Lilla Isie kyrkogårdar. Dokumentation 2004-2005. Rapport 2005:61

2005:61 

Lilla Isie kyrkogårdar 

Dokumentation, 2004-2005 

Lotta Eriksson

Rapport 2005:61 


Dokumentation, 2004-2005 

Lilla Isie socken 

Trelleborgs kommun 

Skåne län 

Lotta Eriksson

Regionmuseet Kristianstad 

Landsantikvarien i Skåne 

Kristianstad 

Box 134, Stora Torg 

291 22 Kristianstad 

Tel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02 

Lund 

Box 153, St Larsomr. Byggnad 10 

221 00 Lund 

Tel 046 – 15 80 50 vx, Fax 046 – 15 80 39 

www.regionmuseet.m.se 

© 2005 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne 

Rapport 2005:61 

ISSN 1651-0933 

Omslagsfoto: Lilla Isie kyrkas torn från sydväst 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

LILLA ISIE KYRKOGÅRDAR 

Innehåll 

Inledning...........................................................................................................................5 

Lilla Isie kyrkogårdar.......................................................................................................6 

Lilla Isie.........................................................................................................................6 

Lilla Isie socken ...........................................................................................................7 

Kyrkorna.......................................................................................................................8 

Kyrkogårdens historik ..............................................................................................10 

Beskrivning av Lilla Isie gamla kyrkogård..................................................................18 

Omgärdning och grindar..........................................................................................18 

Kvarter och gångar....................................................................................................18 

Vegetation...................................................................................................................19 

Gravplatser.................................................................................................................19 

Gravvårdar .................................................................................................................20 

Beskrivning Lilla Isie nya kyrkogård...........................................................................22 

Omgärdning och grindar..........................................................................................22 

Kvarter och gångar....................................................................................................23 

Vegetation...................................................................................................................24 

Gravplatser.................................................................................................................25 

Gravvårdar .................................................................................................................27 

Dokumentationsmaterialet...........................................................................................31 

Kulturhistorisk värdering .............................................................................................33 

Förslag till åtgärder........................................................................................................35 

Gamla kyrkogården...................................................................................................35 

Nya kyrkogården .......................................................................................................36 

Kriterier för bevarande av gravvårdar och gravplatser.............................................38 

Kulturminnesskydd i gällande lagstiftning.................................................................38 

Underhåll av gravvårdar ...............................................................................................39 

Lagning och ytbearbetning av gravvårdar och omgärdningar av sten ...............39 

Lagning och ytbehandling av gravvårdar och omgärdningar av järn .................40 

Litteratur och andra källor............................................................................................40 

Litteraturtips...................................................................................................................41 

Gravvårdar inventerade av SSHFF .............................................................................42 

Bilaga 1............................................................................................................................43 

Bilaga 2............................................................................................................................44

Inledning 


Dokumentationen av Lilla Isie kyrkogårdar är utförd av Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien 

i Skåne på uppdrag av Källstorps församling. Fältarbetet 

gjordes under sommaren och hösten 2004 och rapportskrivningen under höstenvintern 

2004-2005. Dokumentationen består dels av en inventering av de kulturhistoriskt 

värdefulla gravvårdarna och gravplatserna och dels av en genomgång av 

kyrkogården som helhet. För att klargöra bilden vad som är av kulturhistoriskt 

värde på Lilla Isie kyrkogårdar har studier gjorts av historiska källor så som kartor 

och arkivmaterial i både pastoratets eget arkiv och Regionmuseets arkiv. En viktig 

källa i detta arbete har utgjorts av Stig Sivenius arbete Lilla Isie kyrka förr och nu. 

Även den inventering som Söderslätts Släkt- och Hembygdsforskarförening, 

SSHFF, har utfört har varit till stor hjälp i arbetet med identifieringen av gravvårdar. 

Dokumentationen är främst inriktad på kyrkogårdens enskilda gravplatser 

och gravvårdar men också på kyrkogården i sin helhet. Det är inte bara gravvårdarna 

som utgör viktiga komponenter i kyrkogårdsmiljön utan även andra element 

så som gravplatsernas växtlighet, träd, murar, grindar, beläggning, etc. För 

bevarandet av Lilla Isies kyrkogårds kulturhistoriska värden föreslår Regionmuseet 

Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne ett antal åtgärder. Då församling även är 

i stånd att upprätta en vårdplan för kyrkogårdens växtlighet berörs enbart växtligheten 

utifrån en kulturhistorisk aspekt. 

5


6 


Lilla Isie 

I Lilla Isie by finns endast ett par gårdar kvar och ytterligare ett par gatuhus uppförda 

under 1900-talets första hälft. Den medeltida kyrkan var belägen norr om 

den idag bevarade bebyggelsen. Direkt väster om den gamla kyrkogården ligger 

ytterligare en gård med anor från 1700-talet. Med tiden kom Västra Torps by och 

fiskeläget Böste att växa sig allt större och vid beslutet att uppföra en ny kyrka år 

1855 kom också kyrkplatsen att flyttas söderut i socknen till Västra Torp. I Västra 

Torps by ligger endast ett fåtal gårdar och gatehus kring kyrkan. Bybebyggelsen 

är relativt ung då den äldre bebyggelsen förstördes vid en våldsam eldsvåda 1899. 

Böste fiskeläge utgjorde under äldre tid utmark till Västra Torps by och omnämns 

först under 1600-talet i skriftliga källor som en fast bosättning. 

Lilla Isie nya kyrka och kyrkogård ligger mitt i Västra Torps by medan den gamla kyrkogården ligger längre 

norrut. © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

Lilla Isie socken 


Enligt J L Gillbergs uppteckning från 1765 fanns det i Lilla Isie gamla by förutom 

kyrka både krono- och skattehemman liksom utsocknes frälsehemman samt 3 

gatehus, 6 mindre kyrkolägenheter och en skattlagd väderkvarn. I Paul Asps beskrivning 

av socknen år 1891 är förhållandet mellan Lilla Isie by och Västra Torps 

by följande: Lilla Isie 1mantal krono, ½ mantal skatte, 1 manatal utsocknes frälse, 

3 gatehus och 6 mindre kyrklägenheter och Västra Torp 5 3/16 mantal krono, 2 ¼ 

mantal skatte, 4 mantal utsocknes frälse och 10 gatehus. I Böste fiskeläge fanns 

enligt uppgifter under 1600-talet endast 3 hus men omkring 1875 bodde där 36 

fiskare med 12 större och 15 mindre båtar. 1813 enskiftades socknen. 

Socknens namn skrevs under 1400-talet Ysie och ännu tidigare lär namnet 

ha varit Ishöghe. Sockennamnet lär ha uppkommit efter en på platsen verksam vikingatida 

hövding vid namn Ise eller Ysi. 

Enligt ett kungligt brev från 1555 framgår det att Östra Torp och Lilla Isie 

utgjorde ett pastorat med Lilla Isie som annexförsamling. Församlingarna förenades 

med Hemmesdynge och Södra Åby i ett pastorat år 1932 med kyrkoherde i 

Hemmesdynge och komminister i Östra Torp. Sedan 1980 ingår Östra Torp i 

Källstorps församling vari även Hemmesdynge, Källstorp, Lilla Beddinge, Lilla 

Isie, Södra Åby, Tullstorp, Östra Klagstorp och Äspö ingår. 

Skånska rekognoseringskartan från 1812-20. Fiskeläget Böste hörde också till socknen men saknas på denna kartbild. 

7


Lilla Isie nya kyrka, ritad av Magnus Cederholm och uppförd 1857-58. 

8 

Kyrkorna 

Den nya kyrkan byggdes på den nyanlagda begravningsplatsen i norra delen av 

Västra Torps by. Den uppfördes 1857-58 i nyromansk stil efter ritningar av 

byggmästare Magnus Cederholm. Den nya kyrkan byggdes då den gamla kyrkan i 

Lilla Isie by blivit för liten för den stadigt växande befolkningen, socknens befolkningsmängd 

var år 1803 603 invånare och nådde år 1878 sin tillsynes högsta 

siffra 933 invånare. Ytterligare anledningar till att man beslutade att uppföra en 

ny kyrka var att den gamla kyrkan befanns vara i mycket dåligt skick med upprepade 

reparation under 1800-talets första hälft samt att den låg i socknens periferi. 

Placeringen av den nya kyrkan vållade debatt då åboarna i Västra Torps by menade 

att kyrkan borde placeras där då den byn vuxit i förhållande till Lilla Isie by 

och också låg mer centralt i socknen. 1855 godkänns köpebrevet av mark för den 

nya kyrkan och dess kyrkogård mellan hemmansägare Anders Nilsson och församlingens 

och byamännens representanter.

Teckning föreställande Lilla Isie gamla kyrka sedd från söder. Landsarkivet i Lund. 


Den gamla kyrkan revs i mars månad 1857 och auktion hölls på en del av byggnadsmaterialet 

och inredningen, bl a fönstrena och kyrkbänkarna. Hur den 

gamla kyrkan såg ut förtäljer ett par ritningar i Landsarkivet i Lund. Kyrkan 

hade långhus med 3 valvtravéer, kor med bakomliggande raksluten sakristia, nykyrka 

i norr samt vapenhus i söder. Fasaderna var putsade och vitkalkade och 

taken tegelklädda. Samtliga gavelrösten var försedda med merloner. Under 1820talet 

fanns förslag på att bygga till kyrkan med ett torn i väster men kyrkans murar 

ansågs vara i för dåligt skick för att kunna bära den extra lasten. Kyrkans placering 

och planform markeras idag av en klippt lindhäck. Till den gamla kyrkan 

hörde också en fristående klockstapel i trä belägen i kyrkogårdens sydöstra hörn. 

Den nya kyrkan har sedan uppförandet förändrats mycket litet till sitt yttre, 

men invändigt har ett par ändringar genomförts. Bland annat har golven och 

bänkinredningen bytts ut. 

9


10 

Kyrkogårdens historik 

På Skånska rekognoseringskartan från 1812-20 är den gamla kyrkogården markerad 

som en kvadratisk inhägnad yta direkt väster om vägen mellan Lilla Isie by 

och Södra Åby. Den gamla kyrkogården finns utmärkt på ytterligare en karta daterad 

1897 i samband med laga delning av hemmanen N o 3, 5 och 6 samt qvarnlägenheten 

N o 7 Lilla Isie. På denna karta betecknas just området som 

Gamla kyrkogården och ingen kyrka är längre utmärkt på området. 

Den gamla kyrkan var omgiven av en putsad mur med tegeltäckning och ingångar 

i sydöstra hörnet samt i väster. Ingångarna benämnes i arkivmaterialet ömsom 

som portar och ömsom som luckor med ekportar. 1833 målas portarna till kyrkogården 

gröna med gul rosett och vita sirater. I kyrkogårdens sydöstra hörn stod 

en klockstapel i timmer krönt av en vindflöjel med året 1829. Denna klockstapel 

hade ersatt en tidigare sådan belägen på kyrkogårdens västra eller sydvästra del. 

På den nya klockstapelns plats hade tidigare funnits en kyrkoport. Gravar utmärkta 

med stenar fanns endast på kyrkans södra sida där församlingens åboar jordades. 

På norra sidan av kyrkan jordfästes fiskare, hantverkare och husmän, över 

vilkas gravar vårdar sällan restes. I visitationsprotokoll för Östra Torp och Lilla 

Isie församlingar från 1830 skrivs följande ”Vid båda äro kyrkogårdarne mycket 

ojemna genom mulls borttagande och användande till påfyllnad å grafvar. Herr 

Biskopen föreställde nödvändigheten af kyrkogårdarnes jemnande och iordninghållande” 

Den gamla kyrkogården är numera betraktad som fornlämning och som sådan 

upptagen i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister som nr 10 Lilla Isie 

socken. Beskrivningen från 1970 lyder: ”Kyrkogården 42x47 meter (Ö-V) är på 

N, Ö och S omgiven av en tuktad häck 1 meter bred och 1 meter hög. V-kanten 

som vetter mot gården, begränsas av en stenmur, där endast bottenlagren återstår. 

Mitt på Ö-sidan, ut mot vägen, finns en öppning begränsad av två murade grindstolpar 

på vilka hänger två järngrindar. Det centrala partiet av kyrkogården, där 

kyrkan stått, är gräsbeväxt och ytterkanterna markeras genom en tuktad häck 1 

meter hög och 1 meter bred. På S-delen av kyrkogården finns ett tjugofemtal 

gravstenar, längs kyrkogårdens kanter växer stora lövträd mest almar och även 

inne på kyrkogården finns almar, några björkar samt en del buskar. Den nya kyrkan 

uppfördes 1857-58.” När den ovan beskrivna häckplanteringen visandes den 

rivna kyrkans planform tillkom är oklart men den finns beskriven av Paul Asp 

redan 1890. Området innanför häckarna gräsbesåddes 1958 på inrådan av domkyrkoarkitekt 

Eiler Graebe som besökt platsen året innan. Denna ansåg vidare att 

den gamla kyrkogården skulle bevaras i oförändrat skick. 1957 flyttas ett par äldre 

gravvårdar, bland annat en med dansk skrift, och placera dessa i nya kyrkans vapenhus, 

varifrån de senare kom att flyttas ytterligare en gång, se nedan.


Laga skiftes karta över hemmanen N o 3, 5 och 6 samt qvarnlägenheten N o 7 Lilla Isie. upprättad 1897 av kommissionslandtmätare 

G W Götherström. 

Den s k Mjölnaregården direkt väster om gamla kyrkogården ägdes under årtiondena 

kring 1900-talets mitt av kyrkovärden och lantbrukaren Liss-Erik Olsson 

och denna fick under sommaren 1960 i uppdrag av kyrkorådet att flytta in häcken 

i kyrkogårdens nordöstra hörn för att förbättra sikten vid utfart på byvägen, därav 

det idag avskurna hörnet. 

I ett kyrkorådsprotokoll från den 10 mars 1964 beslutas att utjämna de 

gamla gravkullarna på kyrkogårdens norra del samt att beså denna med gräs och 

anlägga gångar av ölandssten i gräsmattan. De äldre gravarna skulle markeras 

genom att i gräsmattan anlägga kors i sten. Varken gångarna eller korsen kom till 

utförande. 

Under åren 1973-74 sker trädgallring och beskärning av träden på gamla 

kyrkogården delvis på grund av almsjuka. I samband med dessa arbeten besåddes 

hela kyrkogården med gräs. Ett förslag till konservering av de gamla gravstenarna 

11


togs fram tillsammans med landsantikvarie Gustavsson vilket ledde till att vårdarna 

tvättades under följande år. 

Då socknens invånare ökade i antal under 1800-talet och den gamla kyrkan 

ansågs både för liten och skröplig så verkar dock kyrkogården ha räckt till för 

begravningar även om motsatsen hävdas i ett visitationsprotokoll från 1821. Redan 

1853, två år innan den allmänna sockenstämman beslutat om uppförande av 

ny kyrka hade ett köpekontrakt mellan hemmansägare Anders Nilsson å Västar 

Torp N o 9 och byns åboar upprättats om 1½ tunnland för ny kyrkplats och kyrkogård. 

Köpebrevet godkändes vid sockenstämman den 14 januari 1855 och den 

21 september samma år förrättades avsöndring och utstakning av lämpligt jordområde 

om 88 x 159 alnar, av lantmätare Georg Gustafsson. Året därpå, närmare 

bestämt den 3 juli, sammanträdde den s k jordundersökningsnämnden för att 

avge yttrande angående hemmansklyvningen enligt Konglig Maj:ts förordning. 

Efter avgivet yttrande från nämnden upprättades nytt köpekontrakt och handlingarna 

blev upplästa och införda i domboken. Den 20 oktober 1856 fastställdes 

det utstakade området även i domboken och strax därefter påbörjades bygget av 

den nya kyrkan, vilken stod färdig och invigdes den 8 augusti 1858. Den tidigaste 

kartan visande den nya kyrkogårdens läge och utsträckning är en Laga skiftes karta 

till Krono Skatte Rusthållarhemmanet N o 9 3/8 och 11 1/32 mtl Westra Torps 

Kyrkoby upprättad 1865. I beskrivningen till kartan anges det att kyrkogården 

innehåller 5 refvar 60 stänger. 

Lagaskifteskarta över Westra Torps Kyrkoby upprättad av förste Landtmätaren G Gustafsson år 1865, visande den nya 

kyrkogårdens läge (littrerad a). Figuren littrerad med bokstaven b är byns vattning. Lantmäteriets arkiv. 

12


I ett prostvisitationsprotokoll från 1868 kan följande läsas om kyrkogården: 

”Kyrkogårdarna (Östra Torp och Lilla Isie) begagnas såsom begravningsplatser 

och äro därtill lämpliga. De kunna utvidgas om så kommer att behövas. Liken 

begrafves icke i hvarf. Kyrkogårdarna äro fördelade åt hemmansnummer. I Östra 

Torp äro de årliga dödsfallen 10 och i Lilla Isie 15. Inga serskilda gravställen finnes 

inom pastoratet. Omkring kyrkogårdarne finnes trädplanteringar.” 

Vid biskopsvisitationen 1885 var omdömet om kyrkogården något mer kritiskt 

då man kan läsa: ” Med nöje hade visitator tagit i skärskådande de väl och 

prydligt underhållna kyrkorna och kyrkogårdarna, af hvilka Lilla Isie kyrka och 

kyrkogård utgjorde föremål för visitators besök på hitresa idag. Å sistnämnda 

kyrkogård hade dock iakttagits ett område som icke tycktes vara föremål för omvårdnad 

i samma grad som öfvriga delar av begrafvningsplatsen. Det upplystes 

vara den s k allmänna begrafvningsplatsen, hvars häckar fingo växa fritt och sålunda 

gjorde ett afbrott mot den övferallt annorstädes herskande prydligheten. 

Visitator ville deför föreslå att denna vildt växande plantering borttogs, hvarigenom 

ock ett något ökat utrymme till begrafvningsplatser kunde vinnas och anmodade 

Pastor derom vid tillfälle rådgöra med församlingen.”. Men vid följande 

visitation 1896 kvarstod problemet med ett större antal mindre väl hållna gravar. 

Detta tycks dock inte ha berört Paul Asp då han beskriver kyrkogården som 

prydlig och välvårdad 1890. Han skriver vidare att det som åtdrager sig besökarens 

uppmärksamhet är de dyrbara gravvårdar som finnas här och inte blott vittnar 

om rikedom och välmåga utan överflöd. 

1901 inköptes en bit mark söder om den befintliga kyrkogården av hemman 

Nr 9 3/8 Westra Torp för utvidgning av kyrkogården. Gravplatserna på den utvidgade 

delen utformades i likhet med de på den äldre delen, d v s med grus och 

låga buxbomshäckar. På den nya delen lade man ut gångar mellan kvarteren vilket 

saknades på den äldre delen och i gränsen mellan den nya delen och de söder om 

kyrkan befintliga gravkvarteren utlades en bredare grusgång i öst-västlig riktning. 

Vid detta tillfälle måste också den i söder befintliga muren ha rivits. Längs den 

utvidgade delens södra sida restes aldrig någon mur utan en hagtornshäck planterades. 

1903 inspekterades den nya kyrkogården för första gången och även vid 

detta tillfälle kommenterades de illa skötta gravplatserna i den östra delen som 

redan 1885 och 1896 tilldragit sig visitators ogillande. I visitationsprotokollet står 

följande: ”Kyrkogården, som nu befanns tillökat med ett nytt område, var till 

största delen väl hållen, om man undantager en del grafvar i östra och nordöstra 

hörnet, hvilkas jämnande med marken visitator tillrådde, om de icke efter en viss 

tillgännagifven tid iordningställdes.”. I samma protokoll kan man också läsa att 

kyrkogården bara delvis var indelad efter hemman, och förövrigt skedde gravöppning 

i varv. 

13


Äldre fotografi från ATA visande Lilla Isie kyrka och kyrkogård från söder. Bilden är troligen tagen i början av 1900talet, 

strax efter kyrkogårdens utvidgning åt söder 1901. 

Från de följande årtiondena finns mycket få uppgifter om kyrkogården men i ett 

kyrkorådsprotokoll från 1923 föreslås att vartannat träd söder om kyrkogården 

mot den gamla vattningen hugges ned då de skuggar de närliggande gravplatserna 

alltför mycket. Om det gamla problemet med vattensjuk mark skulle återkomma 

så skulle lämplig dränering ske. 

I början av 1930-talet var åter frågan om utvidgning av kyrkogården aktuell. 

Kyrkostämman den 18 maj 1930 uppdrog åt kyrkorådet jämte kyrkovaktmästare 

Hans Andersson att utreda frågan. En approximativ beräkning företogs: församlingens 

folkmängd genomgicks familj för familj i nummerföljd och därvid antecknades 

det antal gravplatser som för tillfället skulle behövas för att tillgodose 

deras behov. I denna beräkning ingick varken statarfamiljer eller tjänstefolk i övrigt. 

Beräkningen gav till resultat att 352 gravplatser vore behövliga och om man 

räknade med att varje gravplats beräknades till 4,5 kvm, vilket gjorde att ett område 

om 1584 kvm skulle åtgå till gravplatser och 500 kvm till gångar. 

14


Fotografi taget av Bertil Berthelsson, Riksantikvarieämbetet, visande den gamla kyrkogårdmuren och almarna i norr. 

Muren revs i samband med utvidgningen 1934-35 och almarna togs ner under 1940-talet. 

Eftersom att statarfamiljer och tjänstefolk inte medräknats samt att kostnaden för 

flyttning av den norra kyrkogårdsmuren skulle vara motiverad föreslog kyrkorådet 

att minst 3000 kvm skulle förvärvas norr om den nuvarande kyrkogården. 

Senare samma år föreslår kyrkorådet till kyrkostämman att om beslut om utvidgning 

tages så bör kontakt tagas med länsträdgårdsmästare J Lenné, Åkarp, för 

upprättande av förslag till det nya områdets utformning. Kyrkorådet ansåg att 

mur var den lämpligaste inhägnaden. 1932 låg ett förslag färdigt från J. Lenné 

som även han ansåg att den nya delen borde inhägnas med en mur såväl ur 

skydds- som estetisk synvinkel. Vidare ansåg han att de befintliga almarna längs 

gamla kyrkogårdsmuren hade ett stort skönhetsvärde och borde bevaras. Kyrkostämman 

antog enhälligt förslaget såväl vad gällde mur som träd och förslaget 

tillställdes byggnadsstyrelsen som lät det gå ut på remiss till bland annat riksantikvarieämbetet. 

Riksantikvarieämbetet genom Sigurd Curman och Bertil Berthelsson 

kunde inte motsäga sig borttagning av den befintliga norra kyrkogårdsmuren 

ur antikvarisk synvinkel men anser dock att det vore beklagligt om åtgärden kom 

till utförande då mursträckan ansågs vara av utomordentligt god och vacker verkan. 

Kyrkostämman fick ta del av riksantikvarieämbetets beslut men stod fast vid 

sin önskan om att riva den gamla muren och bygga en ny längs den utvidgade 

15


kyrkogårdsdelen. Byggnadsstyrelsen gick församlingens önskemål till mötes under 

villkor att den nya muren gjordes lika bred som den gamla och så lik denna 

som möjligt. 

Mark om 3000 kvm för den beslutade utvidgningen hade inköpts av kantor 

Th. Gerdtsson redan 1931. I det år 1932 upprättade förslaget av J. Lenné fanns 

instruktioner om både plantering och utformning av den nya kyrkogårdsdelen. 

”Gravkvarteren skiljes från varandra genom gångar. Varje kvarter innehåller 2 

gravlinier. Som bakgrund för gravplatserna användes häckar av storbladig buxbom 

och liknande häckar kunna även användas för inhägnad av enskilda gravplatser. 

Gravplatsernas besås tillsvidare med gräs och indelas i mån av behov. Å områdets 

norra, östra och västra sidor planteras högstammiga lindar (2 m höga 

stammar) och härför åtgå 21 st.” Arbetsbeskrivning för anläggande av den nya 

muren upprättades av Anders Jönsson i Södra Åby och i juli 1935 kunde samtliga 

arbeten godkännas. 

I ett kyrkorådsprotokoll fört den 26 juli 1937 kan man ta del av de bestämmelser 

som man gjorde gällande för Lilla Isie nya (Norra) kyrkogård. Bland annat 

bestämdes att gravvårdar överstigande 1,5 m inte fick sättas upp och att vårdarnas 

placering skulle stämmas av med kyrkovärdarna. Inte heller träd och buskar på 

gravplatserna fick överstiga 1,5 m höjd och de skulle placeras så att de inte gjorde 

intrång på häckar eller angränsande gravplatser. Inga andra inhägnader än häckar 

godtogs kring gravplatserna och plantering, klippning och vård av häckar ombesörjdes 

av församlingen. 

Ganska direkt efter att arbetet med den Norra kyrkogården i norr var klart 

och avsynat började diskussionen inom församlingen om att ta ner almarna i 

gränsen mellan den gamla och nya kyrkogården. I augusti 1935 fattade kyrkostämman 

beslut om att träden skulle bort och ansökan skickades till byggnadsstyrelsen 

som dock avslog denna. Frågan var dock ännu inte avgjord i församlingen 

och någon gång på 1940-talet fälldes almarna utan länsstyrelsens kännedom. 

Under 1960-talet gallrades många av de äldre träden, hästkastanj och almar, 

i trädkransen bort och luckorna återplanterades med lind vilka dock hade svårt att 

hävda sig mellan de större träden varför man till sist beslutade sig för att ta bort 

alla de äldre träden. Öster om kyrkan planterades en allé av thujor av vilka endast 

den ena raden kvarstår idag. 

1965 beslutade kyrkorådet att låta anlägga en urnlund längs västra sidan på 

Norra kyrkogården på vilken endast liggande, lutande gravstenar skulle få förekomma. 

Trenden att så igen övergivna och återlämnade gravplatser med gräs gör sig 

gällande under 1970-talet och gäller då främst gravplatser på gamla kyrkogårdens 

östra del. Gravvårdar från de återlämnade gravplatserna beslöt man att placera i 

16


rader på den östra gräsmattan. Under senare år har ett s k lapidarium, en avgränsad 

grusad yta, anordnats för dessa gravvårdar. 

17


Beskrivning av Lilla Isie gamla kyrkogård 

Lilla Isie gamla kyrkogård är sedan uppförandet av den nya kyrkan i Västra Torps 

by 1857-58 tagen ur bruk. Hela kyrkogården är gräsbesådd med få inslag av växter 

förutom ett antal stora lövträd. 

18 

Omgärdning och grindar 

Kyrkogården omges av en mycket låg kallmurad stenmur, endast ett eller två skift 

sten. Muren fungerar framförallt som stödmur åt den utfyllda kyrkogården. På tre 

sidor, södra, östra och norra sidan, är en klippt hagtornshäck planterad i liv med 

muren. Häcken är indragen och skär av det nordöstra hörnet vilket gör att den 

uppfyllda markytan med mur ligger utanför det man idag som betraktar som kyrkogård. 

Innanför hagtornshäcken finns delar av en äldre trädkrans med alm, ask, 

bok, hästkastanj, lind och oxel. Trädkransen har med åren glesats ut och spår av 

äldre träd, i form av kvarstående stubbar och rötter, finns fortfarande kvar. 

Kyrkogården har en entré i öster mittför den rivna kyrkans absid. De murade 

grindstolparna är stänkputsade och täckta med låga pyramidformiga avtäckningar 

av sten. Den tvådelade grinden är av smidesjärn. 

Kvarter och gångar 

Den gräsbesådda kyrkogården saknar helt kvartersindelning och gångar.


Grinden till gamla kyrkogården med putsade grindstolpar Den rivna kyrkans plats markeras av en lindhäck. 

och smidesgrindar. 

Vegetation 

Hela kyrkogården utom den västra delen är avgränsad av en klippt hagtornshäck. 

Innanför denna löper delar av en gammal trädkrans, 17 träd inalles, bestående av 

alm, ask, bok, hästkastanj, lind och oxel. Ytterligare träd finns, bland annat fem 

stycken direkt söder om den häckmarkerade kyrkoplatsen. 

Hela kyrkogården gräsbesådd och har troligen så alltid varit. I övrigt finns 

vegetation i form av ett par buskar, företrädesvis fläder, syren och plymspirea. I 

sydvästra hörnet finns en förvuxen cirkelformad syrenplantering. 

Den rivna medeltidskyrkans grundplan är markerad genom en cirka 1 meter 

hög klippt lindhäck. 

Endast en av gravplatserna har plantering i form av en idag förvuxen idegran 

som delvis skymmer gravvården. 

Gravplatser 

Då kyrkogården saknar kvartersindelning och gångsystem utan endast är en enda 

gräsbesådd yta är det väldigt få gravplatser som har en definierad avgränsning. 

Endast en gravplats är avgränsad med gjutjärnsstaket, den här numrerade grav 18 

med en stående kalkstensvård över Anders Nilsson. Staketet är relativt lågt och 

rikt utsmyckat med kryssribbor och blomstergrupper med akantusblad. Tyvärr är 

staketet i mycket dåligt skick, ytan rostar och är täckt med alger och lava och vissa 

delar fattas. 

Sex stycken gravvårdar, nr 1, 10, 11, 13, 16 och 17, har stenramar av kalksten 

samt en lägre, rest gavelände. Ytan inom ramen kan ha varit täckt av singel 

eller växtlighet av något slag. På ett par av dessa gravvårdar finns hål i stenramens 

19


ovansida som eventuellt från början varit försedd med någon slags påbyggnad, 

kanske ett staket. 

20 

Gravvårdar 

På Lilla Isie gamla kyrkogård finns 21 gravvårdar, 17 resta vårdar och 4 liggande 

hällar. Gravvårdarna är samlade på kyrkogårdens södra sida och placeringen är 

troligen sekundär för flera av vårdarna. 

Samtliga vårdar har blivit inventerade av Söderslätts Släkt- och Hembygdsforskarförbund, 

SSHFF, varmed flera av vårdarna identifierats. Vid den nu utförda 

dokumentationen har ingen ytterligare tydning av vårdarnas inskriptioner 

gjorts då detta ansetts meningslöst då flera av dessa är i mycket fragmentariskt 

skick. 

Samtliga gravvårdar med tydbar inskription dateras till åren 1732–1859. Det 

stora flertalet är från 1840-50-talen, endast två är från 1700-talet. Samtliga gravvårdar 

är av huggen kalksten med undantag för en som är gjuten i betong. I stort 

sett alla kalkstensvårdarna är skadade av lava, mossa, sprickor och spjälkningar, en 

del så svårt att inskriptionen är omöjlig att tyda. 

Den dominerande typen bland de resta kalkstensvårdarna är breda, tunna 

vårdar med rakt liv och rundat krön med rätvinkliga eller utskjutande hörn. Krönen 

på i stort sett alla dessa gravvårdar har ursprungligen varit försedda med dekorationer 

i form av kulor och knoppar, antingen en eller tre stycken. På ett par 

av vårdarna finns dessa dekorationer kvar vilket är mycket ovanligt. Behuggningen 

av dekoren och inskriptionen är oftast grund men en del är i kraftig relief. I 

krönpartiet finns ofta det allseende ögat omgivet av en strålkrans och längs sidorna 

är kolonner huggna i halvrelief. Andra vanligt förekommande motiv är kors, 

månguddiga stjärnor, avskedshänder, rosetter, draperingar samt blomstermotiv. 

Den dominerande gravvårdstypen är de stående, tunna kalkstensvårdarna (t.h) med huggen dekor, ofta i form av ett strålknippe 

i krönpartiet (t v).


Inskriptionerna är antingen i kursiv stil med gemener eller i enkelt typsnitt med 

veraler. På en del vårdar är vissa delar i frakturstil. Det är framförallt namnen som 

då stor med stora bokstäver. Inskriptionerna innehåller ofta titlar, levnadsdata 

som datum för födelse och död, födelseort samt ort och fastighet för var personen 

i frågat verkat. Uppgifterna gäller oftast mannen och hustrun, ibland finns 

även något barn med och uppgifter om hur många sörjande barn paret hade. 

Framsidans inskription är oftast placerade i ett ovalt eller två parallella inskriptionsfält. 

Baksidan av vården är oftast också dekorerad och försedd med citat från 

bibeln eller psalmboken. 

Sex av de ovan beskrivna kalkstensvårdarna är försedda med framförliggande 

kalkstensramar samt rest fotände. Fotändarnas utformning skiljer sig lite från 

varandra men ansluter i stil till själva huvudändan/gravvården med högre mittparti, 

oftast rundat, som ibland varit försett med liknande dekor som denna i 

form av kulor, knoppar eller kors. 

Den resta kalkstensvården över Nils Andersson avviker i sin utformning 

från de andra genom sin betydligt mindre storlek, vinklade krön, frän början troligen 

försett med ett kors samt profilerade, klassiserande sockel. 

Av de fyra hällarna är det endast en som överhuvudtaget inskriptionen fortfarande 

är synbar på, det är den här numrerade gravvård 3. 

Den enda gravstenen som inte är av kalksten på kyrkogården är den över 

drängen och hemmansägaren Hans Nilsson. Vården är av en mycket vanlig typ 

under den senare delen av 1800-talet. Det är en gjuten betongvård i form av en 

avhuggen trädstam med en lagerkransprydd gren och inskriptionen försänkt på 

ett inskriptionsfält. 

Kalkstensvård (nr 13) med stenram och rest fotände. Kyrkogårdens enda gravvård av annat material än 

kalksten, gravvård nr 19 av gjuten betong. 

21


Vy mot kyrkogårdens sydöstra del, kvarter I och II. 

22 

Beskrivning Lilla Isie nya kyrkogård 

Den nya kyrkan med omkringliggande kyrkogård är belägen öster om byvägen i 

norra utkanten av Västra Torps by. Kyrkogården har på den södra och norra sidan 

av kyrkan rätlinjiga kvarter indelade med låga buxbomshäckar och mellanliggande 

singeltäckta gångar medan den östra delen är gräsbevuxna med spridda 

gravvårdar utan särskild gravplatsmarkering. 

Omgärdning och grindar 

Kyrkogården har i stort sett en rektangulär form, dock med en mindre vinkel på 

den södra sidan, och kan delas in i tre delar. Den äldsta delen kring kyrkan i mitten, 

den norra samt den södra. På den norra sidan av kyrkan finns det inga tydliga 

gränser mellan de två delarna medan det på den södra sidan finns en mindre 

höjdskillnad, främst i den östra delen, mellan den äldsta delen och nya kyrkogården.


Kyrkogårdsgrinden mitt framför kyrkporten med murade Pelaren i kyrkogårdens sydvästra hörn är krönt av ett 

grindstolpar med rundbågiga nischer och smidesgrindar. putsat klot. 

Kyrkogården omgärdas i samtliga väderstreck förutom i söder av en stänkputsad 

mur avtäckt med enkupigt tegel. Den södra sidan är planterad med hagtornshäck 

delvis uppblandad med sly. Den västra sträckan av muren har tre grindar med 

murade grindstolpar. Den sydligaste av dessa har enkel gesims och pyramidformig 

avtäckning av kopparplåt. De övriga två grindhålens stolpar är dekorerade 

med rundbågiga nischer med rundbågig fris i överkanten, i övrigt är stolparna 

och deras avtäckning lika den södra. I sydvästra hörnet, i mötet mellan mur och 

häck är en murad stolpe med pyramidformig avtäckning av koppar krönt av ett i 

järn gjutet klot. Samtliga grindar är dubbelgrindar av smidesjärn med stående 

spjälor uppåt avslutade med dekorelement påminnande om franska liljor. Längs 

den södra sidan av kyrkogården är en hagtornshäck planterad och i denna finns 

ytterligare en grind placerad, dock med stolpar av järn. Bredvid denna grind finns 

ytterligare en öppning i häcken för transport av diverse kyrkogårdsmaskiner. 

Den mellersta grinden i västra muren, mittför kyrkans entré är huvudgrind 

och också den äldsta ingången. Den mest använda ingången är dock den i sydvästra 

hörnet, genom häcken, som vetter mot den grusade parkeringen och ekonomibyggnaden 

med toalett. 

Innanför muren och häcken löper en trädkrans av hamlade lindar, totalt 43 

träd. 

Kvarter och gångar 

Kyrkogården är inte uppdelade i uttalade kvarter utan gravplatsnumreringen är 

löpande över hela kyrkogården. Dock kan man enkelt dela upp den i sex kvarter 

löpande i nord-sydlig riktning; kvarter 1 på den singeltäckta nya kyrkogården i 

söder, kvarter 2 på den äldsta delen direkt söder om kyrkan, kvarter 3 på den 

äldsta delen direkt norr om kyrkan, kvarter 4 på den singeltäckta norra kyrkogår- 

23


den, kvarter 5 på den gräsbesådda gamla kyrkogården norr om kyrkan och kvarter 

6 på den gräsbesådda delen i öster och sydost (se bilaga 2). Samtliga de 4 första 

kvarteren är helt belagda med singel, både gravplatser och gångar. I stort sett 

alla gravplatser i dessa kvarter avgränsas med låga buxbomshäckar, som dock 

delvis är borttagna mellan gravplatserna. De övriga två kvarteren, 5-6, är gräsbesådda 

och här saknas också gravplatsavgränsningar förutom på några få gravar. 

Kyrkogårdens huvudgångar ligger i kyrkans mittaxel och längs själva kyrkobyggnadens 

sidor samt mellan de tre kyrkogårdsdelarna och innanför trädkransen 

runt hela kyrkogården. I de singelbelagda gravkvarteren ligger gravplatserna i 

linjer med två gravplatser i bredd och däremellan gångar. 

24 

Vegetation 

Förutom lindarna och hagtornshäcken samt de fem tujorna öster om kyrkan 

finns inga andra allmänna planteringar, rabatter eller alléer på kyrkogården. Trots 

detta inger kyrkogården ett mycket lummigt intryck då det stora flertalet av gravplatserna 

har någon form av plantering förutom de gravplatsavskiljande buxbomshäckarna 

som annars dominerar kyrkogården. Det är främst de allra äldsta 

gravplatserna som vårdas av kyrkorådet som saknar plantering helt. 

De mest dominerande inslagen utgör de städsegröna växterna. På nästan en tredjedel 

av de 310 gravplatserna finns städsegröna växter. De är ofta placerade parvis 

på vardera sidan om gravvården eller gravvårdarna. Relativt vanligt är också 

formklippta klot eller kuber av framförallt tuja och idegran. I kvarter D finns en 

gravplats med helt marktäckande tuja. Även på helt nyanlagda gravplatser i kvarter 

4 återfinns de städsegröna växterna om än i mindre format än i de äldre kvarteren 

där växtexemplaren fått växa till sig. Idegranen är vanligast och finns på ett 

30-tal gravplatser. På omkring 20 gravplatser finns tuja, därefter kommer cypresser, 

trädgårdsenar och sockertoppsgranar. 

Av andra växtarter är murgröna och rosor vanligast. Murgrönan förekommer 

främst planterad i bäddar eller forklippta kors framför gravvårdarna medan 

rosorna ofta är placerade i rabatter utmed gravplatsernas huvudända eller sidor. 

Andra förekommande växter är kinesisk kärleksört, funkia, strutbräken, hortensia, 

oxbär och järnek. Planteringen av annuella växtarter varierar över året. 

Bilden av växtligheten på kyrkogården är inte komplett då dokumentationen 

utfördes i juli-augusti. Eventuella lökväxter hade redan blommat ut vid denna 

tidpunkt. För att få en heltäckande bild bör denna redovisning kompletteras med 

en inventering av växtmaterialet. 

De flesta gravplatser är täckta av singel och avgränsade med buxbom men i 

kvarter 5 och 6 är större delen av kvarteren gräsbesådda. I dessa kvarter finns 

endast en handfull gravplatser som avgränsas av buxbom.


Gravplatser i kvarter III, den t v smyckad med parställda tujor och småblommiga rosor, den t h med forklippta klot av 

tuja. 

Gravplatser 

I den ovan gjorda kvartersindelning fördelar sig gravplatserna enligt gravkartan 

på följande sätt: kvarter 1 har 124 gravplatser, kvarter 2 har 67 gravplatser, kvarter 

3 har 23 gravplatser, kvarter 4 har 89 gravplatser och kvarter 5 och 6 tillsammans 

8 stycken. Vid inventeringstillfället fanns 310 avgränsade gravplatser men 

dessas utbredning stämmer inte riktigt överens med gravkartan. Eftersom att 

gravplatsnumreringen delvis har varit svår att följa vid dokumentationstillfället då 

vissa gravplatsnummer förekommer mer än en gång har varje dokumentationsblanketterna 

även sorterats efter ovanstående kvartersindelning. 

Det stora flertalet av gravplatserna är täckta med singel och avgränsade med 

buxbom. Endast en handfull gravplatser har annan avgränsning i form av stenramar 

eller gjutjärnsstaket. I det dokumenterade materialet återfinns tre gravplatser, 

två med staket och en med stenram. De två gravplatserna med staket utgör 

de enda på hela kyrkogården med denna typ av omgärdning. Staketen skiljer sig åt 

sinsemellan vad gäller utformningen. I kvarter 1 är staketet av smidesjärn med 

stående något svängda ribbor och bladverk. Hörnpelarna är försedda med smidda 

blomknoppar och grinden har ett svängt överstycke. Staketets mycket rika utformning 

korrelerar inte riktigt med de relativt anspråkslösa gravvårdarna över 

Jöns Nilsson och hans hustru Karna Nilsson. Det andra staketet återfinns kring 

kyrkoherde Fritz Molins familjegrav i kvarter 2. Staketet av gjutjärn är infäst i 

familjegravvården som upptar hela gravplatsens bakre del med kraftiga granitpe- 

25


lare i hörnen. Staketet är av gjutjärn med för 1870-80-talet tidstypisk utformning 

med överlappande spetsbågar krönta av trepassformer. På den enda dokumenterade 

gravplatsen med stenram har stenramen samma utförande som gravvården 

sidor, d v s i grovt bearbetad grå granit med svängd något högre huvudända och 

lägre sidor. 

Förutom gravvårdarna, omgärdningarna, singeln och växtligheten finns inga 

direkta utsmyckningar som bidrar till individuellt utformade gravplatser. Dock 

bidrar sättet att arrangera växtligheten till variationsrikedomen på kyrkogården. 

De flesta städsegröna växter är arrangerade på vardera sida om gravvården vilket 

även andra växter som till exempel hortensia och strutbräken kan vara. Förekomsten 

av formklippta buskar, typ tuja, cypress och enar, är relativt riklig. Även 

formklippta buxbomsplanteringar, bl a korsformiga, återfinns på några gravplatser. 

Då motsvarar ofta antalet kors det antal gravsatta personer som återfinns på 

gravplatsen. Förekommande är också marktäckande planteringsbädd av murgröna 

arrangerade på liknande sätt som de formklippta buxbomskorsen. Växterna kan 

vara planterade i en sten- eller buxbomskantad rabatt som löper längs huvudändan, 

och ibland också sidorna, av gravplatsen. Relativt vanligt förekommande är 

planteringsramar av betong eller granit framför gravvårdarna. Dessa är ofta försedda 

med de gravlagdas namn men saknar i många fall plantering idag. De äldre 

gravplatserna som vårdas av kyrkorådet har oftast ingen vegetation alls. 

På kyrkogården finns en del delvis eller helt tomma gravplatser, det vill säga 

där gravvård saknas. På dessa platser kan dock äldre vegetation finnas. En del 

platser har endast en gravvård trots att där finns plats för fler och dessa betraktas 

här som delvis tomma. Om man räknar ihop dessa delvis eller helt tomma gravplatser 

så utgör de ungefär en tiondel av de totalt 310 gravplatserna. De är ganska 

jämnt fördelade över kyrkogården, se bilaga 2. 

Gravplatser i kvarter II med stenram respektive gjutjärnsstaket. 

26

Gravvårdar 


På Lilla Isie nya kyrkogård är variationen av gravvårdar vad gäller storlek, utformning, 

behuggning och dekor ganska riklig, dock är det stora flertalet av vårdarna 

i granit. Totalt fanns det vid dokumentationstillfället 383 gravvårdar om 

man räknar med den på tornet uppmonterade vården. I denna siffra är de gravvårdar 

som står uppställda kring kyrkogårdsmuren och lapidariet ej medräknade. 

De resta stenarna är i majoritet, och därefter kommer de lutande vårdarna i 

antal. Ett mycket fåtal liggande gravvårdar finns på kyrkogården. Många av de 

lutande och liggande gravvårdarna finns på gravplatser där ytterligare, ofta en rest 

vård finns. 

Av kyrkogårdens 382 gravvårdar är 86 vårdar dokumenterade. Det största 

flertalet av dessa finns inom kvarter 1-3. De inventerade gravvårdarna är daterade 

till åren mellan 1846 och 2003. Gravvårdarna är daterade efter det äldsta årtalet 

vilket inte behöver innebära att vården tillkommit vid det angivna året. Gravplatsen 

kan ha tagits i bruk innan vården sattes upp vilket ofta gjordes då maken eller 

någon av föräldrarna avlidit. Detta är förklaringen till det äldsta årtalet på de dokumenterade 

vårdarna, 1846, som är dödstalet för en av lantbrukaren Anders 

Perssons barn. Vården kan tidigast ha rests 1858 då den nya kyrkan med kyrkogård 

invigdes men troligast är att den restes i samband med faderns död 1882. 

De yngsta dokumenterade gravvården med dödstalet 2003 återfinns på en gravvård 

placerad på en av de mer framträdande familjegravplatserna i kvarter 2, där 

samtliga gravvårdar dokumenterats. De dokumenterade gravvårdarna är jämnt 

fördelade med mellan 6 och 13 gravvårdar per årtionde mellan 1860-1920. Årtiondena 

därefter finns representerade men en eller ett par gravvårdar. 10 av de 

dokumenterade gravvårdarna är inte daterbara genom sin inskription, detta beror 

i fem av fallen att inskriptionen är så skadad att den inte går att tyda och i fem av 

fallen att det är familjegravstenar där endast namnet på familjens överhuvud skrivits 

ut. 

På drygt en femtedel av de sammanlagt 310 gravplatserna finns det fler än 

en gravvård. Vanligast är då att den äldsta gravvården är en rest sten placerad i 

huvudänden av gravplatsen och att de övriga vårdarna utgörs av lägre, lutande 

vårdar placerade framför denna. Förekommande är också, framförallt på gravplatser 

med gravvårdar från tiden för 1940- talet, att två ganska jämnstora vårdar 

är placerade bredvid varandra på gravplatsen. 

De 86 dokumenterade gravvårdarna fördelar sig på 49 avgränsade gravplatser, 

två av vårdarna är fritt placerade på gräsytan i kvarter 5. De dokumenterade 

gravvårdarna/gravplatserna fördelar sig relativt jämnt över kvarter 1-3, dock är 

ingen enskild vård/gravplats dokumenterad i kvarter 4 eller 6. 

27


Två gravvårdar av granit. Den t v har en traditionell utformning med uppåt avsmalnande liv och vinklat krön samt slipad 

dekor. Den t h i röd granit i form av en finslipad kolonn med polerad dekor. 

Av de dokumenterade gravvårdarna är de i granit i klar majoritet med drygt 2/3. 

Den vanligaste förekommande färgen är svart och strax därefter kommer den grå. 

De vanligaste formerna hos dessa gravvårdar är dels de rektangulära, låga lutande 

gravvårdarna och dels de med uppåt avsmalnande liv, polerad framsida, krysshamrade 

eller grovt bearbetade sidor och vinklat, rundat eller profilerat krön. De 

förstnämnda är oftast mycket enkelt dekorerade med en stjärna med strålknippen 

eller ett kors ovanför inskriptionen om dekor förekommer alls. De senare har ofta 

en mer avancerad dekor, antingen försänkt eller polerad förhöjd, i form av latinska 

strålande kors, stjärnor, ekkvistar, palmblad, festonger etc. Sockeln på dessa 

vårdar består oftast av grovt bearbetad grå granit och är antingen rak eller avfasad. 

Andra förekommande former är polerade kolonner, obelisker och kors på 

höga postament. Dessa gravvårdsformer var vanliga under slutet av 1800-talet 

och början av 1900-talet. Vårdarna återspeglar, liksom de historicerande arkitekturstilarna, 

det stora intresset för antikens klassiska formspråk. 

På kyrkogården finns flera exempel på gravvårdar med asymmetriska eller 

helt raka avslut, ojämna kanter och klovhuggna sidor. De flesta utav dessa är i grå 

granit med grovhuggen framsida, ibland med polerat inskriptionsfält, några i 

svart granit förekommer också. De utgör exempel på sekelskiftet 1900 och dess 

vurm för nationalromantiken då materialet skulle visas i sin naturliga form varvid 

ytan inte bearbetades alltför mycket. 

28


Två granit vårdar, den t v med slipad och polerad ytdekor i form 

av ekbladsrankor och på krönet en skulpterad urna. 

Bilden ovan visar en vård av grå granit med huggen dekor i form 

av en bedjande ängel och infälld inskriptionstavla av svart granit. 

De resta granitgravvårdar som tillkommit från och med 1940-talet skiljer sig 

ganska markant i storlek från de äldre vårdarna då de ofta inte överstiger en meter 

i höjd. Den vanligaste formen är den rektangulära vården stående på en låg 

sockel, ofta i samma material som vården, krönet kan antingen vara helt rakt, 

vinklat eller försett med en utskjutande överliggare, ibland buren av flankerande 

kolonner eller liknande. Vårdens framsida är ofta polerad och dekoren relativt 

sparsam. 

Formerna på de gravvårdar som är av antingen kalksten, vit marmor eller 

gjuten betong är relativt enhetliga och de flesta av dem dateras till 1800-talets 

senare hälft. Flera av vårdarna har rakt liv, vinklat eller rundat krön som ibland är 

eller har varit försett med krönande dekor i form av ett kors, inskriptionsplatta av 

vit marmor och antikiserande dekor. Ett par av vårdarna har infällda biscuitmedaljonger, 

oftast med Thorvaldsens motiv Natten. 

En av marmorvårdarna har en antikiserande form som även förekommer 

hos granitvårdarna, ibland bara som slipad dekor. Vården har rakt liv med rundat 

mittparti med utskjutande halvcirkelformade hörn. Formen är gammal och kan 

spåras tillbaka till det antika Grekland där tempel och gravmonument smyckades 

med dessa tjurhornssymboler. 

En av de gjutna betonggravvårdarna har formen av en avhuggen trädstam 

med en lagerkransbehängd gren. Denna gravvårdsform är vanligt förekommande 

under 1800-talets senare hälft och finns ofta representerad med en eller flera vårdar 

på kyrkogårdar från denna tid. Ovanligare i både form och för sin tid är två 

betonggravvårdar i kvarter 1, numrerade 68 och 98a. Den ena av dom är inte da- 

29


terad via inskriptionen då det är en familjegravvård medan den andra dateras till 

1959. 

Förutom de ovan upptagna gravvårdarna finns ytterligare en gravvård på 

kyrkogården och det är den häll som är uppmonterad på långhusets sydvästra 

gavel. Denna häll är flyttad från den gamla kyrkan och har inte tagits med i denna 

dokumentation. 

30

Dokumentationsmaterialet 


Efter en översiktlig genomgång av Lilla Isie gamla och nya kyrkogårdar, vad gäller 

utformningen av gravplatser och gravvårdar har en del, totalt 50 gravplatser med 

86 gravvårdar utsetts som kulturhistoriskt värdefulla. Det är endast dessa gravplatser/gravvårdar 

som dokumenterats vilket dock inte innebär att de övriga 

gravplatserna/-vårdarna inte saknar kulturhistorisk värde. De gravplatser och 

gravvårdar som valts ut representerar det material som sätter prägel på kyrkogårdarna. 

Urvalet har gjorts mot bakgrund av kyrkogårdens helhetsintryck. 

På Lilla Isie gamla kyrkogård finns som nämnts ovan totalt 21 gravvårdar, 

alla belägna söder om den idag rivna kyrkan. Samtliga gravvårdar har dokumenterats 

med fotografi och måttuppgifter medan tydningen av inskriptionen baseras 

på SSHFF:s inventering. Anledningen till att samtliga gravvårdar dokumenterats 

är att de dels är tidstypiska men det stora flertalet är även unika till sin utformning. 

Många utav gravvårdarna har valts utifrån mer än ett kriterium. Kriterierna 

finns beskrivna på sidan 38. 

På nya kyrkogården finns omkring 310 avgränsade gravplatser och 380 

gravvårdar. De tomma gravplatserna utgör cirka en tiondel av de numrerade platserna 

och finns relativt jämnt fördelade över hela kyrkogården. 

De gravvårdar som dokumenterats har nästan alla uteslutande valts på 

grund av att de är tidstypiska. Ett fåtal har valts utifrån den unika utformningen. 

Många är valda utifrån mer än ett kriterium. 

Samtliga gravplatser omgärdade med buxbom, stenram, staket eller dylikt 

har getts ett kulturhistoriskt värde utifrån kriterium 6. Äldre kulturväxter ingår 

också i utformningen av gravplatserna varför de tillskrivs ett kulturhistoriskt värde. 

Två gravplatser har dokumenterats uteslutande på grund av vegetationen och 

inte gravvårdarna. 

På det stora flertalet av de dokumenterade gravvårdarna finns yrkesbeteckningarna 

utsatta. Av gravmaterialet att döma så avtar denna tradition under 1900talets 

första decennier. Den vanligaste yrkesbeteckningen bland de dokumenterade 

gravvårdarna på både gamla och nya kyrkogården har med lantbruk att göra. 

På nya kyrkogården finns det 18 lantbrukare, 11 hemmansägare, 3 åboar och 1 

dräng vilket är något mer än en tredjedel av de dokumenterade vårdarna. På gamla 

kyrkogården förekommer inte titeln lantbrukare medan hemmansägare förekommer 

på 7 av vårdarna och åbo på 6 stycken. På två av gravvårdarna, en på 

respektive kyrkogård, förekommer titeln Rusthållare vilket innebar att hemmanet 

stod för underhållet av en soldat med häst mot att de slapp betala ränta. 

Många utav de äldre gravvårdarna har fler än en titel utsatt. En vanlig kombination 

är hemmansägare eller lantbrukare och kyrkovärd. 

31


Andra titlar med anknytning till kyrkan är kyrkoherde, kyrkovaktmästare 

och kantor. 

På nya kyrkogården finns ett antal vårdar med hantverkstitlar såsom färgare, 

skräddaremästare, bagaremästare och skomakare. En annan titel är handlanden, 

som förekommer på två gravvårdar och fabrikör på ytterligare en. Tre av de dokumenterade 

gravvårdarna har anknytning till sjönäringen med titlar som fiskare 

och fiskhandlanden. I kvarter IV där inga enskilda gravvårdar dokumenterats 

finns ytterligare titlar knutna till sjönäringen. 

Till den jurisdiktionella och politiska sfären kan så många som fem gravvårdar 

knytas, två riksdagsmän, två nämndemän och ett statsråd, vilket är ett anmärkningsvärt 

högt antal. 

Bland de dokumenterade gravvårdarna finns det endast två kvinnor med 

yrkesbeteckningar och det är lärarinnan Hilma Jönsson i kvarter I och barnmorskan 

Hanna Larsson i kvarter V. Vårdar över enskilda kvinnor är för övrigt relativt 

få och på dessa nämns de som hustrur, änkor eller mödrar. Vanligare än enskilda 

kvinnogravvårdar är sådana resta över barn. Flera av dessa är lika påkostade 

som de vuxnas men i det yngre materialet rör det sig ofta om enkla, liggande 

eller lutande vårdar. 

32

Kulturhistorisk värdering 


De äldsta uppgifterna om Lilla Isie gamla kyrkogård är från 1830-talet. Hur kyrkogården 

såg ut innan dess är inte känt. Kartmaterialet sträcker sig inte mycket 

längre bakåt i tiden då skånska rekogniceringskartan från 1812-20 är den första 

som visar kyrkogården. 

Kyrkogården har troligen aldrig varit indelad i kvarter utan den ålderdomliga 

fördelningen efter hemman bibehölls och endast söder om kyrkan fanns det 

gravar utmärkta med gravvårdar. Norr om kyrkan begravdes fiskare, hantverkare 

och husmän och dessa gravar utmärktes endast genom gravkullar. 

Någon utvidgning av kyrkogården är inte känd genom de skriftliga källorna 

men det finns dock indikationer på att så skett åt söder om man tolkar de träd 

som står i en relativt rak rad direkt söder om den med häck markerade kyrkan. 

Den största kända förändringen av kyrkogården torde vara den när kyrkan 

och troligen också klockstapeln rivs 1857. Andra förändringar på kyrkogården 

under 1800-talet är inte kända men troligen är de flesta av de idag befintliga träden 

planterade under seklets sista hälft. Även den omgivande hagtornshäcken 

likväl som lindhäcken markerande platsen för den rivna kyrkan torde ha tillkomit 

under sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Lindhäcken senast under 1880-talets slut 

då Paul Asp omnämner den i sin skrift 1890. Den övrigt förekommande vegetationen 

på kyrkogården - syren, fläder, plymspirea - är äldre kulturväxter. 

Den gamla kyrkogårdens kulturhistoriska värden hänförs till dess ålderdomliga 

prägel och tradition som kyrkplats. Den är förhållandevis liten vilket beror på 

att man valde att flytta kyrkplatsen och anlägga ny kyrkogård i samband med befolkningsökningen 

på 1800-talet. Detta innebär att murens sträckning har ett kulturhistoriskt 

värde. Grinden i öster finns inga tillkomstuppgifter för men innan 

den nya klockstapelns uppförande 1829 var ingången till kyrkogården belägen i 

det sydöstra hörnet. 

Kyrkogårdens småskalighet tillsammans med dess lummighet bidrar tillsammans 

med närheten till granngården till den intima, ålderdomliga karaktären. 

Förutom småskaligheten och växtligheten hänförs kyrkogårdens kulturhistoriska 

värden till gravvårdarna. Samtliga gravvårdar utom en är av kalksten med en traditionell 

regional utformning, några med kalkstensramar framför och en med 

gjutjärnsstaket. Även den i betong gjutna gravvården har en tidstypisk utformning. 

Ett kulturhistoriskt värde har även den lindhäcksplantering som markerar 

den rivna kyrkans plats fått med tiden. Förutom det kulturhistoriska värdet har 

denna planteringen ett mycket stort pedagogiskt värde för besökarens förståelse 

av platsen. 

33


Den nya kyrkogården är tidstypisk för det sena 1800-talet och ett gott exempel 

på en s k parkkyrkogård. Den är försedd med representativ omgärdning i 

form av en putsad mur, förutom i söder där det är en häckplantering, och innanför 

denna en trädkrans. Trots att kyrkogården vid två tillfällen utvidgats, den första 

åt söder och senare åt norr, så är det en enhetlig karaktär på kyrkogårdens 

utformning och struktur även om gravvårdsutformningen skiljer sig åt i de olika 

kvarteren. Trädplantering har funnits kring kyrkogården ända sedan början men 

den ursprungliga planteringen söder och norr om kyrkan försvann i samband 

med utvidgningarna och även i öster och väster har träden bytts ut. Vilken typ av 

träd som den äldsta trädkransen utgjordes av är inte belagt men under 1960-talet 

gallrades äldre hästkastanjer och almar bort till förmån för de yngre lindarna som 

finns kvar än idag. Samtliga kvarter förutom V och VI, d v s den gamla allmänningen, 

är utlagda i räta rader med buxbomskantade singeltäckta gravplatser. 

Trots den relativt enhetliga utformningen och strukturen på kyrkogårdens olika 

delar kan man tydligt avläsa årsringarna då den stora gångarna i väst-östlig riktning 

norr och söder om kyrkan avgränsar den äldsta delen av kyrkogården kring 

kyrkan. 

Kyrkogården fördelades från allra första början per hemman även om detta 

system relativt tidigt frångicks för att sedan begrava i varv. Spår av det första systemet 

är dock fortfarande synlig i den stora gräsbesådda allmänningen öster om 

kyrkan, även om gravkullarna för länge sedan utplånats. Även titlarna på de bevarade 

gravvårdarna på denna yta visar att det var här hantverkare begravdes medan 

titlarna lantbrukare och hemmansägare dominerar i kvarter II och III. Det är 

även i dessa två sistnämnda kvarter som gravvårdar med titlar som kyrkoherde, 

riksdagsman och rusthållare förekommer. 

Den södra delen av kyrkogården, tillkommen 1901, skiljer sig mycket litet i 

utformningen från den äldsta delen kring kyrkan. Dock kan man här se att systemet 

att begrava efter hemman övergetts till förmån för att begrava i varv. Detsamma 

gäller även för den norra kyrkogården. 

Det är inte bara indelningen i kvarter och gravplatser som utmärker den nya 

kyrkogården utan det är även granitvårdarna som blev vanliga under 1800-talets 

slut samt de relativt rikliga planteringarna framförallt av städsegröna växter. 

Den nya kyrkogårdens kulturhistoriska värden består således i den enhetliga 

omgärdningen i form av en putsad mur med representativa grindar mot byvägen, 

den innanför muren löpande trädkransen, de regelbundet anlagda kvarteren med 

buxbom och singel som dock följer kyrkogårdens årsringar, de resta granitvårdarna, 

företrädesvis svarta, och de städsegröna växterna. 

34

Förslag till åtgärder 

Gamla kyrkogården 


Till sin vegetativa och rumsliga utformning bör den gamla kyrkogården lämnas så 

orörd som möjligt. Den låga terasseringsmuren med grind och grindstolpar mot 

vägen bör behållas och underhållas. Grinden som idag dels har hängt sig och tar i 

marken vid öppnande och dels rostar bör justeras i sina gångjärn och dels rostskyddsbehandlas 

och målas med linoljefärg. 

Häckplanteringen tillsammans med trädkransen innanför ger kyrkogården 

en rumslighet som är viktig för platsen. Vid eventuellt borttagande av träd i trädkransen 

bör dessa återplanteras med samma arter. 

Lindhäcksplanteringen som markerar den rivna medeltidskyrkan är viktig ur 

kulturhistorisk och pedagogisk synvinkel men bör ej bli högre än ca 1 m i höjd 

för att inte dominera kyrkogården. 

Övrig vegetation i form av buskar och gräs kan mycket väl tillåtas ett mer 

vildvuxet intryck då äldre kyrkogårdar sällan var välvårdade med kortklippt gräs 

och ordnade planteringar. Att slå gräset för hand är ett ur kulturhistorisk synvinkel 

mycket tilltalande förslag då det eftersträvansvärda utseendet då är lättare att 

åstadkomma. 

Då de flesta av de 21 gravvårdarna är kraftigt bevuxna med lava och mossa 

och vårdarnas ytor spjälkar kraftigt kan en rengöring vara ogenomförbar då denna 

skulle skada vårdarna än mer bör de lämnas i orört skick. Om man trots allt 

vill åtgärda vårdarna är detta ett uppdrag för en professionell stenkonservator. 

Eventuellt bör man låta en stenkonservator se över de vårdar som har genomgående 

sprickor i krönpartierna då dessa eventuellt kräver någon form av skydd för 

att inte spricka helt då vatten tränger in i vården. De liggande vårdarna bör rensas 

från löv, barr och gräsklipp ett par gånger om åren för att inte skadas ytterligare. 

De gravvårdar, och ”fotändar”, som lutar på grund av sättningar i marken 

kan behövas justeras dels för vårdens egen skull men också ur säkerhetssynpunkt 

för de människor som vistas på kyrkogården. Fotänden till gravvård nr 11 skadas 

av roten till en nedklippt buske och roten bör tas bort. 

Ett förslag för att skapa förståelse och kontinuitet på den gamla kyrkplatsen 

är att en eller ett par gånger, företrädesvis under sommarhalvåret, nyttja platsen 

för mindre andakter etc. 

En informationsskylt med kortfattad historik över den gamla kyrkan och 

kyrkogården borde placeras utanför grinden till kyrkogården. 

35


36 

Nya kyrkogården 

Muren kring den nya kyrkogården som i vissa delar härrör från tillkomsten av den 

nya kyrkan och kyrkogården 1858 bör bevaras i sin utsträckning och utformning. 

Likaså bör hagtornshäcken längs kyrkogårdens södra sida bevaras och vid behov 

ersättas med buskar av samma art. Häcken som på vissa ställen är uppblandad 

med sly bör rensas och vid behov planteras i med ytterligare hagtornsbuskar. 

Trädkransen innanför muren har planterats i etapper i samband med kyrkogårdens 

utvidgning då även äldre trädsträckningar framförallt på norra och södra 

sidan av kyrkan tagits bort. Idag utgörs trädkransen av lind som på 1960-talet helt 

ersatte äldre almar och hästkastanjer. Lindplanteringen bör behållas och vid behov 

ersättas med träd av samma art. 

Kyrkogårdens indelning med regelbundet anlagda kvarter med buxbom och 

singel bör bibehålls och inte sås igen med gräs. Lika lite bör de gräsbesådda ytorna 

i kvarter V och VI tas i anspråk för buxbomskantade kvarter då de utgör rester 

av den gamla allmänningen. I första hand bör gräsplanteringen i kvarter IV östra 

del användas vid behov av ytterligare avgränsade gravplatser. 

De idag tomma gravplatserna i de äldre kvarteren bör återanvändas och då 

bör framförallt resta vårdar av huggen och polerad granit användas och traditionella 

växtarter som redan finns representerade på kyrkogården planteras. 

Flankerande eller solitära vintergröna växter ger prägel åt hela kvarter och 

enskilda gravplatser och bör tas tillvara. Vid nyplantering bör man använda sig av 

samma eller snarlika växtarter. Även andra mindre framträdande men likväl kulturhistoriskt 

värdefulla växter, som till exempel rosor och hortensia bör tas tillvara. 

Detta gäller inte bara på de gravplatser vars vårdar klassificeras som kulturhistoriskt 

värdefulla. Vid återlämnande av gravplatser kan eventuellt växtligheten få 

vara kvar även om befintlig gravvård tas bort. För att få en mer heltäckande bild 

av kyrkogårdens växtlighet bör fackkunnig anlitas för ytterligare inventering. 

De vintergröna växter som är så stora att de skuggar gravvårdar och annan 

växtlighet bör klippas ner eller återplanters med samma växttyp. 

De kulturhistoriskt värdefulla gravvårdarna bör inte bara bevaras utan även 

få stå kvar på sina nuvarande, i de flesta fall ursprungliga, platser. På så sätt bevaras 

eventuella samband, i form av familje- och hemmanstillhörighet, som kan 

finnas med de omgivande gravvårdarna. Även de gravplatser som är kulturhistoriskt 

värdefulla, vilket innebär att de är traditionellt anlagda med singel, buxbomshäckar, 

stenramar, staket, rabatter och planteringar bör bevaras. Det gäller 

dock inte bara de gravplatser som klassats som kulturhistoriskt värdefulla i dokumentationen 

utan samtliga gravplatser med denna utformning. 

Kvarter II som är det av de äldsta gravkvarteren som är bäst bevarat föreslås 

bevaras i sin nuvarande utsträckning med grusade gravplatser och buxboms-


häckar. Vid återlämnande av gravplatser i detta kvarter bör gravvårdarna i möjligaste 

mån få stå kvar på sina platser tillsammans med eventuell vegetation. 

De kulturhistoriskt värdefulla gravvårdarna som är skadade av alger, lava, 

mossa, rostande järnkramlor och annat som påskyndar vittringen bör rengöras 

varsamt. I vissa fall, framförallt vad gäller de äldsta gravvårdarna i framförallt 

kalk- och sandsten med tydliga vittringsskador, bör en stenkonservator eller annan 

expertis tillfrågas. 

De vårdar som en gång varit resta bör, om de inte är alltför skadade eller 

spruckna, resas och fästas i sockel eller annat fundament med rostfri dubb. Nedfallna 

inskriptionstavlor bör likaså fästas tillbaka på vårdarna med stenlim och 

rostfri dubb. 

Uppställning av borttagna gravvårdar kring kyrkogårdsmuren bör undvikas. 

37


38 

Kriterier för bevarande av gravvårdar och gravplatser 

Följande kriterier har legat till grund för den kulturhistoriska bedömningen av 

gravvårdar och gravplatser på kyrkogården. En gravvård eller gravplats kan vara 

kulturhistoriskt värdefull enligt flera kriterier. I dokumentationen anges vilka kulturhistoriska 

värderingar som gäller för respektive gravvård och gravplats enligt 

följande numrering: 

1) Gravvårdar som uppvisar tidstypiska drag. 

2) Gravvårdar som har lokal prägel. 

3) Gravvårdar som är unika. 

4) Gravvårdar över personer som haft speciell anknytning till socknen. 

5) Gravvårdar över personer med ett yrke som är specifikt för bygden. 

6) Gravplatser med kulturhistoriskt värdefull vegetation eller omgärdning. 

Kulturminnesskydd i gällande lagstiftning 

Borttagande av järnstaket och gravramar, förändringar av kvartersindelning, hägnader 

och gångsystem, övergivna och återtagna gravvårdars utplånande med mera 

är åtgärder som, enligt kulturminneslagen SFS 1988:950, är av den karaktären att 

de är att betrakta som väsentlig förändring av begravningsplats, till vilket tillstånd erfordras 

av länsstyrelsen. 

KML, kulturminneslagen 4 kap. 11 § som berör begravningsplatser lyder enligt 

följande: 

I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. 

Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte 

minskas eller förvanskas.

Underhåll av gravvårdar 


Lagning och ytbearbetning av gravvårdar och omgärdningar av sten 

Alger, lavar, mossa och gräs trivs i fuktiga miljöer varför de påträffas på norrsidan 

och skuggiga platser. Påväxten binder fukt och kan bidra till frostsprängning. Lavan 

går ibland inte att rengöra helt då dess rötter trängt in i stenen. Rengöring 

kan därför innebära att stenen förstörs. Riktigt aggressiva alger löser upp ytskikt 

vilket gör att mineralkorn lossnar. Alger och lava kan också till viss utgöra ett 

skydd mot föroreningar men bör trots det avlägsnas. 

I förebyggande syfte bör gravvårdar stå på skuggfria platser och hållas rena 

från jord, sav, nedfallna löv och annat skräp. Rengöring bör ske tidig vår eller sen 

höst då växtaktiviteten är låg. Högtryckstvätt bör undvikas då målade inskriptioner 

och porös sten kan förstöras. Rengöring bör utföras skonsamt med varmt 

vatten, mjuk borste och vanlig såpa eller möjligen någon procent ammoniak. Stenar 

som är svåra att rengöra kan svepas in i vått tyg och plastsäck under någon 

veckas tid för att sedan återigen tvättas. 

Riktigt svårt angripna stenar kan grävas ner i marken med framsidan nedåt i 

ett års tid. Lavarna dör då de inte får något ljus och jordens mikroorganismer 

bryter ner dem. Efter upptagandet är det bara att skölja av jord- och lavaresterna. 

Då denna metod inte innebär någon mekanisk åverkan är den skonsam men bör 

endast användas i samråd med konservator. En annan metod som kan användas 

på kalkstenar och marmorsorter är med släckt kalk vars höga pH-värde dödar 

lavans rötter. 

Andra skador gravstenar utsätts för är gipskrusta, stearin, sot, klotter samt 

missfärgningar av järn och koppar. Vid höga svavelhalter ombildas kalkhaltig sten 

till gips som enbart bör rengöras av konservator. Likaså bör konservatorer anlitas 

vid rengöring av rost- och kopparmissfärgningar. Genom att underhålla och rostskydda 

järndetaljer kan skador förebyggas. Stearin kan avlägsnas med läskpapper 

samt något av följande medel: mjukt verktyg av trä eller plast, kemiskt ren bensin, 

eller varmluftspistol. Sot tas bort med torr rengöringsmetod. 

Syror, lut, ogräsmedel och rengöringsmedel skall aldrig användas på 

gravstenar. Kommersiella rengöringsmedel innehåller kaliumhydroxid och 

är liksom lut starkt basiskt, frätande och dessutom saltbildande. Saltet 

som trängt in i stenen kristalliseras och sväller vid torkning varvid stenen 

sprängs sönder. Basiska medel bidrar till upplösning av vissa mineral. 

Även metoden är viktig. Hårda borstar av stål eller dylikt bör undvikas och 

sköljning bör ske kontinuerligt under tvättningen så att eventuella gruskorn 

inte repar stenen. 

Kalkhaltiga stenar som marmor, kalksten, skiffer och sandsten är mindre 

motståndskraftiga, såväl mot kemiska föroreningar som mekanisk åverkan, än 

39


hårdare stensorter som gnejs, granit och diabas. Skadorna uppkommer som 

sprickor, stenbortfall, avflagningar, bompartier, deformationer och pulverisering. 

Rostade dubbar och järnfästen bidrar till skador liksom ovarsam hantering och 

sättningar i marken. 

Avslagna bitar bör tas till vara, och rostiga dubbar ersättas med rostfria. 

Enklare lagningar kan göras utan konservatorshjälp. Allvarligt skadade stenar som 

uppvisar sprickor, bompartier, pulverisering eller sandning bör däremot alltid lagas 

i samråd med en stenkonservator. 

Före omfattande lagningar av gravvårdar bör stenkonservator anlitas. 

Lagning med cement eller andra starka limningsmetoder skall absolut 

undvikas i dessa sammanhang. 

40 

Lagning och ytbehandling av gravvårdar och omgärdningar av järn 

Vid alla lagningar gäller att man skall eftersträva att använda metall som är så lik 

ursprungsmaterialet som möjligt. Staket, kors och dekorationer av järn skall efter 

rengöring med borste som är mjukare än underlaget ytbehandlas med linoljebränning. 

Behandlingen skyddar järnet från rostangrepp. På järnet penslas omsorgsfullt, 

kokt linolja som kryper in och fyller alla porer, innan bränningen tar 

vid. Behandlingen bör upprepas ett par gånger innan fullgott resultat uppnås. 

För rådgivning i dessa frågor vänder man sig lämpligen till Riksantikvarieämbetets 

konservatorsavdelning eller Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien 

i Skåne. 

Litteratur och andra källor 

- Asp, Paul, Vemmenhögs härad, Lund 1890. 

- Bucht, Eivor. (red.), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992. 

- Gillberg, J. L., Historisk, oeconomisk och geografisk beskrifning öfwer Malmö hus lähn uti 

hertigdömet Skåne, omarbetad av Nils Bruzelius, Lund 1840. 

- Hansson, Rickard, kyrkvaktmästare i Källstorps församling, muntliga uppgifter. 

- Källstorps församlings arkiv i Östra Klagstorp. 

- Landsarkivet i Lund, Lilla Isies kyrkoarkiv. 

- Lantmäteriet i Malmö, kartor över Lilla Isie med tillhörande handlingar. 

- Lindgren, Lisa, Lilla Isie, en kyrkogårds historia, övningsuppgift i trädgårdshistoria 

I, LPO144, 2001, Institutionen för landskapsplanering, Alnarp, SLU. 

- Prahl, Egon, Vemmenhögs härad. Hågkomster, intryck och hörsägner om gammalt och nytt 

i ett sydskånskt härad. Trelleborg 1965. 

- Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, arkivhandlingar och ritningar. 

- Sivenius, Stig, Lilla Isie kyrka förr och nu, minnesskrift, utgiven i anledning av kyrkans 

100-årsdag den 8 augusti 1958, Trelleborg 1958.


- Skånska rekognosceringskartan, framställd av fältmätningsbrigaden 1812-1820, Arlöv 

1986. 

Litteraturtips 

Bucht, Eivor (red.), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992. 

Den skånska kyrkogården, artikel i Hansson, Marie, De skånska trädgårdarna och 

deras historia, Kristianstad 1997, s. 153-164. 

Klintborg, Åsa, Den skånska kyrkogårdsträdgården, artikel i Ale, Historisk tidskrift 

för Skåneland, s. 1-19. 

Kulturmiljövård nr 6 1989 (tidskrift med temanummer om kyrkogårdar) 

Kulturminneslagen, KML, SFS 1988:950 med senare ändringar, www.riksdagen.se 

Kyrkogårdens form och miljö. Planering och vård av begravningsplatser och deras byggnader. 

Boverket, Riksantikvarieämbetet, Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation, Borås 

1991. 

Löfvendal, Runo (m.fl.), Natursten I byggnader. Svensk byggnadssten & skadebilder. 

Stockholm 1994. 

Skånska rekognosceringskartan, framställd av fältmätningsbrigaden 1812-1820, 

Arlöv 1986. 

Wadsjö, Harald (red.), Gravkonst. Utgiven av samfundet för hembygdsvård. Lund 

1930. 

Wadsjö, Harald (red.), Kyrkogårdskonst. Avbildningar av äldre svenska kyrkogårdar. 

Stockholm 1919. 

Vård av gravstenar, Riksantikvarieämbetet, 2002. (skrift, kan beställas på 

www.raa.se) 

Wästberg, Per (m.fl.), Minnets stigar. En resa bland svensk kyrkogårdar, Stockholm 

2001. 

41


42 

Gravvårdar inventerade av SSHFF 

Regionmuseets SSHFF:s Namn 

numrering numrering 

20 1 Nils Anderssons barn Elin och Elin 

2 Åboe Pehr Persson 

18 3 Riksdagsman Anders Nilsson 

4 Hanna Olsdotter 

10 5 Hemmansägare Hans Hansson 

6 Åboen Anders Anders Anderssons dotter 

Hanna Andersdotter 

7 Bröder Per och Per 

11 8 Hemmansägare Nils Jönsson 

1 9 Hemmansägare Hendric Larsson-Grönvall 

10 Lars Hennricsson 

12 11 Åboe Hans Larsson 

8 12 Nämndeman & Hemmansåboe Pehr Samuelsson 

13 Frälsehemmansåboe Samuel Svensson 

14 Inskriptionen oläslig 

6 15 Dräng & Hemmansägare Hans Nilsson 

5 16 Hemmansägare Lars Ericsson 

4 17 Hustru Karna Olsdotter 

3 18 Rusthållare Hans Holgersson 

2 19 Danneman Pär Iepson 

20 Hemmansägare & Kyrkvärd Anders Olsson 

21 Lars Hansson

Bilaga 1 

Karta över Lilla Isie gamla kyrkogård. De röda markeringarna visar de kulturhistoriskt värdefulla och dokumenterade 

gravvårdarna. Ritning av Lotta Eriksson Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. Skala 1:400. 

43

44 

Bilaga 2 

Karta över Lilla Isie nya kyrkogård. De numrerade gravplatserna är de här bedömda kulturhistoriskt värdefulla och dokumenterade. 

De streckade gravplatserna är delvis eller helt tomma. Kvartersnumreringen, kv 1-VI, är en indelning gjord i 

samband med denna dokumentation- Ritning av karta från Källstorps församling. Lotta Eriksson.

Regionmuseets rapportserie 2005 

Kulturmiljö 

1. Restaurering av dörrar på Bålamöllan, Stehags sn, AK, Mia Jungskär, 2004 

2. Boplatsen mittemellan Bromölla 12:19, Ivetofta sn, FU, Tony Björk, 2004 

3. Slottshagen i Helsingborg – schaktövervakning vid trädplantering, FU, Lars Salminen, 2004 

4. Fjärrvärme i Helsingborg- arkeologiska schaktningsövervakningar 2003-2004, FU, Lars Salminen, 2004 

5. Ekeby kyrkogård – arkeologisk schaktövervakning 2002, FU, Lars Salminen, 2004 

6. Häglinge - kulturhistorisk beskrivning, Häglinge sn, KA, Cissela Olsson, 2005 

7. Warmbadhuset i Torekov, Torekovs sn, AK + BMU, Paul Hansson, 2004 

8. Onslunda kyrka – invändig restaurering, Onslunda sn, AK, Lotta Eriksson, 2004 

9. E22 Gualöv – Bromölla, Ivetofta och Gualövs sn, AU steg 2 + FU, Ivan Balic, Tony Björk, Mikael Henriksson, Karl- 

Magnus Melin, Björn Nilsson (red), UV-Syd rapport nr 2005:1 

10. Skabersjö kyrka, Skabersjö sn, BAD, Petter Jansson, 1999-2001 

11. Arilds kapell, Brunnby sn, BAD, Petter Jansson, 2001 

12. Norra Åkarp kyrka, N Åkarp sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2004 

13. Ramstorps trädgård, Fulltofta sn, DK, Cissela Olsson, 2004 

14. Icke fiktiv film i Skåne - avslutande rapport om inventering, insamling och tillgängliggörande, Lina Ålenius, Pär Bjelvehammar, 

2004 

15. Sankta Maria kyrka i Ystad, Ystad stad, FU, Jan Kockum, 2005 

16. Ulla Molins trädgård i Höganäs, Höganäs sn, BMU, Kristina Nilén, 2004 

17. Bronsåldersgravar och järnåldershus, Ivetofta sn, UN, Tony Björk, 2004 

18. Skogliga utemuseer i Skåne - en förstudie, Bertil Helgesson och Olof Hermelin, 2005 

19. Hotell Båstad – en interiör från 1920- talet, AF, Mia Jungskär och Kristina Nilén, 2004-2005 

20. Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, 2004 

21. Paul Jönska gården, Viken sn, AK, Anna Ligoura, 2004 

22. Pilgrändsgårdens gavel, Ystad sn, AK, Paul Hansson, 2004-2005 

23. Gasledningen Karpalund- Härlöv, Färlöv sn o N Åsum sn, FU, Jan Kockum, 1996 

24. Börringe kyrkogård, Börringe sn, AK, Anna Ligoura, 2004 

25. Härlöv 50:27, N Åsum sn, FU, Jan Kockum, 1995 

26. Öveds kyrka – fasader och tak, Öveds sn, AK, Petter Jansson, 2003 

27. Östra Kärrtorps kyrka – fasader och tak, Ö Kärrtorp sn, AK, Petter Jansson, 2003 

28. Högseröds kyrka- en liten trappstegshistoria, AK, Petter Jansson, 2002 

29. Skötselplan kulturreservatet Norrviken Trädgårdar, V Karups sn, Patrik Olsson, 2003 

30. Fjelie kyrka –lagning av mur samt installation av brand- o inbrottslarm, Fjelie sn, AK, Anna Ligoura, 2002 

31. Sankt Nicolai kyrka i Simrishamn- invändiga förändringar, AK, Simrishamn sn, Lotta Eriksson, 2004-2005 

32. Alnarps slott, AK, Lomma sn, Anna Ligoura, 2004 

33. Krapperups slott etapp IV, AK, Brunnby sn, Kristina Nilén, 2004 

34. Allhelgonakyrka på Ven, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004-2005 

35. S:t Ibbs gamla kyrka – utvändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén och Cecilia Pantzar 2003-2004 

36. S:t Ibbs gamla kyrka – invändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004 

37. Gårdstånga kyrka, Gårdstånga sn, AK, Kristina Nilén, 2004 

38. Flyttning av kyrkliga inventarier från Allhelgonakyrkan på Ven, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, 2004-2005 

39. Gustav Adolf kyrka, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2004 

40. E22 Hammar-Södergård, Fjälkinge sn, FU, Tyra Ericson och Ylva Wickberg, 2002-2003 

41. Gislövs kyrka- ett biskopen värdigt tempel, Gislövs sn, BAD, Petter Jansson, 2000 

42. Bjärlövs medeltida bytomt, Färlövs sn, AU, Anders Håkansson, 1998 

43. Alnarps slott, Lomma sn, AK, Anna Ligoura, 2004 

44. Skanörs kyrka – invändig renovering, Skanörs sn, AK, Kristina Nilén, 2004 

45. Västra Hoby kyrka – utvändig renovering av tornet, V Hoby sn, AK, Kristina Nilén, 2004 

46. Västra Hoby kyrka – inflyttning av orgel från Odarslövs kyrka, V Hoby sn, Kristina Nilén, 2004 

47. Hagen vid Bäckaskog, Kiaby sn, Jan Kockum, 2005 

48. Hovs kyrka – fasadarbeten, Hovs sn, AK, Lotta Eriksson, 2005 

49. Breddning av Långebergavägen, Välluvs sn, FU, Jan Kockum, 2005 

50. Brandstad kyrkogård, Brandstad sn, FU, Jan Kockum, 2005 

51. Bredbandsdragning genom Rinkaby, Rinkaby sn, FU, Linda Pettersson, 2005 

Förkortningar: 

AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport 

AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning 

AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation 

DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

52. Källstorps kyrkogård, Källstorps sn, DK, Lotta Eriksson, 2004-2005 

53. E22 Kristianstad - Fjälkinge, AU 2, Tyra Ericson, 2002 

54. Medeltida stadslämningar vid Åhus torg, Åhus sn, FU+AU, Linda Pettersson, 1988 

55. Aristofanes 4 – en stenåldersboplats, Vä sn, FU+AU, Linda Pettersson, 1996 

56. Kv Jungfrun 4 i Simrishamn, Simrishamn, UN, Tony Björk & Jan Kockum, 1990 

57. E22 VÄ, Vä sn, UN, Hans Ekerow, 1994-1995 

58. Grönby, Gärdslövs och Önnarps kyrkor, Grönby sn, Gärdslövs sn och Önnarps sn, Lotta Eriksson, 2005 

59. Omläggning av plåttak, Wähusen, Kristianstad, AK, Mia Jungskär, 2005 

60. Målning av plåttak på Bålamöllan, Stehag sn, AK, Mia Jungskär, 2005 

61. Lilla Isie kyrkogårdar, Lilla Isie sn, DK, Lotta Eriksson, 2004-2005 

46

Lilla Isie kyrkogårdar. Dokumentation 2004-2005. Rapport 2005:61

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?