Hon är författaren och feministen som ser amning ... - Cecilia Burman

ceciliaburman.se

Hon är författaren och feministen som ser amning ... - Cecilia Burman

Hon är författaren och feministen som ser amning

som en symbol för empati och medmänsklighet.

Amningsnytt har träffat Nina Björk och pratat kropp,

politik och ekonomi. Och amning förstås.

TEXT CECILIA BURMAN

BILD ELISABETH UBBE

Nina Björk framstår som en orädd

tänkare när man läser hennes texter

om feminism, samhällskritik och familjepolitik

i Dagens Nyheter. För några

år sedan startade hon en diskussion

om föräldraskap där hon ifrågasatte

normen att lämna barnen på dagis i

tidig ålder. En besvärlig kritik eftersom

dagis är en av hörnstenarna i svensk

politik som gjort det möjligt för kvinnor

att komma ut på arbetsmarknaden

och konkurrera på samma villkor som

männen. Men på vems bekostnad, och

varför, frågade sig Nina Björk.

Barnen vill ju inte lämnas på dagis

och föräldrarna går till jobbet med en

klump i magen.

I Ninas bokbläddrartysta lägenhet

Amningsnytt 2/2011

» Det traditionella moderskapet krockar med den

konkurrerande, moderna människans ideal.

Nina Björk

känns konflikten långt borta, men den

pockar under ytan. Nina Björk saknar

fortfarande, och än mer angeläget,

en feminism som på allvar utmanar

samhällets manligt kodade strukturer,

där framgång och välmående mäts i

ekonomiska termer. En feminism som

ifrågasätter att självuppfyllelse, konkurrens

och karriär värderas högre än

gemenskap, solidaritet och samvaro.

Nina Björk ser en konflikt mellan vårt

samhälles ”manliga” och ”kvinnliga”

normer, där de manliga är de mest

eftertraktade. Amning har sin plats i

detta sammanhang, som ett ok som

ingen längre vill bära. Nina tycker att

normen bör vara att amma, trots att

hon själv inte upplevde amningen som

särskilt lustfylld.

— När jag var gravid för tio år sedan

var det för höga krav på att man skulle

amma, och jag tycker inte att amning

är så viktigt att man ska fortsätta om

man har ont eller inte vill. Men jag tror

amningen som feministisk symbol,

för den visar att det är okej att bry sig

om någon annans hunger. Det är en övning

i empati som man inte får någon

annanstans, och den tycker jag att man

kan ta vara på, säger Nina.

Just att se amningen som en symbol

för något större än den enskilda individen

får andra feminister att sparka

bakut. De vill inte befästa bilden av den

goda och självuppoffrande Modern

som utplånar den enskilda människan.

Att vara kropp skrämmer den moderna

kvinnan, menar Nina.

— Det traditionella moderskapet

krockar med den konkurrerande,

moderna människans ideal. Man har »

7


TEMA

AMNING

& FEMINISM

Amning som fem

»

ju tränats i att bli en viss sorts

person och när en kvinna får barn blir

hon en loser på arbetsmarknaden och i

karriären. Hon är plötsligt till för någon

annans behov, förklarar Nina Björk och

biter fundersamt på en kaka där vi sitter

vid köksbordet.

Nina Björk menar att amningen gör

8

kvinnan till kropp framför individ såväl

för barnet som för omgivningen. När

magen börjar växa är kvinnan inte

längre en individ bland andra, hon

är en blivande mamma. När barnet

föds vänder sig hela vårdapparaten

till henne och hon antas vara barnets

huvudsakliga försörjare. Det som

särskiljer kvinnor från varandra ur ett

individuellt perspektiv försvinner.

— Det är jättesvårt att gå igenom graviditet,

förlossning och amning utan att

vara kropp, och allt det går att politisera.

Jag menar att det finns något utöver

det här egoprojektet, att det finns en

solidaritet som är ett sätt att vara människa.

Den är lätt att väcka, men det är

liksom bara under den här tiden som

Amningsnytt 2/2011


inistisk symbol

kroppen förändras som man utnyttjar

den, säger hon och fortsätter.

— Du är väldigt lite person när du

ammar och bebisen bryr sig ju inte om

att ”det är Nina Björk som matar mig”.

Man blir ju ett djur, en ko.

Det är inte mer synd om EU-ministern

Birgitta Ohlsson än en manlig EUminister

som måste börja arbeta några

veckor efter förlossningen, menar Nina

Björk. Men att kritisera en kvinna för

att anpassa sig till ett patriarkalt och

ekonomistiskt samhälle anses idag som

anti-feministiskt. Samma sak gäller för

amningen. Är man för amning kan det

uppfattas som att man är mot kvinnans

frihet att välja själv, men Nina Björk

ifrågasätter hur fria våra val egentligen

är.

— Kulturen formar våra val och det

är inte möjligt att säga att det är upp till

var och en att amma. Sen kan man säga

att man tycker att det ska finnas en

norm som säger att man ska amma och

”Men jag tror på amningen

som en feministisk

symbol, för den visar att

det är okej att bry sig om

någon annans hunger. ”

vill man inte amma så är det okej. Men

att säga att det är ett fritt val, det är att

säga ingenting.

Nina Björk har egna erfarenheter av

valfrihetens paradoxala förhållande

till frihet. När Dagens Nyheter för en

tid sedan gav sina kulturarbetare ett

ultimatum att gå upp i heltid eller sluta

Nina Björk: Feminist, litteraturvetare, författare. Född: 1967. Familj: Man, två barn.

Bibliografi: Under det rosa täcket, 1996, Sireners sång, 1999, Fria själar. 2008.

valde Nina det senare och sade upp sig

från sin halvtid. Hon ville behålla utanförperspektivet

som gav den tankefrihet

och distans till arbetsgivaren som

hon behövde. I och med uppsägningen

ströp hon en säker inkomstkälla, och

är idag i princip beroende av sin mans

inkomst. Det ena alternativet ledde till

kreativ ofrihet, det andra till ekonomisk

ofrihet. Att det ekonomiska systemet

knappast leder till större frihet,

trots valfrihetens oändliga möjligheter,

är Nina övertygad om.

Sedan Nina skrev boken Under det

rosa täcket för 15 år sedan har hon själv

fått två barn, som hon ammade ett år

vardera. Kulturen som format kvinnan

till en könsvarelse framför person

sätter förstås sina spår i upplevelsen

av kroppen och moderskapets första

skede, vilket Nina själv kan ge exempel

på.

— Jag gruvade mig hela graviditeten

inför att amma. Jag tyckte det verkade

osexigt, att bli ett djur med stora,

mjölkstinna bröst. Primitivt. Men då

var det bara så att man skulle amma,

jag hade inte argument nog att stå emot

kulturen som var väldigt för amning.

Idag hade jag nog tyckt det var skönare

att amma, jag är mer avslappnad kring

det nu, säger hon.

I det kapitalistiska samhället kretsar

livet kring arbete, materiell rikedom

och konkurrenstänkande, menar Nina.

Det börjar i skolan med betygsättning.

Väl ute på arbetsmarknaden konkurrerar

vi om de bästa jobben och den

bästa lönen. I ett system där pensionen

är knuten till börsen är alla tvungna att

tänka ekonomiskt. Även kvinnor.

— I vårt ekonomiska och politiska system

är naturen inget vi tar hänsyn till.

Trots att vi är medvetna om att vi

borde ställa om på grund av klimathotet

så gör vi det inte frivilligt. Det är

nästan en förolämpning mot människan

att vi måste anpassa oss efter naturen.

Att bli mamma är att uppleva den

här suveränitetstanken i mikroformat:

vi som har erövrat vår suveränitet i det

moderna samhället, och så kommer

någon och säger att man måste anpassa

sig till naturen, det vill säga sitt barns

behov.

”Det är jättesvårt att

gå igenom graviditet

förlossning och amning

utan att vara kropp, och

allt det går att politisera.”

Nina Björk förstår att kvinnor vill ta

del av det som männen haft i besittning

så länge; såsom självständighet,

ekonomisk makt och valfrihet. Men

hon menar att vi möjligen har gått vilse

på vägen. Den moderliga könsrollen

behöver inte per automatik tillskrivas

kvinnor, men vad händer med moderligheten

som budskap? Vilken status

har den i politiken?

— Jag tycker att feminismen borde

vara mer samhällskritisk. Ammar man

länge stör det ens karriärmöjligheter,

men jag tycker att man kan fråga sig

själv vad det är för samhälle jag lever

i och vad det är som är viktigt i mitt

liv. Är det att tjäna en massa pengar

och konsumera eller att vara med mitt

barn, säger Nina Björk.

Amningsnytt 2/2011 9

More magazines by this user
Similar magazines