Katalog

2004 hade jag fått ihop en fin samling Hagströmgitarrer och
förstärkare, då började jag att spåna med några kompisar att
göra en Hagströmutställning här i Östersund. Jag hade lärt
känna storsamlaren Ulf Zandhers i Göteborg och väckt hans
intresse igen för Hagström. Det fattades bara att få kontakt
med mäster själv, Karl Erik Hagström, för det fanns säkert
något roligt vi kunde låna till vår utställning. Jag ringer Karl Erik
och berättar vad vi tänkt göra och frågar om vi kan komma och
hälsa på, vi fick ett ja, och for till Älvdalen i slutet på november
och gud vad nervös jag var! Ryktet sa att han var inte den
lättaste att få kontakt med, men väl på plats så lossnade allt,
det var ju världens trevligaste och mysigaste människa som
tog emot oss på sitt kontor! Vi fann varandra direkt, vi for runt
på en massa olika ställen och han berättade “The Hagström
Story”. Det var en helt otrolig upplevelse att först få träffa
Karl Erik och sedan bli guidad av honom själv genom
Hagströms underbara värld, vi var i lador, arkiv m.m.
Vi fick ett positivt svar från honom, givetvis skulle vi få låna
saker från fabriken till utställningen.
Vi skulle bo kvar över natten och vi hade bjudit in Karl Erik till
julbordet på hotellet. Vi fick höra av andra vi träffade i Älvdalen
att han kommer säkert inte dit, han går aldrig ut, så det blev lite
nervöst om han skulle dyka upp eller inte. Men när vi kommer ner
ser vi Karl Erik sittandes där! Det kändes stort, han sitter
och väntar på oss, oj, oj, oj! Det var fullt med matgäster på
hotellet och många frågade hur vi hade lyckats få dit Karl Erik?
Jag tror jag vet svaret; vi var ärliga, han visste om min samling,
som det hade skrivits en hel del om redan då och vi hade inga krav
om att få låna saker utan vi hade bara en önskan.
Vilken kväll det blev! Jag hade inte mått så gott på år och da´r
som den kvällen med Karl Erik. Han var på ett strålande humör
och berättade massor av historier. Det blev sent och vi skulle upp
tidigt, men Karl Erik var inte trött och släppte inte i väg oss förrän
sent på nattkvisten.
Det här var det största jag upplevt om man bortser från det som
rör familjen, jag levde i ett rus i flera veckor efter den här träffen.
43