1987/2_3 - Vi Mänskor

EVA
- IBLANn NÄn JAG GAR på stan
och ser en kvinna i 30-årsåldern, med
matkassar i händerna och barn i dom
andra händerna som hon inte
har. . .och sån där nästan glasartad
blick, tänker iag att hon kanske lever
som jag gjorde då. Nästan som en
robot, en slags maskin, utan att riktigt
registrera livet som passerar
förbi.
- Men jag tänkte alltid att iag
hade ett bra liv. Jag undrar vad det
är som gör att man inte ens vågar
uttrycka det för sig själv. Det att
man aldrig riktigt är vaken.
- När iag var trettio trodde jag
att jag var ovanligt dum i huvudet.
Jag försökte bilda mig, men fattade
liksom ingenting.
Agneta är femtio år. Hon är skild,
och har två vuxna barn. Nu bor hon
i Flemingsberg, en förort till Stockholm,
där hon jobbar som speciallärare.
Hon kommer från en liten bY i
Västerbotten.
Det här är hennes historia.
"JAG TROR ATT DET är oerhört
viktigt för barnen vad föräldrarna
4
säger och gör. Jag kommer ihåg min
egen mammas handlingar. Hon var
inte politiskt aktiv i vanlig mening,
men hon var solidarisk i det lilla.
Vi var sju syskon, av vilka två nu
är döda. Hon hade oss. hon hade
ladugården och hon var småskolelärarinna.
Hon stod med fötterna i
dyngan och huvudet i skolan, och
förenade det praktiska med det andliga,
eller vad man skall kalla det.
Hennes liv hade ett sammanhang.
Byn gav henne ett.
Jag vill gärna likna henne.
Jag minns när en kvinna från byn
Agneta Norberg år
en av de där
superaktiva
kvinnorna som
ägnar varie "ledig"
timme till att
arbeta för att vi
alla skall tå en
bättre värld att
leva i. För att vi
skall överleva.
Det har hon giort
i snart 20 är.
Men hon hade
ett liv också
innan dess.
AV MONICA DALIN
kom och pratade skit om någon
annan, jag måste ha varit mycket
liten, för jag satt under bordet. Då sa
mamma: "Du skall inte Prata illa om
henne för det där vet du ingenting
om. Och har du bara kommit hit för
att skvallra, kan du lika gärna gå."
Jag kommer ihåg att jag skämdes
lite for mamma, behövde hon verkligen
ta i så. Men jag MINNS det. Att
mamma tog strid i det lilla och vågade
vara lite obekväm.
Hon orkade så mycket! Hon tog
med oss barn ut i naturen och visade
oss olika märkliga saker. Hon skrev
berättelser och dikter. Hon ordnade
teaterföreställningar i byn, för att 6
t.
samla in pengar till en tvättstuga.
Egentligen skulle jag vilja skriva ;
småskolelärarinnornas historia, om :
vad de där kvinnorna har betytt för )
kulturen på landsbygden.
Mamma tyckte om de andra kvin- A P
norna i byn. När någon fyllde femtio t/ Y
ltti'i
w
I