Nummer 2, 2009 - Utrikespolitiska Föreningen Stockholm

Utrikespolitiska Föreningen Stockholm nr 2, 2009
tema: eu

e
d
a
k
t
i
o
n
e
n
”o r d fr å n re d a k t ö r e n :
i n f ö r s t u n d a n d e val till Europaparlamentet
och ett svenskt ordförandeskap
i höst väljer vi på Utsikt
Världens redaktion att granska aktuella
frågor kring temat EU. Detta
tema har väckt ett brett intresse
bland Utrikespolitiska Föreningens
medlemmar och det är en ytterst
tacksam uppgift att agera redaktör
för en entusiastisk och drivkraftig
tidningsredaktion som denna.
Vi har sålunda glädjen att erbjuda
läsaren en hel del intressanta artiklar
på ett högaktuellt tema.
t i d n i n g e n h a r dessutom fått ett
antal nya inslag. Våra kultursidor
har bland annat kommit att breddas.
I detta nummer har boken “Hälsningar
från ondskans axelmakter”
av Caroline Salzinger recenserats
och Nobelmuséets utställning om
yttrandefrihet har besökts. Det är
även vår avsikt att Utsikt Världen
i fortsättningen skall innefatta en
artikel på engelska. I detta nummer
har Mario Sgarella, praktikant på
EU-kommissionen, skrivit artikeln:
“The Complicated Geopolitics of
Energy Policy”.
v i vi l l hå l l a med om att EU bör
fortsätta agera aktivt för hållbar utveckling.
Detta var även en fråga
som Margot Wallström betonade
när hon besökte vår förening i
medarbetare i detta nummer
p e i k st e n l u n d
ansvarig utgivare,
redaktör och
skribent
e m i l i e af jo c h n i c k
redaktör och
skribent
l i d i a da h l b ä c k
layoutansvarig
j o h a n jä r u p
fotograf
m a r i o sg a r e l l a
skribent
i s a b e l va l e n c i a
skribent
a n n a ta k m a n
skribent
k a l l e be r g g r e n
skribent
c h a r l o t t e de s p r e s
skribent
UF Stockholms styrelse 2009
s a r a no r r e v i k
ordförande,
ordf@ufstockholm.se
e l i a s ef v e r g r e n
vice ordförande,
viceordf@ufstockholm.se
d e n i c e ki h l b e r g
kassör,
kassor@ufstockholm.se
c h a r l o t t e de s p r e s
sekreterare,
sekreterare@ufstockholm.se
En spännande och viktig möjlighet
a n t o n st r a n d b e r g
a a r o n r. f r a n k
programansvariga,
program@ufstockholm.se
y l v a kr o n h e f f e r
PR-ansvarig,
pr@ufstockholm.se
e r i k gr u n d e
aktivitetsansvarig,
aktivitet@ufstockholm.se
s o m a as k a r i mo r i s
medlemsansvarig,
medlem@ufstockholm.se
slutet av april och talade inför våra
medlemmar. Utsikt Världen fick
dessutom möjlighet till en exklusiv
intervju med henne som ni finner i
detta nummer.
d e n p å g å e n d e finansiella krisen
är på många sätt ett eldprov för
EU. Unionen står inför stora utmaningar
och det har spekulerats
kring att den finansiella krisen
skapar obalans inom unionen och
att beslutsprocessen verkligen sätts
på prov när betydande politiska
beslut skall fattas i en pressad situation.
En kris som denna är dock
något som kan leda till reform även
i positiv bemärkelse, och kanske
leder den även till eftertanke kring
Lissabonfördraget och vad ratificeringen
av detta skulle innebära.
I detta nummer har redaktionen
vidare reflekterat över EU:s roll
som global aktör och även kritiskt
granskat den internationella handelspolitik
som unionen för.
i d a g s l ä g e t gäller fortfarande
roterande ordförandeskap i
unionen och det är Sverige som tar
över stafettpinnen till hösten. Vi har
varit i kontakt med Minna Frydén
Bonnier, presschef på kommunikationssekretariat
som i skrivande
stund arbetar med förberedelserna
inför hösten.
t o m m y lö f g r e n
skribent
r i c h a r d rh e d e
skribent
j o h a n n a lö f g r e nå
d i n
krönikör
m a r i k a hj ä l s t e n
skribent
s a r a no r r e v i k
skribent
e l i a s ef v e r g r e n
skribent
p e i k st e n l u n d
tidningsansvarig, redaktör
redaktor@ufstockholm.se
e m i l i e af jo c h n i c k
redaktör
redaktor@ufstockholm.se
c a r o l i n e te i r
bidragsansvarig
bidrag@ufstockholm.se
d e t k o m m a n d e EP-valet är en
möjlighet för var och en att påverka
hur vi vill att samarbetet inom EU
skall fortsätta utformas. I tidigare
val har valdeltagandet varit väldigt
lågt, och då främst bland samhällets
unga. Vi vill därför poängtera
vikten av att fånga upp de unga
rösterna i årets val.
d e t t a ä r e n spännande och
viktig möjlighet att få vara med och
forma Europas framtid. Ett hållbart
och fredligt Europa kan stå som en
stark förebild i kristider och visa
vägen in i ett hållbart, effektivt
och fortsatt gynnsamt samarbete,
så kom ihåg kära läsare att rösta 7
juni!
Sommarhälsningar,
/emilie af jo c h n i c k
o c h pe i k st e n l u n d
UF är en politiskt och
religiöst oberoende
studentförening. Åsikter
som uttrycks i tidningen är
inte föreningens åsikter.
Utrikespolitiska Föreningen
Stockholm
Box 500 06
104 05 Stockholm
org.nr. 80 24 06-38 88
info@ufstockholm.se
utsikt världen ISSN 1653-
4344
Kontakta redaktionen:
utsikt@ufstockholm.se
www.ufstockholm.se
Vill du annonsera? Maila
till:
redaktor@ufstockholm.se
Omslagsbild (bilden är ett
montage):
Johan Järup
Tryckeri: Trydells tryckeri

tema
Valdeltagandet .......................... 4
The Complicated Geopolitics of .......... 6
Ordförandeskapet ........................ 8
Margot Wallström gästar UF ............. 10
EU som global aktör .................... 12
Kolonialmaktssentimentalism ............ 14
Kan ett gränslöst parti bryta .......... 17
krönikan
Hälsning från en ung EU-medborgare ...... 7
kultur
Utbilda förtryckarna! .................. 18
Hälsningar från ondskans axelmakter .... 21
Yttrandefrihet - var går gränsen? ...... 22
UF-sidor
UF:s vänner ............................ 24
Quiz ................................... 26
Ord från ordföranden ................... 27
Några Utsikt Världen-medarbetare:
t o m m y lö f g r e n
Tommy skriver sin C-uppsats i
statsvetenskap och är intresserad
av ekonomiska beslutsmodeller
och argumentation. Han gillar ny
teknik och att motionera. Förutom
det följer han samtidskonsten
i Europa och USA. I det här
numret har Tommy kommenterat
Libertas och partistrukturer samt
intervjudat Minna Frydén Bonnier
angående det svenska EU-ordförandeskapet.
a n n a ta k m a n
Inbiten frankofil och språknörd
med bakgrund i filosofi och
statsvetenskap som vill upptäcka,
lära och utvecklas. Anna är en
riktig drömmare, men hon är även
på god väg att uppnå en hel del
av sina drömmar. Till vardags
kämpar hon med sin C-uppsats i
statsvetenskap samtidigt som hon
försöker få tid över till annat som
intresserar, såsom film, teater,
böcker, städer och god mat.
j o h a n jä r u p
Fotograf med intresse för yttrandefrihetsfrågor,
digitala medier
och udda resmål som Pripyat och
Malmö. Förälskad i Ulaan Bataar
och Mongoliet samt hoppas på att
en dag åter få besöka dessa. Läser
för närvarande etnologi och satsar
på att i framtiden skriva, fotografera
och eller forska inom digitala
medier. Är för övrigt en inbiten
filmnörd och cyklist.
i
n
n
e
h
å
l
l

t
e
m
a
4
Valdeltagandet
t e x t : a n n a ta k m a n
Det verkar som att alla är rörande
överens om vikten av att
rösta i Europaparlamentsvalen,
men därifrån är steget långt till
att Europas medborgare verkligen
går och röstar. Vad beror
detta på? Jag ställde ett par frågor
till fyra väl insatta människor
på området:
1) Vilka tror du anledningarna
är att så
få röstar i Europaparlamentsvalen?
2) Vilka är enligt dig
de viktigaste skälen
till att rösta den 7
juni?
å s a gu n v é n
F.d. vice ordförande för JEF Europe
(Young European Federalists ). Nu
kampanjsamordnare för Union of
European Federalists (UEF).
Vi behöver reformer som stärker
det folkvalda Europaparlamentet
för att jag ska se resultatet
av min röst. Till exempel borde
all Europeiska partier ställa fram
sin kandidat till positionen som
kommissionsordförande – jag vill
kunna välja vem som styr Europa!
Samtidigt behöver media och politiker
ta sitt ansvar för att tydliggöra
vilka Europeiska frågor som
står på spel istället för nationalpolitiskt
gnabb!
Utmaningarna som vi står inför
som klimatförändrig och havererande
världsekonomi sträcker sig
över gränserna och därför måste
också lösningarna finnas i gemensamma
institutioner som EU (eller
FN). Men varför kompromissa med
demokrati för den skull? Jag vill
att ett starkt Europaparlament ska
representera mina politiska val –
därför röstar jag!

c e c i l i a mö l l e r b j ö r n kj e l l s t r ö m
e m m a st a r k
EU-sekreterare på EU-upplysning- Informationschef på Europapar-
Kampanjledare för LSU:s (Sveriges
enlamentets
informationskontor i
Ungdomsorganisationer) kampanj
Sverige
Rösta 7 Juni
EU känns avlägset rent fysiskt
och många tror inte att det som
EU beslutar om rör dem. För oss
svenskar, som är vana vid val
i september, är val i juni inte
optimalt. I juni har många börjat
tänka på semestern och skolorna
slutar. Vår erfarenhet är också
att det är många som överhuvud
taget inte känner till att det är val
i juni i år.
För att vi lever i EU och EU påverkar
oss. Att rösta är ett demokratiskt
sätt att påverka.
Det beror på att många väljare
inte känner till det stora inflytande
som besluten i Europaparlamentet
har på deras vardag, omvärld och
framtid.
Europaparlamentet är idag medlagstiftande
och har vetorätt på 70
procent av EU:s lagstiftning samt
sista ordet på hur merparten av
EU:s budget ska användas. Skulle
Lissabonfördraget träda i kraft
blir Europaparlamentet budgetmyndighet
för hela EU-budgeten
och medbeslutande med vetorätt
på i princip alla lagstiftningsområden.
Europaparlamentet har
alltså ett avgörande inflytande på
vår vardag, våra länder och vår
omvärld. Och du som medborgare
kan påverka hur denna makt ska
användas.
Många unga jag träffar pekar på
att de inte får lära sig tillräckligt
om EU i skolan, att det är för lite
information om EU och valet.
Politiker har missat att visa vad
EU handlar om och att unga och
ungas engagemang är relevant
för EU.
Europaparlamentet beslutar om
allt från kostnader för mobilsamtal,
tillsatser som får finnas i mat
eller hur vi ska hantera klimatförändringen.
Att vara ung idag i
Sverige ger särskilda erfarenheter
och dessa erfarenheter måste
också representeras i EU. Om du
inte röstar så ger du även bort din
röst till någon annan som kanske
inte alls delar dina åsikter eller
värderingar. Gör inte det, gå och
rösta!
t
e
m
a
5

t
e
m
a
6
The Complicated Geopolitics of
Energy Policy
An introduction to the EU energy challenges
t e x t : m a r i o sg a r e l l a ● f o t o : p r i v a t
in t h e l a s t week of March,
Gazprom and the State Oil
Company of Azerbaijan signed a
Memorandum of Understanding
for long-term supplies of Central
Asian gas to Russia at market
prices, further undermining the
EU sponsored Nabucco pipeline.
The Nabucco pipeline project, scheduled
to begin operating in 2014,
aims to decrease EU's dependence
on Russian imports by bringing
Caspian gas to a hub in Austria
via Turkey, Bulgaria, Romania
and Hungary. Passing through the
Balkans, the South Stream project
aims to become a new direct route
for Russian gas to Europe, but it is
slow to be implemented.
it is f u r t h e r north where energy
cooperation may be more successful.
BASREC, the Baltic Sea Region
Energy Co-operation, was laun-
Mario Sgarella, Trainee European Commission,
DG Enterprise & Industry
European Centre for Disease Prevention and
Control - Stockholm '08-'09
ched in 1999 by Denmark, Estonia,
Finland, Germany, Iceland, Latvia,
Lithuania, Norway, Poland, Russia,
Sweden and the European Commission.
It supports progress on
electricity and gas interconnections
and needs further strengthening.
In July 2005, Russia announced
that work to build a 5 billion euro
gas pipeline under the Baltic Sea to
link St Petersburg to the German
town of Greifswald would begin in
September (the Nord Stream pipeline
project). The Baltic route was
preferred to the Amber and Jamal-
Europe 2 projects, supposed to run
through Poland, Lithuania, Latvia
and Belarus. With the Nord Stream
project therefore central and eastern
European countries may loose their
grip on Russia-western European
relations. Is this in the true interests
of the EU as a whole? Is this
a further western/eastern Europe
dividend? Maybe all three pending
projects (Nabucco, South Stream
– though the Balkans, and North
Stream) should be equally and coherently
developed, through more
openness and dialogue.
b y 2030, over 60% of EU gas
imports are expected to come from
Russia with overall external dependency
expected to reach 80%.
With the external dependency on
imports forecasted to grow steadily,
the EU has started to integrate
energy aspects into relations with
third countries. Historically, since
the very first Treaty of Paris (establishing
the Coal and Steel Community
in 1951) the EU was implicitly
dealing with energy. Between
1950 and 1970 the need for coal diminishes
and dependency on petrol
increases, during the 1973 Oil Crisis
European countries started acqui-
ring a true conscience of the need
for a common energy policy. Energy
is at the hearth of the most pressing
dossiers in Brussels. The overall
goal is to put in place a true single
market of energy, open and competitive,
ensuring interconnection and
interoperability of the regional and
national networks, ensuring competition
of European economies
and the availability of affordable
energy, while taking into account
environmental issues and the fight
against climate change. However,
in conformity with the principle of
subsidiarity, the energy policy is
founded on the respect of the “energetic
mix” chosen by each Member
State . The differences regarding
this matter are huge: all European
countries are highly dependent on
energy imports; except Poland and
the UK which are almost independent
and Denmark which is a net
exporter. Sweden consumes 3.8
tonnes of petrol per year per inhabitant,
less than the Luxembourgers
(9.8) but far more than the Maltese,
Bulgarian or Rumanians (1.2). Only
Sweden and Austria produce more
than 50% of their energy from renewable
sources, 20 out of 27 countries
stay below 15%. The challenge
for the future is to build a truly
common policy while respecting
the energy-choice of EU’s Member
States. For the moment Russia’s
preferred country-by-country approach
is still prevailing. Europe
hopes in the Lisbon Treaty: it finally
provides the legal basis for energy
policy to become a European Union
competence.
∙

”
Hälsning från en ung
EU-medborgare
i f ö r r a Europaparlamentsvalet röstade endast
en av fyra medborgare under 25 år. En undersökning
nyligen publicerad i Fokus visar att ca fyra
av fem röstberättigade under 30 år inte vet om att
det är val igen i år. Sverige har varit medlem i EU
under hela skoltiden för årets förstagångsväljare,
och de har gått genom skolan som ”EU-medborgare”.
Jag gav mig ut på några av Stockholms
gymnasieskolor för att tala med eleverna om detta
och blev förvånad över i vilken utsträckning EU
upplevs som så avlägset. Att många ungdomar
med stort intresse för sin omvärld och mer eller
mindre insatta i politik för övrigt, inte reflekterat
närmare över sin roll i EU. Förklaringarna sträcker
sig utanför skolans värld.
v i s s t ä r ä v e n deltagandet i Riksdagsval lägre
för denna grupp, men skillnaden kan då förklaras
av kringliggande faktorer som politiskt intresse
och tillgång till information. Vid kontroll av dessa
faktorer vid tidigare EP-val kvarstår ändå en skillnad.
Ungdomarna jag talade med upplevde att få i
deras närhet har någon större kunskap om EU och
att ämnet får liten plats i media. Öppningarna för
diskussioner är således få och begränsas ofta till
lektioner i skolan. Det känns som om EU-frågan
blir kunskapsförknippad snarare än värderingsförknippad.
j a g f i c k uppfattningen om att EU faller mellan
två stolar, det upplevs varken spännande som
utrikespolitik eller nära som nationell och kommunal
politik. Kunskaperna om unionen, dess historia
och arbetsområden verkar större än för sin
egen roll i den. Hur man skulle göra sin röst hörd
eller försöka utöva sin medborgerliga rättighet att
påverka beslutsfattandet var självklar i fråga om
kommunal och nationell politik men då fokus
vändes till EU synliggjordes ett hål. EU sågs som
något ”där borta” som inte berör en själv.
i k o m m i s s i o n e n s Vitbok om EU:s kommunikationspolitik
konstateras att en fungerande demo-
krati förutsätter att medborgarna är väl införstådda
med och vet vad som sker för att kunna delta i
den politiska processen. Det känns klart att detta
inte uppfylls. Att nå dit är svårt då enbart ökad
kunskap inte nödvändigtvis skulle höja intresset.
Om EU inte diskuteras och man inte får testa sina
argument och formulera värderingar så kommer
förmodligen inte heller engagemanget för att delta
eller ta till sig mer kunskap att öka. Diskussionen
kring EU måste ta sig in i fler forum och på ett
enkelt och intresseväckande sätt ge EU-frågorna
en plats i unga EU-medborgares liv.
∙
/jo h a n n a lö f g r e n -åd i n
k
r
ö
n
i
k
a
n
7

t
e
m
a
8
Den 1 juli 2009 inleds Sveriges EU-ordförandeskap. Minna
Frydén Bonnier är pressredaktör på kommunikationssekretariatet
EU 2009 (KOM-09). Sekretariatet är en projektorganisation
under EU-kansliet och består av ungefär tjugo
personer. Inför ordförandeskapet arbetar de bl.a. med kommunikation,
kulturfrågor och lanseringen av hemsidan. Minna
har tagit sig tid att svara på några frågor.
Fokusområde:
Ordförandeskapet
t e x t : t o m m y lö f g r e n ● f o t o : g u n n a r se i j b o l d
Hur länge har förberedelserna
inför svenska ordförandeskapet
pågått?
Förberedelserna inleddes redan
då regeringen, som är mycket
EU-orienterad, tillrädde 2006. Då
började man praktiskt att inventera
de sakfrågor som regeringen tänkte
lyfta fram. Vintern 2007 engagerades
departementen och sekretariaten
som har varit särskilt aktiva
sedan i höstas.
Vem beslutar om de ämnen som
Sverige kommer att lyfta fram?
Det är politiska beslut så det är
regeringen som bestämmer vilka
profilfrågor Sverige tänker driva.
Samtidigt sker detta hela tiden i
samråd med departementen och
sakkunniga. Cecilia Malmström är
den minister som ansvar för förberedelsearbetet
och Fredrik Reinfeldt
kommer att vara mest framträdande
under själva ordförandeskapet.
Frankrike, Tjeckien och Sverige
ingår alltså i ett s.k. trioordförandeskap
och har beslutat om ett gemensamt
18-månadersprogram. På
vilket sätt har Sverige varit delaktigt
i de andra två ländernas arbete
under deras respektive ordförandeperioder?
När man tog fram ett gemensamt
18-månadersprogram var det
resultatet av ett nära samarbete.
Som en följd av detta har man haft
god kontakt, vilket har fortsatt
under de båda ländernas ordförandeskap.
Sverige har varit med
vid alla rådsmöten, men har aldrig
gått in och sagt att ni borde göra si
eller så. Förberedelseförhandlingarna
är framförallt tänkta att ge en
röd tråd och smidiga övergångar.
Sverige har dock haft möjlighet att
smygstarta redan i vår genom att
vara ordförande för den EU-grupp
som driver marina frågor eftersom
Tjeckien till följd av sitt geografiska
läge inte har samma tradition och
intresse av att driva sådana frågor.
Sverige är mer av ett vattenland.
I förhandlingarna om 18-månadersprogrammet
lyfte Sverige
fram ett antal prioriteringar t.ex.
klimat, miljö och energi, EU som
global aktör och strategier för
Östersjön. Är prioriteringarna
från förhandlingarna fortfarande
aktuella då det svenska ordförandeprogrammet
ska utformas eller
finns det andra frågor som är mer
angelägna?
Tanken med 18-månadersprogrammet
är att Sverige ska plocka
sina frågor ur katalogen. Därför ska
Sverige helst inte ta upp nya frågor.
Samtidigt kommer givetvis förändringar
som finanskrisen att påverka
oss. Regeringen har ännu inte satt
ner foten för vad man kommer att
driva, vilket delvis är av hänsyn till
Tjeckien som Sverige inte vill störa
genom att redan nu presentera sina
frågor.

Hon pekar på några troliga profilfrågor:
• Finansiella krisen måste
fortsätta att hanteras.
• Klimatfrågan, inte minst
under internationella FN-konferensen
i Köpenhamn. Sverige ska då
föra EU:s talan. Det var något Reinfeldt
diskuterat med Obama och
hur viktigt det är att man kommer
överens . Tjeckien hade energifrågan
som en av sina prioriteringar
och den intresserar även Sverige.
Man kommer också att vara pådrivande
angående strategier för Östersjön.
• EU som global aktör? Utvidgningen
kommer att uppmärksammas
samt det ”Östliga partnerskapet”
som är ett svensk-polskt
initiativ och syftar till att stärka relationerna
till länderna öster om EU:
Armenien, Azerbajdzjan, Ukraina,
Moldavien, Jordanien och Vitryssland.
En annan aktuell fråga är Stockholmsprogrammet
som är ett arbetsprogram
inom EU inom bl.a. rättliga,
asyl, tullrelaterade områden och
polissamarbete. Det kommer att ta
vid då Haag-programmet upphör
och är därför angeläget att diskutera.
Varken Tjeckien eller Frankrike
har haft genus som en prioriterad
fråga i sina arbetsprogram. I Tjeckiens
dokument nämns inte ens termerna
”Genus”, ”Ecquity” eller
”Women”. På vilket sätt kommer
Sverige, som ett föregångsland i
sådana frågor, att uppmärksamma
jämställdhet?
Jämställdhetsfrågan kommer
hela tiden att förekomma som ett
perspektiv på andra frågor. En del i
Lissabonstrategin är att inkorporera
jämställdhet som ett sätt att öka tillväxt
och konkurrenskraft. Jämställdhetsdepartementet
har initierat en
utredning som kommer att undersöka
jämställdhet och det kommer
att ske ett informellt ministermöte,
det så kallade EPSCO (6-9 juli), där
detta tema kommer att synas. Sedan
finns Pekingplattformen som är en
europeisk handlingsplan för jämställdhet
och Sverige kommer att
följa upp hur EU har lyckats arbeta
med dessa frågor. Även mäns våld
mot kvinnor kommer att uppmärksammas
under en konferens och
mötet ”Vad betyder jämställdhet
för ekonomisk tillväxt och sysselsättning”
(15-16 oktober) finns på
agendan.
I vilken förberedelsefas befinner
ni er just nu?
Sekretariaten är nästan färdigbemannade.
Logistiskt är alla
möteslokalerna snart bokade. Möteskalendariet
finns redan på regeringens
hemsida. Andra mars lanserades
ordförandeskapets logotyp
nationellt och en månad före ordförandeskapet
sker internationell lansering
av hemsidan Departementen
arbetar för fullt. Mycket sker samtidigt
och vi väntar på att regeringens
ska bestämma sina profilfrågor.
∙
t
e
m
a
9

t
e
m
a
10
Margot Wallström gästar UF:
”Man måste vara den
förändring man vill
åstadkomma”
t e x t : emilie af jo c h n i c k ● f o t o : j o h a n jä r u p
d e n 20 a p r i l fick utrikespolitiska
föreningen besök av Sveriges
representant i EU kommissionen,
Margot Wallström. Efter nästa tio
år som kommissionär och med en
gedigen bakgrund inom politiken
var intresset stort och frågorna
många när vår gäst tog plats längst
fram i G-salen. Med portföljer för
miljöfrågor och institutionella relationer
samt kommunikationsstrategi
i bagaget är det intressant
att höra kommissionens nuvarande
vice ordförande berätta om sitt
arbete och sitt engagemang. Sveriges
fokus under ordförandeskapet,
varför svenskarna är så ointresserade
av EP-valet, samt att investeringar
i grön teknik är en långsiktig
lösning och ett sätt att undvika
framtida finanskriser var några av
de frågor som Margot ville diskutera.
e f t e r s e m i n a r i e t fick jag tillfälle
att sätta mig ner med Margot och
prata med henne om ståndpunkter,
ideologi, hjärtefrågor och framtidsplaner.
Vi inleder med att prata om
vikten av att integrera EU-frågorna
i inrikespolitiken och att EU måste
bli bättre på att kommunicera sitt
budskap, något som även diskuterades
under seminariet.
– Den hopplösa jargongen med
begrepp som komittologi och direktiv
som ingen vanlig människa
vet vad det innebär gör att det blir
svårt att sätta sig in i EU:s arbete.
Samtidigt måste medlemsstaternas
ministrar bli bättre på att försvara
och förmedla det som sker i EU
samtidigt som vi måste sätta öron
på EU och bli bättre på att lyssna
till EU:s medborgare. Både media
och politikerna har en del i detta då
media rapporterar mer från USA än
vad som händer i EU. Det gäller att
utveckla den europeiska politiska
kulturen och medieklimatet för att
skapa diskussion och mötesplatser.
Hur mycket vet vi om våra EP kandidater
och hur mycket vet vi om
de som kandiderade i höstens president
val? Ett förslag kanske vore
en europeisk mediakultur samtidigt
som nya mötesplatser måste
skapas.
samtidigt så har arbetet i kommissionen
förändrats och förbättrats
under Margots tid.
– Nu vet man i kommissionen
att man måste lyssna bättre, förklara
bättre och förankra bättre. Vårt
arbetssätt har moderniserats genom
bland annat internet och bloggar.
Nu syns vi på ett helt annat sätt än
tidigare.
u n d e r s i n t i d som kommissionär
har en av Margots hjärtefrågor
utanför sina portföljområden varit
jämställdhetsfrågor i EU, något
som hon blivit uppmärksammad
för i hela Europa.
– Jämställdhetsfrågor är något
jag vill och kommer att fortsätta
arbeta med i framtiden. Jag ingår
även i ett internationellt nätverk
med kvinnliga ministrar från hela
världen, och det är något jag väldigt
gärna skulle vilka fortsätta med. Jag
känner att jag får tillbaka något på
att jobba med dessa frågor, samtidigt
som det väcker eftertanke hos
folk.
f r å n h j ä r t e f r å g o r till smärtefrågor.
Margot lider av migrän och
jag passar på att fråga om det är
några frågor som är speciellt migränframkallande.
– Personliga frågor. Men inga
politiska frågor. Det är mitt jobb
och jag tycker det är roligt och intressant
när folk säger ifrån och
ifrågasätter. Jag tycker det är synd
att politiken har blivit mer och mer
personfixerad.
v i p r a t a r vidare om Margots bakgrund
inom partiet och om ideologi
och problematiken när ideologi och
partiets värderingar krockar med
ens personliga värderingar. Margot
poängterade bland annat under se-

minariet att protektionismen inte är
någon väg ut ur krisen.
– Idag tror jag att socialdemokratin
är anti-protektionistisk. Ett litet
exportberoende land som Sverige,
vart skulle vi vara om vi trodde
på protektionism? Man måste tro
på den ideologin man förespråkar
och man måste man vara den förändring
man vill åstadkomma, som
Ghandi sa.
d e n n y a kommissionen som tillträder
i höst kommer ha en minst
sagt full agenda där frågor som
klimat, energi samt den ekonomiska
krisen kommer stå högt upp på
agendan.
– För mej är hållbar utveckling
en vision för EU. EU ska visa att
hållbar utveckling är möjligt samt
att vi inte måste använda USA
som mätsticka utan driva vår egen
agenda. Det går att bry sig både om
människor, planeten, miljön och
pengarna.
e n a n n a n ny utmaning för den
nya kommissionen och det nya parlamentet
är hur deras arbetssätt och
struktur kommer se ut om eller när
Lissabonfördraget blir ratificerat
– Om det nuvarande Nicefördraget
fortsätter att gälla kommer
kommissionen behöva reformeras
och varje land kommer då inte
finnas representerade i kommissionen
under alla perioder, detta för att
effektivisera arbetet, något som jag
tycker är olyckligt. Det man vinner
i effektivitet förlorar man i legitimitet
I Lissabonfördraget finns en
liknande förändring, men om fördraget
blir ratificerat kommer en
omröstning hållas där medlemsstaterna
ska fatta ett beslut om hur
kommissionen ska utformas.
v i p r a t a r ä v e n om Margots
framtid och vad hon har för planer
när hennes tid som kommissionär
löper ut i höst. Hon är förtegen om
vilka framtida uppdrag hon kan
tänka sig, även om hon erkänner att
hon fått konkreta erbjudanden.
– Jag kommer behålla mitt po-
litiska engagemang och hitta nya
uppgifter, kanske inom den internationella
sektorn eller inom
Europa, men innan jag bestämmer
mig kommer jag tillåta mig själv att
ha en tankepaus föra att fundera på
vad jag vill göra. Jag hoppas på det
ena eller andra sättet att kunna integrera
EU frågorna i Svensk politik
och se på hur man kan göra detta.
Det roligaste är att få komma ut och
prata om det arbete som sker i EU.
∙
”Hjältemod på slagfältet har bytts ut
mot tålamod kring sammanträdesbordet.”
– Margot berättar om hur Europa har
förändrats.
t
e
m
a
11

t
e
m
a
12
EU som global aktör
- Är Lissabonfördraget ett steg i rätt riktning?
t e x t : r i c h a r d rh e d e
d e b a t t e n k r i n g Lissabonfördraget,
ett fördrag som Sverige i
november förra året röstade ja till,
kan inte ha undgått någon. Men
efter det irländska folkets nej till
det nya fördraget har det definitivt
satts käppar i hjulen för dess införande
och medan européer runt om
i unionen suktar efter solens strålar,
får Lissabonfördraget vänta i den
betydligt svalare skuggan. Samtidigt
hade fördragets kanske största
förtjänst, förändringarna inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
behövts mer än någonsin.
d e n g e m e n s a m m a utrikes- och säkerhetspolitiken
(GUSP) är det viktigaste
instrumentet i EU:s arsenal
för unionens internationella relationer.
Med andra ord, det är inte
en lekstuga där förändringar sker
lättvindigt och anarkiska strömmar
fritt flyter fram. Det kan mycket väl
vara av den anledningen som såväl
politiska ledare som sakkunniga
experter har betonat Lissabonfördragets
betydelse för GUSP. Men
vad är det som skall förändras och
i vilken omfattning?
d e n n u v a r a n d e strukturen inom
GUSP kan bäst liknas vid en europeisk
supertanker som är fylld till
bredden av resurser, snarare än
en olastad optimistjolle. Det här
innebär att det kan vara svårt för de
som styr skeppet att ändra kurs, och
när man väl gör det så tar det också
allt för lång tid. Dessa strukturella
hinder får till följd att arbetet inom
GUSP kan drabbas av ineffektivitet.
Lissabonfördraget kan i ljuset
av detta ses som ett enormt roder,
vars syfte är att underlätta arbetet
inom GUSP genom strukturella förändringar.
Målet med fördraget är
alltså att effektivisera arbetet och
undanröja den nuvarande sirapsliknande
beslutsprocessen. I en värld
där konflikter kommer och går lika
snabbt som bantningsdieter, är det
inte en sekund för tidigt.
d e n s e n a s t e sammandrabbningen
mellan israeler och palestinier är
en tydlig markör för detta. Krisen
under vintermånaderna skördade
stort mänskligt lidande och spridda
skurar kom från världens ledare
som fördömde både Hamas och
Israels agerande med generella
uppmaningar till eld upphör. Men
det var inte vårt politiska medlidande
eller formella uppmaningar
som människorna i Gaza behövde
utan vår gemensamma handling;
en aktion för att bistå dem i en förödelse
som ingen människa borde
behöva uppleva. Men räddningen
kom aldrig. Det gemensamma agerandet
uteblev och de internationella
hjälporganisationerna fördröjdes.
Hade kanske situationen kunnat se
annorlunda ut om den nuvarande
strukturen inom GUSP hade ersatts
av förslaget i Lissabonfördraget?
s v e n s k a i n s t i t u t e t för europapolitiska
studier (SIEPS) menar att
just en sådan utveckling, där EU får
en betydligt större roll som global
aktör är att vänta. I deras rapport
från 2008 konstaterar de att Lissabonfördragets
införande kommer
att leda till avsevärda strukturella

Foto: Sarah Cuypers
förändringar, där en ökad effektivitet
tillsammans med en förenklad
beslutsprocess inom GUSP är
stöttepelarna. Förändringarna som
fördraget för med sig är flertaliga.
Den enskilt största reformen får
anses vara att kommissionärsposten
för utrikesfrågor slås samman
med posten som rådets höge representant.
Han eller hon kommer att
representera unionen externt och
därmed ersätta den nuvarande trion
av kommissionär för utrikesfrågor,
rådets höge representant och ordförandelandets
utrikesminister.
m e n f ö r d j u p n i n g e n av unionens
utrikespolitik och samarbetet
mellan medlemsländerna kommer
inte bara med förmåner. Det står
inskrivet i fördragets artiklar att det
krävs en ny samstämmighet mellan
Faktaruta
medlemsländernas inre politik för
att kunna driva den nya yttre politiken,
en politik som samtliga medlemsländer
skall kunna ställa sig
bakom. Detta innebär att medlemsländernas
oberoende åsiktsformuleringar
i internationella frågor kan
komma att ta två steg bakåt för att
unionen som helhet skall kunna ta
ett steg framåt. För när det handlar
om att visa upp ett enat ansikte utåt
finns det inte utrymme för splittringar
inom de egna leden.
m e n d e t v i förlorar i nationellt
inflytande kommer vi förhoppningsvis
att få igen tiofaldigt till
följd av en internationellt starkare
union. I en värld där effektivitet ses
som något näst intill heligt är hotet
om ineffektivitet det som driver en
integrationsprocess framåt. Lissa-
bonfördraget kan mycket väl vara
det fördrag som för EU in i framtiden,
mot en roll som en sann global
aktör där inte bara viljan utan även
medlen finns att tillgå. Allt är dock
inte guld och gröna skogar då det
är svårt att hålla god min när medlemsländernas
oberoende till viss
del offras i effektivitetens namn.
Men om förändringarna kan leda
till att vi är bättre rustade för att
hjälpa våra medmänniskor både
utanför och innanför EU:s gränser
vid en kris likt den i Gaza, då kan
vi vara nöjda.
Principen om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) fastställdes formellt i
Maastrichtfördraget från 1992. Den speglade ett växande missnöje bland EU-länderna med
att EU:s kapacitet inom utrikespolitiken inte motsvarade dess allt tydligare ställning som
stormakt inom ekonomi och handel. I arsenalen för GUSP ingår den europeiska säkerhets-
och försvarspolitiken (ESFP) som innehåller en precisering av de uppgifter som en militär
EU-styrka skulle kunna utföra, inklusive humanitärt bistånd, räddningsinsatser och fredsbevarande
åtgärder, krishantering och t.o.m. fredsskapande åtgärder. Källa: Europeiska
Kommissionen.
∙
13

t
e
m
a
14
Enligt EU rör det sig om ett generöst utvecklingssamarbete;
enligt kritikerna är det exploatering av världens fattiga länder.
Hur ser EU:s samarbete med AVS-länderna egentligen
ut, och kan det över huvud taget betraktas som bistånd? Jag
träffar Stefan de Vylder, nationalekonom och ordförande för
Föreningen för utvecklingsfrågor (FUF), för att diskutera utvecklingssamarbetet
och dess konsekvenser för AVS-länderna.
Kolonialmaktssentimentalism
i EU:s biståndspolitik?
t e x t : i s a b e l va l e n c i a
s a m a r b e t e t m e d AVS-länderna
är EU:s äldsta utvecklingsengagemang
och skiljer sig från traditionellt
bistånd genom att det regleras med
avtal i vilka EU och AVS-länderna
är jämbördiga parter. Det övergripande
målet är fattigdomsbekämpning,
vilket ska uppnås genom
hållbar utveckling och genom att
AVS-länderna gradvis integreras i
världsekonomin.
d e ensidiga handelspreferenser
som EU tidigare gav AVS-länderna
var emellertid oförenliga med
WTO:s regelverk, eftersom länder
som inte är anslutna till avtalet
missgynnas. Enligt WTO-reglerna
får endast MUL-länderna ges asymmetriska
handelsförmåner. Därför
bestämdes att en ny, WTO-förenlig
handelsregim skulle förhandlas
fram mellan EU och AVS-länderna.
Reglerna kräver en ömsesidighet
i marknadstillträdet, dvs. båda
parter måste liberalisera en väsentlig
del av sin handel. Just nu pågår
förhandlingar mellan EU och AVSländerna,
som ska resultera i s.k.
EPA-avtal. EPA innebär ett brett
samarbete där handelsliberaliseringar
sker parallellt med utveck-
lingssamarbete. Avtalen förväntas
öka handelsutbytet mellan parterna
samt stärka AVS-ländernas handelsförmåga
och möjligheter att locka
investeringar.
e p a -av t a l e n har dock mött kraftigt
motstånd från organisationer
i både Europa och AVS-området,
som menar att samarbetet riskerar
att få allvarliga konsekvenser för
AVS-länderna. Kritikerna påpekar
t.ex. att ett frihandelsavtal mellan
så ojämlika parter som EU och AVSländerna
kan leda till utslagning
av utvecklingsländernas jordbruk.
Vidare kan uteblivna tullavgifter
urholka deras redan ansträngda
statsbudgetar, och avtalen med EU
kan undergräva samarbetet utvecklingsländerna
emellan. Flera frivilligorganisationer
menar också att
EPA-avtalen har pålagts AVS-länderna
genom påtryckningar och att
de är ett sätt för EU att skaffa sig en
monopolställning på dessa länders
marknader.
s t e f a n d e v y l d e r är nationalekonom
och arbetar särskilt med utvecklingsfrågor.
Han menar att EU
i och med EPA går betydligt längre
än vad som är nödvändigt för att
leva upp till WTO-reglerna. Avtalen
innehåller punkter som redan ratats
av AVS-länderna och deras allierade
under tidigare WTO-förhandlingar.
Då AVS-länderna nu befinner sig i
en pressad situation och riskerar att
mista tillgången till EU:s marknad,
kan de känna sig tvungna att gå
med på de krav som de förut avvisade.
a v s -lä n d e r n a är mer sårbara
i EPA-förhandlingarna än inom
WTO. I WTO-förhandlingarna har
de för det mesta stöd av länder som
Kina, Indien, Brasilien och Mexiko;
länder med större resurser och erfarenheter
av att förhandla. Men i
de bilaterala EPA-avtalen står utvecklingsländerna
ensamma visavi
EU. Enligt de Vylder är insynen
bättre i WTO-förhandlingarna än i
EPA-förhandlingarna, vilket gör att
frivilligorganisationer mer effektivt
kan bevaka utvecklingsländernas
intressen.
d e t k a n s k e allvarligaste hotet
mot utvecklingsländerna i samband
med EPA, säger de Vylder, är den
Europeiska Unionens jordbrukspo-

litik. Sedan 1970-talet har det kraftigt
subventionerade europeiska jordbruket
producerat stora överskott,
som säljs billigt på världsmarknaden
i konkurrens med världens allra
fattigaste jordbrukare. Om AVSländerna
avskaffar sina tullar, finns
det en risk för att deras jordbruk
slås ut av billig europeisk överproduktion.
Utvecklingsländerna har ju
inte samma möjligheter som EU att
subventionera sitt jordbruk och sin
export.
s t e f a n d e v y l d e r anser även att
EPA begränsar AVS-ländernas möjligheter
att utforma sin egen ekonomiska
politik. Om de ekonomiska
och politiska förutsättningarna
ändras kan avtalen med EU komma
att utgöra hinder för ländernas utveckling.
e f t e r s o m AVS-länderna inbördes
är väldigt olika, är det omöjligt att
veta i förväg vilka som blir vinnarna
och förlorarna i samarbetet. Stefan
de Vylder tror ändå att det finns fler
nackdelar än fördelar med EPA-avtalen.
Detta gäller särskilt MUL-län-
Faktaruta:
•
•
•
•
•
AVS-länderna: 78 före detta europeiska
kolonier och associerade områden i
Afrika, Västindien och Stillahavsområdet
som sedan år 1957 har ett särskilt
samarbete med EU (dåvarande EG).
MUL-länderna: Världens Minst Utvecklade
Länder, som är i stort behov av
utveckling och bistånd på i stort sett
alla områden.
WTO: Världshandelsorganisationen, en
internationell samarbetsorganisation
för upprättande av gemensamma och
för medlemmarna bindande regler
kring handel. Sverige är en av 153
medlemmar; EU:s medlemsstater talar
dock med en röst i WTO.
EPA: Economic Partnership Agreements,
bilaterala handelsavtal mellan
EU och ett enskilt AVS-land alternativt
en region av AVS-länder.
GSP: Generalized System of Preferences,
en undantagsregel inom WTO som
ger utvecklingsländer rätt till vissa
tullättnader.
t
e
m
a
15

t
e
m
a
16
derna som redan har tullfri tillgång
till EU:s marknader för alla varor
utom vapen och ammunition. Men
även de AVS-länder som inte är
MUL-länder omfattas sedan tidigare
av GSP-systemet, som ger vissa
förmåner åt utvecklingsländer. Det
är mycket möjligt, säger de Vylder,
att det är bättre för AVS-länderna
att förlita sig helt på GSP, även om
det inte ger full tullfrihet, än att låta
sig inskränkas av EPA-avtalen.
f l e r a a f r i k a n s k a länder har
påpekat att EPA-avtalen innebär
ett tydligt steg bort från bistånd. De
betraktar EPA som rena handelsavtal
med vissa annorlunda komponenter,
som ska göra dem mer
attraktiva för utvecklingsländerna.
Men EU beskriver fortfarande samarbetet
med AVS-länderna som ett
biståndsengagemang.
s a m m a n f a t t n i n g s v i s kan det
tyckas märkligt att EU fortfarande
behandlar AVS-länderna som en
enhetlig grupp 50 år efter avkoloniseringen.
De historiska banden
mellan EU och AVS-områdena är
en otillräcklig grund för samarbete
i modern tid, och ett seriöst biståndsengagemang
borde istället riktas
mot de mer utsatta MUL-länderna.
Det ligger nära till hands att tro
att det främst är konkurrensen om
afrikanska naturtillgångar som gör
EU angeläget om att behålla de särskilda
relationerna från kolonialtiden,
och på så sätt få ett försprång
framför t.ex. Kina och USA.
f ö r a t t l e v a upp till ambitionen
att ”utrota fattigdom” i världen,
som det så vackert heter i Europeiska
Unionens fördragstext, bör
EU visa tillräcklig solidaritet med
utvecklingsländerna för att till
exempel se över sin egen jordbrukspolitik
i samband med EPA. År 2008
uppgick EU:s totala bistånd (sammanräknat
den reguljära budgeten
och den Europeiska Utvecklingsfonden)
till ca 34 miljarder euro;
samtidigt tilldelades jordbruket
och ”lantlig miljö och utveckling”
över 55 miljarder euro. EU:s omfattande
jordbrukssubventionering
kan bli mer kännbar AVS-länderna
om dessa avvecklar sina tullar.
d e t ä r s v å r t att avgöra hur
goda intentioner som egentligen
ligger bakom AVS-samarbetet, och
vilka följder det kommer att få.
Med ovanstående i åtanke vore det
dock missledande från EU:s sida att
fortsätta framställa samarbetet med
AVS-länderna som ett biståndsprojekt
efter det att EPA-avtalen skrivits
under.
∙

Kan ett gränslöst parti bryta
svensk mark i det nya
gränslösa Europa?
t e x t : t o m m y lö f g r e n
f r å g a n t y c k s v a r a aktuell
sedan irländska Libertas meddelat
att partiet tänker driva sin EUskeptiska
politik i fler länder än det
egna. Om utgångspunkten är att nationella
partier bildar allianser med
ideologiskt likasinnade i europaparlamentet
så talar detta initiativ för
att en annan linje kan komma att bli
aktuell. Det är givetvis för tidigt att
dra slutsatser enbart utifrån ett fall
och man bör reservera sig för Libertas
ganska kontroversiella agenda.
Samtidigt är det fascinerande att
tänka sig det alternativa scenariot
med olika ”europapartier” som
riktar sig direkt till det europeiska
folket i sin helhet. Libertas expansion
kommer att testa mottagandet av
det icke-nationella partiet och om
det verkligen existerar ett allmänintresse
för sådana projekt borde det
få gehör i media.
i s a m b a n d med att partiet registrerade
sig för att ställa upp i svenska
europaparlamentsvalet uppmärksammade
bl.a. Sveriges Eko att Junilistan
blivit uppvaktade av Libertas
och då tydligt förkastat ett, av
uttalanden på Junilistans hemsida
att döma, ekonomiskt fördelaktigt
samarbete. I Dala-Demokraten
berömde Göran Greider att man
markant tagit avstånd från erbjudandet
och talande att händelsen
illustrerar att det inte finns någon
europeisk offentlighet samt att nationalstaten
är den främsta demokratiska
arenan. I övrigt har mediediskussionen
varit ganska lågmäld
förutom att det nämnts att Libertas
varit den centrala faktorn bakom
Irlands nej till Lissabonfördraget.
Huruvida detta ointresse och milda
skepsis fortsätter när kampanjandet
trappas upp återstår att se. Det
är möjligt att partiet avfärdas som
ett udda PR-påhitt med Libertas
huvudprofil, den förmögne affärsmannen
Declan Ganley, i spetsen.
En annan infallsvinkel vore att det
existerar ett grundläggande motstånd
mot partier utan förankring
i den nationella kontexten och att
det finns utrymme för alternativa
partier först då de redan etablerade
misslyckas att förmedla en kanal
mellan väljare och de valda. Kristdemokraterna
uppstod till följd av
att högern inte motsvarade efterfrågan
på kristna värderingsgrunder
och miljöpartiet fyllde tomrummet
då missnöjda centerpartianhängare
ett krävde starkare engagemang
i miljörörelsen och ett avståndstagande
från kärkraften. Junilistan
blev ett på liknande sätt svenskar-
nas EU-kritiska kanal då de andra
partierna inte ansågs tillräckliga. Ett
regionalt parti kan inte nonchalera
redan existerande förhållanden och
förvänta sig ett varmt mottagande
när det i en orelaterad expansionsfas
dyker upp oinbjuden på den
politiska arenan. För att etablera
ett nytt parti krävs lyhördhet och
”timing”. Då nationer skiljer sig åt
är det därför kanske orealistisk att
ett parti skulle kunna fylla samma
kanaliserande funktion över en
hel region. Det skulle tala emot en
förändring inom partistrukturen. I
Sverige har Junilistan redan den roll
som Libertas skulle kunna tänkas ha
spelat (vilket förklarar den senares
intresse för den förra) men frågan är
ändå om bandet mellan väljare och
valda i europaparlamentet är tillräckligt
starkt eller om det behövs
en direktkanal och att det är den
funktionen som det alternativa scenariot
representerar? Det vore hur
som helst intressant att höra ett mer
explicit samtal kring gränsöverskridande
partier i ett allt mer gränslöst
Europa. Det är möjligt att den diskussionen
får vänta tills ett mindre
kantigt parti än Libertas gör entré.
∙
t
e
m
a
17

k
u
l
t
u
r
18
Kvinnoförtrycket hårdnade i norra Nigeria när sharia, muslimsk
lagstiftning, infördes för åtta år sedan. Den som har
sex utanför äktenskapet riskerar numera att stenas till döds
- i synnerhet om personen är kvinna. Kvinnorättsaktivisternas
motdrag? Att låta poliser och domare gå på utbildning
och göra teater av diskrimineringen. Kan kreativa strategier
lyckas vända utvecklingen?
Utbilda förtryckarna!
Feminister i Nigeria kämpar för mänskliga rättigheter
t e x t : k a l l e be r g g r e n ● f o t o : b a o b a b fo r wo m e n ’s hu m a n ri g h t s
- t i t t a , d e är så gl a d a !
Chibogu Obinwa utstrålar entusiasm.
Hon blickar ut över sina
elever, som fyller konferenssalen
med engagemang. De är i full färd
med att skapa teaterscener och den
första vi får se utspelar sig på en
polisstation. Två kvinnor bråkar.
Den yngre och snyggare har uppenbarligen
stulit något från den
äldre. De två manliga poliserna
utväxlar menande blickar, en av
dem anlägger en barsk ton mot den
äldre kvinnan. Den andra polisen
lägger armen runt den yngre, eskorterar
henne ut från stationen
med ett leende:
- Vi kanske kan ses ikväll?
k v i n n o r ä t t s a k t i v i s t e r n a
i Baobab for Women's Human
Rights har gett en grupp poliser
och domare i uppgift att dramatisera
sina vardagserfarenheter av
kvinnodiskriminering. Och sådana
råder det ingen brist på. Vi får se
kvinnor bedömas efter utseende,
män som slår sina fruar och våldtagna
kvinnor som inte blir trodda.
Deltagarna verkar nästan förvånade
själva över allt de burit med sig.
Nu får de möjlighet att lyfta sina
erfarenheter fram i ljuset, vrida och
vända på dem, och reflektera över
deras betydelse.
d e t ä r m a j 2007 och vi befinner
oss i Nigeria, den västafrikanska
stormakten, med en femtedel
av Afrikas befolkning. Närmare
bestämt i Kano, som med sina tio
miljoner invånare är den största
staden i landets muslimskt dominerade
norra delar. G.R.A., "government
reserved area", kallas den
stadsdel som sedan det brittiska kolonialstyret
är mer välbärgad och
mindre hektisk än resten av staden.
Här är tempot lugnare, människorna
som trotsar värmen färre,
och gatorna är inte lika kantade av
hönor, hästar, och försäljare som
viftar med illgula kontantkort till
mobiltelefoner. Eller för den delen
motorcykeltaxis och sopberg med
de karaktäristiska plastpåsarna som
dricksvatten säljs i, och som man
biter sönder ett hörn av, dricker ur,
och sedan kastar på marken.
l i t e a v s i d e s ligger ett av stadens
bättre hotell. En plats som var
främmande för nigerianska feminister
för femton, tjugo år sedan,
när feminismen var en radikal gräsrotsrörelse.
Det var innan den eko-
nomiska krisen och det ökade beroendet
av biståndspengar som gjort
aktivismen professionaliserad.
i s v a l k a n f r å n konferenssalens
luftkonditionering befinner sig
kvinnorättsaktivisterna i Baobab
for Women's Human Rights. De
håller en veckolång utbildning i
kvinnors mänskliga rättigheter och
genusperspektiv. Deltagarna är ett
trettiotal poliser och domare från
de speciella domstolar som bygger
på sharia, islamsk lag.
- o m j a g skulle ta ett vapen och
skjuta sex personer, säger Chibogu
Obinwa och får med ens allas uppmärksamhet.
Om jag hade fått vapenträning
skulle jag lätt kunna
skjuta sex personer! Det handlar om
utbildning och socialisation. Det är
inget biologiskt. Är ni med?
s h a r i a d o m a r n a och poliserna
nickar intresserat. De börjar förstå
skillnaden mellan det biologiska
och det inlärda, mellan kön och
genus. Dramaövningar utifrån personliga
erfarenheter varvas med
föreläsningar om internationella
konventioner och diskrimineringslagstiftning.

s h a r i a d o m a r e på genuskurs är
kanske inte vad man väntar sig av
norra Nigeria. Regionen uppmärksammades
internationellt sedan
två kvinnor dömts till döden via
stening av shariadomstolar för att
ha haft sex utanför äktenskapet.
Men så är Nigeria också ett motsägelsernas
land. Utbrett valfusk
samsas med en kritisk och livaktig
press. Diskrimineringen av kvinnor
är omfattande samtidigt som det
finns starka feministiska röster,
såväl akademiskt som politiskt.
Landets norra delar har infört sharialagstiftning
- men inte på initiativ
av muslimskt lärda, utan av regionalpolitiker
som ville stärka sin
ställning gentemot statsmakten.
t o l v d e l s t a t e r införde shariadomstolar
år 2000. Samtidigt
utvidgades sharia från civilrättsliga
frågor som arv och äktenskap
till att även omfatta straffrätt. Det
har framförallt inneburit att fysiska
straff som exempelvis amputering
införts, och att nya beteenden krimi-
naliserats. Ett nytt brott är zina, att
ha sex utanför äktenskapet. Straffet
är alltså att stenas till döds.
s e d a n t i d i g a r e är våldtäkt
inom äktenskapet inte brottsligt i
Nigeria. Men i och med sharialagstiftningen
har det blivit svårare att
anmäla även våldtäkter utanför äktenskapet.
Den som anmäler utan
att ha tillräckliga bevis riskerar att
själv bli åtalad för zina. Charmaine
Pereira, en av Nigerias främsta feministiska
forskare, skriver att lagstiftningen
kommit att tillämpas
högst selektivt. Medan rika och
inflytelserika män som har älskare
eller köper sexuella tjänster går fria
är det främst fattiga kvinnor som
riskerar att drabbas av "rättvisan".
De två kvinnor som hittills dömts
till stening friades till slut sedan
Baobab for Women's Human Rights
tagit sig an deras mål.
d e n n a v a r m a sommardag på
ett hotell i Kano arbetar man alltså
tillsammans med polisen och shariadomare,
människor från just de
samhällsinstitutioner som upprätthåller
den nya lagstiftningen.
- Det är viktigt att förstå att vi
inte är emot sharia, säger Chibogu
Obinwa, kursansvarig på Baobab.
Det som vi motsätter oss är diskriminering
av kvinnor.
o c h d e t b e h ö v e r inte vara
samma sak. På Baobab är man mån
om att betona att islam och sharia
kan tolkas på många olika sätt, och
att den nuvarande lagstiftningen
därför inte är självskriven. De religiösa
källorna erbjuder bland
mycket annat också bra argument
för jämställdhet.
m a r i a m m a r w a arbetar på Baobab
och är själv muslim. Hon berättar
att islams begrepp ofta missförstås.
Som exempel nämner hon jihad,
som betyder ungefär helig kamp.
- Jihad behöver inte alls handla
om våld, säger hon. För mig handlar
det snarare om kampen för det goda
i människan. Jihad kan till exempel
vara när jag ammar mitt barn.
k
u
l
t
u
r
19

k
u
l
t
u
r
20
- j a g s k u l l e kunna döda för en
BigMac just nu!
Mariam Marwa vänder sig mot mig
och skrattar. Det börjar närma sig
lunch. Hon har bott och studerat
i både USA och England, men bestämde
sig för att flytta tillbaka till
Nigeria. Visserligen kan hon sakna
hamburgarna, men det uppvägs av
att hon inte behöver möta samma
rasism till vardags.
d e n v ä s t e r l ä n d s k a arrogansen
slipper hon ändå inte riktigt ifrån.
Det är inte bara sharialagstiftningen
som man tvingas kämpa emot,
utan också kvinnorättsförsvarare
i västvärlden. När Amina Lawal
stod inför rätta för zina 2002-2003
väcktes upprördhet internationellt
som ledde till protester och namninsamlingar.
Problemet var bara att
de ofta innehöll en mängd felaktiga
uppgifter. Istället för att underlätta
för Amina Lawal blev resultatet att
de lokala aktivisternas trovärdighet
underminerades. Våren 2003 ansåg
sig Baobab tvungna att gå ut med
ett pressmeddelande för att få stopp
på dem:
- Det ligger en missklädsam arrogans
i att anta att internationella
människorättsorganisationer eller
andra alltid vet bättre än de direkt
inblandade och därför kan gå emot
deras uttryckliga vilja.
p å u t b i l d n i n g e n i konferenssalen
i Kano går diskussionerna vidare.
Chibogu Obinwa och Mariam
Marwa håller i trådarna, poliserna
och shariadomarna lär sig, funderar
och ifrågasätter. I slutet av veckan
kommer polygami, frågan om
mäns rätt att ha fyra fruar, upp till
diskussion. Tongångana blir livliga,
deltagarna har svårt att enas. Är polygami
en riktig muslimsk sedvänja
eller kvinnodiskriminerande? Hur
är det egentligen med Pakistan som
är muslimskt men där polygami är
förbjudet?
v a r t ä r d å utvecklingen på väg?
Kvinnors situation och den diskriminering
sharialagarna medfört
är lika dyster som Baobabs genusutbildning
är hoppingivande.
- Jag tror man kan se de här upprörda
diskussionerna som tecken på
vad som kommer hända efter den
här utbildningen, säger Chibogu
Obinwa. Jag tror att de kommer att
börja tänka kring de här frågorna
till vardags. Och eftersom de har
centrala positioner inom polisen
och domstolsväsendet, så tror jag
definitivt att det kommer att göra
skillnad.
e t t o c h e t t halvt år
senare är jag nyfiken på
hur saker och ting har
utvecklats. Vad har
egentligen hänt i
kampen mellan
diskriminering
och kvinnors
m ä n s k l i g a
rättigheter?
Jag får svar
via mail
från Mariam
Marwa.
- Situationen
i norra
Nigeria har
lugnat ner sig, skriver hon. Det
har inte hänt något avgörande på
sista tiden. Men jag kan inte förutsäga
framtiden. Det kan gå hur
som helst, och vi måste vara på vår
vakt!
∙

Bokrecension:
Hälsningar från Ondskans Axelmakter
av Caroline Salzinger
t e x t : c h a r l o t t e de s p r e s ● f o t o : f r e d r i k wa l l e n h o l m
g o d s t a t : USA, ond(a) stat(er):
Iran, Irak, Nordkorea, Syrien,
Libyen, Kuba. Ondskans axelmakter;
utrikespolitik när den är som
enklast. En svartvit världsbild
målades upp i G.W. Bushs tal den
29 januari 2002- antingen är ni med
oss eller mot oss. Men vad vet vi
egentligen om människorna i dessa
så kallade skurkstater bortom alla
terrorister? I Hälsningar från ondskans
axelmakter skildrar Caroline
Salzinger med full inlevelse vardag
och vansinne i världens mest
stängda länder.
b o k e n i n l e d s med de i särklass
mest absurda anekdoter om Nordkorea,
folkets paradis på jorden. För
visst finns det valmöjligheter även i
Nordkorea. Vilken frisyr skulle du
välja; den godkända hjälmaktiga
pagen eller en bisarr hövolm? Jag
skrattar av förvåning när jag läser
om shopping i det fejkade varuhus
nr 1 och för att inte tala om rysningen
som sprids när jag läser om
Caroline som uttorkad och hjälplös
hör läkaren säga: -Oroa dig inte,
här i Nordkorea tror vi på örter.
u p p l y s a n d e f a k t a blandas friskt
med klockrena humoristiska kommentarer
och min beundran inför
utrikeskorrespondenters arbete
växer för varje läst sida. Viljan att
påverka och berätta för världen det
alla inte vet får samsas med känslor
av stress och skräck men även
adrenalinkickar och spänning. Inte
sällan i Salzingers berättelse känns
kulturkrockarna förlamande när
fördomsfulla stereotyper bryts,
som vid det vilda festandet i alkoholförbudets
Iran. Samtidigt känns
mycket extremt avlägset. Vad är
Robinson jämfört med det irakiska
tv-programmet ”terrorister i rättvisans
händer” där misstänkta terrorister
efter massiva påtryckningar
erkänner sina brott i direktsändning?
Visst är det främmande för
oss UF:are att det enda svaret om
läget i Syrien som reportern får av
Hussein är ”fråga mig om vad som
helst men inte om politik”.
u t a n a t t a v s l ö j a mer kring
bokens innehåll kan jag inte annat
än att stämma in i kritikernas beröm
och uppmana till omedelbar läsning
för detta är som en recensent så väl
uttryckt det; nutidshistoria när den
är som bäst. Jag vill bara ha mer
och mer av Salzingers iakttagelser
så jag passar på att även tipsa om
Radiokorrespondenterna och God
morgon Världen. Men en del information
bör möjligen tas med en
nypa salt för det är nog som Habib
säger: -Det som alla som du intervjuar
berättar om livet här, det är
bara ytan, och tillägger; riktigt hur
illa det är att leva i Libyen, det kan
du inte föreställa dig. Inte ens en
skicklig utrikesreporter kan lyckas
med det.
Foto (omslagsbild): Fredrik
Wallenholm
Bokförlag: Månpocket
∙
k
u
l
t
u
r
21

22
Utställning på Nobelmuséet:
Yttrandefrihet
- var går gränsen?
a t t f å u t t r y c k a sig fritt och
kritiskt är en mänsklig rättighet och
en förutsättning för en fungerande
demokrati. Genom historien har
människor berövats rätten genom
censur och förtryck. Enskilda människor
och grupper har genom
tiderna trotsat dessa hinder som
ställts upp för friheten. I en mängd
fall har konsekvenserna varit dramatiska
för såväl enskilda individer
och samhällen.
u t s t ä l l n i n g e n "Yttrandefrihet -
Var går gränsen?" på Nobelmuséet
i Stockholm lyfter fram exempel ur
historien samt nutiden på männis-
T.v: Entrén till utställningen. Mitten: Tidslinjen. T.h: Utställningsaffisch med Salman
Rushdie, Dawit Isaak, Anna Politkovskaja samt målning av Carl Johan De Geer
t e x t : p e i k st e n l u n d ● f o t o : n o b e l m u s é e t
kor som utmanat yttrandefrihetens
gränser. Med hjälp av filmer, ljud,
bild och text belyses dilemman och
frågeställningar som är förknippade
med idén om yttrandefriheten.
d e t f ö r s t a k ä n d a bokbålet i
historien ägde rum i Kina för över
2000 år sedan. Kejsar Qin Shi Huang
gav order om att bränna alla historie-
och filosofie böcker som inte
stödde Qin-dynastins ideologier.
Alla intellektuella som var kritiska
mot kejsaren skulle tas tillfånga och
begravas levande. 460 människor
miste livet.
”Där man bränner
böcker, bränner man
till slut även
människor”
Heinrich Heine
d e n s v e n s k-er i t r e a n s k e journalisten,
författaren och dramatikern
Dawit Isaak arresterades
den 23 september 2001. Kort efter
att Eritrea blev självständigt 1993
började kritiska röster höjas mot
president Isaias Afeworkis styre
och i ett öppet brev vädjade femton
politiker om demokratiska refor

mer. Brevet publicerades i landets
fria press, däribland Isaaks tidning
Setit. Flera journalister och politiker
greps och stämplades som landsförrädare.
Privata medier stängdes.
a m n e s t y i n t e r n a t i o n a l har
uppmärksammat Isaaks fall och
även Reportrar utan gränser tilldelade
honom i hans frånvaro
Pressfrihetspriset i december 2003.
Svensk media har gett sitt stöd till
Isaak och varje vecka sedan 2005
har ett nätverk av svenska organisationer
överlämnat ett brev till Er-
”Envar har rätt till
åsiktsfrihet och yttrandefrihet.
Denna
rätt innefattar frihet
för envar att utan ingripanden
hysa åsikter
och frihet att söka,
mottaga och sprida
upplysningar och tankar
genom varje slags
uttrycksmedel och
utan hänsyn till gränser.”
FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 19
itreas ambassadör i Stockholm med
en vädjan om att frigiva Isaak. Han
har suttit fängslad i över 2700 dagar
utan att ha dömts för något brott.
j u r i s t e n l y n n b r e w e r påpekade
internt ett flertal gånger om
de olagligheter som skedde inom
kraftbolaget Enron tills hon sedan
avslöjade skandalen år 2001. Spionage,
mutor, manipulering av
elpriser och räkenskaper uppdagades.
Tusentals människor miste
sina jobb eller sparpengar pga. att
Enrons aktier miste värdet och storföretaget
slutligen gick i konkurs.
VD och styrelseordföranden ställdes
inför rätta. Idag jobbar Brewer
med etiska frågor och avslöjanden
om oegentligheter i näringslivet.
Enligt henne har antalet anmälningar
om dylika oegentligheter
mångdubblats i Amerika sedan
Enron-skandalen.
u t s t ä l l n i n g e n lyfter fram flera
öden som kommit att formas av
en kamp i yttrandefrihetens namn.
Bland annat IB-affären och Boforsaffären
behandlas. Utställningen
presenterar även konstnärer som
till exempel Carl Johan De Geer,
som tänjt yttrandefrihetens gränser
i sitt konstnärliga utövande. Nobelpriset
figurerar i kampen om
det fria ordet i och med att den
”Den ultimata formen
av censur är mord”
George Bernard Shaw
spiondömde tysken Carl von Ossietsky
tilldelades Nobels fredspris.
Censur inom datorspel är också
ett högst aktuellt tema som berörs.
Även yttrandefriheten och religionens
roll uppmärksammas, men
några karikatyrer visas inte.
m y c k e t a v d e t material som
presenteras är bekant för många
men på något sätt känner jag som
besökare att jag även ställs inför
den stora skara anonyma offer för
yttrandefriheten. Dessa anonyma
offer står tysta i bakgrunden. Alla
de som valt att gå sanningens väg
trots den uppenbara risken det
innebär att ställa sig upp emot en
odemokratisk regim eller annat
vanstyre. Stora blodröda citat på
väggarna blänger ner på betraktaren
och får en att stanna upp och
reflektera. Utställningen är till den
graden filosofisk att den ställer besökaren
inför frågor, det är upp till
dig att finna svaren.
Utställningen visas till den 17
september 2009 på
Nobelmuseet i Stockholm
∙
k
u
l
t
u
r
23

24
UF:s vänner
Anders Sahlén, som idag är pensionär, har en spännande
karriär bakom sig och allt började i utrikespolitiska föreningen
och på nationalekonomiska institutionen under studentrevolternas
60-tal. I en intervju med Utsikts Emilie af
Jochnick berättar han om UF:s spännande historia och hur
verksamheten och studentklimatet såg ut för 40 år sedan.
t e x t : emilie af jo c h n i c k
a n d e r s s a h l é n har en examen i nationalekonomi
från Stockholms Universitet, ett ämne i vilket han även
undervisat. Han var även med och flyttade in i institutionens
nuvarande lokaler i södra husen under 1970.
Anders, som var verksam inom UF mellan 1965-69 var
som vice ordförande djupt engagerad i föreningens
arbete. De främsta aktiviteterna var de studiegrupper
som UF bedrev samt föreläsningar av minst sagt välkända
namn.
– Man bör inse att för 40 år sedan var informationsflödet
en rännil jämfört med idag och folk var i allmänhet
inte särskilt beresta. UF hade således en tacksam
uppgift att vidga horisonterna. Utrikespolitiska föreningens
lokaler var på den tiden belägna i korsningen
Kungsgatan/Vasagatan och delades med Svenska FNförbundet
som UF tillhörde. Administrationen var
ytterst manuell med stenciler och handskrivna kuvert.
s t u d i e g r u p p e r n a som föreningen drev behandlade
ämnen som mellanöstern, internationellt bistånd, Kina,
Sovjetunionen och Latin Amerika, dit det även gjordes
resor för medlemmarna, berättar Anders.
g ä s t f ö r e l ä s n i n g a r n a ägde ofta rum i kårhusets
stora sal på Holländargatan, samma hus som i maj
1968 blev ockuperat i protest mot universitetsreformen
UKAS. Anders minns väl hur studentklimatet var
under 60-talet och berättar att debatten kring vilken
kurslitteratur som skulle användas på nationalekonomiska
institutionen gick minst sagt varm i universitetets
korridorer. Att citat ur Maos lilla röda blev upplästa
under föreläsningarna av upprörda studenter hörde
inte till ovanligheterna.
ä v e n s t u d i e b e s ö k var ett populärt inslag och ett av
de mest minnesvärda var till Amerikanska ambassaden
i Stockholm mitt under Vietnamkriget.
– Säkerhetspådraget kring ambassaden var massivt
och vi förstod att man var väl rustad mot eventuella
hot, menar Anders. UF hade även god kontakt med
Utrikesdepartementet. Utländska politiker och journalister
som besökte Sverige ville gärna träffa oss studenter
så det var inte svårt att skaffa talare.
Listan på välkända talare som besökte Holländargatan
är lång och namnen som Anders nämner
är framstående män och kvinnor som skrivit historia.
Per Anger som var Raoul Wallenbergs närmaste
man i Ungern, aktivisten Stokely Carmichael från de
Svarta Pantrarna, Kennedys talskrivare Theodore Sorensen
och Francois Mitterand är några av legenderna
som stått i UF:s talarstol. Miriam Makeba, Abba Eban,
Andreas Papandreou och journalisten Arne Thorén
som fick Stora Journalistpriset 1969 är andra välkända
namn.
a v d e n d å v a r a n d e styrelsen att döma ser framtiden
ljus ut för oss som idag är aktiva i föreningen. Ordförande
Tore Zetterberg kom senare att arbeta på SIDA
samt på UD:s biståndsavdelning och Ove Bring är idag
professor i folkrätt vid Försvarshögskolan i Stockholm.
Sture Theolin är chef för den svenska delegationen
vid övervakningskommissionen NNSC i Korea. Flera
andra i styrelsen har kommit att jobba med utrikespolitiska
frågor, Marika Fahlén och Rolf Bergman inom
UD och Jerzy Glücksman i jordbruksdepartementet
och EU-kommissionen.
∙

Namn: Anders Sahlén
Född: 1943
Bra på: Att få saker gjorda, samt skogsarbete.
Mindre bra på: Att sjunga
Utbildning: Pol mag examen med trebetyg i nationalekonomi vid
Stockholms Universitet
Utdrag ur karriären:
– Verksam inom Riksbanken 1973-1990, den senare tiden som vice
riksbankschef
– GD för Finansinspektionen
– Minister vid den Svenska ambassaden i Washington
– GD i Stadsrådsberedningensamt Närings- och Handelsdepartementet
med ansvar för Östersjömiljarderna.
U
F
s
i
d
o
r
25

VÄRLDEN ÄR
STÖRRE ÄN EUROPA
EU som global aktör – utvecklingsdebatter
med EU parlamentskandidater
Följ CONCORD Sveriges och Sensus Studieförbunds
debattserie med Europaparlaments kandidater och se hur
de vill lyfta utvecklings- och biståndsfrågor:
● Karlstad 29 april
● Umeå 6 maj
● Sundsvall 9 maj
● Malmö 12 maj
● Göteborg 14 maj
● Uppsala 16 maj
● Visby 18 maj
● Linköping 20 maj
Läs mer på
www.concord.se
26
Quiz
Hur har Europaparlamentet förändrat
ditt vardagsliv sedan 2004?
t e x t : m a r i k a hj ä l s t e n
Europaparlamentarikerna har röstat om reglering på flera
områden den senaste mandatperioden, även om all lagstiftning
inte trätt i kraft än. Vilka beslut har parlamentet tagit?
Testa dina kunskaper. Ringa in de påståenden som du tror
stämmer.
Sedan 2004 har Europaparlamentet…
1. Reducerat vissa kostnader för mobil-
telefonsamtal.
2. Förstärkt kontrollen av kemiska
substanser.
3. Förenklat erkännandet av utbildningsexamen
och diplom.
4. Stärkt rättigheter för tågpassagerare
CONCORD Sverige är en gemensam
arena för ett 40-tal svenska enskilda
organisationer med uppgift att bevaka
och påverka EU:s utvecklingspolitik.
CONCORD Sverige är en av 22 natio-
nella plattformar i CONCORD Europa,
som samlar 1600 Europeiska frivillig-
organisationer.
5. Begränsat utsläppen av bilavgaser.
6. Förtydligat flygpriser.
7. Reglementerat hedge-fonderna.
8. Skickat trupper till Irak.
9. Begränsat arbetstiden i hela EU till 48
timmar/vecka.
Vänd upp och ned på sidan för facit.
Quiz-facit
1. STÄMMER – Kostnaderna för kommunikation under
en utlandsresa i ett annat EU-land har fått ett tak på
0.46 Euro/min (exkl.skatter) för ringda samtal och 0.22
Euro/min för mottagna samtal. Ännu en prissänkning
kommer att äga rum i sommar.
2. STÄMMER – Bestämmelsen Reach kräver att industrier
bevisar att deras kemiska produkter är harmlösa. I annat
fall förbjuds deras produkter.
3. STÄMMER – Framförallt doktorer och arkitekter kan
tillgodoräkna sina utbildningar och arbeta i ett annat
EU-land.
4. STÄMMER – Det har blivit obligatoriskt att betala skadeståndsersättning
till passagerare på internationella
linjer i fall av förseningar. Fr.o.m. 2010 kommer inte
funktionshindrade kunna nekas förbeställda resor.
5. STÄMMER - Fr.o.m. 2012 ska varje biltillverkare tillverka
minst 65% av sina fordon med ett koldioxidutsläpp
på max 130 g koldioxid /km.
6. STÄMMER - Utlysta priser (på t.ex. Ryanair) ska alltid
inkludra alla skatter, royalties och allt tilläggskostnader
på grundpriset.
7. STÄMMER INTE - Men Parlamentet har formellt bett
Kommissionen att föreslå en lagtext för att förbättra
kontrollen av de spekulativa fonderna som anses ligga
bakom den finansiella krisen.
8. STÄMMER INTE - EU har ingen egen armé. Storbritannien,
Italien, Spanien, Portugal, Danmark och Nederländerna
skickade sina nationella styrkor till Irak 2003 i
samband med den amerikanska interventionen.
9. STÄMMER INTE – Ett direktiv från 2003 begränsade
arbetsveckan till 48 timmar, men tillätt undantag,
främst i Storbritannien. Parlamentet motsatte sig undantagstillstånden
i slutet av 2008 men bör nu finna en
kompromiss med ministerrådet.

”
o r d fr å n or d f ö r a n d e n :
Kära läsare
n y l i g e n s a någon att intresset för utrikespolitik
och omvärldsfrågor tenderar att öka under lågkonjunkturer.
Bakom detta ska ligga en starkare känsla
av sårbarhet, tillsammans med insikten om att vi
är del i ett större sammanhang. Stämmer detta
kanske krisen medför ett ökat engagemang inom
UF och våra kärnfrågor. I år har vi dessutom sänkt
medlemsavgiften till femtio kronor, för att göra
medlemskapet ännu mer lättillgängligt. Vi kan garantera
god avkastning på pengarna – oavsett hur
aktiv just du väljer att vara.
s e d a n f ö r r a utgåvan av Utsikt Världen har
mycket hänt inom UF. Till att börja med har, sedan
februari, en ny och fräsch styrelse tillträtt. Arbetet
som gjorts av den nya styrelsen tillsammans med
våra aktiva medlemmar har kretsat kring att upprätthålla
och utveckla standarden på vår verksamhet.
Bland annat har det gjorts en insats för att
öppna upp UF än mer. Vi vill verkligen betona att
UF är en förening för alla, oavsett ålder, kunskapsnivå
eller utrikespolitiska åsikter.
v å r v e r k s a m h e t syftar till att främja debatt om
internationella frågor. Som ett led i detta gästades
vi tidigare under året av Israels ambassadör Benny
Dagan. Seminariet orsakade många starka känslor
som för några gick över styr och blev till våldsaktioner
då en sko och böcker kastades mot Dagan.
Med förståelse för att ämnet väcker starka känslor
tar vi starkast möjliga avstånd från aktioner som
försöker förhindra den öppna debatten. UF är och
förblir en partipolitiskt- och religiöst obunden förening,
med en värdegrund som bygger på en fast
tilltro till demokratins idé och de mänskliga rättigheterna.
Kontroversiella talare kan komma att
bjudas in och oavsett om de representerar UF:s
åsikter eller inte så kräver vi en respektfull dialog.
När vårterminen lider mot sitt slut kommer vi
ha gästats av bland andra Pakistans ambassadör
Nadeem Riyaz, Gudrun Schyman, Margot Wallström
och andra spännande talare. Vi håller även
på att arrangera resor, varav en av dem kommer
gå till Bryssel i höst , EU-byråkratins Mecka. Besök
på EU-parlamentet, Kommissionen och andra
spännande institutioner står på schemat. Aktivitetsgruppen
är också i full gång med studiebesök
hemma i Stockholm; Utrikesdepartementet, Europahuset
och tidningsredaktionen Fokus är några
verksamheter som kommer besökas av UF:s medlemmar.
m å n g a a v o s s som är intresserade av politik
har inte kunnat undgå hur det laddats upp inför
EU-året 2009. UF Stockholm deltar i ”Rösta 7
juni”-kampanjen som syftar till att höja ungas valdeltagande
i Europaparlamentsvalet. Oavsett dina
känslor för EU så är valet en chans att påverka utformningen
av vår framtid. Vi har bestämt oss för
att rösta i juni, men hur får vara osagt. Kanske låter
vi oss övertygas av någon EP-kandidat på UF:s
stora valdebatt i maj.
v i s e r f r a m emot kommande evenemang och
hoppas självklart att se dig i framtida UF-sammanhang!
/sa r a no r r e v i k oc h
e l i a s ef v e r g r e n
Programutskottet (PGU)
arrangerar föreningens debatt-, talar- och seminarieverksamhet. Vi belyser och vill
öka förståelsen för internationella frågor.
Som aktiv medlem i PGU får du möjligheten att
- påverka föreningens kärnverksamhet
- skapa ett ovärderligt kontaktnät
- planera vilka ämnen vi ska belysa
- goda erfarenheter som hjälper dig i arbetslivet
Du har möjlighet att lägga ditt engagemang på den nivå som passar just för dig!
Låter detta intressant? Kontakta föreningens programansvariga, Anton Strandberg
och Aaron R. Frank på program@ufstockholm.se
U
F
s
i
d
o
r

Avsändare:
Utrikespolitiska Föreningen Stockholm
Frescativ. 16
Box 50006
10405 STOCKHOLM
Utsikt världen söker redaktör
Har du tidigare erfarenhet av att arbeta med en tidning?
Är du
Utrikespolitiska
intresserad av att utforma
Föreningen
en av Stockholms
erbjuder
främsta
...
tidsskrifter för studenter och utrikespolitiskt intresserade?
Som ... redaktör alla nyfikna för möjligheten Utsikt världen att engagera får du kontakter, sig i att skapa samlar
Utsikt Världen, bjuda in talare till våra seminarier, anordna
meriter fester samt och deltar mycket i mer. det kreativa skapandet av
Utrikespolitiska Föreningens tidning.
Som medlem i föreningen får du bland annat:
- gratis inträde till våra föredrag och debatter
- ett värdefullt kontaktnät
- möjligheten att följa med på UF-resor
- Utsikt Världen direkt hem i brevlådan
- möjlighet att bli valbar till styrelsen
Anmäl ditt intresse till redaktor@ufstockholm.se
Vad är du nyfiken på?
www.ufstockholm.se