Att tala med muslimer - Hans Block

6
Välkomna, muslimer!
Plötsligt finns det många av er. Vi hade inte räknat med
det.
Några av er är politiska flyktingar, andra anhöriga till
flyktingar. Somliga av er har kommit för att arbeta och få
ett bättre liv i Sverige. Några av er är födda av muslimska
föräldrar. Ett fåtal har konverterat till islam. Ni kanske är
250 000 stycken. Nu är ni här.
Det viktiga är att ni har mat, bostad, kläder, arbete, skolgång
för barnen och sjukvård. För att ordna bostad och
arbete krävs förtroende och kunskap om skillnaderna mellan
oss och er. Det finns så mycket som är olika. Ni måste
kunna svenska, så vi kan talas vid. Men det finns mycket
som man inte lär sig på svensklektioner.
Många svenskar vet eller förstår ingenting om er. De är
rädda för det okända och bekymrade för sin ställning. Sverigedemokraterna
kom in i riksdagen för att de tycker illa
om er. Ni utsätts dagligen för orättvisor och tecken på att
inte vara välkomna. Trycket kan öka. Mycket kan gå illa.
Vi har fått höra repliker som Lita aldrig på en svensk! Frustrerade
ungdomar har kastat sten, inte bara mot polis,
utan också mot brandkår och ambulans, mot dem som
skall rädda nya och gamla svenskar i nöd. Några av oss
har tanklöst kritiserat eller förlöjligat islam och Muhammed.
Följderna känner vi till. Vi fruktar mord och terrorattentat.
Sverige riskerar att bli ett kluvet land med många som
står utanför arbete och ansvar.
Frågorna löses inte om de göms undan. Vi måste skaffa
kunskap över nations- och religionsgränser. Vi måste skaffa
vänner på den andra sidan. Går det, så är mycket vunnet.
Jag skriver om det som jag känner till, religionen. Gudstron
ligger under mycket av vårt och ert sätt att tänka. Det