DÖDEN I VISBY - Gotlands Museum

Dnr AD 2008-1087 

Förundersökningsrapport 

Fornlämning RAÄ 72 

Fastigheten Galgberget 1:1 

Visby stad 

Gotlands län och kommun 

Länsstyrelsens dnr 431-3224-08 

DÖ DEN I VISBY 

Arkeologisk förundersökning av en gammal 

avrättningsplats i Visby stad 

Per Widerström 

avdelningen för kulturmiljövård

Kartor 

Länsmuseet på Gotland 2009 

Arkeologisk undersökning på fastigheten Galgberget 1:1, Visby stad 

Karta 1, ovan och karta 2 till 

vänster i bild. 

Båda kartorna föreställer platsen 

för galgen och området norr om 

Visby innerstad. I karta 1 anges 

platsen med en cirkelmarkering. 

I karta 2 anges platsen med en 

symbol och ordet ”Rättareplats” 

på ett betydligt mer estetiskt och 

uppenbart vis. Symbolen finns för 

övrigt förstorad på rapportens 

omslag. Karta 2 är från 1696- 

1697, ritad under en period då 

Galgberget kanske användes som 

flitigast. 

I kartbildens nedre del syns Visby 

ringmur. 

Rapportens omslagsbild visar en 

scen med en hängning från en 

bildsten i Lärbro, en förstoring 

av den tecknade galgen på 

kartan från 1697-97 samt ett 

nytaget foto av galgen. 

2



Kartor .......................................................................................................................................2 

Inledning..................................................................................................................................4 

Sammanfattning...................................................................................................................4 

Historisk överblick............................................................................................................5 

Målsättning och kunskapsläge....................................................................................6 

Andra galgar av samma typ ............................................................................................6 

Andra avrättningsplatser på Gotland ....................................................................6 

Förutsättningar för en arkeologisk undersökning.........................................7 

Fornlämningsmiljö .............................................................................................................7 

RAÄ 72 .........................................................................................................................................7 

RAÄ 136........................................................................................................................................8 

Historiska museets arkiv.................................................................................................9 

Tidigare undersökningar................................................................................................9 

Undersökningen 2008........................................................................................................10 

Undersökningens syfte och målsättning..............................................................10 

Undersökningens genomförande och metodiska ställningstaganden.. 11 

Resultat.................................................................................................................................. 11 

Konstruktion....................................................................................................................... 11 

A1 ................................................................................................................................................12 

Föremålsfynden..................................................................................................................12 

Fyndtabell.............................................................................................................................12 

Osteologi ............................................................................................................................... 15 

Antal och ålder, skador och dödsorsaker ........................................................... 15 

Två kistbegravningar!....................................................................................................16 

Tolkning................................................................................................................................. 17 

Konstruktion....................................................................................................................... 17 

Föremålen.............................................................................................................................. 17 

Skeletten................................................................................................................................18 

”Riktiga begravningar” .................................................................................................18 

Populärsammanfattning............................................................................................... 20 

Avslutning ............................................................................................................................23 

Tillgänglighet, populära presentationer och medialt intresse ..............23 

Administrativa uppgifter..............................................................................................24 

Beta analytic provuppgifter .......................................................................................25 

Referenser.............................................................................................................................27 

Övriga källor och ytterligare information......................................................28 

3

Inledning 



Efter det att Länsmuseet på Gotland genomfört en förundersökning av galgplatsen i 

Visby under december 2007 kom nya fakta fram beträffande den gamla 

avrättningsplatsen. Uppgifterna väckte intresse för galgen och pekade också på stora 

kunskapsluckor om en av Visbys mest kända och iögonfallande platser. 

Med förundersökningsresultaten i hand och ytligt genomförda arkivstudier vid 

Länsmuseet på Gotlands arkiv började planer att ta form för hur platsen skulle 

kunna undersökas vidare. Inte bara som en arkeologisk undersökning, utan ett 

samarbete mellan företrädare för flera olika discipliner däribland arkeologi, 

osteologi, historia och etnologi. Projektet, som ännu inte är färdigformulerat, ska 

syfta till att i någon form, eller flera, berätta de människors historia som av olika 

anledningar- frivilligt eller ofrivilligt- besökt galgplatsen under den tid då den ännu 

var i bruk som avrättningsplats. Det är tänkt att det ska vara ett samarbete mellan 

framförallt Högskolan på Gotland och Länsmuseet på Gotland. 

Sammanfattning 

Ny kunskap om galgen förbryllar och låter sig inte helt enkelt förklaras. Inte bara 

med anledning av att så många föremål och sådana mängder med ben hittades. 

Problemen består istället i vilka skador benen vittnade om. Flera av individerna som 

blivit kvar uppe på Galgberget har skador som högst sannolikt kommer av att de 

halshuggits. Andra verkar dock ha vad som närmast kan beskrivas som krigsskador. 

När det gäller konstruktionen verkar det som om de tre pelarna är uppförda först 

och att muren läggs till senare. De tre pelarna är byggda av släthuggna 

kalkstensblock. Sannolikt har pelarna på något sätt varit vidbyggda med ett trägolv. 

De understa stenarna är inte alls släthuggna så som de över vilket antyder att de 

aldrig varit avsedda att synas. Det finns också en skarv där pelarna och muren möts. 

Till skillnad från de släthuggna pelarna är murens yta rå. Av de olika sätten att 

arbeta med kalkstenen att döma är det rimligen så att pelarna kommit till under 

tidigast 1100-talet och mer sannolikt 1200-talet medan den omgärdande muren 

läggs till under 1600-talets andra hälft. Kanske kan en övergång från hängning till 

halshuggning som den dominerande avrättningsmetoden vara orsaken bakom 

murens uppförande 

När det gäller otvivelaktiga avrättningar påträffades två stycken gravar där 

personerna halshuggits. De låg i två kistor staplade på varandra i öst-västlig riktning 

med huvudet i väster. Båda personerna har blivit halshuggna och de har fått 

huvudena återplacerade där de satt innan de höggs av. Det har alltså inte lagts 

tillbaka mellan ben, knän eller fötter som annars verkar förekomma tämligen 

frekvent. 

4

Historisk överblick 

Galgen i Visby utgör 

ett ovanligt välbevarat 

stycke svensk 

kulturmiljö i kategorin 

avrättningsplatser. 

Det är få platser som 

trissar fantasin så som 

de där fruktansvärda 

brott begåtts och där 

samtidens form av 

rättvisa skipats. Om 

det i det här fallet 

handlar om rättvisa är 

förstås i högsta grad 



öppet för diskussion. Få saker gör skillnaden mellan då och nu så påtaglig som gamla 

bestraffningsmetoder. Därför placerar man dem på platser utvalda med omsorg, 

gärna högt belägna och väl synliga. Mellan Norderport, alltså stadsmurens norra 

port, och galgen ska också tre stycken kors ha stått. Även om de inte ställts upp i 

samband med galgen lär de ha använts som en sista möjlighet till bot och bättring 

inför sista resan. 1555 

ska den danske 

rådsherren Otto Rud 

ha beordrat att de 

skulle tas bort 

eftersom de var 

katolska 

minnesmärken. Sättet 

att bestraffa föll 

uppenbarligen bättre i 

smaken, katolskt eller 

ej, eftersom galgen fick 

vara kvar medan 

korsen för bot och 

bättring togs bort. 

Fig. 1. Scen som visar att inte bara skattnedläggningar, handel och 

hantverk har en lång tradition på Gotland. Scenen är hämtad från en 

bildsten i Lärbro och visar en hängning från 900-talet. Foto Johan 

Norderäng 

Fig.2. Ett bildmontage för att ge liv åt döden vid galgen, så som man 

tror att det såg ut när det begav sig. 

Den sista kända 

avrättningen vid 

galgen i Visby ska ha varit 1845. Domen fullbordades dock inte genom hängning 

utan genom halshuggning. 

5

Målsättning och kunskapsläge 



Om galgen i Visby visste man inte så mycket på förhand, men om avrättningar i 

Visby, på Gotland och i Sverige i allmänhet vet man mer. I nordisk familjebok från 

1884 kan man läsa om hängning. ”Hängning, jur., var förr jämte halshuggning det vanliga 

sättet för fullbordandet af dödsstraff. Hängning betraktades såsom skymfligare och användes 

derför företrädesvis för sådana brott, hvilka ansågos röja ett nesligt sinnelag. Så belade i Sverige 

och Finland 1734 års lag svårare fall af stöld, särskildt s.k. nidingsstöld, med hängningsstraff. 

Samma straff träffade ock, enligt en förordning af d. 2 Maj 1747, den, som efterapade bankens 

sedlar”. Där berättas också att ”I Sverige upphäfdes hängningsstraffet för stöld 1855 och för 

sedelförfalskning 1858” (Nordisk familjebok). 

Det var som nämnts inledningsvis inte bara hängningar som utfördes vid galgen i 

Visby. Avrättningar med alternativa metoder, framförallt halshuggningar 

genomfördes också här. För vissa kunde domarna innehålla extrastraff, ofta i form av 

att handen höggs av. När det var utfört till skarprättarens belåtenhet kunde man 

dessutom få se de avhuggna delarna uppsatta på stegel eller pålar för att avskräcka 

andra från brott! Kvinnor fick istället straffet att brännas på bål. Också det verkar ha 

gjorts vid galgen eftersom vi hittat brända ben inom galgens omgärdande mur. Ett 

protokoll från 1758 anger att ”Helena Jacobsdotter från Gammelgarn för Barnamord, 

blifwit Halshuggen och i Båle bränd d. 6 December 1758” (Rötter). 

Andra galgar av samma typ 

Trebenta galgar finns över stora delar av Europa under medeltiden. Några sent 

uppförda, 1500-tal, finns bevarade men framförallt är det i teckningar och målningar 

man kan hitta exempel där trebenta galgar förekommer. Ett exempel finns avbildat i 

en tavla från 1467 som visar Bern och i bakgrunden finns stadens galge, mycket lik 

Visbys. Det finns även exempel på galgar av samma typ i Stockholm och 

Köpenhamn. 

Andra avrättningsplatser på Gotland 

Galgen på galgberget var förstås inte den enda avrättningsplatsen på Gotland, inte 

ens den enda i Visby. Enligt uppgifter beträffande borgmästarna Swerting och Moop 

ska de ha avrättats vid Rolandstorget 1342 (nuvarande Packhusplan) och på gamla 

kartor hittar man namn som galgåkern söder om innerstaden på Kungsladugårdens 

domäner. 

De avrättningsplatser på Gotland som är kända genom i text dokumenterade 

avrättningar är Bara avrättarbacke, Burs och Hoburgs Sättingars avrättningsplats, 

6



Endre backe (Norra tingsplatsen), Mästerby avrättningsplats , Skalle-Hau (Fårö), 

Stenkumla rättareplats och Tingsplatsen Bogsarfwe 4 mil utanför Visby. 

Sedan ett par år är också Eke tings avrättningsplats känd. Den ligger i Grötlingbo, 

nära både Havdhem och Eke och finns mer utförligt beskriven av Ann Marie 

Pettersson i Gotländskt arkiv 2007 (Pettersson, A-M., 2007). I sägner och 

geografiska namn möter vi flera tänkbara avrättningsplatser, exempelvis Galgbacken 

i Slite, Galgu i Näs, Galghagen i Hejde och Galgbacken i Sundre (SOFI). 

Förutsättningar för en arkeologisk undersökning 

Mycket av det som är intressant för berättelsen om Galgberget finns rimligen i 

galgens närområde, på det tyder t.ex. Stenbergs beskrivningar av skelettfynd. De 

personer som avrättades bör ha begravts i galgens absoluta närhet. I ett exempel som 

utspelade sig vid galgen i Stenkumla socken på Gotland 1694, berättas att ”Lars 

Larson som, för sitt begångne Tjufweri effter kongl. Rättens resolution af den 23 Juni skulle 

hängias, dödde wid utförandet, hwarför han under Galgen blef begrafwen” (Rötter). Det 

gäller fortfarande, att hela området vid galgen är intressant, även om resultaten från 

undersökningarna visade att antagandet på förhand att det mesta av intresse fanns 

omkring galgen, inte i, var felaktigt. 

Protokolluppgifter berättar bland annat att Jöns Schrants år 1758 dömdes för 

barnamord. Jöns brott och straff beskrivs så här: ”Barnamördaren Jöns Schrants sitt egit 

Barns mördare, efter Hoffrättens Utslag, hans högra hand och sedan Hufwudet af 

Skarprättaren afhuggne, samt hufwudet och hand på en Påle upsatte och den öfrige kroppen ther 

jämte uplagde på 4 Stegel. D.21 Januarii utanför Staden rättad” (Rötter). 

Vad man kan läsa ut av detta är att folk både stympades, brändes och avrättades här. 

Därför räknade vi med att kunna hitta anläggningar i form av kraftiga stolphål efter 

pålar och steglingsstolpar. 

Fornlämningsmiljö 

RAÄ 72 

Galgen, med fornlämningsnummer RAÄ 72:1, består av en omgärdande mur, ca 16 

meter i diameter samt tre pelare som var och en är uppförd av 17 kalkstensblock till 

en höjd på omkring 6 meter. I fornlämningsregistret står det 4 meter vilket alltså 

inte stämmer. På pelarna har träbjälkar legat och i dessa har man hängt rep som man 

hängde de dödsdömda i. Utöver själva galgen finns inte mycket angivet i 

fornlämningsregistret. 

7



Geografiskt sett så finns sannolikt personer som avrättats vid galgen begravda 

tämligen spritt över ett stort område. Ett par exempel som sannolikt ska räknas till 

dessa är en grav som noterats med fornlämningsnummer 136. Det var en man i 

dryga 20-årsåldern med en bältessölja som antyder en medeltida datering. 

RAÄ 136 

Drygt 350 meter nordnordost om galgen, på klintkanten, finns RAÄ 136:1. Det är 

platsen för en numera borttagen grav där den gravlagda personen var placerad på 

rygg i nord-sydlig riktning bara 0,1 meter under markytan. Personen i graven var 

mellan 20 och 30 år gammal. En sölja som bedömdes som medeltida hittades vid 

skelettet (Falck, W., 1971/1996). Sannolikt är det gravplatsen för en person som 

avrättats vid galgen. 

I Länsmuseet på Gotlands arkiv finns ett par ytterligare uppgifter om galgberget. 

Den 24 maj 1940 berättar Mårten Stenberger i en skrivelse till Riksantikvarien att 

man påträffat ett skelett av människa invid och norr om galgens mur. I samma 

skrivelse står också att man grävt 

en mindre grop inuti galgområdet, 

mellan norra pelarens östsida och 

muren. Där hittades inget av 

intresse uppges det i skrivelsen. 

Det är sannolikt så att inga hela 

skelett påträffades, men däremot 

bör flera skelettdelar och föremål 

ha grävts fram och sannolikt 

skyfflats bort om man rent 

statistiskt jämför med hur spritt 

det ligger föremål och ben inom 

galgen. Anledningen var 

kabeldragning till en telefonpost 

”innanför muren till den 

medeltida galgen” (Stenberger, 

M., 1940:1). Skelettet förstördes 

vid grävandet, men de rester som 

var kvar grävdes ned i galgens 

närhet, tyvärr utan mer precis 

Fig. 3. Galgen med fornlämningsnummer 72 och den grav 

som fått fornlämningsnummer 136. Som två stjärnor vid 

galgen finns också de uppgifter om gravar som militären 

påträffat inlagda i kartbilden. 

angivelse än så. I juni samma år var det dags igen. Återigen är det Stenberger som 

skriver till Riksantikvarien och berättar om ett skelett på galgberget. Den här gången 

är det 40 meter nordväst om galgen. Det som påträffats är skelettet av en människa 

8



som ska ha legat utsträckt på rygg med huvudet i väster ungefär en halv meter under 

markytan. Det skelettet togs upp i sin helhet och återbegravdes i närheten av 

fyndplatsen (Stenberger, M., 1940:2). De två fynduppgifterna redovisas som två 

mörka stjärnor vilka lagts in vid galgen, RAÄ 72, i kartbilden i figur 3. 

Historiska museets arkiv 

I Historiska museets samlingar finns ett ringspänne från 1100-talet som påträffats på 

Galgberget. Det lämnas in 1934 och ska komma från en plats ungefär 150 

meter öster om själva galgen. Om den verkligen har något med 

avrättningsplatsen att göra måste betraktas som tveksamt. 

Tidigare undersökningar 

I december 2007 genomförde Länsmuseet på Gotland en arkeologisk 

förundersökning av galgen. 

Inom galgmuren finns 

en yta på ca 118 m 2, 

pelarfundamenten 

borträknade. Att gräva 

så mycket för hand 

innebär ett 

omfattande och 

tidskrävande arbete. 

Länsmuseet föreslog 

därför att man skulle 

gräva ett antal 

provgropar samt att ta 

tillvara de ben som låg 

synliga och de som låg 

så grunt att de 

riskerade att regnas, 

eroderas eller sparkas 

fram. De områden som 

undersöktes delades in 

i ytor och provgropar. 

Ytor hette de områden 

som var grusiga och 

där ben låg i dagen. 

Fig. 4. Galgen som den mätts in med totalstation där muren samt 

galgpelarnas fundament syns i förhållande till de undersökta ytorna. 

9



Provgropar kallades de som grävdes utan att något kunde ses i ytan. 

Undersökningen resulterade i ett omfattande benmaterial och endast två andra 

artefakter, en nit och ett rem- eller snörändesbeslag. De ben som hittades vid 

förundersökningen av galgplatsen är från flera individer, från tonåren och till 45+. 

Det är ben från både män och kvinnor, brända och obrända. 

Undersökningen 2008 

Undersökningens syfte och målsättning 

Med anledning av det stora området som är intressant bestämdes att undersökning 

under sommaren 

2008 skulle 

begränsas så att 

fokus låg på själva 

galgen. Ambitionen 

var att ta reda på 

mer om hur marken 

innanför galgen 

utnyttjats och om 

det gick att datera 

byggnadsverket och 

Fig. 5. En ritning av mötet 

under vilken tid 

mellan galgmuren och en av 

Galgberget har 

pelarna. Det framgår tydligt 

använts som 

att de inte är sammanbygda. 

avrättningsplats. 

Vidare var undersökningens upplägg 

så att den skulle göras systematiskt 

och lättorienterat för att det ska vara 

enkelt att återuppta och bygga vidare 

på undersökningen i framtiden. 

I undersökningen deltog två 

arkeologer samt två arkeoosteologer. 

Fältverksamheten bedrevs i kursform 

tillsammans med en grupp av 

arkeologiintresserade där många av 

deltagarna har flera års vana av 

arkeologiskt fältarbete. 

10 

Fig. 6. Ett par glasögon av äldre modell har tappats 

av någon vid galgen.



Undersökningens genomförande och metodiska ställningstaganden 

Galgen ligger i ett område som idag klassas som ett kommunalt naturreservat. Det 

medför ett särskilt ansvar varför grävningen genomfördes för hand, helt utan 

grävmaskin. Här är också förhållandevis tunna markskikt som gör att fyndförande 

marklager börjar i princip direkt under markytan. Undersökningsobjektets läge 

gjorde också att det krävdes dispens från grävförbudet inom naturreservatet vilket 

erhållits från Gotlands kommun (Svensson, S., 2007). Förhållningssättet inför 

undersökningen var att den skulle genomföras genom stickgrävning till det att ett 

urskiljningsbart lager eller företeelse kunde noteras för att då övergå i en kontextuell 

undersökningsmetod. Tanken var att försöka identifiera händelser genom att förstå 

de samtida spåren i marken. Det var dock mycket svårt i det påförda gruslagret. 

Schaktet omfattade ca 16m 2 och grävdes 

som djupast ned till 0,9 meters djup i 

rutorna 3, 4, 9, 10 och 11. I schaktet grävdes 

det ned till en nivå där inte längre ben 

påträffades. Det innebar över hela ytan, 

utom vid grav 1 och grav 2 i figur 7, grävdes 

ned till 0,5 meters djup. Över schaktytans 

botten lades sedan en duk innan schaktet 

lades igen. 

Resultat 

Frågor som ställdes på förhand berörde 

konstruktion, datering och funktion. Med 

de tre övergripande frågeställningarna följer 

också flera frågor i stort och i smått. Till att 

börja med kan man notera att marken och 

dess innehåll är synnerligen omrört. 

Konstruktion 

Galgpelarna består av släthuggna kalkstenar 

där de understa stenarna i varje pelare är 

mindre välhuggna- råare- än de övriga. Den 

omgivande galgmuren har en rå yta och den 

är byggd fram till pelarnas fundament, alltså 

inte sammanfogad med någon av de tre 

pelarna. Det förefaller uppenbart att de är 

från olika tider. I marken finns, på ett par 

platser, spår efter något som kan vara 

stolphål. Inget av dem är ännu undersökta. 

Den biten, den västra, är inte alls undersökt 

11 

Fig. 7. Redovisning av rutsystemet som det 

refereras till i fyndtabellen.



och de spår som noterats är stenar som syns i markytan. Vad som dock noterats är 

att under galgen finns ett mellan 0,2 och 0,4 meter påfört lager av grus. 

A1 

De stenar som utgör anläggning 1 har ännu inte fått någon tillfredställande 

förklaring. Den består av stenar i ett område, ca 2 x 2 meter stort. Det förefaller inte 

vara ordnade till någon anläggning och inte heller finns det utrskiljningsbara stolpål 

bland stenarna. Det har påträffats mycket ben inom anläggningen och kanske har 

stenläggningen bara fungerat som ett täcke för kroppsdelar medan det ännu fanns 

kött på dem. Möjligen alltså ett resultat av stegling, där man lagt ned 

steglingsstolparna och tömt dess platåer i en grund grop som sedan täckts med sten. 

Anläggningen är dock inte helt färdigundersökt så svaren kan komma på ett större 

djup. Anläggningens höjdnivå var tämligen ojämn, men det kan inte uteslutas att 

stenarna utgjort ett fundament för en träkonstruktion. 

Föremålsfynden 

I det undersökningsschakt som grävdes ut under galgen påträffades många föremål, 

särskilt spännen och söljor av järn och brons. Ett öppet ringspänne som sannolikt 

kommer från 1200-tal har påträffats och ett lyrformat spänne kan sannolikt dateras 

till 1300-tal. Annars är det mesta av generella former som är svåra att placera 

tidsmässigt. Knappar är en vanlig föremålstyp under galgen. Främst kulknappar av 

brons, någon i tenn, andra i knapptyper av horn och ben. Ett bokspänne (eller 

mindre hyska), ett klackjärn och ett par glasögon av äldre karaktär finns också bland 

föremålen. 

Av konstruktionsdetaljer finns en spets, flera nitar och en krok. För ytterligare 

information hänvisas till fyndtabellen för mer utförliga uppgifter. 

Fyndtabell 

Fyndtabellen anger läge, dvs ruta eller anläggning, och refererar till lägesangivelser 

rutvis enligt figur 7. L står för vilket lager (0,1 m) föremålet påträffats i och Z för 

den exakt angivna nivån under markytan. Fnr är fyndnummer, sakord, formtyp och 

material behöver knappast beskrivas. Fr står för graden av fragmentering där I är 

intakt, K är komplett (men trasigt) och F är fragmentariskt. 

Läge L Z Fnr Sakord Undertyp Formtyp Material Fr Vikt Längd Bredd Övr. fyndomst. 

Ruta 1 1 Spänne Dräktspänne Runt Fe I 13 50 50 

Ruta 11 2 Sölja bälte el sko Fe I 6 35 35 

Ruta 2 1 3 Spänne dräktspänne lyrformat Kopparleg D 1 17 20 1300 tal 

A1 2 0,15 4 Sölja bälte el sko D-format Fe K 20 30 45 

A1 2 0,15 5 Sölja bälte el sko D-format Fe D 15 42 42 S. om Ö pelaren 

Ruta 3 3 6 Sölja bälte el sko D-format Fe I 17 42 42 

Ruta 3 3 7 Beslag rem/snörbeslag Kopparleg I 1 55 2 

12



A1 8 Spänne dräktspänne Runt Fe D 17 50 västra delen 

Ruta 2 1 9 Spänne dräktspänne Runt Fe I 20 41 

Ruta 2 1 10 Spänne dräktspänne Runt Fe I 25 45 45 

Ruta 2 1 11 Spänne dräktspänne D-format Fe I 25 50 40 

Ruta 2 1 12 Spänne dräktspänne U-format Fe D 6 42 39 

Ruta 4 3 0,3 13 Spänne dräktspänne Fe D 1 24 nål 

Ruta 5 2 0,15 14 Spänne dräktspänne Runt Fe K 17 44 nål separat 

Ruta 7 3 0,27 15 Spänne dräktspänne Runt Fe I 10 35 

Ruta 7 3 0,25 16 Spik Fe I 11 65 

A1 2 0,15 17 Spänne dräktspänne Runt Fe I 16 38 S. om Ö pelaren 

A1 2 0,15 18 Spänne dräktspänne Runt Fe I 22 47 S. om Ö pelaren 

A1 1 0,1 19 Spänne dräktspänne Runt Fe I 20 40 

A1 2 0,15 20 Spänne dräktspänne Runt Kopparleg I 14 38 S. om Ö pelaren 

A1 21 Spänne dräktspänne Runt Kopparleg I 24 47 50 A1 sv hörnet 

A1 2 0,19 22 Spänne dräktspänne Runt Kopparleg I 22 47 45 Norra delen 

Ruta 2 1 23 Spänne dräktspänne Runt Kopparleg D 24 47 45 

Ruta 8 4 0,32 24 Spänne dräktspänne Runt Fe D 20 45 45 

Ruta 8 3 0,3 25 Spänne bälte el sko D-format Fe I 24 47 50 

Ruta 6 26 Spänne dräktspänne Runt Koppar, Fe I 13 42 35 

A1 27 Knapp Rund Horn I 1 22 24 ett hål i mitten 

A1 28 Spänne ring Rund Kopparleg I 6 30 30 

Stickvapen/ 

A1 4 0,31 29 Spets uppfästning? Fe I 37 110 10 intill ö. pelaren 

A1 2 0,15 30 Pärla Ben I 1 16 116 intill ö. pelaren, s. sidan 

Ruta 4 2 0,11 31 Kniv Trubbig bladände Fe I 15 110 17 

Ruta 6 2 32 Kritpipa piplera F 3 

A1 33 Spik Fe I 10 85 A1 södra delen 

Ruta 3 1 34 Nål Fe D 3 10 

Ruta 5 1 0,1 35 Kritpipa Lera, piplera F 10 

Ruta 6 36 Järnföremål Fe F 17 40 17 

A1 3 0,3 37 Märla U-formad ten Fe F 84 92 50 

Ruta 1 1 0,1 38 Tånge Fe D 5 54 

Ruta 1 2 0,11 39 Knapp Kopparleg I 22 15 

Ruta 1 2 0,11 40 Hyska Kopparleg D 1 15 

Ruta 1 2 0,11 41 Spänne dräktspänne nål Fe D 3 48 

Ruta 1 2 0,11 42 Keramik C1 Keramik D 3 25 

Ruta 1 2 0,11 43 Ben Kamdetalj Ben F 1 20 

13



Ruta 2 2 0,11 44 Knapp Klotformad Kopparleg, Fe I 4 20 

Ruta 2 1 0,1 45 Knapp Knoppig Bly, Fe I 6 12 

Ruta 3 1 46 Slagg F 6 25 

Ruta 4 1 47 Skojärn Fe F 25 10 

Ruta 10 2 48 Sigill Kopparleg D 1 18 10 

Ruta 9 1 49 Knapp Rund Rund Ben D 1 10 10 4 hål 

Ruta 9 2 50 Metallbleck Fe D 28 10 

Ruta 9 2 51 Knapp Klotformad Kopparleg I 3 22 

Ruta 9 4 0,36 52 Glas planglas Glas F 3 32 18 

Ruta 9 1 53 Spänne bokspänne Kopparleg F 1 12 7 

Ruta 4 2 0,11 54 Spik hamrad järnspik Fe I 10 71 7 

Ruta 4 4 55 Mutter gängmutter sexkantig Fe I 33 23 23 

A1 1 0,1 56 Spik Fe I 10 84 SV hörnet av A1 

A1 1 0,1 57 Knapp klädesknapp rund med ett hål horn I 2 26 SV hörnet av A1 

A1 1 0,1 58 Spik Fe D 17 80 

Grav 5 0,45 59 Spikar kistspikar Fe I 40 72 Mellan G1 och G2. 

Grav 

Ruta 6 60 Spik kistspik Fe I 19 105 

Ruta 6 3 61 Spik kistspik Fe I 6 53 

Grav 1 62 Spik kistspik Fe I 6 75 

A1 omr 2 2 63 Kärl keramik F 13 35 42 C1:2 

Ruta 2 1 64 Sölja Sko/bälte D-formad Fe F 8 35 42 

Grav 1 

Ruta 5 2 0,2 66 Järntråd 

Ruta 5 2 0,2 67 Spik 

65 Spänne Mössa 

Ruta 3 1 0,1 68 Bränd lera 

Ruta 3 1 0,1 69 Bärnsten 

14 

Suttit genom 30mm planka 

in i längsgående fibrer 

Huvud ner, spets upp vid 

huvud 

Kopparleg I 1 38 10 Vid pannan på G1 

Fe F 1 

Fe D 4 55 

lera 

koda 

14 55 

1 9 7 

Ruta 3 1 0,1 70 Bricka skruvbricka rund Fe I 1 16 16 

Ruta 3 1 0,1 71 Ring 

Ruta 10 1 0,1 72 Nitspets 

Ruta 10 1 0,11 73 Spik 

Ruta 10 1 0,11 74 Järntråd 

Ruta 10 2 0 75 Bränd lera 

A1 2 

76 Spik 

rund Kopparleg I 1 6 6 

rombisk Fe F 3 37 6 

skruvad Fe I 8 93 4 

Fe I 1 

lera 

25 

Fe F 8 

Lösfynd 0 77 Krok Upphängnings-krok Fe I 35 9 

Påträffades efter 

undersökningens slut

Osteologi 



Med anledning av den stora mängd ben som påträffades ryms bara en 

översiktsanalys inom de ekonomiska 

ramarna för undersökningen. I 

skrivande stund söks pengar för 

ytterligare analyser än de som hittills 

gjorts. Samtliga ben har dock sorterats 

och märkts av Elin Brödholt som 

ansvarat för benmaterialet vid 

undersökningen. De allra flesta benen 

låg inte ordnade alls utan tycks bara 

ha dumpats på marken och sedan 

överösts med grus och jord. 

Antal och ålder, skador och dödsorsaker 

Det är alltså en stor mängd ben som 

finns inom galgen, där man kan räkna 

till 20 säkert olika individer, sannolikt 

är det närmare kring ett 30-tal 

individer. Hela det materialet har 

ännu inte analyserats som sagt, men en översiktsrapport över de generella dragen 

finns. 

En övervägande 

majoritet i 

materialet av det 

som gått att 

könsbestämma är 

män. Det finns 

många yngre 

människor bland 

de döda som 

påträffades vid 

galgen. Den yngste 

är 5-6 år, flera 

andra är mellan 10 

och 20 år. Den 

yngsta individen 

Fig.9. Figuren visar hur 

de två gravarna såg ut och 

var de låg i schaktet. 

med vapenskada är 10-15 år. Minst två andra unga individer, yngre än 20 år, bär spår 

av vapenskador. Osteologen Elin Brödholt talar om vapenskador hellre än 

avrättningar eftersom det finns små benbitar med huggspår som kan komma från 

avrättningar, men inte behöver göra det. Det skulle alltså kunna handla om andra 

skadeorsaker baserat på det faktum att det finns en blandning av skador som är 

karakteristiska för avrättning, främst halshuggning (Arcini, C., 2008) samt skador 

15 

Fig.8. En underkäke med spår efter ett hugg 

bakifrån. Sannolikt i samband med en avrättning 

där yxan gått genom nacken och kapat bakre delen 

av käken. Foto: Elin Brödholt

som snarare bör betecknas som 

krigsskador (eller som ett resultat av 

våld mellan människor). 



Flera underkäkar bär huggspår, 

sannolikt efter yxhugg genom nacken 

och vidare genom den del där 

underkäken svänger av upp mot örat 

(fig.8). Troligen är det ett resultat 

efter avrättningar genom 

halshuggning. 

En annan har fått hakspetsen 

avhuggen (fig.9). Även om det skulle 

kunna vara från ett hugg över nacken 

där en framåtlutad person fått yxan genom halsen och över hakan i samband med en 

avrättning, är det mer sannolikt ett hugg framifrån. 

Så här långt har 6 stycken kraniefragment noterats med vad som förefaller vara 

troliga krigsskador. Några har utsatts för brutalt våld med hugg från upp till fyra 

olika vinklar (rakt och tvärs framifrån och uppifrån) 

vilket inte uppstår vid avrättningar. I skelettmaterialet 

har hugg och stickskador observerats på flera 

överarmar, på ett par höftben, skulderblad och kotor. 

Även det rör sig möjligen om krigsskador. I huvudsak 

är det skador uppkommit i samband med dödstillfället 

och det är alltså inte gamla, läkta skador. En skada på 

ett skulderblad har möjligen förorsakats av en pil och 

bör vara en äldre skada och inte dödsorsaken. 

Fig.11. Fyndnummer 77, en krok 

som ser ut att ha satts fast i den 

övre delen direkt i virke medan 

den undre delen kan ha spetsat 

något som skulle sättas upp. Vid en 

galge sannolikt ett huvud, hand 

eller annan kroppsdel sig själv till 

välförtjänt straff och androm till 

skräck och warnagel. 

Det finns även brända ben i materialet. Samtliga tycks 

vara brända i öppen eld, som ett bål exempelvis. Det 

finns ben från både djur och människa bland de brända 

benen. I övrigt förekommer också obrända djurben 

sparsamt inom galgen. 

Två kistbegravningar! 

När det gäller otvivelaktiga avrättningar påträffades två 

stycken regelrätta gravar. Det var två kistor staplade på 

varandra i öst-västlig riktning där de gravlagda 

individerna lagts ned med huvudet i väster. Båda 

personerna är halshuggna och har fått huvudena 

återplacerade där det satt innan det höggs av. Den övre 

av de båda gravlagda personerna har fått ena handen 

avhuggen. Den högra handen låg nämligen vid höger 

öra medan armarna låg över magen. Personen i den 

16 

Fig.10. Ytterligare en bild av en underkäke, denna 

gång med ett hugg som mer sannolikt kommer från 

en annan typ av våld än i samband med avrättning. 

Foto: Magnus Melin



övre kistan hade vid pannan ett par bronsbeslag. De två personerna i kistan har blivit 

avrättade med svärd, inte yxa eller bila (Brödholt, E., Arcini, C., 2008). 

Ovanpå den övre och bredvid den undra av kistorna låg flera större ben, lårben, 

skenben och armben från andra personer. 

En del av ett revben från den övre individen har daterats genom en 14 C-analys av 

Beta Analytic i Florida. Analysen anger att personen dött mellan åren 1480 och 

1660, angivet i 2 sigma med 95% sannolikhet. Angivet i 1 sigma, med 68% 

sannolikhet är 1520 till 1580 eller 1630 till 1650 de mest rimliga intervallen (Beta – 

249821). 

Tolkning 

Tolkningsdelen av rapporten läggs upp i tre olika kategorier. De är konstruktionen 

som en rubrik, föremålen som en annan och till sist skelettmaterialet. En 

sammanfattning avslutar avsnittet. 

Konstruktion 

När det gäller konstruktionen kan vi nu säga att vi har belägg för att de tre pelarna 

är uppförda först medan muren läggs till senare. Att det är olika tider syns när man 

tittar närmare på den dåliga sammanbyggningen av dem. Pelarna är dessutom 

mycket välhuggna medan muren är rå i ytan, kanske för att putsas slät? Sannolikt 

har pelarna på något sätt varit vidbyggda med ett trädeck, trägolv, då de understa 

stenarna inte är välhuggna så som de över. Det tyder på att de undre stenarna aldrig 

varit avsedda att synas. 

Det är alltså uppenbart att pelarna och galgmuren tillkommit vid olika tidpunkter. 

Av de olika sätten att arbeta med kalkstenen är det sannolikt så att pelarna kommit 

till under tidigast 1100-talet och mer sannolikt 1200-talet medan den omgärdande 

muren läggs till under senare delen av 1600-talet. Under andra halvan av 1600-talet 

finns också en generell övergång till att frångå hängning till förmån för 

halshuggning i Sverige. Kanske- troligen- gäller det även för Gotlands vidkommande 

även om det statistiska arkivunderlaget är knappt. Möjligen är övergången från 

hängning till halshuggning orsaken bakom murens uppförande. 

Föremålen 

Det som skulle vara rackarns lön, alltså det han kunde ta från dem som avrättats, 

verkar ligga kvar i stor utsträckning! Detta var förvånande. Under galgen påträffades 

många vardagsföremål, särskilt knappar, spännen och söljor. Det som skulle vara 

rackarns lön, nämligen det han kunde ta från de avrättade, verkar ligga kvar i stor 

utsträckning! Det är framförallt söljor och spännen som påträffats som en stor 

fyndgrupp. 

Den spets (fnr.29) som påträffades kan ha haft funktionen av att fästa upp 

kroppsdelar med i samband med stegling eller kanske ännu mer sannolikt i samband 

17



med uppfästning på pålar. Den kan också vara spetsen på ett stickvapen och skulle i 

så fall kunna ge lite stöd åt stridshypotesen. Även en krok påträffades (fnr. 77, 

fig.11), möjligen har även den haft funktionen av att fästa upp något med, 

framförallt i så fall ett huvud eller en och hand. Exempel på det finns i Vadstena där 

man påträffade ett kranium med en krok kvar i (Karlsson, E., 2008). 

Skeletten 

Flera av skadorna på skeletten ger alltså osteologerna intrycket av att de har uppstått 

i krig snarare än vid traditionella avrättningar. Det skulle kunna tänkas att 

Galgberget fått tjänstgöra som gravplats för stupade fiender efter ett slag. Dock finns 

ingenting i det övriga fyndmaterialet som antyder detta (utom möjligen spetsen med 

fnr. 29 som skulle kunna komma från ett stickvapen). Rustningar etc. borde finnas i 

materialet om det handlat om soldater som begravts/ dumpats här så som i andra 

kända krigsgravar på Gotland. Kanske får man granska kända fakta beträffande 

steglingsproceduren för att förstå skadorna som åsamkats de individer som ligger 

begravda vid galgen. 

Historikern Jens Lerbom öppnar för nya tolkningsmöjligheter. Han berättar om ett 

par exempel som skulle kunna utgöra möjliga förklaringar till hur galgen utnyttjats. 

Jens Lerboms exempel är från Skåne och framförallt från det Skånska kriget (1675- 

1679). 

”Ur armébödeln Mäster Daniel Jönssons räkenskaper (Krigsarkivet, Stockholm, 

Militeräkenskaper 1678) 

16780829 En bonde som dränkt sig själv steglad vid Kristianstad (fol. 511v) 

16781027 Två dödskjutna snapphanar steglade vid Vanneberga (fol. 513v) 

16781107 En dödskjuten snapphane steglad vid Vanneberga (514v) 

Ur Krigshistoriska handlingar i RA (sign: M 1336 opag.) 

16790212 En ihjälskjuten snapphanekapten, Lille Mads, som begravts av snapphanarna 

i en kista. Förts till tingsplatsen därefter ställs på galgbacken med avslaget lock. Sätts på 

två pålar högre än de andra. (Som spetsas, halshuggs, steglas och rådbråkas)” (Lerbom 

2008). 

Detta är något att ta i beaktande även när det gäller den här avrättningsplatsen. 

”Riktiga begravningar” 

När det gäller de två riktiga, kristna gravarna finns många frågetecken. Gravskicket 

antyder att man behandlat de två gravlagda med stor respekt, mycket större än vad 

man kan förvänta sig gentemot någon som avrättats. 

• De låg i öst-västlig riktning där de gravlagda individerna lagts ned med 

huvudet i väster enligt kristen sed. 

18



• De har fått huvudena återplacerade där det satt innan det höggs av och inte 

mellan ben, knän eller fötter som annars verkar förekomma då man vill 

markera något. 

• De var placerade i riktiga begravningskistor 

• De hade halshuggits med svärd. 

• Personen i den övre kistan har haft en huvudbonad av vilken vi bara hittat 

bronsbeslag. Alternativet skulle vara att en svepning hållits ihop med små 

beslag. 

När de har grävts ned har äldre gravar/nedgrävningar påträffats och de benen har 

bara slängts över den övre av kistorna och brevid den undre. Det tyder på att 

kistorna lagts ned vid ett och samma tillfälle. 

Vilka som begravts på det här omsorgsfulla och högst religiösa viset kan man bara 

spekulera om. Sannolikt får vi leta i de högre samhällsskikten. Det spekulerades 

tidigt om det kunde vara de båda borgmästare som avrättades i Visby 1342, Herman 

Swerting och Johannes Moop. Med den daterande analysen i hand verkar det inte 

vara så. Det är fortfarande rimligt att personerna ändå går att hitta vid en jämförelse 

med dokumenterade händelser från den tiden. 

En fråga att ta med sig utöver här uppräknade problem blir också att reda ut hur det 

förhåller sig med marken under galgen. Att bli begravd under galgen kanske inte, 

som man tidigare antagit, varit en skärpning av straffet utan tvärtom, en möjlighet 

att begravas i en om inte vigd så i alla fall välsignad jord? 

De brända ben av människa som påträffats har ju lagts in där efter att ha bränts 

någonstans utanför galgen. Anledningen till att man bemödar sig med att samla ben 

från bålresterna och gräva ned dem innanför galgen kan vara en indikation 

ytterligare på att det är så. Kanske har det förändrats över tiden. 

Utöver detta finns också graven med RAÄ-nummer 136 att förhålla sig till samt de 

uppgifter som Stenberger lämnat i två skrivelser. Frågan är då varför vissa 

uppenbarligen hamnar innanför galgens avgränsande mur medan andra hamnar 

utanför. Sannolikt har rackaren i Visby haft till uppgift att begrava människor som 

dött av andra anledningar än genom avrättningar. Kanske kan också självmördare 

till exempel ligga här och de kan ha hamnat utanför galgen. Sen vet vi i dagsläget 

inte hur det såg ut innan den stenmur som omger galgen idag fanns. Antingen fanns 

då ett trästaket eller ingenting vilket gjort begravningsplatsens avgränsning 

odefinierad. 

19



Populärsammanfattning 

Redigerdad version av en tidigare publicerad artikel i Populär arkeologi Nr 

3/2008 

Rosornas, ruinernas och dödens stad! 

Visbys galge är en välbevarad svensk kulturmiljö. Galgen som plats och symbol för 

dödsstraffet, statens och kyrkans makt, var ett synnerligen viktigt inslag i livet förr. 

Den dödsdömde fången var en viktig del av ett skådespel där han, eller hon, 

tillsammans med bödeln och prästen stod i fokus. Skådespelet var förstås en publik 

avrättning, något som förekom i Sverige fram till och med Konrad Tektors 

avrättning år 1876 i Stenkumla, Gotland. 

Visbys galge ligger högt och väl synligt på en klintkant norr om den muromgärdade 

innerstaden. Vägen till den från stan gick genom den norra stadsporten, Norderport, 

och upp för backen till man stod framför galgen på det karga krönet. Utmed vägen 

fanns en gång tre kors där man erbjöds ett sista tillfälle att förlika sig med sitt öde. 

Visby stads galge består av tre stycken pelare, vardera ca 6 meter hög. På dem har 

det, om man får tro avbildningar av andra liknande galgar, legat bjälkar och i de har 

man hängt människor. 

I somras gjordes en arkeologisk undersökning av galgen. Insikten om att man inte 

vet just något alls om en av Visbys mest kända platser blev för tung att bära och 

Länsstyrelsen Gotlands län öppnade plånboken. 

Resultaten var överväldigande. Där vi inte trodde vi skulle finna just någonting 

fanns ett kvarlevor av ett trettiotal personer, knappar av koppar, tenn, horn och ben, 

ringspännen av brons och järn, skospännen, ett bokbeslag och ett klackjärn. Då är 

ändå bara omkring 16 m 2 av den totala ytans 118 m 2 undersökta. Man tycker kanske 

att det är uppenbart att det ligger människor begravda på en galgbacke. Det var vi 

också övertygade om, men inte att de låg så många rakt under galgen, det kunde vi 

inte tänka oss. Runt omkring på galgberget vet vi att det finns begravda människor, 

men som sagt, inte under galgen inom muren. Det verkar om inte annat opraktiskt. 

Här går berget i dagen bitvis och jordmånen är synnerligen tunn. De preliminära 

osteologiska bedömningarna är förtjänstfullt gjorda av Elin Brödholt och Richard 

Blücher. Även Caroline Arcini har bidragit med gedigen kunskap och värdefulla 

kommentarer. 

20



D.21 Januarii utanför Staden rättad 

Det var inte bara hängningar som utfördes vid galgen utan även halshuggningar 

genomfördes här. För vissa brott kunde dessutom straffet skärpas till att handen 

skulle huggas av innan man blev halshuggen. När skarprättaren eller bödeln utfört 

sitt arbete till belåtenhet kunde man dessutom få de avhuggna delarna uppsatta på 

stegel, ofta vagnshjul eller pålar för att avskräcka andra från brott, androm till 

varnagel. Två avrättningar från 1758, kända i arkiven och här hämtade från nätsidan 

Rötter, utgör exempel på straff. Då dömdes nämligen Jöns Schrants för barnamord. 

Jöns brott och straff beskrivs så här: ”Barnamördaren Jöns Schrants sitt egit Barns 

mördare, efter Hoffrättens Utslag, hans högra hand och sedan Hufwudet af Skarprättaren 

afhuggne, samt hufwudet och hand på en Påle upsatte och den öfrige kroppen ther jämte uplagde 

på 4 Stegel. D.21 Januarii utanför Staden rättad”. 

Framförallt kvinnor kunde istället få straffet skärpt genom att brännas på bål efter 

avrättningen. Också det verkar ha gjorts vid galgen eftersom det ligger brända ben 

inom galgens omgärdande mur. Det andra exemplet från 1758 anger att ”Helena 

Jacobsdotter från Gammelgarn för Barnamord, blifwit Halshuggen och i Båle bränd d. 6 

December 1758” (Rötter). Först halshuggning, sen bålet. Att bränna folk levande måste 

betraktas som mycket ovanligt i Sverige. 

När det gäller konstruktionen törs jag påstå att de tre pelarna är uppförda först och 

att muren läggs till senare. De tre pelarna är byggda av släthuggna kalkstensblock, 17 

synliga och ett artonde under markytan. Sannolikt har pelarna på något sätt varit 

vidbyggda med ett trägolv. De understa stenarna är inte alls släthuggna så som de 

över. Det tyder på att de aldrig varit avsedda att synas. För var det något gutarna 

kunde så var det att hugga sten! 

Går man vidare i byggnadsanalysen och tittar noga syns en skarv där pelarna och 

muren möts. Dessutom är pelarna släthuggna medan murens yta är rå. Av de olika 

sätten att arbeta med kalkstenen att döma är det rimligen så att pelarna kommit till 

under tidigast 1100-talet och mer sannolikt 1200-talet medan den omgärdande 

muren läggs till under 1700-talet. Kanske kan en övergång från hängning till 

halshuggning som den dominerande avrättningsmetoden vara orsaken bakom 

murens uppförande. Det finns många unga individer i det omfattande 

skelettmaterialet. Vi måste ställa oss frågan om Galgberget använts till annat än 

avrättningar. En 5-6 åring, flera personer mellan 10-20, samt märkliga skador efter 

våld gör oss konfunderade. Offer från ett krig eller steglingsskador måste tas i 

beaktande. 

21



Två kistbegravningar! 

När det gäller otvivelaktiga avrättningar påträffades två stycken gravar där 

personerna halshuggits. De låg i två kistor staplade på varandra i öst-västlig riktning 

med huvudet i väster. Båda personerna har blivit halshuggna och de har fått 

huvudena återplacerade där de satt innan de höggs av. Det har alltså inte lagts 

tillbaka mellan ben, knän eller fötter som annars verkar förekomma. 

Personen i den övre kistan dessutom fått handen avhuggen. Höger hand låg 

nämligen vid höger öra medan armarna vilade över magen. Han hade en 

huvudbonad av vilken det bara återstår ett par bronsbeslag. Kistorna har lagts ned 

vid ett och samma tillfälle. Vilka som begravts på det här omsorgsfulla och högst 

kristet traditionella vis kan man spekulera om. Vi bör leta i de högre 

samhällsskikten, kanske till och med i den yttersta samhällseliten. De har trots 

avrättningen fått en omsorgsfull begravning, med bibehållna kläder (åtminstone en 

huvudbonad), de har lagts i kistor i öst-västlig riktning och grävts ned djupt, ca 0,8 

meter ned i den synnerligen steniga och svårforcerade marken. Huvudena har 

dessutom huggits av med svärd, inte bila, vilket måste betraktas som ovanligt och 

förbehållet de högre stånden. 

Spekulationer 

En fråga av värde att reda ut är hur det förhåller sig med marken under galgen. I ett 

exempel som utspelade sig vid galgen i Stenkumla på Gotland 1694, berättas att 

”Lars Larson som, för sitt begångne Tjufweri effter kongl. Rättens resolution af den 23 Juni 

skulle hängias, dödde wid utförandet, hwarför han under Galgen blef begrafwen” (Rötter). 

Att bli begravd under galgen kanske inte, som allmänt antas, varit en skärpning av 

straffet utan tvärtom, en möjlighet att begravas i en om inte vigd så i alla fall 

välsignad jord? Prästen var i alla fall med här uppe och läste för den dömde och vad 

händer egentligen om man bekänner sina synder och ångrar sig inför gud? Skulle det 

i så fall vara anledningen till att brända ben flyttats hit från bålplatsen? Kanske 

förändras platsens betydelse över tid. 

Den sista avrättningen i Visby 

Den sista kända avrättningen vid galgen i Visby var klockan 11.00, onsdagen den 5 

mars år 1845. Då halshöggs hattmakaren, mördaren och hustrumisshandlaren Anders 

Johannes Hasselberg. Den första bör ha varit på 1200-talet, men det är ännu en 

något osäker datering. Enligt Göran Lagers och Peter Klingsells förtjänstfulla 

sammanställning i ”Döden i skogen” har 72 personer avrättats på Gotland mellan 

åren 1607 och 1876. Det är en siffra som grundar sig på domar och protokoll. 

Sannolikt finns ett stort mörkertal, tyvärr. 

22

Avslutning 



Utöver den mängd av spridda ben som påträffades här fanns två stycken intakta 

gravar, regelmässigt utförda enligt kristen begravningssed. Detta, tillsammans med 

det faktum av många av skelettdelarna har skador som snarare antyder våld mellan 

människor i form av krig, väcker frågor om hur avrättningsplatsen egentligen 

använts. 

Undersökningen av galgen i Visby genomfördes under en intensiv sommarvecka 

2008. I undersökningen deltog två arkeologer (Per Widerström och Johan Holm) 

samt två arkeo-osteologer (Elin Brödholt och Richard Blücher). Utöver de nämnda 

företogs undersökningen med deltagande av kursdeltagare i Länsmuseets satsning på 

förmedling av arkeologi. 

Tillgänglighet, populära presentationer och medialt 

intresse 

Undersökningen bevakades intensivt av media och resultaten har i flera 

tidningsartiklar i tidningarna Gotlands Allehanda (2008-07-23, 2008-07-26, 

2008-09-01), Gotlands Tidningar (2008-07-25, 2008-07-26) och Aftonbladet 

2008-07-27). Undersökningarna har också presenterats i Sveriges Radio Gotland och 

genom direktsändning från undersökningsplatsen i Sveriges Radio Östergötland. ”På 

tal om Gotland”, Gotlands kommunala taltidning som i första hand riktar sig till 

synskadade samt de som har läs- och skrivsvårigheter, har också undersökningarna 

och resultaten presenterats i längre rapportinslag. 

Undersökningarna har så här långt presenterats i två artiklar. Dels i Populär 

arkeologi (nr.3, 2008) där en sammanfattning presenterades samt i en kommande 

bok, Spaden och Pennan (Red. Torsten Svensson) där resultaten och dess innebörd 

diskuteras i artikeln ”De börjar inte förrän jag kommer”. 

Föredrag har hållits på platsen vid upprepade tillfällen och under arkeologidagen 

(2008-08-31) anordnade länsmuseet ett föredrag med möjligheter för folk att få 

frågor och funderingar besvarade och diskuterade på undersökningsplatsen. 

Vid undersökningen användes ett telefonssystem för informationsförmedling, On 

Spot Story, för att möta allmänhetens intresse. Det innebar att de som besökte 

undersökningsplatsen kunde ringa ett samtal där man fick all ny information som 

kommit fram under dagen uppläst. För var dag som gick blev informationen längre 

allteftersom ny information lades till den föregående dagens. Detta var ett test som 

gav ett mycket bra resultat. Fördelen var förstås att man via ett telefonsamtal kunde 

23



ta reda på vad som försiggick, men också (framförallt i det här fallet) att man kunde 

ringa när ingen var på plats för att berätta om undersökningen. Mer att läsa finns på 

On Spot Storys hemsida. (http://www.onspotstory.com/nyheter/infophone_visby_galgen.pdf) 

Fortfarande finns möjligheten att lyssna på det som talades in via telefon direkt från 

undersökningsplatsen. Det gjordes av arkeolog Johan Holm. Vill du lyssna? Ring 

0771 – 88 74 78 och slå kod 0499. 

Detta var en av de publika åtgärderna. Utöver detta innovativa försök förekom 

traditionella guidningar och spontanbesök. Vi räknar med att drygt 1000 personer 

besökte undersökningen medan drygt 200 personer ringde för information. 

Administrativa uppgifter 

Länsmuseet på Gotlands dnr: AD 2008-1087 

Länsstyrelsens diarienummer: 431-3224-08 

Beslutsdatum: 19.6.2008 (muntligen Marie Louise Hellqvist, Länsstyrelsen 

Gotlands län) 

Beslutsdatum: 19.8.2008 (diariefört i efterhand pga sjukdom) 

Beslut enligt 2 kap §13 

Landskap, län och kommun: Gotland 

Visby stad 

Fornlämning: RAÄ 72:1 

Typ av fornlämning: Avrättningsplats 

Typ av undersökning: Arkeologisk förundersökning 

Orsak till undersökningen: Ben från människa har påträffats i markytan och det 

allmänna kunskapsläget om galgen i Visby, ett av stadens mest signifikativa 

monument, är mycket dåligt. 

Projektledare: Per Widerström 

Länsmuseets personal i fält: Per Widerström, Elin Brödholt 

Tid för undersökningen: Vecka 30, 2008 

Rapportens text och bearbetning: Per Widerström 

Övrigt av akademiskt intresse: Svensson, S., 2007 Positivt besked på ansökan om 

dispens från grävningsförbud i Galgbergets naturreservat, på fastigheten Visby 

Galgberget 1:1 Delegationsbeslut, dnr 75228-15 

Koordinater (RT 90): X-6394469/ Y-1649381 

Anlays 14 

C- Beta analytic Inc. Provnummer: 249821 

24



Beta analytic provuppgifter 

Mr. Per Widerstrom Report Date: 10/27/2008 

The Gotland County Museum Material Received: 9/30/2008 

Sample Data Measured 13C/12C Conventional 

Radiocarbon Age Ratio Radiocarbon Age(*) 

Beta - 249821 190 +/- 40 BP -18.8o/oo 290 +/- 40 BP 

SAMPLE: GALLOWN01 

ANALYSIS: AMS-Standard delivery 

MATERIAL/PRETREATMENT: (bone collagen): collagen extraction: with alkali 

2 SIGMA CALIBRATION: Cal AD 1480 to 1660 (Cal BP 470 to 280) 

_______________________________________________________________ 

CALIBRATION OF RADIOCARBON AGE TO CALENDAR YEARS 

(Variable s: C 13/C 12=-18.8 :lab. mult=1) 

Laboratory number: Beta-249821 

Conventional radiocarbon age: 290±40 BP 

2 Sigma calibrated result (95% probability): 

Cal AD 1480 to 1660 (Cal BP 470 to 280) 

Intercept data 

Intercept of radiocarbon age with calibration curve: Cal AD 1640 (Ca l B P 310) 

1 Sigma calibrated results (68% probability): 

Cal AD 1520 to 1580 (Cal BP 430 to 370) and 

Cal AD 1630 to 1650 (Cal BP 320 to 300) 

25



26

Referenser 



Arcini, C., 2008 Muntliga uppgifter 2008-07-25 

Beta–249821 2008 Analysresultat från Beta Analytic Inc. 

Brödholt, E., Arcini, C., 2008 Muntliga uppgifter 2008-07-25 

Falck, W., 1971/1996 Rapport färdigställd 1996 utifrån 

Waldemar Falcks anteckningar och bilder 

från 1971 Karta saknas i rapporten så 

inprickningen är ungefärlig. Dnr 421-1175- 

1996, rapport ark und, RAGU. 

Karlsson, E., 2008 Gravar på Galgebergsgärdet, rapport 

2008:105, RAÄ 35-38, kv Cisternen 6, 

Vadstena stad och kommun 

Östergötlands län 

Lager G. 2006 Döden i skogen. Stockholm. 

Lerbom J. 2008. Riksarkivets handling 16790212, uppgifter 

i mailkorrespondens 

Lundgren M. 2003 Den vedervärdige mannen från Hellvi. 

Och litet om mannen som fick honom att 

slutgiltigt avstå från visade våldstendenser. 

Haimdagar 1/03 

Nordisk familjebok 2008-11-09 http://runeberg.org/nfbl/0084.html 

Pettersson, AM., 2007 Skeletten i grusgropen. Gotländskt arkiv 

Rötter 2008-11-09 http://www.genealogi.se/avrattade/files/5.html 

SOFI 2008-11-11 http://www.sofi.se/ortnamnsregistret 

Stenberger, M., 1940:1 1940 Arkivhandling med DNR 81/40, 

Länsmuseet på Gotlands arkiv 

Stenberger, M., 1940:2 1940 Arkivhandling med DNR 108/40, 

Länsmuseet på Gotlands arkiv 

27



Sundelin G., 1989 Bila, bål och begravning Dalarnas museum 

arkeologisk rapport 1989:4, fornlämning 

51, S:t Skedvi socken, Säters kommun). 

Svensson, S., 2007 Positivt besked på ansökan om dispens 

från grävningsförbud i Galgbergets 

naturreservat, på fastigheten Visby 

Galgberget 1:1 Delegationsbeslut, dnr 

75228-15 

Svensson T., 1998 Blev någon mördad i Vall år 1442? 

Rökringar. Visby. 

Yrwing H., 1986 Visby – hansestad på Gotland. Stockholm. 

Övriga källor och ytterligare information 

Sundelin G., 1989 Bila, bål och begravning Dalarnas museum 

arkeologisk rapport 1989:4, fornlämning 

51, S:t Skedvi socken, Säters kommun). 

Yrwing H., 1986 Visby – hansestad på Gotland. Stockholm. 

Digitala inmätningar finns på Länsmuseet på Gotland. 

Fynden förvaras i väntan på fyndfördelning vid länsmuseets norra magasin 

Ett mer utförligt fyndregister finns digitalt på samma magasin 

avdelningen för kulturmiljövård 

28

DÖDEN I VISBY - Gotlands Museum

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?