2004:31 Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse
SOU 2006:6 Skyddsgrundsdirektivet och svensk rätt
79

SOU 2006:61 Asylförfarandet – genomförandet av asylprocedurdirektivet i
svensk rätt
Proposition 1996/97:25
Proposition 2004/05:170
Proposition 2005/06:6
Bet. 2004/05:SfU17
Rättsfall
Migrationsöverdomstolen
Refererade avgöranden:
MIG 2006:1 (UM 122-06)
MIG 2007:5 (UM 651-06)
MIG 2007:9 (UM 23-06)
MIG 2007:12 (UM 540-06)
MIG 2007:15 (UM 168-06)
MIG 2007:33 I-II (UM 837-06 och UM 887-06)
MIG 2007:37 (UM 475-06)
MIG 2007:43 (UM 1048-06)
Orefererade avgöranden:
UM 61-06
UM 241-06
UM 245-06
UM 609-06
UM 663-06
UM 1344-06
UM 1348-06
Regeringen (enligt 1989 års utlänningslag).
Reg.101-05
Migrationsdomstolarna
UM 721-06
Migrationsverket
Vägledande beslut 2006-05-30 (Lifos 14778)
80

Litteratur
Barnets bästa i asylärenden. En studie av Migrationsverkets praxis i asylärenden med
barnfamiljer, Barnombudsmannen 2000
Dahl, Birgitta, Lönnerblad, Veronique, och Heilborn, Christina, Ändra lagen och
skydda asylsökande barn, Svenska Dagbladet 18 januari 2007
Flärd, Helge, The Use, Misuse and Non-Use of Country of Origin Information in the
Swedish Asylum Process, Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar 2007
Juhlén, Karin, Barns egna asylskäl 2003, Rädda Barnen 2003
Malmström, Cajsa, Barns psykosociala utveckling riskbedömningar i asylärenden, en
utbildning med Kjerstin Almqvist och Anders Broberg, Stiftelsen Allmänna Barnhuset
och Svenska Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn, 2006
Nilsson, Eva, Barn i rättens gränsland, Iustus förlag, 2007
Regleringsbrev för budgetåret 2007 avseende Migrationsverket, Regeringsbeslut 2006-12-21
UD/2006/53738/RIM, UD/2006/60899/RIM (delvis)
Rimsten, Eva, Barns egna asylskäl 2005 – Uppföljande kartläggning, Rådgivningsbyrån
för asylsökande och flyktingar och Rädda Barnen 2005
Rutiner för handläggning av asylärenden vid ansökan och asylprövning daterade 2006-12-06,
publicerade i systemstödet Skapa enligt Migrationsverkets beslut VC asyl 85/2006
(2006-11-27)
Ruxton, Sandy, Separated Children and EU Asylum and Immigration Policy, Separated
Children in Europe Programme 2003
Schiratzki, Johanna, Barnets bästa i ett mångkulturellt Sverige, Iustus förlag 2005, 2
uppl.
Utlänningshandboken kapitel 37.5 Att utreda barn, skapat 2006-03-13,
Migrationsverket
Utrikesdepartementet, Pressmeddelande 2005-05-26, Proposition om ny instans- och
processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden
Utvärdering av asylärenden avseende barn i familj, har barnen beretts möjlighet att komma till
tals, Migrationsverket Verksamhetsområde asyl 2005-10-25
Wikrén, Gerhard och Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen med kommentarer, åttonde
upplagan, Norstedts Juridik 2006
Årsredovisning 2006, Migrationsverket
81

2006 Global trends: Refugees, Asylum-seekers, Returness, Internally Displaced and
Stateless Persons (rev 16 juli 2007), UNHCR 2007
US Committee for Refugees, World Refugee Survey 2007
Läs mer
Andersson, Hans m.fl. (red.), The Asylum-Seeking Child in Europe, Centre for
European Research at Göteborg University 2005
Bhabha, Jacqueline, och Young, Wendy, Not Adults in Miniature: Child Asylum
Seekers and the New US Guidelines, International Journal of Refugee Law, 1999;
11:85 - 124
Bhabha, Jacqueline, Demography and Rights: Women, Children and Access to Asylum,
International Journal of Refugee Law, 2004; 16: 227 - 243
Edwards, Alice, Age and gender dimensions in international refugee law, i Feller, Erika
m.fl. (red.) Refugee Protection in International Law: UNHCR's Global
Consultations on International Protection, Cambridge University Press 2003
Kartläggning och analys av bifallsfrekvenserna i migrationsdomstolarna, rapport 2007-05-31,
Länsrätten i Göteborg, Länsrätten i Skåne län och Länsrätten i Stockholms län.
Larsson, Nina, Lyssna på oss! Rapport om barns upplevelser som asylsökande i
Sverige, UNICEF Sverige 2007
O’Connell Davidson, Julia, och Farrow, Caitlin, Child Migration and the Construction
of Vulnerability, Rädda Barnen 2007
82

Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter.
Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta
situationer – i Sverige och i världen.
107 88 Stockholm
Tel 08-698 90 00
Fax 08-698 9010
info@rb.se, www.rb.se