Nummer 3 2006 - Högsta domstolen

hogstadomstolen.se

Nummer 3 2006 - Högsta domstolen

Fakturor i ny form

Modernare rättgång

Trivsel på arbetet

granskas

Byggboom i

domstolsvärlden

nr 3 2006

domkretsen

EN TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES DOMSTOLAR

Brukarnas

åsikter

tillvaratas


www.domstol.se/domkretsen

LEDARE INNEHÅLL

DET ÄR EN grannlaga uppgift vi fått av

regeringen. På kort tid ska vi förändra

processen i de allmänna domstolarna så

att alla förhörsutsagor kan dokumenteras

genom inspelning av ljud och bild. Dessa

data ska sedan integreras i vårt verksamhetsstöd

Vera för att kunna användas

både på den egna domstolen och kunna

vidarebefordras till och återanvändas av

överrätterna. 450 rättssalar runt om i

Innehåll nr 3 2006

2

LEDARE

3

Nämndemän i fokus

4 4 Medarbetarnas åsikt

betydelsefull

6

Inflytande skapar trivsel

Thomas Rolén

7

Medarbetarenkät viktigt redskap

8

GÄSTTYCKARE Anna Skarhed

10 10 Domstolarnas verksamhet

analyseras

nr 3 2006

i Fakturor ny form

Modernare rättgång

Trivsel på arbetet domkretsen

granskas

EN TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES DOMSTOLAR

POSTADRESS Domstolsverket

Byggboom i

Brukarnas

551 81 Jönköping

domstolsvärlden

åsikter

tillvaratas

TELEFON 036 15 53 00

FAX 036 16 57 21

E-POST domkretsen@dom.se

ANSVARIG UTGIVARE Peder Jonsson

Helena Jönrup och

Marie B Hagsgård i

REDAKTÖR Anne-Marie Geske

2 Göteborg. DOMKRETSEN Se sid 14-17. NR 3/2006

FOTO Carl Johan Erikson

Vi kan bli föregångare

landet ska utrustas med ett nytt tekniskt

system som vi, så vitt jag vet, blir först

i världen med att använda. Och detta

måste självklart ske utan att vi gör avkall

på kraven på rättssäkerhet, sekretess och

respekt för individens integritet. Det är

ett gigantiskt arbete där vi nu arbetar för

högtryck. På sidorna 24–27 kan du läsa

mer om vad som pågår just nu. Samtidigt

vill jag ingjuta mod hos alla som känner

oro inför den nya tekniken. Våra ambitioner

är att vi ska utveckla en så användarvänlig

teknik som möjligt utan att göra

avkall på kvaliteten. Vidare ska all personal

som berörs, det vill säga cirka 3 200 domstolsanställda,

få ändamålsenlig utbildning

och vi ska ha en fungerande support när

lagen träder i kraft.

Parallellt med detta har vi ett stort

arbete framför oss när det gäller avarbetning

av balanserna. De ökar just nu, vilket

är vanligt efter sommaren, men samtidigt

ökar antalet inkommande mål. Faktum är

att det aldrig har avgjorts så många mål

12

Försummas barnens bästa?

14

Hovrätten tar in brukarnas

synpunkter

17

PÅ NY TJÄNST Kathrin Flossing

18

Strategi för tillgängligare

domstolar

19

IM till Lantmäteriet

20

Aktuella byggprojekt

22

Det nya domstolshuset i Gävle

PRODUKTIONSLEDARE Helen Sivertsson

LAYOUT Per Carlsson

TRYCK Intellecta Tryckindustri AB

UPPLAGA 17 000 ex

PERIODICITET Fyra gånger per år

Tryckt på miljövänligt papper.

något år tidigare som hittills i år. Mot

bakgrund av detta har vi satsat mycket på

att förstärka med nya resurser ute på domstolarna.

Bland annat har 40 extra domare

beslutats och 50 extra notarier. De börjar

snart komma på plats och då hoppas jag

att situationen ska lätta. Vi kommer dock

inte ifrån att de båda uppdragen kolliderar

när det gäller tillgängligheten på salar.

Tekniska installationer och ombyggnader

måste utföras samtidigt som verksamheten

pågår. Vi måste därför alla hjälpas åt för

att i positiv anda lösa detta på bästa sätt.

När detta skrivs har Beatrice Ask precis

utnämnts till ny justitieminister. Det ska bli

intressant att se vad det innebär för den fortsatta

utvecklingen för Sveriges Domstolar.

Vi går en spännande ny tid till mötes!

Thomas Rolén, Generaldirektör Domstolsverket

24 Modernare rättegång i

startgroparna

28 EN DAG – Föredragande

31 Rättvisare fördelning av

resurserna

32 Elektronisk faktura är framtiden

33 SPRÅKET avslöjar oss

34 Påföljden för unga diskuteras

36 VI FYRA Att vara nämndemän

domkretsen är en gratistidning som ges ut av Domstolsverket till Sveriges Domstolars medarbetare och nämndemän samt andra intresserade av domstolsfrågor.

Anne-Marie Geske, Helen Sivertsson, Per Carlsson


Fokus på förnuftet

TILL DIG SOM VILL BLI NÄMNDEMAN

TVÅ SIDOR AV SAKEN

FÖRSLAG PÅ NYA VILLKOR VID ÅRSKIFTET

Fokus på förnuftet




Nya nämndemän vid årsskiftet

TEXT STAFFAN HAGBERG

Fokus på förnuftet är en informationskampanj

som startade i mitten av oktober,

lagom till den tidpunkt när de politiska

partierna började nominera nämndemän till

landets domstolar. Syftet är att lyfta fram

nämndemannens betydelse i domstolarna

– och vikten av att nominera rätt personer.

– Det är på uppdrag från regeringen

som vi gör den här informationskampanjen

till både blivande och redan verksamma

nämndemän samt till de nominerande organen,

berättar Helen Sivertsson, informatör på

Domstolsverket.

– Det är en viktig rättslig och demokratisk

tradition som nämndemännen

upprätthåller och det är just det vi vill lyfta

fram i vår kampanj. Det är också viktigt att

nämndemännen verkligen är ”typiska”, d v s

speglar en sann bild av det svenska samhället,

betonar Helen Sivertsson.

I dag är det en viss snedfördelning i

ålderskurvan bland de över 8 000 verksam-

ma nämndemännen, medan könsfördelningen

är betydligt mer rättvisande. Ett annat

klart uttalat önskemål i regeringens underlag

är att fler nämndemän med annan etnisk

bakgrund ska väljas. I dag är det omkring 14

procent som har invandrarbakgrund mot 17

procent i kontrollgruppen.

– Förhoppningsvis kommer vår kampanj

att få de nominerande organen att nominera

nämndemän som ger en så allsidig och

representativ bild som möjligt av det svenska

samhället.

Kampanjen ”Fokus på förnuftet” är uppdelad

på flera målgrupper. De nominerande

organen får ett material med fokus på valprocessen

och de blivande nämndemännen

får en folder som informerar om nämndemannens

funktion och villkor.

– Till det kommer en kampanj på vår

webbplats domstol.se, samt en folder till de

som är nämndemän i dag, förklarar Helen

Sivertsson.

– Dessutom tar vi fram ett informationsmaterial

som domstolarna kan ha nytta av i

sina kontakter med de nya nämndemännen

efter årsskiftet.

Hur ser dagens nämndemän ut?

Antal nämndemän

Ca 8 500 st

Åldersfördelning

30 år eller yngre, 4 %

Mellan 31 och 55 år, 28,8 %

56 år eller äldre, 67,2 %

Medelålder 58,3 år

Könsfördelning

50 % kvinnor

50 % män

Utländsk bakgrund

14 %

På domstol.se finns informationsmaterialet

att beställa.

AKTUELLT

DOMKRETSEN NR 3/2006 3


AKTUELLT

Medarbetarnas åsikt betydelsefull

NPI står för Nöjd Personal Index. Det är ett mått på hur nöjda medarbetarna är med sin totala arbetsmiljö

eller arbetssituation och är framtaget av SCB, Statistiska centralbyrån.

– NPI-undersökningen beskriver på ett enkelt sätt vilka arbetsmiljöområden organisationen behöver prioritera

och fokusera på. Det gör att analysmodellen är utmärkt för till exempel myndigheter, berättar Arne

Larsson, avdelningsdirektör och ansvarig för NPI-modellen på SCB.

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO CARL JOHAN ERIKSSON

Årets medarbetarundersökning inom Sveriges

Domstolar är den fjärde i ordningen och

den genomförs under tre veckor i oktober.

Resultatet och analysen av den kan fungera

som ett värdefullt redskap för ledningen

i arbetet med arbetsmiljöfrågorna. Initiativet

till medarbetarundersökningen kom

ursprungligen från Domstolsverket och de

fackliga organisationerna inom Sveriges

Domstolar eftersom det fanns ett gemensamt

intresse av att lyfta arbetsmiljöfrågorna.

TRIVSEL HAR POSITIVA EFFEKTER

– Det är viktigt att en organisation ständigt

arbetar med arbetsmiljöfrågor. Trivsel

och välbefinnande på arbetet har positiva

effekter både för medarbetaren och för verk-

4 DOMKRETSEN NR 3/2006

samhetens utveckling, säger Bengt Eriksson,

utvecklingsstrateg på enheten för strategisk

kompetensförsörjning på Verva, Verket för

verksamhetsutveckling.

Bengt Eriksson har en bakgrund inom

human resourceområdet och har bland

annat arbetat som personalchef för ett antal

myndigheter. Han betonar hur viktigt det är

att arbeta med verksamhetsutveckling och

systematiskt arbetsmiljöarbete.

– Det kommer att bli allt viktigare i

framtiden att samverka, både med andra

myndigheter och med andra människor.

Systematiskt arbetsmiljöarbete ska präglas

av en lärandekultur, medarbetarna ska

kunna söka, använda och ge kunskap,

menar Bengt Eriksson.

Det är också viktigt att skapa en åtgärdsplan

för de resultat en medarbetarundersökning

ger.

– Undersökningsresultatet riskerar annars

att bli förlamande för verksamheten om det

är mycket som behöver åtgärdas, menar

Bengt Eriksson. Man behöver därför en plan

för snabba lösningar och en för mer långsiktigt

arbete.

LEDNINGENS ANSVAR

En organisation är inte starkare än summan

av medarbetarnas kompetens och hur de

utför sina arbetsuppgifter. För att uppnå

verksamhetens mål är det alltså av yttersta

vikt att medarbetarna trivs och känner delaktighet

i verksamheten.

Det pratas i dag ofta om mänskliga

resurser – Human Resources. Bengt Eriksson

vill att chefer snarare ska lägga fokus på dem

som har resurserna, alltså medarbetarna.

REDOVISNING AV RESULTATET AV MED-

ARBETARENKÄTEN

Varje arbetsplats med tio eller fler svarande

får sitt eget resultat. Varje medarbetare

svarar anonymt på enkäten och alla svar

viktas in i den analys som tas fram av SCB.

NPI-värdet och indexvärdena för de olika

arbetsplatsfaktorerna som är resultatet av

undersökningen ger ledningen konkret hjälp

och fingervisning om hur medarbetarna

upplever sin situation och därmed inom vilka

personalområden fokus behöver läggas.

NPI-MODELLEN

– Med NPI-modellen går det att få fram

vilka faktorer det är mest effektivt för organisationen

att arbeta med. Det går också

att jämföra organisationens resultat över tid

eftersom arbetsplatsfaktorerna är de samma

från mätning till mätning, säger Arne Larsson

på SCB.

NPI-modellen har arbetats fram av SCB

och har funnits i tiotalet år. Själva NPI-värdet

beräknas utifrån tre övergripande frågor:

Hur nöjd är medarbetaren med arbetsmiljön

i dess helhet?

Hur väl uppfyller arbetsmiljön medarbetarens

förväntningar?

Hur nöjd är medarbetaren med sin

arbetsmiljö jämfört med den ideala?

För att beskriva olika delar av arbetsmiljön

har ett antal så kallade arbetsplatsfaktorer,

tagits fram. Arbetsplatsfaktorerna berör tolv

områden som till exempel möjlighet att

påverka, stress och ledarskap (se faktaruta).

EFFEKTMÅTTET

– Effektmåttet är ett mått på hur mycket NPI


skulle höjas om värdet på en enskild arbetsplatsfaktor

höjs med fem enheter, förklarar

Arne Larsson. Det får man fram genom en

ekvation, en så kallad regressionsanalys.

ÅTGÄRDSMODELLEN

För att åskådliggöra hur de olika arbetsplatsfaktorernas

effektmått och indexvärden förhåller

sig till varandra skapas ett korsdiagram

(se figur 1). Den horisontella linjen visar

medelbetyget för alla arbetsplatsfaktorer

och den vertikala linjen visar medel för deras

effektvärden. Detta får till följd att de faktorer

som återfinns i kvadrant I har höga betyg

och höga effektvärden, i kvadrant II låga

betyg och höga effektvärden, i kvadrant III

låga betyg och låga effektvärden och i kvadrant

IV höga betyg och låga effektvärden.

– När man som chef ska börja arbeta

med resultatet av undersökningen är det

lämpligt att utgå från korsdiagrammet som

ger överblick och struktur åt materialet

och ofta kan vara tillräckligt som underlag.

Arbetsplatsfaktorer som är placerade

i kvadrant II är prioriterade. Genom att

analysera vilka arbetsplatsfaktorer som lett

fram till låga betyg men höga effektmått

kan man se hur man ska gå vidare. Men det

kan också vara intressant att arbeta med

de faktorer som fått bra betyg och höga

effektmått, eftersom de ofta kan ha påtaglig

potential för ytterligare förbättringar, berättar

Arne Larsson.

ALLT MER ANVÄND MODELL

NPI-modellen har blivit allt mer flitigt använd

de senaste åren. Den stora rationaliseringen

av analysarbetet som NPI-modellen medgivit

har gjort att allt fler företag, kommuner och

myndigheter har börjat intressera sig för

modellen.

– Vi har ett hundratal kommuner som

använder sig av NPI-modellen, eftersom

arbetsplatsfaktorerna är i princip de samma i

alla undersökningar kan de jämföra sig med

varandra och göra analyser av det, berättar

Arne Larsson.

BÄTTRE NPI FÖR SVERIGES DOMSTOLAR

I de tre medarbetarundersökningar som hittills

genomförts inom Sveriges Domstolar

åren 2000, 2002 och 2004 har NPI-värdet

blivit bättre för varje undersökningstillfälle. I

första mätningen var det 52, i den andra 56

och i den senaste undersökningen fick Sveriges

Domstolar ett NPI på 58. Det är enligt

IV. Bevara

III. Låg

prioritet

Arbetsplatsfaktorer för NPI, Nöjd Personal Index

Betyg

I. Förbättra

om möjligt

II. Prioritera

Effekt

AKTUELLT

SCB ett bra resultat, men det finns förbättringspotential.

Intresset för medarbetar- och arbetsmiljöfrågor

inom organisationen har blivit större

för varje undersökning, en positiv utveckling

för Sveriges Domstolar. Förhoppningen är

också att få antalet svarande att bli högre än

förra gången då svarsfrekvensen på medarbetarenkäten

var 64 procent. Nedgången i

svarsfrekvens kan hänga samman med att

mätningen för första gången genomfördes

digitalt. Vid tidigare mätningar var svarsfrekvensen

73 respektive 77 procent.

DOMKRETSEN NR 3/2006 5


AKTUELLT

Med ett totalt Nöjd Personal Index (NPI) på 82 av 100 hade Hyres- och Arrendenämnden i Göteborg

det högsta värdet i Sveriges Domstolar när medarbetarenkäten genomfördes senast tillsammans med

Statistiska Centralbyrån 2004.

– En förklaring till det fina NPI-värdet är sannolikt att medarbetarna känner stor delaktighet i verksamheten

och är mycket kompetenta. Om medarbetarna känner att de har inflytande över hur arbetet ska

bedrivas ger det goda förutsättningar för dem att trivas, menar Bo Rolfson, hyresråd och chef vid Hyres-

och Arrendenämnden i Göteborg.

Inflytande över arbetet skapar trivsel

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO JOHAN WINGBORG

MEDARBETARENKÄTEN GER ett helhetsbetyg

för domstolen eller nämnden i form

av ett indexvärde, men också ett effektmått

för en rad delfaktorer som till exempel förtroende,

möjlighet att påverka, information,

ledarskap och den fysiska arbetsmiljön.

I Hyres- och Arrendenämndens undersökningsresultat

fick den fysiska arbetsmiljön

toppvärdet 93 och information fick 92. Men

undersökningen visade också att det fanns

områden att utveckla för att medarbetarna

skulle trivas bättre.

– Det var bra att medarbetarundersökningen

genomfördes eftersom vi därigenom

fick besked om vad vi gjorde bra och vad vi

kunde förbättra. Samtidigt som vi gladdes

åt resultatet i undersökningen gav den oss

tydliga indikationer på vilka satsningar vi

skulle göra för att utveckla verksamheten och

arbetsmiljön, säger Bo Rolfson.

HÄLSANS ÅR

Medarbetarenkäten visade att Hyres- och

Arrendenämndens medarbetare kunde känna

en viss arbetsrelaterad stress. Det fanns ett

6 DOMKRETSEN NR 3/2006

behov av att få medarbetarna att känna att

de hinner med sitt arbete och att arbeta

med stresshantering.

– Vi gjorde en budgetprioritering för att

börja arbeta med hälso- och friskvårdsfrågor.

För att tydliggöra satsningen inom vår organisation

döpte vi 2005 till Hälsans år och

inledde samtidigt ett samarbete med Previa

som är specialister på företagshälsovård.

En hälsopedagog engagerades för föreläsningar

om kosthållning och andra hälsofaktorer.

Hälsopedagogen introducerade

användningen av det gym som finns i källarplanet

i lokalerna och varje medarbetare fick

också var sin stegräknare.

– Det blev mycket spring i korridoren

och trapporna efter det, men stegräknaren

»Vi gjorde en budgetprioritering

för

att börja arbeta

med hälso- och

friskvårdsfrågor.«

Bo Rolfson, Hyresoch

Arrendenämnden

i Göteborg

blev också ett tydligt uttryck för den satsning

vi gjorde, skrattar Bo Rolfson.

ÖPPET KLIMAT

Många av medarbetarna på Hyres- och

Arrendenämnden har varit med i åtskilliga år

och skaffat sig gedigna kunskaper och värdefull

erfarenhet. Bo Rolfson menar att det

skapar en trygghet i arbetet som medverkar

till den goda trivsel som genomsyrar organisationen.

– Medarbetarna är väl förtrogna med

sina arbetsuppgifter. En viktig uppgift för

mig är att se till att medarbetarna utvecklas

och att få dem att känna att de bidrar till att

uppfylla verksamhetens mål. Trivs man på

sitt arbete utför man sina arbetsuppgifter på

ett bra sätt. Min paroll är att tjänstedörren

alltid är öppen även om den ser stängd ut.

Medarbetarna vet om det och uppskattar

det.

PLATTARE ORGANISATION

För tolv år sedan infördes den så kallade

handläggaremodellen. Utgångspunkt för

modellen är att handläggaren följer sitt

ärende från början till slut. Tidigare var

specialiseringen större inom organisationen.

Vissa arbetade med rena kontorsgöromål,

andra som kvalificerade protokollförare, vilket

gjorde att rangordningen var tydlig och

påverkade verksamheten på ett negativt sätt.

Medarbetaren kunde inte alltid se effekten

av sin egen arbetsinsats.

– Principen att medarbetaren följer sitt

ärende från ax till limpa fungerar bra och har

flera fördelar. Rangordningen mellan medarbetarna

blir mindre och hierarkierna försvinner.

Samtidigt får varje medarbetare känna

en större delaktighet och ett större ansvar

för sina arbetsuppgifter. Att tydligt delegera

arbetet till medarbetarna gör att de känner

att de deltar i verksamhetens utveckling och

att de kan påverka sin egen arbetssituation.

De blir samtidigt medvetna om vart vi är på

väg med vår verksamhet. En annan positiv

effekt av att använda handläggaremodellen

är att vi har kunnat renodla domarrollen.

Det gör att vi har blivit mer effektiva i vårt

arbete, berättar Bo Rolfson.


NY MEDARBETARENKÄT I HÖST

I början av oktober genomfördes en ny

medarbetarenkät inom Sveriges Domstolar.

Hyres- och Arrendenämnden ser fram

emot att ta del av resultatet och den

analys som görs för den. Naturligtvis är

förhoppningen att de insatser som gjorts

ska avspegla sig på NPI-värdet.

– De gånger medarbetarundersökningen

genomförts har vi fått bättre

totalt indexvärde, 71, 74 och nu 82. Vår

förhoppning är givetvis att satsningen på

Hälsans år och andra insatser ska påverka

resultatet i positiv riktning.

MÅLET ÄR ATT TJÄNA ALLMÄNHETEN

Hyres- och Arrendenämnden har fortsatt

arbetet med att utveckla sin verksamhet

sedan arbetet med medarbetarenkäten

genomfördes förra gången. Som en följd

av medarbetarenkätens resultat 2004

har ledningen nu valt att satsa ekonomiska

resurser på att göra en så kallad

Nöjd Brukar Index-undersökning. En

fokusgrupp med representanter för till

exempel advokater och jurister har fått

ge sin bild av hur samarbetet och verksamheten

fungerar.

– Medarbetarna ska känna att vi

tjänar allmänheten. Nöjd Brukar Indexundersökningens

resultat är ett kvitto på

att vi gör ett bra arbete vilket bidrar till

att medarbetarna känner stolthet över

sitt eget arbete. Att varje medarbetare

känner att de drar sitt strå till stacken är

förutsättningen för ett bra arbetsklimat,

menar Bo Rolfson.

NPI för Sveriges Domstolar

NPI-modellen är ett verktyg för att mäta hur medarbetarna inom Sveriges

Domstolar upplever sin arbetsmiljö. Initiativet till att mäta NPI-värdet via en

medarbetarenkät har kommit från Domstolsverket och de fackliga organisationerna

inom Sveriges Domstolar. Domstolsverket har också utarbetat en

åtgärdsplan som kan ligga till grund för en handlingsplan för domstolarna i

sitt arbete med att utveckla medarbetarnas arbetsmiljö.

– Medarbetarenkäten är ett viktigt redskap i arbetet med att förbättra

arbetsmiljön, menar Agneta Fransson, personalkonsulent på

Domstolsverkets personalavdelning.

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO PER CARLSSON

RESULTATET AV ENKÄTEN kommer att redovisas

i slutet av november. Varje domstol och

myndighet med fler är tio svarande kommer

att få ett eget resultat.

– Drygt tjugo större domstolar och myndigheter

har även använt sig av möjligheten

att få resultatet uppdelat på avdelningar och

enheter, berättar Agneta Fransson, personalkonsulent

på Domstolsverket och den person

som fungerar som samordnare i arbetet med

medarbetarenkäten.

Rapporten med det övergripande resultatet

för Sveriges Domstolar kommer att presenteras

på Sveriges Domstolars intranät, Doris tillsammans

med informationsmaterial om hur man

ska tolka resultatet och förslag på hur man kan

arbeta vidare med det.

UPPFÖLJNING AV MEDARBETARENKÄTEN

Domstolsverket genomför medarbetarenkäten,

men det är domstolarna som äger resultaten

av undersökningen och som själva ansvarar för

arbetet med att förbättra sin arbetsmiljö. Domstolsverkets

uppgift är att stödja ledningen i det

arbetet och man planerar dessutom att som vid

tidigare mätningar tillsammans med de fackliga

organisationerna följa upp arbetet med medarbetarenkäten.

Särskilt viktigt är uppföljningen på

de domstolar som har fått låga NPI-värden.

– Interna och externa konsulter kan medverka

i domstolens arbetsmiljökartläggningar,

ledarskapsutveckling, teamutveckling och

chefscoaching, berättar Agneta Fransson.

VERKTYG FÖR DOMSTOLSCHEFEN

För att underlätta för domstolarna i deras arbete

med medarbetarenkäten har Domstolsverket

utformat verktyg för hur domstolschefen kan

arbeta med arbetsmiljöfrågor. Verktygen innehåller

ett antal punkter och kommer att finnas

med i den information som presenteras i sam-

AKTUELLT

band med resultaten. De visar på ett enkelt sätt

hur domstolschefen kan arbeta med resultatet

av medarbetarundersökningen.

– Det handlar om att sätt upp ett mål och

eventuella delmål och om hur man ska få medarbetarna

delaktiga i processen. Domstolschefen

bör lägga upp en plan för hur domstolen

ska gå tillväga för att nå målet, vem som är

ansvarig för olika delar i arbetet och se till att

de resurser som behövs för detta finns på domstolen,

menar Agneta Fransson.

Agneta Fransson

FORMERNA FÖR MEDARBETARUNDER-

SÖKNINGEN

Domstolsverket har under åren funderat över

andra former av arbetsmiljöundersökningar

och även tidpunkten för genomförandet, till

exempel att ha tätare och mindre omfattande

undersökningar.

– Hittills har vi ändå tyckt att det är mycket

värdefullt att kunna jämföra undersökningarna

över tid och vi har därför valt att inte byta

modell. NPI ger bra jämförelsematerial eftersom

modellen använts vid tre tidigare tillfällen,

berättar Agneta Fransson.

Många domstolar arbetar mycket aktivt

och engagerat med arbetsmiljön, då är det

glädjande att kunna se att NPI-värdet ökar från

mättillfälle till mättillfälle.

– Det är tillfredsställande att se att aktivt

arbetsmiljöarbete lönar sig, avslutar Agneta

Fransson.

DOMKRETSEN NR 3/2006 7


GÄSTTYCKARE

En riktig domare – Va häftigt!

Justitierådet Anna Skarhed funderar över domarnas status och situation

TROTS SOMMARVÄRMEN BLÅSER det snålt

kring oss domare. Rapporter i media om

brottmål där domstolar dömt för strängt

eller för lindrigt eller inte alls. Ena dagen är

det den dömde och nästa dag brottsoffret

som har blivit illa hanterade. Larm om stora

balanser av oavgjorda mål i domstolarna

och berättelser om människor som fått vänta

orimligt länge på att få sin sak prövad. Vi

domare kritiseras för att vara anonyma och

för att inte delta i samhällsdebatten. Justitiekanslern

uttalar svepande kritik mot landets

domare av innebörd att deras domar inte

håller måttet och att kvaliteten på senare

år sjunkit oroväckande. Den av JK beställda

rapporten Felaktigt dömda presenteras som

bevis för denna tes. Kritiken mot att de högsta

domartjänsterna tillsätts i ett slutet förfarande

ifrågasätter även urvalet av kandidater

till dessa tjänster och därmed de högsta

domstolsinstanserna. Regeringen och Domstolsverket

ställer krav på att domstolarna

skall avgöra fler mål och bli mer effektiva

samtidigt som man förväntar sig ett aktivt

förändringsarbete och kritiserar domarnas

bristande förändringsbenägenhet. Ute på

domstolarna blir målen allt fler och allt tyngre

medan tiden för nödvändig reflexion och

förkovran krymper.

Hur har det blivit så här? Är kritiken rättvis?

Vad kan vi göra för att vända trenden?

Hur skall vi, med denna ballast, kunna få

unga duktiga jurister att välja domaryrket?

8 DOMKRETSEN NR 3/2006

Många, stora och svåra frågor. Jag vill förmedla

några tankar kring ett par av dem.

En första reflektion är att vi domare inte

är vana vid att stå i rampljuset och att bli

granskade. När jag började arbeta i domstol

för trettio år sedan var samhällsklimatet ett

helt annat och intresset för domstolarna

begränsat. Det förekom sällan att någon

domare eller dom blev ifrågasatt i media.

Det gamla överhetssamhället i form av en

utbredd auktoritetstro levde alltjämt kvar,

trots student- och ungdomsrevolten, samtidigt

som vi i post-68 generationen inte såg

oss själva som överhet och makthavare. Det

senare innebär kanske att vi än idag, när

granskningen är intensiv och ifrågasättande,

har svårt att identifiera oss med den rollen.

I grunden är naturligtvis nedmonteringen

och ifrågasättandet av auktoriteter

en positiv utveckling. Det ställer emellertid

nya krav. Vi domare måste kunna hantera

mera ohanterliga situationer i rättssalen och

vi måste vara beredda att kunna förklara och

försvara våra beslut och domar även utanför

den skrivna domen. Domare i vårt land har

av tradition varit anonyma och undvikit att

träda fram i media. Domaren, som undertecknat

”på domstolens vägnar”, har talat

enbart genom domen. Allt fler domare inser

idag att vi måste få till stånd en dialog med

och bli bättre på att hantera media. Mediasamhället

är här för att stanna och vi måste

gilla läget! Vi är ännu litet yrvakna men för-

söker lära oss. Pressmeddelanden och t.o.m.

presskonferenser börjar förekomma i samband

med uppmärksammade domar. De nya

migrationsdomstolarna har anställt särskilda

informationsansvariga och Mediegruppen,

som kan nås via DV:s hemsida, består av

domare från de allmänna domstolarna som

åtagit sig att vara tillgängliga för kontakter

med media. Ett annat sätt att nå ut har med

framgång prövats av domstolarna i Blekinge

som lämnat rättssalen och sökt upp ungdomar

i deras egen miljö för att diskutera brott

och straff, rätt och orätt.

När det gäller domstolarnas balanser och

handläggningstider kan sägas att vi trots allt

ligger väl till internationellt sett. Det gläder

dock knappast den som väntar och självklart

måste vi arbeta för att förbättra situationen.

Problemet är inte generellt utan gäller vissa

domstolar och vissa typer av mål. Frågan står

högt på dagordningen och domstolar som

inte uppfyller regeringens verksamhetsmål

sätts under lupp. Sedan en tid har särskilda

pengar öronmärkts för ”avarbetningsprojekt”.

Allt detta är utmärkt men målavverkningsjakten

får inte ske på bekostnad av

kvaliteten. Arbetsbördan i många domstolar

inger oro. Vi är en kunskapsintensiv bransch

och tid för kompetensutveckling och eftertanke

är nödvändig om vi vill uppnå ett kvalitativt

gott resultat. Idag är det på många

håll omöjligt att hitta tid för detta. Ytterligare

processuella reformer kan möjligen ge viss


lättnad men min uppfattning är att vi måste

bli fler i domstolarna om vi skall klara både

kvantitet och kvalitet framöver.

Jag har i annat sammanhang (DN debatt

10/6) kritiserat den enligt min mening allt

för svepande kritik som justitiekanslern riktat

mot domstolarna. Det innebär inte, som

JK försökt hävda, att jag vill tysta debatten.

Finns det domar eller domare som inte håller

måttet skall det fram. Det finns också

typer av mål, bland annat narkotika- och

sexualbrottsmål, som innefattar särskilt svåra

utrednings- och bevisfrågor. Om detta bör

det föras en kontinuerlig och nyanserad

debatt, inom och utanför domstolarna. Det

är sunt att domstolarna granskas men JK:s

ord väger tungt och måste därmed avvägas

väl. Min bestämda uppfattning är att det

saknas grund för att påstå att domstolarna

i allmänhet – med JK:s ord – förslappats i

sin bevisprövning och rapporten Felaktigt

dömda ger enligt min mening inte heller

stöd för ett sådant påstående. Jag tycker

rapporten är problematisk på flera sätt. Jag

har till exempel svårt att komma ifrån känslan

att slutsatserna angående domstolarnas

hantering i den ordinarie processen i de

refererade fallen färgas av att man anser sig

numera ha tillgång till facit. Jag ställer mig

också frågande till slutsatsen att domstolarna

i samtliga de undersökta målen brustit i sin

”utredningsskyldighet” och att det är domstolens

uppgift att ”kvalitetssäkra brottsut-

FOTO PATRIK LESTANDER

redningen”. Detta synsätt strider enligt min

mening mot den gängse uppfattningen om

rollfördelningen mellan aktörerna i brottmålsprocessen.

Den kritik som riktas mot tillsättningsoch

utnämningsförfarandet när det gäller

högre domartjänster delar jag däremot helt.

Den nuvarande ordningen är otidsenlig och

framstår även i ett internationellt perspektiv

som märklig. Det finns sedan femton år (!), i

betänkandet Domarutnämningar och domstolsledning,

SOU 2000:99, ett väl genomtänkt

och utarbetat förslag till en ordning

med en förslagsnämnd för högre domarbefattningar.

Vad väntar vi på?

Samma fråga kan ställas beträffande

förslaget till en ny nämnd för beredning

av domaranställningar som föreslagits av

Domarutredningen 2001. Utredningens förslag

om en helt öppen domarrekrytering har

däremot modifierats till ett utredningsuppdrag

som jag för närvarande arbetar med.

Uppgiften är att, med bibehållande av den

särskilda domarutbildningen, åstadkomma

en väsentligen mer öppen domarrekrytering.

De två frågorna hänger oupplösligen samman.

Det är en självklarhet att en väl fungerande

ordning för rekrytering, utbildning

och utnämning av domare är avgörande för

att kunna garantera kvaliteten i domstolarna

i framtiden.

Jag är inte orolig för att dagens och morgondagens

kloka och skickliga unga jurister

skall välja bort domstolarna som arbetsplats.

Domstolarnas betydelse ökar i samhället.

Vem kan motstå den spännande utmaningen

att få vara med och utveckla våra domstolar

så att de kan möta de höga krav som idag

ställs och än mer kommer att ställas framöver?

Jag rekommenderar en omläsning av

SvJT 3/04 som inspiration. Vi äldre domare

måste också ta vårt ansvar som föredömen.

Kanske genom att litet oftare våga lyfta

blicken och sticka ut hakan en aning. Domstolarna

är demokratins och rättsstatens

yttersta värn. Det förpliktar.

Vid ett tillfälle har jag mötts av total

entusiasm och beundran på grund av mitt

yrke. Det var när mina döttrars dagiskompisar

trodde jag var fotbollsdomare! Förr brukade

jag berätta den historien som en lustighet.

Idag ångrar jag att jag inte satte mig

ner och förklarade. Demokrati och rättvisa är

begrepp som skall inympas tidigt och som

även barn kan förstå. När mina barnbarn i

framtiden berättar för sina dagiskompisar

att deras mormor varit domare önskar jag

att utropet blir: En mormor som är en riktig

domare – va häftigt!

ANNA SKARHED

JUSTITIERÅD

GÄSTTYCKARE

Inlägget har tidigare publicerats i tidsskriften

Advokaten nr. 6 2006.

DOMKRETSEN NR 3/2006 9


AKTUELLT

Domstolarnas verksamhet i fokus

under analysveckan

Det är Domstolsverkets uppgift att årligen fördela de ekonomiska medlen inom Sveriges Domstolar. För att

kunna fördela tillgängliga medel på bästa sätt för kommande år genomförs därför den så kallade analysveckan

i början på september varje år på Domstolsverket. Arbetet under analysveckan ligger till grund för

de budget- eller verksamhetsdialoger som genomförs med alla domstolar och nämnder under oktober och

november. Analysveckan samlar ett antal kompetenser inom Domstolsverket för att kunna få en helhetsbild

av domstolarnas behov för kommande år.

TEXT ALEXANDER GISSY FOTO PER CARLSSON

– UNDER ANALYSVECKAN går vi igenom ett

antal nyckeltal för var och en av de nästan

hundra myndigheterna inom Sveriges Domstolar.

Vi beräknar cirka 15 till 20 minuter för

varje domstol, men tiden kan givetvis variera

från fem minuter till uppåt en timme. Som

underlag för arbetet har domstolen lämnat

ett skriftligt budgetunderlag som vi utgår

ifrån, berättar Monica Lorentsson, tillförordnad

enhetschef på Finansieringsenheten på

Domstolsverkets ekonomiavdelning.

BRED KOMPETENS

Analysveckan samlar ett stort antal personers

kompetenser. Varje domstol analyseras

under veckan av personal från Ekonomi- och

Personalavdelningen samt Enheten för verksamhetsutveckling.

– På Ekonomiavdelningen deltar jag som

ansvarig för budgetarbetet samt en controller

som redogör för domstolens resultat,

målutveckling och ekonomiska situation,

berättar Monica Lorentsson.

Åsa Saltin är controller och har ansvar

för 15 domstolar under årets analysvecka.

Controllern har en viktig funktion under analysveckan.

– Tillsammans med personalhandläggaren

och eventuella medarbetare från Enheten för

verksamhetsutveckling ska jag ha gått igenom

domstolens underlag och gemensamt ska vi

skapa oss en uppfattning om den enskilda

domstolens behov gällande pengar, personal

och eventuella utvecklingsinsatser från Domstolsverket.

Vi ska ge ett gott underlag för

vilket budgetförslag vi ska ge domstolarna för

2007 och hur planeringsramarna bör se ut för

10 DOMKRETSEN NR 3/2006

2008 och 2009, berättar Åsa Saltin.

Christina Hedlund deltar under analysveckan

i egenskap av chef för Enheten för

verksamhetsutveckling. Enhetens medarbetare

har domstolsbakgrund och kan därför

bidra med verksamhetskunskap.

– Vår enhet har bland annat till uppgift att

stödja domstolarna i frågor som rör utveckling

av organisation och arbetsformer. Den kontakt

vi har med domstolarna i samband med

seminarier, utvecklingsdagar och projekt av

olika slag ger oss kunskaper om både enskilda

domstolar och domstolsarbete i stort.

En viktig funktion har också Personalavdelningen

som under analysveckan representeras

av Anders Nermo, chef för Enheten för

rekrytering och administration samt utsedda

personalhandläggare som ansvarar för ett

antal domstolar var.

– Som representant från Personalavdelningen

redogör jag för domstolen i ett antal

avseenden. Bland annat läser jag in mig på

respektive domstols personalsammansättning,

arbetsmiljö, sjuktal och rehabiliteringar,

generationsväxlingar och kompetensutvecklingsbehov,

berättar Veronica Lindström,

personalhandläggare på Domstolsverket.

KRÄVANDE ARBETSFORM

Att analysveckans arbete är arbetskrävande

håller samtliga inblandade med om, men

samarbetet mellan de olika avdelningarna

gör det också väldigt trevligt.

– Det intensiva arbetet under analysveckan

är fantastiskt. Det är en ynnest att

på så kort tid få en samlad bild över läget i

Sveriges Domstolar. Det arbete som gjorts

innan analysveckan av både domstolarna och

Domstolsverket har överlag varit av mycket

hög klass vilket möjliggör denna arbetsform,

säger Anders Nermo på Personalavdelningen.

Förberedelser är en grundförutsättning

för veckans arbete och för att hålla tidsramarna

och det späckade schemat.

– Analysveckan är intensiv, men det är

nog det bästa sättet att genomföra arbetet.

Tanken med veckan är att vi ska gå igenom

statistik och nyckeltal tillsammans med det

som domstolen tar upp i sitt budgetunderlag

för att på så sätt kunna göra jämförelser.

När alla domstolar och nämnder gås

igenom under en veckas tid har vi uppgifterna

i färskt minne och får en mycket bra

helhetsbild, menar Monica Lorentsson på

Ekonomiavdelningen.

Christina Hedlund på Enheten för verksamhetsutveckling

håller med om att det är

en arbetsform som fungerar bra.

– Jag tror inte det finns något mindre

arbetskrävande sätt som är lika bra. Man

måste göra en genomgång av samtliga

domstolar under en begränsad period för att

kunna göra relevanta jämförelser och få en

helhetssyn när det gäller resursbehovet.

För controllern Åsa Saltin är veckan

intensiv, särskilt med tanke på de förberedelser

som måste göras.

– Det blir mycket statistik, räknande och

läsande av anteckningar från tidigare års

budgetdialoger. Under analysveckan måste

vi skaffa oss en bra bild av varje domstol

genom att läsa och analysera underlagen,

eventuellt kontakta domstolen vid oklarheter

och prata oss samman med representanter


från Personalavdelningen och Enheten för

verksamhetsutveckling, berättar Åsa Saltin.

INDIVIDUELL ANALYS

Varje domstol får förhållandevis kort tid för

individuell analys under veckan. Att förberedelserna

är välgjorda är därför en förutsättning.

Controller, personalhandläggare och

medarbetare från Enheten för verksamhetsutveckling

läser noggrant igenom och analyserar

sina ”egna” domstolars underlag inför

analysveckan.

– Respektive controller lägger mycket tid

på att förbereda materialet till analysveckan.

Inför den föredragning Anders, Monica och

jag får under analysveckan har vi också läst

in respektive domstols underlag och tagit

del av alla nyckeltal, balanssiffror och andra

jämförelser. Den förhållandevis korta tid som

varje domstol sedan får under analysveckan

är därför enligt min mening tillräcklig för att

vi ska få en uppfattning om domstolens status

och behov, menar Christina Hedlund.

De som sitter med hela veckan läser också

igenom alla underlag inför föredragningen

i analysveckan. Oftast blir föredragningen

relativt kort, men om det behövs längre tid

för några domstolar får de givetvis den tid de

behöver. Det finns möjlighet att anpassa tidsåtgången

efter domstolens behov.

– Vi har i genomsnitt ungefär en kvarts

föredragning om varje domstol under analysveckan.

Vissa domstolar behöver mer tid

och det får de i så fall också. Har man fått in

budgetunderlagen från domstolarna i rätt tid

hinner man att gå igenom dem och skapa sig

en god bild av deras behov, menar Åsa Saltin.

EN EFFEKTIV ARBETSFORM

Det är tredje året som analysveckan genomförs.

Av den erfarenhet som tidigare analysveckor

givit har väl fungerande rutiner kring

veckan skapats.

– Det känns som om vi har hittat en

bra form för analys. Givetvis kan man förbättra

allt men någon större förändring

ser jag inget omedelbart behov av, menar

Anders Nermo på Personalavdelningen.

Monica Lorentsson håller med om att

arbetsformen fungerar.

Varje år utvärderas analysveckans arbete

för att kunna bli ett ännu effektivare och

bättre verktyg inför budget- och verksamhetsdialogerna.

Bland annat kan det

resursfördelningssystem som för närvarande

utvecklas av Domstolsverket underlätta för

de bedömningar som görs under veckan.

– Arbetet utvecklas varje år och i år har

det flutit bättre än tidigare år. Alla var väl

pålästa och hade fått del av statistik och

nyckeltal i god tid innan analysveckan,

menar Monica Lorentsson.

– Vi har ju en stor mängd personalnyckeltal

och andra jämförelsetal att ta del av.

Det är möjligt att man kan förenkla dessa

jämförelser genom att utveckla presentationsformerna.

Man kan troligen utveckla

mallen för det underlag domstolarna skickar

in till oss på Domstolsverket så att underlaget

blir ännu mer lättillgängligt, anser

Christina Hedlund.

Med de erfarenheter som tidigare analysveckor

givit har arbetet blivit effektivare.

– Av erfarenhet och genom förberedelsearbetet

på de olika avdelningarna vet vi

Analysveckan samlar ett stort antal

kompetenser på Domstolsverket.

Arbetet ligger till grund för budgetdialog

och verksamhetsdialog.

AKTUELLT

vilka frågor som är viktiga att kunna svara på

under föredragningen, menar Åsa Saltin.

BRA GRUND ATT STÅ PÅ

Domstolens budget beräknas i grunden utifrån

antalet inkomna mål, men i underlagen får

domstolarna möjlighet att lägga fram andra

aspekter som får betydelse för budgetarna.

– Vi tittar dessutom på en del kriterier

som kan ge en tillfälligt utökad budget, som

till exempel behov av balansavarbetning eller

av generationsväxling. Inför analysveckan

är det handläggarnas sak att ta reda på om

domstolen har sådana behov och att framföra

bedömningen till cheferna. Har vi missat

något eller om något ytterligare sedan kommer

fram vid budget- eller verksamhetsdialogen

har vi alltid chans att ta upp detta

med cheferna igen, berättar Åsa Saltin.

Det kan också komma upp nya saker i

dialogen med domstolen som Domstolsverket

inte känt till vid analysveckan som kan

påverka domstolens budgetram.

– Ett annat syfte med analysveckan är

att uppskatta det totala medelsbehovet

på domstolarna utifrån den behovsanalys

som vi gör i analysveckan som sedan ska

jämföras med de anslag vi tilldelas, berättar

Monica Lorentsson.

Men det är inte enbart fokus på budgeten

under analysveckan.

– Representanter från olika avdelningar

analyserar domstolens organisation i stort.

Det är väldigt värdefullt att få en helhetsbild

av domstolen, det ökar förståelsen på

alla fronter, avslutar Veronica Lindström på

Domstolsverkets personalavdelning.

DOMKRETSEN NR 3/2006 11


AKTUELLT

NÄR UTLÄNNINGSLAGEN ÄNDRADES i juli

2004, infördes ett krav på att domstolarna

ska ta hänsyn till berörda barns bästa vid mål

där en förälder riskerar att utvisas på grund

av brott. Enligt den nya lagtexten ska barnets

behov bedömas utifrån hur kontakten

tidigare varit med den åtalade och hur den

skulle komma att påverkas av en utvisning.

För att ge domstolarna möjlighet till en

ordentlig utredning gjordes också ett tillägg

i lagen om särskild personutredning. Där

ålades socialnämnderna att på begäran

lämna upplysningar om en åtalad har barn

eller inte, hur kontakten mellan barnet och

den åtalade ser ut och hur barnet skulle

komma att påverkas om föräldern blev utvisad.

Men den möjligheten har domstolarna

varit dåliga att ta vara på, enligt en rapport

från Brå som kom före sommaren.

– Utvärderingen visar att domstolarna

inte tar hänsyn till barnperspektivet på det

sätt som lagen kräver. I domarna saknas ofta

underlag och information om hur barnet kan

komma att påverkas av utvisningen, vilket

gör att det också saknas resonemang om

barnets bästa, säger Fredrik Marklund som är

utredare på Brå.

BRYTER MOT BARNKONVENTIONEN

Tanken med lagändringen var att svensk

lag i större utsträckning än tidigare ska harmonisera

med FN:s barnkonvention och ge

barnet en starkare ställning.

– Genom att inte beakta barnens situation

bryter Sverige mot FN:s barnkonvention.

Utvisning är en väldigt konkret och ofta

bestående påföljd som inte lämnar något

utrymme för en fungerande relation, att då

inte beakta konsekvenserna för barnet är

extra allvarligt, säger Fredrik Marklund.

12 DOMKRETSEN NR 3/2006

Försummas barnens

bästa?

Domstolarna är dåliga på att utreda konsekvenserna för barnet när

en förälder riskerar att utvisas på grund av brott. Detta trots

utökade möjligheter till utredning. Det menar Brå, Brottsförebyggande

rådet i en rapport.

TEXT ANNETTE WALLQVIST FOTO ESTER SORRI

Det är på regeringens uppdrag som Brå

har undersökt hur domstolarna använder sig

av utvisningsmöjligheten och vilken hänsyn

de faktiskt tar till barnperspektivet sedan lagändringen.

Det som utvärderats är 476 av de

511 tingsrättsdomar som meddelades under

tiden augusti 2004 till januari 2005 och

som innehöll beslut om utvisning på grund

av brott. Av dessa var det 30 domar som

berörde en utländsk medborgare med barn

i Sverige. I utvärderingen ingår också 190

domar från samma tid som gällde utländska

medborgare med barn i Sverige som dömdes

för ett brott som skulle kunna medföra

utvisning, men som inte utvisades.

I de flesta av dessa domar har domstolen

nöjt sig med att konstatera barnets existens.

Bara i en tredjedel av domarna fanns en

beskrivning av relationen mellan föräldern

och barnet och i ett fåtal fanns det dessutom

en bedömning av hur barnet skulle kunna

påverkas av förälderns eventuella utvisning.

– Att det så ofta saknas ett resonemang

kan bero på otydligheter i lagtexten, säger

Fredrik Marklund.

UTGÅR FRÅN BARNETS BEHOV

I utlänningslagen anges att man ska ta hänsyn

till personens anknytning till Sverige och

»Domstolarna

borde rutinmässigt

begära

utlåtande

från socialnämnderna«

Fredrik Marklund,

Brå

att bland annat familjeförhållanden ska beaktas.

Det som är nytt är att barnets behov ska

sättas i centrum på ett tydligare sätt än tidigare;

det är hur barnet påverkas av en eventuell

utvisning som ska utredas och beaktas.

Domstolarna har inte heller utnyttjat

möjligheten att begära in utlåtande från

socialnämnderna och det är ingen större

skillnad mellan hovrätter och tingsrätter.

– Domstolarna borde rutinmässigt begära

utlåtande från socialnämnderna. Då skulle

det alltid finnas tillgång till en bedömning

utifrån barnens perspektiv. Därmed skulle

kvaliteten på informationen förbättras, säger

Fredrik Marklund.

Ofta kommer informationen istället från

Migrationsverket och Kriminalvården, men

de utredningarna utgår sällan från barnets

perspektiv, menar Fredrik Marklund. Migrationsverket

är mest intresserat av om det finns

några hinder för utvisning, medan Kriminalvården

i sin tur utreder konsekvenserna för den

åtalade av frivård, fängelsestraff och utvisning.

– Socialnämndens utredningar är viktiga

eftersom de har den rätta kompetensen att ha

barnen för ögonen, säger Fredrik Marklund.

I början av året tog Högsta domstolen,

HD, upp ett ärende som rörde en utvisad

förälder. Det principiellt intressanta var vilken

utredningsskyldighet en domstol har när den

ska besluta om utvisning av en förälder till

ett barn i Sverige. HD slog då fast att rätten

ska utnyttja sin möjlighet till upplysningar

från socialnämnden, trots att det inte är

uttryckligen skrivet i utlänningslagen. Ett

beslut som gillas av Fredrik Marklund.

– HD:s dom förstärker resultaten i vår

rapport. Om domstolarna inte beaktar vilka

konsekvenser utvisningen får för barnet,

påverkas barnens rättssäkerhet, säger Fredrik

Marklund.

ela rapporten Barnets bästa? Domstolarnas

edömningar i ärenden där föräldrar riskerar

tvisning kan laddas ner på www.bra.se.


Tre domare om rapporten

LENA EGELIN, HOVRÄTTSRÅD,

GÖTA HOVRÄTT

Jag tycker att vi gör det. Jag har bara haft

ett fall där det inte fanns tillräckligt med

underlag. Då bad vi om en utredning från

socialnämnden.

Jag tror att domstolarna har vaknat lite långsamt.

Det känns fortfarande lite nytt. Men

på min avdelning tycker vi att det är självklart

att resonera kring barnets bästa.

Nej. Jag tycker att vi har tagit sådan hänsyn

länge. Det förs ett resonemang kring barnets

bästa och vad en eventuell utvisning skulle

innebära för barnet. Sedan är det alltid bra

att det finns tydliga regler.

Det är bra. Eftersom vi i första hand hanterar

brottet, har vi sällan den kunskap om familjeförhållandena

som behövs. Det är svårt för

oss att veta vilken situation barnet lever i och

det behöver vi för att fatta bra beslut. Ibland

vet vi inte ens om att den åtalade har barn.

FAKTA UTVISNINGAR

Antalet utvisningar har under 2000-talet ökat stadigt. Totalt

handlar det nästan om en fördubbling från år 2000 till 2004.

År 2004 utvisades 1 020 personer ur landet.

Under åren 2004–2005 utvisades årligen uppskattningsvis 60

utländska medborgare med barn i Sverige. I regel var barnen till

de utvisade mycket unga, fler än hälften var under tre år.

NILS PETTER EKDAHL, RÅDMAN VID

LUNDS TINGSRÄTT

Vad tror du att det beror på att domstolarna inte utnyttjar möjligheten till utredningar från socialnämnden?

Svår fråga, eftersom jag själv inte haft något

sådant fall. Det är sällan den typen av fall

förekommer här och när de gör det upplever

jag att domstolarna tar stor hänsyn till barnen.

Att man inte begär in utredningar från

socialnämnden kan bero på att familjeförhållandena

ofta är indirekt utredda via

kriminalvården, även om de inte är specifikt

inriktade på barnen.

Varför är det så vanligt att det saknas resonemang om barnets bästa i domarna?

Jag kan inte svara på det. Det kan förstås

bero på hur allvarlig brottsligheten är. Men

det borde självklart finnas om den frågan

finns i målet.

Det är möjligt att det är lika sällsynt i andra

domstolar som i min och då kanske medvetenheten

om lagändringen skulle bli större

med utbildning.

Det skulle kunna fungera, men det är förstås

också en resursfråga. Men i princip tycker jag

att det är vettigt eftersom det berör barnens

väl och ve.

MARI HEIDENBORG, RÅDMAN VID

STOCKHOLMS TINGSRÄTT

Tror du att den nya regeln behöver förtydligas, att det är hur barnet påverkas av en utvisning som ska utredas?

Vad tycker du om förslaget att domstolarna alltid ska begära in underlag från socialnämnden?

Det kan finnas flera orsaker. Ofta tar man

in ett yttrande från Migrationsverket och

eftersom det ofta handlar om häktade finns

också en tidsaspekt att ta hänsyn till. Därför

tror jag att många förbiser att även ta in

underlag från socialnämnden. Tyvärr händer

det också ganska ofta att utvisningsyrkandet

inte kommer förrän i huvudförhandlingen

och då riskerar man orsaka en försening

om man ska begära i ytterligare underlag.

Många aktar sig nog för det med tanke på

den arbetssituation som råder.

Det följer naturligt att det blir svårt att föra

ett resonemang om man saknar en utredning.

Nej. Jag tycker att skyldigheten att utreda

barnets situation redan framgår tydligt. Och

att möjligheten till det finns. Det är nog tilllämpningen

det brister i.

Det känns tveksamt. Många av dem som

begår brott och utvisas är här som turister

och har ingen anknytning till Sverige. En

sådan regel borde begränsas på så sätt att

yttrande inte behövs när det är uppenbart

att den utvisningshotade saknar anknytning

till Sverige. Men för att det ska fungera krävs

också att åklagarna yrkar på utvisning i god

tid före huvudförhandlingen.

Flertalet utländska medborgare med barn i Sverige som utvisades

dömdes för förhållandevis grova våldsbrott. I en majoritet

av dessa ärenden var våldet riktat mot den andra föräldern och i

vart femte fall direkt mot barnet.

De allra flesta utländska medborgare med barn i Sverige som

utvisades, fick en tidsbegränsad utvisning.

AKTUELLT

DOMKRETSEN NR 3/2006 13


AKTUELLT

Vem är vem i en huvudförhandling? Varför finns det inte fler tidningar i väntsalen och var ligger hovrätten?

Det är några frågor brukarna vill ha svar på inför en rättegång. Och svaren vill de ha av en levande människa,

glöm webben. Det har Helena Jönrup och Marie B Hagsgård i Göteborg utrett i Sveriges Domstolars

första intervjuundersökning riktad till målsägande, vittnen och tilltalade.

Hovrätten tar fram

brukarnas synpunkter

TEXT BITTI INGEMANSSON FOTO CARL JOHAN ERIKSON

– DET VISADE SIG att väldigt få hade

hämtat information på webbplatsen, berättar

Helena Jönrup. Alla har inte tillgång till

dator, men även de som har det går sällan

in för att titta. De vill ha svar av en levande

människa, något som vi kanske inte alltid har

tänkt på, säger Helena Jönrup.

Helena Jönrup jobbar på Hovrätten för

Västra Sverige. Tillsammans med sin kollega

Marie B Hagsgård har hon intervjuat målsägande,

vittnen och tilltalade, totalt 65 brukare

om hur de uppfattar bemötandet i domstolen.

»Jag skulle gärna ha haft information

om hur en rättegång går

till och vem som är vem i salen.

Som det var nu var det ju ett

helt fotbollslag inne i salen och

jag visste inte vem som var vem«

Ur undersökningen

– De flesta inblandade har varit väldigt

positiva till den här undersökningen, både

våra medarbetare och brukarna. Undersökningen

i sig ger ju en signal om att vi på

domstolen är intresserade av vad brukarna

tycker, säger Helena Jönrup.

I allmänhet tyckte folk att informationen,

servicen och bemötandet var bra. Det

14 DOMKRETSEN NR 3/2006

gällde både innan och under huvudförhandlingen,

vilket de båda utredarna tycker

är väldigt glädjande.

– De som hade störst behov av mer

information och hade flest frågor var de

brukare som saknade juridiskt ombud och

som tidigare inte varit i en domstol, klargör

Helena Jönrup, vilket tyder på behovet av

en dialog inför en rättegång.

– Vi är också positivt överraskade över

alla de konkreta och konstruktiva förslag vi

fick, fortsätter hon.

MAKTENS BONING

Hovrätten för Västra Sverige ligger inrymt

i den välkände skeppsredaren Dan Broströms

gamla rederibyggnad, på kajen vid

Göta Älv, i centrala Göteborg. Ingången är

pampig med porten omgiven av kolonner.

I själva entrén är det kalksten och mörkt

trä och dämpat ljus och det riktigt luktar

världsomspännande företag. Det känns

högtidligt att stiga in. Men redan där kan

en viss förvirring uppstå. På en väl synlig

skylt står att alla rättegångar hålls en trappa

upp. Det är bara det att i rummet finns

tre trappor, så vilken ska man ta? Visserligen

leder två av dem till låsta dörrar,

men den oprecisa informationen skapar

ändå en viss osäkerhet, vilket flera av de

intervjuade har påpekat. Den rätta trappan

leder upp till väntsalen. En sober, modernistisk

historia i glas och grått.

– Vi fick många synpunkter på just väntsalen.

Det förvånade oss lite att den väckte så

många känslor, berättar Helena Jönrup. En del

tyckte att den var tjusig, medan andra tyckte

att den var för kal och ogästvänlig, inget att

fästa ögonen på. Förutom de andra som sitter

och väntar på samma huvudförhandling.

Där saknas avgränsade ytor eller prång där

man kan känna sig ostörd. Flera, framförallt

vittnen och målsägande har sagt att de tycker

att det är obehagligt att sitta öga mot öga

mot den tilltalade innan förhandlingen börjar.

– Vi fick förslag om att sätta upp skärmar

för att brukarna ska kunna sitta ostört, placera

ut gröna växter och lite mjukare inredning.

Flera reagerade på att domstolen inte

hade någon representant från brottsofferjouren.

Någon påpekade att det inte fanns

något att äta, bara en automat med framförallt

sötsaker och någon föreslog lugn

klassisk musik. Det kan vara påfrestande att

sitta länge och bara vänta.

Redan har vissa förbättringar införts, nu

finns ett tidningsställ, som inte fanns tidigare.

Dessutom finns också lite information

om rättegångsförfarandet. Många i undersökningen

hade i förväg velat veta hur en


ättegång går till. Ofta återkom frågan om

vem som är vem i rättssalen. Som en av

de intervjuade uttryckte sig ”Det satt ju ett

helt fotbollslag där framme”.

FÖRSTA UNDERSÖKNING I SITT SLAG

Helena Jönrup och Marie B Hagsgårds

undersökning omfattar alltså 65 personer

som varit kallade till rättegång under april

och maj 2006. Av de intervjuade personerna

är 24 tilltalade, 20 målsägande och

21 vittnen.

– Det är den första intervjuundersökningen,

så vitt vi vet, riktad till den här

kategorin av Sveriges Domstolars brukare,

säger Helena Jönrup.

Bakgrunden är att

personalen för något år

sedan började diskutera

allt mer hur deras arbete

då såg ut. Det hade varit

mycket fokus på effektiviteten

i handläggningen

av mål och ärenden men

nu ville medarbetarna

diskutera kvaliteten. Och

hur skulle man ta reda

på det? Kanske behövde

deras arbete värderas av

människor utanför huset?

En kvalitetsgrupp med

representanter för alla

olika avdelningar och

yrkesgrupper inom domstolen

tillsattes. Gruppen

bestämde sig för

att under ledning av två

representanter från Dom-

Helena Jönrup, domstolssekreterare

vid Hovrätten för Västra Sverige

AKTUELLT

Marie B Hagsgård vid

Hovrätten för Västra Sverige

stolsverket, börja med att låta åklagare och

advokater, både i brottmål och tvistemål,

ge sin syn på kvaliteten i hovrättens verksamhet.

– Resultatet ventilerades och diskuterades

vid ett par seminarier. Det blev bra

diskussioner och idéer till förbättringar,

berättar Helena Jönrup.

Men det stannade inte där.

– Vi har ju andra brukare som inte är

professionella aktörer och som inte kommer

hit i sin yrkesroll. De är i mina ögon mer

berörda och berörda på ett annat sätt. Och

då var det viktigt för oss att veta vad just

denna grupp tänker och har för synpunkter

för att på så vis få en mer fullständig bild

av vad hovrättens brukare tycker.

Helena Jönrup jobbar som domstolssekreterare

på Hovrätten för Västra Sverige.

Med sin bakgrund, hon är pol. mag. i statskunskap,

har hon erfarenhet av den typen

av undersökningar, påpekar kollegan Marie

B Hagsgård, som är domarutbildad och

jobbar som verksamhetsutvecklare på domstolen.

Tillsammans med medlemmarna i

kvalitetsgruppen diskuterade de olika former

av undersökningsmetoder.

– Vi funderade länge på om vi skulle

använda oss av enkäter eller genomföra

intervjuer men kom fram till att en

DOMKRETSEN NR 3/2006 15


AKTUELLT

intervjuundersökning förmodligen skulle

ge oss ett bättre resultat. Vid enkätundersökningar

finns risken för ett stort bortfall,

även om materialet är stort från början.

Vid intervjuer finns möjligheten att gå mer

på djupet, än vid en enkät, menar Helena

Jönrup.

Innan intervjuformuläret spikades togs

synpunkter in från medarbetarna på hovrätten,

Brottsförebyggande rådet (Brå) och personer

på statsvetenskapliga institutionen på

Göteborgs Universitet. Dessutom gjordes det

provintervjuer med några brukare för att testa

och därefter korrigera intervjuformuläret. Allt

diskuterades i kvalitetsgruppen och förankrades

hos domstolsledningen.

INTERVJUER I VÄNTRUM OCH ENTRÉ

När kallelserna inför huvudförhandlingarna

i april och maj gick ut fanns i varje kuvert

också en gul lapp nedstoppad, där det stod

att läsa om undersökningen och när och

hur intervjuerna skulle ske. Samt att det var

frivilligt att delta.

Intervjuarna var även noga med att

informera åklagare, advokater och personal

på häktet så att de i sin tur kunde informera

alla inblandade.

Intervjuerna med de tilltalade hölls i

väntsalen. Då kunde intervjuarna på plats

16 DOMKRETSEN NR 3/2006

känna av det som flera i undersökningen

kommenterade. Rummet är väl lyhört, de

övriga där inne kan lätt höra vad som sägs.

De tilltalade som var häktade intervjuades i

häktesrummet och Helena Jönrup påpekar

särkilt att de fick stöd av häktespersonalen

som stannade kvar extra just för detta.

Målsägande och vittnen intervjuades i

någon av sofforna i entrén. Där är det lätttare

att hålla på diskretionen.

– Vi beslöt på ett tidigt stadium att inte

göra intervjuerna på våra arbetsrum. Vi ville

hålla oss till det offentliga rummet.

STARK KONCENTRATION I RÄTTSSALEN

Många av de intervjuade tyckte att det var

lugnare i hovrätten än i tingsrätten. Dock

lämnar domarnas tystnad och frånvaro av

reaktioner på det som sägs öppet för olika

tolkningar från brukarnas sida. Ett intresse

och engagemang, exempelvis genom att

domarna ställer kontrollfrågor till brukaren,

upplevs som positivt.

– Överhuvudtaget har undersökningen

visat att uppträdandet och attityden hos

rättens ledamöter har stor betydelse för om

brukarna känner att domarna har lyssnat på

dem och om de upplever sig ha blivit rättvist

behandlade, säger Marie B Hagsgård.

En del klagade på att de inte hörde vad

som sades i rättssalen, vilket är ett allvarligt

problem ur rättssäkerhetssynpunkt. För några

är det svårt att förstå det juridiska språket.

En person sa att hon blev så glad för

att domaren hälsade och sa hej då förhandlingen

inleddes. En annan uttryckte sin

tacksamhet över att domaren tagit en paus

i förhandlingen då han eller hon märkte att

den var väldigt krävande och uppslitande

för den berörde.

Många åsikter handlar om förhållandet

under själva huvudförhandlingen. Vanligt

är att känna obehag inför situationen att bli

förhörd, men flera tycks acceptera de jobbiga

frågorna medan andra skulle vilja ha

en förklaring till varför det måste vara så.

Det viktigaste och det gäller för alla tre

kategorierna brukare, var att de gavs tid

och möjlighet att framföra sin sak. Och för

det krävs ett bemötande där man visar respekt

för individen.

– Det gäller för oss här på domstolen

att få folk att känna sig så bekväma som

möjligt. Och att göra det utan kuddar och

plädar i väntsalen, så att säga. Det ska ske

med ett korrekt och gott bemötande, men

också med praktisk information och information

om hur en rättegång går till. Och

folk vill få prata, det är en viktig lärdom vi

ska ta till oss menar Helena Jönrup.


Vill du veta mer?

Rapporten Vad tycker brukarna? En

intervjuundersökning om kvaliteten

vid Hovrätten för Västra Sverige är

utförd av Helena Jönrup och Marie

B Hagsgård vid Hovrätten för Väs-

tra Sverige. Den har finansierats av

Domstolsverket, Brottsofferfonden

och Hovrätten för Västra Sverige.

Beställ rapporten via domstol.se.

Vad tycker brukarna?

En intervjuundersökning om kvaliteten vid

Hovrätten för Västra Sverige

Kathrin Flossing

– ny hovrättspresident i Göta hovrätt

Kathrin Flossing har höga ambitioner med sitt nya arbete som hovrättspresident

i Göta hovrätt.

– Jag vill skapa en attraktiv hovrätt med goda resultat rustad för

framtiden, säger hon.

TEXT SANDRA HÅKANSSON FOTO PER CARLSSON

REGERINGEN UTNÄMNDE KATHRIN Flossing

till hovrättspresident i Göta hovrätt 14 juni.

Tidigare tjänstgjorde hon som kammarrättspresident

i kammarrätten i Sundsvall.

– Jag bor i Stockholm, så i stället för att

pendla 40 mil norrut är min nya resväg till jobbet

35 mil söderut, säger hon med ett skratt.

Kathrin Flossing har tagit sig an utmaningen

att göra Göta hovrätt till en ännu mer

attraktiv arbetsplats.

– Det är spännande att byta jobb och

jag tror att det är bra med byten mellan

domstolarna.

Hon vill skaffa sig ett ordentligt underlag i

olika frågor innan hon tar ställning till vad som

behöver utvecklas och förbättras i hovrätten.

– Göta hovrätt är en kostnadseffektiv

domstol med bra målavverkning och administration.

Detta är något som är viktigt att

behålla och gärna förbättra.

För att Kathrin Flossing ska kunna bilda

sig en uppfattning om vad hovrätten ska

arbeta vidare med och vilka frågor som bör

prioriteras, så genomför hon personalsamtal

med samtliga medarbetare.

– Sammanlagt handlar det om drygt åttio

samtal. Personalen ger mig synpunkter på

verksamheten i stort och sitt eget arbete. Jag

kommer att fortsätta med kompetens- och

utvecklingssamtal även i framtiden, eftersom

jag tycker att personalen ska ha möjlighet att

påverka och vara delaktiga i organisationens

utveckling. Jag vill ta vara på deras synpunkter

så långt som möjligt.

PÅ NY TJÄNST

SAMVERKAN OCH SAMARBETE

I Kammarrätten i Sundsvall påbörjade Kathrin

Flossling ett kvalitetsarbete, där advokater,

åklagare och andra intressenter inom verksamheten

svarade på frågor om sin arbetsplats.

– Då kunde vi se vad som är viktigt att

jobba med framöver. Det är ett projekt, som

jag tycker att vi ska genomföra även här på

hovrätten.

Frågor om samverkan och samarbete

mellan de olika avdelningarna inom Göta

hovrätt står även högt på dagordningen liksom

utvecklingen av datasystemet Vera.

– Göta hovrätt är uppdelad i tre olika

hus och då finns risken att det blir tre olika

hovrätter i stället för en. Så får det inte bli. Ny

teknik och framtida arbetssätt är också något

som jag vill att vi tar vara på.

Kathrin Flossing har en gedigen meritlista.

Mellan åren 1998 och 2003 var hon expeditions-

och rättschef i Miljödepartementet.

Hon hade samma befattning i Kulturdepartementet

under åren 1996–98. Dessförinnan

tjänstgjorde hon i Justitiedepartementet i

åtta år, dels på processrättsenheten, dels på

enheten för nåd och andra brottmålsärenden.

1992 utnämndes hon till kansliråd och under

åren 1993–96 var hon departementsråd och

chef för enheten för nåd och andra brottmålsärenden.

Tidigare har Kathrin Flossing tjänstgjort

i tingsrätt, kammarrätt och länsrätt.

Hon har också varit åklagare i Värmland och

Örebro län.

DOMKRETSEN NR 3/2006 17


AKTUELLT

24H-strategi för

Sveriges Domstolar

24

Begreppet 24-timmarsmyndigheten har använts i några år, men det råder ibland

delade meningar om vad det står för. Och vad betyder det egentligen för Sveriges

Domstolar? Förhandlingar på kvällstid? Domar direkt på webben? Eller helt enkelt utökade öppettider?

TEXT ÅSA NORDSTRÖM ILLUSTRATION PER CARLSSON

FÖR ATT FÖRHOPPNINGSVIS räta ut frågetecknen

kring detta, har Domstolsverket i

nära samarbete med en referensgrupp från

Sveriges Domstolar arbetat fram en 24Hstrategi

för Sveriges Domstolar.

– I Domstolsverket har begreppet 24-timmarsmyndigheten

diskuterats en längre tid

och i våra olika utvecklingsprojekt beaktar

vi de krav som ställs på myndigheten ur ett

24-timmarsperspektiv, säger Peder Jonsson,

informationschef på Domstolsverket. Nu har

vi tillsammans med representanter för domstolarna

arbetat fram en strategi som även

kan användas som en idébank och underlag i

domstolarnas framtida verksamhetsplanering.

EN DOMSTOL FÖR MEDBORGAREN

Enligt regeringens folder ”På väg mot 24timmarsmyndigheten”

står begreppet för

en myndighet som är brukarorienterad, som

är tillgänglig för medborgare när de efterfrågar

den och som på ett klart och tydligt

sätt informerar om sin verksamhet. Visionen

för arbetet mot 24-timmarsmyndigheten är

hämtad ur broschyren ”Så här vill vi ha framtiden

– en vision för domstolsväsendet”, som

togs fram för några år sedan.

– Visionen är: En domstol för medborgaren

– tillgänglighet, rättssäkerhet och

kvalitet, fortsätter Peder Jonsson. Med visionen

som utgångspunkt har vi tagit fram

tio punkter som bildar en strategi för 24timmars

myndigheten.

De tio punkterna i strategin har arbetats

fram av en referensgrupp från Sveriges Dom-

18 DOMKRETSEN NR 3/2006

stolar med 17 medarbetare som har olika

befattningar. Jörn Jacobsson, lagman i Hässleholms

tingsrätt, är en av dem som deltagit

i referensgruppen.

– Det som kanske känns som den

allra viktigaste punkten är att fortsätta att

utveckla verksamhetsstödet Vera för att

bland annat ge parter möjlighet att följa sitt

ärende via webben. I dag finns det dessutom

förväntningar från allmänheten att man ska

kunna hitta domar på webbplatsen.

Referensgruppen konstaterade vidare att

webben är en viktig kanal för att nå allmänheten.

Gruppen var överens om att enhetliga

webbplatser för Sveriges Domstolar är

ett stort steg i rätt riktning.

– På webben ska det finnas aktuell information

som underlättar för allmänheten,

till exempel svar på de vanligaste frågorna,

vägbeskrivning och blanketter, fortsätter

Jörn Jacobsson. Information om domstolens

planerade förhandlingar är också något som

ofta efterfrågas och som med fördel skulle

kunna finnas på webben.

PROFESSIONELLT BEMÖTANDE

En annan viktig utgångspunkt som många

i referensgruppen betonade, är att tillgänglighet

handlar om respekt för individen. Den

som kontaktar en domstol ska alltid få ett

professionellt bemötande, oavsett om man

väljer att ringa, besöka webbplatsen eller

komma personligen.

– Domstolarnas öppettider bör vara

enhetliga i hela landet, säger Anders Eklind,

chefsadministratör på länsrätten i Mariestad

och Mariestads tingsrätt. I dagsläget har

domstolarna olika tider och det leder till förvirring

hos allmänheten. Vissa domstolar har

även lunchstängt mitt på dagen, då många

annars skulle ha möjlighet att besöka domstolen

eller ringa dit.

24H-strategin innehåller tio punkter för

tillgängligare domstolar och för varje punkt

finns mål och förslag på åtgärder.


VID SJU AV LANDETS tingsrätter finns det

inskrivningsmyndigheter, som bland annat

ansvarar för att uppgifter om ägande och

andra rättigheter i fastighetsregistret är aktuella.

Regeringen har beslutat att Lantmäteriverket,

som ansvarar för indelningen och förändringen

av Sveriges fastigheter, ska bli ny

huvudman för inskrivningsmyndigheterna,

preliminärt från den 1 januari 2008.

I maj i år fick Domstolsverket i uppdrag

av regeringen att förbereda flytten av huvudmannaskapet.

– Förberedelserna för en överföring av

inskrivningsverksamheten är ett gemensamt

uppdrag till Domstolsverket och

Lantmäteriverket, säger Domstolsverkets

projektledare, Susanne Bagge. För några

veckor sedan antog Domstolsverket direktivet

för vår del av genomförandet och Lantmäteriverket

kommer att arbeta parallellt

och samordnat med oss. Samarbetet sker

bland annat genom gemensamma projekt-

gruppsmöten samt genom en gemensam

referensgrupp, som ska bidra med kunskap

om verksamheten.

KVAR PÅ ORTEN

Inskrivningsverksamheten ska även i fortsättningen

bedrivas på de sju orter där den nu

finns. I uppdraget står det också att kompetensen

hos personalen ska tillvaratas och att

särskild omsorg ska ägnas åt personalen som

berörs.

– I arbetet utgår vi från att verksamheten

flyttas över den 1 januari 2008, berättar

Susanne Bagge. Nuvarande ansvarsfördelning

mellan inskrivningsmyndigheterna och

de länsvisa lantmäterimyndigheterna ska

också ligga fast.

TVÅ OLIKA UPPDRAG

Projektet ska redovisa analyser och förslag

till åtgärder som behövs med tanke på att

huvudmannaskapet ska flyttas. Projektet ska

AKTUELLT

Inskrivningsmyndigheterna

till Lantmäteriet TEXT ÅSA NORDSTRÖM FOTO PER CARLSSON

även redogöra för de ekonomiska och personella

konsekvenserna av överflyttningen,

både på kort och på lång sikt. Detta ska

redovisas i en rapport senast den 1 mars

nästa år.

En utredare har fått ett separat uppdrag

att lämna förslag på hur inskrivningsverksamheten

med Lantmäteriverket som huvudman

ska vara organiserad och hur behovet av juridisk

kompetens i inskrivningsverksamheten

ska tillgodoses. Detta, tillsammans med förslag

på författningsändringar, ska redovisas

senast den 31 januari 2007.

DOMKRETSEN NR 3/2006 19


AKTUELLT

Det hamras och bankas från

Ystad till Sundsvall

Byggprojekten står som spön i backen när landets domstolar får ny kostym.

Den verkliga våg av om- och tillbyggnader som just nu sker runt landets domstolar är framför allt

ett resultat av de stora organisatoriska förändringar som har beslutats från år 2000 fram till i dag. Av

knappt 100 tingsrätter finns strax över hälften kvar. Hans Karlsson, chef för lokalförsörjningsenheten vid

Domstolsverket, har med andra ord bråda dagar.

TEXT LARS COLLIN FOTO OCH ILLUSTRATION PER CARLSSON

– VI RÄKNAR MED att de stora byggprojekten

kommer att fortsätta fram till 2009,

men de kulminerar i volym nästa år. 2007

blir alla tiders rekordår på lokalfronten,

eftersom det då sker väldigt stora förändringar

framför allt inom Stockholmsområdet,

säger Hans Karlsson.

Kostnaderna för investeringar på lokalsidan

har mångdubblats sedan millennieskiftet.

Däremot, påpekar Hans Karlsson,

hade väldigt blygsamma satsningar gjorts

under de senaste 30 åren. Det fanns ett

stort uppdämt behov.

– Mellan 1971 och 2000 var domstolsstrukturen

synnerligen statisk. Nu handlar

det mycket om att få en ny form av säkerhet

i lokalerna och en teknisk standard,

inte minst i rättssalarna, för att kunna

klara video- och bildpresentation. Det är

sådant som helt enkelt inte har funnits

tidigare.

20 DOMKRETSEN NR 3/2006

ANDRA BEHOV I DAG

Generellt har domstolarna suttit i äldre

byggnader. Fram till 1990-talet gällde helt

enkelt andra kriterier när man skulle skaffa

nya domstolslokaler. De skulle ligga centralt

på varje ort och ha en form av monumental

karaktär. I dag ser behovet helt

annorlunda ut.

– De inre funktionerna har blivit mycket

mer viktiga. Då får äldre värderingar som

symbolvärden och värdiga fasader vika sig,

värderingar som i och för sig är betydelsefulla

för domstolarna. Man kan nog säga

att Gävle (se artikel på sid. 22–23) är ett

typiskt exempel på detta. Lokalernas yttre

är ganska anspråkslösa, däremot är funktionerna

utomordentligt väl tillgodosedda.

Säkerhetstänkandet som kommer att

genomsyra alla nya lokaler gäller inte

längre bara domstolens personal, utan ska

vara lika viktigt för dem som mer eller min-

dre regelbundet vistas där, som åklagare,

brottsoffer och vittnen.

– Vi bemödar oss om att få en utformning

av lokalerna som gör att även de kategorierna

och allmänheten över huvud taget,

får väldigt bra säkerhetsförhållanden. Detta

är ett relativt nytt fenomen.

Eftersom statliga myndigheter inte

längre får vara fastighetsägare hyr Domstolsverket

i dag sina lokaler, som i och för

sig har byggts om helt enligt hyresgästens

intentioner. Investeringskostnaderna kretsar

framför allt kring inredning och utrustning.

SÖDERTÖRN STÖRST I SVERIGE

Av de pågående projekten kommer Södertörns

tingsrätt att bli landets största nybyggda

domstol, när tingshuset står färdigt i Flemingsberg

söder om Stockholm nästa vår.

– Den blir faktiskt vår största nybyggnation

sedan Domstolsverket kom till i


mitten av 1970-talet. Dessutom byggs helt

nytt när Sollentuna och Roslags tingsrätter

bildar Attunda tingsrätt. Det speciella är

att enheterna blir så mycket större i Stockholm,

annars skiljer ingenting när det gäller

krav på funktionerna.

I fallet Stockholms tingsrätt har Domstolsverket

gått till regeringen för att få

ett medgivande om att teckna avtal för de

nuvarande lokalerna i Rådhuset. Om det

gamla huset behålls blir det en mycket

omfattande tvåårig ombyggnad, någonstans

i storleksordningen 400 miljoner

kronor, tippar Hans Karlsson.

– I princip kan man säga att våra

tidsplaner ska vara korrekta. Men saker

och ting sker löpande och det är ett

digert program. Till detta ska läggas en

del organisatoriska frågor som den nya

regeringen måste ta ställning till. Så det

kommer mera.

4

1

14

3

6

10 8

2

13

Pågående och planerade byggprojekt

inom Sveriges Domstolar

DOMSTOL FÄRDIG

1. Länsrätten i Göteborg dec. 2006

2. Västerås tingsrätt och länsrätt jun. 2007

3. Värmlands tingsrätt, länsrätt samt

Hovrätten för Västra Sverige jan. 2007

4. Kammarrätten i Göteborg aug. 2007

5. Länsrätten i Stockholms län jan. 2007

6. Ystads tingsrätt sep. 2007

7. Nacka tingsrätt apr. 2007

8. Hovrätten och Kammarrätten

i Sundsvall sep. 2007

9. Södertörns tingsrätt apr. 2007

10. Sundsvalls tingsrätt sep. 2007

11. Solna tingsrätt apr. 2007

12. Attunda tingsrätt jun. 2008

13. Södertälje tingsrätt jun. 2007

14. Hovrätten över Skåne och Blekinge jun. 2008

15. Stockholms tingsrätt dec. 2009

12

11

5

15 7

9

AKTUELLT

DOMKRETSEN NR 3/2006 21


AKTUELLT

Sveriges modernaste

domstolslokaler i Gävle

Förnuftet fick segra över känslan när Gävles nya domstol nyligen invigdes.

Funktionella lokaler har ersatt det 1920-talshotell som tidigare huserade Gävle tingsrätt och Länsrätten i

Gävleborgs län – en följdriktig förändring när Domstolsverket bygger om och nytt som aldrig förr.

I DEN LJUSA och luftiga entréhallen möter

motiv från Birger Jarls fridslagar. Tavlan hade

legat i ett arkiv sedan Sandvikens tingsrätt gick

upp i Gävle tingsrätt. I april lämnade tingsrätten

och länsrätten centrum och det nyklassisistiska

hotellet Baltic för mer praktiska och

moderna rum. Torsdagen den 31 augusti förklarade

Domstolsverkets generaldirektör Thomas

Rolén huset som invigt, följt av en fanfar.

– Det var helt enkelt för trångt på Baltic,

främst i bottenvåningen där salarna låg.

Baltic är ju ett gammalt hotell och korridorerna

var smala. Parter och allmänhet trängdes

och det fanns ingen egentlig bra entré.

När Sandvikens tingsrätt sedan kom dit blev

det brist på salar. Man hade kanske kunnat

bygga till, men det hade inte blivit riktigt

bra ändå, säger lagman Tomas Attorps vid

Länsrätten i Gävleborgs län.

Så här ett halvår efter flytten är han nöjd

med det allra mesta. Läget ett par kilometer

från centrum gör det förstås svårare för tågpendlarna,

men domstolarna har skrivit till

kommunen och hoppas på bättre bussförbindelser.

Viktigast är att lokalerna fungerar.

Det nya huset har tidigare använts som

utbildningslokal för Lantmäteriverket. Ytan

är större än på Baltic, fasaden är putsad och

inredningen ny. Dessutom har entrén fått ett

modernt skärmtak, inspirerad av en vågskål.

– Rummen här på kontorsplanet har

också blivit väldigt lyckade. Jag uppskattar

att det är ljust och mycket glas mot de breda

22 DOMKRETSEN NR 3/2006

korridorerna. När man kommer från traditionella

rum är det klart att det är en stor

omställning att flytta in i ett hus med glasväggar,

men jag tycker att man vänjer sig

snabbt. Jag trivs med öppenheten. Man kan

ju alltid stänga dörren och ställa fram växter

så att man inte känner sig helt utlämnad,

menar Tomas Attorps.

TRADITIONELLT BLEV RATIONELLT

Ett hus byggt på 1990-talet kan förstås inte

mäta sig med de traditionellt sett pampiga

domstolsbyggnaderna. Men vad det framför

allt handlar om i dag är att få rationella lokaler

hävdar Tomas Attorps:

– Visst kan man ha invändningar om

man tycker att en domstolsbyggnad ska

vara representativ. Men inte minst säkerhetsaspekterna

har blivit väldigt viktiga genom

många otrevliga våldsbrott som har inträffat

både i och utanför domstolarna. Det är

en markant skillnad på säkerheten mellan

Baltic och detta hus, vilket främst berör

tingsrätten. Nu forslas de frihetsberövade i

häktesbilar direkt in i byggnaden. Sedan är

ingångarna skilda mellan allmänhet, parter

och personal.

Trängseln och inte minst den bristande

säkerheten på Baltic är något som också kollegan

Karl-Axel Bladh, lagman i tingsrätten,

betonar. Det blev ännu tydligare efter sammanslagningen

med Sandvikens tingsrätt.

– Även om vi hade gjort ombyggna-

TEXT LARS COLLIN FOTO MATS ÅSTRAND

Lagman Tomas Attorps vid

Länsrätten i Gävleborgs län

derna på Baltic skulle det ändå vara svårt att

tillgodose säkerheten, eftersom de väntrum

som fanns där i huvudsak var gamla hotellkorridorer.

På Baltic fanns ett enda rum för

häktesintag och det var en stor säkerhetsfråga.

Häktesvakterna fick gå med frihetsberövade

genom de långa hotellkorridorerna

och man fick sitta i provisoriska samtalsrum.

Nu separerar vi frihetsberövade från alla

andra, säger Karl-Axel Bladh.

FÖRNUFT OCH KÄNSLA

Han menar att flytten slutligen blev en kamp

mellan förnuft och känsla, där den senare

fick stryka på foten.

– Om man såg Baltic utifrån såg det

ut som om det skulle varit byggt som ett

domstolshus under den tid när domstolarna

hade riktigt tjusiga byggnader som utstrålade

makt. Väldigt många gamla tingshus

uppfördes omkring förra sekelskiftet – och

många ser ut som tempelbyggnader. I Gävle

satt tingsrätten i rådhuset från 1774 till

1993. Lagmannen som var min företrädare

brukade säga: ”har man hittat till Gävle hittar

man till rådhuset, stan är uppbyggd kring

det”. Men den typen av byggnader blir väldigt

opraktiska, med stora ytor som inte går

att använda på ett effektivt sätt. Att domstolarna

ofta hamnar tillsammans med andra

förvaltningsbyggnader mindre centralt i stan

är en utveckling vi har sett i ett antal år.

Är det bra eller dåligt?


– Jag kan tycka att det är lite tråkigt,

men förnuftsmässigt är det rätt. Det gamla

huset var mycket vackert men ganska kyffigt

på insidan. När man kommer in här är det

ljus och rymd och möjligheter att separera

människor som inte ska behöva träffas.

Karl-Axel Bladh är också glad för att de

första barnsjukdomarna blev snabbt åtgärdade.

Framför allt gällde de problem med tekniken,

som gjorde att påropen inte hördes och

att gardiner inte rullades ner som de skulle.

– I dag är vi väldigt nöjda. Arkitekten

Börje Falemo har gjort ett fint arbete; som

med fångintaget där vi nu fått en innergård

som bonus, säger Karl-Axel Bladh.

BYGGSTART FÖRRA ÅRET

Redan för fyra år sedan började Börje Falemo

skissa på hur lokalerna vid Lantmäteriverket

skulle kunna ta Gävle tingsrätt och Länsrätten

i Gävleborgs län in i 2000-talet. 2004

fattades beslut, med byggstart i mars förra

året.

– De stora diskussionerna har rört var

en domstol ska placeras – och hur det ser ut

när man kommer till den. Många ifrågasatte

att lokalerna skulle ligga en bit från centrum

och var måna om att det inte skulle uppfattas

som att domstolarna hade flyttat in i ett

annex till Lantmäteriverket. Parallellt har vi

försökt finna lösningar för säkerheten, berättar

Börje Falemo.

För att förstärka framtoningen av dom-

Lagman

Karl-Axel Bladh,

Gävle tingsrätt

stol gjordes entrén om, efter många diskussioner

och kompromisser. Kanske lite väl

många för att påminna om den vågskål som

var tänkt från början.

– Men det som känns positivt är att

entrén skiljer sig och att den skapar en egen

identitet till domstolen.

Det är inte första gången Börje Falemo

ritar domstolar. Under 1990-talet var han

involverad i projekt bland annat i Eksjö,

Vänersborg och Skaraborgs län. Just nu är

han verksamhetsarkitekt vid omvandlingarna

av Värmlands tingsrätt och hovrätten i

Sundsvall.

– Problematiken är att lösa alla praktiska

detaljer på ett bra sätt. Det blir mycket diskussioner

med Domstolsverket och domstolarna

själva. Så självklart blir det kompromisser.

Önskemålen är ofta fler än vad som går

att klara av. Och även om man bygger helt

nytt är det svårt att klara alla behov eftersom

det skulle krävs en mycket större kvadratmeteryta

än den som har anslagits, säger

Börje Falemo.

TEKNIK OCH SÄKERHET

I de drygt 4 000 kvadratmeter stora lokalerna,

där 70 procent tillhör tingsrätten och

resten länsrätten, fick teknik och säkerhet

högsta prioritet.

– Jag hade möten med en byggledare

i tingssalen på Baltic. Samtidigt hörde vi

hur de pratade utanför. Det förstår ju var

AKTUELLT

och en att man inte kan ha det så. Ljud och

teknik är oerhört viktiga i detta sammanhang.

Ljudvolymer och upptagningar måste

fungera. Därför hade Gävle vid invigningen

de modernaste domstolslokalerna i landet.

Sedan tar det nog bara något halvår innan

någon annan är ännu mer modern.

Kanske kan man säga att de nya domstolsbyggnaderna

blir mer demokratiska. När

Börje Falemo kom till Baltic blev han överraskad

av att det fanns fyra olika personalrum. I

de nya lokalerna finns ett gemensamt, vilket

ingen tycks ha något emot. Arkitekten känner

sig överlag nöjd med förvandlingen.

– Vi kom in i ett 1990-talsbygge för

utbildningslokaler med färgglada väggar och

golv. Det gällde att få bort den här prägeln

av utbildning och konferens och göra om

dem till en modern domstolslokal. Men det

får ju så att säga inte vara någon dagismiljö,

utan måste inge viss respekt – utan att för

den skull vara så monumental att den skrämmer.

Just den balansgången tycker jag att vi

har fått fram, säger Börje Falemo.

Domstolarna i Gävle

Fastighetsägare: Norrporten AB

Arkitekt: Falemo Hus & Interiör

Inredningsarkitekt: Margita Hellberg

Storlek: 4 087 kvm

Hyrestid: 15 år

Anställda: 33 i tingsrätten, 27 i länsrätten

DOMKRETSEN NR 3/2006 23


AKTUELLT

Startskottet har gått – modernare

rättegångar på väg att bli verklighet

Det handlar om att de allmänna domstolarna ska dokumentera förhandlingarna i både ljud och bild. Det

handlar om att lagra all information i Vera. Det handlar om att utveckla ny teknik, utrusta 450 rättssalar

och utbilda 3 200 domstolsanställda. Projektet ”En modernare rättegång” kommer att reformera förhandlingsprocessen

och göra Sveriges Domstolar världsledande på teknik i rättssalar.

TEXT VIKTORIA EKBERG FOTO PER CARLSSON OCH JOHAN WINGBORG

SYFTET MED DEN antagna propositionen

”En modernare rättegång – reformering av

processen i allmän domstol” (2004/05:131)

är att förbättra rättegången i allmän domstol,

bland annat med hjälp av ny teknik.

Tyngdpunkten i rättsskipningen ska ligga i

första instans. I dag avgörs det stora flertalet

av mål som överklagas till hovrätt efter en

ny fullständig prövning, en omprövning

som ofta inte är motiverad. Därför ska alla

förhörsutsagor spelas in med hjälp av videoteknik.

Hovrätten ska sedan utnyttja detta

material såväl vid prövningstillstånd som vid

huvudförhandling.

Lagändringen är omfattande och påverkar

både rättsprocessen och arbetsmomenten

i rättssalen. Dessutom innebär det att

från den dag lagen träder i kraft ska all ny

teknik fungera prickfritt i alla allmänna domstolar

över hela landet.

Under hösten 2005 fick Domstolsverket

uppdraget av Justitiedepartementet att skapa

rättssalar där ny teknik kan dokumentera

vad som sker under förhandlingen. Efter

genomförda förstudier och en smygstart i

våras har arbetet dragit igång på allvar efter

sommaren. Projektet ”En modernare rättegång”

är omfattande, spänner över många

frågeställningar och kommer att löpa under

förhållandevis lång tid. I skrivande stund är

ramen, det vill säga projektdirektivet klart

och inom kort kommer också projektplanen

vara färdig. I den finns alla de delmål, aktiviteter

och milstolpar definierade som ska nås

under projektets gång.

RESAN HAR BÖRJAT

– Ett projekt är som att flyga ett flygplan. Du

startar aldrig utan att ha undersökt resvägen,

planerat rutten och tankat planet. Under

resan görs uppföljningar och justeringar i

resplanen för att hantera eventuella svårighe-

24 DOMKRETSEN NR 3/2006

ter på vägen mot målet. Vi jobbar på samma

vis med projektplanen för att få en säker resa

och en trygg landning för alla som påverkas

av projektet, säger Thomas Johansson ansvarig

projektledare.

»Här ska helt ny teknik tillämpas.

Det är svårt att identifiera vad

som måste göras när det som

vi är ute efter inte finns. Men

det är spännande.« Peter Öman,

Domstolsverket

Till sin hjälp har Thomas Johansson

delprojektledare från Domstolsverket som

ansvarar för olika sakområden inom projektet:

IT, teknik, verksamhetsstöd, verksamhetsutveckling

och utbildning. Dessutom får

projektet stöd från verket i informations-,

säkerhets- och juridiska frågor. Var fjortonde

dag träffas projektgruppen för att stämma

av. Däremellan pågår ett intensivt arbete

med planering, utveckling och realisering av

olika delmål.

I dag görs ljudupptagningar i rättssalarna

men inspelningen sker analogt och i många

fall med teknik som härstammar från mitten

av 1970-talet. Dessutom är det ett omständligt

arbete för domstolarna att arkivera, lagra

och lämna ut banden. Istället kommer all

inspelning av både ljud och bild att ske digitalt

och lagras direkt i det datoriserade verksamhetsstödet,

Vera, via en dator i rättssalen.

Inspelningarna kommer sedan att kunna

hämtas i Vera och spelas upp när det behövs.

Peter Öman är delprojektledare och

ansvarig för IT-området i projektet. Han och

hans arbetsgrupp ansvarar för att ta fram

de program som behövs för att exempelvis

inspelning och uppspelning ska kunna ske

samt att filen lagras på rätt plats i Vera. Med

hjälp av kollegor och externa konsulter

lägger nu arbetsgruppen bit för bit till det

pussel som ska bli en unik lösning.

Niclas Alenbratt, Thomas

Johansson och Peter Öman


Den nya tekniken styrs i

stor utsträckning med hjälp

av så kallade pekskärmar.

Bilden visar en variant som

testas för närvarande.

»Det handlar också om att få tag

i allt som vi behöver. Exempelvis

så kommer vår beställning av

pekskärmar att motsvara en

halvårsproduktion för ett företag,

vilket gör att vi måste vara

ute i god tid.« Niclas Alenbratt,

Domstolsverket

– Det vi behöver finns inte färdigt på

marknaden utan vi måste börja plocka ihop

flera olika delar. Vi börjar med att fundera

igenom rent teoretiskt vilka systemtekniska

behov som finns. Efter det skapar vi en idéskiss

och diskuterar vilka typer av programmering

som kan användas. Därefter tar vi

fram ett utkast till en lösning som sedan

byggs ihop till en prototyp. När prototypen

uppfyller vårt behov ska den även anpassas

till de krav som ställs på den från Vera, säger

Peter Öman.

Tester är A och O och det görs i olika

steg genom hela processen. Först testas

själva programvarans och programkodens

enskilda delar. Därefter testas lösningen i

Vera via så kallade systemtester, som ger svar

på om funktionen fungerar enligt de krav

som är satta. Till sist görs ett acceptanstest

där representanter för användarna testar.

Redan nu systemtestas ljudprototypen och

den kommer också att följa med i den nya

releasen av Vera, R6 (Release nummer 6),

som kommer kring årsskiftet 2006/2007.

– Då kommer ljudinspelningsapplikationen

att finnas i Vera. För att ljudkvaliteten

på inspelningen ska blir så bra som möjligt

måste även den utrustning som finns ute i

lokalerna justeras. Alla domstolar kommer

därför inte att kunna använda den funktionen

direkt, förklarar Peter Öman.

ALLT SOM BEHÖVS ÄR EN DATOR

Tanken är att filer som är inspelade under en

förhandling ska kunna spelas upp i en vanlig

dator. En svår nöt att knäcka är dock hur

bildfilerna ska komprimeras när de lagras. Ju

mer komprimering desto mindre utrymme,

men samtidigt blir bildkvaliteten sämre ju

mer komprimering som används. Filernas

storlek påverkar också bandbredden och

arbetsgruppen har därför sett över IT-infrastrukturen.

Dessutom kommer det att krävas

en serverlösning som klarar krafttag. Domstolsverket

räknar med att lagringsutrymmet

måste vara på 50 terabyte. IT-avdelningen

räknar med att den text och de dokument

som finns i Vera för samtliga domstolar i dag

motsvarar två terabyte.

– Det här är obruten mark vilket är en

risk i projektet. Samtidigt är det så spännande

för det är banbrytande. Ingen annan

myndighet har, så vitt vi vet, gjort detta

tidigare. Antalet inspelningsplatser är flera

hundra samtidigt som det teoretiskt sett

finns lika många uppspelningsplatser som

det finns datorer inom Sveriges Domstolar,

avslutar Peter Öman.

Parallellt med utveckling av nätverk, applikationer

och serverlösning ska också 450

förhandlingssalar utrustas. Niclas Alenbratt

AKTUELLT

är delprojektledare inom området Teknik

och ansvarar för att välja ett system som kan

verka sida vid sida med övrig teknik som

under den senaste tiden har gjort sitt intåg

i salarna. Bland annat blir videokonferens

allt vanligare, men även presentationsteknik

är numera standard. Under nästa år ska

kamera och styrsystem upphandlas och

installationen påbörjas och arbetet med att

ta fram vilken kamera som ska köpas in är

nästan klart. Det gäller att hitta en kamera

som återger färg tillräckligt bra så att inte

ansiktena blir alltför gråaktiga. För att ge en

så bra inspelning som möjligt har valet fallit

på en kamera där vissa positioner kan ställas

in i förväg som kameran sedan automatiskt

spelar in från.

– De bord där parterna sitter är viktiga

att få med liksom vittnesbordet, säger Niclas

Alenbratt.

»Det här är ett av Domstols verkets

största projekt. Det är bättre

att det tar en dag extra och

att vi är säkra på att resultatet

blir bra.« Thomas Johansson, Sigma

LJUD OCH LJUS I RÄTTSSALARNA

Fler faktorer påverkar dock kvaliteten på

inspelningen. Ljuset i rättssalen måste vara

tillräckligt bra så att vittnens ansikten och

ansiktsuttryck tydligt syns när filen sedan

spelas upp. Detta står i konflikt med att

ljuset generellt i salarna är valt för att ge

DOMKRETSEN NR 3/2006 25


AKTUELLT

mötesborden bra ljus, så att alla kan läsa och

anteckna under rättegången.

Kameran ska styras med enkla tryck på

en pekskärm som kommer att finnas i varje

rättssal. Pekskärmen är ett exempel på projektets

ambition att samordna projektet med

övrig teknisk utvecklingsverksamhet inom

Domstolsverket.

– Pekskärmen ligger i delprojektet Verksamhetsstöd

och det blev naturligt att styra

kameran från pekskärmen. Det finns ett bra

grundarbete gjort för att även styra andra

funktioner i rättssalen från skärmen som till

exempel pårop av mål och stängda dörrar,

vilket vi bearbetar, säger Jonas Martinsson

som är biträdande projektledare samt ansvarig

för verksamhetsstöd inom projektet.

En annan utmaning är akustiken i salarna

som kan påverka ljudupptagningen. I de

nybyggda eller mer moderna salarna är det

oftast inga problem eftersom akustik alltid

tas hänsyn till vid ombyggnader men en hel

del salar ligger i gamla och anrika byggnader

som är K-märkta. Ett exempel är Göta

Hovrätt som är byggd på 1600-talet. Där

måste gruppen först ha tillstånd att förändra

fastigheten. Trots att det är ganska lätt att

få är det inte lätt att bygga bort akustiska

fenomen och i äldre byggnader hänger det

mycket konst som påverkar.

Vid installationen behöver arbetsgruppen

inom Teknik tillgång till salarna. Detta kommer

att planeras så att man ska störa domstolarnas

vanliga arbete i minsta möjliga omfattning,

men samtidigt så kämpar alla domstolar

Linda Strömberg och Jonas Martinsson

26 DOMKRETSEN NR 3/2006

för att minska målbalanser vilket kan göra att

användningen av rättssalarna ökar.

– Vi kommer att behöva mycket hjälp och

stöd från domstolarna så att vi kan få tillgång

till salarna, konstaterar Niclas Alenbratt.

»Det är roligt på många sätt; det

är roligt för att det är något som

är helt nytt, roligt att ta fram bra

utbildningar och roligt att möta

användarna ute på domstolarna.«

Linda Strömberg, Domstolsverket

SMART INDEXERING

Målet är att skapa enkel teknik som är lätt att

använda i rättssalen. Men projektgruppen

har också försökt se till att det blir smidigare

att arbeta med och hantera inspelningarna.

Exempelvis kommer det att bli möjligt att

göra textmarkeringar via indexering i Vera,

antingen samtidigt som en inspelning görs

eller efteråt. Med den nya versionen av Vera,

R6, kommer all information om ett mål att

samlas på ett ställe dit både dokument och

filer länkas. Domare kommer därför att kunna

läsa alla dokument och lyssna direkt från sina

datorer när det är dags för domskrivning, vilket

minskar behovet av att föra anteckningar

under själva förhandlingen. Och när inspelningsfunktionen

för bild i Vera släpps kommer

de även att kunna se förhören.

– I framtiden kanske vi kan e-posta ljudfiler

när de ska lämnas ut eller så går det att

surfa in och lyssna på ljudupptagningar. I

dagens läge kommer det dock att handla

om att filerna bränns ner på en cd-skiva,

säger Jonas Martinsson.

Eftersom projektet påverkar såväl praktiska

detaljer i själva rättssalarna som det

faktum att nya arbetsmoment kommer att

introduceras står Sveriges Domstolar inför en

diskussion om hur verksamheten vid de allmänna

domstolarna kommer att förändras.

Efter lagändringen krävs prövningstillstånd i

fler mål än tidigare, vilket i sin tur medför att

färre mål går till överrätt. Med färre vittnen

till de mål som avgörs i hovrätten hoppas

regeringen att effektivisera den ibland tidskrävande

logistiken kring rättegångar.

– Hovrätten ska kunna ställa kompletterande

frågor till det material som tingsrätten

har grundat sin bedömning på. Men det är

inte självklart hur detta ska ske och om det

kommer att innebära att färre vittnen kallas

till hovrätten, berättar Jonas Martinsson.

En annan fråga som måste lösas är att

eftersom parterna ska ha tillgång till akten

måste de ges möjlighet att se och lyssna på

inspelat material på ett säkert sätt.

För att få idéer och tankar kring de här

frågorna kommer Domstolsverket att skapa

ett forum där domare, advokater och åklagare

kan diskutera den nya arbetsprocessen.

Syftet är att dels diskutera förändringarna

i Vera, dels att lyfta fram generella frågor i

verksamheten som påverkas av lagändringen.

3 200 PERSONER SKA UTBILDAS

Vid sidan av utvecklingen av all teknik pågår

planering för fullt för att ta fram utbildningar

till de 3 200 personer som ska använda och

arbeta med digital ljud- och bildinspelning.

– När det gäller utbildning i att hantera

in- och uppspelningsfunktionen för digitalt

ljud i Vera så kommer användarna att få

information om projektet och en visning av

funktionen allteftersom de berörs, berättar

Linda Strömberg från Domstolsverket som är

delprojektledare för området Utbildning.

Domstolsverket kommer att satsa på

gedigen utbildning kring det som rör bildinspelning

för att skapa en bred kunskap i hur

kameran och övrig teknik ska hanteras. Den

dag det är dags att använda tekniken i en

förhandling ska alla veta hur den fungerar.

– Det man kan säga så här långt är att

vi inte vill låsa kunskapen vid en viss yrkeskategori

utan ge varje domstol möjlighet

att skapa sin egen arbetsmetod kring de

nya momenten. Därför är det viktigt att alla

anställda på de allmänna domstolarna får en

grundkunskap i den praktiska hanteringen


»Det finns länder som använder

bildupptagning i rättegång bland

annat ett par delstater i USA,

men det finns inget rättsväsende

som har en sådan övergripande

tanke med tekniken som Sveriges

Domstolar.« Jonas Martinsson,

Domstolsverket

av utrustningen, säger Linda Strömberg och

fortsätter:

– Däremot kommer vi att göra en extra

insats för den eller de som ska vara teknikansvariga

på varje domstol. Vi kommer först

att analysera vad rollen som teknikansvarig

framöver kommer att innebära och därefter

sätter vi ihop innehållet till en mer tekniskt

inriktad utbildning.

– Vid införandet av Vera gjordes en

massiv utbildningsinsats och erfarenheter

från den kommer att återvinnas in i projektet.

Till exempel användes en modell där

centrala lärare utbildade lokala lärare utvalda

från respektive domstol. De lokala lärarna

utbildade sedan i sin tur kollegorna på sin

domstol. Samma princip gäller när det är

dags för att starta utbildningsinsatserna för

”En modernare rättegång”. Dels för att kunskapen

når ut relativt snabbt och till många,

dels för att de lokala lärarna blir ett viktigt

stöd och får en supportfunktion ute på domstolarna.

– För oss handlar det om att skapa

trygghet för användarna, både då det gäller

den praktiska hanteringen av tekniken men

även i förhållande till hur den kommer att

användas i och påverka förhandlingssituationen.

Det är vårt primära uppdrag och det

kommer vi att satsa ordenligt på, avslutar

Linda Strömberg.

Formerna för hur utbildningsinsatserna

ska se ut är fortfarande under bearbetning

men utbildningen kommer att innehålla

praktiska moment. Till exempel finns det

sedan i augusti en tesstal hos Domstolverket.

Här kommer den nya tekniken att kontinuerligt

testas. Här kommer också rättegångspel

att hållas för att i så stor utsträckning som

möjligt ge anställda chans att i lugn och ro

prova tekniken.

Arbetet drivs på bred front för att allt ska

fungera när lagen träder i kraft. När det sker

är fortfarande osäkert. Den sista november

i år ska Domstolsverket lämna en delrapport

till regeringen. I denna kommer verket

att berätta vad man anser vara ett lämpligt

ikraftträdandedatum. Klart är att framtidens

rättegång inte är långt borta.

Bilden visar hur stora datamängder som ska hanteras

jämfört med vad som hanteras i till exempel

Vera.

AKTUELLT

DOMKRETSEN NR 3/2006 27


EN DAG

Margareta Norgren, föredragande och beredningssamordnare vid Länsrätten i Skåne län

Analys och känsla – att utvecklas

som föredragande

Margareta Norgren personifierar utvecklingsmöjligheterna man har som föredragande på en förvaltningsdomstol.

Hon började som notarie i början av 1990-talet, fick tillsvidareanställning som föredragande

1994, blev sakområdesansvarig 2002 och nu i våras fick hon tjänsten som beredningssamordnare på

avdelning 3 vid Länsrätten i Skåne län. Samtidigt har Margareta Norgren även haft en annan yrkesidentitet

som hon under en lång period kombinerat med sin juridiska karriär – som florist.

TEXT OCH FOTO PER-AXEL STENSTRÖM

BÖRJADE SOM FLORIST

Margareta Norgren började sin yrkesbana

någon helt annan stans än i domstolens

korridorer och sessionssalar:

– Jag är utbildad florist på Blomsterskolan

i Norrköping. Det var landets bästa floristutbildning

på den tiden, i mitten av 70-talet.

Sedan flyttade jag runt en del och hamnade

till slut i Malmö – och här har jag stannat.

Men Margareta Norgren hittade inget

jobb som hon trivdes med och lusten att

plugga tog överhand och valet föll på

juridiken:

– Jag har alltid gillat att råplugga, förklarar

hon sitt val.

I början av 1990-talet var hon klar med

sina studier och hade dessutom hunnit med

att bli mamma. Under studierna hade hon

28 DOMKRETSEN NR 3/2006

besökt länsrätten i Malmö där hon gjorde ett

specialarbete och fick då ett gott intryck av

domstolen.

– Det verkade vara ett bra ställe att arbeta

på, med avslappnad stämning och spännande

arbetsuppgifter. Så det var naturligt

för mig att söka mig dit som notarie.

JURIDIK OCH FLORISTIK

Efter notarietjänstgöringen blev hon 1994

erbjuden en tjänst som föredragande.

Margareta Norgren berättar:

– Det fanns fyra tjänster utannonserade

– tre heltidstjänster och en på halvtid. Jag

valde halvtidstjänsten. Jag hade nämligen

fått ”blomsterabstinens”!

Under de fem kommande åren kombinerade

Margareta Norgren sin halvtidstjänst

domstolen med en dito som florist, på

Blomsterpigan i Malmö (en blomsteraffär

som är prisbelönt och som låtit tala om sig i

hela landet! Förf. anm.)

– Det fungerade utmärkt för mig – jag fick

utlopp både för mina intellektuella och konstnärliga

behov, skrattar Margareta Norgren.

Men till slut blev det för mycket och för

splittrande att ge järnet på två arbetsplatser

och dessutom arbeta under storhelgerna

som florist.

– Jag har aldrig ångrat valet att gå över

till heltid på länsrätten. Allt har sin tid och

arbetet som föredragande är mycket utvecklande.

Mina skapande behov får jag i stället

utlopp för på fritiden med mitt måleri, konstaterar

Margareta Norgren.

FÖREDRAGANDEROLLEN

– EN UTVECKLANDE MÖJLIGHET

Men vad är det då som lockar i att vara i

rollen som föredragande, undrar jag och

Margareta Norgren förklarar:

– Arbetsuppgifterna för en föredragande

är mycket kvalificerade och omfattar hela

processen från att göra rättsutredning till att

skriva ett domsförslag och slutligen föredra

målet för domare och nämndemän. Det är

känslan av att ha ett självständigt arbete och

att man ”äger målet” vilket betyder att man

styr mycket över sin arbetssituation.

– Dessutom finns det möjligheter att

välja inriktning mot specifika måltyper som

intresserar en och då man kan djupdyka i

ämnet.

Jag frågar varför hon valt att arbeta inom

det offentliga, på en domstol och inte inom

det privata:

– Jag upplever att det är positivare för

mig som kvinna och ensamstående förälder


att arbeta inom offentlig sektor. Man är inte

så sårbar som man kan vara på till exempel

en advokatbyrå. Möjligheterna till ledigheter

är mycket större hos oss och sedan har vi

hela den arbetssociala aspekten som är ett

stort plus – många arbetskamrater!

MEDALJENS ”BAKSIDA”

Men finns det inga nackdelar med att arbeta

som föredragande, undrar jag:

– Jo, svarar Margareta Norgren, ibland

känns det som om vi är lite för långt ifrån

den verklighet som många lever i, de som

döljer sig bakom våra måltyper: människor

som kan vara i social-, psykisk och ekonomisk

kris och som lever under helt andra

förhållanden än vad vi som arbetar på domstolen

gör.

– Sedan är karriärmöjligheterna för en

föredragande begränsade i dagsläget, det ska

man vara medveten om. Man kan visserligen

gå vidare som beredningssamordnare eller

som administrativ direktör, sedan är det stopp.

– Man måste också lära sig, både som

individ och i arbetsgemenskapen, att hantera

konflikten mellan kvantitet och kvalitet. Det

kan vara en stressfaktor att ha pressen på sig

att uppfylla de förväntade produktionsmålen

samtidigt som man vill hålla en god kvalitet.

– På avdelning 3 arbetar vi därför kontinuerligt

tillsammans med avdelningschefen

och domarna med att utveckla arbetssätt för

att hantera detta.

ATT GÅ VIDARE I KARRIÄREN

Att gå vidare till att bli beredningssamordnare

är något som Margareta Norgren har valt

och fått möjlighet att göra sedan våren 2006:

– Det hela började egentligen med

mitt arbete som sakområdesansvarig under

perioden 2002 fram till nu i somras. Under

denna period upptäckte jag att jag är bra

på att organisera och systematisera och att

jag gillar att se saker på ett övergripande

plan. Jag tycker också om att arbeta med

olika sorters människor och att fungera

som spindeln i nätet.

Jag frågar Margareta Norgren vad det

viktigaste i hennes arbete som beredningssamordnare

är:

– Min viktigaste uppgift – efter att vara

arbetsledare för beredningskansliet – är

EN DAG

kanske att se till att alla medarbetare på min

avdelning delar med sig av sin kunskap.

Går man tillbaka några år var detta med

att dela med sig av den kunskap och de

erfarenheter som kostat en så mycken möda

att få, inte en självklarhet. Tvärtom – det

var något som man stundtals prestigefyllt

vakade över.

EN GEMENSAM KUNSKAPSBANK

Nu delar man med sig på ett helt annat sätt

och Margareta Norgrens vision är att ha en

gemensam kunskapsbank för avdelningen.

Där ska alla kunna sätta in och ta ut och förvalta

ett gemensamt kapital i form av rättsutredningar,

domsexempel, m.m. inom olika

måltyper och rättsområden.

Detta att dela med sig kallar Margareta

Norgren för att tradera kunskap. Begreppet

tradera är väl etablerat inom både etnologi

och socialantropologi och innebär att man

inom sociala system överför kunskap från

generation till generation.

– Att inte tradera kostar både skattemedel

och mänskligt lidande genom att

handläggningstiderna blir onödigt långa på

DOMKRETSEN NR 3/2006 29


EN DAG

grund av att man inte är så effektiv som man

skulle kunna vara genom att dela med sig.

– Att tradera, delge sin kunskap och

sina erfarenheter, är ju naturligt i familjer

eller andra sociala strukturer där man är

mer omedelbart beroende av varandra för

sin existens. Jag tycker att samma sak borde

gälla även för en modern arbetsplats.

Att systematisera traderandet i form av

en kunskapsbank har många och omedelbara

fördelar, menar Margareta Norgren:

– Tänk på alla nyanställda notarier och

fördragande och alla de som ska sätta sig in

i nya måltyper, som mycket snabbare kan

sätta sig in i sina arbetsuppgifter. Detta skapar

både högre effektivitet och bidrar till en

bättre laganda.

GILLAR JOBBET

Men vad är det som fått dig att gå till

samma arbetsplats i 15 år?

30 DOMKRETSEN NR 3/2006

Margareta Norgren och

kollegan Carin Mörck

Jag får ett skratt till svar:

– Hade jag haft möjlighet att välja om

på nytt, hade jag antagligen gjort samma

val. För mig har detta varit ett bra sätt att

kombinera den nyfikna yrkesmänniskans

behov med föräldrarollen.

– Jag gillar mitt jobb och jag mår bra

av det och det känns som jag spelar roll

i samhället – jag tycker om att vara en

kugge i det stora maskineriet, det ger mitt

liv ytterligare legitimitet.

– Väl på jobbet upplever jag det som

att jag hela tiden kan utvecklas – det finns

hela tiden nya sätt att förbättra yrkesrollen

och arbetsformerna som föredragande

och beredningssamordnare. Visserligen

är det skönt att ”slå sig till ro” emellanåt

så att saker hinner sätta sig, men sedan

är det dags att omvärdera, utveckla och

finslipa så att arbetet och man själv inte

stagnerar.

DOFTEN AV SKOG OCH MYLLA

Jag återvänder i mitt samtal till floristen

Margareta Norgren och frågar henne vad

som gav henne tillfredsställelse i denna tidigare

yrkesroll:

– Det handlade mycket om att kombinera

former och färger och att resultatet skulle

berätta något som kunden försökt uttrycka

för mig vid beställningen. Kunden hade en

vag bild av resultatet och mitt mål blev att

försöka manifestera detta.

– När kunden kom in och ropade: Wow!

– då kändes det härligt, skrattar Margareta

Norgren.

Och så sista frågan – vilken är din favoritväxt?

– Doften från en handfull nyplockad

kuddmossa full med granbarr och små kryp

får mig att gå igång – det för tankarna till en

härlig ridtur i skogen.

Jag fattar galoppen!


Rättvisare fördelning av

resurserna

En mer transparent modell

som bättre mäter verkligheten.

Individuell tidrapportering för de

anställda vid underrätterna och

en modell där hänsyn tas till särskilt

resurskrävande mål på tingsrätt

och i hovrätt.

Så förklarar projektledare Jan

Lindgren fördelarna med det

förslag till ny resursfördelningsmodell

för domstolarna som

Domstolsverket arbetat med.

TEXT ANDREAS STICKLER

GRUNDERNA TILL DEN resursfördelningsmodell

som används i dag skapades i början

av 1990-talet. På senare år har allt fler kritiska

röster höjts: bland annat att den inte

tar tillräckligt mycket hänsyn till komplexitet

och svårighetsgrad i de olika målen.

2002 presenterade det så kallade arbetsbelastningsprojektet

ett nytt resursfördelningsförslag.

Med avstamp i detta skapades

år 2004 en projektgrupp vars uppgift var att

ta fram ett nytt förslag.

Under hösten har det nya förslaget varit

ute på remiss. Projektledare Jan Lindgren

säger:

– Det finns olika åsikter i detaljfrågor,

men i stort sett verkar de flesta vara positiva.

Vi har jobbat brett med referensgrupper och

målundersökningar. På så vis har vi fått en

viss förankring i verksamheten under resans

gång vilket var ett av våra mål.

DATASTÖDD TIDRAPPORTERING

Jan Lindgren säger att den nya modellen är

enklare än den gamla. Och att den på ett

bättre sätt mäter svårighetsgrad och arbetsbelastning.

Så hur ser den då ut?

När det gäller tings- och länsrätter baseras

modellen på ett genomsnitt av inkomna

mål. Utöver detta ska en bättre tidredovisning

genomföras och en individuell tidrapportering

med hjälp av datastöd.

– I dag har de flesta inget datastöd och

tidrapporteringen sker via administrationen.

Dessutom är redovisningen för grov i dag,

säger Jan Lindgren och fortsätter:

– Den nya modellen bygger på att

varje individ själv redovisar sin tid samt att

redovisningen sker på fler målkategorier än

tidigare. Då blir det lättare att se vad varje

enskild kategori kostar och att räkna fram en

kostnad per mål.

»Det är en modell som bättre

mäter verkligheten« Jan Lindgren

Resursfördelningen till budgetarbetet för

tingsrätter ska dessutom kompletteras med

en individuell andel baserad på andel mål

med lång huvudförhandling samt förtursmål

(häktningar, ungdomsmål).

– Länsrätter har inte samma processordning

och det har varit svårare att hitta

faktorer att mäta. Därför stannar vi vid att

använda inkomna mål och tidredovisning

som grund. I förlängningen kan man möjligtvis

gå in och specialstudera vissa måltyper

om vi får signaler på att detta behövs, säger

Jan Lindgren.

GENOMSNITT UNDER TVÅ ÅR

För kammar- och hovrätter har det inte

funnits något enhetligt system utan resursfördelningen

har hittills varit en form av

AKTUELLT

marginalbudgetering. Man har tittat på

föregående år och försökt hitta eventuella

förändringar.

Den nya modellen innebär att man går

på ett genomsnitt av inkomna mål under de

senaste två åren.

– För hovrätter lägger vi dessutom till

samma individuella kompensation som för

tingsrätter, det vill säga lång huvudförhandling

och förtursmål.

På sikt, säger Jan Lindgren, är det möjligt

att metoderna för kammar- och hovrätter

kommer att närma sig de för tings- och

länsrätter.

– Det blir ett enklare system än i dag

och ett mer transparent. Det blir enklare för

alla att få insyn. Till exempel blir det lättare

att se styckekostnaderna, det vill säga vad

exempelvis ett brottmål eller skattemål faktiskt

kostar vid en viss tidpunkt.

Det blir en modell som bättre mäter

verkligheten men det innebär också ett visst

mått av merarbete.

– Ja, det gör det. Men vi bedömer den

extra belastningen som väldigt liten, det rör

sig om några minuter per dag. Sedan har vi

inte satt ner foten när det gäller frekvensen

av rapporteringen, huruvida den ska ske

dagligen, veckovis, månadsvis eller liknande.

Det återstår att fatta beslut om.

Fotnot: Beslut om den nya resursfördelningsmodellen

tas under hösten 2006.

DOMKRETSEN NR 3/2006 31


AKTUELLT

Pappersfakturor blir

ett minne blott

Elektronisk fakturahantering blir allt vanligare inom större organisationer och myndigheter

och är snart verklighet även inom Sveriges Domstolar.

– Det finns mycket som är positivt med den elektroniska hanteringen.

Vardagsarbetet förenklas och det öppnas nya möjligheter att få bättre kontroll över

fakturahanteringen, säger Örjan Johnsson, redovisningschef på Domstolsverket.

TEXT SANDRA HÅKANSSON FOTO PER CARLSSON

Varje år hanterar Sveriges Domstolar cirka

100 000 fakturor i den administrativa verksamheten.

Enligt regeringens nya e-strategi

ska alla myndigheter från och med den 1 juli

2009 hantera sina inkommande och utgående

fakturor elektroniskt. Domstolsverket har

genomfört en förstudie i ämnet och under

hösten pågår ett utvecklingsarbete, som ska

resultera i ett första införande i början av

nästa år.

– Denna etapp av projektet avser uteslutande

fakturor i den administrativa verksamheten

och inte i den dömande verksamheten.

Advokaters kostnadsräkningar med flera

omfattas alltså inte, säger Örjan Johnsson.

Distributionen av inkomna fakturor kommer

att ske via e-post och all attestering ska

skötas elektroniskt. Den elektroniska bilden

32 DOMKRETSEN NR 3/2006

av fakturan skapas av ett skanningföretag,

eftersom de flesta leverantörer även under

lång tid framöver kommer att fortsätta skicka

pappersfakturor.

Domstolsverket läser sedan in bilden

tillsammans med inskannad och tolkad

information i en modul till ekonomisystemet.

Därefter distribueras fakturorna för kontering

och attest till domstolarna via e-post. När de

elektroniska fakturorna är attesterade kommer

Domstolsverket att definitivbokföra dem

och beordra utbetalning till leverantörerna

via PlusGirot.

SÄKRARE HANTERING

Örjan Johnsson ser många fördelar.

– Med den elektroniska fakturahanteringen

blir det enklare att få kontroll på var

fakturan befinner sig. Systemet bevakar till

exempel förfallodatum och skickar ut en

påminnelse via e-post om fakturan inte är

attesterad inom utsatt tid.

Vem som har behörighet att vidimera

och attestera vid domstolen registreras i

systemet vid införandet. Det bidrar till en

enhetligare styrning och bättre kontroll över

vem som har förfoganderätt vid domstolen.

Andra fördelar är att en del monotona och

tidsödande arbetsuppgifter, som till exempel

insortering och arkivering av pappersfakturor

försvinner.

– Antalet steg i fakturahanteringen kan

minskas vilket bidrar till att reducera tiden

för att hantera en faktura, utan att försämra

kvalitén. Det är en stor fördel att i efterhand

kunna söka upp fakturan på skärm, utan att

Roland Fellman, Örjan Johnsson, Bo Claesson,

Berna Davidsson och Ewa Karmhag.


ehöva leta i verifikationspärmar, fortsätter

Örjan Johnsson.

Införandet av systemet ställer stora krav

på planerings-, samordnings- och informationsinsatser.

Domstolsverket har därför tagit

hjälp av Bo Claesson, konsult från WM-data,

som ska hålla ihop projektet. Bo Claesson

har tidigare varit en av projektledarna vid

införandet av Sveriges Domstolars verksamhetsstöd

Vera.

»Med den elektroniska fakturahanteringen

blir det enklare att få

kontroll på var fakturan befinner

sig.« Örjan Johnsson, Domstolsverket

– Projektet har en bredd och innefattar

verksamhetsanalys, test, införande och

utbildning. Detta tillsammans med flera

externa kontaktytor och en entusiastisk projektgrupp

gör uppdraget både utmanande

och roligt, säger han.

STUDIEBESÖK

För att den elektroniska processen ska kunna

införas har Domstolsverket tagit ställning till

vad som krävs ur teknisk synvinkel och om

projektet stämmer överens med policy och

regler. I förstudiearbetet har Domstolsverket

hämtat erfarenheter från andra organisationer,

bland andra Skatteverket i Gävle och

Huddinge kommun, som helt gått över till

elektronisk fakturahantering.

– Det har visat sig att det finns flera fördelar

med elektronisk fakturahantering, men

det bör även i fortsättningen finnas ett lokalt

ansvar i hanteringen av fakturor, säger Örjan

Johnsson.

Språket avslöjar könet

Använder kvinnor och män olika språk? Beskrivs kvinnor och män på

olika sätt? Är kvinnor från Venus och män från Mars?

TEXT BODIL MOBERG ILLUSTRATION OTTO UNGE

MÄN TAR STÖRRE plats

i samtalsrummet; det har

många forskare visat. Män

brer ut sig och kvinnor fattar sig kort och

mer direkt. Det börjar redan i skolan. Två

tredjedelar av det som sägs i ett klassrum

sägs av pojkar. Även de lärare som

bemödar sig om att fördela ordet rättvist

ställer fler följdfrågor till pojkarna och ber

dem argumentera mer. Är det likadant i

skriftspråket?

SPRÅKET AVSLÖJAR OSS

Forskningen visar att det inte enbart är i

det talade språket skillnaderna finns. Män

skriver mer voluminöst och omständligt än

kvinnor. Kvinnor skriver kortare meningar,

medan män använder längre och mer

fackspråkliga ord. Möjligen använder kvinnor

fler adjektiv, osäkerhetsmarkörer och

negationer.

Men det är på småorden vi verkligen

avslöjar oss. Kvinnor använder fler konjunktioner

(och, men) medan män använder

bestämd form oftare än kvinnor. Det finns

till och med ett datorprogram som med

80 procents träffsäkerhet kan avgöra om

en text är skriven av en man eller kvinna.

Det finns alltså skillnader. Frågan är hur de

påverkar oss som läsare.

EN FACKMAN SOM LENA

Förutom skillnader hos manliga och kvinnliga

skribenter, finns könsaspekter inbyggda

i språket. Det är till exempel mycket vanligt

att den som skriver om en kvinna använder

hennes förnamn. Du vet förmodligen på

en gång vilka Selma och Maud är. Skriver

SPRÅK

vi om män refererar vi gärna till dem med

efternamn, Strindberg och Reinfeldt. Därmed

markerar vi att kvinnor är personliga

och män offentliga. Även detta påverkar oss

som läsare.

Ett problem som svenskan delar med

många andra språk är frågan om han och

hon. Vi har inget könsneutralt pronomen

utan måste välja. I Några riktlinjer för

författningsspråket rekommenderas att

vi skriver könsneutralt. Med det menar

Regeringskansliet att vi inte bör använda

han om både män och kvinnor. ”En

utländsk medborgare har rösträtt bara

om han varit folkbokförd i…”. Sätten att

undvika ett fler könat han är många; allra

enklast brukar vara att skriva meningen i

plural. ”Utländska medborgare har rösträtt

bara om de varit folkbokförda i…”.

Trots rekommendationer och alternativ

används han 3,5 gånger oftare än hon i

lagtexter.

Personbeteckningar kan också vara

knepiga. Ord som justeringsman, sjuksköterska

och värderingsman används om

både män och kvinnor. Men inbyggt i de

orden finns en hänvisning till att justeringsmän

och värderingsmän är just män

och att sjuksköterskor är kvinnor. Är vi

som språkbrukare nöjda med det? Språkrådet

(före detta Svenska språknämnden)

förordar att vi använder varianterna justerare,

sjukskötare och värderare i stället.

Men det finns ord som inte lika lätt låter

sig bytas ut. Hur skulle de könsneutrala

formerna av målsman, lekman och gemene

man lyda? Den som har bra förslag får

gärna höra av sig till mig.

DOMKRETSEN NR 3/2006 33


AKTUELLT

Särskilda påföljder för

unga lagöverträdare

För ungdomar är böter i dag den vanligaste påföljden vid brott. Nu föreslås i stället att ungdomstjänst ska

ersätta böter och korta fängelsestraff så långt det är möjligt. I våras beslutade regeringen om en proposition

med förslag till ändringar i reglerna om påföljder för unga som begår brott. Tanken är att förslagen

ska förbättra möjligheterna att ingripa tidigt och på så sätt motverka att barn utvecklar en kriminell livsstil.

TEXT ÅSA NORDSTRÖM FOTO CARL JOHAN ERIKSON

FRÅGAN OM LAGFÖRING av unga lagöverträdare

diskuterades på en heldagskonferens

i Stockholm i slutet av augusti. Cirka 200

deltagare från kommuner, polismyndigheter,

domstolar, advokatbyråer och kriminalvård

samlades för att lyssna till talare som dåvarande

justitieministern Thomas Bodström

och dåvarande ordföranden i justitieutskottet

Johan Pehrson.

Thomas Bodström som numer är ordförande

i justitieutskottet berättade att han

själv under sin tid som advokat arbetat med

unga människor som begått brott.

– Jag vet att problemen börjar tidigt, i

skolan och ibland redan i förskolan. Det är

viktigt att polis och socialtjänst samarbetar.

När de gör det leder det till resultat, men jag

vet att det finns vissa motsättningar.

Bodström berättade även om det uppdrag

Rikspolisstyrelsen nyligen fått att se till

att alla skolor får en kontaktpolis.

– Vi vill utveckla polisens samarbete med

skolan. Alla, både barn, föräldrar och personal,

ska veta vem deras polis är och polisen

ska regelbundet komma ut i skolan.

TIDIGA INSATSER BEHÖVS

Enligt förslagen i propositionen ska barn och

34 DOMKRETSEN NR 3/2006

ungdomar som begår brott även i fortsättningen

i första hand få vård inom socialtjänsten.

Påföljden överlämnande till vård inom

socialtjänsten byter namn till ungdomsvård

och får en tydligare inriktning på unga som

behöver vård. Ett så kallat ungdomskontrakt

ska upprättas, där de åtgärder som socialnämnden

planerat i samråd med den unge

ska finnas beskrivna. Om domstolen dömer

till ungdomsvård ska den föreskriva att den

unge ska följa ungdomskontraktet. När det

är fråga om vård med stöd av lagen för särskilda

bestämmelser om vård av unga ska i

stället en vårdplan bifogas domen.

– Påföljderna ska anpassas efter de ungas

behov, framhåller Thomas Bodström. Vuxenpåföljder

som böter och fängelse passar inte

barn och därför har vi tagit fram särskilda

påföljder för unga lagöverträdare.

Den borgerliga alliansen menar att tidiga

och tydliga åtgärder mot ungdomsbrottslighet

i dag motverkar grov kriminalitet i morgon.

Johan Pehrson var tidigare ordförande i

justitieutskottet och representerar folkpartiet.

– Det är viktigt att den unge kan se

konsekvensen av sin handling, säger han.

Den som begått ett brott ska ta ansvar för

det. Tidsperspektivet är viktigt; det ska gå

Dåvarande justitieministern Thomas Bodström och

förre ordföranden i justitieutskottet Johan Pehrson.

snabbt genom hela kedjan. Utgångspunkten

bör också vara att alla brott ska utredas.

– Jag tycker att mycket i propositionen är

ganska bra, fortsätter Johan Pehrson. Att ta

fram goda exempel som Tyresö kommun är

bra – fokusera på det och lägg ribban efter det.

Johan Pehrson betonade hur viktigt det

förebyggande arbetet är.

– Vi måste jobba på flera olika fronter:

skola, jobb, integrationspolitik; allting samverkar.

Min vision är: första brottet är sista

brottet.

VÄNLIGT MEN MED RESPEKT

Paul Arnell, rådman i Handens tingsrätt,

var en annan av talarna på seminariet. Han

handlägger ungdomsmål sedan många år

tillbaka.

– Jag strävar efter att skapa en vänlig

och respektfull atmosfär i rättssalen. Stämningen

ska vara avslappnad men respekten

för domstolen måste självklart finnas. En del

ungdomar är väldigt små och rädda när de

kommer till domstolen medan andra har lätt

att ta för sig.

Särskilt viktigt när man arbetar med ungdomsmål

är att använda ett språk som når

fram – detta var både talare och deltagare


på seminariet överens om. Många ungdomar

förstår inte det språk som rättens aktörer

använder, enligt Paul Arnell.

– Det är också viktigt att förstå den

unge, för att få goda förutsättningar att

hjälpa honom eller henne. Jag brukar försöka

knyta an till intressen hos den unge

och når på så sätt ofta fram och får kontakt

med den tilltalade. Efter rättegången talar

jag med den unge och eventuella besökande

skolklasser om vikten av att lyssna på

varandra och ha respekt för varandra och

om att fördomar och förutfattade meningar

stör den respekten.

KUNSKAPSUTBYTE GER FÖRSTÅELSE

Enligt det nya förslaget ska ungdomstjänst

införas som en ny och fristående påföljd för

ungdomar under 21 år som begår brott.

Påföljden ska verkställas av socialtjänsten och

det blir obligatoriskt för alla kommuner att

administrera ungdomstjänst. Det betyder att

kommunerna ansvarar för att ordna en ungdomstjänstplats

för den dömde.

– Det tycker jag är positivt, säger Paul

Arnell. För att reformerna ska få önskad

genomslagskraft är det dock viktigt med

utbildningsinsatser inom kommunerna och

med ökat samarbete i ungdomsfrågor mellan

kommun, polis, åklagare och domstol.

Genom ett ökat kunskapsutbyte kan vi få en

större förståelse för varandras arbetsområden.

Det vore också bra att försöka standardisera

vårdplan och ungdomskontrakt, så

att de blir utformade på så likartat sätt som

möjligt i hela landet.

Många av de ungdomar som hamnar

i tingsrätten, gör det bara en enda gång,

menar Paul Arnell. De begår brott för att få

en tillfällig spänningskick.

»Vi måste jobba på flera olika

fronter: skola, jobb, integrationspolitik;

allting samverkar. Min

vision är: första brottet är sista

brottet« Johan Pehrson, Folkpartiet

– Men andra ungdomar

utvecklar gradvis en kriminell

identitet. De kommer kanske från

splittrade familjer, är hyperaktiva,

har inlärningssvårigheter och

så vidare. Rättssystemet saknar

i dag tillräckligt bra verktyg att

hantera dessa ungdomar och det

känns tungt. Dessa ungdomar

återkommer ofta som vuxna lagöverträdare

och hamnar kanske i

en livslång kriminalitet.

– För att komma tillrätta med

problemen måste man försöka

hjälpa och stödja de utsatta och

sämre lottade barnen och ungdomarna

tidigt. Det behövs till

exempel fler stödpersoner i skolan,

kanske redan i förskolan och

kortare väntetider för att få en

diagnos. Unga som utvecklat ett

kriminellt beteende behöver kontaktpersoner

så att de tidigt kan

få stöd och hjälp. Detta menar

Paul Arnell är mer effektivt än att

försöka återanpassa ungdomar

som redan kommit in på den kriminella

banan.

VIKTIGT ATT BLI SEDD

Ann Näfver är metodutvecklare i Tyresö

kommun. Hon är den drivande kraften

bakom den så kallade Tyresömodellen, som

lyfts fram som exempel i den förra regeringens

proposition.

– Tyresömodellen visar hur en kommun

kan arbeta med ungdomstjänst. Frivilliga

organisationer har en viktig uppgift när det

gäller ungdomstjänst. De ställer upp för att

de bryr sig och det är viktigt för den unge

att veta det.

Ann Näver betonar att ungdomarna

behöver bli sedda och få vara med i ett sammanhang

– få vara ”en i gänget”.

– Jag minns en ung kille som fick en

ungdomstjänstplats i en kyrka. Han fick bland

annat hjälpa till vid en begravning med att

bära kransar och ställa i ordning kaffe. Han

fick känslan av att vara behövd, att han hörde

till i ett sammanhang och kom själv på att det

kanske inte var så lämpligt att ha gympaskor

på sig vid en begravning! Senare kom prästen

fram till honom och frågade om han ville

ställa upp och hjälpa till när kyrkan skulle få

besök av en estnisk sångkör. Det här betydde

så mycket för killen eftersom han blev sedd

och kände att han behövdes.

AKTUELLT

»Genom ett ökat kunskapsutbyte kan vi få

en större förståelse för varandras arbetsområden«

Paul Arnell, rådman, Handens tingsrätt

DOMKRETSEN NR 3/2006 35


VI FYRA

Fokus på förnuftet

Fokus på förnuftet är en informationskampanj riktad till landets

nämndemän och de organ som nominerar dessa. På uppdrag av

regeringen skickar Domstolsverket under hösten ut informationsmaterial

till de nominerande politiska partierna samt till såväl blivande

som nuvarande nämndemän.

Senare i höst kompletteras kampanjen med ett informationsmaterial

till valda nämndemän samt ett introduktions/informationsmaterial

till landets domstolar som kan användas vid introduktionen av de

nya nämndemännen.

www.domstol.se

Varför vill du vara nämndeman?

Eftersom jag brinner för rättvisa i samhället så tror

jag att jag på ett konstruktivt sätt kan medverka

till att skipa denna rättvisa genom att vara nämndeman.

Alexandros Kiotseridis, Ystads tingsrätt

Det är troligen det mest intressanta politiska uppdrag

som finns. Här ser man direkt hur samhället

fungerar, de olikheter och orättvisor som finns.

Rättvisa, likhet inför lagen och ödmjukhet är något

som måste kombineras i detta uppdrag. Vi behöver

därför vara olika, för att representera olika grupper

i samhället. Kåren behöver spegla oss medborgare,

därför bör fler yngre personer rekryteras. Det är

viktigt då många av de rättegångar som vi deltar i

berör just ungdomar.

Cecilia Sandberg, Uddevalla tingsrätt

Lag och rätt är ett ämne som jag tycker är intressant

och genom att vara nämndeman lär man sig

ännu mer i ämnet. Genom uppdraget får jag en

bättre förståelse och inblick i hur rättsväsendet

fungerar när man dömer eller friar folk. Jag får

även en inblick i den kriminalitet som finns i min

hemkommun och jag känner att jag gör en god

insats i samhället.

Åsa Gustafsson, Skellefteå tingsrätt

Att vara nämndeman är ett mycket viktigt och

intressant uppdrag där man på ett mer konkret

sätt än på något annat ställe kan påverka i en viss

riktning. Erfarenhetsmässigt ger detta en mycket fin

grund att återkoppla till. Jag får se delar av samhället

som jag annars aldrig skulle få se, problem och

lösningar, men även goda och sorgliga historier

och människoöden. Jag vill gärna fortsätta under

minst en period till.

Niklas Torstensson, Östersunds tingsrätt

Avsändare: Domstolsverket, 551 81 Jönköping

More magazines by this user
Similar magazines