Lika som bär? Kommunerna i Norden - Kommunerna.net

Lika som bär? 

Kommunerna i Norden 

Fikt och Ny Kommun 2017

2 

• NORDEN 

En allt mer splittrad nordi 

I jämförelse med kommunerna i resten av Europa är de 

nordiska kommunerna förvillande lika: samma typ av 

uppgifter, ungefär samma förhållande till staten och en 

stor grad av diffusion, det vill säga länderna lånar idéer 

av varandra. 

På närmare håll framträder olikheterna. 

År 2010 lever Danmark 

sedan tre år med en helt ny kommun- 

och regionstruktur. Finland 

befinner sig fortsättningsvis mitt 

uppe i en stor förändringsprocess. 

I Norge och Sverige strandade förslagen 

om storregioner, men samordnings- 

och valfrihetsreformer 

förändrar villkoren för den kommunala 

verksamheten. Många 

yttre faktorer är gemensamma – 

finanskrisen, IT-utvecklingen, klimatpolitiken 

– och verkar resultera 

i likartade lösningar. 

Ekonomisk kris och strama 

tyglar på kommunalekonomin 

De två senaste åren har den globala 

finanskrisen påverkat de offentliga 

finanserna och härmed 

också den kommunala ekonomin. 

Diskussionen om kommunernas 

framtid förs i Danmark, Finland 

och Sverige med starka referenser 

till det ekonomiska läget, medan 

den norska diskussionen förefaller 

att beröras mindre av de ekonomiska 

ramvillkoren. Regeringarna 

prioriterar sunda offentliga finanser 

och det uppfattas som viktigt 

att man håller kommunsektorns 

finanser under kontroll. Åtgärdsprogrammen 

innehåller mekanismer 

för att dämpa kostnadsökning 

Finlands Kommunförbund har inlett projektet 

Ny Kommun 2017 för att ta fram modeller för 

livskraftiga kommuner. Som en del av projektet 

har Siv Sandberg skrivit om erfarenheter 

och strävanden på annat håll i Norden. 

Bilaga till Finlands kommuntidning 6/2010 

Utkommer 24.8.2010. 

Tryckeri Kirjapaino Uusimaa, Borgå. 

FINLANDS KOMMUNTIDNING 6|2010 NORDEN-bilaga 

och förbättra produktivitet. Vårdkostnaderna, 

vårdkedjorna och 

tillgången till vård uppfattas som 

ett problem överallt, trots att sjukvården 

numera organiseras mycket 

olika i de nordiska länderna. 

I Danmark innehåller avtalet 

om den kommunala ekonomin 

för 2011 en överenskommelse om 

kommunala halvårsräkenskaper 

för att man ska kunna hålla bättre 

koll på finanserna samt förslag 

om att minska detaljregleringen 

av verksamhet där kostnaderna 

skjutit i höjden. I Finland förutsätts 

i synnerhet de 20 största 

städerna förbättra produktiviteten 

i den kommunala serviceproduktionen 

och även här förs diskussioner 

om att avskaffa regler 

som gör verksamhet dyrare. 

Individen i fokus förändrar 

kommunernas roll 

Ett gemensamt drag i många av de 

förändringar som genomförts eller 

är på gång är att de sätter individen 

i centrum. Invånaren ska ha en 

enda adress till den offentliga sektorn, 

vilket varit strävan i den danska 

strukturreformen, i den norska 

nav-reformen (den nya arbets- 

och välfärdsförvaltningen) och i 

svenska och finländska försök med 

bland annat medborgarkontor. 

a n e ce c i l i e bl i c h f e l dt/no r d e n .c o m 

Ett gemensamt 

drag i 

många 

förändringar 

som 

genomförts 

är att 

de sätter 

individen i 

centrum.” 

Ny kommun 2017 och Norden 

IT-teknikens utveckling och 

den högre datortätheten har drivit 

på kraven på att flytta ut offentlig 

service på nätet och att riva 

gränserna mellan kommunala 

och statliga myndigheter – åtminstone 

ur invånarens/datoranvändarens 

synvinkel. I OECD:s 

rapport om Danmark som informationssamhälle 

(2010) betonar 

man vikten av att den offentliga 

förvaltningen framstår som en 

helhet. I Finland har flera nationella 

arbetsgrupper pekat på att 

bättre utnyttjande av IT-teknik 

kunde spara pengar och förbättra 

kundservicen, men att kommunernas 

och statens IT-system inte 

alls fungerar effektivt. 

SIV SANDBERG 

har producerat alla texter i Norden-bilagan. 

Hon är kommunforskare vid Åbo Akademi 

och forskar bland annat i kommunstrukturer 

och regional utveckling. 

Omslagsbild Dagis av Magnus Fröderberg/ 

norden.org. 

Webben www.fikt.fi.

sk kommunmodell 

Sverige utmärker sig som det 

land där föräldrars rätt att välja 

skola för sina barn, patienters rätt 

att välja sjukhus och åldringars rätt 

att välja mellan privat och kommunal 

vård just nu är högst prioriterat. 

Den borgerliga regeringen har 

drivit på utbyggnad av valfrihetssystemet, 

med bland annat obligatoriskt 

vårdval inom primärvården, 

förekomsten av friskolor och 

privata alternativ. Stockholmsregionen 

är ett ideologiskt skyltfönster, 

där maktskiften ofta medför drastiska 

förändringar i hur den kommunala 

servicen produceras. I de 

övriga nordiska länderna är inte 

skiljelinjen offentligt–privat lika 

politiskt laddad som i Sverige, 

men tendensen är att individernas 

rätt att välja ökar när den offentliga 

servicen reformeras. 

Mellan autonomi och 

integration 

bruno dente & francesco 

kjellberg beskrev i en studie 

av kommunalförvaltningen i Västeuropa 

(1988) den lokala självstyrelsen 

med utgångspunkt i polerna 

autonomi och integration. 

Kommunerna i en välfärdsstat är 

både autonoma i förhållande till 

staten och integrerade i det na- 

2010-talets 

nordiska 

kommun 

kommer 

allt oftare 

att vara 

tillhandahållare 

istället för 

producent 

av offentlig 

service.” 

tionella systemet. Autonomin tar 

sig uttryck i bland annat beskattningsrätt, 

planeringsmonopol och 

kommunal demokrati. Integrationen 

representeras av sådant som 

nationell lagstiftning, övervakning 

och statsandelssystem. 

De reformer och den utveckling 

som genomförts under de senaste 

fem till tio åren i Norden är inte 

helt lätt att placera i förhållande till 

polerna autonomi och integration. 

I ett avseende ökar autonomin: 

Kommuner och regioner får 

fler uppgifter, t.ex. inom miljöområdet 

och arbetsmarknadspolitiken. 

Kommuner har fortsättningsvis 

stor frihet att välja hur 

de löser sina åtaganden. I enlighet 

med den moderna synen på 

tillväxt- och utvecklingspolitik 

förutsätts kommunerna ta ekonomiskt 

ansvar för bl.a. lokala infrastrukturprojekt. 

Å andra sidan har styrningen av 

den kommunala ekonomin stramats 

åt: kommuner straffas för 

höjda skatter och toleransen för en 

avvikande kostnadsbild minskar. 

Kraven på rapportering om ekonomi 

och verksamhet har ökat och 

i kölvattnet på dem blir iakttagna 

skillnader lätt beskrivna som problem. 

I bland annat Finland har 

det kommunala planmonopolet 

uppfattats som ett problem med 

tanke på att åstadkomma hållbara 

strukturer i stadsregionerna. 

STRUKTURREFORMER I NORDEN 

Reformförslag 

2006–07 

Danmark Strukturreform: kom- 

munsammanslagning- 

ar & nya regioner 

Finland Kommun- och service- 

strukturreform 

Norge Fylkeskommunerna 

(18) ersätts av 7–9 

regioner 

Sverige Landstingen (20) 

ersätts av 7–9 region- 

kommuner 

ANALYS • 3 

Utvecklingen i riktning mot 

ökad valfrihet för individen och 

ökad integration av olika offentliga 

tjänster ur brukarens synvinkel 

har inslag av både autonomi 

och integration. Å ena sidan 

flyttas valmöjligheter från kommunala 

beslutsfattare till individer, 

och kommuninstitutionens 

identitet försvagas. Å andra sidan 

medger systemen fortsättningsvis 

kommunal profilering och anpassning 

– de mest radikala modellerna 

i Sverige är lokalt, inte 

nationellt, bestämda. En outredd 

fråga är i vilken omfattning förekomsten 

av privata alternativ riskerar 

att urholka den kommunala 

verksamheten. I varje fall förändras 

både kommunens och de 

kommunala beslutsfattarnas roll. 

2010-talets nordiska kommun 

kommer allt oftare att vara tillhandahållare 

istället för producent 

av offentlig service. Befolkningsutvecklingen 

i de nordiska 

länderna har lett till en koncentration 

av invånare till storstadsregionerna. 

Det skapar tryck på 

att hitta modeller som är anpassade 

till en mer urbaniserad tillvaro, 

samtidigt som de perifera 

kommunernas särbehov framstår 

som ännu mer accentuerade. 

Korstrycket mellan autonomi – 

lokal verksamhet på lokala villkor 

– och integration – omsorgen om 

den nationella helheten – består. 

Läget 2010 

Strukturreformen genom- 

förd 1.1.2007, följdes av bl.a. 

en kvalitetsreform 

Reformen verkställs fram 

till 2012 

Genomfördes inte i plane- 

rad omfattning, inga nya 

regioner, men nya uppgif- 

ter till fylkeskommunerna 

Har ännu inte genomförts, 

storregioner förefaller 

osannolika 

FINLANDS KOMMUNTIDNING 6|2010 NORDEN-bilaga

4 

• NORDEN 

Den nuvarande danska kommun- och regionstrukturen har fungerat sedan 

strukturreformen verkställdes den första januari 2007, alltså i drygt tre år. 

Tre år med ny struktur 

För kommunernas del innebar reformenkommunsammanslagningar: 

271 kommuner blev 98 

och en typisk dansk kommun har 

numera drygt 40 000 invånare. 

Dessutom fick de nya och större 

kommunerna fler uppgifter inom 

miljösektorn, det sociala området 

och sysselsättningspolitiken. 

På regional nivå lades de tidigare 

tretton amtskommunerna 

ner och ersattes av fem nya regioner 

med sjukvården som huvudsakligt 

ansvarsområde. Regionerna 

har dessutom en del uppgifter 

inom regional planering och 

specialiserad socialomsorg. Regionerna 

leds av folkvalda organ, 

men är inte självstyrande enheter 

i egentlig mening. De saknar beskattningsrätt 

och har inte kompetens 

att åta sig andra uppgifter 

än de direkt lagstadgade. Regionernas 

verksamhet finansieras 

genom statsbidrag och kommunala 

betalningsandelar särskilt 

för varje uppgift. De regionala beslutsfattarna 

har inte möjlighet 

att använda pengar som beviljats 

för sjukvård till att finansiera regional 

planering eller vice versa. 

Enligt en statusrapport från 

2009 förlöpte övergången till den 

nya strukturen effektivt och smidigt, 

trots de omfattande förändringarna. 

Kommunerna bedömer 

att reformen har gett dem bättre 

förutsättningar att klara av uppgifterna 

särskilt inom miljö- och 

planläggningsområdet, social- 

och hälsosektorn samt inom arbetsmarknadspolitiken. 

Problem 

konstateras förekomma i kontaktytan 

mellan kommuner och regioner. 

Den nya strukturen har för- 


ändrat både medborgarnas och 

politikernas roll. Dessutom bedömer 

man att det behövs fortsatta 

insatser för att säkra effektiviserings- 

och rationaliseringsvinster 

inom de nya strukturerna. 

Borger.dk – en ingång till den 

offentliga sektorn 

De danska kommunerna hade 

redan tidigare ansvar för sådana 

uppgifter som i Finland sköts 

av FPA, det vill säga socialförsäkringar 

och pensioner. Sedan arbetsmarknadsfrågorna 

den 1 januari 

2009 överfördes till de 

kommunala sysselsättningscentren 

är kommunerna i allt större 

utsträckning de danska medborgarnas 

primära ingång till den 

offentliga sektorn. Kommunerna 

har efter reformen fått rätt att 

anställa särskilda medborgarrådgivare 

för att se till att invånarna 

hittar rätt i de nya strukturerna. 

Omorganiseringen kompletteras 

av utvecklingen av e-service, 

som ger tillgång till offentlig 

service på elektronisk väg bland 

annat genom medborgarportalen 

borger.dk. I en utvärdering från 

OECD 2010 konstateras att Danmark 

är en föregångare när det 

gäller att erbjuda offentlig e-service 

på ett smart sätt, men att det 

ännu finns mycket att göra när 

det gäller att göra gränserna mellan 

de offentliga institutionerna 

osynliga för invånarna. 

Kvalitetskontrakt, avbyråkratisering 

och avtal om god 

decentral styrning 

Kvalitetsreformen i de danska 

kommunerna strävar efter att 

5REGIONER 

MED ANSVAR 

FÖR 

■ sjukvård 

■ vissa socialauppgifter 

och 

■ vissa uppgifter 

inom 

regionalplanering 

■ 98 kommuner:medianstorleken 

43 

000 invånare. 

■ Den minsta 

kommunen 

har 2 145 

inv. och den 

största 502 

362 inv. 

säkra att den kommunala servicen 

håller hög kvalitet. Kvalitetsreformen 

har medfört ökade krav 

på dokumentation och kvantifiering 

av kommunala mål och insatser. 

Senast den 1 juli 2010 ska 

varje kommun utarbeta ett kvalitetskontrakt 

som på ett begripligt 

sätt synliggör de politiska målen 

för invånarna och klargör vilken 

kvalitetsnivå kommunen strävar 

efter inom varje sektor. Det utarbetas 

hjälpmedel för att man lättare 

ska kunna fastslå till exempel 

vad som är god barn- eller 

äldreomsorg. 

Samtidigt med kvalitetsreformen, 

som innebär ökade krav på 

dokumentation och rapportering, 

har man startat en avbyråkratiserings- 

och regelförenklingsprocess 

med syfte att frigöra resurser 

för kundservice. År 2008 ingick 

den danska regeringen och 

centralorganisationen Kommunernes 

Landsforening ett avtal 

om principerna för decentral 

styrning (se faktaruta). Utgångspunkten 

är att staten ska styra 

genom övergripande mål och att 

kommunerna och deras personal 

ska ha handlingsfrihet när det 

gäller att verkställa uppgifterna. 

Förutsättningen är dock att kommunerna 

visar sig kapabla att ta 

tag i situationen när medborgare 

riktar klagomål mot hur ärenden 

sköts. Kan kommunerna inte 

korrigera fel som begåtts är risken 

att den detaljerade centrala 

styrningen ökar. 

Stram ekonomisk styrning 

Den globala ekonomiska krisen 

påverkar dansk offentlig sektor

m a r i a br o m m e l s 

3 

och härmed även kommunernas 

ekonomi. I avtalet om den kommunala 

ekonomin mellan staten 

och kommunerna för år 2011 fastslås 

att de statliga satsningarna 

på den kommunala servicen förblir 

på nuvarande höga nivå. Det 

anses ändå nödvändigt att stoppa 

utgiftsökningen i den kommunala 

ekonomin. Åtgärdsförslagen 

innefattar stramare uppföljning 

av de kommunala finanserna genom 

halvårsräkenskaper. Inom 

de sektorer där kostnadsökningen 

varit mest dramatisk – bland 

annat inom specialundervisningen 

och äldreomsorgen – är förslaget 

att man går in för ett enklare 

regelverk för exempelvis behovsprövning 

för att få ner kostnaderna. 

Nyhavn i 

Köpenhamn. 

I en utvärdering 

från 

OECD 2010 

konstateras 

att Danmark 

är en 

föregångare 

när det 

gäller att 

erbjuda 

offentlig eservice.” 

DANMARK • 5 

Tio principer för decentral 

styrning: Överenskommelse 

mellan danska regeringen 

och Kommunernes 

Landsforening 2008. 

Klar ansvarsfördelning mellan 

stat och kommuner. 

1. Tydligt uppgiftsansvar 

inför medborgarna 

2. Enskilda frågor löses 

konkret 

Mål- och ramstyrning är 

grunden för samarbetet 

mellan stat och kommuner 

3. Klara mål och fokus på 

resultat 

4. Dokumentation av 

insats och effekter 

Klart politiskt ledningsansvar 

och utrymme för led- 

ning och medarbetare i de 

utförande institutionerna 

5. Politiska målsättningar 

styr insatsen 

6. Decentralt ledningsrum 

och metodfrihet 

7. Mål och resultat synliggörs 

för medborgarna 

8. Aktiv roll för medarbetare 

och brukare 

Gemensamt ansvar för förenkling 

av regleringen och 

dokumentationen av den 

kommunala verksamheten 

9. Systematisk regelförenkling 

Målinriktad tillsyn över den 

kommunala servicen 

10. Nya former för kvalitetssäkring. 

Sjukvård i varierande 

förpacknning 

Reformerna under 2000-talet 

har inneburit att sjukvården 

organiseras och styrs 

mycket olika i de nordiska 

länderna. 

■ I Danmark ansvarar de fem 

nya regionerna för den specialiserade 

sjukvården. Beslutsfattarna 

i regionerna är 

valda av folket i regionen, 

men regionerna saknar beskattningsrätt 

och kommunal 

kompetens. Sjukvården 

finansieras genom statsbidrag 

och betalningsandelar 

från kommunerna. 

■ I Finland ligger ansvaret för 

den specialiserade sjukvården 

på sjukvårdsdistrikten, 

som är samkommuner som 

ägs och finansieras av pri- 

Dansk barnmorska. 

märkommunerna.Beslutsfattarna i sjukvårdsdistrikten 

utses indirekt på grundval av 

resultatet i kommunalvalet i 

medlemskommunerna. 

■ I Norge drivs sjukhusen 

av fyra statligt ägda regionala 

hälsoföretag. Det operativa 

beslutsfattandet i hälsoföretagen 

görs av professionella 

styrelser, medan Stortinget 

bär det slutliga politiska 

ansvaret. 

■ I Sverige sköter landstingen/regionernasjukvården. 

Landstingspolitikerna 

är folkvalda och landstingen 

bär upp skatt för att finansiera 

sin verksamhet. 


k a r e n be a t e no s t e r u d /no r d e n .or g

6 

• NORDEN 

Fem år med 

strukturreformen 

De senaste fem åren har präglats av kommun- och servicestrukturreformen. Som en 

följd av reformen som verkställs fram till 2012 har en stor del av kommunerna fattat 

beslut om kommunsammanslagningar eller nya samarbetsområden inom social- och 

hälsovården. 

Ramlagen för strukturreformen 

förutsätter att primärhälsovården 

och därtill ansluten socialvård 

organiseras inom kommuner 

eller samarbetsområden med 

minst 20 000 invånare. I praktiken 

betyder det att antalet huvudmän 

för primärhälsovården 

har minskat från 237 (kommuner 

eller samkommuner) år 2007 

till 122 huvudmän – 67 samarbetsområden 

och 55 kommuner 

– i början av 2010. Antalet kommuner 

har genom kommunsammanslagningar 

minskat till 326 

på fastlandet. År 2000 fanns det 

432 fastlandskommuner. Statens 

strävan har varit att stimulera till 

stora sammanslagningar mellan 

många kommuner. Bland de 

sammanslagningar som genomfördes 

2009 och 2010 skedde flera 

mellan många parter, till exempel 

i Salo och Tavastehus, men 

också sammanslagningar mellan 

två mindre kommuner förekom. 


Förändringsaktiviteten har i regel 

varit större i västra och södra 

Finland än i öster och norr och 

kommunernas val följer regionala 

mönster. Flest kommunsammanslagningar 

skedde i Egentliga Finland, 

medan sammanslagningarna 

var få i Lappland och Österbotten. 

I början av 2010 hade drygt 

30 kommuner ännu inte hittat en 

lämplig samarbetspartner. Beslut 

om ytterligare kommunsammanslagningar 

har fattats bland annat 

i Uleåborgsregionen. 

Regeringens redogörelse för 

reformens genomförande kom i 

november 2009. I den konstateras 

att stora förändringar genomförts 

på kort tid, men också att variationerna 

mellan kommuner är 

stora och att de nya social- och 

hälsovårdslösningarna riskerar 

att komplicera snarare än förenkla 

strukturerna. Vidare konstateras 

att de innehållsliga förändringarna 

ännu är få och att kom- 

5ÅR SENARE 

■ 326 fastlandskommuner 

och 

■ 16 kommuner 

på Åland 

som har egen 

kommunallag 

■ Medianstorleken 

5 760 

invånare. 

■ Minsta 

fastlandskommunen 

801 

inv., på Åland 

115 inv. Den 

största kommunen 

har 

576 632 inv. 

■ I Finland finns 

ingen egentlig 

folkvald regional 

nivå. Regionala 

uppgifter 

organiseras i 

samkommuner 

(sjukvårdsdistrikt 

och landskapsförbund). 

Undantagen är 

försökslandskapet 

Kajanaland 

och det självstyrande 

landskapet 

Åland. 

munerna bör arbeta för att få till 

stånd kostnadsinbesparingar och 

ökad produktivitet. 

I vilken mån reformen klarat 

av att svara mot de utmaningar 

som ledde till att den initierades 

– den åldrande befolkningen, de 

svagare kommunfinanserna och 

den framtida bristen på personal 

– är för tidigt att uttala sig om. 

REFORMENS INVERKAN 

Antal kommuner 

på fastlandet 

(exkl. Åland) 

Antal huvudmän 

(kommuner eller 

samkommuner) 

för primärhälso- 

vården 

2005 2010 

399 326 

267 122 

Många parallella reformer 

Kommun- och servicestrukturreformen 

är bara en av många sto-

a n e ce c i l i e bl i c h f e l dt/no r d e n .c o m 

s k a n e p h o t o .c o m /no r d e n .or g 

ra struktur- och styrningsreformer 

i Finland under 2000-talet. 

Inom snart sagt varje ministeriums 

område har region- och 

distriktsindelningarna förändrats, 

i regel så att enheterna blivit 

större och färre. Vid årsskiftet 

2010 genomfördes till exempel 

en reform av statens regionala 

förvaltning som bland annat 

påverkar tillsynen över kommunernas 

verksamhet och den regionala 

utvecklingspolitiken. För 

kommunernas vidkommande är 

de planerade reformerna av lagstiftningen 

om hälso- och sjukvårdens 

organisation betydelsefulla 

och har i viss utsträckning 

påverkat verkställigheten av 

kommun- och servicestrukturreformen. 

Erfarenheterna från Kajanalandsförsöket, 

där landskapet 

tagit över den tunga serviceproduktionen, 

analyseras som 

bäst i den politiska processen. 

Det råder politisk oenighet om i 

vilken mån modellen lämpar sig 

att spridas också till andra landskap. 

Till detta kommer olika lagar 

och projekt som förändrar styrningen 

av verksamheten. Strävan 

att öka valfriheten för brukarna 

genomsyrar flera reformprojekt 

inom social- och hälsovården, 

där tanken är att patienter 

lättare ska kunna välja läkare 

och hälsocentral eller välja mellan 

privata och offentliga producenter 

med hjälp av så kallade 

servicesedlar. 

Finlands Kommunförbund 

har initierat projektet Ny Kommun 

2017 med syfte att ta fram 

underlag för att kunna anpassa 

kommunsektorn till framtidens 

krav. Kommunförbundets 

initiativ, som hävdade att det är 

dags att sätta igång med en totalrevision 

av kommunallagen, 

förkastades av kommunministern 

våren 2010. 

Kommunsektorn och 

produktivitetskraven 

Finanskrisen och kraven på att 

strama åt den offentliga ekonomin 

överskuggar kommunernas 

KOMMUN- OCH REGIONFÖRVALTNINGEN I NORDEN 

Primärkommunal 

nivå 2010 

Regional nivå 

(demokratiskt vald/ 

förankrad) 2010 

Kommunernas 

medianstorlek, antal 

invånare (en typisk 

kommun) 

Andel kommuner 

med färre än 5 000 

invånare 

FINLAND • 7 

framtidsutsikter och förefaller i 

viss mån att förutsätta en kraftigare 

statlig styrning av kommunsektorn. 

OECD konstaterar 

i sin ekonomiska översikt våren 

2010 att kommunernas ekonomi 

och de regionala olikheterna 

utgör stora utmaningar för den 

finländska ekonomin. Enligt 

OECD finns skäl att se över statsandelssystemet 

till kommunerna, 

förändra balansen mellan 

inkomstskatt, samfundsskatt 

och fastighetsskatt och skynda 

på ytterligare kommunsammanslagningar. 

Förbättrad produktivitet med 

hjälp av elektroniska tjänster 

och IT-teknik lyfts fram som ett 

viktigt utvecklingsområde både 

med tanke på kundbetjäning 

och på produktivitetsförbättring, 

men kommunernas många 

olika datasystem uppfattas utgöra 

ett hinder för effektivt arbete. 

Danmark Finland Norge Sverige 

98 kommuner 326 kommuner på fastlan- 

5 regioner (direktvalda, 

ingen beskattningsrätt) 

det och 16 kommuner på 

Åland 

Indirekt valda 

19 landskaps-förbund, 20 

sjukvårdsdistrikt + övriga 

samkommuner 

Undantag: 

Försöksregionen Kaja- 

naland 

Landskapet Åland 

430 kommuner 290 kommuner 

18 fylkeskommu- 

ner (direktvalda, 

formell beskatt- 

ningsrätt) 

18 landsting + 2 

regioner (direkt- 

valda,beskatt- ningsrätt) 

43 000 5 760 4 500 15 500 

3 45 57 3 

KOMMUNFRÅGORNA I STATSFÖRVALTNINGEN 

På regerings- och ministerienivå sorterar kommunfrågorna under följande ministerier: 

■ Danmark: Sundhetsministeriet (socialpolitik, hälsovård, kommuner och regioner) 

http://www.sm.dk 

■ Finland: Finansministeriet http://www.vm.fi 

■ Norge: Kommunal- og regionaldepartementet http://www.krd.dep.no 

■ Sverige: Finansdepartementet http://www.regeringen.se --> departement. 


8 

• NORDEN 

Prioriterad valfrihet, 

oprioriterad regionreform 

Kommunindelningen i Sverige har inte genomgått större förändringar sedan 1970-talet och 

frågan om eventuella kommunsammanslagningar finns inte på den politiska dagordningen. 

Inslaget av interkommunalt samarbete har ökat stadigt i Sverige, i takt med att boende och 

arbetsliv differentierats och de funktionella regionerna blivit större. 

I maj 2010 tillsattes en kommitté 

som ska se över en del frågor 

som är relaterade till den kommunala 

demokratins funktionssätt, 

bland annat regelverket för 

kommunal samverkan, möjligheten 

att inrätta direktvalda kommundelsnämnder 

samt behovet 

av att formalisera kommunalrådets 

roll och bildandet av nya styrelser 

och majoriteter i kommuner 

och landsting. 

De stora politiska skiljelinjerna 

när det rör kommunernas sätt 

att fungera kommer till uttryck 

när det gäller synen på hur kommunal 

service ska produceras. 

De politiska partierna diskuterar 

skolan och vården, men talar inte 

så ofta om kommunerna, på samma 

sätt som i Norge och Finland. 

Detta trots att kommuner och 

landsting har ansvaret för vård, 

skola och omsorg. Den borgerliga 

regeringen har kraftigt betonat 

behovet av individuell valfrihet 

och tillgången till privata alternativ 

och både lokalt och nationellt 

genomdrivit reformer för att 

stödja ambitionen. Den röd-gröna 

oppositionen förespråkar däremot 

offentlig drift och ett jämlikt 

utbud av service. 

Storregionerna som aldrig kom 

I sitt slutbetänkande 2007 föreslog 

Ansvarskommittén att de 

nuvarande 18 landstingen och två 

regionerna borde ersättas av nya 

regionkommuner med ett befolkningsunderlag 

på ungefär en miljon 

invånare – vilket skulle ha 

inneburit 7–9 nya regioner. De 

nya regionkommunerna skulle få 


ett brett ansvar för välfärds- och 

utvecklingsfrågor. Responsen på 

betänkandet var övervägande 

positiv, men regeringens beredskap 

till kraftig politisk aktion för 

att förverkliga förslaget har varit 

svag. En utredningsman tillsattes 

för att utreda intresset för 

att bilda storregioner och en formell 

procedur för ansökan om regionbildning 

etablerades 2009. 

Slutresultatet är tillsvidare magert. 

Skåne och Västra Götaland, 

som varit försöksregioner sedan 

1999, kommer från och med 2011 

att få permanent ansvar för vissa 

regionutvecklingsfrågor som 

i andra län ligger hos länsstyrelserna. 

Halland har ansökt och 

beviljats status som storregion 

och Gotlands status utreds. Av 

de tilltänkta regionsammanslagningarna 

till exempel i Norrland 

och Mälardalen har det ännu inte 

blivit något. En utredare håller 

på med en översyn av de statliga 

myndigheterna på regional nivå. 

Valfrihetsreformer 

Den borgerliga regeringen har 

kraftigt prioriterat mekanismer 

som ökar tillgången på alternativ 

i den offentliga serviceproduktionen. 

Man har bland annat 

avskaffat spärrar för etablering 

av fristående skolor och privata 

sjukhus samt infört en ny 

lag om valfrihetssystem, som förpliktar 

kommuner och landsting 

att öppna upp för privata producenter 

inom vissa sektorer. 

Andelen elever som går i en 

fristående grundskola har ökat 

från cirka en procent i början av 

18 

LANDSTING 

OCH TVÅ 

REGIONER 

ANSVARAR 

FÖR 

■ sjukvård 

och 

■ uppgifter 

relaterade till 

infrastruktur, 

trafik, kultur 

och utbildning 

■ Totalt 290 

kommuner: 

mediankommunen 

har 

15 500 invånare. 


kommunen 

har 2 500 och 

den största 


j o h a n n e s j a n s s o n /no r d e n .c o m 

Vägvisare i 

Lappland, 

Sverige.

1990-talet till ungefär 10 procent 

2009. I vissa kommuner, särskilt 

i storstads- och förortskommunerna, 

går mer än en tredjedel av 

eleverna i fristående grundskolor 

eller gymnasier. 

Lagen om valfrihetssystem 

(LOV) gör det möjligt för kommuner 

och landsting att överlåta 

valet av vårdproducent inom 

vård och omsorg till klienten eller 

brukaren. Kunden väljer vårdgivare 

med utgångspunkt i uppfattad 

kvalitet. Det pris som kommunen/landstinget 

betalar för 

tjänsten är konstant. De kommuner 

som tar i bruk vårdvalsmodellen 

måste annonsera på en statlig 

webbplats, http://www.valfrihetswebben.se. 

Sedan den 1 januari 

2010 förpliktar riksdagen alla 

landsting att införa vårdval inom 

primärvården (bl.a. utredning, 

diagnostik och behandling inom 

allmänmedicin). Användningen 

av vårdval varierar kraftigt mellan 

regionerna. Några landsting, 

exempelvis Stockholm och Halland 

hade redan innan lagen infördes 

tagit i bruk omfattande 

Slutresultatet 

av 

Ansvarskommitténsbetänkande 

är 

tillsvidare 

magert.” 

SVERIGE • 

vårdvalsmodeller. 

Valfrihetsreformerna är politiskt 

laddade och kommer att vara 

föremål för stor debatt inför 

och efter valet 2010. I vissa regioner, 

bland annat Stockholm, 

har maktskiften i kommun- och 

landstingsvalet omedelbar effekt 

på hur service produceras: 

en borgerlig valsegrare privatiserar 

och en röd-grön kommunaliserar 

verksamhet. I resten av landet 

är förändringarna ofta mindre 

drastiska. 

Den politiska organisationen och antalet folkvalda 

Kommunal- och regionval hålls 

i Danmark, Finland och Norge 

separat från de nationella valen, 

medan Sverige tillämpar 

gemensam valdag för riksdags-, 

landstings- och kommunalval. 

Inslaget av personval är 

störst i Finland, där väljarna 

måste rösta på en viss kandidat. 

I Norge och Sverige röstar 

man i första hand på parti/ 

lista, men väljarna har möjlighet 

att genom personkryss påverka 

den inbördes ordningen 

mellan kandidaterna. Det 

danska valsystemet kombinerar 

parti- och personröster. 

Nordiska kommuner har 

stor frihet att utforma sin organisation, 

vilket innebär att 

skillnaderna mellan kommuner 

i samma land är betydande 

till exempel när det gäller 

nämndorganisationen och 

VAL I NORDEN 

ledningssystemet. Det finns 

ändå några distinkta skillnader 

mellan länderna. Danska 

kommuners politiska organisation 

är mycket koncentrerad 

med få folkvalda 

och maktkoncentration till 

det folkvalda organet, kommunebestyrelsen. 

Alla poster 

i utskott och övriga organ 

innehas av de folkvalda, vilket 

betyder att det totala antalet 

politiker i en stor kommun 

som Odense (187 000) 

är ungefär 30. I en finländsk, 

norsk eller svensk kommun 

av motsvarande storlek är 

antalet folkvalda i regel 60– 

70 och dessutom finns det 

minst lika många indirekt utsedda 

beslutsfattare i nämnder 

och andra organ. 

I Norge tillämpar en del 

kommuner (t.ex. Bergen och 

Oslo) kommunal parlamentarism, 

det vill säga en tydlig 

uppdelning i majoritet 

och opposition i kommunen. 

Svenska kommuner styrs enligt 

en modell som brukar 

kallas begränsat majoritetsstyre. 

Det innebär att partierna 

bildar majoritets- respektiveoppositionskoalitioner 

och att majoritetskoalitionen 

i regel tar hand om de 

viktigaste politiska posterna. 

Både majoritet och opposition 

är ändå representerade i 

kommunstyrelsen. I Finland 

och Danmark är det ovanligare 

med tydliga majoritets- 

och oppositionsgrupper 

i kommunalpolitiken. 

I de flesta danska, norska och 

svenska kommuner finns det 

minst en kommunalpolitiker 


Kommunalval och riksval Hålls på olika dagar Hålls på olika dagar Hålls på olika dagar Hålls samtidigt 

Väljaren röstar på... Parti/lista och/eller 

Antal folkvalda politiker i 

fullmäktige eller motsvaran- 

de (lägsta-högsta antal) 

Dominerande organisations- 

modell 

person) 

Person Parti/lista, men kan 

påverka kandida- 

ternas inbördes 

ordning 

15–31 13–85 11–67 31-101 

Utskott 

(folkvalda medlemmar) 

Facknämnder (också icke 

folkvalda medlemmar) 

Utskott 

(folkvalda medlem- 

mar) 

som arbetar på heltid, medan 

arrangemanget är ovanligt 

i Finland. Den danska 

borgmästaren är formell ledare 

för hela den kommunala 

organisationen. Ordføreren 

i norska kommuner leder 

både den folkvalda församlingen 

(kommunestyret) 

och det exekutiva organet 

(økonomiutvalget). Heltidsanställda 

kommunalråd är 

regel i svenska kommuner, 

men deras position baserar 

sig på politiska överenskommelser, 

inte lagstiftning. Finländska 

kommuner kan välja 

att tillämpa en borgmästarmodell, 

där den utnämnda 

kommundirektören ersätts 

av en borgmästare med 

lika lång mandatperiod som 

fullmäktige, men modellen 

är ännu ovanlig. 

Parti/lista, men kan 

påverka kandidaternas 

inbördes ordning 

Facknämnder (också 

icke folkvalda medlem- 

mar) 

9 


10 

• NORDEN 

Norges kommunstruktur är finmaskig. Majoriteten av 

kommunerna har färre än 5 000 invånare. Några statligt initierade 

kommunsammanslagningsreformer har inte varit aktuella på senare år. 

Finmaskighet och 

samordningsreformer 

Den sittande regeringen skriver 

i sin plattform från 2009 att 

regeringen välkomnar frivilliga 

sammanslagningar av kommuner 

och är beredd att täcka kostnaderna 

för dessa. En stark kommunsektor 

med möjlighet att driva 

aktiv näringspolitik uppfattas 

som viktig för att säkra kompetens 

och arbetsplatser i hela Norge. 

Norska kommuner har i mindre 

utsträckning än kommunerna 

i resten av Norden påverkats 

av stramare nationella finanser. 

Men kommunernas ekonomiska 

frihet är jämförelsevis kringskuren 

eftersom de saknar möjlighet 

att påverka skatteuttaget och 

statsbidragen, som i större utsträckning 

än i resten av Norden 

är öronmärkta. Regeringen Stoltenberg 

II deklarerar som sin avsikt 

att öka andelen fria statsbidrag 

under de kommande åren. 

Intresset för och behovet av 

interkommunalt samarbete mellan 

de norska kommunerna ökar. 

Under de senaste åren har nya 

samarbetsformer – samkommunsmodellen 

och värdkommunsmodellen 

– tagits i bruk efter 

finländsk förebild. Den pågåendesamhandlingsreformen 

inom hälso- och sjukvården 

kommer att öka trycket på robustare 

samarbetsformer mellan 

kommunerna. 

Förvaltningsreform 2010 – reformen 

som genomfördes men 

inte blev vad man tänkt 

I sin första regeringsförklaring 

2005 lanserade den röd-gröna 

regeringen en förvaltnings- 


reform med syfte att reformera 

den regionala nivån den 1 januari 

2010. De 18 fylkeskommunerna 

skulle på frivillig väg sammanslås 

till färre och större demokratiskt 

styrda regioner. De nya regionerna 

skulle få flera och tyngre uppgifter 

främst genom att statliga 

myndigheters uppgifter inom till 

exempel infrastruktur, näringspolitik 

och regional utveckling 

skulle överföras till regionerna. 

Intresset för frivilliga sammanslagningar 

av fylkeskommuner 

visade sig dock vara litet och statliga 

myndigheter var ovilliga att 

ge ifrån sig uppgifter i den omfattning 

det var tänkt. 

Luften gick ur förvaltningsreformen, 

som dock genomfördes i 

begränsad omfattning. Stortinget 

beslutade att fylkeskommunen 

ska bevaras som folkvald nivå och 

vid ingången av 2010 fick de 18 

fylkeskommunerna en rad nya 

uppgifter relaterade till bland annat 

vägar och innovationspolitik. 

Reformer med samordning som 

gemensam nämnare 

Regelrätta strukturreformer är 

svåra att åstadkomma i Norge. 

Däremot råder ingen brist 

på initiativ där man vill förändra 

verksamhetsprinciperna inom 

den kommunala sektorn. Samordning 

över sektors- och institutionsgränser 

är en gemensam 

nämnare för reformerna. Inomkvalitetskommunprogrammet 

som avslutades 2009 

var syftet att finna lokala modeller 

och goda exempel på att kommunal 

service håller god servi- 

18 

FYLKESKOM- 

MUNER SOM 

ANSVARAR 

FÖR BL.A. 

■ andra stadiets 

utbildning 

■ kultur och 

regional planering. 

■ Ansvaret 

för sjukvårdenöverfördes 

2002 

från fylkeskommunerna 

till statliga 

hälsoföretag, 

vilket innebar 

att 80 % av 

fylkeskommunernasbudget 

försvann. 

■ 430 kommuner:medianstorlek 



kommunen 

har 214 och 

den största 

575 475 invånare 

invånare. 

s. s i g b j o r n s e n/no r d e n .or g 

ce och att kommunerna framstår 

som goda och attraktiva arbetsplatser. 

138 kommuner arbetade 

bland annat med verksamhetsutveckling 

och ansträngningar för 

att få ner sjuktalen bland de anställda. 

Projektet etablerade ett 

trepartssamarbete mellan staten, 

kommunsektorn och arbetsmarknadsorganisationerna 

som 

enligt regeringen Stoltenberg ska 

få en fortsättning. 

nav-reformen är en av de 

mest omfattande förändringarna 

inom norsk offentlig sektor 

på senare tid. År 2006 inrättades 

den nya arbets- och välfärdsförvaltningen, 

som samlar individinriktade 

insatser inom arbetsmarknadspolitik 

och social trygghet. 

Syftet är att fler personer ska 

hitta sin plats i arbete och aktivitet 

och att färre ska vara beroende 

av bidrag och stöd. På lokal nivå 

har det inrättats NAV-kontor 

som bygger på förpliktande samarbete 

mellan statliga myndigheter 

(arbetskraftsbyråer, socialför-

Stavanger 

2008. 

säkringsmyndigheter) och kommunala 

myndigheter inom den 

sociala sektorn. 

samhandlingsreformen 

är en indirekt reaktion på 

att sjukhusvården år 2002 överfördes 

till statliga hälsoföretag. 

Det har lett till vissa problem med 

vårdkedjorna och tillgängligheten 

till service. Samhandlingsreformens 

syfte är att säkra fler, 

bättre och tidigare hälsotjänster 

där folk bor. I praktiken innebär 

det att kommunerna, som i 

dag har ansvaret för primärhälsovården, 

kan få fler uppgifter inom 

hälso- och sjukvården. Bland 

annat talas om en stärkt kommunal 

läkartjänst och vidareutvecklade 

lokalmedicinska centra. För 

detta krävs att kommunerna har 

förutsättningar att klara av ökade 

uppgifter, vilket i många fall 

kommer att kräva utökat samarbete. 

Vidare krävs samordning 

och arbetsfördelning mellan 

kommunerna och de statliga hälsoföretagen. 

Intresset 

för och 

behovet 

av interkommunalt 

samarbete 

mellan 

de norskakommunerna 

ökar.” 

NORGE • 

DEN FORMELLA MAKTSTRUKTUREN 

I DE NORDISKA LÄNDERNA 

Leder folkvald 

församling 

(fullmäktige) 

Leder ex- 

ekutivt organ 

(styrelse) 

Leder adminis- 

trationen 


Borgmes- 

ter 

Borgmes- 

ter 

Borg- 

mester 

(politiker) 

Fullmäkti- 

gesordfö- rande 

Styrelsens 

ordförande 

Kommun- 

direktören 

(tjänste- 

man) 

Ordfører Fullmäktiges 

ordförande 

Ordfører Styrelsens 

Rådmann 

(tjänste- 

man) 

MELLAN AUTONOMI OCH INTEGRATION* 

Autonomi Integration 

Grundlagsskydd för den 

kommunala självsty- 

relsen 

Lokal demokrati 

Lokal beskattningsrätt 

Allmän kompetens 

Lokalt planeringsmo- 

nopol 

Lokal frihet vid imple- 

mentering av nationell 

lagstiftning 

Nationell lagstiftning 

Obligatoriska uppgifter 

Statsbidragssystem 

Förhandlingar 

Tillsyn och övervakning 

Besvärsrätt 

DEN NORDISKA VÄLFÄRDSKOMMUNEN 

Kommunsektorns 

betydelse i de 

nordiska välfärds- 

staterna 

Princip för reform 

av offentlig servi- 

ceproduktion 

Princip för reform 

av kommunstruk- 

turen 

Kommunernas re- 

lation till välfärds- 

servicen 

Princip för organi- 

sering och omorga- 

nisering 

Den nordiska välfärds- 

kommunen 1940–1980 

ordförande 

Kommunsty- 

relsen(kom- munalrådet) 

(politiker) 

*Bruno Dente 

& Francesco 

Kjellbergs studie 

av kommun- 

förvaltningen 

i Västeuropa 

Den nya nordiska välfärds- 

kommunen 1990–2010 

Växande Konstant/minskande 

Förenhetligande 

(utbyggnad, standardi- 

sering) 

Konsolidering (större 

kommuner) 

Diversifiering/fragmen- 

tering 

Konsolidering (större kom- 

muner) 

Producent Tillhandahållare/betalare 

Lokala och nationella 

politiska prioriteringar 

Geografiskt fokus Hela landet, speciellt fo- 

De nordiska väl- 

färdskommunerna 

kus på perifera regioner 

Invånarnas/kundernas 

behov och önskemål 

Större fokus på storstads- 

regioner 

Ökad konvergens/likhet Ökad divergens/olikhet 

11 

(1988) 


12 

• NORDEN 

Mångsidiga arbetspensionstjänster 

till kommunarbetsgivarna 

på en adress 

www.keva.fi 

www.keva.fi 

Finl_komtidn_115x80 tu 30.1.2007 11:45 Page 1 

Trygga hyresbostäder 

nu på 29 orter 

www.fikt.fi 

C M Y CM MY CY CMY K 


FCG –Tjänster 

för ett gott liv 

FCG Efeko Oy • FCG MentorIT Oy • FCG Planeko Oy 

Vi är en inköpscentral i upphandlingslagens mening. Vi upphandlar, 

sluter upphandlingskontrakt och ramavtal för våra kommunkunders 

räkning. Inbesparingarna har varit 6–35 %. 

Aktuell information finns på www.kuntahankinnat.fi 

Kommun- och servicestrukturreformer 

i Norden 

– vad kan vi lära oss? 

Välkommen på nordiskt seminarium 29.9.2010 i 

Kommunernas hus i Helsingfors. Vi inbjuder dig att ta del 

av erfarenheter och nuläget i Finland, Danmark och 

Sverige. 

Siv Sandberg, Michel Weber och Björn Sundström berättar 

om för- och nackdelarna med reformerna. Dagen avslutas 

med en paneldiskussion. 

Konferensspråket är skandinaviska med simultantolkning 

till fi nska. 

Läs mer och anmäl dig på adressen 

www.kommunerna.net/kurser.

Lika som bär? Kommunerna i Norden - Kommunerna.net

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?