Klimat och väderlek – en utställning på Åbo landsarkiv fr

De Stora nödåren 1866- 1868
I början av 1800-talet blev der kallt igen: på eran upprepades hungersnöden, till exempel åren 1808-1809, på 1830talet
och i slutet av 1860-talet.
De Stora nödåren var den senaste omfattande hungersnöden in Finland. Man har uppskattat, att ungefär 8 % av
befolkningen dog av hunger och sjukdomar, som bredde ut sig med hungern. I Norra Finland kom missväxten redan
år 1857, liksom också år 1862, och samma upprepades år 1865. I mitten av augusti såg allt ännu bra ut, men
2.8.1865 kom frosten och förstörde skörden på vidsträckta områden. Det var också brist på hö. Sommaren 1866 var
mycket regnig, och potatisen och andra rotsaker ruttnade. Vintern var lång och sträng: i Södra Finland var snötäcket
tjockt ännu i början av maj. Vårsäden blev försenad, och det blev brist på foder. I augusti kom den första frosten, och
efter den tredje september var det flera frostnätter, under vilka resten av skörden förstördes. På hösten var det
kraftiga och varaktiga regnfall, som förstörde potatisskörden. Vintern 1867 var också sträng, och våren kom
försenad, snötäcket varade till maj, och det var is i sjöarna. Frön grodde inte, och i augusti kom frosten, liksom
föregående år. Våren 1868 kunde man äntligen så i tid, och även skörden lyckades. Men epidemierna, som spriddes
av tiggarna, fortsatte ännu. I början av 1868 nåddes toppen i dödligheten.
4) Euraåminne församlings arkiv: Inkomna kungörelser; II Ef:18. Kungörelsen om nödvändigheten att mocka
snö 18.4.1867
5) Åbo och Björneborgs länsstyrelse: Guvernörernas berättelser 1861-1870; Dt:4
Finlands senat skötte dåligt hungersnöden. Staten hade inte råd att importera föda från utlandet, och det tog tid att
förstå, hur allvarlig nöden var. Guvernörernas rapporter var i någon mån förskönande. Guvernören i Åbo och
Björneborgs län beskriver lantbrukets utveckling med gynnsamma ord, men konstaterar också, att åren 1866 och
1867 har åtskilliga trakter av Satakunda och Vemo härad drabbats av missväxt, som bland befolkningen framkallade
hungersnöd och tyfus, till vilkas dämpande landets styrelse dock ”skyndsammast vidtog kraftiga åtgärder”. Spannmål
hämtades till Finland från olika håll av Europa, och staten ordnade nödarbeten. Organisationen av hjälpen visade sig
ändå vara otillräcklig.
6) Euraåminne församlings arkiv: Ankomna brev och beslut från myndigheterna; II Ec:8
Guvernören C.M. Creutz cirkulär till lokala myndigheterna 30.7.1867
Då situationen försämrades, och människorna gav sig i väg att vandra och tigga, försämrades också
opinionsklimatet. Guvernören i Åbo och Björneborgs län skickade ett cirkulär till lokala myndigheter, där han
uppmanade dessa att inte medge respass till oförmögna, liksom barn och andra ”mindre arbetsföra personer”. Detta
motiverades med sedlighet och hälsovård med mera, men i bakgrunden var förordningarna, som förbjöd tiggeriet och
hindrade arbetslösa, ”lösa”, människor att flytta från en ort till en annan, i synnerhet om de skulle förbli där och
behöva fattighjälp.
7) Vittis församlings arkiv: Sockenstämmans protokoll 18.9.1867; II Cab:
I Vittis funderade man i sockenstämman 18.9.1867, hur man kunde hindra de fattiga att vandra, och få barn och
andra icke arbetsföra människor att stanna på sin hemort. Församlingen kom till, att ingen föda skulle ges åt dessa
vandrande tiggare, utan de skulle utmanas att gå till sin hemort och plocka mossa till vintern, ty ”den, som inte
arbetar, skall inte äta heller” eller med andra ord: ”om man inte samlar föda till vintern, skall man i lugn och ro dö av
Turun maakunta-arkisto Aninkaistenkatu 11 PL 383, 20101 Turku Puh. (02) 276080 Faksi (02) 276 0810 turku@narc.fi
Åbo landsarkiv Aningaisgatan 11 PB 383, 20101 Åbo Tel. (02) 276080 Fax (02) 276 0810 http://www.narc.fi