Sirenen nr 4 2008 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

30 ordet fritt Sirenen Nr 4 • Juni 2008 Många som klarar testerna får inte chansen till jobb När studietiden på SMO i Skövde är över planerar jag att jobba som brandman. Något som stör mig är all hysteri om mångfald inom räddningstjänsten. Varför denna hysteri och ska det verkligen få gå så långt som till kvotering? Nej för tusan. Det måste bli ett stopp på detta eftersom det snart förmodligen kommer att handla om ren särbehandling (om det inte redan gör det). Det förs till och med diskussioner huruvida man kan kalla de kvinnliga brandmännen för ”brandkvinnor”. Jobbar jag som man på lasarettet kallas jag sjuksköterska, inget annat. Jag vill poängtera att jag absolut inte har några som helst problem med vare sig kvinnor, homosexuella eller personer med utländsk härkomst inom räddningstjänsten, det är enbart positivt med en blandning. Det talas om att sänka kraven och att räddningscheferna måste göra något för att visa sitt intresse ”på riktigt” för mångfalden. Varför? Har man tänkt på att det kanske inte är lika många kvinnor som dras till detta yrke? Tjejer har inte samma grundfysik som killar och ska man då sänka anställningskraven för att fler kvinnor ska kunna bli brandmän? Vi beklagar att insändarskribenten känner sig förbigången då denne inte har blivit kallad till nyanställningstester hos oss. Vi har glädjande nog fått många sökande till de utlysta tjänsterna och nästan alla sökande uppfyller de krav för tjänsterna som vi har. Tyvärr har vi inte de resurser som krävs för att kalla samtliga kvalificerade till nyanställningstester, men vi har ändå kallat över 40 personer till första delen. En majoritet av dessa Detta kan jag till viss del förstå att man diskuterar i och med att man mer och mer börjar jobba förebyggande och mer ute på fältet i icke utryckningstjänst. Men man kan inte blanda ihop dessa tjänster (kombi, pool, flex och liknande) med tjänsten som brandman. I och för sig finns det i dag ingen sådan tjänst som bara riktar sig till utbildning och liknande där man helt tagit bort utryckningsbiten, utan ofta består utbildningsbiten av runt 25 procent av tjänsten och resten är utryckningstjänst. Här måste man på något sätt särskilja dessa tjänster och varför inte ha två olika rekryteringsformer för de specifika tjänsterna? Man har en gång i tiden satt upp vissa krav för vad som fysiskt krävs för att kunna jobba som brandman. Förr i tiden ville man helst ha elitidrottare och folk med hantverkarbakgrund, men så är det inte längre. Ändå har man i princip kvar samma tester som förr, vilket jag tycker tyder på att det fortfarande krävs den fysiken för att kunna jobba som brandman. Eller? Jag vill gärna inte att man börjar tumma på dessa krav på grund av att man vill ha in tjejer i kårerna. Skulle jag bli kvar i ett brinnande hus och en tjej (85 procent) har erfarenhet från brandmannayrket. Vi satsar på att öka mångfalden inom vår organisation för att ta tillvara på de positiva effekter som uppstår när olika personer med olika bakgrund, kön, ålder med mera arbetar tillsammans. Dessutom ser vi en stor vinst med en mångfald bland våra anställda då vi tror att vi kan förbättra våra förutsättningar för att bemöta alla våra samhällsmedborgare på ett så bra sätt som möjligt. Våra kommuninvånare och tillfälliga gäster skildrar det moderna samhällets mångfald i stort. Tyvärr motsvarar de flesta räddningstjänster i Sverige inte detta spektrum av människor, vilket vi alltså för vår del vill förbättra. Samtidigt har vi ett specifikt och mycket viktigt uppdrag inom räddningstjänsten och kvaliteten på detta arbete vill vi absolut inte tumma på. Därför har vi sedan några år tillbaka tagit ett formellt beslut att till exempel inte kvotera in kvinnor, eller för den delen inte skulle klara av att få ut mig på grund av att hon inte har den fysik som krävs (på grund av att man sänkt kraven) skulle någon annan grupp heller. Det innebär att samtliga som söker sig till oss ställs inför samma nyanställningstester och krav. Vi har noga övervägt vår modell med arbetsanpassade tester kontra ”storstadsmodellen” och kommit fram till att vi kommer att fortsätta med vår modell även framöver. De tester vi har utarbetat syftar till att vi som arbetsgivare ska få en uppfattning om den sökandes mentala och fysiska förutsättningar att klara av arbetet som brandman. Samtidigt ska den sökande kunna få insikt i vad yrket innebär i praktiken och utifrån detta själv kunna bedöma sina förutsättningar. Samtliga sökande som kallas för nyanställningstester hos oss genomför följande moment: personlig intervju, yrkesrelaterad momentövning i övningshus, test i stegar, vattentest, samt ett praktiskt hantverkstest. Dessutom har vi ett krav på att samtliga testpersoner ska kunna visa upp ett aktuellt och godkänt rullbandstestintyg på 250 W (5,6 km/h med 8 graders lutning i det helt plötsligt bli stora skriverier i media eller så skulle man inte våga erkänna det och skylla på något annat. Måste sex minuter) på testdagen. Därefter gör vi en sammantagen bedömning av respektive insats som base- Hans Ekberg ras dels på det faktiska resultat i testen, men även på hur personen genomförde de olika momenten, det vill säga uppfinningsrikedom, vilja, med mera. De nya tjänster som ligger till grund för det stora antal brandmän vi nu sökt, och som insändaren refererar till, har sin grund i att vi ska vara snabbare på plats vid ett räddningsuppdrag i den västra regionen av vår kommun. Den nya offensiva enhet som vi därför kommer att starta under 2009 ska självklart bestå av brandmän i utryckning. Annars missar vi syftet med satsningen. Då den lilla offensiva enheten inte åker på samtliga larm i hela kommunen räknar vi med att de på tid vi riskera detta som en följd av hysterin kring att få in kvinnor i räddningstjänsten? Halmstad sökte nyligen 12-15 heltidsbrandmän. Jag med flera med en hel del erfarenhet i bagaget sökte. Vi blev inte antagna på grund av att det fanns andra som var ”mer kvalificerade”. Man ville ha ”helt nya och fräscha” med i princip ingen erfarenhet från yrket samt slutligen också en del som tidigare jobbat som brandmän. Detta upplägg kan jag förstå, däremot inte hur man kan strunta i att kräva ett intyg på att man klarat ett rullbandstest (och då givetvis det för nyanställning – 5,6 km/tim, 8 graders lutning i 6 min, och inte lägsta kravet för att över huvud taget få rök-/kemdyka – 4,5km/tim, 8 graders lutning i 6 min)? Risken här är att upp emot hälften av de som blivit antagna till tester inte klarar rullbandstestet och kommer att sållas bort. Kontentan av det blir att många av oss som faktiskt klarar det och inte gick vidare till tester missar chansen/möjligheten att få en anställning. Är detta rätt? Jag tycker i alla fall inte det! Upprörd SMO-elev Räddningschefen: ”Vi ser en stor vinst med mångfald” Tyck till – du också! Alla är lika välkomna att delta i debatten. Skriv maximalt 3 500 tecken på datorn, inklusive mellanslag. Saknar du dator, skriv max 30 rader på skrivmaskin. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta ner insändare som är längre. Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nr 5-08 är 27 juli. Välkommen! Många som skulle klara ett rullbandstest sållas bort, skriver signaturen ”Upprörd SMOelev” och tycker att rekryteringen blir orättvis. Personen på bilden har ingen koppling till texterna på denna sida. mellan larm ska kunna stärka vår organisation i vårt förebyggandearbete. Helt i linje med de riktlinjer som finns från Räddningsverket för en effektivare och mer förebyggande räddningstjänst. Tanken som insändarskribenten har med att inrätta olika tjänster, där vissa anställda är brandmän i utryckning, medan andra brandmän arbetar med utåtriktat arbete utan att ingå i utryckningsstyrkan, är en realitet hos oss redan i dag. Det kan bli fler sådana tjänster i framtiden, men i vår nuvarande situation är det inte aktuellt. Det finns även en vinst med att en brandman som har egen erfarenhet av vad larm innebär, delger sina erfarenheter och kunskaper till samhället. Vi tror att det ger större tyngd till budskapet och stärker våra samhällsmedborgares förtroende för oss. Hans Ekberg räddningschef Halmstad
Sirenen Nr 4 • Juni 2008 Det är de tre procenten som räknas I Sirenen nr 3/08 sägs i ett reportage att det är orimligt med samma fysiska krav på både kvinnor och män inom polisen. Underförstått är att räddningstjänsten borde ha samma synsätt. Då glömmer man att det finns viktiga skillnader mellan de båda jobben. När räddningstjänsten kommer fram till skadeplatsen finns som regel olyckan kvar och kräver ett resolut fysiskt ingripande. Ibland handlar det om liv eller död för de olycksdrabbade. Då gäller det att alla hjälpare har hög fysisk förmåga. När polisen kommer fram till en brottsplats finns brottslingen som regel inte kvar. Det är till exempel ofta klok polistaktik att inte hinna fram till ett väpnat rån – det kan leda till skottlossning, personskador och kanske dödsfall. Bättre då att ta förövaren på sikt, när man kan göra det under säkra förhållanden. De säkra förhållandena består ofta i att man använder de särskilda insatsstyrkor som polisen fortast möjligt flyttar över hela landet för riskutsatta ingripanden. Vad jag vet finns det bara storvuxna och vältränade män i dessa särskilda styrkor – undantagandes möjligen en eller annan kvinnlig chef som väl normalt inte jobbar i själva situationen. Räddningstjänsten kan inte säga: ”Vi släcker nästa brand när vi är fler och har mer materiel”. Brandmän och befäl måste alltid försöka lösa det aktuella problemet på plats, från första stund och med de resurser som finns. Ytterligare en skillnad: Polisjobbet har många fler arbetsuppgifter än räddningstjänsten där det inte spelar någon roll om det är en man eller kvinna som gör jobbet. Trafikövervakning, eftersök, brottsplatsundersökning, avspärrning, spaning, service till allmänheten i största allmänhet kan skötas lika bra av en kvinna som av en man. I vissa sammanhang kan det vara bättre med en kvinnlig polis än en manlig. Självklart finns det också arbetsuppgifter inom räddningstjänsten som kan skötas av personal som inte har samma fysiska förutsättningar som en vältränad man. I det olycksförebyggande arbetet spelar det till exempel förstås ingen roll om det är en kvinna eller en man som gör jobbet. På skadeplatsen kan det emellertid ha stor betydelse. Ska man göra en rättvis jämförelse polis – räddningstjänst i utryckning borde man jämföra polisens insatsstyrkor med räddningstjänstens. Då får man om inte annat en mer nyanserad bild av det jämställdhetsarbete polisen ibland berömmer sig av. Det hjälper inte att konstatera att endast tre procent eller så av arbetstiden i räddningsstyrkan består av utryckning. Övriga 97 procent går det lika bra med kvinnor som med män. Det är de tre procenten som räknas. Det är då allt gäller, vad som ligger före eller efter saknar allmänt intresse. Jag tycker det är bra att räddningstjänsterna har satt ner foten och ställer höga krav på fysisk förmåga, lika för män som för kvinnor. Polisen är välkommen att tjäna som ett föredöme i jämställdhetssammanhang den dag vi får se särskilda insatsstyrkor som består av lika många kvinnor som män. Äpplen och päron Sommarerbjudande: T-shirt i byte mot insändare Insändarsidorna tillhör de mest lästa i tidningar, så även i Sirenen. Ingen annan tidning i branschen har en lika levande debatt som Sirenen. Så hoppas vi det ska bli också resten av året. Det finns hur mycket som helst att tycka till om, exempelvis: - Merseyside i England, en vägvisare för svensk räddningstjänst. Eller? - Det blir bättre – eller sämre – när nya aktörer tar över utbildning. - Vi får ett tryggare Sverige med nya myndigheten MSB. Eller? - Inrätta en nationell elitinsatsstyrka för räddningstjänst. Om detta och mycket annat kan du skriva på dessa sidor. För att stimulera ännu fler att tycka till under ”Ordet fritt” lockar vi med Sirenens eftertraktade T-shirt. Du som skriver och får insändaren publicerad i nästa nummer belönas med en T-tröja. Är du intresserad, uppge önskad storlek (S, M, L, XL, XXL) och adress. 31 ”Ministern räddas.” Det var vad som hände infrastrukturminister Åsa Torstensson under en övning i Katrineholm. Hon medverkade som markör och fick nackkrage av ambulanspersonalen. Brandman fick nog av alla olyckor Nu lär Leif ut trafikvett KATRINEHOLM. Han fick nog av dödsolyckor med ungdomar som körde för fort. Sedan i höstas har brandman Leif Fredriksson träffat och utbildat 700 gymnasieelever i trafiksäkerhet. – Hastigheten dödar. Det är det jag vill få in i huvudet på ungdomarna. Leif Fredriksson är brandman vid Västra Sörmlands räddningstjänst i Katrineholm. Han tröttnade på att bara bocka av i statistiken – ännu en dödsolycka. 2006 hade kommunen åtta dödsolyckor, flera med unga människor. – Många av olyckorna inträffade på 50-sträckor, det gick mode i att åka fort. Unga personer med nya bilar och starka motorer, kanske lånade av föräldrarna. Ofta var hastigheten orsaken, i vissa fall även alkohol, säger Fredriksson. I samband med att han gick utbildningen ”Säkerhet och samhälle” vid Räddningsverket i Skövde, började han fundera över hur den negativa trenden kunde stoppas. Han kontaktade Vägverket och kommunens gymnasieskolor. Stöttad av räddningscehefen Cecilia Uneram tog han fram ett utbildningsmaterial för gymnasiets årskurs två. Och skolan, liksom Vägverket, nappade på en försöksrunda och bidrog ekonomiskt. Programmet tar en förmiddag och innehåller: hur uppträder man på en olycksplats, vad händer med kroppen när man krockar, hjärt-lungräddning, första hjälpen, viltolycka, handbrandsläckare vid bilbrand och alkoholinformation. Han använder aktuella bilder från de inträffade dödsolyckorna i Katrineholm. – Det är otäcka bilder som berör. Men det är viktigt att visa vad som händer med människokroppen när man krockar i 50, 70 eller 90 kilometer i timmen. Och det blir en chock för många ungdomar, berättar Leif Fredriksson. Efter varje utbildningstillfälle är det först knäpptyst. Sen kommer de spontana frågorna och kommentarerna. – Ungdomarna känner igen sig i situationerna, det kunde ha varit dem själva. Det blir bra samtal. Sedan i höstas har han träffat och utbildat sammanlagt 700 gymnasieelever. Konceptet har fått mycket bra respons och får nu en fortsättning även nästa läsår. Är det räddningstjänstens uppgift att utbilda i trafiksäkerhet? – Ja, absolut. Vi åker ut på de här olyckorna hela tiden, men reagerar inte. Det är vi brandmän som tar hand om kropparna, tar loss de skadade och pratar med de som sitter fast i bilarna. Polisen kommer ofta när vi städat upp. Vi har erfarenheterna, vi åker på fler trafikolyckor än bränder och måste dela med oss av det vi ser. Västra Sörmlands räddningstjänst har fördjupat samarbetet med Vägverket regionalt på det förebyggande planet. – Det kan hända en ”nästanolycka” tio gånger på samma ställe, men det utreds inte av Vägverket förrän elfte gången när någon dör. Då är det ju för sent, säger Leif Fre- Fredriksson driksson som numera för över olyckstillbud till Vägverket. – Det kan handla om att en kurva rätas ut eller att man skyltar om. Det här arbetet räddar liv, anser jag. KATARINA SELLIUS Fotnot: För mer information om Västra Sörmlands räddningstjänsts arbete med trafiksäkerhet: leif.fredriksson@vsr. katrineholm.se Fakta Döda/skadade i trafiken 2006 dog 445 personer i trafikolyckor i Sverige. 60 av dem var barn och ungdomar upp till 19 år. 2006 skadades 3 959 svårt i trafikolyckor. Varav 821 barn och ungdomar upp till 19 år. Källa: Vägverket
Page 1 and 2: Räddningsverkets tidning Nr 4 •
Page 3 and 4: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter
Page 11 and 12: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 reportag
Page 13 and 14: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 Brand 20
Page 19 and 20: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 skolbrä
Page 21 and 22: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 oljeskyd
Page 29: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter
Page 33 and 34: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 erfarenh
Page 35 and 36: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 platsann
Page 37 and 38: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 platsann
Page 39 and 40: Sirenen Nr 4 • Juni 2008 eftersl

Sirenen nr 4 2008 - Tjugofyra7

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?