6

Femte 

Statsmakten 

6#2008

6#2008 

sid 3 - Ledare Linnéa Jonjons 

sid 4 - Tema utrikes 

sid 6 - Våld och hot mot journalister blir allt vanligare Lovisa Cullheim 

sid 8 - Utrikeskorrar - våra ögon ut mot världen 

sid 14 - Latinamerika - ett samlingsnamn för olikheter Caroline Åkerlund 

sid 16 - Rysk journalistik obefintlig Sofia Persson 

sid 17 - “Kinas stapplande steg mot demokrati” Erik Jersenius 

sid 18 - Drömyrket: Cecilia Uddén Minna Korsgren 

sid 19 - Sydkoreaner skapar ny typ av journalistik Monica Karlstein 

sid 20 - Vart tog EU vägen? Tove Dåderman 

sid 22 - Vem spelar schackmatt i USA? Caroline Åkerlund 

sid 23 - Finanskrisen är spännande Hanna Widell 

sid 24 - Årets uppstickare Monica Karlstein 

sid 26 - SVT - med världen som arbetssätt Sandra Lång 

sid 27 - “När insikten brister” Philip Lerulf 

sid 28 - PROFIL Maciej Zaremba Pia Åkesson 

sid 34 - “Att vara nöjd bland missnöjda“ Åsa Secher 

sid 35 - Pluggångest? Anna Wehlin 

sid 36 - Utbyte med Vietnam snart verklighet Jessica Stensell 

sid 37 - B-uppsats, paper, övningsuppsats... Matilda Karlsson 

sid 38 - Medieboom i krigets kölvatten Cornelia Sjöström 

sid 40 - “Jag är biten“ Regina Dicker 

sid 41 - A-F ger en mer rättvis bedömning Fredrik Thambert 

sid 42 - Misslyckad Master? Åsa Secher 

sid 43 - Masterspecial Susanna Öste, Morgan Berglund & Hanna Widell 

sid 50 - Ur en annan vinkel Karin Moberg 

sid 52 - “Den könsneutrala äktenskapsbalken” Hannes Fossbo 

sid 53 - Byt namn! Johannes Edmark 

sid 54 - “Morgonstund har...” Dante Thomsen 

sid 35 - Kalendarie Karin Moberg

Journalistdrömmar leder 

ofta utomlands 

Om du går in i ett klassrum på JMK och ber alla som kan 

tänka sig jobba som utrikeskorrespondent eller bara jobba 

utomlands räcka upp handen så möts du av en skog av armar 

riktade mot taket. Att jobba som utrikeskorrespondent 

är många unga journalisters dröm. 

Vårt tema detta nummer är just utrikesjournallistik. Du 

kan bland annat läsa om ett gäng framstående svenska 

utrikeskorrespondenter, om medieklimatet i Latinamerika, 

rysk journalistsik, Sydkoreas nya journalistik, USA och mycket 

annat. 

Vi har även en liten minispecial i detta numemr som handlar 

om de internationella studenterna på JMK, masterstudenterna 

som läser på de engelskspråkiga utbildningarna. Där 

kan du läsa om Daniel de Souza Malanski från Brasilien, 

Sawideh Hajinejad från Iran och Chen Liu från Kina. 

Andra saker du kan läsa om är nyheter på JMK, ekonomijournalistik 

under finanskrisen, krönikor av JMK:are, årets 

uppstickare och hur Bologna funkar på JMK. 

Vår profil detta nummer är journalisten som jämför invånarna 

i Kosovo med EU-kor - Maciej Zaremba. 

FEmTE STATSmAkTEN är studentkåren vid JMK ́s studenttidning. Den tillhör kåren men ska fungera 

som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och institutionen för Journalistik, media och 

kommunikation. Innehållet i tidningen är det som är intressant för JMK ́s studenter vilka är den huvudsakliga 

målgruppen. Femte Statsmakten har också ett annat syfte. Tidningen skall fungera som en plattform 

för blivande journalister som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet. Vem som helst som läser på 

JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får vara med och jobba med Femte Statsmakten. 

MedveRkande i detta nuMMeR 

TEXT: Minna Korsgren, Monica Karlstein, Jessica 

Stensell, Matilda Karlsson, Sandra Lång, Pia Åkesson, 

Cornelia Sjöström, Fredrik Thambert, Pia Åkesson, Regina 

Dicker, Johannes Edmark, Hannes Fossbo, Carolie 

Åkerlund, Erik Jersenius, Dante Thomsen, Åsa Secher, 

Anna Wehlin, Hanna Widell, Tove Dåderman, Karin 

Moberg, Philip Lerulf, Morgan Berglund, Susanna Öste, 

Sofia Persson, Lovisa Cullheim, Linnéa Jonjons 

FOTO: Linnéa Jonjons, Carolina Palmqvist, Gustav 

Gräll, Sandra Karlsson, Hanna Widell, Camilla Olsson 

ILLUSTRATION: Pailin Jonsson, Elin Norström, 

Martin Arce Linqvist, Tove Dåderman, Fredrik Thambert 

REDIGERING: Carolina Palmqvist, Åsa Secher, Erik 

Jersenius, Susanna Öste, Dante Thomsen, Tove Dåderman, 

Linnéa Jonjons 

Redaktionsledning 

Chefredaktör Linnéa Jonjons 

Redaktionschef Åsa Secher 

Redigeringschef Carolina Palmqvist 

Nyhetsredaktör Susanna Öste 

Featureredaktör Monica Karlstein 

Webbredaktör Patrik Lythell 

ViLL Du KonTAKTA nÅgon i REDAKTionEn? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se 

LEDARE // 

Linnéa JonJons 

linnea.jonjons@femtestatsmakten.se 

Chefredaktör 

3

TEMA UTRIKES 

Från världens alla hörn 

I samband med det amerikanska presidentvalet 

vallfärdade svenska reportrar till USA:s östkust. 

När tsunamikatastrofen inträffade gjorde svensk 

media allt för att snabbt ta sig till platsen. Svenska 

Dagbladets utrikeskorre Bertil Lintner liftade 

till och med, med ett transportplan från den 

australiensiska armen för att kunna rapportera 

från Aceh när alla andra transporter var inställda. 

Svenska korrespondenter i Sydamerika rapporterar 

från Colombia där ett 50-tal journalister 

tvingas arbeta under livvaktsskydd. 

t e m 

UtRI 

I ett globaliserat samhälle suddas nationella 

gränser ut och allt fler svenska journalister och 

mediefolk får världen som arbetsplats. Så vad 

gör dessa utrikeskorrespondenter och hur ser 

journalistikens förutsättningar ut världen över? 

Detta nummer av Femte Statsmakten med tema 

Utrikes har artiklar och reportage från världens 

alla hörn.

a : 

KeS 

Läs mer om Utrikes: 

Ett varv runt jorden med Sveriges utrikeskorrespondenter 

Pressfriheten i kris? 

Femte Statsmakten diskuterar finanskrisen på plats i New York 

Sydkoreaner skapar ny typ av journalistik 

Drömyrket: Utrikeskorrespondent i Mellanöstern 

Medieboom i krigets kölvatten: Afghanistan 

Kinas första stapplande steg mot demokrati 

Vart tog EU vägen?

6 

NYHET // 

Våld och hot mot journali 

Mordet på ryska Anna Politkovskaja för två år sedan illustrerar regimkritiska journ 

Irak där 222 journalister mördats har blivit ett exempel på faran med att vara korres 

har journalister de senaste åren blivit utsatta för hot och trakasserier. TEXT Lovisa Cullheim iL 

URbAN LöFqvIST från organisationen 

Reportrar utan Gränser menar att våldet 

mot journalister utgör ett hot för pressfriheten. 

– Det påverkar på en demokratinivå då 

granskningar inte blir gjorda på grund 

av att journalister hotas. Medborgarna 

blir inte informerade. 

HAN mENAR OckSå att klimatet har 

hårdnat för journalister och medieanställda 

i krigs- och konfliktzoner, att det 

finns en tendens att se media som sin 

fiende. 

– Förr såg man journalister som neutrala 

rapportörer. Det har skett en attitydförändring 

som bekräftas av Irakkriget 

där många journalister fått sätta livet till 

eller blivit kidnappade, säger Urban Löfqvist. 

mEN DET äR INTE bara i konfliktområden 

utanför de västerländska demokratierna 

som hot och trakasserier 

förekommer. I Sverige har Journalistförbundet 

inlett ett samarbete med Säkerhetspolisen 

för att kartlägga hoten 

mot svenska journalister, som tycks ha 

ökat i antal. 

JOURNALISTFöRbUNDETS ordförande 

Agneta Lindblom Hulthén menar att 

det här är en åtgärd som förhoppningsvis 

kan klarlägga mörkertalet hot mot 

journalister. 

- Vi vill veta hur hoten ser ut och hur 

vanligt det är att journalister hotas, säger 

hon. 

Urban Löfqvist håller med om att det 

har blivit farligare att vara journalist i 

Reportrar utan gränsers press freedom barometer 

35 

journalister 

dödade 

Hittills 2008 

127 

journalister 

fängslade 

Källa: Reportrar utan gränser, 16 november 2008 

69 

cyberdissidenter 

fängslade 

Sverige. 

- Vi har på senare år haft problem med 

att journalister i allt större utsträckning 

blir hotade, säger han. 

ENLIGT HONOm kan problemen bli värre 

eftersom den nya kommunikationstekniken 

sätter krav på exponeringen av 

journalister. När det gäller pressfriheten 

är framtidsbilden mörk och Urban Löfqvist 

ser inget hopp: 

- Efter elfte september började man i 

många länder begränsa mediernas rörelseutrymme. 

Detta är problem som 

kommer att växa. Jag kan inte se någon 

ljusning. 

Pressfriheten i världen 

Detta är en världskarta som illustrerar 

hur pressfriheten ser 

ut i världen (från 2006) 

Färgerna betyder: 

Vitt: Good situation 

Grönt: Satisfactory situation 

Orange: Noticeable problems 

Rött: Difficult situation 

Svart: Very serious situation 

(iLLuSTRATion Reportrat utan gränser)

ster blir allt vanligare 

alisters utsatthet. Kriget i 

pondent. I allt högre grad 

LuSTRATion Reportrat utan gränser FoTo Julián Lineros 

Colombianske journalisten Diro 

César González tvingas arbeta i 

närvaron av beväpnade livvakter 

konstant på grund av allvarliga 

hot (med vapen). Ett 50-tal 

journalister i Colombia tvingas 

arbeta med livvakter. 

FoTo Julián Lineros 

7

8 

UTRIKES - 

våra ögon ut 

Svenska medier har utrikeskorres 

Men hur är det att jobba som u 

Femte statsmakten har pratat 

utrikeskorrar. Hur skiljer de 

med en redaktion i Sverige? Vad 

vad är deras tips till andra s 

spond 

TEXT Monica Karlstein, Carolina Åkerlund, M 

FoTo: Per Lindqvist, Dennis Thern, Håkan Forsberg, Klagenfurt, Andrea Smart, Staffan Löwstedt, TV

KORRAR 

mot världen 

pondenter i nästan hela världen. 

trikeskorrespondent utomlands? 

med tio av Sveriges främsta 

t sig att jobba utrikes jämfört 

är deras starkaste minnen? och 

om vill jobba som utrikeskorreenter? 

ikael Frendel, Hanna Widell, Linnéa Jonjons 

4, Robyn Dixon, reporter på Los Angeles Times, Gary Yerkey, Snezana Vucetic Bohm,Sveriges Radio 

9

10 

Bertil Lintner, 

(SVD) 

Vart jobbar du? 

– Bor i Chiang Mai i Thailand och arbetar 

i hela regionen, det vill säga Sydostasien, 

Håkan Forsberg, 

(SvD) 

Var jobbar du och vilka länder 

ingår i ditt område? 

– Korrespondent för Spanien och Latinamerika, stationerad 

i Stockholm. Jag får resa en del, men mycket 

av arbetet kan jag utföra härifrån genom att läsa 

lokaltidningar och e-posta/ringa. Det är en fördel 

att jag kan spanska och förstår portugisiska, då är 

jag inte beroende av engelskspråkiga nyhetskällor. 

Jan Lewenhagen, 

(DN) 


- På DN:s utlandsredaktion, korre i Berlin. 

Rapporterar från Tyskland, Schweiz, 

Österrike, Tjeckien, Slovakien och Polen. 

Indien, Stillahavsasien. 

Vad är det roligaste 

du rapporterat om? 

– Kanske den indonesiske diktatorn Suhartos 

fall 1989. Jag var då med studenterna 

utanför parlamentsbyggnaden som de 

ockuperat. När beskedet kom att Suharto 

avgått blev det jubel och flera kastade sig 

i ren glädjeyra i fontänen utanför parlamentet. 

Vad är det farligaste 


– Antagligen inbördeskriget i Burma. 

Jag och min familj tillbringade 1,5 år i rebellkontrollerade 

områden i norra Burma 

från oktober 1985 till april 1987. En gång 

blev vi attackerade och det var vi som var 

måltavlan för den burmesiska militärregimens 

soldater. 

Vad är ditt starkaste 

minne minne/speciell 

händelse? 


minne? 

– Terrorattentaten i Madrid våren 2004, var en tragisk 

och hemsk händelse. Jag befann mig i Madrid 

då för att bevaka valet. Samma dag som jag skulle 

åka hem hände detta, då fick jag stanna kvar. Det 

var obehagligt, och det fanns en rädsla för om man 

vågade åka buss eller tunnelbana. Det var en dramatisk 

upplevelse men bland det mest spektakulära jag 

sett. 

Det var också intressant att vara i Sao Paolo i Brasilien 

när Luiz Inácio ”Lula” da Silva blev vald till pres- 

Hur skiljer det sig 

att jobba där du är 

jämfört med en redaktion 

i Sverige? 

Mycket mer självständigt, man är på sätt 

och vis sin egen redaktör. Stor omväxling 

och många ämnen. 



Det är naturligtvis helt nödvändigt att ha 

överblick och koll på de stora sammanhangen, 

men minst lika värdefullt för både 

korren och läsarna är det att komma ned 

på gräsrotsnivån. Därför tyckte jag att det 

var väldigt roligt att häromkvällen besöka 

ett litet socialdemokratiskt möte i Eisenach 

med fem personer. 



- Tycker inte att jag varit med om några 

farligheter. En obehaglig upplevelse var 

att besöka en liten stad i Östtyskland efter 

– Demokratiupproret i Burma 1988, mycket 

händelserikt, spännande att se optimismen 

i början och sedan sorgen när 

tragedin kom: massakern på demonstranter. 

Jag täckte upproret från Bangkok 

för Far Eastern Economic Review. En 

annan stark händelse var tsunamin 2004, 

och då i Aceh på norra Sumatra. Jag har 

aldrig sett något liknande, som om någon 

släppt tio atombomber över området. Total 

förstörelse, hela städer utplånade och 

långt över 100 000 döda. 

Vad är ditt tips till 

andra som vill jobba 

som utrikeskorrespondenter? 

– Att skaffa sig en allmänbildning om en 

region och sedan specialisera sig på ett 

land eller ett ämne. Det går inte att överleva 

som utrikeskorrespondent i dagens 

läge utan att skriva för flera tidningar/ 

tidskrifter. 

Text: Monica Karlstein 

Foto: Per Lindqvist 

valsöndagen. Nynazisternas aggressiva 

valaffischer hängde fortfarande på var och 

varannan lyktstolpe. En kvinna erbjöd sig 

att visa var den ledande nynazisten bodde. 

Hennes paniska rädsla för att bli upptäckt 

och igenkänd när hon satt i min bil gjorde 

mig också rädd. 



händelse? 

- En sådan händelse var valvakan hos 

Tusk-partiet PO i Warszawa för ett år 

sedan, folk grät av glädje när Kaczinskyregimen 

föll. 




- Börja på en lokalredaktion och lär yrket 

från grunden, läs, plugga språk. 

Text: Monica Karlstein, Foto: Klagenfurt

Erik de la 

Reguera, (DN) 

Var jobbar du och 

vilka länder ingår i 

ditt område? 

– Utrikeskorrespondent i Latinamerika 

för Dagens Nyheter, stationerad i Argentina, 

men täcker hela Latinamerika. 




i Sverige? 

– Jag jobbar helt själv och är i praktiken 

i tjänst 24 timmar om dygnet, så det är 

stor skillnad mot att arbeta 9-17 på en 

redaktion. Den största skillnaden är att 

man måste vara självgående och ta initiativ. 


minne? 

– Det finns många, men ett av dem är 

från Haiti där jag var nyligen och skrev 

om katastrofen efter orkanen och de tropiska 

stormarna. 

Där träffade jag den 11-åriga pojken 

Enoc, vars hus hade spolats bort av en 

våg av lera och sten, och i den vågen dog 

hans syster, pappa och kusin. 

Jag minns särskilt hur han pratade om 

sin syster, och att han var väldigt noga 

med att jag stavade hennes namn rätt. 

Hon hette Asna. Det tyckte jag var gripande. 

Det blir så i det här jobbet, man 

möter människor som är utsatta på ett 

eller annat sätt, men många har en fantastisk 

förmåga att hämta sig, fortsätta 

med sina liv och gå vidare. 

Vad har du för tips 

till andra som vill 

jobba som utrikeskorrespondenter? 

– Ett genuint intresse för den världsdel, 

eller det land man ska försöka täcka, och 

ett driv att vilja berätta. 

Jag tror att det är en fördel att ha erfar- 

ident för första gången år 2002. 

Människor dansade på gatorna och jublade över den 

första ”arbetarpresidenten”. 

Vad är det bästa/sämsta med 

att vara utrikeskorrespondent? 

– Det bästa är att få vara uppdaterad hela tiden. Jag 

skriver även för kultur- och näringslivsredaktionen. 

Det är kul att få skriva om många olika områden. 

Negativt är att det kan vara stressigt. Jag skriver 

både artiklar för morgondagen och längre fram i 

tiden. Det kan vara pressande att bli klar till dead- 

Lars Palmgren, 

(SR) 

Var jobbar du och 


ditt område? 

– Utrikeskorrespondent för Ekot i P1 

stationerad i Santiago de Chile, men 

täcker hela Latinamerika. 



– Krigen i Centralamerika (Nicaragua, 

El Salvador och Guatemala), då det 

hände att man hamnade mellan eldarna. 

Ibland kunde man även gripas av 

den ena partnern misstänkt för att vara 

spion för den andra. Men Chile och Argentina 

under militärdiktaturerna var 

också farliga, jag utsattes för dödshot i 

bägge länderna. 

Vad är det bästa/ 

sämsta med att vara 

utrikeskorrespondent? 

– Det bästa är att man gör det man är intresserad 

av och att man inte har några 

fasta tider. Det sämsta är också att man 

inte har några fasta tider... Man kan 

väckas när som helst och tvingas rycka 

ut när som helst - mitt under födelsedagsfesten. 

I mitt fall är också tidsskillnaden 

med Sverige ibland lite kämpig 

- ska jag vara med i direktsändning i 

P1-Morgon till exempel måste jag ofta 

sitta vaken till tre på natten, vilket inte 

är så där himla kul. 


minne? 

– Det finns många minnen, men det 

som kanske är det mest intensiva är från 

Medellin i Colombia. Jag intervjuande 

en ung yrkesmördare som var 17 år. En 

produkt av en extremt galen tid. Men, 

och det är det som gör det till så starkt 

minne, under själva intervjun, när han 

enheter från andra yrken och områden i 

samhällslivet och ibland, eller gärna, 

också en utbildning som inte enbart har 

handlat om journalistik. 

Text: Caroline Åkerlund, Foto: Dennis Thern 

line, ibland är man inte helt nöjd eller har inte fått 

tag på alla man skulle ha velat prata med. Men jag 

har fått bättre rutin på det där med åren. 

Text: Caroline Åkerlund, Foto: Håkan Forsberg 

lite slängigt berättat om sina fyra mord, 

så är det som om han plötsligt fattar vad 

det är han har gjort och han bryter långsamt 

samman, inser vem han har blivit 

och fylls av en outsäglig fasa. 

Text: Caroline Åkerlund 

Foto: Andrea Smart 

11

12 

Gunilla von Hall 

(SvD) 


– På Svenska Dagbladet med basering vid FN:s Europahögkvarter 

i Genève. I princip alla länder där FN har engagemang, åtaganden 

och aktiviteter ingår i mitt område, samt Schweiz och Italien. 

Hur skiljer det sig att jobba där 

du är jämfört med en redaktion i 

Sverige? 

Bosse Lindwall 

(TV4) 

Vart jobbar du och 

vilka områden ingår i 

ditt område? 

- Jag jobbar i Beijing, Kina, som TV4’s 

Pekingkorrespondent. Men jag har även 

fått åka till Burma, Bali och Australien. 


minne, eller den mest 

speciella händelsen? 

- Ett roligt minne var då vi åkte till Yunnan-provinsen 

i närheten av Burma där 

de skulle bygga ut en flod, trots lokalbefolkningens 

protester. Från början 

försökte vi hålla oss i ständig förflyttning 

för att inte bli stoppade av polisen, men 

tillslut fick dom fatt oss. Efter förhör blev 

vi släppta eftersom vi hade lagen på vår 

sida, men de insisterade på att skicka 

med två personer från propagandakommissionen 

som skulle följa med oss och 

Karin Henriksson 

(SvD) 

Vart jobbar du och 


ditt område? 

SvD:s utrikeskorrespondent i Washington 

sedan1992. USA, Kanada, Mexiko 

och i viss mån Karibien ingår i hennes 

område. 




i Sverige? 

– Det är ensamt, men också självständigt, 

det innebär mer jobb. Det kan liknas vid 

att vara en specialreporter i Stockholm i 

så måtto att man själv bestämmer mer 

över arbetsuppgifterna - ett ge och ta 

med redaktörerna. 



– Presidentvalen, förstås, men annars är 

”visa oss runt”. Vi förstod ju vad det 

skulle innebära, men accepterade det 

ändå tillslut. Visst försökte dom så gott 

dom kunde övertyga oss om att någon 

utbyggnad inte skulle ske, men runtom 

floden fanns det stora skyltar där det stod 

”här kommer vi bygga ut floden”. Folket 

visade oss även utbyggnaderna. Det var 

kul att se hur killarnas anda sjönk allt 

lägre i takt med att de förstod att de totalt 

misslyckats i sitt uppdrag. 

Vad är det bästa respektive 

sämsta med att 

jobba som utrikeskorrespondent? 

- Det bästa är självständigheten. Och att 

man i Kina ligger 6 timmar före hemma 

redaktionen, vilket kan vara väldigt praktiskt. 

Sedan växer nyheterna som svampar 

ur jorden här! 

Det sämsta är att det kan vara svårt att 

få feedback. Man drabbas lätt lite av 

”korre-sjukan”, man tror att folk är jättemissnöjda 

hemma och pratar bakom 

ryggen på en. Sedan finns det naturligt- 

det svårt att lista: trender i Vilda västern, 

alligatorjägare i Lousisiana och kulturreportage 

i hela landet. 



händelse? 

– När jag träffat kända amerikanska 

politiker personligen - valmöte på en 

liten ranch i Texas med George W Bush; 

intervju med Hillary Clinton när hennes 

bok översatts till svenska och när jag hälsade 

på Barack och Michelle Obama på 

ett möte i Boston under demokraternas 

partikonvent 2004. 

Vad är det bästa/ 

sämsta med att jobba 

som utrikeskorrespondent? 

– Det är lärorikt, omväxlande och 

självständigt. Det sämsta är mängden 

jobb, ibland känner man sig lite isolerad 

då jag jobbar utan kollegor. 



– Det är större bredd på ämnen och länder. 

Man hanterar ett massivt informationsflöde 

från hela världen vilket gör att 

man måste sovra hårt. Man måste också 

vara väldigt självgående och jonglera med 

flera språk varje dag. Det krävs flexibilitet 

och ingen 9-17-mentalitet. Man har större 

självständighet. 



– Ett reportage om hemmamännens 

förening i Italien. Manhaftiga italienare 

vis ett element av ensamhet. Men det har 

blivit mycket bättre nu med e-mail och 

Skype. 

Text: Mikael Frendel, Foto: TV4 


– Försök att göra det! Inte minst i USA, 

där man också gnuggas mot den yrkesskicklighet 

som utmärker den amerikanska 

journalistkåren. 

Text: Hanna Widell, Foto: Gary Yerkey

samlades varje vecka i en vacker villa för 

att diskutera strykning, tvättips, rengöringsprodukter 

och recept. Mycket skratt men 

också stort allvar och städpassion. 



– Uppdragen i Bosnien och Kroatien under 

kriget 1993-1995. Fruktansvärt farligt med 

oklara frontlinjer och mycket krypskyttar. 

Blev utsatt för flera granatattacker när jag 

reste med FN-konvojer och i pressmärkta 

fordon. Hamnade mitt i skottlossning i 

Anna Koblanck 

(DN) 


– Jag är stationerad i Johannesburg i Sydafrika, 

men täcker samtliga afrikanska 

M a r g a r e t a 

Svensson, (SR) 


– Stationerad i Johannesburg, Sydafrika 

med Afrika söder om Sahara som bevakningsområde. 

48 länder söder om Sa- 

länder söder om Sahara. 



– Jag gjorde en nio dagar lång resa med 

båt på Kongofloden inför senaste valet 

i Demokratiska Republiken Kongo. 

Drygt 200 resenärer campade på en gigantisk 

flotte som bäst kan liknas vid ett 

flytande flyktingläger och zoo. Det var 

en fantastisk möjlighet att tillbringa en 

längre tid tillsammans med de människor 

jag ville berätta om, och gav en djupare 

insikt än om jag bara klivit ombord 

på båten i ett par timmar och intervjuat 

några resenärer. 


minne? 

– Ett av mina bästa minnen är en 

presskonferens med Nelson Mandela 

när jag först kom till Sydafrika för fyra 

år sedan. När han kom in i salen ställde 

sig hela internationella presskåren upp 

hara. 

Sarajevo två gånger. 

Vad är ditt starkaste minne minne/ 

speciell händelse? 

– Massakern i kyrkan Nyarubuye i Rwanda sommaren 1994. Utan 

tvekan. Den första stora massakern med tusentals avrättade överallt 

omkring kyrkan. Barn, kvinnor, åldringar med armar, ben och 

huvuden kapade. Synen och stanken har etsat sig fast för alltid. 

Reste med gerillan och en grupp fotografer. Då visste ingen att det 

handlade om ett folkmord. 

Text:: Monica Karlstein, Foto: Staffan Löwstedt 



– Det var faktiskt riktigt gripande att 

vara med vid undertecknandet av avtalet 

om en samlingsregering i Zimbabwe. 

Och överväldigande att sen komma ut 

till folkmassorna som väntade utanför. 

Oppositionens anhängare hade dagen 

till ära, klätt sig i oppositionens t-shirts, 

det var det få som hade vågat göra tidigare. 

Det var en glädjens dag i Zimbabwe, 

oavsett att det som hänt sen dess inte har 

varit särskilt upplyftande, och att hoppet 

förbytts i hopplöshet igen. 



– Efter valet i Kenya, var läget spänt och 

farligt, när demonstranter mötte kravallutrustad 

polis på gatan och polisen 

kastade tårgas. Det var också många 

situationer där läget var lugnt på ytan 

men spänt och snabbt kunde slå om 

och bli våldsamt. Det gäller att ha läget 

under kontroll och ha förberett utvägar. 

och applåderade, något som inte händer 

så ofta. 

Ett av mina sämsta minnen är från våldsamheterna 

i Kenya i början av året, då 

jag besökte ett bårhus i staden Eldoret 

där lik från människor som huggits ihjäl 

med machetes eller bränts till döds låg i 

stora högar i rum och korridorer. 




– Tänk på att det viktiga är att du 

vill berätta någonting - man är inte 

utrikeskorrespondent för att man tycker 

att det är kul att resa runt i världen, resandet 

är bara en del av jobbet. 


Foto: Robyn Dixon, reporter på Los Angeles 

Times 

Jag reste med två kenyaner i västra Kenya 

för att rapportera om flyktingssituationen 

och de etniska motsättningarna. 

När vi var på väg hem, hörde vi på bilradion 

att presidenten hade utnämnt en 

vicepresident, som inte tillhörde oppositionen 

utan ett tredje parti. Det utlöste 

ilska bland oppositionens anhängare. 

Samtidigt som det började bli mörkt, 

började folk gå ut och sätta upp vägspärrar 

och bränna bildäck. Vi fick köra in till 

närmaste polisstation, där flera mammor 

och barn som tillhörde den nye vicepresidentens 

folkgrupp, också sökte 

skydd. Medan vi satt där i bilen hörde 

vi gevärsskott och sjönk allt längre ner i 

bilsätena och undrade vad det var som 

pågick. 


Foto: Snezana Vucetic Bohm, Sveriges Radio 

13

14 

Latinamerika 

- JOURNALISTERS ARBETSFÖRHÅLLANDEN VARIERAR ÖVER HELA KONTINENTEN 

DN: s utrikeskorrespondent Erik de la Reguera är stationerad i Argentinga, här tillsammans med tre kvinnor i la Paz, Bolivia. 

Generaliseringarna kring Latinamerikas media är många. Latinamerika är ett samlingsnamn 

för Sydamerika, Mellanamerika och de karibiska öarna. I de flesta länder talar man spanska, 

men i övrigt skiljer sig de kulturella, politiska och mediala förhållandena betydligt från land 

till land. 

DE mEDIALA förhållandena 

i Latinamerika är ett exempel 

på ett område där läsare har 

fördomar. Ofta är det bilden 

av Latinamerika som korrumperat, 

odemokratiskt och diktatoriskt, 

som dominerar. Håkan 

Forsberg bevakar Spanien 

och Latinamerika för Svenska 

Dagbladet. Han tror att det 

är ”lätt att prata om Latin- 

amerika som en enhet”, och 

att detta bidrar till generaliseringar. 

Men han understryker 

att situationen är väldigt olika 

i alla länder. 

ERIk DE LA REGUERA, Dagens 

Nyheters korrespondent 

i Buenos Aires, berättar 

om olikheterna mellan latinamerikanska 

mediers förut- 

sättningar. Han ger Argentina 

och Kuba som exempel på två 

motsatser. 

– I Argentina är det ett relativt 

öppet medieklimat och det är 

ett av de länder där det fria ordet 

är starkt, säger Erik de la 

Reguera och fortsätter: 

– Sedan finns det i andra änden 

av spektrat Kuba, där 

TEXT Caroline Åkerlund 

BiLD Estrella de la Reguera och Avista Education 

staten kontrollerar medierna 

fullständigt och kritik mot regeringen 

är, i stort sett, helt 

omöjlig att få publicerad. Det 

har lättat lite på sistone, men 

Kuba är fortfarande ett land 

med hård censur. 

HAN bERäTTAR OckSå att 

maffian har stort inflytande i 

länder som Mexiko och Co-

- ett samlingsnamn 

för olikheter 

lombia, och att många journalister därför 

råkar illa ut i dessa länder. Enligt Reportrar 

utan gränser, tvingas ett 50-tal journalister 

i Colombia arbeta med livvakter. 

Det är viktigt att komma ihåg att det finns 

flera organisationer som kämpar för yttrandefrihet 

och pressfrihet i världen. En 

av dessa är just Reportrar utan gränser, en 

internationell organisation som även försöker 

få fängslade journalister befriade. 

Två ANDRA ORGANISATIONER som 

arbetar i Latinamerika är Federación Latinoamericana 

de Periodistas (FELAP) och 

Comisión Investigadora de Atentados a 

Periodistas (CIAP). De försvarar demokratiska 

medier och journalistisk frihet 

och utreder även attentat mot latinamerikanska 

journalister. 

ATT LäSARE HAR EN SkEv bILD av 

Latinamerika beror, enligt Erik de la Reguera, 

på att journalister inte alltid rapporterat 

till ländernas fördel. 

Kuba får återigen stå som exempel. 

– Här har man låtit både vänstern och 

högern projicera sina drömmar och mardrömmar 

men debatten har förts långt 

ifrån den verklighet många kubaner lever 

i, säger Erik de la Reguera. 

IDAG äR kUbA lite mindre omskrivet, 

medan politiker som Venezuelas president 

Hugo Chávez står mer i fokus. Håkan 

Forsberg och Erik de 

la Reguera är båda överens om att det är 

en viktig uppgiftsom svensk journalist 

idag att visa upp en mer mångsidig och 

riktig bild av Latinamerika än vad man 

gjort tidigare. Erik de la Reguera tror att 

detta kan öka förståelsen och nyansera 

debatten. 

HåkAN FORSbERG TROR att anledningen 

till att Latinamerika inte är mer 

omskrivet i svensk media är papperstidningens 

begränsning och att det handlar 

om nyhetsvärdering. Latinamerika ligger 

på flera sätt långt bort från den svenska 

tidningsläsaren. Men Håkan Forsberg 

försöker bidra till förståelse genom att 

skriva nästan varje dag och då inte bara 

om politiska nyheter utan också om händelser 

som rör näringsliv och kultur. 

15

16 

JMK:s gästföreläsare professor Dimitrij Strovskij: 

– Rysk journalistik obefintlig 

Självcensur, propaganda och förföljelse tillhör vardagen i rysk journalistik. Journalistens roll är inte 

alls den samma där som i väst. Anledningen är gamla ryska och sovjetiska traditioner som ännu 

lever kvar. I Ryssland får auktoriteten aldrig ifrågasättas. 

I OKTOBER FIcK JMK besök av den ryska 

journalistikprofessorn Dimitrij Strovskij 

från universitetet i Jekaterinburg. Han 

höll en föreläsning om rysk journalistik. 

Eller snarare bristen på sådan. 

DEN RySKA DEmOKRATIN är starkt 

kritiserad i väst. Under sovjettiden 

var censuren kontrollerad av staten 

och instiftad i lagen. Journalister 

landsförvisades och skickades till 

arbetsläger. 

I DAGENS RySSLAND dödas 

journalister som är kritiska till regimen. 

Sedan president Vladimir Putin kom till 

makten år 2000 har fler än 50 verksamma 

journalister mördats. Det i väst mest 

uppmärksammade var mordet på Anna 

Politkovskaja hösten 2006. 

UTÖVER STATEN HAR även affärsmän 

stort inflytande över landets medier. 

Oljebolaget Gazprom har till exempel 

intressen i flera av landets tidningar. Ryska 

tidningar är i lika hög grad som i Sverige, 

om inte i ännu högre grad, beroende av 

annonsintäkter. De har dock gått ett steg 

längre och tillåter köpta artiklar. 

ENLIGT DImITRIJ Strovskij är den ryska 

journalistiken obefintlig. Han menar att 

den etik och den roll journalistiken har 

i väst, att granska objektivt – inte finns 

i Ryssland. Svaret ligger i ryska och 

sovjetiska traditioner där auktoriteten 

inte ifrågasätts. 

– De lyfter inte fram orättvisor. De skall 

inte granska samhället, utan hjälpa det, 

säger Dimitrij Strovskij. 

HAN BERäTTAR ATT dagens ryska 

medier använder sig av samma typ av 

propaganda som de gamla sovjetiska 

sångerna gjorde under sovjettiden. 

Medierna beskriver dagens ryska soldater 

exakt på samma sätt som folksångerna 

från kommunismens Sovjet beskrev sina 

soldater. 

DImITRIJ STROVSKIJ hävdar med 

traditionerna som stöd, att Ryssland inte 

anpassar sig till demokratin för att de 

aldrig levt i någon. 

– De litar mer på auktoriteten än på sig 

själva. De röstar med hjärtat hellre än 

med hjärnan. 

HAN mENAR ATT de huvudpunkter 

som styr ryssarnas tänkande alla går ut 

på att det ryska folket alltid varit styrt 

uppifrån. De har alltid varit en massa, ett 

kollektiv. De världsliga lagarna, instiftade 

TEXT: Sofia Persson 

iLLuSTRATion: Ania Obminska 

av staten, har aldrig haft en särskilt stark 

ställning. Istället lyssnar ryssarna på 

samvetet och moralen. Det är kopplat till 

den ortodoxa kyrkans krav på blind tro 

utan ett sökande efter svar. 

TROTS ATT KyRKAN har varit 

förtryck+t under hela sovjettiden, lever 

dess traditioner kvar. Det djupt rotade 

medvetandet – kollektivet först, stoltheten, 

en anpassning till stora omvälvningar – 

beskriver det som också kan kallas den 

ryska själen. Västliga värderingar har inte 

alltid en motsvarighet i Ryssland. 

DImITRIJ STROVSKIJ försöker förklara 

varför Ryssland inte alltid uppmärksammar 

de mänskliga rättigheterna. Han menar 

att det är komplicerat då ryssar helt enkelt 

ser lidande utifrån en annan vinkel. 

STäLLS VALET mELLAN att ge folket 

ett jobb under hemska arbetsförhållanden 

– eller att åtgärda ett mycket svårare och 

mer djupgående problem – väljer de det 

enklaste alternativet – att ge folket arbete, 

och löser då ett problem. 

– Jag vill inte säga att jag håller med, men 

det är ett sätt att förklara det, säger Dimitrij 

Strovskij.

När jag vikarierade på Norrköpings Tidningar i somras fick jag en morgon 

ett spännande jobb av nyhetschefen: ”De har en artikel om kineser i 

Dagens Samhälle (tidningen för Sveriges kommuner och landsting) kolla 

hur det är med Norrköping.” 

Jag ögnade igenom artikeln och insåg att en invasion av kinesiska 

partifunktionärer drabbat Sverige. Det visade sig att bokstavligen fanns 

tusentals i kineser på besök i varenda håla och avkrok i vårt lilla land. 

Frågan var bara varför de skeppades över halva jordklotet för att studera 

svensk kommunförvaltning? Efter att följt upp artikeln med ett par 

intervjuer fick jag veta att de var här för att lära sig demokrati. 

Ett par veckor senare bekräftades återigen kinesernas intresse för 

demokrati när SVT visade Weijun Chens fantastiska dokumentär ”Rösta 

på mig!”. Den handlar om hur 8-åringar i den kinesiska staden Wuhan lär 

sig demokrati genom laddade debatter och voteringar om vem som får den 

prestigefyllda och ansvarstyngda positionen som klassens ordningsman. 

Varför är kineserna intresserade av demokrati? Svaret finner vi hos den 

österrikiske filosofen och nobelpristagaren i ekonomi Friedrich von 

Hayek. Hayek menade att samhällen där människor inte fritt kan utbyta 

idéer och information aldrig kommer att nå ekonomiskt välstånd och 

rationell resursfördelning. Hans hypotes styrks ständigt. Nordkoreaner 

svälter och iranier får sina hem förstörda av jordbävningar medan deras 

regeringar med våld kväver alla kritiska röster och lägger pengarna på 

kärnvapen. 

Under de senaste decennierna har den kinesiska ekonomin växt i en 

rasande takt, samtidigt har kineserna lagt de maoistiska doktrinerna på 

hyllan och istället dammat av den kinesiska filosofen Konfucius idéer. 

Konfucius menade att människans uppgift är förädla sig själv och på 

så vis även bidra till det gemensamt goda. På många sätt påminner det 

om vad Adam Smith beskriver i ”Nationernas Välstånd” 1200 år senare. 

Konkurrens och självförverkligande leder i slutändan till det bästa för alla. 

Västerländska akademiker reser till Kina för att vid seminarier diskutera 

hur det uråldriga kinesiska idéarvet kan bli en grund för ekonomisk 

effektivitet, välstånd och demokrati. 

Det är inte bara solsken i berättelsen om världens största diktaturs 

krypgång mot demokrati. Kina delar tillsammans med Kuba den mindre 

smickrande förstaplaceringen på listan över de länder som håller flest 

journalister fängslade. Den kinesiska regimen har ambitionen att göra 

internet till världens största intranät genom att stänga de sidor som de 

anser är olämpliga och fängsla internetanvändare för vad de skriver på 

nätet. Det kommer att dröja innan Kina lämnar krypstadiet och tar sina 

första riktiga stapplande steg mot demokrati. 

ERIK JERSENIUS 

erik.jersenius@femtestatsmakten.se 

kinas 

stapplande 

steg mot 

KRÖNIKA // 

demokrati 

17

18 

// DRÖMYRKET 

DRömyRkE: UTRIkESkORRESPONDENT 

CECILIA UDDéN: 

Med uppgift 

att beskriva 

världen. 

Utrikeskorrespondentens vardag sägs vara ständiga direktsändningar i exotiska miljöer och möten 

med intressanta människor. Femte Statsmakten har sökt upp Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent 

Cecilia Uddén för att slå hål på myten. 

– En del beskriver mitt jobb som världens enklaste, berättar 

Cecilia Uddén som befinner sig i Amman, Jordanien när vi får 

tag på henne. Men det är ofta de lokala reportrarna som letar 

upp de aktuella nyheterna. Hennes uppgift är istället att hitta 

den lilla människan på gatan som kan kommentera och berätta 

om nyheterna för lyssnarna. 

– Jag vet ofta vilka människor jag ska intervjua innan jag åker 

iväg på en reportageresa, annars är det ett för stort slöseri med 

tid. Men vad det sedan blir är svårt att säga. Det beror lite på 

vilka man stöter på. 

SOm ALLTID INOm JOURNALISTIkEN gäller det att vara 

först på plats och röra sig snabbt mellan de olika länderna och 

konflikterna som ska täckas. Men det räcker inte. Det krävs en 

berättartalang och en förmåga att sätta detaljer i ett större perspektiv. 

– Som utrikeskorrespondent är jag lyssnarnas ögon, öron och 

näsa. Du måste beskriva vad du upplever. Att skapa en bild, 

konkretisera, att till exempel beskriva färgen på oliverna, för 

att därefter gå in i abstraktioner och mer komplicerade resonemang. 

HON Om NåGON bORDE vETA. Cecilia har till och från varit 

Sveriges Radios utrikeskorrespondent sedan 1993, stationerad i 

Kairo, Washington och nu i Amman. Idag täcker hon länderna 

mellan Marocko och Iran inklusive den Arabiska halvön, vilket 

hon själv påpekar inte fungerar i praktiken. Det får bli ett urval. 

– En stor skillnad (mot andra journalister) är att vi (utrikeskorrespondenter) 

täcker enorma områden. Men får jag reda på att 

det händer något i Jerusalem nu, skulle jag ändå kunna göra ett 

vettigt inslag av det. För jag har varit där och kan situationen, 

säger Cecilia. 

TEXT Minna Korsgren 

BiLD Pressbild, Mats Gezelius 

FöR HENNE äR rapporteringen från situationen i Irak svårast. 

Anledningen är att SR inte vill skicka sina reportrar dit. Det 

kostar alldeles för mycket. Bara att, på ett säkert sätt, ta sig mellan 

flygplats och hotell innebär en nota på över 30 000 svenska 

kronor. I vanliga fall är det hon som får bedöma riskerna då 

hon arbetar i regioner där det dagligen begås övergrepp och där 

pressfriheten är begränsad. 

HON bERäTTAR Om hur många utrikeskorrespondenter ser 

hemska övergrepp, döda kroppar och mord. Men menar att 

hemmaredaktionerna numera är bättre på att ta hand om folk 

från fältet. För henne själv är rapporteringen i sig ett sätt att 

bearbeta det hon sett och upplevt. Det blev extra tydligt, då 

redaktionen en gång valde bort hennes material från en avrättning 

i USA. 

– Jag kände mig smutsig, i flera år. Att ha suttit som ett korrekt 

vittne, passiv, till något som är så totalt emot ens principer säger 

Cecilia och menar att det kändes fel att inte få rapportera om 

det i efterhand. Alla upplevelser och minnen är inte positiva, 

vilket är ett pris hon får betala. Cecilia fortsätter: 

– Utan att rapportera blir det meningslöst. 

CeCilia Uddén MannheiMer 

UTbILDNING: Fil Kand med inriktning arabiska och 

engelsk litteratur, journalistutbildning på Skurups 

Folkhögskola. 

kARRIäR: reporter på Kulturnytt, utrikeskorrespondent 

stationerad i Kairo 1993-98, Washington 1998-03, 2004 

reporter och en av initiativtagarna till SR-programmet 

Konflikt, SR:s korrespondent stationerad i Amman 2006.

Sydkoreaner skapar 

ny typ av journalistik 

Den Sydkoreanske tidningen och nyhetsportalen OhmyNews började som motvikt mot den väletablerade 

konservativa pressen i landet och banade väg för en fri och självständig media. Trots 

tidningens avstånd från den traditionella tanken kring nyhetsjournalistik, och kanske just där- 

för, är OhmyNews idag en av Sydkoreas mest inflytelserika nyhetstidningar. 

TIDNINGENS cHEFREDAkTöR och grundare Oh Yeon Ho 

som växte upp under politisk turbulens i Sydkorea, tröttnade 

på landets media och ville minska den konservativa pressens 

makt. Han funderade länge på hur han, utan en förmögenhet, 

skulle kunna starta ett demokratiskt medie. Idag beskriver han 

Internet som ”en sjö full av hopp om att kunna förverkliga sin 

dröm om en ny typ av journalistik.” 

I FEbRUARI 2000 LANSERADES OhmyNews online för att sedan 

också utvecklas till en papperstidning som ges ut en gång i 

veckan. På webben finns utöver den inhemska upplagan också 

en internationell motsvarighet. 

– Jag ville skapa en tradition fri från tidningsföretagens elitism, 

en tradition där nyheter värderas utifrån kvalitet, oavsett om de 

kommer från stora tidningar, en lokalreporter, en utbildad journalist 

eller en småstadshemmafru, säger Oh Yeon Ho. 

IDAG HAR TIDNINGEN 60000 medborgarreportrar och en professionell 

redaktion på nästan hundra personer. Tillsammans 

producerar de mer än 160 artiklar om dagen som genererar 600 

000 besökare om dagen. OhmyNews har blivit utsedd till att 

vara en av Sydkoreas mest inflytelserika tidningar. 

OHmyNEwS bLEv SNAbbT så populär att Roh Moo-hyun som 

vann presidentvalet år 2002 valde att intervjuas av OhmyNews 

direkt efter valresultatet offentliggjorts, medan andra tidningar 

fick vänta i flera veckor. Presidenten menade att OhmyNews 

var det mest effektiva sättet att nå ut till sina väljare. 

mEDIEEXPERTER OcH kONkURRENTER har länge ifrågasatt 

den typ av medborgarjournalistik som OhmyNews går ut på, 

eftersom medborgarreportrarna saknar utbildning i källkritik 

och andra högt värderade journalistiska principer. Trots att tidningens 

artiklar ofta innehåller starka åsikter menar ändå Jean 

K. Min, communications director för OhmyNews att de kan 

TEXT Monica Karlstein 

FoTo OhmyNews 

hålla samma höga kvalitet som traditionell press. 

– Våra reportrar är inte tillåtna att skriva under pseudonym och 

vi kontrollerar deras identiteter genom en regeringssponsrad 

verifieringsprocess innan de kan bli medlemmar. Deras artiklar 

blir innan de publiceras noggrant kontrollerade när det gäller 

fakta och språk, säger Jean K. Min som berättar att 30 procent 

av allt material som kommer in sållas bort på grund av bristande 

kvalitet. 

OHmyNEwS HAR UPPmäRkSAmmATS världen över och liknande 

media har lanserats i många olika länder. 2004 utsåg The 

Guardian, OhmyNews till en av de topp fem nyhetssajterna i 

världen och kallade tidningen för ”Arguably the world’s most 

domestically powerful news site.” 

OH yEON HO vILL EXPANDERA. Det finns redan en internationell 

och en japansk nätupplaga. Men det tycks inte vara nog 

för Oh Yeon Ho har en vision: 

– OhmyNews borde vara epicentrum för hela världens samhällsdebatt. 

Medborgarjournalistik & ohMynews 

Begreppet medborgarjournalistik utgår från tanken att 

alla medborgare kan vara reportrar. Vanliga människor, 

ofta utan journalistikutbildning, har en aktiv roll i att 

samla in och analysera material och sprida information 

genom olika typer av media. 

OhmyNews drivs nästan uteslutande av vanliga människor 

som skickar material till tidningen. Den professionella 

redaktionen granskar och korrekturläser sedan materialet 

innan det publiceras online eller i papperstidningen. 

Skribenterna betalas sedan i proportion till hur många 

klick materialet genererar på hemsidan. 

19

20 

NYHET // 

Sverige har varit medlem i Europeiska Unionen i nästan 14 år. Fortfarande är det ändå m 

EU-rapporteringen är knapp i jämförelse med exempelvis Amerikansk politik. 

DET FINNS 1200 ackrediterade journalister 

i EU, men endast ett tiotal av dessa 

är svenska. Dagens Industri tog nyligen 

bort sin korrespondent i Bryssel. Är det 

starten på en trend? 

DEN 11 APRIL 2008 mötte EU-kommissionens 

högsta tjänsteman för kommunikationsfrågor, 

Claus Haugaard Sørensen, 

gymnasieungdomar från Hässleholm. De 

fick ha en öppen diskussion och frågestund 

om olika EU-frågor. 

På SEmINARIET togs bland annat ungdomens 

ointresse för EU-frågor upp, 

och varför inte EU syns i media. Det kla- 

Var tog EU 

gades bland annat på EU:s låga profil i 

jämförelse med exempelvis Amerikanska 

val. Ungdomarna ville helt enkelt ha mer 

spänning i sina nyheter. Något som rapporterigen 

från EU inte verkar så bra på 

att erbjuda. 

INTE kAN DET vara så enkelt att ointresset 

för att läsa om EU i den svenska pressen 

beror på att det inte är fartfyllt nog? 

Uppenbarligen måste det finnas andra 

orsaker till att EU ges lite utrymme i 

svenska medier. 

ENLIGT ROLF FREDRIkSSON, korrespondent 

för SVT, existerar inte ens ett 

utbrett ointresse för EU-journalistik. 

- Jag skulle inte säga att det finns utbrett 

ointresse, nej. Tvärtom finns många 

en vilja att veta och förstå hur det hänger 

ihop, att begripa hur beslut tas och varför. 

HäR FOkUSERAS det alltså inte på ointresset 

från svenskarna, utan snarare en 

önskan om att kunna få vara mer delaktig. 

Var journalisternas ansvar i det hela 

ligger, verkar också vara en komplicerad 

fråga enligt Fredriksson. 

- Det är klart att det är en utmaning för 

oss journalister att skildra så att det blir 

intressant och konkret, och inte bara gub

vägen? 

ånga som inte vet skillnaden mellan ministerråd och kommission. TEXT Tove Dåderman 

FoTo Linnéa Jonjons 

ILLUSTRATION Tove Dåderman 

bar som går in och ut ur möteslokaler 

och säger obegripliga saker. 

HELA SITUATIONEN som den ser ut 

idag med EU-rapportering kan verka 

som en nedåtgående spiral. EU anses 

dock inte vara någonting oviktigt, varken 

för press eller publik. Det saknas 

helt enkelt kunskap om det jätteorgan 

som vi faktiskt är en del av. 

DEN bILD måNGA har om EU är att 

Sverige som land inte har stor chans att 

påverka. Därmed skulle möjligheterna 

för privatpersoner vara ännu mindre, 

om inte omöjliga. Det kan då tyckas 

onödigt att ens försöka sätta sig in i vad 

som händer. 

- Man ser kanske inte värdet av att 

vara med, vilket ofta kan vara svårt att 

räkna i siffror, till exempel det faktum 

att Sverige är en del av den inre marknaden, 

säger Andreas Liljeheden, frilansande 

EU-korrespondent. 

ävEN Om NyHETSFLöDET inom EU 

är stort, och journalisterna har mycket 

information att hämta av, kan det vara 

svårt att sålla ut och hitta rätt tillfälle 

för rapportering. Exempelvis skrivs det 

mycket om en fråga när det är toppmöte, 

utan att detta innebär att det är den 

mest intressanta tidpunkten. 

- Att det ser ut på det här sättet tror 

jag beror 

dels på att kunskapen om institutionerna 

är ganska låg generellt sett och 

att det institutionella ramverket är väldigt 

krångligt, säger Sigrid Melchior, frilansande 

EU-korrespondent. 

21

22 

KRÖNIKA // 

Vem spelar vem 

schackmatt i USA? 

För flera månader sedan ställdes schackbrädet upp, redo för 

spel. Sedan dess har den vita och den svarta spelaren flyttat 

olika pjäser i hopp om att spela det vinnande draget. Nej det är 

inte de årliga schackmästerskapen jag har tagit en närmare titt 

på, utan presidentvalet i USA. 

För i drygt ett år har vi kunnat ta del av varenda liten detalj, 

minsta bonde som flyttats, när det gäller det amerikanska spelet. 

Och preliminärval, tittarsiffror och opinionsundersökningar 

verkar tala för samma sak, svart kommer att spela vitt 

schackmatt. 

CAROLINE ÅKERLUND 

caroline.akerlund@femtestatsmakten.se 

iLLuSTRATion Pailin Jonsson 

Barack Obama tuggar sig fram på spelbrädet och verkar snart 

ha slagit ut varenda en av John McCains republikanska spelpjäser. 

Det är bara några drag sedan McCain började spela med 

sin dam Sarah Palin, men hysterin har lagt sig och hon ser numera 

ut att vara avväpnad. 

Jag börjar nästan undra, finns det ens några vita spelpjäser 

kvar? 

Än är spelet inte över. Självklart finns det republikanska väljare 

kvar i USA. Var och när de presenterats i svensk media kan 

man dock fråga sig. I svensk media, har Obama har tidigt lyfts 

fram som den store segraren, men överrensstämmer nyhetsrapporteringen 

med den amerikanska verkligheten? Nej, det 

har jag svårt att tro. 

Fortfarande finns det människor som inte kan tänka sig en 

svart president, är emot abort och homosexuella äktenskap eller 

tycker att Irakkriget ska fortsätta. Och hur fel vi än tycker 

att dessa människor har, kan man i media inte ignorera ett så 

stort antal personer. I alla fall inte utan att det kan komma att 

innebära att vi överrumplas i spelets slutskede. För precis som 

i schack kan situationen plötsligt förändras. 

Om svensk media visat upp en skev bild av det amerikanska 

valet vet vi först den 4:e november 2008. Men med detta sagt 

är det, enligt min mening, inte alls klart vem som kommer att 

spela vem schackmatt.

Finanskrisen 

är spännande 

Vid 76th Street and Columbus i New York möter Femte Statsmakten TV4: as utsända ekonomireporter 

Jens B Nordström för att diskutera finanskrisen och rapporteringen kring den. 

JENS b NORDSTRöm menar att det är 

och kommer att fortsätta vara en skakig 

höst, och han ser skeptiskt på att 

botten verkligen är nådd. De politiska 

planerna är för vaga, krisen har fört 

med sig större skada på den verkliga 

ekonomin än vad som förutspåtts. Jens 

berättar att krisen har lett till en riktigt 

tuff arbetsmarknad. 

– Studenter kommer att påverkas på 

många sätt, försämrad arbetsmarknad 

och svårt att hitta jobb, säger han och 

förutspår en dyster framtid för oss 

studenter, men han ser inte framtiden 

som helt hopplös, utan som ordspråket; 

efter regn kommer solsken, likaså 

efter lågkonjunktur kommer högkonjunktur. 

Vad alla bör påminnas om är 

att människor alltid tar lärdom av en 

kris. Som Jens B Nordström säger, är 

det ”dyrköpta lärdomar. ” 

SEDAN AUGUSTI I år är Jens baserad 

i New York, men han är där under en 

prövoperiod. 

– Det är en ekonomisk fråga för TV4 om 

jag kommer stanna kvar. Men jag trivs 

och hoppas på fortsatt anställning, berättar 

Jens B Nordström. 

ARbETSDAGARNA vARIERAR från dag 

till dag, beroende på om det är en händelserik 

dag eller inte. Innan Jens flyttade 

Jens B Nordström rapporterar från finanskrisens 

New York. Han tycker att blivande journalister ska 

ta chansens att jobba som utrikesreportrar. 

till New York fick han gå en grundkurs 

i redigering, allt från rapportering till 

kamerahantering görs nämligen av Jens 

själv. TV4 har en fotograf baserad i New 

York, men han jobbar mest med TV4: as 

utrikeskorrespondent Bertil Karlefors. 

– Jag bestämmer över min egen tid, men 

jag har dessvärre ingen att bolla idéer med, 

säger Jens B Nordström. Han menar att 

det både finns för- och nackdelar med att 

NYHET // 

TEXT Hanna Widell 

BiLD Pressbild 

jobba som utrikesreporter. Att rapportera 

om ekonomikrisen beskriver han 

som spännande och det roligaste han 

har gjort som reporter. Han beskriver 

ett möte med en man som äger en hattbutik 

i New York och menar att det är 

roligt att beskriva det stora genom det 

lilla. 

– Det är alltid roligt att höra vad vanliga 

människor har att berätta om sitt 

liv och hur de påverkas av ekonomikrisen. 

JENS b NORDSTRöm FORTSäTTER 

att berätta om hur spännande det är att 

vara ekonomireporter, framför allt nu 

under finanskrisen. Som allmänreporter 

blir det lätt efter en längre tid monotont 

med samma typ av händelser 

att rapportera om. 

– Jag rekommenderar verkligen att ta 

chansen att åka iväg och jobba som utrikesreporter, 

oroa er inte för jobb det behövs 

alltid utrikeskorrespondenter, säger 

han med uppmanande ton i rösten och 

fortsätter: 

– Jag tror att det kommer att finnas ett 

sug efter ekonomireportrar i framtiden, 

det är ni som kommer att rapportera om 

hur ekonomikrisen rapporterades, det är 

ert jobb att granska oss. 

23

24 

ENLIGT JURyN SkA EN UPPSTIckARE 

vARA en person som uppnått något det 

senaste året och ha en riktning. Det ska 

vara en person som sett sin chans där 

ingen annan gjort det. En visionär som 

övervunnit hinder av egen kraft och ha 

potential att spela en framträdande roll i 

framtiden. Juryn bestod av Shortcuts vd 

Lovisa Sterner och projektledare Anna 

Edwardsson och redaktionsmedlemmar 

från tidningen Shortcut. 

– Vi vill lyfta fram de lite yngre och de 

lite mer nytänkande och dessutom inte 

vara bundna av kriterier som makt och 

chefskap, säger Lovisa Sterner och berättar 

att de var trötta på alla kostymnissar 

och dräktkvinnor som fått för mycket 

publicitet. 

TROTS ATT käNDA mEDIEPERSONLIG- 

HETER som Axel Björklund, DN-redaktören 

som gjorde om På Stan-bilagan och 

debattören Katrine Kielos fanns med på 

Många 

mediepersonligheter 

bland årets uppstickare 

listan hamnade bara fyra mediepersonligheter 

bland de trettio högst rankade uppstickarna. 

ULRIkA HäGGROTH, cHEFREDAkTöR 

för tidningen Värnpliktsnytt var den enda 

som placerade sig på topp tio. 

– Det är både roligt och hedrande att 

ha blivit rankad så högt, säger Ulrika 

Häggroth och fortsätter: 

– Jag hoppas att jag fick utmärkelsen för 

något jag brinner för - granskande journalistik 

och offentlighetsprincipen. Sedan 

är det kanske också för att jag inte ger mig 

utan kämpar vidare för det jag tror på. 

mOTIvERINGEN TILL hennes placering 

lyder: ”När Ulrika Häggroth kallades 

vamp och anklagades för att ha legat sig 

till sitt jobb som chefredaktör för tidningen 

Värnpliktsnytt svarade hon med 

att polisanmäla försvarets högsta tupp, 

- Men få 

i toppen 

I början av oktober utsåg Sveriges största karriärnätverk Shortcut årets 100 uppstickare. Det 

handlade om personer under 40 år som ansågs ha format Sverige. Ungefär en femtedel var från 

medie- och journalistikbranschen. Bäst bland dem hamnade Värnpliktsnytts chefredaktör 

Ulrika Häggroth. 

ÖB Håkan Syrén, för förtal.” 

mOTIvERINGEN SäGER INGENTING 

om hennes bedrifter som chefredaktör 

och Ulrika Häggroth reagerade själv på 

Shortcuts motivering men det var inte 

förrän listan var färdigskriven som hon 

fick se den. 

– När de sa att jag utsetts till en av de 

hundra, hoppades jag att det var för min 

kamp för tryckfrihetsförordningen, säger 

hon och kommenterar de grova anklagelserna 

hon utsattes för av Håkan Syrén. 

Hon tror att det ändå finns en koppling 

till hennes journalistiska prestationer. 

– För min del så var själva händelsen 

och spridningen av ett brev med grova 

anklagelser om mig ett sätt att försöka 

förminska mig som journalist och ett påhopp 

på tidningen Värnpliktsnytt, så på 

sätt och vis så har det journalistisk anknytning.

LOvISA STERNER mENAR att Ulrika 

Häggroth är en uppstickare just för att 

hon är en fighter som inte böjer sig för 

orättvisor. 

– Kanske var det klantigt att inte nämna 

Ulrika Häggroths journalistiska kvaliteter 

i motiveringen, men dem tar vi för självklara. 

Annars blir man inte chefredaktör 

på Värnpliktsnytt. Det som gör att hon 

sticker ut – och är en uppstickare – är att 

hon vågar ta strider, som den med ÖB. 

Ingen sätter sig på Ulrika Häggroth. 

FöRSTAPRISET bLAND åRETS HUNDRA 

UPPSTIckARE gick till Jonas Hafrén och 

Armando Córdova för att ha kommit på 

hur man gör cellulosa vattenavstötande. 

Tillsammans har de företaget Organoclick 

som har utvecklat metoder för att 

kunna göra vattenavstötande och skrynkelfria 

kläder, elektriskt ledande papper 

och antibakteriella operationskläder. 

(Utan inbördes ordning) 

Uppstickare inom 

media & joUrnalistik 

TEXT Monica Karlstein 

FoTo Sandra Karlsson 

Ulrika Häggroth, chefredaktör, Värnpliktsnytt 

Fredrik Persson, äventyrare & fotograf 

David Löfvendahl, pr-ansvarig, Natur och Kultur 

Fredrik Ljung, författare & grundare av Ljung & Sjöberg 

Axel bringeus, skandalbloggare 

Emma Pihl, föreläsare och författare 

Isabella ”blondinbella” Löwengrip Rydberg, succébloggare 

mernosh Saatchi, vd för kommunikationsbyrån Humblestorm 

Axel björklund, redaktör för DN På Stan 

Rebecca crusoe, pr-chef för MTV Networks 

katrine kielos, debattör och författarinna 

Susanne möller, speljournalist på DN 

Amanda Svensson, författarinna 

kenza Zouiten, succébloggare

Att jobba på SVT innebär inte 

bara skrivbordsjobb på Oxenstiernsgatan. 

Under senaste 

OS var SVT en viktig del av 

produktionsteamet på plats i 

Kina. Hur det kommer sig att 

ett så litet land som Sverige får 

vara med i så stora sammanhang? 

Vad har Sverige som 

andra tv-nationer inte har? 

UNDER OS-SäNDNINGEN i Beijing i 

somras satt SVT:s medarbetare inte på 

latsidan de var istället på plats i Kina och 

var delansvariga tillsammans med Finland 

för produceringen av friidrottsgrenarna 

höjdhopp, längdhopp och stavhopp. 

Enligt Ursula Hægerström, SVT:s företagsinformatör, 

är Sverige och SVT kända 

för att vara mycket skickliga när det 

gäller sport- och nöjesproduktion. Lennart 

Holm, grafiker på SVT, ser yttligare 

en anledning. 

– Vi är dessutom anslutna till EBU (European 

Broadcasting) som är en europeisk 

gemenskap för public service bolag 

där vi gemensamt köper kontrakt och 

rättigheter till stora världsengagerande 

evenemang såsom OS, säger Lennart 

Holm som var på plats i Beijing och som 

handplockades för OS-uppdraget. 

- med världen som 

arbetsfält 

TEXT Sandra Lång 

FoTo SVT 

vID SENASTE OS var det dock inte tack 

vare EBU som personal från SVT fick 

jobb, utan personalen anlitades av Beijing 

Olympic Broadcast Ltd. (BOB) som 

i detta fall var den internationella produktion 

som direkt ansvarade för tv-produktionen. 

Anleningen till att Kina själva 

inte producerade allt material beror enligt 

SVT:s förhandlingschef Rolf Porsborn 

på att ingen kan allt. 

– Ingen har allt kunnande för att själva 

producera så stora evenemang. Arrangören 

måste anlita andra TV-bolag som har 

bevisad kompetens inom speciella sporter 

och SVT har genom åren upparbetat 

denna kompetens som också är känd ute 

i världen. På grund av detta har SVT under 

ganska lång tid anlitats vid större internationella 

sportevenemang - från OS, 

VM och EM, säger Rolf Porsborn. 

FRIIDROTTENS PRODUkTIONSLAG bestod 

under OS av 380 involverade personer. 

Alla grenar har sina egna produktionsenheter 

och väl på plats handlar det 

inte om SVT utan om BOB. Det ska även 

tilläggas att alla arbetar efter strikta mallar 

för att få en så samstämmig produktion 

som möjligt. På plats fanns även en annan 

SVT-redaktion nämligen den OS studio 

som visades på svenska tv-apparater, 

det är även den som följer de svenskar 

som presterar mindre bra. 

Om ENDAST DEN bOb PRODUcERADE 

sändningen skulle visats hade inte många 

svenskar kunnat följa sina hjältar hemifrån. 

Detta därför att huvudproduktionen 

ska vara neutral och spegla tävlingen 

såsom den är. De länder som sedan har 

råd likt SVT har sin egen redaktion på 

plats som följer det egna landets atleter. 

Anledningen till att SVT:s personal ofta 

blir anlitade vid stora produktioner beror 

enligt Lennart Holm på att svenskar fått 

ett gott rykte utomlands. 

- Vi svenskar är kända för att vara ordnings 

människor, vi har varit duktiga på 

både EM och VM vilket inte är någon tillfällighet. 

Idag samarbetar vi även med det 

internationella skidförbundet i Europa 

och har bland annat hand om skidskytte 

vilket är en av de svåraste grenarna som 

finns att följa. 

DET äR INTE bARA i sportsammhang som 

SVT gjort sig kända, de är också duktiga 

på att sälja olika programidéer och format 

till utlandet. I Australien och Polen 

kan befolkningen titta på Dobidoo som 

blivit älskat av många svenskar. På spåret 

och Melodifestivalens upplägg är annat 

som gått hem i utlandet berättar Susanna 

Balsvik, chef för SVT försäljning.

när insikten brister 

VI MÅSTE ALLA till mans be om ursäkt för våra synder ibland, 

stora som små. ”Förlåt mig” bör i alla fall tillhöra allas 

ordförråd. Storpolitiken är inget undantag. Många minns till exempel 

hur Australiens premiärminister tidigare i år gick ut och 

officiellt bad om ursäkt för hur den australiska staten behandlat 

den urbefolkningen genom århundradena. 

I EU-PARLAMENTET har fördömanden av olika händelser 

blivit vardag. Folkmordet av armenier i Turkiet fördömdes således 

för några år sedan, och vid sessionen i Strasbourg i oktober 

ville parlamentet offentligt erkänna det ukrainska folkets 

lidande under svältkatastrofen i Holodomor 1932-1933. 

TROTS NÄRHETEN tIll EU-parlamentet tycks det belgiska 

folket inte ha tagit intryck av dess verksamhet. I Bryssel råder 

därför tystad om de illdåd som Belgien har på sitt historiska 

samvete. 

KUNG LEOPOLD II, som styrde landet 1865 till 1909 ska 

redan i unga år ha uttryckt sitt missnöje med att Belgien inte 

hade några kolonier, varpå han genom egenfinansierade äventyr 

lyckades erövra delar av det som vi idag kallar Kongo. Kongo 

blev därmed Leopolds personliga egendom och under närmare 

tre decennier exploaterades landet och dess befolkning till döds. 

Jakten på elfenben och gummi åsidosatte all mänsklighet och 

lokalbefolkningen fick utstå en vedervärdig behandling. Det 

hände att hela byar utplånades, och historiker uppskattar att 

miljontals kongoleser fick sätta livet till under Leopolds regim. 

NÅGRA TECKEN på offentlig ånger är som sagt svåra att 

finna idag, och den belgiska samhällsdebatten saknar i all väsentlighet 

en diskussion om den här perioden i landets historia. 

Därför förvånar det knappast någon när man i en hotellobby 

välkomnas av en halvmeterhög träfigur föreställande en storläppad 

svart man i exotisk utstyrsel, eller att Bryssels hundratals 

antikvitetshandlare översvämmas av krigarmasker och andra 

artefakter från Kongo. När jag häromdagen gick förbi ett nybyggt 

bostadsområde som fått det ytterst tveksamma namnet 

Leopoldville var det lätt att hålla sig för skratt. 

BELGIEN är ett gemytligt land på många sätt. God mat, ett 

brett ölsortiment och vänliga människor gör att jag trivs bra här. 

Men landets bristande insikt om sina egna historiska laster drar 

ner helhetsbetyget. Man tycks helt enkelt inte ha insett att erfarenheter 

är litet värda om man inte tar sig tid att bearbeta dem. 

Lärdom är som bekant erfarenhetens främsta gåva. 

KRÖNIKA // 

Philip Lerulf är praktikant i EU-parlamentet 

och f d ordförande i studentkåren vid JMK. 

Han kommer under hösten skriva krönikor för 

Femte Statsmakten från Bryssel. 

PHILIP LERULF

Maciejs reportage lä 

avtryck i verklighete 

Text: Pia Å

mnar 

n 

kesson Foto: Gustav Gräll

30 

// PROFIL 

SiGNERaT ZaREMba 

Han jämför invånarna i Kosovo med EU-kor och 

skriver om östeuropeer som väcker ilska när de 

kliver över landsgränser för att arbeta. Reportageserierna 

är som godispåsar för den samhällsifrågasättande. 

Maciej Zaremba är DN-journalisten 

som strävar bortom arga adjektiv och snabba nyhetssvep. 

- Läs meningen noggrant! Ser du några adjektiv 

i den? 

Maciej Zaremba förklarar. För tio år sedan kunde säkert 

ett och annat mindre genomtänkt adjektiv, som nog kunde 

uppfattas som ett påhopp av en lagstiftande politiker i 

någon av Maciej Zarembas kritiska artiklar, slinka igenom 

de annars researchtunga texterna. 

- Jag har blivit mindre arg nu. Jag påstår inte att jag har hela 

sanningen, men det är ofta läsaren som tolkar in adjektiven 

om någon tycker att jag generaliserar, säger han. 

Det är just det som Maciej Zaremba har 

blivit anklagad för, att han skulle hårdra verkligheten med 

alldeles för spetsiga formuleringar. Till exempel i serien om 

”Den polske rörmokaren”. Där kallade han bland annat 

fackförbundet Byggnads agerande i Waxholmsblockaden 

för ”utmobbning av klassbröder” eftersom fackets krav på 

svenskt kollektivavtal för de lettiska byggarbetarna till slut 

ledde till att det lettiska byggföretaget gick i konkurs och 

arbetarna fick åka tillbaka till Lettland. 

Men måste man inte använda värdeladdade 

beskrivningar för att stå ut i konkurrensen bland tusentals 

journalister? Målet för kulturskribenten Maciej Zaremba 

har visserligen inte varit att spräcka DN:s chattrekord 

eller få Stora Journalistpriset som Årets berättare 2006. 

Utmärkelsen fick han för artikelserierna ”Den polske 

rörmokaren” och ”Rättvisan och dårarna”, där han skildrade 

hur absurdt han tyckte att det var att psykiskt sjuka 

brottslingar kan dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk 

vård för brott som de inte har begått medvetet. 

Snarare har han bara velat berätta. Reagerat 

när han blivit upprörd över något och bestämt sig för 

att låta efterforskningen ta de månader som krävs, trots att 

många kvällar efter jobbet blivit uppslukade. 

- Det är lätt att hävda att något ”är”. Men det kan ta flera 

veckor att belägga ett enda påstående om att till exempel 

något fall bara skett i Sverige och inte någon annanstans, 

konstaterar Maciej Zaremba. 

Han berättar om skokartongen, där han 

lade alla idélappar över sådant han inte hade tid att kolla 

upp i det dagliga arbetet som redaktionssekreterare på 

DN:s kulturedaktion under 1990-talet. I dag har han en 

halvtidstjänst på samma redaktion och kombinerar reportageserier 

med att skriva recensioner då och då. 

Maciej Zaremba inledde karriären med 

att jobba som frilansande kultur- och debattskribent på 

bland annat DN och Expressen i början på 1980-talet. 

Han berättar att han ville gräva redan som liten, men som 

arkeolog i Egypten för att upptäcka något 3000-årigt gammalt 

fynd som ingen annan upptäckt tidigare. Men Maciej 

Zaremba kom aldrig in på dåvarande Journalisthögskolan. 

- Jag skrev fel saker i ingressen, tyckte att det som stod längre 

ner i texten var mer spännande. Jag tänker sakta också, 

är för långsam för nyhetsjournalistiken.

”i mina malligaste ögonblick tänker 

jag att jag nog bidragit till att de 

tvångssteriliserade i Sverige fick en 

ursäkt och ett skadestånd.” 

31

”Jag har blivit mindre arg nu. Jag 

påstår inte att jag har hela sanningen, 

men det är ofta läsaren som tolkar 

in adjektiven om någon tycker att 

jag generaliserar.” 

i stället har journalistutbildningen 

bland annat bestått av att köra kran på en byggarbetsplats, 

läsa idéhistoria och jobba som tolk. Att han gick från 

redaktionssekreterare till att skriva längre reportage på 

DN berodde på en ”vansinnig idé” från förre kulturchefen 

Arne Ruth. 

- Jag som mest skrev kommentarer och en och annan recension 

skulle plötsligt porträttera en stad. Hur gör man? 

Jag läste en mängd böcker och prenumererade på lokaltidningar 

innan jag for dit. Det tog lång tid innan jag kom 

på en metafor som någorlunda fångade vad som skilde 

Jönköping från andra köpingar. Att staden liksom hela 

tiden är på väg till Amerika. Det var ett helvete att få ihop 

artikeln, men det var mycket lärorikt. 

Förutom bildspråk är ironi ett sätt för Maciej 

Zaremba att nå fram till sina läsare. I artikelserien ”Koloni 

Kosovo”, där han granskade FN:s agerande i återuppbyggnaden 

av landet under 2000-talet, jämför han till exempel 

invånarna i Kosovo med de franska EU-korna. När 

reportaget skrevs levde hälften av Kosovoborna på cirka 

8 kronor om dagen. Korna däremot, de fick tre gånger så 

mycket pengar. 

artiklarna om Kosovo översattes till engelska 

och publicerades förutom i Kosovo även i Washington 

Post och i tidningar i Polen och Tyskland. Maciej Zaremba 

tvivlar inte när han berättar att hans mål med journalistiken 

är att nå förändring. Som exempel tar han sin artikelserie 

om tvångssteriliseringen i Sverige som pågick under mitten 

av 1900-talet. 

- I mina malligaste ögonblick tänker jag att jag nog bidragit 

till att de tvångssteriliserade i Sverige fick en ursäkt och ett 

skadestånd.

MacieJ ZareMba 

Men finns det en gräns för hur starkt en journalist 

bör uttrycka sig om den samtidigt vill övertyga läsaren? I debattartikeln 

”Ska läkaren bli bödel?” jämför Maciej Zaremba 

ett lagförslag från regeringen med en krigsscen. Lagförslaget 

kom från migrationsminister Tobias Billström och gick ut på 

att gömda flyktingar inte ska få tillgång till subventionerad 

sjukvård på samma sätt som svenska medborgare. Krigsscenen 

handlade om att läkaren inte skilje på om de skadade 

tillhörde hans egen trupp eller fiendens. 

Men så var det ju det där med adjektiven. 

Det står ju inte rakt ut att Tobias Billström är dum i 

huvudet och påståendena är, oftast, styrkta av efterforskning. 

Trots det, finns det inte en risk för att läsare som från början 

är benägna att hålla med Billström blir för provocerade av en 

sådan liknelse och vänder dövörat till? 

- Det är inte min erfarenhet. Så länge man undviker onödig 

bIbLIOGRAFI 

(2007) DEN POLSkE RöRmOkAREN: FyRA PJä- 

SER Om DET NyA EUROPA OcH SOLIDARITE- 

TENS GRäNSER RIkS DRAmAS mANUSSERIER, 

RIkSTEATERN. 

(2006) DEN POLSkE RöRmOkAREN OcH ANDRA 

bERäTTELSER FRåN SvERIGE. STOckHOLm: 

NORSTEDTS. 

(2000) kyRkAN & FRIHETEN: EN DEbATTbOk Om 

DEN FRIA SvENSkA kyRkANS IDENTITET OcH 

DEmOkRATI. GöTEbORG: cORDIA. 

(1999) DE RENA OcH DE ANDRA: Om TvåNGS- 

STERILISERINGAR, RASHyGIEN OcH ARvSyND. 

STOckHOLm: DN. 

(1992) mINkEN I FOLkHEmmET: ESSäER. STOck- 

HOLm: TImbRO. 

(1985) ARbETET FöRE kAPITAL: DEN kATOLSkA 

kyRkANS SOcIALLäRA [mED ERwIN bIScHOFbERGER]. 

STOckHOLm: bREvSkOLAN På 

UPPDRAG Av SvENSkA kRISTNA SOcIALDEmOkRATISkA 

FöRbUND. 

(1983) RZESZów: bLAND POLSkA böNDER [mED 

HåkAN PIENIOwSkI, FOTO; mAcIEJ ZAREmbA, 

TEXT; FöRORD bIRGITTA TROTZIG]. STOck- 

HOLm: öPPNA öGON. 

raljans, inte missförstår något med flit eller skriver efter 

en ideologisk mall, accepterar läsaren en del drastiska 

stilgrepp. Hon litar nämligen på att de syftar till att göra 

poängen klar. Jag tycker man skall appellera till läsarens 

intelligens, nyfikenhet och medkänsla. Men visst, medkänsla 

med Tobilas Billström fick jag väl offra den gången. 

Det är maktens pris. 

33

34 

KRÖNIKA // 

Terminens första möte med studentkåren var inte direkt 

något uppåttjack. Masterstudenterna är arga och besvikna, 

a-kursarna undrar vad det är de gett sig in på, b-kursarna är 

trötta på att aldrig få respons på sina uppgifter och c-kursarna 

tycker inte att det är särskilt kul att traggla metod och 

teori för tredje gången i ordningen. Och efter varje diskussion 

är det någon som uppgivet konstaterar att JMK bara 

lever på sitt rykte. Att JMK bara är en fasad som lever på 

gamla meriter. En bokstavskombination som inte förtjänar 

att översättas med Journalisthögskolan längre. 

När jag läste grundkursen i journalistikvetenskap kunde jag 

också känna så. Vi fick inte skriva, vi kände oss inte särskilt 

prioriterade av institutionen och lärarna hade inte tid med 

oss. Från dag ett fick vi höra att det är en hård bransch vi ger 

oss in i och att bara ett fåtal av oss kommer att läsa vidare på 

den prestigefyllda produktionsutbildningen. Just det, Produktionen. 

Under det där första året var Produktionen det 

mest avlägsna och det mest fantastiska man kunde tänka sig. 

Kom man väl in där så skulle allt lösa sig. 

Och på terminens första möte med studentkåren är det bara 

studenterna från produktionsutbildningen som är nöjda. 

Som tycker att skolan äntligen ger vad den utlovar. Vi får 

skriva, så mycket vi hinner och orkar. Vi har lärare som är 

engagerade. Lärare som inte bara är ett namn som en gång 

fått Stora Journalistpriset, lärare som kan leva upp till högt 

ställda förväntningar. Vi får feedback på allt vi gör. Vi får 

sitta i små grupper och ges utrymme att lyssna på varandra. 

Informationen är ofta lite luddig, men det får man nog acceptera. 

Det är en paradox som sitter i väggarna på JMK, 

att institutionen för kommunikation är dålig på att kommunicera. 

Det är trist att så många studenter på JMK känner sig besvikna 

på skolan. Journalisthögskolan i Stockholm borde 

vara bättre än så. Men för min egen del så tänker jag inte 

sticka under stolen med att jag är stolt över att jag läser på 

JMK. Och att jag vet att det inte bara är tomma ord. När det 

härom veckan publicerades en artikel i Norrköpings Tidningar 

med min signatur under, då visste jag att jag har JMK 

att tacka. Så JMK kanske till viss del lever på sitt rykte, men 

produktionen lever än så länge verkligen upp till sitt. 

ÅSA SECHER 

asa.secher@femtestatsmakten.se 

att vara 

nöjd 

bland 

missnöjda

PLUGGÅNGEST? 

Prova hjärngympa eller öronmassage... 

Det finns en sak som förenar och förbrödrar eleverna på JMK: tentaångest. Vad ska man göra för 

att få A på tentorna? Finns det genvägar till pluggframgången? Här följer några tips på vad man 

kan göra för att förbättra sina studieresultat. TEXT Anna Wehlin 

Bild Pailin Jonsson 

1. 

väLJ RäTT 

STUDIEPLATS. 

För vissa fungerar bibliotek 

som en bra studiemiljö, medan 

andra föredrar kaféer eller 

att sitta hemma i soffan. Det 

viktiga är att välja en plats där 

man kan koncentrera sig bra. 

2. 

HA STUDIERO 

HEmmA. 

Försök att skapa dig en plats 

i hemmet som du helt dedikerar 

till studier, till exempel 

en skrivbordshörna. Bara de 

saker som direkt har att göra 

med de aktuella studierna bör 

finnas där. Hjärnan kommer 

med tiden att förknippa platsen 

allt starkare med studier 

och det underlättar koncentrationen. 

3. 

LäGG UPP 

LäSNINGEN I DELmåL. 

Det första delmålet kan ligga 

på 10-20 minuters läsning, 

eftersom de flesta människor 

kan koncentrera sig fullt ut ungefär 

så länge. Om man sitter 

för länge skapar man en negativ 

association till att plugga, 

vilket kan leda till ett negativt 

studiebeteende. Om man börjar 

känna pluggångesten krypa 

över en kan man runda av med 

ett lättare avsnitt i boken för 

att få sig själv att må bättre och 

sedan ta en paus. 

4. 

bELöNING. 

Ge dig själv någonting du 

tycker om mellan delmålen: en 

cigarett, godis, en kopp kaffe 

eller surfa lite på internet. Allt 

för att skapa positiva associationer 

och peppa sig själv. 

5. 

PROvA 

NATURLäkEmEDEL. 

Ginkgo biloba, även kallad kinesiskt 

tempelträd har en lång 

historia av medicinsk användning 

i Kina och finns beskrivet 

som läkemedel så tidigt 

Studenten på JMK lever ett hårt liv med många måsten, men som tur 

är finns det knep för att nå toppresultaten. 

FS TIPSAR // 

som 2800 f.Kr. På den tiden 

användes växten som medel 

mot astma. Där menar forskare 

idag att ginkgo biloba har 

liten effekt, men däremot har 

växten visat sig ha god effekt i 

att stimulera blodcirkulationen 

i hjärnan. Det innebär att ginkgo 

biloba kan förbättra minnet 

och koncentrationsförmågan, 

vilket man kan ha nytta av som 

hårdpluggande student. 

6. 

TRäNA HJäRNAN. 

Hjärngympa har vi alla hört 

talas om, men visste du att det 

finns hjärngympa som bokstavligt 

talat handlar om att 

röra på kroppen för att aktivera 

hjärnan? Metoden kallas för 

“braingym” och används inom 

kinesiologin, en fysiologilära 

som utgår från mätningar av 

muskelrörelser för att förstå 

kroppsliga och mentala obalanser. 

Barn och vuxna med 

dyslexi påstås ha blivit hjälpta 

av träningsprogrammet, som 

bygger på enkla rörelsemönster 

som ska öka kontakten 

mellan de båda hjärnhalvorna. 

Prova till exempel den så kallade 

energigäspningen - gäspa 

och massera samtidigt käkbenen 

med fingertopparna. 

Kinesiologer tipsar också om 

öronmassage för att rätta till 

energiflödena i kroppen. 

35

Utbyte med Vietnam snart v 

Har du funderat på om studier 

utomlands skulle kunna vara 

en fördel i din journalistutbildning? 

JMK har inlett ett 

samarbete med Academy of 

Journalism and Communication 

(AJC) vid universitetet i 

Hanoi, Vietnam, som skulle 

kunna innebära just en sådan 

fördel. 

TEXT Jessica Stensell 

BiLD Linnéa Jonjons 

TIDIGARE HAR mAN som JMK-student, 

med hjälp av stipendier från MFS (Minor 

Field Studies), kunnat åka till Vietnam för 

att skriva sin master- eller c-uppsats. Nu 

blir det också möjligt att söka till ett internationellt 

masterprogram, med undervisning 

på engelska både i Sverige och i 

Vietnam. 

– Samarbetet är ännu i sin linda, men 

förhoppningsvis kan programmet startar 

redan hösten 09, säger Håkan Lindhoff, 

lärare på JMK och engagerad i Vietnamutbytet. 

ETT vIkTIGT STEG i riktning mot ett 

förverkligande av det nya programmet 

togs då två vice direktörer och en personalchef 

från vietnamesiska AJC besökte 

JMK under fem dagar i mitten av oktober 

i år. Visiten ledde till att ett avtal av 

gemensamma avsikter skrevs. 

– Avtalet innebär i första hand att vi strävar 

efter ett utbyte av både elever och 

lärare, men också att vi har gemensam 

forskning som ett långsiktigt mål, förklarar 

Håkan Lindhoff och fortsätter: 

– AJC har ett liknande samarbete med 

Australien som antagligen kommer igång 

nu i höst. De har redan kommit överens 

om en kursstruktur med både australiensiska 

och vietnamesiska lärare. Troligtvis 

kommer våra svenska elever när de är i 

Vietnam studera tillsammans med eleverna 

som ingår i det utbytet också. 

TANkEN äR ATT UTbyTET ska finansieras 

av Linnaeus-Palme stipendiet, som administreras 

av Internationella Programkontoret. 

JMK ska ansöka nu i december, 

men får inte besked förrän i april nästa 

år. 

HåkAN LINDHOFF mENAR att det finns 

två villkor som måste uppfyllas för att utbytet 

ska bli av: 

– Dels ska all undervisning ske på engelska. 

Vi har inte möjlighet till det på grundnivå 

och därför är det ett masterprogram 

det här utbytet handlar om. Det andra 

villkoret är pengar, det finns ingen garanti 

att vi får klartecken från Linnaeus-Palme

erklighet 

stipendiet. Många högskolor konkurrerar 

om pengarna. 

TROTS DET TIDIGA SkEDET, uppmanar 

Håkan Lindhoff intresserade att ta kontakt 

med antingen honom eller Merja Ellefson 

så fort som möjligt. Taket för Linnaeus-Palme 

stipendiet är fyra svenska 

elever och fyra vietnamesiska per termin, 

så platserna är alltså få. 

mEDIER I vIETNAm har länge präglats 

av propagandajournalistik med politiska 

restriktioner, men samhället har öppnats 

upp allt mer de senaste åren och gett utrymme 

för ett friare medieklimat. Utbyten 

mellan vietnamesiska universitet med 

medieinriktning och liknande universitet 

från länder såsom Sverige och Australien 

slår ett slag för utvecklingen. 

ATT SvENSkA ELEvER TENDERAR ATT 

föredra undervisning i Sverige är en trend 

som kan få det nya utbytet på fall, men 

globalisering och att medierna blir allt 

mer internationellt inriktade borde man 

som studerande ha i åtanke. JMK kommer 

ge ut mer information om utbytet 

under den kommande vårterminen för 

att väcka intresse. Håkan Lindhoff tycker 

att man ska ta chansen: 

– Utbildningen är substantiellt samma, 

men att studera i ett annat land ger många 

fler internationella perspektiv. 

B-uppsats, 

paper, 

övningsuppsats… 

HUR SKA 

PLAN 5 HA DET? 

Fem delkurser in i Journalistikvetenskap och Medie- 

och kommunikationsvetenskap nås studenterna 

av beskedet att B-uppsatsen byts ut mot en så kallad 

övningsuppsats. Efter en tid av förvirring bland 

både lärare och studenter tas B-uppsatsens titel tillbaks 

men appliceras på det som sedan ett tag tillbaka 

kallats övningsuppsats. 

DE FAkTISkA förändringarna är 

en kortare uppsats på 10-12 sidor, 

där studenterna inte längre 

kan använda flera metoder, utan 

bara en. Nu finns också möjlighet 

att skriva uppsatsen på egen 

hand, vilket lärarna tidigare har 

avrått studenterna från. 

HANDLEDNINGEN SkER tillsammans 

med ens klasskompisar, istället 

för individuellt som tidigare. 

Studenterna får också redan 

under uppsatsskrivandets gång 

vara med och opponera på varsin 

uppsats vilket är ett obligatoriskt 

kursmoment. Oppositionen sker 

i form av arbetsseminarier där 

även handledaren kommenterar 

alla uppsatser. 

ANLEDNINGEN TILL de plötsliga 

förändringarna är enligt Merja 

Ellefson, kursansvarig för uppsatsen 

på JMK, att det gamla systemet 

var ohållbart. För många 

arbetslag på för få lärare har gjort 

att JMK måste ta in resurser utifrån, 

vilket inte fungerade så bra. 

Flera stora arbetsgrupper har 

också haft samarbetsproblem, 

med resultatet att många elever 

inte har hunnit klart i tid. 

JULIA HIRASAwA, Lisa Lee Axelsson 

och Helen Berhane som 

läser b-kursen i journalistikvetenskap 

tror inte att förändringarna 

kommer att påverka dem 

negativt. 

TEXT Matilda Karlsson 

– Så länge de kan organisera det 

på ett bra sätt och vi får klara och 

tydliga instruktioner så är det ok, 

säger Julia Hirasawa. Helen Berhane 

tycker ändå att informationen 

kunde ha gått ut tidigare. 

FöRDELARNA, ENLIGT Merja 

Ellefson, med övningsuppsatsen 

är mindre uppsatsgrupper där 

det är lättare att fördela arbetsbördan 

inom gruppen. 

– De större tre- till fyrmannalagen 

har bitvis varit ganska tungrodda 

och ibland medfört olika 

typer av problem, säger Merja 

Ellefson. Hon tror också att ett 

minskat sidantal kan minska tidspressen 

och medföra ett bättre 

slutresultat. 

STUDIEREkTOR Anja Hirdman 

framhåller att det inte ska påverka 

studenterna negativt. 

– Tvärtom är tanken att det ska 

vara ett tydligt fokus på problem, 

analys och resultat, säger Anja 

Hirdman och menar att förändringarna 

ska underlätta för studenterna. 

ävEN Om INSTITUTIONEN nu 

verkar klara med vad benämningen 

på det nya arbetet ska 

bli, har olika information gått ut 

till studenterna och studenterna 

tycker att de fått vänta på klara 

besked. 

37

38 

REPORTAGE // 

mEDIEbOOm 

I KRIGETS KöLVATTEN 

Sedan 2001 har medieutvecklingen 

i Afghanistan ökat explosionsartat. 

Bistånd, ny teknik 

och privata vinstintressen 

gör att det nu finns ett stort 

antal lokala TV- och radiokanaler. 

Regimen rasar över 

det moraliska förfallet medan 

många unga istället hyllar underhållningens 

intåg i landet. 

TEXT Cornelia Sjöström 

FoTo Gustav Gräll 

EFTER TALIbANREGImENS FALL år 2001 

fick Afghanistan flera miljarder dollar i 

bistånd för att återuppbygga landet och 

dess infrastruktur. En del av pengarna 

användes till att förbättra nationella medier. 

Dessutom finns i ett land där ca 

70 % av befolkningen är under 25 år en 

mycket stor potentiell målgrupp för privata 

vinstintressen . 

TAck vARE mODERN TEkNIk blev framväxten 

av de nya mediekanalerna snabb 

och radikal. Från att ha varit helt förbjudet 

under talibanregimen fanns sju år 

efter dess fall inte mindre än 17 privata 

lokala TV-kanaler. Den största och populäraste 

av dessa kanaler är Tolo TV som 

startades 2004, en musikkanal vars utbud 

liknar MTV:s. 

ENLIGT OScAR LEvy, som under sin journalistutbildning 

på JMK skrev C-uppsats 

om den afghanska motsvarigheten till 

Idol, är landets invånare själva mycket 

kluvna till det stora utbudet av underhållning 

som nu finns tillgängligt. En tydlig 

konflikt har uppstått mellan konservativa 

och liberala åsikter.

– Många ungdomar jag har pratat med 

anser att de behöver underhållning och 

förströelse efter alla år av oroligheter och 

krig, medan andra ser dessa kanaler och 

deras programutbud som en skymf mot 

islam och spridare av dålig moral bland 

den yngre generationen, säger Oscar 

Levy. 

DENNA kONFLIkT åTERFINNS även på 

regeringsnivå. Där har starka religiösa 

konservativa krafter vid upprepade tillfällen 

försökt stoppa kanaler och program 

vars innehåll upplevs kontroversiellt. 

DE kOLLISIONER som hela tiden sker 

mellan liberala och konservativa gör att 

denna snabba medieutveckling och dess 

resultat inte är okomplicerad, något som 

Oscar Levy själv starkt understryker. 

Många programledare och journalister 

har blivit dödade efter sin medverkan i 

program som fått kritik av regimen. 

– Jag har själv en vän som hotats 

till livet för att han arbetat som programledare 

för Tolo TV. Till slut blev han 

tvungen att fly ifrån Afghanistan och idag 

lever han som politisk flykting i Sverige, 

berättar Oscar Levy. 

AfghAnistAn 

HUvUDSTAD: Kabul 

FOLkmäNGD: 31 miljoner 

STATSSkIck: republik 

PRESIDENT: Hamid Karzai 

yTA: 647 500 km² (ca 40 % större än Sverige) 

vALUTA: Afghani 

BAKGRUND 

• Efter terrorattackerna den 11 september 

2001 gick USA till militärt angrepp mot Afghanistan. 

Anledningen var att terrornätverket 

Al-Qaida, som låg bakom dåden, hade sina 

baser i Afghanistan och skyddades av landets 

sittande talibanregim. 

• Efter att talibanregimen störtats kunde 

man år 2004 anta en helt ny författning och 

allmänna val kunde hållas. 

• Afghanistan är en av de största mottagarna 

av svenskt bistånd i Asien, 380 milj SEK år 

2007 

• Sverige bidrar sedan 2002 också till den 

internationella säkerhetsstyrkan som hjälper 

den afghanska regeringen att upprätthålla 

säkerheten i landet. 

(Källa: regeringen.se)

40 

KRÖNIKA // 

Biten av den nya amerikanska vampyserien True Blood, skapad 

av HBO och gamla Six feet under-regissören Alan Ball. Serien 

hade svensk premiär på Canal+ den 22 okt och kommer antagligen 

senare till en kanal nära dig. I en nära framtid där vampyrer 

”kommit ut ur kistan” tack vare japanernas framställning av ett 

syntetiskt blod, förälskar sig den telepatiska Sookie (Anna Paquin) 

i gentlemannavampyren Bill (Stephen Moyer måste vara 

världens sexigaste nu levande, förlåt, odöda man). Glöm gamla 

tiders androgyna vampyrer, här dryper atmosfären av lika delar 

blod och erotisk spänning. En kul grej i den svenska marknadsföringen 

kring serien och värt att kolla in, är dessutom SVRF:s 

(Svenska vampyrers riksförbund) mystiska hemsida. 

Vampyrhypen fortsätter alltså med nya brännheta döingar både 

på den internationella och nationella marknaden. I True Blood 

kan vi stoltsera med en av Skarsgård-grabbarna, nämligen Alexander, 

som den 1000-åriga vikingavampyren Eric Northman, 

och till och med få höra honom yttra några väl valda ord på 

hemspråket. -Vår lilla djurpark börjar växa till sig, säger Eric 

och ler pilimariskt med hela svenska synden under skinnkavajen. 

Vad jag förstår från forum och dylikt har han redan lyckats 

skapa sig en trogen skara fans (troligen mest tonårstjejer) på 

andra sidan Atlanten. 

Även Tomas Alfredson, regissören bakom bioaktuella vampyrfilmen 

Låt den rätte komma in verkar har gjort sig ett namn i 

Hollywood (eller i alla fall på dess mer pretentiösa bakgator). 

Innan filmen som är baserad på John Ajvide Lindqvists bok 

med samma namn, kunde få svensk premiär visades den på en 

drös utländska festivaler och vann ett flertal priser. Själv hade 

jag turen att först se testvisningen för några månader sedan, 

och sedan förhandsvisningen på Filmhuset där Alfredson själv 

presenterade filmen men några välvalda (?) ord om vikten av att 

vänta och låta filmer mogna. Och han hade rätt. Den färdiga 

filmen var mer än värd både väntan och en andra avnjutning. 

Låt er väl smaka! 

REGINA DICKER 

regina.dicker@femtestatsmakten.se 

jag är 

bitEn.

A-F 

ger en 

mer rättvis 

bedömning 

En majoritet av lärarna på JMK föredrar det nya 

betygssystemet framför det gamla. Det visar en 

enkät som FS har gjort på institutionen. 

TEXT & iLLuSTRATion Fredrik Thambert 

BiLD Gustav Gräll 

EN ENkäT SOm bESvARADES Av tolv lärare på JMK visar att 

majoriteten föredrar det nya betygssystemet (A-F) framför det 

gamla (VG-U). Av de tillfrågade svarade åtta stycken att de inte 

vill ta tillbaka de gamla betygen, medan endast en anser att de 

gamla är att föredra. De övriga tre var kluvna mellan för –och 

nackdelarna och valde därför att inte ta ställning. 

SyFTET mED ENkäTEN vAR att ta reda vad lärarna tycker om 

det nya systemet. JMK var en av de sista institutionerna på 

Stockholms universitet att införa den sjugradiga skalan. Från 

och med höstterminen 2008 skulle hela universitetet ha bytt 

system. 

vAD SOm GENOmGåENDE bESkRIvS som positivt med det nya 

systemet är den större betygsdifferentiering som det erbjuder. 

- Studenter som tidigare hamnat mellan G och VG kan nu få en 

mer rättvis bedömning, menar en av de tillfrågade lärarna. En 

annan framhäver att studenterna nu får ett mer precist betyg, 

vilket innebär att man inte längre klumpas ihop i samma gradering. 

Det sätter också större press på läraren att motivera sin 

betygssättning. En tredje lärare utgår från en studenternas perspektiv 

och menar att ”…man känner sig misslyckad om man 

jobbar hårt och ändå får G… A-F är mer nyanserat”. 

NYHET // 

TROTS ATT mAJORITETEN Av de tillfrågade lärarna föredrar de 

nya betygen, tas också nackdelar upp. 

- En stor del av lärarresurserna kommer gå till att sammanställa 

betyg. Om det betyder att lärarna gör detta på obetald tid eller 

om man skär i undervisning får vi se, säger en av de svarande 

och fortsätter: 

- Den bästa lösningen vore om institutionen kunde få mer 

pengar i anslag för att genomföra denna förändring, men det 

knappast lär ske. 

- Vissa examinationsformer, till exempel sådana som sker i 

grupp, mer praktiska moment, är mindre lämpade för ”fingradering” 

tycker en annan lärare. 

DE TILLFRåGADE LäRARNA FIck också berätta i fall deras 

uppfattning om systemet förändrats efter att det införts. Här 

framkommer att en majoritet var mer tveksamma till det nya 

systemet innan det genomfördes än de är nu. En av de lärare 

som valt att inte ta ställning för eller emot de nya betygen, säger 

att det nya systemet verkade ”väldigt omfattande och krångligt”. 

- Jag gillar generellt sett inte att värdera arbete eller människor i 

siffror eller bokstäver. Samma lärare erkänner dock att dennes 

uppfattning kommit att förändras i en mer positiv riktning.

42 

MASTERSPECIAL // 

Misslyckad master? 

När H07JMaster kom tillbaka efter sommaren hade deras klass glömts bort. Kursen 

de skulle läsa var inte inplanerad. Nu riktar de för andra gången kritik mot 

institutionen TEXT Åsa Secher 

BiLD Camilla Olsson/Gustav Gräll 

Förra vintern riktade masterstudenterna i 

journalistik kritik mot institutionen för dålig 

information om utbildningens innehåll. 

Institutionen bemötte kritiken, men nu 

blossar nya strider upp. 

”DEN RöDA TRåDEN i den kritik vi nu 

framför handlar enligt oss om en bristande 

ledning. Vi upplever att ingen tar ansvar för 

den utbildning vi investerat i. Vi känner oss 

bortglömda på institutionen.” Så skriver 

H07Jmaster i ett gemensamt brev som de 

överlämnat till prefekten och studierektorn 

för masterprogrammen. 

I bREvET kRITISERAR de främst hur 

institutionen har handskats med klassens 

förestående praktik, informationen om 

examensarbetet som ska skrivas i vår och 

bristande ledning. Klassrepresentant för 

H07Jmaster är Kerstin Edquist. Hon är 

besviken på utbildningen och får ofta en 

känsla av att just hennes klass trillar mellan 

stolarna uppe på institutionen. 

- Det är mycket som har känts osäkert som 

har gjort att man inte kunnat motivera sig, 

man fastnar, säger hon och fortsätter: 

- De kurser vi läser nu känns som tagna ur 

luften. De måste ju passa in i vårt program. 

Just nu läser wwvi till exempel academic 

english, som är en kurs i hur man skriver 

akademisk uppsats, men de flesta i klassen 

ska inte skriva uppsats. Så den mesta tiden 

har ägnats åt att ta reda på hur vi ska kunna 

genomföra kursen. 

STUDIEREkTOR FöR JMK:s 

masterutbildningar är Kristina Widestedt. 

Hon har läst det brev som klassen har 

överlämnat. 

- Vi tar till oss den kritik som är saklig 

och korrekt. När det gäller felaktigheter 

och missförstånd får vi självklart ta på oss 

ansvaret för bristande information. 

mEN mED bARA drygt en termin kvar 

på utbildningen känner sig Kerstin ganska 

uppgiven. Utbildningen har långt ifrån 

motsvarat förväntningarna och hon känner 

Kerstin Edquist är klassrepresentant 

för H07JMaster 

Kristina Widestedt är studierektor för masterprogrammen 

på JMK 

inte att hon har vad hon behöver för att 

kunna arbeta vidare med journalistiken. 

Och Kerstin är långt ifrån ensam om att 

känna besvikelse över utbildningen. Hela 

klassen har skrivit under brevet för att visa 

att de står bakom kritiken. 

- Det värsta är att man blir så himla 

omotiverad av det här. Hela vår klass 

är jättenere. En anledning till att jag 

går den här utbildningen var att bli 

motiverad och inspirerad. Jag känner mig 

understimulerad. 

EN Av HUvUDPUNkTERNA i brevet är 

praktiksamordningen. I början av november 

ska klassen gå ut på en tio veckor lång 

praktik. En praktik som studenterna trodde 

att de skulle få hjälp av skolan att ordna. När 

praktiken nu närmar sig är det fortfarande 

flera studenter som antingen inte har någon 

praktikplats eller som har en plats de inte är 

nöjda med. Kristina Widestedt säger att de 

är medvetna om problemet: 

- Vi arbetar för att så långt som möjligt 

samordna fördelningen av praktikplatser 

mellan grund- och masternivå. 

mEN kERSTIN OcH HENNES klass 

tycker att institutionen har gjort långt ifrån 

tillräckligt. Hon tycker att det vore rimligt 

om även masterstudenterna fick tillgång till 

de praktikplatser som idag är avsatta för 

Journalistisk Produktion. 

-Praktiksamrodningen har varit totalt kaos 

och vi har varit väldigt oroliga. 

kERSTIN HOPPAS att institutionen tar till 

sig kritiken. Om inte annat så för kommande 

studenter. För egen del har hon nästan gett 

upp hoppet om att institutionen kommer 

att kunna rätta till allt som har blivit fel. 

- Jag tror att det är lite sent för oss att göra 

så mycket. Men vad gäller kommande 

klasser så är det ju mycket som man kan 

göra med organisering, koordinering, högre 

tempo och bättre kommunikation med 

andra institutioner. 

Fakta 

MasterporgraMMen: 

På JMK ges tre olika masterprogram: 

- masterprogram i Journalistik, 

(120 hp) 

- master course in media and 

communication Studies (60 hp) 

- masterprogramme in media and 

communication Studies (120 hp)

Iran Kina Brasilien 

Kamerun Tyskland Israel… 

På JMK finns många nationaliteter. Hur är det att 

vara internationell student på JMK? Vilka är de? 

Hur klarar man kulturkrockarna? Varför vill man 

studera i Sverige? Femte Statsmakten har träffat 

studenter på JMK:s internationella masterprogram 

i mediekommunikation för att ta reda på detta.

– Vi är som i en bub 

De älskar Stockholm, men förvånas över den slappa stämningen på JMK. 

Femte Statsmakten har träffat Niloofar Niknam, Paola Sartoretto, Chen Liu 

och Svenja Goebel för att diskutera kulturskillnader, svenskar och JMK. TEXT Susanna öste 

BiLD Linnea Jonjons 

DE KOmmER BOKSTAVLIGEN från 

världens alla hörn. Niloofar är uppvuxen i 

Iran, Paola kommer från Brasilien, Svenja 

är från Tyskland och Chen har vuxit upp 

i Kina. Alla har studerat journalistik eller 

mediekommunikation i sina hemländer. 

Både Niloofar och Paola har dessutom 

jobbat som journalister. Nu studerar de 

sin tredje termin på JMK:s internationella 

masterprogram i mediekommunikation. 

Vilka kulturskillnader har varit svårast 

för er att vänja er vid? 

– Första dagen på JMK hade vi Anna 

Roosvall och en student hojtade 

”Anna…!”. Jag tyckte det lät så oartigt! 

Hur kunde hon säga ”Anna”? Sedan förstod 

jag att svenskar kan vara väldigt vänskapliga 

med sina lärare. Så är det inte i 

Iran. Där måste man alltid tilltala lärarna 

professor eller doktor, säger Niloofar. 

Chen instämmer. Hon har också haft 

svårt att vänja sig vid den öppna stämningen 

i klassrummet. 

– Vi har så stor frihet i klassen. Om någon 

måste gå tidigare kan hon eller han bara 

säga det till läraren och sen gå. I Kina däremot 

skulle det anses väldigt oartigt. 

Svenja upplever den uppsluppna stämningen 

de andra tjejerna beskriver som 

”en extrem form av artighet”. 

– Från Tyskland är jag van vid kritik. Sådant 

finns inte här. Vid feedback på en 

uppsats till exempel så undviker man den 

direkta kritiken, trots att betyget kanske 

är dåligt. Man vill inte verka oartig på något 

sätt, man vågar inte kritisera. 

Paola håller med, men tror att den svens- 

ka artigheten handlar om en rädsla för 

konfrontationer. 

– Allt kretsar kring att undvika konfrontationer 

och att nå enighet. 

DEBATTEN äR I FULL gång. Det här är 

ett ämne som engagerar. Tjejerna pratar 

intensivt, mycket, länge och i bland i mun 

på varandra. 

Så hur är det att vara internationell 

student på JMK? 

– Vi är som i en bubbla! Det är helt annorlunda 

mot när jag pluggade in London. 

Här känner vi oss avskilda från 

allting. I London kunde jag delta i alla 

evenemang eftersom allt var på engelska, 

säger Paola. 

Svenja håller med: 

Från vänster: Chen Liu, Sv

la 

enja Goebel, Niloofar Niknam, Paola Sartoretto 

– Jag pluggade i USA ett tag och där kände 

jag mig mycket mer delaktig. I vår klass 

här på JMK finns inte en enda svensk, 

inte en enda. 

TJEJERNA äR BESVIKNA över att de 

inte läser några kurser tillsammans med de 

svenska studenterna. På JMK är det bara 

de internationella masterprogrammen 

som erbjuder kurser på engelska. Trots 

att de har gått på JMK i över ett år känner 

de inte några av de svenska studenterna 

på institutionen. 

– Det borde finnas några engelskspråkiga 

kurser på JMK som alla kan läsa. På så 

sätt är till exempel KTH mer internationellt 

orienterat, eftersom både svenska 

och utländska studenter läser engelskspråkiga 

kurser där, påpekar Svenja. 

Det verkar som om integrationen på 

JMK brister, men har det varit svårt 

att integrera sig i det svenska samhället? 

– Nej, det har varit lätt, utbrister Niloofar. 

”I vår klass 

går inte en 

enda svensk” 

Jag tycker mycket om svenskar. De är väldigt 

öppna för främmande kulturer och 

vill lära sig. Men man behöver en plats, 

en sfär, där man kan mötas. Allhuset är 

bra till exempel. 

Svenja instämmer: 

– När man redan känner en svensk person 

är det lätt att få kontakt med andra 

svenskar. Gör man inte det är det betydligt 

svårare. 

SpRÅKET äR EN viktig del av 

integrationen. Alla tjejerna håller på att 

lära sig svenska. Ett par av dem kan det 

så bra att de läser svenska dagstidningar. 

Svenskar är bra på engelska och pratar det 

gärna, enligt tjejerna. Men det kan inte 

ersätta känslan av att kunna det inhemska 

språket, menar Paola. Det är nödvändigt 

att lära sig svenska för att bli en verklig 

del av samhället. 

– För mig är det en helt annan känsla nu 

när jag kan läsa tidningen och förstå vad 

som händer, säger hon. 

FAkTA 

NILOOFAR har jobbat som journalist 

i Teheran. Hon har en kandidatexamen 

i mediekommunikation 

från Teheran University. 

SvENJA kom till Sverige för två år 

sedan när hennes tyska pojkvän 

var utbytesstudent på KTH. Har 

bland annat studerat en termin på 

Hawaii Pacific University. 

PAOLA har jobbat som reporter, 

presstalesman och PR-assistent i 

Brasilien. Har en masterexamen i 

internationell kommunikation och 

mänskliga rättigheter från City 

University i London. 

cHEN har en kinesisk kandidatexamen 

i journalistik. 

DISKUSSIONEN fortsätter och tjejerna 

bjuder på både ris och ros. JMK får sig 

en känga för alldeles för slappa regler 

kring deadlines och lärarnas bristfälliga 

feedback. 

Men det finns något som förenar tjejerna 

och får dem på bättre humör: förtjusningen 

över Stockholm. 

–Stockholm kommer alltid att vara en 

plats där jag känner mig hemma. Jag älskar 

verkligen Stockholm. Staden är väldigt, 

väldigt levande, utan att vara för mycket! 

”Lagom”, haha…, tycker Svenja. 

Niloofar håller med, men har sitt eget sätt 

att se på saken: 

– Jag berättade för en vän att när man 

bor i Stockholm, eller i Sverige, kommer 

ens förväntningar på allt annat att gå upp. 

Grundtanken här är att alla människor är 

goda, om inte motsatsen bevisas. Människorna 

är så trevliga! 

45

– EFTER 11 september 

bestämde jag mig för att jag 

ville bli journalist. Då ville ju 

nästan alla bli korrespondenter. 

Nu är jag inte lika säker längre, 

säger Daniel. 

HAN HAR börjat andra året 

på JMK:s internationella 

mastersprogram. Han kom 

till Sverige med en avslutad 

kandidatexamen i journalistik 

följt av ett år på Irland i 

bagaget. 

TAcK VARE examensarbetet 

han gjorde vid Ponta Grossa 

Universitetet i Brasilien 

vann han andrapriset i en 

prestigefylld tävling för unga 

journalister. Arbetet var 

ett multimedialt magasin, 

specialiserat på kultur, döpt 

till Vox Magazine. 

– Det dåliga var att jag fick 

reda på resultatet när jag be- 

stämt mig för att åka till Irland. 

Inte för att jag direkt 

ångrar min resa, men hade jag 

stannat kvar i Brasilien hade 

jag definitivt haft ett jobb nu. 

EFTER SIN kandidatexamen 

åkte han till Irland, för att lära 

sig engelska. Hans respengar 

gick åt fortare än förväntat 

och för att ha råd att stanna 

tog han de jobb han kunde 

få, bakom olika barer och 

diskmaskiner. 

IRLAND BÖRJADE kännas 

som en besvikelse. Ju mer 

engelska han lärde sig, desto 

mer portugisiska glömde han 

och jobben han fick ta var 

slöseri med tid. 

FÖR ATT ”behålla känslan 

och kontakterna”, som han 

själv säger, började han skriva 

artiklar för olika brasilianska 

tidningar. Artiklar om Sinn 

Jmk vAR 

PERFEkT 

Han vann andrapriset i en prestigefull tävling 

för unga journalister hemma i Brasilien. Han 

fick också en artikel publicerad i Latinamerikas 

största tidning. Ändå tvivlar Daniel Malanski 

på sitt yrkesval. 

” Journalister i Brasilien har det inte så bra. ” 

Fein (IRA:s politiska gren) 

och olika kulturfestivaler 

blev alla tryckta i en regional 

morgontidning. 

– Eftersom Irland blev som 

det blev, kände jag att det vore 

fel att åka direkt hem. Jag hade 

varit ett år i Europa, utan att 

ha åstadkommit någonting 

alls. Jag bestämde mig för att 

ta min master i Europa. JMK 

var perfekt, lektioner på engelska 

och ingen som helst terminsavgift. 

Nästan för bra för 

att vara sant. 

EFTER FLyTTEN till Sverige 

fortsatte Daniel att skriva och 

fick även en artikel publicerad 

i Latinamerikas största tidning 

Folha de Sao Paulo. 

mEN JUST NU är det mest 

studierna som tar upp hans 

tid. Efter dessas slut bär det, 

med största sannolikhet, 

hem för en heltidstjänst 

inom journalistiken. Fram 

tills 28 års ålder har man 

möjlighet att få praktikplats 

på tidningar i Brasilien, något 

han planerar att göra. Men 

alltför optimistisk låter han 

TEXT Morgan Berglund 


inte, när Femte Statsmakten 

frågar om framtiden inom 

journalistiken. 

– Journalister i Brasilien har 

det inte så bra. Det finns en 

enorm konkurrens och lönen 

är inte något vidare. Sedan ägs 

tidningarna av endera stadens 

borgmästare eller den lokala 

starke mannen. Så tyvärr finns 

det en oskriven regel om censur. 

Drömmen är fortfarande 

utrikeskorrespondent. Men 

vad som händer får jag helt 

enkelt se. 

FAkTA 

NAmN: 

Daniel de Souza Malanski 

åLDER: 26 

bOR: Lappis 

UPPväXT: 

Curitiba, Brasilien 

kOm TILL SvERIGE: 

Våren 2007 

bäST mED SvERIGE: 

Folkhemskonceptet 

väRST mED SvERIGE: 

Bristen på ljus 

SAkNAR mEST: Vädret 

och människornas spontanitet.

Förväntningarna 

förbyttes till 

ORO 

En livvakt, filmproducent och journalist vars 

motto i livet är att utforska världen. Sawideh 

Hajinejad från Iran vill jobba i USA eller Australien. 

Men den första resan ut i världen tog 

henne till JMK. 

TEXT och BiLD Hanna Widell 

SAwIDEH, ELLER som hon 

även kallas, Mona, berättar 

med självsäker ton om sina 

upplevelser och förväntningar 

innan flytten till Sverige. 

– Det är genom mina vänner 

som jag har fått tips om 

att studera här på JMK. 

DET VAR INTE bara hennes 

breda kontaktnät och 

vänskapskrets i Sverige som fick 

henne att bestämma sig för att 

komma hit. Också ekonomin 

hade stor betydelse. I Sverige 

är det ju gratis att studera. 

mONA äR uppvuxen i Iran 

där hon vid åtta års ålder 

upptäckte sin passion för att 

skriva. Då visste hon att det 

var journalist hon ville bli. 

Efter gymnasietiden sökte hon 

direkt till masterprogrammet i 

kommunikation i hemstaden 

Teheran. 

UNDER SINA fyra år på 

universitetet producerade 

hon film och jobbade 

som livvakt. I 18 månader 

arbetade hon också extra på 

tidningen Hamshari, en av 

Irans största veckotidningar. 

TIpSEN FRÅN TIDIGARE 

studenter gjorde att Mona 

hade höga förväntningar på 

Sverige, människorna och 

framförallt JMK. De höga 

förväntningarna avdankades 

när Mona fick ett brev där det 

stod att det internationella 

masterprogram i mediekommunikation 

hon antagits 

till inte skulle starta. 

DET VAR EN och en halv 

månad efter att hon fått 

antagningsbrevet från JMK. 

Flygbiljetten var redan bokad. 

Förväntningarna omvandlades 

till oro för avresan till Sverige. 

Hur skulle detta lösas? 

– Genom Anja Hirdman. Hon 

har varit väldigt hjälpsam och 

ordnade så att jag inte kände 

mig stressad. 

mEN LÖSNINGEN blev inte 

den bästa. Den första kursen 

på en helt ny utbildning, i ett 

helt nytt land, med helt främmande 

människor, startade på 

distans. 

– Första tiden har varit lite 

rörig. Men alla lärare på skolan 

är väldigt hjälpsamma. 

mONA BERäTTAR vidare 

om den stora kulturskillnaden 

mellan Iran och Sverige, 

då iranier är mer öppna än 

svenskar. Hon menar att det 

svenska samhället är mer 

individorienterat med fokus 

på den enskilda individen. 

– Även fast kulturskillnaden 

är stor och hemlängtan stundtals 

gör sig påmind, trivs jag 

mycket bra. 

DET äR mED styrka i rösten 

som Mona berättar om sina 

drömmar och mål i livet. Hon 

menar att utlandserfarenheten 

hjälper henne att forma henne 

till den hon är. 

– Mitt motto i livet är att utforska 

världen och få nya erfarenheter, 

det här är ett steg på 

vägen, säger hon. 

– Jag vill gärna flytta till USA 

eller Australien och jobba som 

journalist. 

Men det viktigaste är: 

– Att bli hörd, ha en röst. Men 

framförallt få verklig förståelse 

för olika kulturer i världen. 

FAkTA 

NAmN: 

Sawideh Hajinejad 

åLDER: 23 

bOR: Hässelby 

UPPväXT: Teheran, Iran 

kOm TILL SvERIGE: För 

två månader sedan. 


Folk dömer inte människor 

efter nationalitet, språk eller 

religion. 


Jag är ju ny här, så jag vet 

inte. Men jag tror att det är 

lättare att skaffa sig vänner 

i Iran. 

SAkNAR mEST: Familjen, 

vännerna och att umgås.

ATT STUDERA journalistik 

i Kina är inte riktigt som att 

studera journalistik i Sverige. 

– Vi fick främst träning i det 

praktiska, professionella arbetet, 

som redigering och fotografering. 

I UNDERVISNINGEN nämndes 

det inte uttryckligen vad 

man fick och inte fick skriva 

om. Det var underförstått att 

det fanns ämnen som aldrig 

skulle beröras. Att gå emot 

regimen var uteslutet. 

– En del lärare gav oss råd. 

Men vi förväntades känna på 

oss vad vi kunde och inte kunde 

skriva. Vi skulle vara smarta. 

cHEN, ELLER, Vanessa som 

hon kallar sig i Sverige, har 

gått på JMK:s internationella 

masterprogram i mediekom- 

”Konkurrensen 

i Kina är 

munikation sedan hösten 

2007. Hon växte upp i den 

nordcentrala provinsen 

Shaanxi. På universitetet studerade 

hon först vetenskaplig 

engelska. Sedan sökte hon till 

journalistutbildningen eftersom 

hon var intresserad av 

fotografi. 

cHEN BLEV EN toppstudent 

och kommunistpartiet 

intresserade sig för hennes 

utmärkta studieresultat. Att 

vara medlem i partiet är en 

fördel på den hårda kinesiska 

arbetsmarknaden. 

– I Kina är konkurrensen om 

jobben stenhård. Det är grymt, 

man måste vara överlägsen, 

annars har man inte en chans, 

förklarar Chen. 

ATT HON KOm till Sverige 

var mest en slump. Hon 

träffade en kille vars föräldrar 

StEnHÅrD” 

Det kinesiska kommunistpartiet rekryterar de 

mest framstående studenterna. Chen Liu värvades 

när hon studerade journalistik och engelska 

parallellt. 

– Jag gick endast med för att öka chanserna 

till en bra anställning. 

TEXT Susanna öste 


inte tyckte att hennes två 

kandidatexamina var fina nog. 

Pojkvännen lyckades övertala 

henne att fortsätta studera 

och ta en masterexamen. 

– Jag tror att jag var för svag. 

Jag respekterade min pojkvän 

för mycket. Här i Sverige är 

kvinnor väldigt självständiga. 

De tillhör inte någon och har 

likvärdiga rättigheter, men så 

kände jag inte i Kina. Jag gillar 

nog friheten i Sverige. 

DRÖmmEN VAR att studera 

i USA. De amerikanska 

universitetens höga terminsavgifter 

satte stopp för det. 

Europa var betydligt billigare. 

Till slut hamnade hon på 

JMK. 

– Jag ville förbättra mitt teoretiska 

kunnande och kunskapen 

om utländsk journalistik. 

Jag ville också vidga min syn 

mot världen, säger Chen. 

IDAG äR HON tillsammans 

med en svensk kille och står 

inför sitt livs val. Till våren 

tar hon sin examen. Om hon 

då åker hem till Kina eller 

stannar hos pojkvännen, det 

vet hon inte. 

SpRÅKET HAR stor betydelse 

för hennes val. Chen håller 

på och lär sig svenska, men 

det har gått trögt. Och ingen 

svenska, inget jobb. 

– Jag vet inte om jag vill stanna 

i Sverige. Jag känner mig 

värdelös här. Jag kom ju inte 

hit bara för att ta en examen 

och sedan bli arbetslös, förklarar 

hon. 

FAkTA 

NAmN: Chen Liu 

åLDER: 25 

bOR: Kungshamra. 

UPPväXT: Xi’an, Kina 


Augusti 2007 


Svenska pojkvännen 


Kylan 

SAkNAR mEST: Maten

”I Sverige 

känner jag 

mig hemma” 

I Iran var hon toppstudent och en lovande dokumentärregissör. 

Nu har hon lämnat hemlandet 

bakom sig och siktar på doktorandtjänst i 

Sverige. 

– Här känner jag mig hemma. I Iran var jag 

som en främling, säger Aida Faiz. 

HON äR LÅGmäLD och 

försynt och pratar hellre om 

innehållet i sina filmer och 

studier, än om sig själv och 

sina framgångar. 

AIDA HAR EN diger 

meritlista. Förutom absoluta 

toppresultat på de svåra 

iranska antagningsproven 

till universitetet har hon två 

examina; en kandidatexamen i 

filmregi och en masterexamen 

i dramatisk litteratur. Direkt 

efter sin masterexamen 

sommaren 2007 bar det 

av till Stockholm och den 

internationella masterkursen 

i mediekommunikation på 

JMK. 

EN ANLEDNING till att hon 

valde Stockholms universitet 

var dess höga internationella 

ranking. 

– Jag valde Sverige som land 

därför att en av mina lärare 

på Teherans universitet hade 

tagit sin examen vid ett nordigt 

universitet och berättat för 

mig om samhället, människorna 

och de bra universiteten. 

TEXT Susanna öste 


– Jag studerar för att lära mig 

mer om de ämnen jag vill göra 

filmer om, förklarar hon. 

TILL DESSA HÖR historia, 

mytologi och antropologi. 

Aida är uppvuxen i Teheran, 

i en familj som läste och 

studerade. Under sin studietid 

i Iran intresserade hon sig 

för dokumentärer. Hon 

skrev manus och regisserade 

kortare filmer som utspelade 

sig i antika persiska miljöer. 

Ett par av dem belönades 

med hedersutmärkelser på 

flera iranska och utländska 

filmfestivaler. 

AIDA LER NäR filmerna 

kommer på tal. Hon 

berättar mycket och gärna 

om dem, men vill tona ner 

framgångarna. 

– Jag har valt att syssla med ett 

väldigt smalt område. Dokumentärer 

har en mycket liten 

publik i Iran. Enda sättet att få 

publik är genom festivaler och 

genom vänner och bekanta. 

TV äR INTE ett självklart 

medium. Eftersom den 

iranska televisionen är 

statskontrollerad ställs det 

särskilda krav på de filmer 

som visas. Religion och 

tradition är stommen i det 

iranska samhället. Det är 

en av anledningarna till att 

hennes filmer istället utspelar 

sig i antika och mytologiska 

miljöer. 

– Det finns redan många som 

gör dokumentärer inom religion 

och tradition. Fg Jag ville 

göra något annorlunda. Om 

jag ska göra dokumentärer 

kommer de att handla om kultur 

och historia. 

FÖR TILLFäLLET har hon 

inga planer på att återvända 

till Iran. Studierna på JMK 

har öppnat nya fönster. Hon 

vill stanna kvar i Sverige och 

siktar på en doktorandtjänst. 

Avhandlingen ska i så fall 

handla om demokrati; vilken 

roll medierna spelar i att lära 

ut demokrati. 

– Jag gillar de nordiska länderna 

eftersom jag tycker att 

atmosfären är väldigt fridfull. 

De har en fredlig hållning till 

sitt folk och till andra länder. 

Det tycker jag är intressant, 

säger Aida. 

FAkTA 

NAmN: Aida Faiz Jafari 

åLDER: 27 

bOR: Stockholm 

UPPväXT: Teheran, Iran 


Augusti 2007 


Demokrati 


Den korta sommaren 

SAkNAR mEST: Frukt, 

mina böcker, mina 

föräldrar

50 

REPORTAGE // 

ur en annan vinkel 

För många som går en utbildning på JMK är det slutgiltiga målet att bli 

journalist. Men det finns andra vägar att utforska, där JMK:s utbildning 

ändå kan komma till användning. 

OScAR POULSEN hade en framtidsvision om att jobba som 

populärkulturjournalist. Han började därför MKV-utbildningen 

på JMK våren 2004 och läste till och med c-kursen. När 

han väl avslutat grundutbildningen hade journalistdrömmarna 

avtagit. Då han inte heller ville forska i journalistik valde han 

att inte fortsätta utbildningen. 

NäR vI TRäFFAS har han precis levererat det sista numret av 

nystartade fotomagasinet ”Vidvinkel magazine” till rätt butik. 

Han är spänd och nervös inför uppstartandet och hoppas såklart 

att så många nummer som möjligt säljs. Vidvinkel Magazine 

är ett konstfoto-magasin startat av Oscar och kollegan 

Samuel Lind. Fokus ligger på ungt och samtida svenskt foto. 

Första numret är 120 sidor och innehåller bilder från 25 fotografer 

i åldrarna 20-33 år. 

vIDvINkEL STARTADE som en Internetsida, en plats för unga 

och oetablerade fotografer att visa upp sig på. Då det finns 

ett flertal lovande fotografer i Sverige ville Vidvinkel visa upp 

några av dem. 

– Vi ville plocka ur några russin ur fotokakan. 

OScAR OcH SAmUEL har sedan uppstartandet av sajten även 

startat en Facebook–grupp och arrangerat ett antal utställningar. 

För ett halvår sedan väcktes idén att de skulle starta 

en tidning. 

DE HAR båDA GåTT GRUNDkURSEN I mkv, men Samuel på 

Södertörns högskola. Oscar ser sin utbildning på JMK som 

allt annat än bortkastad. 

– Jag har fått användning av massa grejer jag lärde mig. 

C-uppsatsen han skrev byggde på kvalitetsdistinktioner i populärkultur, 

och han tycker att utbildningen har lärt honom att 

se vad som är bra respektive dåligt. Men han påpekar också att 

allt är väldigt subjektivt och beror på hur man tolkar det. 

– Våra bilder hamnar lätt i det som kan uppfattas som lågkultur. 

De är inte elitistiska på något sätt men inget behöver vara 

bättre än något annat. 

vEm SOm HELST kAN Få SINA bILDER PUbLIcERADE på 

sajten eller i tidningen, så länge Oscar och Samuel tycker om 

vad de ser. Oscar anser att det finns mycket olika saker som 

gör en bild intressant. Huvudsaken är att den ”vibrerar”, att 

den sticker ut från mängden. 

– Det kan vara en blick man annars inte hinner uppfatta. Motivet 

kan vara vad som helst så länge bilden känns personlig, 

Oscar Poulsen och Samuel Lind 

släpper fotomagasinet Vidvinkel. 

TEXT Karin Moberg 

närvarande och trovärdig. 

TIDNINGEN äR HELT FRI FRåN ANNONSER och alla utgifter 

är bekostade ur egen ficka, med viss sponsring på papper, 

tryck och leverans. Målet är att kunna fortsätta jobba med 

sponsorer för att slippa reklam. 

– Men skulle Canon höra av sig och erbjuda 50 000 för en annons 

skulle det nog vara svårt att säga nej. 

TAck vARE ATT TIDNINGEN inte har någon reklam ser den 

nästan ut som en fotobok. 

– Bilderna vi har passar bäst att titta på för nöjes skull snarare 

än till reklam, mode eller nyheter. 

Oscar ser dock svårigheter med att få folk att betala för kultur, 

oavsett vilken typ det är. 

– Många ser nog tillbaka på sin skoltid och ser det som en gratis 

nödvändighet att gå på museum och sådant, det var något 

man gjorde för att man var tvungen och inte för att man ville. 

Idag är folk är beredda att lägga 140 kronor på en hamburgertallrik 

men inte på kultur. 

NU HOPPAS DE kUNNA SäLJA så många exemplar som möjligt, 

så att de slipper betala även nästa nummer ur egen ficka. 

– Den är kanske dyr jämfört med VeckoRevyn men billig jämfört 

med en fotobok. Det är en fin produkt gjord av kärlek 

och pengar. 

FoTo: Jesper Ulvelius, Samuel Lind, Oscar Poulsen, Erika 

Svensson, Jenny Kristina Nilsson

52 

KRÖNIKA // 

HANNES FOSSBO 

hannes.fossbo@femtestatsmakten.se 

den 

könsneutrala 

äktenskapsbalken 

Kan kungen och drottningen nästa gång bli drottningen 

och drottningen? Varken hovet eller regeringen vill reda ut 

den kontroversiella frågan om hur successionsordningen 

påverkas av en framtida könsneutral äktenskapslag. 

År 1979 beslutade riksdagen att kungafamiljens förstfödda 

– även om det råkade vara en prinsessa – skulle kunna 

ärva Sveriges tron. Samma år upphävde Socialstyrelsen 

sjukdomsklassifikationen av homosexualitet. Så när nu 

flator och bögar varit friskförklarade i snart 30 år kanske 

det första queera kungaparet i världen är en möjlighet? 

Äktenskapsbalken kommer möjligtvis inom en snar framtid 

att könsneutraliseras och Sveriges befolkning blir fria att 

äkta varandra i rosa-rosa och blå-blå relationer. Men hur 

förhåller sig landets äldsta grundlag till detta? Tillåter 

successionsordningen woman-on-woman och man-on-man 

action? Och vad tycker hovet och kungafamiljen själv? 

Successionsordningen reglerar den svenska tronföljden. Till 

exempel gör den gällande att en tronarvinge måste bekänna 

sig till luthersk-evangelisk tro, annars förloras rätten till 

tronen. Och så måste statschefen (det vill säga kungen) och 

regeringen godkänna valet av hustru/make. 

- Men om kungen godkänt giftermålet ska det hemskt mycket 

till för att regeringen ska motsäga sig tronarvingens gemål, 

principiellt handlar det då om formalia, säger ämnesråd 

Katrin Hollunger på justitiedepartementet. 

Tronarvingen är fri att äkta efter fritt hjärta men kan bara bli 

regent om ovanstående instanser godkänt giftermålet. Om 

däremot tronen ärvs innan det blivit aktuellt med äktenskap 

för tronarvingen behövs inget godkännande av regeringen: 

en drottning eller kung är fri att gifta sig med vem hon eller 

han vill. 

Successionsordningen ändrades alltså 1979 och tog ett steg 

mot jämställdhet. Hade inget ändrats och prins Carl Philip 

ärvt tronen och gift sig heterosexuellt så hade hans hustru 

enligt nuvarande praxis blivit drottning av Sverige. När nu 

istället kronprinsessan ärver tronen, och om även hon antas 

gifta sig straight, vad får hennes make för titel? 

- Det står inte i lagen att kronprinsessans gemål inte blir 

kung. Titlarna är inte reglerade av successionsordningen 

utan det är kungen som bestämmer över det, säger Katrin 

Hollunger. 

Åsa Gunnarsson, som är anställd på hovet, intygar detta. 

Kronprinsessan Viktoria är sedan länge tillsammans med 

gymägaren Daniel Westling. Men hon har aldrig offentligt 

definierat sina sexuella preferenser, varför det inte går 

att fastslå huruvida hon är bi- eller heterosexuell. Så rent 

hypotetiskt kanske hon kommer att lämna Daniel och bli 

kär i och vilja gifta sig med en kvinna. Hur regeringen skulle 

ställa sig till detta vill inte Katrin Hollunger uttala sig om 

utan hänvisar till justitieministerns pressekreterare. Men 

varken Jeanette Mattson, justitieministerns pressassistent, 

eller Edvard Unsgaard, statsministerns pressansvarige, kan 

svara på detta utan bollar frågan vidare in i regeringen. 

Efter några dagars betänketid svarar kansliråd Torbjörn 

Malm. Han förklarar att den lagrådsremiss om äktenskaps- 

och partnerskapsutredningen som just nu förbereds på 

justitiedepartementet inte omnämner Sveriges tronföljd 

eller kungafamiljens titlar. Dessutom lämnar inte regeringen 

några förhandsbesked om hur de skulle bemöta ett eventuellt 

samkönat regentpar. 

Från hovet kommer samma svar: de vägrar att bemöta 

frågan om samkönade relationer på slottet. 

iLLuSTRATion Tove Dåderman

”Byt namn! 

och andra sätt 

att lyckas som 

journalist” 

Av. Anders Rydell och Klas Ekman 

mED ETT PASTELLROSA OmSLAG och den slagkraftiga 

titeln, ser jag den amerikanska självhjälpskulturen 

breda ut sig även i Sverige. I boken ”Byt namn!” redogör 

Anders Rydell och Klas Ekman för hur aspirerande 

journalister ska bli roliga och belästa - och rolig, det är 

den. Kvickt språk, en nypa matnyttiga tips och smågulliga 

anekdoter i form av barndomska karriärdrömmar. 

Rydell och Ekman har skrivit en lättsam guide till hur 

du bäst blir... just det, Rydell eller Ekman. 

övERLAG äR DET kUL att befinna sig bland dessa två 

journalister. Vem visste till exempel att Anders Rydell 

ljög sig till praktikplatsen på Bon, som sedan ledde till 

en redaktörspost? Eller att Klas Ekman vikarierat för 

Ebba von Sydow på Expressens fredagsbilaga? Men 

den blir aldrig mer än bara rolig. Boken varvar tips av 

typen ”Bygg ett tilltalande CV”, till mer komiska inslag 

som ”Erövra högre status”. Jag tycker däremot att det 

är synd när en av mina favoritjournalister Rydell tipsar 

mig om att jag kan - precis som han gjorde - ljuga mig 

till ett journalistjobb. Jag tycker också att det är synd 

när journalistjobbet åter blir ett yrke där utbildning endast 

är högskolepoäng och ingen betydande merit. Det 

som till slut ändå räknas, är när journalisten hamnar på 

flest vimmelbilder. 

SAmmANFATTNINGSvIS äR DET lättläst kvällsläsning, 

som mest handlar om två journalister vilka råkade bli 

namnkunniga. Däremot kan jag se tjusningen i att ta 

boken från hyllan, slå upp den och åter läsa om vilken 

sida i väskdebatten jag skulle ha tagit för att bäst lyckas 

som journalist. Det är nog bara att börja vänja sig, ”Byt 

namn!” är bara en i raden av karriärsböcker som håller 

på att ta fäste. 

Jag undrar, är self help-lit vår nya chic lit? 

TEXT Johannes Edmark 

BiLD Martin Vallin & Atlas Förlag

54 

KRÖNIKA // 

Morgonstund har… 

Väckarklockan ringer och i hela femton minuter ligger jag där i sängen 

och drar mig. Känner att det är en bra dag jag har vaknat till. Jag glider 

i mina tofflor och drar på mig en grå och sliten morgonrock, för stunden 

har jag ett enda mål; kaffe! 

Det för korridoren gemensamma köket ligger mitt emot mitt studentrum 

vilket ibland kan ses som praktiskt. Vad som kan ses som mindre 

praktiskt och som ett smärre mysterium är att SSSB inte byggde pentryn 

i studentlägenheterna. Som student betalar man ju ett så fantastiskt 

överpris för de halvt sunkiga 17 kvadraten att ett litet pentry är 

det minsta man kan begära. 

Med den rykande hägringen av en god kopp kaffe som kittlar mina 

sinnen stiger jag in i köket och tar sikte mot kylskåpet, när plötsligt 

något avskyvärt inträffar. Jag vet att det redan är för sent när jag sätter 

ner foten och känner hur någonting smulas sönder under min högra 

toffla. Det ruttnande, illaluktande och krossade ägget som ligger 

under min fot får mig att känna mig som småpojken som fått veckopengen 

stulen. 

För hand plockar jag upp de krossade bitarna av äggskal (de kan verkligen 

bli små!). Mina av ägg dränkta (nåja) tofflor hamnar i botten av 

soptunnan. Lika bra att torka av bänkarna när jag ändå är i farten. 

Knappt har jag hunnit bli klar innan jag inser att klockan börjar bli 

sen. 

Skyndsamt går jag tillbaka till lägenheten, drar på mig i mina jeans 

och en tröja. Packar skolväskan, kollar återigen klockan och börjar så 

smått inse det oundvikliga. Jag kommer varken hinna dricka kaffe eller 

lusläsa DN som planerat. 

Den följande skoldagen blev en smärre katastrof där jag varken kunde 

koncentrera mig på föreläsningen eller ens njuta av min alldeles för 

sena kopp kaffe. Jag kunde helt enkelt inte släppa min sammandrabbning 

med det ruttna ägget. 

Med detta sagt vill jag uppmana min hyresvärd att ta sitt förnuft till 

fånga. Med tanke på att det är 20 personer som delar ett kök är det 

inte konstigt att det blir ofräscht i tid och otid. SSSB, snälla sluta bygga 

skräplägenheter och tänk på att studenter är också människor! 

Dante Thomsen 

dante.thomsen@femtestatsmakten.se 

ägg 

under 

sulan?

UTSTäLLNINGAR 

KULTURHUSET 

Nan Goldin 

6 september - 7 december 

Ann Eringstam: Story Line 

8 november - 22 mars 2009 

Nuevas historias – samtida spanskt fotografi 

4 oktober - 25 januari 2009 

Efter haveriet eller istället för? 

22 november - 21 december 

Julia Peirone: Golden me 

27 november - 8 februari 2009 

Stranger-utställning 

5 december - 11 januari 2009 

Mikael Lundberg: Reflexion 

17 oktober - 29 mars 2009 

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 

4½ Miljarder år 

Den mänskliga resan 

Den sinnrika människan 

Liv i vatten 

Livets mångfald 

Natur i Sverige 

Polartrakterna 

Rainbow Animals 

Skatter från jordens inre 

Uppdrag:KLIMAT 

MODERNA MUSEET 

Tid & Plats: Los Angeles 1957-1968 

4 oktober 2008 - 6 janauri 2009 

Max Ernst. Dröm och revolution 

20 september 2008 - 11 januari 2009 

NATIONALMUSEUM 

Lura Ögat 

t.o.m 11 januari 

Den moderna formen 

Formen i Sverige 

TEATER 

STADSTEATERN 

Klara Soppteater 

Krig och fred 

Tre systrar 

Kärleksköparen – Fröding naked 

Arsenik och gamla spetsar 

Anne Franks dagbok 

Nathan den vise 

Den allvarsamma leken 

Soffan – Seminarier 

Sagan om den lilla farbrorn 

Kvinnornas hämnd 

Cabaret 

Petra von Kants bittra tårar 

Fem gånger Gud 

Gabriel 

Vildanden 

KALEnDARiE 

DRAMATEN 

Hamlet 

Drottningens juvelsmycke 

Onkel Vanja 

Små äktenskapliga brott 

Bernardas hus 

Den fule 

Den ömhet jag är värd 

Upp i sadeln! 

Love och cirkusfåglarna 

Kung Ubu 

kONSERTER 

20 November 

Alberto Pinton Quintet, Fasching 

21 November 

Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio, 

Fasching 

22 November 

Julkonsert Sånger för livet, Globen 

DIO - Distraught Overlord, KLUBBEN 

LAMBCHOP, BERNS SALONGER 

Mofeta & Jerre med Spiderdogs, Fasching 

23 November 

The Unholy Alliance, Hovet 

Bo Kaspers Orkester, Cirkus (även 24/11) 

The Hits of The Sixties!, Rival 

Scott Hamilton Scandinavian..., Fasching 

LITTLE RICHARD, BERNS SA- 

LONGER 

24 November 

Brus Trio, Fasching 

THE ROOTS, BERNS SALONGER 

25 November 

BLACK LABEL SOCIETY, BERNS 

SALONGER 

Kathleen Edwards, Debaser - Slussen 

Lars Ekman Kvartett, Fasching 

26 November 

After Work - Pygmé Jazz Band, Fasching 

The Soundtrack of Our Lives, Cirkus 

THE TING TINGS, BERNS SA- 

LONGER 

27 November 

Håkan Broström s New Places..., Fasching 

28 November 

Harriet Tubman (USA), Fasching 

29 November 

Mustasch, Arenan / Fryshuset 

Light of Day ft Jesse Malin mf, BERNS 

SALONGER 

Jazzkamikaze (DK), Fasching 

Elza Soares, BERNS SALONGER 

30 November 

Vocal Vikings Julkonsert, Cirkus 

Elvis Forever, Rival 

1 December 

Manhattan Transfer, Cirkus 

Country & Eastern Christmas..., Fasching 

2 December 

LENA + ORUP, Cirkus (även 3/12) 

Fucked Up, Debaser - Slussen 

Bullet For My Valentine, Arenan / Fryshuset 

3 December 

Carl Orrje s cup of tea, Fasching 

4 December 

Elton John - The Red Piano, Globen 

Amparo & Lakitty, Fasching 

5 December 

Afasi & Filthy, Fasching 

Süperstar Orkestar-Balkan Beat, Fasching 

6 December 

Ronnies Room, Fasching 

Rolf Wikström, Fasching 

7 December 

Less Than Jake, KLUBBEN 

Chick Singer Night, Fasching 

Biohazard, Debaser - Slussen 

Gary Louris & Mark Olson, BERNS 

SALONGER 

8 December 

N*E*R*D, Cirkus 

The Game, KLUBBEN 

Anna Ternheim, Orionteatern 

Chris Potter Underground (USA), 

Fasching 

9 December 

Meloscope, Fasching 

10 December 

After Work-Good Morning Blues, Fasching 

Alter Bridge, Arenan / Fryshuset 

Soilwork, Debaser Medis 

Maria Möller Show, Cirkus 

Jungle Brothers Soundsystem, BERNS 

SALONGER 

11 December 

Carin Lundin, Fasching 

12 December 

Idol Final, Globen 

The Rock n Soul Experience, Playhouse 

Teater (även 13,14/12) 

HOFFMAESTRO & CHRAA, 

BERNS SALONGER 

Millencolin + support, Arenan / Fryshuset 

13 December 

Motörhead, Hovet 

Timbuktu & Damn, BERNS SA- 

LONGER 

14 December 

Vince Neil (of Mötley Crüe), Arenan / 

Fryshuset 

Yael Naim, BERNS SALONGER 

15 December 

ANGELS IN HARLEM, NALEN- 

STORA SALEN 

16 December 

Whitesnake, Hovet 

17 December 

OPETH, Debaser Medis 

Eldkvarn, BERNS SALONGER 

18 December 

PETER JÖBACK - EN JULKON- 

SERT, Globen 

20 December 

Carola - Jul i Betlehem, Cirkus 

21 December 

ERIC GADD, BERNS 

På bIO 

21 November 

Madagaskar 2 

Twilight 

28 November 

De ofrivilliga 

En tomtesaga 

Happy-Go-Lucky 

Sex drive 

5 December 

Body of lies 

Die Welle 

My Best Friends Girl 

Rachel getting married 

Vi hade i alla fall tur med vädret igen 

12 December 

Livet från den andra sidan 

RocknRolla 

The day the earth stood still 

17 December 

En liten julsaga 

19 December 

The Duchess 

Lasse-Majas detektivbyrå 

Mellan väggarna 

25 December 

Allt flyter 

Australia 

Chihuahuan från Beverly Hills 

Yes Man 

TEXT Karin Moberg 

BiLD Carolina Palmqvist

6 - Femte Statsmakten

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

6 - Femte Statsmakten

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?